Det har varit en kylslagen julhelg, men bara utomhus. Inne har det varit mycket ljus och värme, alldeles underbara dagar. Dessa dagar av vila tillsammans med familjen har gjort gott för orken. Nu när alla återigen har åkt hem till sitt har sonen slagit på datorn och kopplat upp sig och jag själv slappar i soffan med tända ljus, en eld i braskaminen och film på teven.

Funderar på om jag kanske ska gå ut lite men än är inte filmen slut och jag njuter alldeles för mycket av att göra ingenting, en lämplig sysselsättning på annandag jul.

Lite ljus och lite eld. 

Greven av Monte Cristo på teven.

God Jul och ett riktigt Gott Nytt År!

När vi gick och la oss inatt vräkte snön ner. Gatorna var oplogade och gården var snöfylld trots idogt skottande under kvällen. I morse när vi så klev upp och jag tittade ut var det inte bara gatorna som var snöröjda utan även vår gård. Min snälle traktorförare som tar bort plogsträngen måste ha skottat även gården. Vilken härlig julklapp.

Nu ser jag fram emot en dag i lugn och ro med familjen. God mat, slappande i soffan, någon promenad, lite korsord, julmusik och förstås mumsande på julgodiset. Sen har jag sett paketen under granen i källaren, kanske är några till mig.....jag har varit snäll i år...i alla fall bitvis.

Gottebordet står uppdukat. 

Tingel, tangel och tomtars prissel och prassel.

Idag är det skrapdan, enligt mig den bästa dagen på hela julen. Den dagen det årliga julbadet tas, vilket bådar för god doft inomhus. Det är ju viktigt att vara ren när julskröchan (Hur stavas det egentligen? Julskrösja, julskröscha, julskrötja....) kommer för att kolla och plocka med sig smutskläderna. Ångrar mig lite att jag sett till att tvätta undan det mesta innan jul....undrar om man kan be henne komma tillbaka efter jul istället? 

Förutom att det är dags att julbada gillar jag den här dagen extra mycket eftersom hela julhelgen väntar. Orörd som ett tomt vykort. Förväntan, ljus och värme är några av de känslor som bubblar inombords. Inga krav heller, det blir som det blir helt enkelt. 

Att jag gillar skrapdan extra mycket har nog också att göra med att det är en dag att göra så lite som möjligt. Så har det alltid varit i vår familj, vi tussar runt och mår gott bara. Tar nån promenad och hälsar på hos varandra. Lägger upp lite knäck, kola och annat julgodis så att det finns att mumsa på. Skalar några rötter till kvällens blöte och dukar bordet så småningom. 

Som grädde på moset kommer ju resten av familjen när det närmar sig kväll och då kan julen börja på riktigt. 

Min energinivå igår var nog den lägsta som uppmätts på länge. Jag hade verkligen inte ork för någonting. En kort promenad upp till affären för att handla hem lite matvaror, sen fick soffan vara min kompis hela dagen. Sonen fixade middag och annat som en liten mamma i en soffa kunde tänkas behöva. Konstaterar att gårdagen nog var den dag då hela terminens trötthet tog ut sin rätt.....

Idag känner jag mig lite mer energifylld, även om det inte är optimalt. Natten bjöd på massiv huvudvärk som inte riktigt ville släppa ens med medicin. Men nu är även värken borta, tack och lov.

Som tur är har jag inte så mycket att göra idag. Lite tvätt som behöver tas om hand och några kylskåpskompletteringar bara. Sedan ska vi gå till mamma och hjälpa hennes tomtar att komma ut ur tysta vrårna. Belysning på hennes jultall ska vi också fixa. När sen tomtarna äntligen dansar på hennes kakel, då är det jul. 

I bakhuvudet finns dock en liten gnagande tanke att jag har glömt något....vad kan det vara? Förhoppningsvis ingenting men det lär ju visa sig så småningom....

Fjärde advent och tillika årets kortaste dag. Tur att det finns mycket som lyser upp i mörkret nu. Ljus, marschaller, julbelysning, eldar och värmen från att vara tillsammans med familjen. Som bonus verkar det som att solen tänker visa sig en kort stund idag, himlen är klarblå och solen stiger över bergskammen. Årets kortaste dag kommer att bli en fin dag! 

I år har traditionerna frångåtts en aning, tomtarna i huset tassade ut ur mörka vrårna redan igår. Kanske var det detta som fick stortomten att komma med granen och klä den redan igår.....I vanliga fall brukar inte något av detta ske förrän idag, den tjugoförsta. Men vad är traditioner till för om inte att brytas. Dessutom får vi njuta av julen en dag extra. 

