Huvudrätt!

Förrätt klar för servering!

Hạnh phúc năm mới = Gott Nytt År!

Det verkar vara kyligt väder ute idag, årets sista dag. Jag har inte tittat på termometern ännu för jag ligger fortfarande under täcket.
Tänk att 2011 redan är slut. Året började med en knäfraktur och slutade likadant, trots det har jag ändå en positiv känsla av året som gått..Funderar vad det kan bero på, jag är väl helt enkelt rätt nöjd med tillvaron trots allt.
Nu vänder vi snart blad och ett nytt år knackar på dörren, fullt av oskrivna dagar. Året när vi skulle ha rest till Asien men det får vi skjuta på, förhoppningsvis blir det året därpå istället.
Det jag vet kommer att hända är att min knärehabilitering börjar om igen, det känns tungt men jag ska ge allt, precis som tidigare för att komma tillbaka så fort som möjligt. Det finns ju inget alternativ.
En köksrenovering knackar också på dörren 2012 men jag tror att vi får skjuta lite på den, de skulle börjat när vi var utomlands men då kommer jag  fortfarande att vara som en spaghetti i benet med stelt knä. Det kan ju kännas lite besvärligt att inte kunna fly hemmet ibland för egen kraft. Jag kommer ju inte att kunna köra bil då till exempel...Men innan året är slut så....
Annars ska jag nog försöka ta dagen som den kommer och njuta av nuet, fortsätta att tänka positivt för det ger mer kraft.

Desserten till i morgon är fixad, sonen har varit och handlat de sista sakerna som behövdes till huvudrätten. Kycklingen till exempel....samt lite alkoholfritt bubbel till tolvslaget.
Nu sitter vi och ska titta på Guldkompassen, vi har hunnit äta middag också. Bakade in färsen som blev kvar sen vi gjorde pizza igår i smördeg med fetaost. Några smördegsskruvar med parmesan blev det också. Nu är allt slut och vi är mätta och nöjda.

Mörkret sänker sig ute, brasan sprakar och magen är mätt efter en väldigt sen lunch. Nu sitter jag med en mugg kaffe och tittar på skidor. Det går ju inte så där alldeles lysande för svenskarna men det är roligt att se ändå.

När kompisen blev hämtad för några timmar sen satte vi oss ner och funderade vad vi ska äta i morgon när det är nyårsafton. För även om vi firar själv ska vi äta gott.
Det blir många av sonens favoriter på bordet. Stekt halloumi med parmachips till förrätt, sen kyckling med panering av parmesan, örter och panko serverad med potatisgratäng. Till efterrätt ska vi få vietnamesisk creme caramel. Desserten ska vi laga till ikväll, ska ge oss på den så snart de åkt skidor klart!

Låg i sängen med en kaffemugg och tänkte att det skulle vara härligt med tidningen också. Ungdomarna sover i källaren så det var inte att tänka på att be dem om hjälp. Då hör jag hur det skrapar på bron, när jag väl är uppe ser jag genom sidorutan vid dörren att det ligger en tidning där...någon snäll som var på morgonpromenad tog  in den åt mig!

Sitter och tänker att det går rätt bra med gips runt benet trots allt...det är inte så värst obekvämt (värst på natten) och jag kan röra mig hyfsat obehindrat. Det som är sämst är att jag blir så förtvivlat less....jag har inget att läsa hemma, sport på tv är okej men framför den kan jag ju inte häcka hela dagarna. Trots allt känner jag mig rätt tillfreds ändå, snart har ju halva gipstiden gått. Nu är det bara 3 1/2 vecka med gips kvar! ( och 20 sprutor i magen...)

Sudden och hans kompis har burit in ved så nu har vi att elda med igen, fast den är lite kall så vi får vänta tills den fått rumstemperatur, då brinner det bättre.

Kylskåpet börjar bli tomt efter helgen så jag behöver handla men eftersom det är så halt ute tror jag att jag ber mamma handla sen.
Funderar över nyår, det blir ju lite svårt att köra till Östersund med mitt stela ben...även om det blir bara Sudden och jag måste vi väl äta nåt gott och ha det mysigt ändå. Vi får handla hem lite smått och gott så det finns att laga till. Lite konstigt känns det allt att inte fira med några andra men vi får ta igen det ett annat år.
Vi har ju tur ändå som får fira ett nyår till, Tet. Den 22 januari är det nyårsafton igen, enligt den vietnamesiska kalendern. Då  lämnar vi kaninens år och går in i drakens år! I år är nyårsafton en söndag, så måndag den 23:e är det nyårsdag. Tyvärr är det en måndag så då får vi nog fira lite lugnare än de gör i Asien. Å andra sidan firas Tet flera dagar så då kan vi nog börja redan på lördag kväll...

