Nu sitter jag hemma i mitt eget soffhörn igen efter en härligt energigivande helg. Tänk vad några dagar i vårt älskade Jämtland kan göra för orken. Att få träffa kompisar och umgås i lugn och ro är verkligen en lisa för själen. Nu blev det väl lite mer hektiskt än vanligt med tanke på festen i fredags, men den gav mer energi än den tog. Trots att det blev sent.  

Sonen hade som vanligt ingen lust att åka hem när det var dags....men nu har även han funnit sig till rätta. Läxorna och förberedelserna vid datorn inför utvecklingssamtalet på tisdag är färdiga. Därför kan han med gott samvete sitta vid datorn och spela ett tag igen.

Jag sitter och laddar inför veckan som kommer med arbete, möten och träning. På onsdag ska jag till sjukgymnasten igen. Jag har tränat men tycker inte att det gått framåt så mycket som jag skulle vilja, så det känns inte så kul att träffa honom. Jag är som ett litet barn som vill ha beröm för att ha gjort stora framsteg....nu kommer jag inte att få det.....

Undrar vad det är för mekanism som gör att jag alltid vaknar tidigare än jag vill när jag verkligen behöver sova.  Minst en timme till, så stod det på önskelistan....
När jag kom hem inatt efter en underbart rolig, trevlig, härlig kväll hade Sudden redan somnat och han sover fortfarande..det är inte rättvist! Jag vill också sova länge.

30 års-festen igår var verkligen en höjdare. Många trevliga människor jag inte träffat på länge. Givande samtal, skratt i mängd och ett kramkalas utan dess like.

Fler skolfester åt folket!! Nu inväntar jag Ängsmogårdens jubileum. 1993 startade vi upp där! Har jag inte räknat fel borde det bli 20års-partaj nästa år...Anmäler mig redan nu....

Eftermiddagens kurs var toppenbra! Verkligt givande diskussioner och erfarenhetsutbyte.
Givande diskussioner verkar för övrigt vara dagens tema....kvällen avslutades med härligt snack och gott fika! Tyvärr kände jag mig tvungen att åka hem redan vid nio med tanke på väskorna som skulle packas. Kände inte för att ha det kvar till i morgon....då skulle det kännas stressigt. Jag har nämligen en tid att passa....i Östersund...det är party halv sju! Med tanke på att resan tar ett antal timmar gäller det att ta till vara varje minut.

Men nu är väskorna packade i alla fall, jag hoppas vi har kommit ihåg allt...Jag tycker att det är misstänkt lite som ligger i väskan med kläder, men vi har kollat och dubbelkollat så det borde stämma.
Det som kommer att ta mest plats i bilen är väskor med Suddens elektronikprylar och spel som ska med. Vissa saker vill han ha med själv, andra prylar är nerpackade efter önskemål från sönerna i huset dit vi ska åka.

På väg till bilen efter kursen idag fick jag en fråga om jag alltid gått med vänster fot snett ut.....tittade ner och såg hur konstigt det var. Insåg plötsligt att jag måste ha ändrat mitt sätt att gå, min fot har väl aldrig pekat ut åt sidan på det där sättet förut.....Kan det vara en anledning till att det är jobbigt att gå långa promenader och att smärtan i knä och fotled då blir väldigt intensiv efter en stund?? Måste nog ringa ortopeden och rådfråga tror jag.

Det är en stund kvar innan det är dags att gå på kören. Vi har börjat sjunga julmusik nu och det är verkligen härligt. Jag vet att det inte ens är advent ännu, men ska vi hinna träna in alla sånger vi ska sjunga på vår lilla julkonsert den 21 december är det nog säkrast att vi börjar.

Ikväll har jag pratat med min handläggare på försäkringsbolaget angående min knäskada. Eftersom det snart har gått är ett år sedan den sista skadan tyckte hon att det var dags att påbörja utredningen med tanke på eventuell ersättning. Både vad gäller värk, funktion och utseende. Inget jag har tänkt på själv, men som hon sa, jag har rätt till mer ersättning så då ska de se till att jag får den! Måste verkligen säga att jag är nöjd med mitt försäkringsbolag. Trots att kontoret för olycksfallsdelen är i Stockholm och långt härifrån blir jag bemött på ett sätt som gör att jag känner mig viktig och att de bryr sig om just mig! Undrar ni vilket bolag det är? Dina!

