Långfredag och som vanligt vaknade jag tidigt, försökte somna om men det gick inte så bra. Till slut tröttnade jag på att inte somna om så jag klev upp och gjorde marängskålar, som jag helgen till ära färgade gula. Hemgjord chokladpudding fixade jag också till. Marängerna svalnar just nu i ugnen och chokladpuddingen står i matkällaren. Hoppas den stelnar.....annars blir det en väldigt god chokladsås......

Efter den stunden med jobb bryggde jag en mugg kaffe och hoppade ner i sängen igen. Nu njuter jag av den samtidigt som jag kollar in Nyhetsmorgon. Jens Assur blir just nu intervjuad om den utställning han ska turnera runt om i vårt land med. Han utmanar vår sterotypa bild av Afrika. Han menar att många av oss har en trettio år gammal bild av Afrika. När jag hör honom berätta och visa bilder är jag böjd att hålla med. Kommer utställningen åt vårt håll tänker jag försöka se den, verkar riktigt intressant.

Nordkorea vässar klorna och visar bilder där de lägger upp hur väst ska attackeras om man upplever sig tillräckligt provocerade. USA i sin tur skickar Stealthplan för att skrämma tillbaka. Det känns som att det bara behövs en liten gnista för att det ska flamma upp och bli en riktig katastrof, otäckt!

På teven försöker de just nu blåsa ur ägg, det går sådär kan jag säga. Det är ingenting jag har provat men det känns som om det skulle bli misslyckat om jag försökte. Jag som inte ens kan knäcka ägg så att det bli två snygga halvor av äggskalen.

I hockeykvalet till elitserien har Örebro säkrat en plats. Där spelar före detta öviksbon med samma efternamn som oss. Timrå förlorade mot Leksand vilket innebär att de i praktiken redan förlorat sin plats i högsta serien. Trist, även om jag inte är nåt större hockeyfan gillar jag inte när lag från Norrland åker ur. Hoppas det bara blir en säsong.

Idag kommer släkten från Härnösand på besök. Mor kommer att bjuda på lunch och jag ska stå för middagen. Det lutar åt helstekt laxsida i ugnen. Efterrätten är ju som sagt klar till stor del, bara nu chokladpuddingen stelnar....

Och plötsligt var det skärtorsdag. Gårdagen bara försvann. Det var arbete och sen en tur till stan där sonen tränade. Men nu är det skärtorsdag som sagt och påskkärringarna är på väg till Blåkulla. Jag stannar hemma i år med tanke på att jag varit bortrest under tre veckor redan.

Jag fortsätter att vakna halv fyra på morgonen men idag kunde jag faktiskt somna om en stund efter nån vaken timme. Underbart! Nu har jag lovet på mig att låta kroppen återgå till svensk tid igen. Det här med tidiga mornar är inte riktigt min grej....Fast fördelen var att jag hann ta fram lite påskpynt igår morse innan jag åkte till jobbet. Någon liten höna och kyckling fick komma fram och påskäggen förstås....

Igår var jag till sjukgymnasten igen och fick ett nytt träningsprogram. Det kommer nog att göra nytta för jag kände hur lårmuskeln riktigt darrade av ansträngning.

I tvättstugan ligger fortfarande en stor hög med otvättade kläder. Den måste jag ta itu med även om det är påskhelg. Men å andra sidan finns ju hela lovet kvar att tvätta. Förhoppningen är att solen kommer att skina under helgen så att det går att sitta ute och njuta i stället. Bra mycket roligare än tvätt. Jag ska nog sortera lite foton från resan i mappar på datorn också tror jag. Det finns ett gäng nämligen.....fast det gör jag bara om vädret är trist.

Nästa punkt på programmet den här dagen är middag. Sonen önskade halloumi, proscuitto och vitlöksbröd.....låter gott tycker även jag! Så det får nog bli en plockmiddag, känns lagom en skärtorsdagskväll. Sen ska jag spana på himlen efter alla resenärer!

Jag måste erkänna att jag är väldigt trött och väldigt avundsjuk på alla de människor som inte känner av tidsomställningar när de reser. Min kropp har velat ligga i sängen och sova ett tag nu.....just nu känner den att klockan är tre på natten. Helst skulle jag ha velat lägga mig för att sova för flera timmar sedan men då blir det nog som natten till idag.....då jag vaknade strax efter fyra, kroppen tyckte att det var morgon och dags att stiga upp. Jag höll inte med men inte kunde jag somna om för det. Därför tänkte jag att om jag håller mig vaken i alla fall till halv tio så kanske jag sover längre i morgon bitti.

Resan från Arlanda gick väldigt bra igår i alla fall. Bilen hostade till lite sen startade den. Men hu så kallt det var att skrapa rutorna fria från is utan handskar....hur kunde jag glömma dem här hemma när vi reste?

Nej nu orkar jag inte hålla ögonen öppna längre.....bära eller brista nu tänker jag sova. God natt!

Morgonen mötte oss uppe i luften. Om en stund kommer vår skjuts som ska ta oss till bilen. Hoppas den startar!

