Njuter av att vara framme och mätt och nöjd slappa på hotellrummet. När vi kom fram hade vi inte en röd bil längre, den var vit. Saltet efter vägen var boven i dramat. Kunde knappast låta bilen vara så i tre veckor, alltså bar det iväg till en biltvätt när vi checkat in. Med en ren bil parkerad på långtidsparkeringen var det äntligen dags för middag. Sonen åt en blodig biffstek med god aptit. Själv smaskade jag i mig en Ceasarsallad. Det var gott det med. Nu kollar vi teve resten av kvällen.

Ja tack, vädret känns mycket mer lockande idag med tanke på tiden vi ska tillbringa efter E4. Att köra i några minusgrader istället för snöoväder är ett bra upplägg.

Några andra som har ett bra upplägg för sin verksamhet är arrangörerna för Vasaloppet. Vilket myller av åkare som ska iväg vid starten. Det handlar ju inte bara om spår utan det är ju så oerhört mycket runtomkring som måste fungera. De gör ett fantastiskt jobb, de allra flesta på frivillig basis.

När man fick se helikopterbilderna på åkarna strax efter starten påminde det om ett tåg med myror som har känt doften av något sött och myllrar iväg för att ha fest. Även om det är feststämning längs med spåret så är det nog mest slitigt att åka skidor så långt. Men tänk ändå vilken tur att det snöoväder vi hade hos oss idag inte har lagt sig över Dalarna idag.

Här i huset råder fortfarande ett lugn, sonen sover och jag ser Vasalopp och njuter av en sista stund i den egna sängen surfande med datorn i knäet. Om ett tag ska mobilkameran tömmas på bilder, handbagaget ska packas, sen en dusch och frukost så är vi resklara. Men än är det gott om tid, vi åker inte ännu på flera timmar.

Igår kväll kom jag på en av anledningarna till att jag gillar att packa i sista stund....då kommer ingenting onödigt med. Hela gårdagskvällen gick jag och sneglade på väskorna och tänkte och funderade. Jag undrade om jag kommit ihåg att packa allt, kanske en tröja extra, eller den där kjolen jag ratade eller behöver sonen en t-shirt till eller....tankarna tog aldrig slut. Jag kämpade med mig själv för att inte lägga i något mer.....Slutsatsen av detta är att aldrig packa tidigare än att man hinner stänga väskan och sen åka, det är bästa strategin! Å andra sidan har jag ju tid att slappa framför teven idag...men om jag skulle ta den där vita tröjan också...??

Sådärja, det var inte så farligt trots allt. Bara jag fick en början så gick det riktigt snabbt. Det enda som är kvar nu är att stoppa i de sista sakerna i handbagaget. Men de är också framplockade så det bör gå fort. Eftersom vi inte ska åka förrän mitt på dagen imorgon har vi gott om tid för det. Sonen hade i alla fall mycket enklare att bestämma sig för vad han skulle ha med sig.....han velade inte en sekund. Inser så här i efterhand att vi hade hunnit packa imorgon......Inte blev det så tungt heller, vi har 18 kilo kvar till maxvikten för våra båda väskor. 

Nu är det klart. 

En första början.

När jag gick ut för att hämta in tidningen för en stund sedan var vädret lite mer normalt för den här månaden. Det var alldeles vitt på backen igen. Det enda jag hoppas är att det under morgondagen inte blir ett tätt ymnigt snöfall som följer oss söderut efter E4. Det är alltid trevligare att vara ute efter vägarna när snön och den efterföljande snöröken håller sig på avstånd.

Men det är ett problem jag får låta bli att oroa mig över till imorgon....idag har jag andra saker att ta tag i.
Att börja fundera vad vi ska ha med oss och packa ner dem till exempel.  Jag önskar att jag hade ett trollspö att svinga och att sakerna skulle flyga ut ur garderoberna och lägga sig fint och prydligt i resväskorna, packning i bästa Harry Potter stil.

Jag vet ju att när jag väl sätter igång är det gjort på kortare tid än en timme men att komma till det där "börja steget" känns trögt. Fast sonen sover än och kommer att göra det ett tag till så jag kan med gott samvete slappa vidare. Faktiskt hinner jag om jag börjar efter lunch...eller ikväll....Den här gången har jag i alla fall lovat mig själv att inte vänta till imorgon med att packa. Bara det är ju ett framsteg.