Min röst lyser fortfarande med sin frånvaro, körsången knäckte den totalt. Tur att jag inte behöver prata särskilt mycket de här dagarna. Äta gott, läsa och njuta vid elden. Till det behövs inte mycket röst.

Utsikt från soffan när det är fjärde advent. 

Igår kväll sjöng jag, tillsammans med mina körkamrater, in julen i Anundsjö kyrka. En konsert som passande nog heter Julstämning.  Där jag stod mitt bland kören och sjöng lät det i alla fall stämningsfullt i mina öron, av de kommentarer vi fick efter konserten tyckte nog många av besökarna att det var det också. Snön som föll under eftermiddagen och kvällen gjorde att det blev stämningsfullt även utomhus.

Något som inte låter fullt lika stämningsfullt är min röst idag....påminner snarare om en kraxande kråka. Inte ens knackaduan på dörren knarrar lika illa....Det var ju tur att den inte försvann igår, vet inte om kraxandet uppskattats vid textläsningen direkt....

Dagens plan är att städa lite....sonen pratade om att dammsuga.....så jag får väl hjälpa till på ett hörn jag också.....skotta lite snö kanske också är aktuellt....annars vet jag inte riktigt. Möjligtvis att granen får komma in i garaget för att töa av och sättas på fot....kan bli så....vi får se.....

Just nu dricker jag varma drycker för att jaga kråkan på flykten.....

En lätt lutande gran ser dock extra fin ut med snön som fallit.

Nu är det jullov. Aldrig har det väl varit så efterlängtat som just i år. Varför har jag inget riktigt svar på, men det har varit en intensiv termin där jag förutom arbetet med eleverna har haft många andra uppdrag vilket nog har bidragit till behovet av ledighet.

Idag njuter jag mest i soffan. Läser och viftar på tårna, en och annan hemkokt kola slinker ner också.....Enda avbrottet var när sonen kom hem efter sin avslutning då gick vi på Gästis och åt lunch. 

I morse fick jag dessutom äntligen smaka på julens absoluta måste för mig....julälgen med sichuanpeppar. När jag kom hem efter genrepet med kören igår kväll låg den i vår kyl. Sån tur har jag! Det absolut viktigaste vid jul i matväg för mig (förutom mammas rullströmming förstås). I tunna skivor på havrekex till en kopp te fick dagen den bästa av starter. Frukosten är fixad ett tag framöver.

Nu laddar jag för att skjutsa sonen till stan och hämta hem vår egen bil som fått ett stenskott lagat. Sedan blir det julstämning i Anundsjö kyrka när vår kör, Tilltro, sjunger in julen!

På väg till avslutningen.

Elden flammar och jag myser i soffan.

Min "julskinka". Saltad, torkad älg med sichuanpeppar! 

Nu är det mitt i veckan och jag har i väntan på att potatisen bakas i ugnen lagt mig tillrätta i soffan för att slökolla lite teve. Tänker tillbaka på skoldagen och känner mig nöjd med vad den bjöd på. Hela skolan hade pyssel i grupper. En lugn och skön dag...riktigt lull-lulligt. Precis som man vill att en pysseldag ska vara. Fina alster blev det också! Nu är det bara en riktig skoldag kvar av terminen, sen avslutning och jullov. Måste ärligt erkänna att jag längtar efter ledigheten, väldigt mycket.

Vad gäller realityserier trodde jag att jag sett allt men idag zappade jag förbi något helt nytt. En serie som handlar om nudister som åker runt med mäklare och tittar på hus, helt nakna förstås. Eftersom serien kommer från USA (var annars ifrån) är alla lagom suddiga på en stor del av kroppen.....Just nu har mäklarna arrangerat ett cocktailpart med nudister och icke nudister.....lätt pinsam stämning.....framförallt när de ska flytta en apelsin mellan hakorna......alla påklädda människor försöker hålla så långt avstånd som möjligt...ja jösses.....vad hittar de inte på för att få tittare....

Egentligen borde jag kanske göra saker här hemma eftersom julen närmar sig.....typ städa och fixa och annat sånt där....fast det får vänta....ikväll är det vila som gäller.....städningen får vänta....och om jag inte misstar mig så blir det jul ändå...även om det förblir ostädat. Och som sonen säger, det viktigaste är att familjen är tillsammans.

"När tredje ljuset brinner, vi juleklappar syr och vi bakar kakor och har ett fasligt styr"

Nåja, nog brinner det tredje ljuset men inte syr jag några juleklappar.....faktum är att jag väl aldrig haft så dålig koll på detta med klapparna....någonsin. Jag tror dock att jag har fixat alla. Men att tro är att inte veta...i alla fall när det gäller detta....bäst att kolla upp det snarast. 

