Idag fick jag komma till sjukgymnasten, puh! Hon undersökte, tryckte och sträckte ut min ryggrad. Nu är jag inte lika sned, men jag känner mig lite mörbultad och öm. Det känns att hon jobbade med mig om man säger så. Efter att ha lagat middag blir det ryggläge med rullen i svanken resten av kvällen.
Sonen har fixat med ved, tvätt och lite annat pyssel jag ville ha hjälp med. Nu sitter han och gör sin läxa. Han längtar till imorgon för ett spel han beställt kom hem med posten idag. Vid midnatt har det release....därför längtar han mer än någonsin till morgonen....Jag skulle tro att han kliver upp extra tidigt för att hinna spela en stund innan skolan, det är redan installerat och klart nämligen. Därför skulle jag tro att det inte blir så sent för honom ikväll...
onsdag 20 februari 2013
tisdag 19 februari 2013
I morse när jag vaknade kändes det hyfsat okej i ryggen, men efter en kort stunds arbete värkte det och kändes eländigt igen. Jag klarade arbetsdagen fint med lite grimaserande nu och då men jag fick undvika att sitta så mycket.
När sen eleverna slutade för dagen åkte jag direkt hem igen och la mig i soffan med en ryggrulle i svanken. Med rullen i ryggen och datorn på magen gjorde jag det jobb jag hade bestämt mig för att slutföra idag.
När jag efter några timmar klev upp var jag smärtfri igen! Hurra, min ryggrulle är den bästa i hela världen! Att både bli smärtfri och klar med ett jobb som legat över mig ett tag. Vilken lycka!
Däremot får stor försiktighet råda så fort jag är uppe och rör mig....en enda plötslig rörelse och jag känner hur det hugger till i ryggen.
Eftersom min snälla mamma skjutsar sonen på träning idag gör ju att jag vila ännu längre, skönt.
När sen eleverna slutade för dagen åkte jag direkt hem igen och la mig i soffan med en ryggrulle i svanken. Med rullen i ryggen och datorn på magen gjorde jag det jobb jag hade bestämt mig för att slutföra idag.
När jag efter några timmar klev upp var jag smärtfri igen! Hurra, min ryggrulle är den bästa i hela världen! Att både bli smärtfri och klar med ett jobb som legat över mig ett tag. Vilken lycka!
Däremot får stor försiktighet råda så fort jag är uppe och rör mig....en enda plötslig rörelse och jag känner hur det hugger till i ryggen.
Eftersom min snälla mamma skjutsar sonen på träning idag gör ju att jag vila ännu längre, skönt.
måndag 18 februari 2013
Den här dagens blogginlägg kommer att börja med att jag klagar. Rätt rejält tänker jag klaga, så orkar ni inte med någonting negativt så kan ni hoppa en bit ner i texten.....mot slutet någonstans.....
Min kropp är en skitkropp...sådär, nu är det sagt. Är det inte knän som är besvärliga så nog är det något annat som krånglar....och kom inte och säg att det har med åldern att göra....
Mitt första klagomål gäller ryggen. Knappt hann jag känna att jag klarade av att gå utan kryckor när min rygg brakade ihop. I lördags förmiddag kände jag hur ett spännband av smärta drog åt runt ländryggen. Efter ett tag var jag rejält sned också....efter en bilfärd till Umeå var det riktigt eländigt.
En tur till stan och sonens träning på söndag eftermiddag gjorde inte det hela bättre direkt. Även om det blev lite bättre ett tag när jag kunde låna en massagebänk och sträcka ut lite medan sonen tränade.
Mina elever konstaterade att " oj, vad det syns att du har ont" idag när jag försökte mig på att ha en genomgång med dem. Jag kunde bara hålla med dem....
När jag hade avslutat mina lektioner åkte jag hem och hittade en viloställning som kändes bra. Liggande med en ryggrulle i svanken och datorn i knäet kunde jag då fortsätta med mitt skrivjobb i några timmar. Förmodligen hade det varit bäst om jag inte jobbat alls utan bara vilat, men det hade jag inte tid till.....
Mitt andra klagomål gäller min mage...den är också besvärlig. Igår när vi tog vårt koleravaccin började min mage protestera efter en kort stund....vaccinet stannade inte i magen särskilt länge....Alltså var jag tvungen att ta en dos till idag. Då tog jag tid på mig....under en timme svalde jag små, små klunkar. Till slut var allt i magen och hittills har det stannat där även om det snurrar till ibland. Sonen däremot hade inte samma problem som jag, tur det i alla fall.