Oj plötsligt kom jag på....vad ska vi ha för jackor på oss som funkar i Stockholm, när vi kommer till Ho Chi Minh och Hanoi??? Det har jag inte tänkt på.....tur att jag har dagen på mig.....

Ikväll tycker jag att jag har varit modig....jag satt kvar i bilen under tiden den blev tvättad. Jag är lite klaustrofobisk så att vara instängd i trånga utrymmen eller att inte kunna ta sig ut är inte min grej. Men jag använde inget borstprogram utan bara spolning så det var inte så hemskt läskigt....bara lite.....

Egentligen känns det lite bortkastat att tvätta bilen, den blir ju skitig på en gång igen. Fast nog mår lacken bra av att smutsen inte får bita sig fast hur länge som helst. Dessutom glänste den en liten stund....

Det var som det värsta regnväder.

Sonen tränade jutsu för sista gången på ett antal veckor. Nästa gång vi kommer ner till klubben är det slutet av mars. Det känns väldigt långt bort men ack så snabbt det kommer att gå. 

Nu ska jag förbereda morgondagen, sen krypa ner under täcket och sova. Grumset i bihålorna gör att jag blir extra trött. Jag började faktiskt med antibiotikan sent igår kväll när huvudet kändes lika tjockt som havregrynsgröt. Det gör att jag har blivit bättre redan till idag! 

Det började med ett krånglande knä, fortsatte med ryggskott. Nu är det dags för den tredje saken, bihåleinflammation i antågande. Efter att ha haft känningar en vecka och behandlat med nässpray utan att det blivit bättre, ringde jag till vårdcentralen idag. Hade tur och fick träffa en läkare som efter undersökning skrev ut antibiotika. Men eftersom det inte är som allra värst ännu (kan mycket väl bli det under helgen) tänker jag inte börja ta medicinen förrän det verkligen behövs. Det kan ju faktiskt gå tillbaka ännu. Har jag riktig tur blir det bättre när jag kommer till värmen, har jag otur blir det värre. Då är de bra att inte behöva uppsöka läkare det första jag gör. Det känns tryggt i alla fall. Kanske det gör att jag kommer att må bättre av bara farten....

Plötsligt kom ett blidväder utan dess like....snön tinar bort med en fart som sällan skådats. Eftersom det bara är februari tycker jag synd om alla som vill vara ute och njuta av vårvintervädret (även om det gärna får bli riktig vår för mig). Det fina sparkföret har försvunnit och det är halt och eländigt. Men det kommer säkert mer snö snart, det brukar ju göra det den här tiden på året. Hoppas att snön väntar till dess att vi är på väg bara, det känns lagom tycker jag!

Efter en härlig dag på jobbet som började med doften av böcker och sen fortsatte med jobb i klassrummet med härligt glada elever. Efter en eftermiddag med trevliga möten och gott fika kom jag hem (rätt trött) och fann att sonen dammsugit hela huset. Då var det extra skönt att komma hem.

Jag fixade middag, sen var det dags att ordna med de sista räkningarna och fixa med pengar inför resan. Eller snarare...se till att det finns pengar kvar här hemma när vi kommer tillbaka. Räkningarna ska ju betalas då också även om lönen inte blir så fet med tanke på tjänstledigheten.

Sonen är väldigt cool inför resan och det smittar av sig på mig. Inte för att jag brukar vara särskilt uppstressad innan jag ska ut och resa men ändå. Funderar lite över avsaknaden av resfeber. Förväntan och längtan har vi gott om men den där riktiga resfebern har inte infunnit sig ännu.....och det är nog tur, då går det bra att fokusera på jobbet de dagar som är kvar, tre tidiga mornar, tre dagar.
Jag hoppas bara att jag inte är så lugn så jag glömmer något viktigt som behöver förberedas. Passen är giltiga, vaccinationerna är klara, försäkringarna är kollade och våra kreditkort har giltighetstid som räcker länge än. Hotellet i Måby är betalt, kontanterna till resan växlar vi på Arlanda. Vi använder dessutom kläder som vi absolut inte vill ta med oss så det borde innebära att det som ska packas är rent. Så nog tror jag att läget är under kontroll. I alla fall det läge vi kan styra över.