Kallelsen till käkkirurgen i Sundsvall, som skulle dröja fyra månader (det tog en), kom också idag...gäller inte mig dock....den person som berörs av den kallelsen blev inte glad att det gick så snabbt.....

Nu är vi mätta och nöjda här i vårt hus. Sonen har gjort läxan och spelar nu sitt nya spel som hade release idag. Jag sitter och laddar för att ta hand om en del jobb här hemma eftersom de kvällar som följer är upptagna av andra aktiviteter. Strykning, paketinslagning och lite annat småplock står på programmet. Paketen ska få följa med västerut på fredag. Station 1: tvätten!

Middag!

Nu sitter jag med mina nya terminalglasögon på näsan och gläds över att inte behöva ta av mig glasögonen för att kunna se vad det står på dataskärmen. Dessutom har de lyckats få till dem så att jag ser hyfsat på långt håll också. Vilken lycka, då kanske jag slipper få huvudvärk för första gången på länge när jag sitter framför datorn på biblioteket. Hoppas kan man ju alltid.

Sonen käkar en macka för att fylla på energinivån efter träningen. Jag sitter vid köksön och jobbar lite. Om ett tag ska jag plocka ihop inför morgondagen. Mitt knä har bråkat lite med mig idag, det har gjort ont när jag har suttit länge och sen klivit upp för att gå. Men jag ska ändå göra några knäövningar innan det blir sängdags, framför teven och nyheterna skulle jag tro att det blir. Känner ett behov att få reda på vad som händer ute i världen.

Men vad är det för fel på Sverige?? Efter åtta år i vårt land ska en familj utvisas...åtta år!! Det är inte klokt!! Vi utger oss för att vara ett humanitärt land och slår oss för bröstet men när det kommer till flyktingpolitik och att behandla medmänniskor på ett värdigt sätt har vi mycket att lära. Usch, vad jag blir upprörd!! Det värsta är att det händer hela tiden fast vi inte alltid får veta. Nu när hela samhället i Bengstfors ordnade med en manifestation då påminns vi. Vilken tur att det finns människor som engagerar sig så att vi andra får veta vad som pågår i vårt land. Tvi, tvi, tvi!!!

De pratade om kloning på Nyhetsmorgon idag, inte så mycket om det är rätt eller fel, utan på ett enkelt sätt förklarades det hur det går till. Det har varit och är väldigt krångligt att klona en cell men årets Nobelpristagare i medicin hade kommit på ett enklare sätt att göra det på (väldigt generaliserat). Man fick också lära sig att även om man klonar så blir inte klonen exakt likadan trots allt. En tanke man kan ha med kloning är ju att man på det sättet skulle kunna rädda utrotningshotade djur, men den forskare som satt där trodde inte att det skulle vara en väg att gå eftersom det väldigt snabbt skulle bli inavel.
Mycket intressant, men än intressantare är den stamcellsforskning som pågår för att hitta botemedel till vissa svåra sjukdomar, till exempel ALS. Något som ligger mig extra varmt om hjärtat!

Nu har det blivit dags att ta tag i den här dagen. Morotstårta väntar på att bakas. Tvätt ska tvättas, strykas och läggas undan. Jag tror också att det kan vara läge att ta fram snöstyror och slädar för att vara förberedd den dag det kommer mer snö. En son ska hämtas, (kanske kan jag leja mamma), mat ska lagas och ätas....Inga särskilt betungande saker alltså, det blir nog en fin söndag även om vädret är grått!

Här hemma är det lugnt och tyst. Trots att sonen inte gör nåt större väsen av sig när han är hemma, blir det extra tomt när han är borta hos kompisar. Läser och slappar framför teven. Jag är verkligen bra på det, att slappa alltså. Fast det gäller mest på helgerna...under veckorna hinner jag inte....

Liten nachotallrik

Nu en lugn, skön lördag med en kaffemugg i handen, Nyhetsmorgon i bakgrunden och slöande på hög nivå. Faktiskt har det pågått sen igår. Sonen fixade en stor del av middagen och sen satt vi (läs låg) framför teven, åt, såg film och njöt av att vara lediga.
Senare idag ska han skjutsas till en kompis i stan, jag ska gå på stan och kolla om jag hittar något nytt att ha på mig. Känner att det kan vara dags för det.

