Den här helgen har varit ljuvlig. Ljuvlig hur? Ja, inte genom att göra en massa spännande saker. Nej tvärtom, helgen har fyllts av helt vanliga saker. Ni vet, jag har ätit gott, tagit sköna promenader, druckit kaffe hos mor, tagit nån promenad igen men framförallt har jag fortsatt må gott under värmefilten i mitt bästa soffhörn. Lyxliv!

Där under värmefilten har jag kollat in både skidor och skidskytte. Fast framförallt har jag fortsatt kolla in filmer och serier som ingår i MCU*. Jag har börjat se dem i kronologisk ordning och inte i den ordning de släpptes. 

Om du är ny och vill börja se alla filmer och serier rekommenderar jag att du ser dem efter de datum de släpptes och inte som jag gör nu, kronologiskt, det kan skapa förvirring. Men är man som jag lite nördig och redan kollat in allt många gånger är det kul att göra det på ett nytt sätt. Alltid upptäcker man nåt nytt....eller lite då och då i alla fall...eller nån gång. Hur som helst, filmerna och serierna är lika bra hur man än ser dem. Tycker jag i alla fall. 

* Marvel Cinematic Universe

Än är det lång tid kvar av vintern men första dagen solen lyser in i vardagsrummet så att markisen behöver fällas ner....då vaknar hoppet och tillförsikten igen. Ljuset som når in är väldigt trösterikt och påminner mig om att det kommer härligare tider, ljusare tider men framförallt varmare tider. Längtar så mycket efter barfotadagar och humlesurr. 

Fast än gäller det att lägga band på längtan, som sagt det är länge kvar av vintern. Förnuftet vet att det kommer kallare tider innan våren gör sitt inträde....men seriöst....vem vill lyssna på förnuftet egentligen? Inte jag. 

Den här helgen har jag fixat en del matlådor som bara behöver gratineras i ugnen för att vara färdiga att äta till middagar eller luncher framöver. Lite kyckling, nån slags köttpaj, ostpaj och pasta med god sås. Härliga tider, mattider!

I övrigt har jag mest samlat kraft och vilat. Passat på att kolla in Agent Carter igen, första säsongen knäckte jag igår, nu har jag börjat på den andra. Eftersom det var länge sen jag såg den kommer jag inte ihåg allt, därför är den fortfarande bra. Det hade den nog i och för sig varit även om jag kommit ihåg allt....

Nu vilar jag in arbetsveckan!

Till slut hade januari nått vägs ände. Det tog tid, det kändes längre än de trettioen dagar månaden officiellt har. Men nu, äntligen, är det dags för årets andra månad. Fortfarande vinter men ändå ett steg närmare vår och sommar. 

Januari avslutades dock på topp med en fantastisk inspirationsdag i Skellefteå som Svenska Akademien, Litteraturbanken och Läsrörelsen bjöd in till. Tankar och idéer bubblar i huvudet, så nu gäller det att sortera och sedan fundera i vilken ände jag ska börja. Exakt vad dagen handlade om? Poesi!

Helgen har sedan mest gått i lugnets tecken, men i morse fick jag ett ryck och satte en semmeldeg. Så nu finns ett gäng bullar redo att fyllas med mandelmassa och grädde. 

Förstås kunde jag inte hålla mig, tjuvstartade semmelätandet framför skidåkningen på teven. Mums, det är något alldeles speciellt med årets första semla. Det kommer inte att bli den sista heller. 

Eld i braskaminen, promenader, skidor på teven, viloläge i soffan, lite matlagning men ingen tvätt. Så har den här helgen sett ut. Eftersom vi har en vattenläcka här i byn, om än en annan del än jag bor i, känns det onödigt att köra flera tvättmaskiner. Det spelar säkert ingen roll men vem vet, plötsligt blir vi också utan vatten. Eller så lyckas de laga läckan och det blir missfärgat vatten i ledningarna ett tag till dess att det spolats igenom. Det innebär att amöban i tvättstugan får växa till sig ett tag till. Fast det gör inte så mycket, den är inte särskilt stor så om den får växa en vecka till gör ingenting. 

Att få tiden att gå är inga problem, mycket sport på teven och sen finns en uppsjö av både serier och filmer att njuta av. Fast jag har faktiskt varit nyttig också. Jag har gjort klart underlaget till deklarationen. Så skönt! 