Mitt tredje klagomål gäller mitt huvud....jag får migränkänningar nästan varje dag nu...förmodligen av stressen att veta att vi snart åker iväg och kroppen inte funkar som den ska....ond cirkel.....Helgen som kommer ska jag bara vila...ingenting annat . Så det så!
Men sådärja, nu har jag klagat klart. Istället ska jag berätta om min toppenhelg trots klagomålen. Som jag skrev förut började helgen med en trevlig fredag kväll tillsammans med goda vänner. På lördag åkte jag och en väninna till Umeå för att gästa en tredje vän. Där blev det många glada skratt och samtal om både ditten och datten. Efter en god natts sömn, bara en aning störd av en katt på morgonkvisten, åt vi frukost och begav oss mot Ö-vik igen.
Så trots en krånglande rygg och Dukoral som vägrade stanna i magen gav helgen väldigt mycket energi och glädje. Goda vänner har den förmågan, bland goda vänner inser jag vad rik jag är!
Min kropp är en skitkropp...sådär, nu är det sagt. Är det inte knän som är besvärliga så nog är det något annat som krånglar....och kom inte och säg att det har med åldern att göra....
Mitt första klagomål gäller ryggen. Knappt hann jag känna att jag klarade av att gå utan kryckor när min rygg brakade ihop. I lördags förmiddag kände jag hur ett spännband av smärta drog åt runt ländryggen. Efter ett tag var jag rejält sned också....efter en bilfärd till Umeå var det riktigt eländigt.
En tur till stan och sonens träning på söndag eftermiddag gjorde inte det hela bättre direkt. Även om det blev lite bättre ett tag när jag kunde låna en massagebänk och sträcka ut lite medan sonen tränade.
Mina elever konstaterade att " oj, vad det syns att du har ont" idag när jag försökte mig på att ha en genomgång med dem. Jag kunde bara hålla med dem....
När jag hade avslutat mina lektioner åkte jag hem och hittade en viloställning som kändes bra. Liggande med en ryggrulle i svanken och datorn i knäet kunde jag då fortsätta med mitt skrivjobb i några timmar. Förmodligen hade det varit bäst om jag inte jobbat alls utan bara vilat, men det hade jag inte tid till.....
Mitt andra klagomål gäller min mage...den är också besvärlig. Igår när vi tog vårt koleravaccin började min mage protestera efter en kort stund....vaccinet stannade inte i magen särskilt länge....Alltså var jag tvungen att ta en dos till idag. Då tog jag tid på mig....under en timme svalde jag små, små klunkar. Till slut var allt i magen och hittills har det stannat där även om det snurrar till ibland. Sonen däremot hade inte samma problem som jag, tur det i alla fall.
Mitt tredje klagomål gäller mitt huvud....jag får migränkänningar nästan varje dag nu...förmodligen av stressen att veta att vi snart åker iväg och kroppen inte funkar som den ska....ond cirkel.....Helgen som kommer ska jag bara vila...ingenting annat . Så det så!
Men sådärja, nu har jag klagat klart. Istället ska jag berätta om min toppenhelg trots klagomålen. Som jag skrev förut började helgen med en trevlig fredag kväll tillsammans med goda vänner. På lördag åkte jag och en väninna till Umeå för att gästa en tredje vän. Där blev det många glada skratt och samtal om både ditten och datten. Efter en god natts sömn, bara en aning störd av en katt på morgonkvisten, åt vi frukost och begav oss mot Ö-vik igen.
Så trots en krånglande rygg och Dukoral som vägrade stanna i magen gav helgen väldigt mycket energi och glädje. Goda vänner har den förmågan, bland goda vänner inser jag vad rik jag är!
lördag 16 februari 2013
Oj, plötsligt är det lördag morgon. Vad hände med tiden sen i onsdags när jag var inne på bloggen senast? I torsdags var det jobb som vanligt, sen träning för sonen.
Fredag kom och gick även den, med jobb och därefter trevligt sällskap på kvällen. Vi hade middagsgäster här hemma. Som vanligt diskuterades allt möjligt, allt från livets mer lättsamma och roliga saker till det mer allvarliga. Nog var vi bra trötta och gäspade stort framåt natten. Men det är nåt alldeles speciellt med att vara trött bland goda vänner, extra skönt på nåt sätt.
Idag har jag en lång lista med saker som ska hinnas med innan det är dags att åka till Umeå för ännu mer trevligt umgänge framåt eftermiddagen. Men först tänker jag unna mig en stund framför teven och VM.