Just nu är det en kvinna som skrapar Triss, hon ser inte särskilt glad ut, missnöjd är en bättre beskrivning faktiskt...eller sur.......Antingen blev hon väldigt besviken över att "bara" få 10 000 i 10 år, eller så var hon så nervös att hon inte orkade dra på munnen. Men hennes tröja glittrade!

Undrar just hur jag själv skulle se ut?? Glad eller sur? Att tejpa upp mungiporna kanske kan vara en idé, i förebyggande syfte. Det kan ju vara min tur faktiskt, fick några trisslotter när jag fyllde år som jag inte har skrapat ännu....Sannolikheten är väl inte så väldigt stor men man vet aldrig....och då vill jag inte se sur ut.

Läste att Malmösymfonikerna fick ont i öronen av att spela Kizz. Om det hade varit tung death metal hade jag kanske kunnat förstå, men Kizz...hallå??.....
Då var det värre när vi i sista ring på gymnasiet var på konsert i Stockholm. Det är mitt absolut värsta musikminne. En symfoniorkester i Stockholm som spelade ett modernt verk (har förträngt vilket). Vi satt på hyllan ovanför orkestern vilket innebar att alla i publiken kunde se oss. Det gjorde det omöjligt att hålla för öronen och därmed skydda trumhinnorna. Tragisk upplevelse med tanke på att  det var första gången vi lyssnade på en symfoniorkester.........många blev skrämda för livet.....

Idag lyste det en lykta på bron när jag kom hem. Det kändes välkomnande. Sonen hade tänt den när han fick klart för sig att jag skulle jobba längre än vanligt idag. Han förstod nog att då skulle jag uppskatta lite extra värme och omtanke.

Nu sitter jag vid köksbordet och har precis tryckt i mig en macka för att stilla den värsta hungern medan jag funderar över vad vi ska få till middag. Curtis Stone skulle gärna få knacka på och fixa till mat åt oss...det skulle jag inte ha några som helst problem med....så länge han inte bjuder på kassler. Fast det tror jag inte att man har i Australien....i alla fall var det inget som jag såg minsta antydan till när jag bodde där. Kan ju i och för sig ha att göra med att jag inte letade efter det heller....

Nej, nu struntar jag i det här...på med kläderna och mot affären....

Ett ljus välkomnade i mörkret. 

Mysteriet med lyktan på bron som alltid lyste när jag kom från skolan på min födelsedag (trots att mamma och pappa jobbade) har fått sin förklaring....mamma sa att antingen hon eller pappa åkte hem från jobbet en kort stund för att tända den innan jag skulle komma hem...jag har inte så dåligt minne alltså....men hur det var med snön alla år det vet jag inte.....

När vi hade ätit middag blev jag uppvaktad av sonen, mamma och goda vänner. Kaffe, tårta och mysigt småsurr. Jag tycker att min födelsedag är och har varit toppen, tänk att man kan få ha det så bra!

Jag tar vad jag har när jag lagar mat....sonen när han slår in paket....

Den här fina lyktan med utbytbara skyltar fick jag av sonen!

En god vän kom med en trollunge!

Av mamma fick jag bland annat en fin adventsljusstake, men den får ni se när det blir advent.

Det enda som inte var riktigt bra med den här dagen var min vidriga morgontrötthet... På födelsedagen tycker jag att det borde vara en rättighet att få sovmorgon....Kan ingen politiker väcka den frågan på riksplanet? De beslutar ju om allt möjligt annat så varför inte om sovmorgon på födelsedagen.....Jag är säkert inte den enda som vill ha det så...eller??
(Nu är ju det här är inget problem egentligen, men visst skulle det vara trevligt om det var så för alla)!!

Min mamma berättade att idag, för 49 år sedan, kom den första snön och den stannade sen kvar resten av vintern. Kanske var det därför jag alltid önskade att det skulle snöa på min födelsedag när jag var barn. Ibland hade jag tur, då föll snön i täta flingor.
Faktiskt när jag tänker efter tror jag att det alltid snöade på min födelsedag. Och det lyste alltid en lykta på bron när jag kom hem från skolan. Hur det nu kunde göra det eftersom mamma och pappa oftast jobbade till fem på den tiden... Nåja, kan ju vara så att mitt minne sviker en aning och jag kommer ihåg de födelsedagar som passar in på den beskrivningen.....