I övrigt, precis som många fler misstänker jag, känner jag en stor oro över vad som händer i det stora landet i väster. Galna beslut som kommer att få långtgående konsekvenser för stora delar av världen. Ställer mig återigen frågan, hur är det möjligt att en majoritet av amerikanerna röstat fram Trump till president igen? Lever de i någon slags förvrängd drömvärld? Det här är läskigt på riktigt. Tror jag drar värmefilten över huvudet och stannar här ett tag. Kryper fram när det ljusnar i världen igen. 

Så är det söndag igen, plusgrader, isigt och lite blåsigt. Hela veckan har bjudit på riktigt skitväder faktiskt. Regn, blixthalka, mer regn, mer halka och så rejält blåsväder. Inte för att jag gillar vinter men att det blir en massa regn och halka i januari är värre än snö och kyla. 

Idag har jag varit lite nyttig som omväxling en söndag. Förutom den sedvanliga tvätten har jag fixat lite mat att värma under veckan som kommer. Jag har varit dålig på det ett tag, vilket fått till följd att jag inte haft de bästa matvanorna på vardagkvällarna. Men nu kommer det att bli bättring, i alla fall en vecka. Så får vi se hur det går nästa helg. 

I övrigt snurrar tvätten som sagt och på teven är det både skidor och skidskytte. Så nu kommer jag inte jag göra så mycket mer idag än att fixa med tvätten och slappa i mitt soffhörn. 

Sonen är på väg till Seattle, men det går inte helt smärtfritt för honom. Försenat plan gjorde att han missade anslutningen från Paris. Nu väntar en omväg via Heathrow innan han förhoppningsvis hinner med flyget därifrån till USA. 

Jag fortsätter att heja på skidskyttarna och håller samtidigt tummen för honom.

En dag kvar, sen tar julen officiellt slut. Imorgon är det redan Tjugondag Knut, då ska jag som vanligt komma ihåg att tända marschaller på gården. Precis som min morfar alltid gjorde när julen kastades ut. Här hemma har julen redan lämnat. I alla fall inomhus. Ute på framsidan är den kvar, men det tar som sagt snart slut. Imorgon kväll släcks all belysning på framsidan. Lite trist, men snart kommer våren!

Första riktiga arbetsveckan gick fint, det tog några dagar sen var jag inne i allt igen. Nu väntar en spännande termin fylld av roliga och utmanande uppdrag. Förstås gick helgen snabbt, så är det alltid. Men den har varit lugn och skön med några timmars fint umgänge med goda vänner i går kväll. Det gav en fin energipåfyllnad inför veckan som kommer.

Men än är det några timmar kvar av ledigheten. Den ägnas åt streaming och härligt soffläge. 

Julen ut, då bjuds tulpanerna in. 

2025, smaka på det. Känner ni hur galet det är. Jag menar 2025. Kommer fortfarande ihåg när jag ung och dum tänkte på år 2000 och hur avlägset det kändes. Snabbare än jag anade kom millennieskiftet och nu, plötsligt har det gått tjugofem år till. 

Nåja, jag har i alla fall bestämt mig för att gilla 2025, det är något med de fyra siffrorna tillsammans som gör att jag känner förtröstan och tillit till vad som komma skall. Inte för att jag har någon aning om det förstås men jag tänker att det kommer att bli ett fint år. Annars reklamerar jag. 

Idag, årets första dag, har jag skjutsat sonen till flyget i Umeå. Nu är det tomt här hemma igen, ingen som kommer upp och tar nåt att äta sent på kvällskvisten. Ingen som säger: jag fixar maten. Ingen som kollar serier med mig på teven och har teorier om handlingen. Nu är han på väg hem till sig och jag får ta tag i vardagen igen, här hemma. Men det är ju precis som det ska vara, fast nog kommer jag att sakna sällskapet om än det går snabbt att vänja sig vid ett tomt hus. 

Imorgon är det vardag igen, jobbet väntar. Det känns okej, fast nog är jag bättre på att vara ledig. Faktum är att jag är en naturbegåvning. 

Magiska färger på himlen den här kvällen. 

En bister dag, den här första januari. 