Snart åker vi, här sitter vi i receptionen och inväntar skjutsen!

Det är märkligt att tänka att imorgon vid den här tiden är vi tillbaka i Sverige igen. Har allt gått vägen bör vi dessutom sitta i bilen på väg norrut....om den nu startar förstås. Med tanke på det väder som varit vet man aldrig. 3 veckor är rätt lång tid för en liten bil att stå ensam ute i kylan och snön.

Om en halvtimme ska vi bege oss mot restaurangen för att äta någonting. Vi har inte stoppat i oss nåt mer än vatten sen frukost så det börjar bli dags. Sen är det väl bara att börja packa ihop antar jag. Om nån bara kunde svänga sitt trollspö så det vore klart, det skulle uppskattas..

Sista dagen i paradiset för den här gången. Vi började med att äta frukost och gissa om den smakade gott? Jag var nämligen jättehungrig. Efter att ha varit vaken flera timmar inatt och längtat efter ett kylskåp med mat i satte jag mig ner och åt med extra god aptit. Det var ovanligt mycket folk idag så det var svårt att hitta ett bord att sitta vid. Undrar om det var för att vi lättare ska komma in i vardagen igen. Bort med den sävliga lunk vi befunnit oss i under den senaste veckan och åter till vardag och jobb.

Nu fortsätter jag dock den sävliga lunken ett tag till, under ett parasoll förstås för att inte bränna mig. 

Nu är vi tillbaka i vår bungalow efter att ha ätit middag inne i Hua hin. När maten slunkit ner gjorde vi vårt bästa för att göra av med de sedlar vi hade kvar. Det var inte svårt.....vi handlade massor. Shorts, skjortor, t-shirt, klänningar, kjol, blusar, väska.....slantarna räckte till väldigt, väldigt mycket! Nu gäller det att få ner allt i väskorna bara. Tur att vi köpte en extra i Vietnam. Den lär nog behövas. Tur att vi hade 8 kilo kvar till maxvikt också.....

Njuter under palmerna vid den egna poolen. Lyssnar på fontänen, fåglarna och vindens sus. Ett och annat barnskratt hörs också. Ett dopp emellanåt gör gott.

Nyss har jag fixat så att vi får ha kvar rummet hela dan imorgon. Det känns skönt att slippa checka ut redan 12 och sedan ha nästan 7 timmar kvar innan det är dags att åka.

Istället får vi sola och bada hela dan, som vanligt och sedan duscha en stund innan det är dags att åka.

Här ligger jag och mina fötter!

En aning sorgligt är det allt. Näst sista dagen på vår semester. Imorgon kväll bär det av härifrån. Men idag fortsätter vi på den inslagna vägen. Vi slappar och badar. Ikväll ska vi nog åka in till stan igen, förhoppningsvis utan magsjuka den här gången.

Jag har sett en kjol jag vill ha och sonen långshorts. Hoppas de finns kvar.

Nu har vi precis ätit middag. Äntligen hade vi båda matlust. Vi kan nog förklara oss friska nu, peppar peppar. Det blev pasta för sonen och stekt ris med räkor för mig. Äntligen smakade maten gott igen och var inte bara ett nödvändigt ont.

Imorgon är det redan lördag, fattar inte var tiden tagit vägen. Även om några dygn försvann i ett sjukdomstöcken så har tiden gått alldeles för snabbt.

Det var lite spännande att gå ut ikväll. Skulle det vimla av getingar eller inte? Tack och lov var det tomt annars hade det nog inte blivit nån middag ute...vi åt på restaurangen som ligger precis vid poolen och havet. Där är det ljuvligt!

På vägen till restaurangen bjöd cikadorna på en öronbedövande konsert. Det gjorde nästan ont i öronen så högt var ljudet. Fast det lät bättre än sången från de musikanter som sjöng under middagen....

Nu tänker jag lägga mig i sängen och slöa, kroppen har inte återhämtat sig helt efter sjukdomen.
Sonen däremot är pigg, men då sov han i princip hela tiden under två dygn..

Nu har vi försökt oss på det här med mat. Det gick sådär.....jag åt i alla fall halva min portion men Sudden orkade inte särskilt många tuggor. Fast jag tror han led av att inte kunna äta för han sa att det var jättegott egentligen. Just nu pratar han mest om mammas kött, potatisgratäng och kyckling med honung, lime och chili......dit är det ett tag kvar men dagarna går väldigt snabbt så förr än vi anar är vi hemma.

Nu ligger vi i alla fall och vilar ner den mat vi fick i oss.

Nu har vi nyss kommit från frukostbordet. Idag kunde vi äta lite mer båda två. Vi var verkligen hungriga. Men det tog på krafterna. Nu vilar vi ner maten så att illamåendet håller sig på avstånd.

Därefter är det dags för poolen och skuggan under ett parasoll.

Igår skulle vi gå ut en sväng på kvällen men när vi öppnade porten ut mot den lilla gatan var det som den värsta skräckfilm. Runt alla lampor och surrande i luften var mängder av någon slags geting. Stora och otäcka. En surrade in sig i mitt hår men jag lyckades trassla bort den. Läskigt..
Vi beslöt oss raskt för en hemmakväll med film istället.