Sitter och tittar ut i gråvädret, en aning dimmigt har det blivit sen jag vaknade. Morgontvätt av mig är avklarad och den första maskinen för dagen snurrar i källaren. Nu sitter jag och längtar efter morgontidningen, törs inte hämta in den själv på grund av isbanan där ute. Även om det har snöat känns det livsfarligt fortfarande. Alltså väntar jag på att sonen ska vakna. Om nån timme kommer hans kompis från stan som ska stanna till i morgon, så det är bra att han sover ut.

Det blev en rätt lugn dag med promenad, lunch, lite läsning och tv vid brasan. Ringde några samtal på eftermiddagen, betalade ännu en räkning som dök upp.....
Nyss har jag hjälpt sonen med en ny hårddisk till hans X-box, nu slappar jag i soffan medan en tvättmaskin snurrar. En alldeles vanlig jullovsdag med andra ord....

Har nyss kommit in efter en promenad runt byn. Nåja, promenad och promenad, jag fick åka rullstol. Det är alldeles för halt för att jag ska våga gå själv överhuvudtaget. Skönt med frisk luft var det i alla fall. Fick se att det är som vanligt ute på byn också...inget förändras, mer än att det är skridskobanor lite här och där.

När jag kom tillbaka hem tömdes postlådan på räkningar, vård och hjälpmedel ska betalas....Jag fick tre likadana fakturor på sjukhusvården.....undrar just hur många samtal de kommer att få ta emot idag med klagomål....rätt många skulle jag tro. Jag är nog inte den enda drabbade men som tur är räcker det nog att betala en av dem....Sen kom intyget att jag inte kan åka utomlands i februari, så nu ska jag avboka min resa, då får jag tillbaka lite pengar. Det kommer att sitta fint, det kostar att vara skadad!

Nu är det fyra veckor kvar med gips, idag börjar det kännas lite löst men jag ska nog klara mig en vecka till. Då ska det ändå bort. Stygnen ska tas och jag ska få ett nytt gips. Förhoppningsvis ännu ett plastgips...

Hittills har jag inte känt nån leda, det har varit fullt upp med att fira jul...men nu händer det inte så mycket....sonen är hos en kompis och ska sova över...det är så halt ute så jag kan inte ens gå ut för att få luft....jag har läst ut den enda bok jag hade här hemma som jag ännu inte läst, snart har jag plöjt sonens Hälgealbum också....

Lite konstigt att jag känner mig less....normalt är att slappa på loven det bästa jag vet....problemet är väl att jag vet att jag kommer att få slappa hela januari också. Få se om jag kommer på nåt projekt att ta tag i....har nog en del foton att sätta in i album i allafall tror jag. Fast det får bli en annan dag....nu hoppas jag att det visas nåt bra på tv. Om inte annat får jag öva mitt tålamod igen...

Jag tror att jag nyss såg Nasse blåsa förbi, den lilla rädda grisen....det blåser nåt alldeles förskräckligt igen. Gårdsplanen är blankslipad som en skridskobana, helt otänkbart att försöka hämta tidningen själv. Vindspelet har konsert nonstop, fläkten låter, det slår av olika saker som far runt i blåsvädret. Folk har strömlöst lite här och där, än har vi klarat oss, peppar peppar! Internet och telefoni är vi utan ännu, så någonstans efter bredbandsvägen till vårt hus är det strömlöst.

Vi har tagit det lugnt och haft det skönt hela julhelgen, ingen stress utan bara god mat, glada skratt, en hel del brädspelande och lite tv-tittande . 
Nu har huset blivit tomt igen, alla släktingar har åkt hem. De som skulle åka ända till Dalarna åkte vid tio i morse och Härnösandsfolket åkte efter lunch.
När vi hade röjt undan lite hade vi lilla julafton här hemma. Jag fick en fin stickad mössa av sonen som han hade köpt själv när han var i stan innan jul.
Nu håller han på med sin mobil som han fick av mormor, sen ska vi nog kolla in en av Star wars filmerna tror jag.
Efter all julmat var det gott med en vanlig middag, vi fick potatisgratäng med en variant av Princess Leias kyckling.
Mitt knä har klarat julhelgen fint, men det är lite surt att det har blivit så halt ute, jag törs ju knappt gå från bron till en bil. Hoppas verkligen att det blir bättre snart, jag vill också våga mig ut och få lite frisk luft.

Juldag, och idag har jag vaknat två gånger. Först strax efter fem och sen vid nio igen.  Sonen och en av mina morbröder gick på julotta, det var när de gick dit som jag tog jag mig en tupplur igen. Nu känner jag mig lagom mör, men det får vara så på juldagen.

Gårdagen var en lugn och skön dag med mycket god mat, läsande, tv och brädspel. Sent på kvällen kom tomten med några paket innan vi avrundade med några goda ostar och ett glas rött.

Julafton!

Igår kom alla inramlande på eftermiddagen, sen hade vi en mysig skrapdag med mat, prat och spel! En promenad hann vi också med, jag fick en åktur i rullstolen, härligt!