Idag snöar det inte och det gör absolut ingenting. Det har ju varit en underbart strålande dag ändå så här långt. Lite blåsig men vackert. Men ni ska se att nästa år då jag fyller 50, då kommer det att snöa på min födelsedag!

I ugnen ligger några potatisar och bakas. Med bacon och lite annat smått och gott kommer vi att få en god födelsedagsmiddag en helt vanlig vardag.

En fin vas fick jag av sonen med vackra rosor!

Idag hade jag behövt den där burken jag skrev om igår......

Oj, vad den här dagen blev lång. Det känns som om jag har hunnit med väldigt mycket. Dels jobbet, sen fikastund med mamma när jag kom hem. Efter ett tag hade vi sån tur att vi fick ännu ett välkommet besök, då kunde jag med gott samvete sätta mig och fika igen i stället för att jobba vid datorn......

Middag och efter det en långpromenad med sonen. Nu slappar jag framför teven i soffan. Eller slappar och slappar....jag ligger med en rulle under knäet och tränar lårmuskel, så man kan säga att större delen av mig slappar, resten försöker göra lite nytta. Fast mest av allt njuter jag av att ha en hel kväll där tiden verkar räcka mycket längre än i vanliga fall. Tänk om det skulle gå att stoppa ner lite av den känslan i en burk, sen när det är som mest stressigt (och jag som vanligt inte hittar mina papper), skulle man kunna öppna burken och andas in känslan av mycket tid. Visst skulle väl det vara bra?!!

Het, god soppa!

I USA röstar de för fullt. Det blir spännande att se vem som tar hem det hela, jag hoppas på Obama men man kan aldrig så noga veta hur de röstar i det stora landet i väster. Håller med Jonas Gardell i hans funderingar,  om det verkligen är rätt att enbart amerikaner får rösta...med tanke på att mycket av det som händer i USA påverkar övriga världen i så hög grad.

Äntligen hemma pågår just nu....precis som vanligt förundras jag över att man arbetar i finklänning....

Fort var det gjort, en arbetsdag och träningskväll. Hemma igen efter en intensiv men bra dag. Skoldagen gick snabbt som vanligt innan det var dags att bege sig hemåt för att förbereda middag. Med mat i magen åkte vi sen mot Övik och träning. Sonen drog på sig sin Gi och jag mina träningskläder, i olika lokaler.  När jag tränat klart och cyklat en lång stund åkte jag ner till lokalen och väntade in Sudden. Just nu känner jag mig frusen så jag längtar tills jag kan krypa ner under täcket, men först ska jag förbereda lite inför morgondagen.

Tänk vad fort en helg går ändå, nyss var det fredagkväll och sonen fick skjuts till Övik för att åka på läger. Nu är allt som vanligt igen, han har hämtats hem, nöjd och glad.
Jag är också nöjd och glad, dels för att han är hemma igen naturligtvis, men även för att jag har fått slingor i håret idag. Så nu är jag ett ljushuvud igen, det är bara att se till att ha kul också!

I morgon börjar en ny arbetsvecka, nu kommer det att rulla på snabbt till dess att det blir jul. Bara sju skolveckor.....inte mycket tid kvar alltså.

Sonen vid datorn och eld i spisen. 

En lugn morgon här hemma med alla chanser till sovmorgon....naturligtvis vaknade jag tidigt. Jag passade i alla fall på att ta det lugnt och slappa en lång stund. Efter det tränade jag min lårmuskel...på morgonen...vilken chock....har väl aldrig hänt förut! Men som jag sagt förut, det finns en första gång för allting.....

Lingon och socker som är på väg att smälta.

Till slut kände jag att det var dags att göra någonting, så det blev lingonmousse med chokladgömma. Kvällens dessert, har aldrig gjort den förut, men det smakade mycket gott när jag åt upp det sista ur bunken i alla fall.

Sitter och funderar över hur sonen kan tänkas ha det på lägret i Umeå?  Ett kort "god morgon" kom på mobilen för ett tag sen, så att han vaknat kan jag i alla fall vara säker på! Men det är väl ett säkert kort att han har det bra att han inte ringer hem stup i kvarten. Å andra sidan ringer ju inte jag till honom heller....men är man på läger bör man få vara där utan en mamma som ringer hela tiden. Jag tolkar tystnaden som ett gott tecken.

