Doften av nybakat bröd

Doften av bröd nyss utplockat ur ugnen fyller luften här hemma. Stackars barn som inte är hemma och får njuta av det;)  Hade tänkt göra små semlor, det är så gott att få äta många, men de jäste och jäste och blev stora....Det känns bekant på nåt vis...undrar om det inte blir så varje år? Jag tänker göra minisemlor men de blir jättar istället. Men de är "fluffiga" och doftar ljuvligt!         
Har plockat ut några laxbitar ur frysen och tänker göra laxnuggets med klyftpotatis till middag. Till efterrätt passar det nog utmärkt med en semla.

Semlor på gång

Nu har jag satt degen till jäsning, längtar efter årets första semla. Nyss ringde sonen och ville stanna längre hos sin kompis. Hur länge de än är tillsammans är det alltid för kort, det är fascinerande. Under alla år de varit kompisar har jag hittills aldrig varit med om att de tycker att de fått tillräckligt med tid.
Två kamrater som inte bor i Bredbyn har han kvar sen dagistiden, när de skildes åt inför förskoleklassen pratade de om hur många år det var kvar till sjuan, då skulle möjligheten att få gå i samma klass komma. Hoppas deras vänskap håller i sig så att de får uppleva det. Jag tycker det är jättehäftigt att de har lyckats behålla sin vänskap sen de var tre år fast de inte bor i samma by.

Lena fötter

Nu har mina fötter blivit ompysslade nästan en och en halv timme. Så skönt det känns. Nästan som om jag svävar fram. Sitter som bäst och funderar på om jag ska baka semlor idag. Har ett paket jäst i kylen...Det är antingen bakning eller ta reda på tvätt som gäller. Jag ska fundera ett tag så får vi se vad det blir.

Lördagmorgon

Helg igen, ensam hemma då sonen övernattat hos en kompis. Jag har fått morgonkaffe och läst tidningen. Förundras över den unga tjej som har flyttat till Grundtjärn. Vilket driv hon måste ha som står ut i ett kallt hus denna vinter. Jag hatar personligen att frysa och har svårt att se mig sitta i ett hus som inte går att värma upp riktigt. Fantastisk tjej, jag hoppas det går bra för henne.

Myndighetskontakt

Nyss ringde min handläggare från försäkringskassan, samma person som förra gången jag bröt mitt knä. En mycket omtänksam, sympatisk och trevlig kvinna. Hon kom ihåg mig från förra gången hon också. Tänk att vänliga ord gör en så gott. Att hon ringde betyder dessutom att mitt ärende är på gång och att jag förmodligen kommer att hinna få sjukpenning när det blir dags för lön nästa gång. Hurra!!
Sonen gjorde snabbt sin matteläxa, nu har han fått skjuts till en kompis där det blir lite födelsedagsfirande och övernattning!

Bättre

Det börjar kännas bättre i huvudet nu men jag känner mig ganska mör. Funderar på vad jag ska hitta på att göra idag. Jag tror att jag ska påbörja en ny bok, Fallet med den försvunna tjänsteflickan av Tarquin Hall. Eftersom huvudvärken inte är så påträngande längre känns det som en bra idé.

Huvudvärk

Vaknade mitt i natten med sprängande huvudvärk. Jag har tagit tabletter men inte blir det bättre. Jo, kanske en liten aning. Så idag blir det en lugn dag utan alltför mycket stök. I mitt knä känns det bra, gipset sitter faktiskt fortfarande okej. Mamma har lyckats stoppa in nån typ av skydd runt fotleden som gör att det inte skaver där längre. Toppen, hoppas det håller i sig.

Snön faller

Vi firar nyår med lite gott småplock att äta, läsk mitt i veckan och marschaller på bron. Ute faller snö, snö, snö, snö......Sitter som bäst och tänker på min gode vän som bor i Egypten. De fredliga som demonstrerar med en vattenflaska i handen och möts av vapen. Ibland får man en blänkare på fb att han är ok men det är alldeles för långt mellan hans inlägg för att det ska kännas bra. Även om jag är less på snön, mitt knä och på att gå här hemma och göra ingenting är det små bekymmer i det stora hela.

Tet

Idag är det vietnamesiskt nyår. När det infaller på en helg brukar vi fira som en vanlig nyårsafton ungefär. Eller så firar vi den helg som är närmast. Idag kommer vi att fira med lite småfestligt här hemma bara. Sonen ska förmodligen åka till stan och spela fiol, så det är svårt att få till nån riktig festmiddag. Så det får bli lite extra festligt matigt mellis istället.
Tet, vietnamesiskt nyår, Kaninens år. Man firar i tre dagar: den första i familjen, den andra med släkten och den tredje med vänner och bekanta. En särskilt framstående person bjuds in till midnatt nyårsafton – den första besökaren under det nya året påverkar hela familjens år. Det blir spännande att se vad vi får för prominent besök inatt....

Mer snö....

Snö...snö...snö...Det räcker nu!! Jag tycker inte om att det snöar när jag hela tiden är beroende av andra för att skotta bort snön, det går inte att ta sig ut med rullstol, den skär igenom så det blir för trögt att styra. Min dumma garageport blir dessutom jättesvår att öppna. I stället sitter jag och tittar i frökataloger och vill att det ska bli vår!!!NU!!!