Morgonen idag började med att morbror ordnade fika vid elden, sen satt vi och tittade på Scooby Doo och drömde oss tillbaka till de tider då det var jullovsmorgon på tv varje dag klockan nio. Julaftonsmorgon och delar av familjen är ute på promenad innan vi ska äta sen frukost! Sen väntar vi in andra halvan som sovit hos mor, då ska alla julens kakor avsmakas!

Ljusen är tända, julmusiken spelar, mumsar på nån knäck och blodapelsin och bara njuter av dagen. Väntar på att resten av familjen ska anlända, nu är de ute efter vägen, hoppas allt går bra!

Vi har ätit lunch efter att sonen varit iväg och spelat fiol för den sjuka tanten, nu hänger han på sitt rum efter ett bastubad och slappar han med.Några lugna, mysiga dagar väntar oss alla.

Skrapdan - bästa dan!

"Fast det är gott att äta honung är det ett ögonblick alldeles innan man börjar äta den som är nästan bättre". Visdomsord av Nalle Puh!

Så är det med julen tycker jag, Skrapdan är den härligaste dagen. Lugn och skön med alla förberedelser gjorda och skulle nåt råka vara glömt går det nog bra ändå. Man har allt härligt kvar, gemenskap, förväntan och flera dagar av slappande där det enda man gör är att äta gott och umgås. Se lite tv, spela spel, lyssna på julmusik och bara vara! De som kan tar nog nån promenad emellanåt för att orka mer god mat!

Idag njuter jag av att ha kunnat ta en sovmorgon, ingen som måste upp och gå till skolan idag utan bara lugn och ro. Fram på eftermiddagen kommer mina morbröder med familjer att ramla in. Det varnas för underkylt regn idag, känns lite oroligt.... hoppas verkligen att de tar det lugnt efter vägen.

Kväll, dagen innan skrapdan. Sudden har en kompis här som ska sova över, de skrattar och spelar i källaren. Jag har slappat i soffan de senaste timmarna, sen fick jag ett ryck och tog reda på lite tvätt, för att sen fortsätta med att skala rotfrukterna till morgondagens blöte.
Tidigare ikväll blev vi bjudna på middag hos mor, sen hjälpte vi henne att sätta ljus på tallen och placera ut tomtar i hennes lägenhet. Det blev julfint, hon hade fått en jättefin tall, så med pyntet blev den toppenfin! Nu känner jag mig trött men utan värk i knä, skönt. Det märks att jag har tagit det lugnare idag, nyttigt!

Lunch

Nu är julen här, en tid för eftertanke, medmänsklighet och värme.
Det är en tid när vi ska måna om varandra och ge varandra tid. Det är nu vi, trots att många har mycket att hinna med, ska stoppa ner de måsten som inte är livsavgörande i en säck, knyta åt och kasta bort den. Julen kommer ändå och det viktigaste med den är att få vara tillsammans med nära och kära!

Det finns många som inte har någon att fira jul med, som sitter ensamma, jag hoppas de kan finna någonting meningsfullt som fyller deras jul med glädje och värme trots ensamheten.
För de som är svårt sjuka kanske julen känns som en hopplös helg, när man tänker på hur det skulle kunna vara utan den svåra sjukdomen. Små glädjeämnen kan göra deras tillvaro lättare, det kan vara en stunds kort besök, ett samtal eller något annat som kan ge glädje och hopp för en stund.

Sonen skulle gå till en svårt sjuk tant idag och spela en julsång på fiol för henne som han lovat tidigare i höst, men precis samtidigt kom de som skulle hjälpa henne i hemmet och de hade inte tid att vänta de tre minuter det skulle ha tagit för honom att spela den enda sången. Besviken kom han hem igen. Jag tänker att hur stressigt jobbet än är för vissa av oss så kanske vi ibland måste ta några minuter där vi stannar upp, tar in omgivningen, känner medkänsla och låter det oväntade hända. Jag tror dessutom att man hinner mer om man inte skyndar sig utan försöker behålla lugnet mitt i jul- och vardagsstressen, visserligen lättare sagt än gjort, vi är ju alla olika.

Det jag har lärt mig efter alla mina knäolyckor är just att mycket av det man tror att man måste göra och hinna med inte är nödvändigt egentligen. Det går ändå även om allt inte är som det brukar. Visst kan jag känna frustration ibland, irritation och till och med ilska kanske, men sånt drar ner en i en negativ spiral som inte leder till någonting gott. Det man måste undvika trots stressen är trots allt att inte låta sitt eget dåliga humör gå ut över andra runtomkring. Det är ett ansvar vi alla måste ta, hur svårt det än är ibland. I alla fall jag tycker att det är svårt när frustration och irritation slår till med full kraft...och det gör det ibland, hur positiv man än är.

Jag har slopat många av mina måsten, det går ändå! Sen är det ju förstås skillnad på privata måsten och det vi måste göra i arbetet.
Nu önskar jag er alla en skön julhelg oavsett om ni jobbar eller är lediga och för de av er som har det stressigt hoppas jag att ni kan hitta små mikropauser där lugnet finns så att det blir en riktigt GOD JUL!!