Just nu diskuterar de One Directions hysteriska fans på Nyhetsmorgon. Hur dessa unga fans har en otrolig makt över vilka band som får genomslagskraft, tätt följd av en diskussion om försäljningen av Star Wars till Disney. Den senare diskussionen tyckte jag personligen var mer intressant.

Tre nya filmer har man ju sagt att det ska bli i rymdsagan...undrar just om det är de filmer som det hela tiden pratats om att George Lucas själv hade planerat att göra eller om det blir något helt annat.....Som den Star Wars-nörd jag ändå är känner jag en viss skepticism. Kan det verkligen bli bra och vem ska regissera?? Nåja det lär nog framtiden utvisa. 

Nu tänker jag leta inspiration på för att se vad jag ska hitta på med laxen som ska serveras till middagen.

En sak som ofta går snabbt i vårt hus är när det ska packas inför resor och annat. Jag vet att jag har skrivit om det förut men vi packar alltid i sista minuten, ja nästan i alla fall. På långresor packar vi kanske kvällen före men ska vi åka på en kortare tur packas det samma dag. Idag ska ju sonen som bekant åka på läger till på söndag. Jag föreslog att vi skulle packa redan vid tolv, (vi åker från hemifrån strax före fyra) sonen tyckte att det var aningen tidigt men gick med på att göra bort det. Jag satt i trappan medan han hämtade sakerna och la ner dem i väskan. Det tog ungefär tio minuter...och då hann vi ändå med att kolla igenom så att han inte glömt någonting.

En annan sak som jag upptäckte går snabbt, är visserligen en sak som jag inte kan ta åt mig äran för, men det är trädfällning. Jag hade bett om hjälp att ta bort en björk som stod vid sidan av vårt hus. Plötsligt hör jag hur det låter ute och upptäcker att björken låg på backen! Nu kapas grenar, kvistar och det rensas upp därute. Skulle tro att trädfällarna blir rätt blöta en dag som denna.....

Så föll björken!

Väskan packad...och kollad....

Lyssnar precis på hur de debatterar Björklunds förslag om betyg från årskurs 4 på Nyhetsmorgon. Av de politiska tyckare som sitter i panelen har han nog en anhängare i alla fall.....anmärkningsvärt tycker jag.....

Citerar en av Christian Lundahls twittringar från igår:
" Utbildningspolitik måste inte utgå från vetenskap. Men vad händer om politiken gör det svårt för skolan att vila på vetenskaplig grund? "  Jag fortsätter undra när politikerna ska inse att vad skolan behöver är en organisation där lärare får tid för sina elever igen.

Usch, jag blir alltid nedstämd när jag börjar tänka skolfrågor så direkt på morgonen.
En snabb titt ut genom fönstret gör mig inte på bättre humör....grått, regnigt och ett riktigt novemberväder. Fast jag måste erkänna att jag är glad att inte snön vräker ner, jag vill gärna att den väntar med att komma ett tag till.
Men vädret innebär ju faktiskt inte enbart nackdelar. Regnrusk är ju en anledning till att tända ljus, läsa och hålla sig inomhus och bara må gott (om man har möjlighet förstås)! Att det blivit november innebär ju att man slipper klippa gräset också och det om något är ju positivt!!

Det enda jag måste göra idag är att ta ut pengar så att sonen har till bussresan och mat under lägret, leta fram listan så att han vet vad han ska packa och skjutsa ner honom till Övik. Inte mycket alltså.....det tänker jag njuta av!

Den här dagen började med en resa till stan...så ovanligt...not....Idag var det astmakoll som stod på programmet och efter det inköp av vinterskor och täckbyxor. Vi kom hem med nya mediciner, skor och täckbyxor med bankkontot betydligt tommare...

Det fanns en tid när sonen utan problem rymdes i den här bilen.

Väl hemma hjälptes vi åt att städa huset, jag tog mig en tur ut i skogen och sen fylldes matförrådet på. Vi har också gått till pappas grav för att tända ett ljus. Eftersom sonen ska skjutsas till Övik imorgon igen kom vi på att det skulle bli svårt att hinna tända ljus då, därför gick vi dit redan ikväll. Nu lyser det fint i en ny lykta.

Nu har vi tänt ljus på graven i den nya lyktan.

Ikväll ska vi ha filmkväll här hemma....eftersom sonen ska på läger resten av helgen får vi passa på!