Idag inföll den, årets bästa dag på hela julen, skrapdan. Nu är det sen kväll, en halvtimme kvar till dess att det är julafton. Det här året bjöd skrapdan på en fin start på julen precis som den brukar. En lugn skön dag utan en massa måsten. Det enda som avvek var att jag följde med sonen till optikern i stan. Men vi åkte åt rätt håll efter optikerbesöket så vi slapp de väääldigt långa köerna när vi skulle hem igen. 

Efter stadsbesöket gick vi till kyrkogården och tände ljus på gravarna. Plums, plums i snön. Gräva, gräva fram lyktor. Men sen lyste det fint mot snön och det kändes varmt och skönt inombords fastän det vita kalla krupit innanför skorna. 

När familjen från Gustafs anlänt blev det traditionellt blöte hos mor. En mysig stund tillsammans som gav julen en extra fin start. Nu har jag tänt ljus i lyktorna ute på bron för att välkomna julafton och för att nissarna som smyger runt ska få lite ljus och värme. 

Önskar er alla en riktigt fin julhelg. Var rädda om varandra och låt julfriden ta plats. 💖

Fridfull morgon tredje söndagen i advent. Ute är det krispigt kallt. Total motsats till gårdagens snö- och busväder. Njuter av kaffe i en av tomtemuggarna och vetskapen att nu börjar min semester. Det är lycka. 

Gårdagen må ha haft lite småstökigt väder, men dagen var ändå fylld av värme. ÖKSF firade tio år så sonen kom hem för att kunna delta. Tillsammans åkte vi ner till stan som vi gjorde så många gånger det tränades som mest. Det blev en heldag i träningslokalen på Bromsvägen. Sist det begav sig var augusti 2017, dagen innan sonen åkte till Norge för att studera två år, så glädjen att träffas igen var stor. Många värmande möten och kramar. Faktum är att det kändes som att komma hem. I kvällningen åkte vi hem på de snöiga vägarna, fyllda av värme, nöjda och glada. 

Jag fick en liten present 💖som nu kommer att följa med mig på jobbet varje dag! 

Veckorna i december har gått väldigt fort, redan är andra ljuset tänt. Ute är det några minusgrader och det gnistrar och knarrar i den lilla snö som ligger på marken. Under veckan har jag, efter jobbet, ägnat mig åt bakning och matlagning av sånt som hör till julen. Havrekexen och sockerskorporna färdiga, julköttbullarna och julens rödkål i frysen. Fast en del av rödkålen har redan avnjutits tillsammans med stekta prinskorvar, precis som det ska vara. 

Helgen har mest ägnats åt vila, lite tvätt och promenader. Fast gårdagen började med knäcktillverkning. Tyvärr misslyckades jag så till vida att det inte fanns en enda knäckform i hela huset. Som tur var hade jag småkaksformar. De fick duga, det viktigaste är ju ändå att knäcken smakade gott, och det gör den. 

I eftermiddag blir det julbord på Gästis med mor. Det ser jag fram emot. 

Knäck inslagen i småkaksformar. 

Nu är den här. Tiden när det glittrar och glimmar och spåren av små nissefötter syns i snön utanför alla hus. Alla ljus och den värme de förmedlar gör att det är lättare att klara av att den första av alla vintermånader gjort entré. 

Här hemma har adventsljusstakar, stjärnor och ljusslingor plockats fram. På promenader på gatorna genom byn glittrar och glimmar det också. Det är många som gör sitt bästa för att mota bort mörkret. 

Igår blev jag bjuden på ett trevligt glöggmingel med nya och gamla bekantskaper. Jag kom hem lagom till dess att klockan slog om till 1:a advent. En underbart trevlig kväll som gjorde att jag slumrade sött i adventsnatten. 

Den här dagen har jag adventsfikat med mor och tvättat lite. Men mest har jag njutit av adventsljusen och glimret i fönstren. 

Den här helgen gick snabb, plötsligt är det söndag kväll igen. Faktum är att jag börjar misstänka att veckorna bara består av måndagar och söndagar. Allt däremellan blir ett töcken som försvinner snabbare än ett swish en avlöningsdag.