Klappar till sonen lyser i alla fall med sin frånvaro. Det har inte att göra med att han inte gjort sig förtjänt av julklappar, det har han. Nej snarare med att sonen inte har några önskningar och mamman har dålig fantasi. Fast det ordnar sig nog....det är ju mer än en vecka kvar...så nog ska jag väl lyckas fixa till något. Pengar mottages ju alltid med tacksamhet...det vet jag!

En viss del av problemet med klappar härrör från det faktum att lego inte aktuellt längre. När det var den största önskningen var det lätt som en plätt. Dessutom älskade jag att googla runt och leta ovanligt Star Wars lego på nätet och skicka efter....

Något jag fortfarande gör....däremot klickar jag inte på köp-knappen längre....även om det kliar i fingertopparna ibland. 

På tal om lego har jag lagt märke till något anmärkningsvärt dock.....det finns inte ett enda Star Wars lego i årets leksakskataloger....bristfälligt om man frågar mig. 

Fortsättningen på versen stämmer inte så mycket bättre den, inte bakar jag särskilt mycket kakor. Godis gör jag däremot men i år har jag bestämt mig för att inte göra en miljon sorter som jag brukar. Fast jag ska nog inte lova för mycket...det är många dagar kvar att tillverka snask på. 

Ett fasligt styr har jag i alla fall inte....snarare "ostyr"....jag känner mig nästan lat och oföretagsam. Å andra sidan finns inget jag behöver göra, i alla fall inte just nu. Så att vara lat är definitivt inget problem.  Det är nog snarare så att vara lat är en överlevnadsgrej....

Men vänta, att vara lat innebär många lässtunder i soffan och då behövs ju godis....någon enda sort till kanske skulle behövas....eller två...eller....

Nu har jag varit och fått årets dos av julstämning i Östergensjö igen. PerOrs julmarknad levererar som alltid. Jag älskar att gå runt och titta dels på vad utställarna har att bjuda på men framför allt tittar jag på allt pynt i alla vinklar och vrår som husfolket dekorerat med. Detta måste vara den finaste julmarknad som finns. Julstämningen sprider sig i hela kroppen, den landar i varje cell. I alla fall jag är redo att välkomna julen!

Vår lilla tärna lyser upp i köket med sitt ljus!

Lucia idag, redan. Inser att jag inte bloggat sedan i söndags....det innebär att det varit fullt upp veckan som gått. Inte många hemmakvällar alls.

Därför var det extra skönt att igår ha en kväll hemma med goda vänner. Glöggen var varm, buffébordet stod uppdukat och ljusen värmde. Jag hade en underbart trevlig kväll, avslappnad och helskön helt enkelt.  Precis den nedvarvning jag behövde.

Idag är det graderingsdag på justun. Sonen ska inte gradera själv, däremot ska några från hans grupp gradera så han åker ner mitt på dan. Det blir inte jag som skjutsar dock, utan mamma eftersom jag har lite annat att ta tag i. 

Men än tänker jag inte ta tag i nåt alls.....jag fortsätter att slappa i soffan medan elden sprakar i den nysotade kaminen...med en mugg kaffe i handen förstås!

Bland det farligaste man kan ta sig för är att göra brända mandlar med kanelsmak. De går nämligen inte att sluta äta....man vill ha mer och mer och mer och mer och......

I ett försök att hindra dem från att ta slut på en gång har jag stoppat den största delen i en burk som det går att sätta lock på, resten i en liten skål att mumsa från. Men med den kännedom jag har om mig själv kommer burken att öppnas många gånger innan jul så det kommer nog att bli nödvändigt att göra en omgång till. 

Sugen på att prova och hamna i samma begär som jag? Då tycker jag att du ska testa, receptet hittar du här: Brända mandlar med kanel.

Doften som spreds i köket var ljuvlig. 

En burk att sätta locket på och en liten skål att mumsa från.

I morse när jag tände det andra adventsljuset på köksön funderade jag lite på vad det är som bestämmer åt vilket håll ljusveken ska böja sig. Ni vet den där lilla böjen som blir på veken och som gör att vissa ljus rinner mer än andra eftersom veken obevekligt vrider sig åt ett håll även om man är där och försöker putta den i motsatt riktning.....Visst har ni också lagt märke till det, eller är det bara jag som funderar på sånt? Måste definitivt utforska detta noggrannare. Undersökningen började denna morgon....resultaten meddelas senare.