När vi kom hem efter frukost idag upptäckte sonen att krukan med vatten utanför porten var fulla av dem.....drunknade eller på väg att drunkna.

Sonen kom en sväng till poolen för att ta en kort simtur med sitt nya cyklop. Det var en sak vi hann köpa innan sjukan slog till. Efter en stund blev han blek om nosen och gick tillbaka till rummet. Jag har varit och kollat till honom och nu är han fräschare igen. Nyduschad ligger han och dricker sprite. Problemet just nu är maten. Varken han eller jag vill äta något. Men vi ser till att få i oss rejält med vätska i alla fall. Det är ju trots allt viktigast.

Så är det torsdag, dagarna går snabbt. Jag mår rätt bra igen, matlusten är inte tillbaka helt men i övrigt känns det ok. Sonen är fortfarande mör. Han mår inte illa längre men har nog lite feber ännu. Tur att vår bungalow har luftkonditionering. Jag tror nämligen att det är hetaste dagen idag. Han ligger inne och vilar medan jag slöar vid poolen. Trots sjukdomar har vi det ändå rätt bra, det känns skönt att vi beslutade oss för att strunta i utflykterna den här veckan. Nu håller jag tummar och tår så att även sonen mår bättre i morgon. Han längtar efter bad igen och jag efter sällskap vid poolen.

Dags för middag, kokt ris med stekt kyckling. Vi klarar av att äta båda två, om än långsamt och små portioner! Hoppas vi får behålla maten också.

Restaurangen här är fantastisk, de fixar och ordnar så att det ska passa oss. Det tackar vi för, det blir lite lättare att vara sjuk då.

Nu tar jag en tugga till....halvliggande i soffan. Sonen äter i sängen.

Inte under en kokospalm men väl under någon annan slags palm ligger jag vid vår egen pool och återhämtar mig. Sonens feber har gett med sig, han kräks inte längre och får behålla den vätska han dricker....teskedsvis....glimten i hans ögon börjar komma åter där han ligger nyduschad i en renbäddad säng. Jag börjar bli lite hungrig men på vad? Vet inte, ingenting jag tänker på känns gott. Så det får helt enkelt bli mer dryck även för mig. Maten får vänta.

Sådärja, nu har någon slags tropisk magsjuka tagit ett rejält grepp om oss.

Jag började och sonen kom efter. Igår när vi har inne i stan och precis hade börjat gå runt och handla blev jag plötsligt yr och kallsvettig. Butikspersonalen hjälpte mig till toaletter, med någon slags doft i näsan och flaskvatten. Det kändes bättre och vi gick vidare. Nästa ställe fick jag snabbt be om en plastpåse och skynda mig ut i gatans dunkel.

Då tog vi oss hem och på vägen hem började sonen klaga över lite ont i magen.

Sen har vi haft en natt utan alltför mycket sömn. Jag gjorde bort mitt relativt snabbt även om jag inte mår helt hundra ännu. Men sonen är fortfarande dålig. Nu sover han äntligen lugnt, hoppas han får sova ett tag.  Förhoppningsvis släpper det greppet om honom nu också.

Inatt när vi båda mådde som sämst tittade vi på varandra och konstaterade att det var tur att det inte kom under Vietnamdelen av resan. Här kan vi ju vara och få mat till rummet om så skulle behöva.

Nej nu ska jag vila lite igen.

Idag är det riktigt hett. Utan parasoll blir det jobbigt men med parasoll är det alldeles underbart. Havet är lika varmt som luften så för en aning svalka är det poolen som gäller. Eller en dusch! Vi njuter i alla fall, massor.

Något jag inte njuter fullt lika mycket av är det som plötsligt förflyttar mig till Korfu. Fast den gången var det benen som var utsatta, nu är det armarna. Hittills i alla fall.....

Jag pratar om myggbett....många, stora, röda, vätskande och framförallt kliande....efter en allergitablett kliar det något mindre men ikväll blir det en tavegyl innan jag ska sova, det är ett faktum.

Jag är i alla fall tacksam att sonen inte är lika drabbad dom jag.

I alla paradis finns ju en orm, här i form av dumma myggor.

Efter en dusch i vår egen regnskogsdusch ute på baksidan av vår bungalow sitter jag vid vår pool i en solstol med en kopp kaffe. Sonen har lagt sig inne en stund. Det kan nog bli lite åska tror jag, men det lär väl inte hålla i så länge. Inte för att det gör något, vi har ingen tid att passa.

Vi har tittat på lite olika utflyktsmål men både sonen och jag känner att vi inte orkar ta in mer just nu. Därför kom vi överens om att slappa är det vi ska satsa på. Vill vi åka in till Hua hin gör vi det på kvällarna, då har hotellet gratis buss dit. Här finns i princip allt vi behöver så vi kan verkligen njuta av vårt lyxiga boende istället för att flänga runt!