Nu ska jag snart fika en kvällssemla med sonen, sen lite kvällsjobb innan det är dags för tevesoffan och så småningom sängen.

p.s det är bara en triops kvar....den lille blev middagsmat...

Glädjen var stor i klassen idag när det visade att i alla fall två ytte-pyttesmå triopser simmade i vårt akvarium. Vi gav dem mat och fyllde på med nytt vatten och ser fram emot att se dem växa till sig. Spännande att se om båda överlever eller om den ene äter upp den andre....

Efter några timmar i Norrflärke var det sen dags för mig att åka iväg på utbildning. Väl hemma skickade jag in en regnbåge i ugnen och nu har vi ätit och plockat undan så jag tänker njuta av att slappa en stund i soffan.

Min rygg är fortfarande på bättringsvägen, varje dag som den inte gör ont är en positiv dag. Nu gäller det att vara så försiktig som möjligt. Knäet är det också okej med. Lite småont bara, men det är som det brukar vara, som vanligt alltså. 

Nu är det bara fyra arbetsdagar kvar...sen så är det dags att packa.....

Efter att ha blivit snygga i håret drog vi oss ner mot stan. Medan sonen tränade passade jag på att uträtta några små ärenden, kompletteringar till resan. När det var fixat gick jag ner till lokalen och kollade in de som tränade. Då insåg jag att hungern började göra sig påmind, rätt rejält.
Kände att det inte var läge att köpa med sig färdigmat hem igen, så vad gör man då? Jo, ringer mamma. Sagt och gjort, jag ringde till mamma och bad henne laga middag åt oss. Tack och lov kunde hon tänka sig det, trots kort varsel. Eftersom hungern rev i magen när vi kom hem var det underbart att bara få sätta sig vid dukat bord, utan att behöva göra någonting själv. Dessutom fick vi dessert.....

Nu ska jag förbereda lite jobb, sen slöa resten av kvällen.

Strålande sol idag igen. Så underbart och hoppfullt det är. Åh vad jag längtar efter att kunna komma ut i naturen, åka skidor och pulsa i snö igen för att sätt mig i en driva, göra upp en eld och bara njuta. Dit är det en bit kvar men nästa vinter då.....Fast en helt vanlig promenad eller att sitta i solen framför vardagsrumsfönstret är inte fy skam det heller.

Om en stund väntar vi på att frissan ska komma hit och sätta sax och maskin i våra kalufser. Det känns skönt att få bli friserade innan vi åker. Därefter är det träning för sonen idag. Han vilade i torsdags men nu är han på gång igen.

På teven är det sprintstafetter just nu. Spännande, damerna gick vidare till finalen. Återstår att se hur det går för herrarna.

God het kyckling

Nu fungerar det igen, att lägga in bilder direkt från telefonen här på bloggen. Fixade det alldeles själv helt utan sonens hjälp. Första bilden fick bli dagens middag. Nu jäser jag i soffan totalt proppmätt, tacksam över det faktum att vi har det så bra så vi får äta oss mätta flera gånger per dag.

Idag fick jag svar på en fråga som gäller vår resa till Vietnam också....vissa utfärder ska ju göras på cykel och för mig har det varit lite av ett orosmoment eftersom jag inte kommer att klara av att cykla utomhus ännu. Min oro stillades när jag fick reda på att de ordnar med annan transport utan att jag behöver krångla med det själv...eller betala extra för den delen. Underbart, då måste jag inte avstå från någonting...mer än att krypa i Cu Chin tunnlarna.....och det är ingenting jag kommer att sakna.  

VM-skidor på teven, solsken och takdropp utomhus. Ingen perfekt kombination. Jag vill gärna vara ute och njuta av vädret, men skidorna lockar också. Måste erkänna att teven vann. Men jag ser solen genom fönstret.

Är lite irriterad på mina blogg-app på mobilen. Det fungerar inte att publicera inlägg som innehåller bilder längre. Jättedumt, måste försöka få ordning på det innan vi åker utomlands. På de ställen det finns wifi kan det ju tänkas att jag vill dela med mig lite av våra upplevelser. Fixar jag det inte själv får jag väl göra som vanligt...sätta sonen på att fixa till det....