Förutom ljusvekar är det brända mandlar som fyller mina tankar denna morgon....med kanel. Jag gjorde såna ifjol och de hade en strykande åtgång och jag känner hur stort behovet av de små godsakerna är. Vilken tur att det både finns mandel, råsocker och kanel hemma....

Ja nu är det inte bara vekar och mandlar i tankarna, Jag funderar även över lite mer allvarliga saker. Val, tyfoner, främlingsfientlighet, skola och annat. Men de tankarna behåller jag för mig själv ett tag till. Idag ska jag fokusera på att njuta av att känna mig privilegierad som kan ha en trygg, lugn och skön söndag hemma utan några större rädslor. 

Det kan faktiskt bli så att vi blir hemma hela söndagen dessutom då sonen inte var helt fräsch igår. Så vi får se hur det blir med träning idag, någon lite förkylning verkar vara på gång. Fast ibland behövs ju bara någon dag av vila så blir det bättre. Det lär klarna när han vaknar. 

Nu lyser ljus nummer två på köksön.

Och där...precis där tog energin slut. Men jag måste säga att den höll i sig riktigt länge. Den lust jag fick i morse till att baka och göra juliga saker höll i sig tillräckligt länge. Jag hann baka saffransmuffins, sätta upp pumlorna i mammas kök, fixa en bordsdekoration med ris och tulpaner, baka både dubbla munsbitar med ost i och en långpannepepparkaka med en god lingonfrosting. Tack och lov höll energin så pass länge att middagen kom på bordet också....men nu....noll och intet....

Därför blir det nu en slö och slapp kväll i soffan framför teven. Det har jag gjort mig förtjänt av....något mitt knä håller med om.....

Det närmar sig jul, lite granris och tulpanlökar ser fint ut i köket.

Idag har jag hjälpt mamma att sätta upp pumlorna i hennes köksfönster.

Jag börjar inse att jag gillar tidiga mornar....när det är helg och jag får ligga kvar i sängen. Nog är det bra mysigt att njuta av en mugg kaffe under täcket med juleljusen som skimrar i fönstren. Plötsligt drabbas jag av lust att baka och fixa till juliga, smaskiga godsaker. Det blir spännande att se hur länge den lusten sitter i....om den fortfarande är aktuell när jag väl kravlar mig ur sängen.....

I källaren är det det lugnt och tyst.....någonstans mellan midnatt och morgon tror jag att lanarna beslutade sig för att det var dags för lite sömn. Vi får se hur länge tystnaden håller i sig.

Kollar in nyheterna och ser ett inslag från Filippinerna där man kraftsamlar inför den tyfon som är på väg. Spåren efter fjolårets katastrof är ju ännu inte utplånade. Alla människor har ju inte fått ordning på allt i sitt liv efter den ännu....då kommer nästa.....hoppas verkligen att de experter som tror att denna tyfon ska bli lindrigare än förra årets har rätt.

Igår avgjordes årets idol, jag kollade ett tag men sen tappade jag sugen så det är först idag jag konstaterar vem som vann. Tydligen skilde det bara femtio röster mellan de tävlande, snacka om jämnt!

Det snöar i fjällen och det snöar i Finland, men där emellan verkar  det vara uppehåll idag. Kanske kan solen faktiskt titta fram, det skulle vara välgörande. Då blir det nog en promenad istället för julfixande.

Övrigt nyhetsmorgon fokuserar på idag är jularrangemang och förstås den politiska kris som pågår i vårt land. Jag väljer att fokusera på julblommorna, jag vill känna julefrid idag och inte irritation över det som pågår på den politiska scenen. Faktiskt känner jag för att skaffa mig en amaryllis. Kommer solen ska jag ta en tur till blomsteraffären för att införskaffa en....då har jag ett mål med promenaden också...mer än att det är skönt att gå ut....

Snacka om att jag har det bra där de beslut som ska tas handlar om köp av amaryllis och bakningens vara eller inte vara.....

Ikväll är det en sån där värk och eländeskväll när det gäller knän och leder igen. Men det gör ingenting för jag har inte en enda tid inplanerad på hela helgen, förutom när sonen ska skjutsas till träning på söndag förstås.

Jag har varit en tur till stan på möte idag, en givande träff i stort samförstånd. Lite biltvätt på det innan jag åkte hem....tyvärr höll den skinande ytan på bilen inte länge med det väder som är nu men den var ju ren några minuter i alla fall...

Ligger och funderar över turbulensen som pågår i Sverige i och med att regeringen inte fick igenom sin budget. Det är många som skyller på varandra, utsträckta händer hit och dit men ingen som vill ta tag och gemensamt försöka lösa krisen. Ett parti som stolt meddelar att de kommer att rösta ner varje budget som inte spelar efter deras pipa när det gäller invandringen....suck och ve....vad ska det bli?