Fredag kom och gick även den, med jobb och därefter trevligt sällskap på kvällen. Vi hade middagsgäster här hemma. Som vanligt diskuterades allt möjligt, allt från livets mer lättsamma och roliga saker till det mer allvarliga. Nog var vi bra trötta och gäspade stort framåt natten. Men det är nåt alldeles speciellt med att vara trött bland goda vänner, extra skönt på nåt sätt.
Idag har jag en lång lista med saker som ska hinnas med innan det är dags att åka till Umeå för ännu mer trevligt umgänge framåt eftermiddagen. Men först tänker jag unna mig en stund framför teven och VM.
onsdag 13 februari 2013
Bluff, båg och rackarspel....överallt. Nu senast är det färdigmaten som innehåller hästkött istället för nöt....det började i liten skala men sprider sig över Europa. Ikväll har EU suttit i krismöte och kommit fram till några förslag så att man ska kunna komma till rätta med detta. Undrar om det någonsin kommer att gå.....
Aldrig har jag väl varit så nöjd och glad att vi inte köper färdiglagad mat utan lagar vår mat här hemma, älgkött är toppen!
Nästa bluff avslöjade Uppdrag granskning i kväll. Norrporten i Sundsvall har använt pensionspengar på ett ytterst oseriöst sätt...där kan man verkligen snacka om bluff och båg....de har sett till att pengarna hamnat i egna fickor istället för hos de som ska ha dem, pensionärerna. Låga pensioner kontra höga direktörslöner och lyxresor.....Usch så arg jag blir....girigbukar.....
Ett bostadsföretag har också hamnat i blåsväder. De har tydligen fört register över sina hyresgäster....med kommentarer som "barn eller släktingar till den hyresgästen ska aldrig få hyra av oss". Etnicitet och hälsotillstånd har registrerats...det finns folk till allt...det är tydligt...
En sak jag njöt av i kväll var skidskyttet. Tora Berger både sköt och åkte fantastiskt. Det var en fröjd att se henne i spåren och på skjutvallen. Svenska Elisabeth Högberg genomförde också ett fint lopp, hon blev 21:a. Hennes bästa resultat i dessa sammanhang.
Lätt frusen och trött avslutade jag kvällen med ett bastubad....nu är jag lagom varm för att krypa ner i sängen och läsa en stund.
Aldrig har jag väl varit så nöjd och glad att vi inte köper färdiglagad mat utan lagar vår mat här hemma, älgkött är toppen!
Nästa bluff avslöjade Uppdrag granskning i kväll. Norrporten i Sundsvall har använt pensionspengar på ett ytterst oseriöst sätt...där kan man verkligen snacka om bluff och båg....de har sett till att pengarna hamnat i egna fickor istället för hos de som ska ha dem, pensionärerna. Låga pensioner kontra höga direktörslöner och lyxresor.....Usch så arg jag blir....girigbukar.....
Ett bostadsföretag har också hamnat i blåsväder. De har tydligen fört register över sina hyresgäster....med kommentarer som "barn eller släktingar till den hyresgästen ska aldrig få hyra av oss". Etnicitet och hälsotillstånd har registrerats...det finns folk till allt...det är tydligt...
En sak jag njöt av i kväll var skidskyttet. Tora Berger både sköt och åkte fantastiskt. Det var en fröjd att se henne i spåren och på skjutvallen. Svenska Elisabeth Högberg genomförde också ett fint lopp, hon blev 21:a. Hennes bästa resultat i dessa sammanhang.
Lätt frusen och trött avslutade jag kvällen med ett bastubad....nu är jag lagom varm för att krypa ner i sängen och läsa en stund.
måndag 11 februari 2013
Dagens stora nyhet, påven avgår! Att en påve klivit av sitt ämbete av egen fri vilja har inte hänt sen fjortonhundratalet. Det vanliga är ju att de dör ifrån sitt ämbete. Ett klokt val om han känner att han inte orkar med. Eller så är det något annat som ligger bakom....vem vet.....
Nu får de i alla fall lov att sammankalla en konklav igen för att välja en ny påve. Det finns nog många intresserade skulle jag tro. Det är ju ett ärofullt uppdrag det är få förunnat att få. Men jag inbillar mig att man blir väldigt ensam som påve även om man är omgiven av människor hela tiden.
Om ett tag var planen att jag skulle ha åkt upp till skolan för att titta på stjärnor med mina elever, tyvärr ställer molnen till det. Dumma moln, lägga sig i vägen så där, just ikväll......
Idag har jag varit lite vild och galen....jag lämnade kryckorna i bilen när jag gick till skolan i morse. Jag klarade mig båda vägarna utan besvär....dessutom gick jag hemifrån till skolan i Bredbyn på eftermiddagen när jag skulle dit på möte...utan problem. Underbart, härligt! Lite feg och försiktig när jag tränar fortsätter jag dock att vara.