Tycker ni att det blev lite för kallt den här helgen kan ni skylla på mig. Jag har haft julloppis i mammas garage både i går och idag. Tre timmar utomhus båda dagarna. Kylan i garaget bet bra och tårna var inte helt förtjusta faktiskt. Men det var trevligt, många kom och tittade och fler än förväntat handlade. En positiv helg om du frågar mig, trots kylan. Som bonus var det en mysig julstämning i garaget, bra start inför nästa helg när det är första advent. 

Jag gick en promenad och kollade in aktiviteterna på skyltsöndagen också, då hade jag tur och fick se tomten. Det var en lång kö med barn i alla åldrar som ville säga hej, lämna en önskelista eller få ett paket. Fast jag hade lust att prata med honom agerade jag riktigt vuxet och släppte fram barnen istället för att tränga mig på. Men jag vinkade till honom. Han vinkade tillbaka. 

Nu har jag tagit en varm dusch och placerat mig strategiskt under värmefilten. Innan imorgon är nog tårna varma igen. 

Visst har du också saker och områden hemma som du helst inte tittar på eller låtsas om. Garderober som är i desperat behov av att röjas, hyllor eller andra delar. Hos mig finns ett antal såna, rätt många faktiskt. De flesta är av den typen att de inte syns, eländet är gömt bakom en dörr eller i lådor. Då är det rätt lätt att blunda och låtsas att de inte finns. Andra områden är väldigt tydliga. Till exempel mina hyllor på toan uppe och hyllan med många fack i hallen. Två riktiga katastrofområden för att vara helt ärlig. 

Men nu har det blivit ändring på det. Av någon outgrundlig anledning visade det sig att den här helgen var rätt tillfälle att ta itu med dem. Igår fixade jag i badrummet. Gammalt skutt slängdes, saker som hör ihop fick flytta ihop och en ansenlig mängd damm togs om hand. 

Idag var det dags för hyllan i hallen. Där fanns ännu mer damm, jag fick byta vatten i hinken flera gånger.....

Förutom damm hittade jag ungefär hundra små hängande reflexer, tjugo reflexband, fem reflexvästar (reflekterade fint i ett mörkt utrymme med hjälp av ficklampa). Så synas borde jag göra i mörkret. Förutom reflexer fanns ett gäng gamla laddkablar som inte passar till någonting jag har längre, hörsnäckor som var så gamla att de totalt klibbat ihop. Hittade också tre som såg rätt nya ut....var kommer de ifrån?

Handskar, ja det är värt ett eget kapitel. Av någon anledning har jag sparat fyra par skinnhandskar som det är hål i, i princip på alla fingertoppar. Hallå! Vem äter på mina handskar? Nej, jag kan nog inte skylla på någon annan än mig själv. De var helt enkelt slitna. Ett stort gäng omaka handskar och fingervantar låg också i hyllans korgar. Fyra par gamla glasögon hittades....ska se om jag kan skänka dem via någon optiker. 

Pengar, ja det fanns pengar där också, i gamla plånböcker jag inte visste att jag hade. Dollar och svenska kronor och tio euro. Tyvärr var de svenska sedlarna av utgången karaktär. Får prova att skicka in dem till Riksbanken och se om de tar emot. Ungefär tusen gamla kvitton, tillräckligt för att göra upp en eld och värma sig ett tag. Vem behöver ved liksom?

Fast vet du vad, det bästa av allt, jag hittade nycklarna till min takbox och lastbågar. Nycklarna har varit försvunna i drygt två år...jag har letat, det har jag gjort. I hyllan och på alla andra tänkbara ställen, många gånger. Så jag funderar faktiskt på om det kan vara så att mucklorna busat med mig och nu lagt tillbaka nycklarna. Nåja, det får vara hur det vill med den saken. Nu är de hittade. Vill du kanske köpa en takbox?

Jag bjuder på en efterbild....du vill inte veta hur det såg ut innan. 

Här är de, nycklarna. 

Jag har under flera år roat mig med att lösa en Wordle från New York Times varje dag. Det gäller att lista ut ett engelskt ord med fem bokstäver. Tillsammans med dagens första kaffemugg har det har blivit min start varje morgon. Varje dag har man sex försök på sig. 