Skönt mätt

Anton har fått skjuts till ju jutsun och jag sitter i soffan med god smak i munnen och känner mig skönt mätt, men skulle vilja ta en tur till kylskåpet och ta en omgång till. Jag gjorde kyckling satay a la Katarina till middag. Med bland annat chili, ingefära, vitlök och lime. Mums!

Solsken

Vilket underbart väder det är utomhus! Har precis kommit in efter en promenad runt det lilla kvarteret. Genar över Perssons gård. Härligt att komma ut i friska luften. Nu ska jag ner i källaren och ta hand om lite tvätt så då blir det lite mer träning. En kaffekopp på det blir pricken över i!

Två veckor kvar

Nu är det två veckor kvar till dess att mitt gips ska plockas bort, för sista gången hoppas jag. Det jag har nu sitter inte hundra så jag kommer nog att behöva byta det innan dess. Men ändå, mer än halva tiden har gått och jag känner att snart....är det dags att påbörja rehabiliteringen. I mitt huvud ser jag framför mig hur jag kan böja mitt knä när de tar av gipset, fast jag vet att det inte kommer att vara så. Det kommer att vara helt stelt. Men om jag tänker att det går att böja så kanske det går fortare sen. Tror jag, hoppas jag....vill jag!

Virussök

Eftermiddagen gick ut på att jaga virus...och jag hittade många på min bärbara dator. 85 stycken plus några till som det nya virusskyddet upptäckte och stoppade medan det samtidigt scannade hela min dator. Det visar vilket oerhört dåligt virusskydd som följde med datorn...Jag hoppas att det tog hand om ev. virus på väg in i mig också för jag mår faktiskt bättre ikväll än jag gjorde i morse. Nu ska jag låta maten sjunka ner i magen framför tv: n en stund.

Sopplunch

Nu är jag åter här hemma efter en god sopplunch på församlingsgården. det är så roligt att komma ut och träffa folk. Kände mig matt och inte i form innan men efter lite frisk luft och god mat känns det faktiskt bättre. Men helt i form är jag inte, hoppas inte det är nån förkylning eller skit som ska till....

Nytt boktips

Igår läste jag en bok som heter "Morgon i Jenin" skriven av Susan Abulhawa. Författaren föddes i Kuwait av palestinska föräldrar på flykt från Israel efter sexdagarskriget 1967. Historiska händelser och gestalter är verkliga medan personerna i boken är fiktiva.  Det var en fascinerande roman om Israel och Palestina, fylld av de djupaste avgrunder men ändå så hoppfull. Trots den smärta som drabbade bokens huvudpersoner fanns där ändå ett ljus och viljan till försoning. En stark bok, faktiskt en av de bästa jag läst på senare tid.

Sång

Nu har jag kommit hem efter att ha sjungit i några timmar. Härligt! Hela kroppen blir glad av sång, så underbart. Det är extra roligt för vi har fått fler medlemmar i vår kör, hoppas de vill fortsätta komma och sjunga. Nu är det tre veckor kvar till nästa gång, det är samma datum som min nuvarande sjukskrivning går ut. Sen kan det ju tänkas att jag måste förlänga den men...jag ser ljuset!

Tankar efter frukost

Jag sitter och funderar på det yrke jag har. Alla dess delar, men framförallt på gruppdynamik och vad det är som formar en klass. Efter att på nära håll se vad en lärare kan betyda för enskilda elever inser jag återigen vilket stort ansvar man tar på sig när man ska leda en grupp.  Ett svårt uppdrag, men så viktigt att lyssna in, visa respekt genom ett förhållningssätt där enskilda elever inte behöver känna sig utpekade.  Att eleverna ska kunna känna trygghet i skolan, att trots olikheter få känna sig lika mycket värd som andra, det är en utmaning. Jag tänker och undrar vad det är som gör att vissa lärare lyckas utan nämnbar ansträngning medan andra får kämpa mycket för att nå dithän, andra återigen når aldrig fram. Det föder också tankar hos mig där jag undrar hur jag är? Jag hoppas och tror att jag lyckas skapa trygghet för de elever jag ansvarar för, men om det inte är så, får jag veta det då?  Ibland kan jag känna att jag har ett av världens svåraste arbeten, med det ansvar det innebär. Oftast tycker jag dock bara att det är ett av världens roligast jobb som ger så mycket tillbaka.

Morgon

Här i huset pågår det vanliga morgonstöket. Gruvar mig redan för nästa måndag när jag måste åka hemifrån redan före 7, hur ska jag orka ta mig upp? Men det går säkert. Det är ju tur att jag har en son som gärna vill hinna umgås med mig på morgonen så jag inte ligger och drar mig alltför länge.

Ordningen återställd

Nu är ordningen återställd. Sonen är hemma igen efter minisemester i Björnrike, han log och sa att han hade haft det bra. Sen har han redan hunnit ringa Östersund och kolla om han kan åka dit med buss om en månad eller så, pratat med en av bästa vännerna häromkring snart en timme sammanlagt. Nu är det tredje gången de ringer varann sen han kom hem. Själv ska jag gå ner och spruta in Fragmin i magen!