Nu får de i alla fall lov att sammankalla en konklav igen för att välja en ny påve. Det finns nog många intresserade skulle jag tro. Det är ju ett ärofullt uppdrag det är få förunnat att få. Men jag inbillar mig att man blir väldigt ensam som påve även om man är omgiven av människor hela tiden.
Om ett tag var planen att jag skulle ha åkt upp till skolan för att titta på stjärnor med mina elever, tyvärr ställer molnen till det. Dumma moln, lägga sig i vägen så där, just ikväll......
Idag har jag varit lite vild och galen....jag lämnade kryckorna i bilen när jag gick till skolan i morse. Jag klarade mig båda vägarna utan besvär....dessutom gick jag hemifrån till skolan i Bredbyn på eftermiddagen när jag skulle dit på möte...utan problem. Underbart, härligt! Lite feg och försiktig när jag tränar fortsätter jag dock att vara.
söndag 10 februari 2013
Nu är det nyårsdag igen. Så mycket firande kommer det inte att bli idag. Istället är det lugnt och skönt här hemma. Sitter soffan och kollar in sport medan elden flammar och sprakar i braskaminen. Gästerna har åkt, sonen (underbar, duktig, kunnig, världsbäst) har fixat mina datorproblem. Därför får musiken spela uppe fastän jag sitter i nere i källaren. Bara vetskapen att ljudkortet fungerar igen gör mig glad. Lite av ett i-landsproblem har det ju varit förstås, men ett liv utan musik blir grådassigt tycker jag.
Igår firade vi som sagt nyårsafton igen, vi åt gott och hade trevligt. Kollade mello förstås och sen blev det lite kortspel som avslutning på dagen. Ett fint avslut på Drakens år och ett rejält välkomnande av Ormens år har det blivit i vårt hus i alla fall.
Om några timmar är det dags att sätta sig i bilen för färd mot stan, som omväxling.....tävlingsträning står på programmet. Men först skidskytte, heja Fredrik och alla andra!
Igår firade vi som sagt nyårsafton igen, vi åt gott och hade trevligt. Kollade mello förstås och sen blev det lite kortspel som avslutning på dagen. Ett fint avslut på Drakens år och ett rejält välkomnande av Ormens år har det blivit i vårt hus i alla fall.
Om några timmar är det dags att sätta sig i bilen för färd mot stan, som omväxling.....tävlingsträning står på programmet. Men först skidskytte, heja Fredrik och alla andra!
lördag 9 februari 2013
Jag måste erkänna att jag känner mig lite trött idag. Det har inte blivit de åtta timmars sömn jag egentligen behöver. Kvällen igår gick alldeles för fort och plötsligt var det natt och en ny dag började. Nu ser jag nyheter, läser tidning, dricker kaffe och funderar över nyårsmenyn. Det blir nog både svenskt och vietnamesiskt tror jag.
Förutom att laga mat tänker jag inte göra så väldigt mycket. Det är ju sport på teven hela dagen så jag hinner nog inget mer.
Mitt knä har fortsatt att kännas okej, men jag är försiktig med träningen. Rädslan att knäet ska börja krångla och göra riktigt ont igen är stor och med tanke på att det nu bara är tre veckor kvar till dess att vi åker får nog försiktigheten råda.
Förutom att laga mat tänker jag inte göra så väldigt mycket. Det är ju sport på teven hela dagen så jag hinner nog inget mer.
Mitt knä har fortsatt att kännas okej, men jag är försiktig med träningen. Rädslan att knäet ska börja krångla och göra riktigt ont igen är stor och med tanke på att det nu bara är tre veckor kvar till dess att vi åker får nog försiktigheten råda.
Nyss var det onsdag kväll. Plötsligt är det natt och lördagen har tagit sin början. Det vietnamesiska nyåret har börjat och vårt firande av Tet likaså. Det är inte alltid det nya året infaller runt en helg, men i år händer det. Då firar vi i dagarna tre. Första dagen med vänner, andra med släkten och den tredje med familjen. Så kvällen till ära åt vi gott, pratade, skrattade. Nu laddar vi för fortsatt firande imorgon..eller idag med tanke på vad klockan är...Nyårsafton har tagit sin början...det är dags att sova så vi orkar med att välkomna ormens år!
onsdag 6 februari 2013
En dag när inga nyheter hunnits med får betydelsen offside en annan innebörd än den har i sportsammanhang. Inser när jag kollar twitter, facebook och tidningarnas nätupplagor att det har pågått en hel del idag som jag har missat.