Fågelkvitter, återigen! Det var det första jag hörde när jag slog upp mina ögon i morse. De kvittrade så mycket och starkt att deras sång hördes hela vägen in. Det är verkligen trösterikt. Nu väntar jag bara på takdropp och snö som sjunker ihop. Förhoppningsvis kommer det att vara mindre snö när vi kommer hem igen. Fast jag kommer ihåg det året vi åkte till Florida på vårvintern....då var det mer snö än någonsin när vi kom hem....Så vill jag inte ha det den här gången.

På Nyhetsmorgon satt Elisabeth Tarras-Wahlberg och svarade på tittarnas frågor med anledning av prinsessan Estelles födelsedag. Det mest intressanta med det var att få ta del av de frågor som ställdes....en sak som det funderas mycket över är ett eventuellt syskon....att man ens orkar bry sig. För övrigt verkar hennes födelsedag vara huvudnyhet överallt idag. Man kan chatta och ställa frågor lite här och där.

En godistårta värd namnet bakas just nu i rutan, en riktig sockerbomb. Succé på vilket kalas som helst! Funderar av vilken anledning man bara bakar såna tårtor till barn, äldre godisråttor borde också kunna få såna tårtor tycker jag.

Annat det rapporteras om är att Kristdemokraterna och Centern riskerar att åka ur riksdagen. En slutsats man drar är att alliansen kan ha bidragit till det, då Moderaterna och Folkpartiet är de partier som varit i fokus.

I Grekland och på Sicilien har kraftiga åskväder orsakat översvämningar. Det ser inte så roligt ut på bilderna som visas. Smutsigt brunt vatten överallt.

En av Expressens huvudnyheter är att Reinfeldt är på väg bort från sitt nuvarande jobb för ett toppjobb inom EU. Anders Borg sägs vara beredd att ta över. Återstår att se hur mycket sanning som ligger i det avslöjandet.

Vädermässigt verkar vi få en period med några plusgrader under dagarna. Härligt, det gör att jag kvittrar ikapp med fåglarna. Men jag väntar på perioden med plusgrader på nätterna, det är då det händer, att snön försvinner!

Vinteryran i Långviksmon uppmärksammas just nu i Nyhetsmorgon. De räknar med att 1500 skotrar ska komma på besök i år, ifjol var det nästan 1100. De får riktigt fin reklam, så roligt att vår del av landet får komma i fokus! Härlig temperatur verkar de också få, lite sol skulle ju fullända dagen.

I morse när jag klev utanför dörren var det något speciellt i morgonluften.  Trots moln på himlen, var den alldeles rosa. Temperaturen låg på bara någon minusgrad och fåglarna kvittrade.
Det var framför allt fåglarnas sång som gjorde att fredagen började särskilt bra! Känslan att vi går mot vår växte sig riktigt stark under den korta stund det tog för mig att gå till garaget. När jag sen hade parkerat bilen och gick till skolan gladde även fåglarna i Norrflärke!

Skoldagen var toppen, veckorna går så fort bara. Tänk nu är det bara en vecka kvar till dess att det är sportlov. En välbehövlig vila från skolan för eleverna. Även för de barn som är på fritids blir det lite vila, det är ju ett helt annat tempo då och inte så många raster och tider att passa under dagen.

Min rygg mår bättre, efter en hel dag på jobbet värker den, men jag är inte så sned längre. Dessutom känner jag hur vilan här hemma gör gott. Eftersom vi inte ska göra så mycket speciellt i helgen har jag tid för mycket vila, tur är väl det.

Idag kom vår resa ännu närmare, det kom nämligen ett välkomstbrev från vår kontakt i Vietnam med information om resan. Plötsligt kändes det ännu roligare att åka, när det kommer ett personligt brev i mejlen....visserligen fick alla deltagare samma brev men roligt var det ändå. Det har jag aldrig varit med om förut. Daniel är namnet på den person som möter upp i Ho Chi Minh staden, tydligen ska han åka med samma flyg som oss.

Om en stund ska jag ge mig på att laga middag. Det blir quesadillas idag. Med lite allt möjligt plock till. Men först ska jag slappa en stund till.