De allra flesta dagar klarar jag ordet redan på morgonen. Fast ibland behöver jag fundera vidare och avsluta på kvällen. Då händer det att jag helt glömmer bort att ordgåtan inte är löst och då tappar jag antalet dagar i en följd. Eller så lyckas jag helt enkelt inte lista ut ordet. Det händer det med, men inte särskilt ofta. Jag är ändå nöjd med min uppklarningsfrekvens, som är 97 %.

För ett tag sen bestämde jag att när jag når 1000 dagar ska jag avsluta och påbörja någon annan utmaning. På min födelsedag i fredags var det dags, det tusende ordet skulle lösas. Jag har alltid samma startord med de mest frekventa bokstäverna i det engelska språket, om ingen av de bokstäverna är med har jag ett andra ord som jag provar. Just den här dagen var tre av mina bokstäver i startordet med. Det tusende ordet löstes på det tredje försöket. Det får jag väl vara nöjd med. 

Om jag antagit någon ny utmaning istället? Nej, inte än. Provade att lösa svenska ord för något år sen. Men det gick inte alls lika bra och inte var det lika roligt heller. Så jag fortsätter nog ett tag till. I alla fall till dess att jag lyckats klara ordgåtan 100 dagar i rad. Sen får vi se. 

Den andra november. Dagen när jag tog på mina broddar på skorna igen. Nu väntar många månader när det kommer att låta klipperiklapp eller nåt sånt under promenaderna. Hur trist det än är att behöva dubba på går säkerheten först. 

Förutom snö och is är det en bra helg. Sonen kom hem i torsdags, härligt med sällskap i huset. Dessutom stannar han längre än två nätter. Bara en sån sak. 

Idag har vi tagit en isig och blåsig promenad. Nu pluggar han och jag slappar en stund innan jag ska fixa till nåt lunchaktigt. En skön lördag ligger framför oss. 

Efter att ha levt livet med massor av roligheter under fyra helger var det den här helgen dags att komma ikapp lite på hemmaplan. 

Fönstren väntade på den årliga putsningen, krukväxterna behövde ansas, dammråttorna levde livet och sjöng och skrålade för glatta livet. Själv kände jag att det var dags att kämpa mig till en medalj igen för väl uträttat hemmajobb...tänkte att jag börjar väl med en grej och sen fortsätter jag så länge orken finns. 

Sagt och gjort, lördagen började, efter den obligatoriska koppen kaffe, med att alla fönster putsades på insidan och växterna ansades. Därefter var det dags för förmiddagspromenaden som avslutades med ytterligare en kaffekopp hos mor. Minusgraderna rådde fortfarande när jag kom hem så putsning av fönster utomhus var inget alternativ. 

Energinivån för hemmasysslor var väldigt låg och att dammsuga är en av de absolut värsta saker jag gör. Därför påbörjades en tuff förhandling med mig själv. Var så nära att låta latmasken ta över men så bet jag ihop och drog runt dammsugaren och torkade golven. Just där och då saknade jag en hejaklack som gjorde vågen men jag gjorde mitt bästa för att pusha mig själv framåt. Känslan när jag kunde stoppa undan städutrustningen var obeskrivligt skön. 

Kvar då....fönstren på utsidan. Temperaturen steg utomhus, vips var det gjort och jag kunde ta en dusch och slänga mig i soffan. Streamade sista säsongen av Titans resten av dagen. Fast nån medalj har jag inte sett till. Orättvist.

 

Sådärja, ytterligare en fin arbetsvecka avslutades med en energigivande helg. I fredagskväll kom min goda vän från Östersund. Vi käkade, surrade och tog en promenad. Lördag morgon blev det en tur till Första Intrycket innan vi satte oss i bilen och åkte till Umeå. Det var dags för vår tradition med besök på Nolia och Beer & Taste. Provsmakning av goda ölsorter. Fast även mindre goda....för första gången någonsin hällde jag ut öl...alldeles för rökig för min smak. Men de som gillar rökig whiskey gillar den nog. Tur att det fanns annat att prova sen. 

Första gången vi deltog för rätt många år sedan var det mest män på mässan men nu är det mer jämnt fördelat mellan könen. Kan det bero på att det inte enbart finns öl att prova längre, utan vin, bubbel, likörer och annat att ha i glasen också? Eller är det bara fördomsfullt att tänka så? Hur som helst, trevligt var det. Vi höll oss i alla fall till ölen, det är liksom vår grej!