Björklund har visst talat om vad som ska ske med skriftliga omdömen och IUP utan att vänta in utredningen om administrationen i skolan, den har visst inte presenterats ännu om jag förstått det rätt. Ja, Björklund verkar ju ha fått den presenterad eftersom han kan föregå den.
Uppdrag granskning hade ett angeläget ämne på agendan visade det sig, kvinnligt näthat. Tyvärr ser jag att de varit tvungna att stänga kommentarfunktionen på många sidor...på grund av just näthatet....Jag har så svårt att förstå människor som anser sig ha rätt att vräka ur sig vad som helst på nätet, oftast anonymt dessutom. Vad är det för fel på alla som gör så? De kan ju inte alla ha haft trasiga leksaker när de var barn...eller? Nej vi gör som så många gör på twitter nu, satsar på #nätkärlek! Så mycket bättre!!
Sverige ser ut att få stryk på fotbollsplanen av Argentina...men svenskarna har ju vänt matcher förut.... "It ain`t over 'til the fat lady sings".
Mitt knä har skött sig hyfsat den här veckan. Peppar, peppar men hittills har jag inte behövt använda kryckorna på flera dagar....Jag känner mig lite fånig för jag går och bär dem mellan bilen och skolan. Men jag lovar att om jag lämnar dem så kommer de att behövas. Därför följer kryckorna med ett tag till.
Nöjet för några ungdomarna på kvällarna numera är att med bil köra runt, runt nere vid macken....med ljuddämpare som låter värre än en stenkross....Ut på vägen, in igen vid nästa infart, runt mackarna, ut på vägen, in igen vid nästa infart, runt mackarna, ut på vägen....igen och igen och igen. Tänk när man var så ung att sånt var kul....jösses känner mig plötsligt lika gammal som en utdöd dinosaurie.
Björklund har visst talat om vad som ska ske med skriftliga omdömen och IUP utan att vänta in utredningen om administrationen i skolan, den har visst inte presenterats ännu om jag förstått det rätt. Ja, Björklund verkar ju ha fått den presenterad eftersom han kan föregå den.
Uppdrag granskning hade ett angeläget ämne på agendan visade det sig, kvinnligt näthat. Tyvärr ser jag att de varit tvungna att stänga kommentarfunktionen på många sidor...på grund av just näthatet....Jag har så svårt att förstå människor som anser sig ha rätt att vräka ur sig vad som helst på nätet, oftast anonymt dessutom. Vad är det för fel på alla som gör så? De kan ju inte alla ha haft trasiga leksaker när de var barn...eller? Nej vi gör som så många gör på twitter nu, satsar på #nätkärlek! Så mycket bättre!!
Sverige ser ut att få stryk på fotbollsplanen av Argentina...men svenskarna har ju vänt matcher förut.... "It ain`t over 'til the fat lady sings".
Mitt knä har skött sig hyfsat den här veckan. Peppar, peppar men hittills har jag inte behövt använda kryckorna på flera dagar....Jag känner mig lite fånig för jag går och bär dem mellan bilen och skolan. Men jag lovar att om jag lämnar dem så kommer de att behövas. Därför följer kryckorna med ett tag till.
Nöjet för några ungdomarna på kvällarna numera är att med bil köra runt, runt nere vid macken....med ljuddämpare som låter värre än en stenkross....Ut på vägen, in igen vid nästa infart, runt mackarna, ut på vägen, in igen vid nästa infart, runt mackarna, ut på vägen....igen och igen och igen. Tänk när man var så ung att sånt var kul....jösses känner mig plötsligt lika gammal som en utdöd dinosaurie.
tisdag 5 februari 2013
Snö, snö, snö....visst är det märkligt, antingen är det väldigt kallt eller så vräker snön ner. Det verkar inte som om det finns något mellanting, runt -10 och uppehåll, längre. Nog känns det extra bra att ha lite sol och värme att se fram emot om ett tag.
Sonen har tränat, jag passade på att åka på ett fikabesök under tiden. En god cappucino och chokladkaka smaskade jag i mig medan sonen gav järnet på mattan. När jag kom ner på klubben för att hämta sonen fick jag se hur de aktiva blev till blöta fläckar medan de tog ut sig totalt under den sista stundens hårdkörning. Då kändes chokladkakan i magen extra god....
Här kan ni läsa om sonen och övriga ÖJJC:s deltagare i Göteborg. Rolig läsning vill jag lova!
Sonen har tränat, jag passade på att åka på ett fikabesök under tiden. En god cappucino och chokladkaka smaskade jag i mig medan sonen gav järnet på mattan. När jag kom ner på klubben för att hämta sonen fick jag se hur de aktiva blev till blöta fläckar medan de tog ut sig totalt under den sista stundens hårdkörning. Då kändes chokladkakan i magen extra god....