Idag fick jag komma till sjukgymnasten, puh! Hon undersökte, tryckte och sträckte ut min ryggrad. Nu är jag inte lika sned, men jag känner mig lite mörbultad och öm. Det känns att hon jobbade med mig om man säger så. Efter att ha lagat middag blir det ryggläge med rullen i svanken resten av kvällen.

Sonen har fixat med ved, tvätt och lite annat pyssel jag ville ha hjälp med. Nu sitter han och gör sin läxa. Han längtar till imorgon för ett spel han beställt kom hem med posten idag. Vid midnatt har det release....därför längtar han mer än någonsin till morgonen....Jag skulle tro att han kliver upp extra tidigt för att hinna spela en stund innan skolan, det är redan installerat och klart nämligen. Därför skulle jag tro att det inte blir så sent för honom ikväll...

I morse när jag vaknade kändes det hyfsat okej i ryggen, men efter en kort stunds arbete värkte det och kändes eländigt igen. Jag klarade arbetsdagen fint med lite grimaserande nu och då men jag fick undvika att sitta så mycket.
När sen eleverna slutade för dagen åkte jag direkt hem igen och la mig i soffan med en ryggrulle i svanken. Med rullen i ryggen och datorn på magen gjorde jag det jobb jag hade bestämt mig för att slutföra idag.
När jag efter några timmar klev upp var jag smärtfri igen! Hurra, min ryggrulle är den bästa i hela världen! Att både bli smärtfri och klar med ett jobb som legat över mig ett tag. Vilken lycka!
Däremot får stor försiktighet råda så fort jag är uppe och rör mig....en enda plötslig rörelse och jag känner hur det hugger till i ryggen.
Eftersom min snälla mamma skjutsar sonen på träning idag gör ju att jag vila ännu längre, skönt.

Den här dagens blogginlägg kommer att börja med att jag klagar. Rätt rejält tänker jag klaga, så orkar ni inte med någonting negativt så kan ni hoppa en bit ner i texten.....mot slutet någonstans.....

Min kropp är en skitkropp...sådär, nu är det sagt. Är det inte knän som är besvärliga så nog är det något annat som krånglar....och kom inte och säg att det har med åldern att göra....

Mitt första klagomål gäller ryggen. Knappt hann jag känna att jag klarade av att gå utan kryckor när min rygg brakade ihop. I lördags förmiddag kände jag hur ett spännband av smärta drog åt runt ländryggen. Efter ett tag var jag rejält sned också....efter en bilfärd till Umeå var det riktigt eländigt.
En tur till stan och sonens träning på söndag eftermiddag  gjorde inte det hela bättre direkt. Även om det blev lite bättre ett tag när jag kunde låna en massagebänk och sträcka ut lite medan sonen tränade.

Mina elever konstaterade att " oj, vad det syns att du har ont" idag när jag försökte mig på att ha en genomgång med dem. Jag kunde bara hålla med dem....

När jag hade avslutat mina lektioner åkte jag hem och hittade en viloställning som kändes bra. Liggande med en ryggrulle i svanken och datorn i knäet kunde jag då fortsätta med mitt skrivjobb i några timmar. Förmodligen hade det varit bäst om jag inte jobbat alls utan bara vilat, men det hade jag inte tid till.....

Mitt andra klagomål gäller min mage...den är också besvärlig. Igår när vi tog vårt koleravaccin började min mage protestera efter en kort stund....vaccinet stannade inte i magen särskilt länge....Alltså var jag tvungen att ta en dos till idag. Då tog jag tid på mig....under en timme svalde jag små, små klunkar. Till slut var allt i magen och hittills har det stannat där även om det snurrar till ibland. Sonen däremot hade inte samma problem som jag, tur det i alla fall.

Mitt tredje klagomål gäller mitt huvud....jag får migränkänningar nästan varje dag nu...förmodligen av stressen att veta att vi snart åker iväg och kroppen inte funkar som den ska....ond cirkel.....Helgen som kommer ska jag bara vila...ingenting annat . Så det så!

