Hemma i min egen säng vilar jag mitt trötta, onda knä och njuter av att ha ätit gott julbord på Gästis! Jag är glad att jag bestämde mig för att orka. Tyvärr kändes det som om magen krympt efter att ha varit fastande två dygn och sen bara ätit mest "tör-"rån. Men en hel del gott har jag ändå satt i mig. Sillar och annat smaskigt. Roligt att träffa arbetskamraterna, längtar redan till dess att jag får jobba igen. En fin blomma fick jag dessutom. Den pryder sin plats på köksbordet!

Nu är jag hemma igen, åh så skönt! Snälla mamma mötte upp när jag kom hem, hämtade ut mediciner och gjorde en kaffeslurk. Sudden kom från skolan så jag fick ge honom en stor kram och en till och en till....
Här såg det ut ungefär som innan jag åkte bara det att mamma hade tvättat bort all tvätt och strukit och fixat! Härligt! Nu sitter jag i soffan och slappar och funderar över om jag orkar hänga med mina arbetskamrater på julbord. Men jag tror det, har i alla fall tvättat håret och mig själv samt fått på mig rena kläder. Äta behöver jag ju och blir jag trött får de väl skjutsa hem mig.
Nu värker mitt lilla knä en smula, men det är nog inte så konstigt, har inte suttit stilla så mycket sen jag kom hem.
Sudden åkte tidigare till stan. Han ska gå på affärer och fixa med hemligheter innan ju-jutsun....tro vad det kan vara....

Min mage är sur och arg. Alla dessa tabletter den får....ändå är jag restriktiv. Men magen får just nu lite nyponproviva och äpple. Så nu känns det lite bättre. Om ett tag blir det lunch, fiskfilé med kall sås. Det borde inte lukta våt hund i alla fall som all annan mat gjort. Matvagnen står placerad precis utanför mitt rum så doften har lätt att hitta hit. Längtar till dess att klockan blir ett , då får jag min sjukresa hem.

Min mage är sur av alla mediciner, men resten av mig är glad för jag ska nog få fara hem idag. Tjolahopp och tjohej!! Har tagit på mina egna kläder, bara vänster socka som saknas. Den klarar jag inte själv. Så nu väntar ett evigt väntande......vill hem....Nuuuu!

Det blev en konstig lucia i år. Den enda jag har sett var på tv i morse. Det var vackert men inte går det upp emot att få se på riktigt. Det är första gången sen......kommer inte ihåg ....som det hänt....alltså jääättelängesen!

Nu är det bara att hålla tummarna så att ingenting tillstöter innan imorgon. Jag har fått reda på att det planeras för utskrivning....längtar hem till min älskade pojke! Nåt alldeles förskräckligt! Så hjälp mig att hålla tummar, tår, korsa fingrar. Ja allt räknas.

Ligger i sängen med värkande knä, fast det är inte så konstigt för jag har varit uppe och gått mycket. Nu vilar jag, om ett tag är det kvällsfika. Då får det bli dagens sista promenad tror jag. ...om jag ids....

Nu har jag promenerat några vändor fram och tillbaka i korridoren. Måste gå in gipset så jag känner att det är okej. Bättre att upptäcka att det sitter illa medan jag är kvar här än sen jag kommit hem. Lite ont får jag och lite trött blev jag men gipset kändes ok. Nu ska jag unna mig en stunds vila.

Nu har jag fått gips, med fotbollar på!

Nu har ronden varit här och jag fick äntligen höra mer om operationen. Det hade gått bra, ett nytt brott med rena brottsytor. Ihopsatt stadigt men jag fick veta att helst ska skrotet sitta en evighet, minst 1 1/2- 2 år vare sig jag har besvär av det eller inte...nu är det gipsning som väntar, ska tydligen få ett plastgips, det tackar jag för!

Nu känns det riktigt bra, ligger i sängen nyduschad med tvättat hår. Smuttar på en kopp te och väntar på ronden. Idag ska det bli gips är det tänkt. Sen börjar nedräkningen igen....

Fördelen med det här hotellet är att man blir serverad nåt att äta vilken tid som helst på dygnet. Efter att ha mått illa av all medicin smakar det oerhört gott med Mariekex med smör kvart över tre på natten.

Få se hur det blir med mitt knä idag. De öppnade bandaget runt skenan, jag har fått medicin som får mig att flyga och må illa. Nu verkar den släppa så smärtan eskalerar igen. Det känns inte så bra.

Ligger i min säng och har verkligen vrålont i knäet. Det gör att det blir lite svårt att sova. Nästan så jag funderar på en stark värktablett....och då har jag ont vill jag lova. Har fått hjälp på toa, det är efter det som det gör så ont. Jag hoppas verkligen det ger med sig snart så jag kan somna om. Annars bli jag trött imorgon. Fast det lär jag ju vara ändå.

Ligger i sjuksängen och känner mig hyfsat pigg. Inte nämnvärt ont i knäet ännu. Skadan såg ut som förr, likt käften på en gapande drake. Ryggbedövningen tog inte så de fick lov att söva mig ändå. Därför har jag varit lite extra trött efter operationen. Det är full huggning på sjukhuset i helgen. Jag fick vänta länge på det mesta. Men nu är det ju som sagt över. Till nästa vinter ska det införskaffas broddar och kanske en rollator eller kanske hjul på sparken...

God morgon. Nu ligger jag här i en renbäddad säng igen, duschad väntandes på op. Hoppas verkligen det blir av idag, vill inte behöva vänta ytterligare dagar. Visserligen blir jag väl omhändertagen men det märks att det dragits ner på personalen. De är färre än vid mina förra besök, man ser att de bitvis har svårt att hinna med. Trots det är de alla glada, vänliga och hjälpsamma!

Det blev ingen op trots allt. Jag fick precis bryta fastan med lite kvällsfika. Om 2 timmar är det fasta som gäller igen. Senaste budet är att det blir op imorgon runt 10. Jag lär återkomma i ärendet.

Okej, inget morfin eller nåt liknande sen igår. Ändå känner jag mig yr vimsig och illamående. Näringsdropp får jag. Nu hade de hört från iva att det skulle finnas en plats till mig där ikväll. Så bli får väl se hur det blir. De har ju bara en som skär och lappar skelett. Så det beror väl hur mycket akut som kommer emellan.

Nu har jag precis fått reda på att det blir op tidigast i eftermiddag. Det har kommit akutfall emellan och det är knökfullt på intensiven där jag måste mellanlanda efteråt. Han som ska laga det trasiga har nyss kommit in, tydligen funderar han över hur han ska kunna fixa skadan så att jag inte blir besvärad av skrotet sen utan kan låta det sitta kvar. Vi konstaterade i alla fall att sannolikheten för att skada sig på samma sätt tre gånger och dessutom bli opererad av samma person måste vara rätt liten.

Ligger nere på akuten och väntar på att komma till den avdelning där jag ska tillbringa natten. Ögonen bränner efter tårarna och knäet värker nåt hejdlöst. Men i morgonkväll är jag opererad och sen börjar nedräkningen tills rehabiliteringen kan börja.