Här kan ni läsa om sonen och övriga ÖJJC:s deltagare i Göteborg. Rolig läsning vill jag lova!
måndag 4 februari 2013
Hela tiden sen jag kom hem från jobbet idag har jag haft en känsla av att det är något som inte stämmer. Jag har funderat vad det kan vara. Den där känslan av att ha glömt något viktigt ville inte riktigt släppa taget om mig.
Plötsligt för en stund sen insåg jag vad det var. Jag upplevde att jag hade ovanligt gott om tid för att vara en vanlig vardagskväll. Inget speciellt var inplanerat, så jag hade full frihet att nyttja tiden som det passade mig bäst.
Jag kan lova att jag har varit effektiv för jag har hunnit med flera timmars skoljobb vid datorn, sorterat privata papper, fixat med en kompletterande reseförsäkring, lagat middag ( en suveränt god chili), fotograferat mitt knä, tagit en promenad och än är det länge kvar av kvällen. Klockan är inte ju ens halv åtta ännu. Allt detta utan att känna den minsta stress eller press. Wow, tänk om det skulle vara så här varje dag.
Nu njuter jag i soffan, en eld sprakar förstås i kaminen och jag viftar på tårna. Jag tänker fylla på allmänbildningen genom att se nyheterna alldeles strax.
Resan kom ännu närmare idag...första tyfoidtabletten svaldes.
söndag 3 februari 2013
Ordningen är återställd, sonen är hemma igen. Mycket nöjd, glad och stolt över sin insats. Strax efter åtta i morse ringde han och ville bli hämtad. Jag fick på mig kläderna, satte mig i bilen och åkte till Överhörnäs där sonen väntade. Han var frusen för en sidoruta hade gått sönder i minibussen innan de åkte från Göteborg, så den var bara tillfälligt lagad. Med tanke på minusgraderna ute blev det då rejält kallt i bilen. Men en lång varm dusch och eld i braskaminen när vi kom hem gjorde att han fick upp värmen igen. Nu sitter han vid datorn....
Nyss har vi haft trevligt fikabesök, nu sitter jag och väntar på att skidåkarna ska börja jaga runt i spåren på teven. Sen är det ju det där protokollet som ska skrivas....
Nyss har vi haft trevligt fikabesök, nu sitter jag och väntar på att skidåkarna ska börja jaga runt i spåren på teven. Sen är det ju det där protokollet som ska skrivas....
lördag 2 februari 2013
Sonen har gjort sitt på mattan och även om deras insats inte räckte till första plats har jag förstått att det gått bra för dem. Tydligen hade de fått fin kritik och en personlig inbjudan av landslagscoachen att delta i SM. Bättre beröm än så kan man knappast få efter sin allra första tävling. Skulle tro att de är sugna på att tävla vidare efter den starten. Riktigt roligt! Så äntligen kan jag slappna av. Det känns som om jag hållit andan hela dagen.
Nu till något helt annat. Visste ni att pormaskar lever? När jag läser tidningarnas nätupplagor visas ofta reklam för ett medel som dödar pormaskar. Jag hade ingen aning om att de behövde dödas. Nog för att jag alltid tyckt att pormaskar varit lite småäckliga att klämma. Men nu när jag har fått veta att de lever...då blev det plötsligt riktigt äckligt. Fast som sagt, nu är vi räddade, medlet som dödar dem är här! Kanske fungerar samma medel på hårlöss....de börjar ju bli resistenta mot det som används. Tyvärr är väl risken att håret följer med också och det är ju mindre bra.
Nu till något helt annat. Visste ni att pormaskar lever? När jag läser tidningarnas nätupplagor visas ofta reklam för ett medel som dödar pormaskar. Jag hade ingen aning om att de behövde dödas. Nog för att jag alltid tyckt att pormaskar varit lite småäckliga att klämma. Men nu när jag har fått veta att de lever...då blev det plötsligt riktigt äckligt. Fast som sagt, nu är vi räddade, medlet som dödar dem är här! Kanske fungerar samma medel på hårlöss....de börjar ju bli resistenta mot det som används. Tyvärr är väl risken att håret följer med också och det är ju mindre bra.
Nervositeten har inte gett sig, än har sonen inte varit på mattan. Det är ungefär en timme kvar. Jag fördriver tiden med att kolla skidor, tvätta, ta in ved och äta lunch. Jag är sugen på kaffe men just nu är jag alltför lat för att orka gå upp och fixa en mugg...så jag får helt enkelt vänta till dess att orken infinner sig.