Det är i såna här lägen jag vill säga: Väx upp! Ta ansvar! Samarbeta! Men nu blir det i stället att göra om....hoppas bara det blir rätt.....jag är nämligen livrädd för den skolpolitik förra regeringen förde. 

Medan jag funderar här nere hör jag hackande knivar och surrandet av fläkten....Det är grabbarna i huset som fixar middag innan de sticker iväg till badet. Jag tycker att livet är rätt skönt faktiskt, trots onda knän. Undrar om jag kan få min mat på en tallrik hit till soffan?

Nu är det ljusens tid, mitt i allt det mörka. Under våra resor till och från stan lägger jag märke till all julbelysning som dyker upp än här, än där. Vissa smakfulla, andra så pass gräsliga att jag känner en stor tacksamhet att de  inte är mina grannar. Där har de nog blundat och bara kastat ut slingorna på måfå.  Bara att konstatera att smaken är som baken.....men hur det än är med smakfullheten, jag blir i alla fall glad av se all ljusprakt. 

Den här veckan har verkligen gått med raketfart.....fredag imorgon. Längtar så efter en sovmorgon....eller två....

I växthuset syns konturen av en liten gran med ljus genom de frostiga rutorna.

I köket lyser första adventsljuset.

Adventsfika med goda tunnbrödmackor på julporslinet.

Första ljuset är tänt. De extra långa jag fick när jag fyllde år passar bra i adventsljusstaken.

Ljusen ser ut att vara ganska jämnt utplacerade.

Granen skimrar fint när man tittar ut i mörkret.

Det har verkligen varit en härlig söndag idag. Lugn och skön precis som 1:a advent ska vara. Jag har haft lagom energi för att fixa med lite smått och gott. Belysningen på utegranen kom på plats, några tvättmaskiner har fått snurra och matlagning stod på programmet.

Jag fick också sent omsider en ingivelse att det var dags att föra över foton från mobilen till datorn....nästan 2000 bilder...

Med en dator som är segare än tuggummi tog det lite tid.....men till slut var det gjort (och säkerhetskopierat). Fast nu återstår egentligen det värsta....att sortera bilderna.....dessutom verkar en del bilder ha försvunnit....surt sa räven..

Ja, jag har började sortera lite men plötsligt försvann sugen....hallå? 

Dagens lärdom är alltså att inte vänta mer än ett och ett halvt år innan bilderna överförs. Tänk om jag skulle bli så disciplinerad att jag för över bilder en gång i månaden. Så enkelt allt skulle bli då....tänk om.....

Adventssöndag i vårt kök.

Åh så skönt det är att ha en hel del utan en enda tid att passa framför sig. En dag när vi får ta det lugnt och bara må bra. Inte en träning så långt ögat når....finns nog inga kroppar som skulle orka med det idag.

Detta eftersom gårdagen var intensiv med tävlingar i Nolaskolans sporthall hela dagen. Jag satt i sekretariatet från och till hela dagen och trots att jag varken tävlade eller hade något huvudansvar var jag så trött att jag kraschade i soffan igår kväll. Hur skulle inte de som hade huvudansvaret för tävlingen känna sig då? Och framför allt de tävlande....

Sonen klagade i alla fall över trötthet, ont i benen var visst också högaktuellt. Vi får se hur han känner sig idag. En härlig tävling var det i alla fall, roligt med hemmaplan.

Åsa Ahlér tog en läcker bild på duoparet under tävlingen igår! Skaplig luftfärd.

Nu har vår Knackadua fått på sig decemberluvan och halsduken!

Till slut lyckades jag somna igår, trots värken. Sov riktigt gott och vaknade hyfsat utvilad i morse. Inte lika ont hade jag heller, vilken lycka. Jag kunde dessutom skippa frukosten hemma för på jobbet bjöd en av mina arbetskamrater på adventsfrukost, en härlig smakstart.

Adventsmyset fortsatte i klassrummet mer eller mindre hela förmiddagen. Därefter var det dags att dra iväg till stan för möte runt lärarnas arbetsmiljö under eftermiddagen. Intensivt och givande. Men nog var det skönt sen att komma hem till ett hus där sonen mötte upp med ett glatt leende och påbörjade middagen. Själv fick jag parkera i soffan och vila knän och leder som börjat värka igen. Inte lika illa som igår dock, hoppas det stannar där. Önskar mig en smärtfri dag imorgon när jag ska parkera i sekretariatet på ju-jutsutävlingen som går av stapeln i Nolas sporthall.