Men sådärja, nu har jag klagat klart. Istället ska jag berätta om min toppenhelg trots klagomålen. Som jag skrev förut började helgen med en trevlig fredag kväll tillsammans med goda vänner. På lördag åkte jag och en väninna till Umeå för att gästa en tredje vän. Där blev det många glada skratt och samtal om både ditten och datten. Efter en god natts sömn, bara en aning störd av en katt på morgonkvisten, åt vi frukost och begav oss mot Ö-vik igen.
Så trots en krånglande rygg och Dukoral som vägrade stanna i magen gav helgen väldigt mycket energi och glädje. Goda vänner har den förmågan, bland goda vänner inser jag vad rik jag är!

Oj, plötsligt är det lördag morgon. Vad hände med tiden sen i onsdags när jag var inne på bloggen senast? I torsdags var det jobb som vanligt, sen träning för sonen.
Fredag kom och gick även den, med jobb och därefter trevligt sällskap på kvällen. Vi hade middagsgäster här hemma. Som vanligt diskuterades allt möjligt, allt från livets mer lättsamma och roliga saker till det mer allvarliga. Nog var vi bra trötta och gäspade stort framåt natten. Men det är nåt alldeles speciellt med att vara trött bland goda vänner, extra skönt på nåt sätt.
Idag har jag en lång lista med saker som ska hinnas med innan det är dags att åka till Umeå för ännu mer trevligt umgänge framåt eftermiddagen. Men först tänker jag unna mig en stund framför teven och VM.

Bluff, båg och rackarspel....överallt. Nu senast är det färdigmaten som innehåller hästkött istället för nöt....det började i liten skala men sprider sig över Europa. Ikväll har EU suttit i krismöte och kommit fram till några förslag så att man ska kunna komma till rätta med detta. Undrar om det någonsin kommer att gå.....
Aldrig har jag väl varit så nöjd och glad att vi inte köper färdiglagad mat utan lagar vår mat här hemma, älgkött är toppen!

Nästa bluff avslöjade Uppdrag granskning i kväll. Norrporten i Sundsvall har använt pensionspengar på ett ytterst oseriöst sätt...där kan man verkligen snacka om bluff och båg....de har sett till att pengarna hamnat i egna fickor istället för hos de som ska ha dem, pensionärerna. Låga pensioner kontra höga direktörslöner och lyxresor.....Usch så arg jag blir....girigbukar.....

Ett bostadsföretag har också hamnat i blåsväder. De har tydligen fört register över sina hyresgäster....med kommentarer som "barn eller släktingar till den hyresgästen ska aldrig få hyra av oss". Etnicitet och hälsotillstånd har registrerats...det finns folk till allt...det är tydligt...

En sak jag njöt av i kväll var skidskyttet. Tora Berger både sköt och åkte fantastiskt. Det var en fröjd att se henne i spåren och på skjutvallen. Svenska Elisabeth Högberg genomförde också ett fint lopp, hon blev 21:a. Hennes bästa resultat i dessa sammanhang.

Lätt frusen och trött avslutade jag kvällen med ett bastubad....nu är jag lagom varm för att krypa ner i sängen och läsa en stund.

Dagens stora nyhet, påven avgår! Att en påve klivit av sitt ämbete av egen fri vilja har inte hänt sen fjortonhundratalet. Det vanliga är ju att de dör ifrån sitt ämbete. Ett klokt val om han känner att han inte orkar med. Eller så är det något annat som ligger bakom....vem vet.....
Nu får de i alla fall lov att sammankalla en konklav igen för att välja en ny påve. Det finns nog många intresserade skulle jag tro. Det är ju ett ärofullt uppdrag det är få förunnat att få. Men jag inbillar mig att man blir väldigt ensam som påve även om man är omgiven av människor hela tiden.

Om ett tag var planen att jag skulle ha åkt upp till skolan för att titta på stjärnor med mina elever, tyvärr ställer molnen till det. Dumma moln, lägga sig i vägen så där, just ikväll......

Idag har jag varit lite vild och galen....jag lämnade kryckorna i bilen när jag gick till skolan i morse. Jag klarade mig båda vägarna utan besvär....dessutom gick jag hemifrån till skolan i Bredbyn på eftermiddagen när jag skulle dit på möte...utan problem. Underbart, härligt! Lite feg och försiktig när jag tränar fortsätter jag dock att vara.