För en stund sen gick jag ut och tog några vinterbilder till tavlorna i vårt kök. Just nu är det antingen väldigt somriga eller juliga bilder.....när skidåkarna på teven gjort sitt ska fixa med dem tror jag....om jag har ro nog att göra det....
Jag känner mig lätt nervös idag, eller rätt rejält om jag ska vara helt ärlig. Undrar vems nervositet som är störst egentligen, mammans eller sonens? Eller kanske till och med coachens?
Anledningen till min nervositet? Sonens första parduo-tävling går av stapeln idag. Eftersom sonen och hans tävlingspartner inte gått några matcher tidigare vet vi ju inte hur de står sig i konkurrensen. Dessutom har de inte tränat så länge för detta, de började i höstas.
Hur nervositeten påverkar när de väl ska leverera på mattan vet vi inte heller. Men kan de bara plocka fram samma känsla som de använder sig av vid graderingar kommer det nog att gå riktigt bra. Då brukar sonen och hans kompis ta fram det där lilla extra, då levererar de!
Min nervositet gäller ju förstås inte placeringen i första hand, jag vill bara att de ska kunna känna sig nöjda med sin prestation och tycka att det var roligt så att de är taggade att fortsätta, hur de än hamnar placeringsmässigt. Sen vet jag ju att de själva har höga mål....
Anledningen till min nervositet? Sonens första parduo-tävling går av stapeln idag. Eftersom sonen och hans tävlingspartner inte gått några matcher tidigare vet vi ju inte hur de står sig i konkurrensen. Dessutom har de inte tränat så länge för detta, de började i höstas.
Hur nervositeten påverkar när de väl ska leverera på mattan vet vi inte heller. Men kan de bara plocka fram samma känsla som de använder sig av vid graderingar kommer det nog att gå riktigt bra. Då brukar sonen och hans kompis ta fram det där lilla extra, då levererar de!
Min nervositet gäller ju förstås inte placeringen i första hand, jag vill bara att de ska kunna känna sig nöjda med sin prestation och tycka att det var roligt så att de är taggade att fortsätta, hur de än hamnar placeringsmässigt. Sen vet jag ju att de själva har höga mål....
fredag 1 februari 2013
Det var en konstig känsla att åka hem efter en arbetsvecka och veta att sonen inte skulle vara hemma och vänta på mig. Även om han sticker iväg till kompisar när det blir helg brukar vi i alla fall hinna ses en stund.
Nu var huset tomt och tyst.
Efter att ha handlat och duschat har jag nu gjort upp en eld i braskaminen, slagit mig ner i soffan för att slappa ett tag. Hämtade en bok på biblioteket tidigare i veckan som jag började läsa. Den ska jag försjunka i! Senare ikväll blir det räkor med mamma.
Mitt knä är ett mycket besvärligt knä...det är märkligt men det har börjat göra ont på ställen där jag aldrig haft någon värk förut. Jag hinner ofta tänka att nu känns det bra igen...då utan förvarning börjar det göra vrålont någonstans.....dumt, dumt, dumt...och tiden till dess att vi ska resa närmar sig. Men ännu är det fyra veckor kvar så tiden för att bli bättre igen finns fortfarande.
Idag har skolverket haft 18 månader på sig att behandla min ansökan för att få lärarlegitimation. Och än lyser den med sin frånvaro. Tänk om jag skulle ta lika lång tid på mig för att utföra de uppgifter som åläggs mig.....
Nu var huset tomt och tyst.
Efter att ha handlat och duschat har jag nu gjort upp en eld i braskaminen, slagit mig ner i soffan för att slappa ett tag. Hämtade en bok på biblioteket tidigare i veckan som jag började läsa. Den ska jag försjunka i! Senare ikväll blir det räkor med mamma.
Mitt knä är ett mycket besvärligt knä...det är märkligt men det har börjat göra ont på ställen där jag aldrig haft någon värk förut. Jag hinner ofta tänka att nu känns det bra igen...då utan förvarning börjar det göra vrålont någonstans.....dumt, dumt, dumt...och tiden till dess att vi ska resa närmar sig. Men ännu är det fyra veckor kvar så tiden för att bli bättre igen finns fortfarande.
Idag har skolverket haft 18 månader på sig att behandla min ansökan för att få lärarlegitimation. Och än lyser den med sin frånvaro. Tänk om jag skulle ta lika lång tid på mig för att utföra de uppgifter som åläggs mig.....
onsdag 30 januari 2013
Ikväll har jag hunnit landa hemma en stund efter jobbet innan det är dags att åka till stan igen, fem minuter kvar. Sonen har sin sista träning innan tävlingen i Göteborg på lördag. Tyvärr har han rejält ont i en axel efter att ha ramlat på idrotten i skolan idag. Hoppas att det bara är mjukdelarna som har fått sig en törn. Det verkar så tycker i alla fall jag. Annars vore det ju en väldig otur för honom.