Men hallå där, vilken helg det här blev! Fredagen började med romprovning tillsammans med goda vänner. Många goda smaker, massor med gott att äta men framförallt skratt. Allt från småfniss till hysteriskt frustande. Så nära träningsvärk i magen dagen efter det gick att komma. 

Gårdagen började med en promenad och kaffe hos mor. Sen kapade jag ner delar av syrenbusken på framsidan. Den skymde solen nu när den går lägre på himlen. Kaffe hos min nittioårige granne och ännu en promenad med en god vän som glömde mjölken... 

Planen därefter var att slänga mig i soffhörnet, streama nåt bra och bara slappa. Hann precis börja när grannen mitt emot ringde. Bubbel i pool, glas och en bastu erbjöds. Det tackar i alla fall inte jag nej till. Ytterligare en energigivande kväll som avslutades när jag kröp ner mellan lakanen och somnade gott. 

Den här dagen började självklart med en promenad även den. Först en tur till glasåtervinningen sen kaffe hos mor, lite mer kapande på syrenen innan jag påbörjade söndagens amöbamatch. Idag kommer jag att vinna, utan tvekan. 

Nu laddar jag med en film på teven inför en ny arbetsvecka som kommer att avslutas med Beer & Taste i Umeå. Here we go!

Första söndagen i oktober och den bjuder på grått och mulet väder. Perfekt för att ägna mig åt mina vanliga söndagsnöjen, bland annat att gå en match mot amöban i tvättstugan. Just nu ligger jag under, den har fått tid att växa till sig rejält. Men innan dagen är slut skulle jag tro att ställningen är jämnare. Förutom amöbakriget tillbringar jag dagen där jag trivs som bäst. I mitt soffhörn med värmefilten och lite streaming på teven. 

Helgen började i alla fall på bästa sätt i fredags med kräftor tillsammans med goda vänner. Mat, dryck, samtal om stort och smått. En energiboost av rang. 

Lördagen var faktiskt lika härlig den fast på annat sätt. Började den med en promenad i det fina vädret, kaffe hos mor, sen ytterligare en promenad med en god vän som avslutades hos mig med kaffe, lite småplock från fredagen och eld i grillen framför huset. 

Kommande vecka har alla förutsättningar att bli bra med den energipåfyllning jag fått under helgen. 

Oj, vilken vecka! Omväxlande, spännande men framförallt rolig. Fina dagar på jobbet och i slutet av veckan en resa till Göteborg som har varit så hemlig att minsta lilla pip riskerat att förstöra. Men nu behöver ingenting döljas längre. Anledningen till hemlighetsmakeriet var Stora Läspriset 2024. Jag hade nominerat ett fritidshem i kommunen för deras otroligt fina språk- och läsfrämjande arbete och de blev utsedda till en av pristagarna. Så fantastiskt! 

Fast ingen fick veta om vinsten, det var tvunget att hållas hemligt till dess att priset delades ut. Ja, rektor fick veta så att de skulle kunna få ledigt för att åka ner till bokmässan i Göteborg och ta emot priset. Men ingen annan. Jag kan inte riktigt räkna hur många gånger jag bitit mig i tungan för att inte råka avslöja något. Nu var det tyvärr bara en av de tre pristagarna på fritidshemmet som kunde delta vid ceremonin så då följde jag med som stöd. Det gjorde att jag kunde stå vid sidan, fotografera och föreviga tillfället! 

Bokmässan hann vi inte riktigt med dock, vi sprang igenom några av hallarna lite snabbt men i övrigt var dagen tillägnad prisutdelning och aktiviteter kopplat till det. Fast vi hann i alla fall få del av känslan av en stor härlig mässa, eller jag hann med det i alla fall. Tänker mig att Sanna som skulle ta emot priset hade tankarna på lite annat håll. 

Igår kväll kom vi tillbaka hem så nu börjar Sannas och hennes kollegors roliga arbete att med hjälp av prispengarna vidareutveckla arbetet och sedan sprida det i kommunen. Ser mycket fram emot att få följa deras resa!

Sanna på scen med Martin Widmark och Stina Wirsén