Mitt knä har gjort ont igen idag. Inte som för två veckor sedan, men tillräckligt för att det skulle ta väldigt lång tid att gå mellan skolan och bilen. Det blev ju inte direkt bättre av att det var en massa snö på trottoaren, då blev det extra jobbigt. Därför känns det skönt nu att vila med foten upp en stund innan vi sätter oss i bilen.
När jag klev in hemma efter jobbet upptäckte jag två av mina grannar på vår altan. De höll på att skotta den åt oss. Väldigt snällt, för det har kommit mycket snö, så tyngden var stor. Tänk vilken tur vi har med så oerhört fina grannar!!
Mitt knä har gjort ont igen idag. Inte som för två veckor sedan, men tillräckligt för att det skulle ta väldigt lång tid att gå mellan skolan och bilen. Det blev ju inte direkt bättre av att det var en massa snö på trottoaren, då blev det extra jobbigt. Därför känns det skönt nu att vila med foten upp en stund innan vi sätter oss i bilen.
När jag klev in hemma efter jobbet upptäckte jag två av mina grannar på vår altan. De höll på att skotta den åt oss. Väldigt snällt, för det har kommit mycket snö, så tyngden var stor. Tänk vilken tur vi har med så oerhört fina grannar!!
tisdag 29 januari 2013
Äntligen har vi landat hemma. Jobb, facklig utbildning och ju-jutsu styrelsemöte. Så har min dag sett ut. Ännu en bra dag om än intensiv, igen.
Det är lätt att hamna uppe i varv när dagarna och kvällarna går i ett. Att ta en sak i taget och avsluta det, innan man påbörjar något nytt blir extra viktigt då. Annars är det hur många bollar som helst i luften samtidigt och då blir det jobbigt....
Nu ska jag läsa en stund för att hjärnan ska komma ner i varv. Därefter är det sova som gäller. God natt!
Det är lätt att hamna uppe i varv när dagarna och kvällarna går i ett. Att ta en sak i taget och avsluta det, innan man påbörjar något nytt blir extra viktigt då. Annars är det hur många bollar som helst i luften samtidigt och då blir det jobbigt....
Nu ska jag läsa en stund för att hjärnan ska komma ner i varv. Därefter är det sova som gäller. God natt!
måndag 28 januari 2013
Nu måste jag erkänna att jag känner mig lite trött. Det har varit en lång och intensiv, men härlig och givande dag.
Att unna mig lite slappande i soffan framför teven känns därför helt rätt. I morse funderade jag över hur det kan komma sig att det alltid känns som att morgnarna kommer för tidigt....det är ju så jobbigt att ta sig ur sängen....nu är jag så trött så det känns jobbigt att ens behöva ta sig till sängen när det är dags att lägga sig. Inser att det kommer att vara ännu värre i morgon bitti.
Sonen har en vilokväll, efter att ha gjort sin läxa sitter han nu vid datorn ett tag. Ingen träning, det känns som en befrielse att inte behöva åka neråt kusten ikväll...för oss båda ska jag tillägga. Hur roligt han än tycker att det är med träning behöver han också vilokvällar här hemma för att orka med.
Vill bara påminna om att nu är det bara fem veckor kvar.....därför är det helt okej att det är intensivt ett tag nu, det klarar vi. Just nu längtar jag väldigt mycket efter att få börja packa väskorna.
Att unna mig lite slappande i soffan framför teven känns därför helt rätt. I morse funderade jag över hur det kan komma sig att det alltid känns som att morgnarna kommer för tidigt....det är ju så jobbigt att ta sig ur sängen....nu är jag så trött så det känns jobbigt att ens behöva ta sig till sängen när det är dags att lägga sig. Inser att det kommer att vara ännu värre i morgon bitti.
Sonen har en vilokväll, efter att ha gjort sin läxa sitter han nu vid datorn ett tag. Ingen träning, det känns som en befrielse att inte behöva åka neråt kusten ikväll...för oss båda ska jag tillägga. Hur roligt han än tycker att det är med träning behöver han också vilokvällar här hemma för att orka med.
Vill bara påminna om att nu är det bara fem veckor kvar.....därför är det helt okej att det är intensivt ett tag nu, det klarar vi. Just nu längtar jag väldigt mycket efter att få börja packa väskorna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)