Prassel och rassel

Oj vad det prasslar och rasslar ute idag. Ibland skramlar det till också. Det är vinden som orsakar alla ljuden idag. Lyssnar man noga hör man att det fortfarande är sommar kvar i löven...det är inte höstrassel ännu. Tack och lov!
Skramlet kommer inte från träden....det är burkåtervinningen på balkongen som flyger runt....

Vindarna idag får mig att tänka på alla somrar jag var i min mormor och morfars sommarstuga där alla björkar susade i vinden. Det var där jag lärde mig ro, att skjuta med luftgevär och att skumma mjölk för att ta reda på grädden.

Jag kommer ihåg när jag fick gå till grannen med en tom mjölkkruka för att byta den till en full. Jag var inte så förtjust i den promenaden....mörka skogen följde mig hela vägen.....jag var väldigt rädd för mörka skogen.

Det var också där min afrikanske dvärgkilling Petter bodde varje sommar. Fast han var inte bara min, min ena morbror rådde också om honom. Dessutom visade det sig när han växte upp att han inte var någon dvärgkilling...tvärtom blev han väldigt stor......snacka om att de som sålde honom lurades.

Han hade sina små egenheter, Petter. Han rymde ibland, då åt han gärna upp mormors planterade blommor. Men förutom att vara extremt rädd för åska var han lika rädd för vatten. Så beväpnad med en vattenkanna jagade jag honom, då sprang han raskt in i sin hage igen....

En annan dum ovana han hade var att sticka ut huvudet genom nätet runt hagen. Det var lätt för honom att sticka ut huvudet men när han skulle dra in det igen tog hans stora horn emot....då var det bara att assistera igen.

Ibland gick vi till och med ut och gick med honom i koppel...då mumsade han "rävrumpor" och "almyche" (hur stavas det egentligen?) efter vägkanten. Det fick jag i vanliga fall gå och plocka i kassar varje dag, eftersom det var favoritmaten. Då var mörka skogen där och hotade igen.....

Men trots mörka skogen är mina minnen från somrarna i morfars stuga ljusa och varma!

Tänk vilka minnen vindens sus kan framkalla!

förklaring:  rävrumpor= fräken, almyche= mjölke, mjölkört

En gråmulen dag fylls av soliga bilder

När jag sitter här på övervåningen och lyssnar till grabbarna som pratar i källaren inser jag vad annorlunda det låter jämfört med för bara ett år sedan. Det är rösterna av unga män jag hör och inga smågrabbar längre. Eftersom det är ett gäng där nere måste jag tänka till vem det är som pratar för tillfället.....den ende jag är helt säker på är den egna sonen...tänk vad det ändras snabbt.

I det gråmulna väder som råder idag har jag äntligen beställt Vietnambilderna. De bilder som ska klistras in i sonens fina album som han fick när han fyllde år. Förhoppningsvis blir det fler grå dagar i sommar när vi kan göra i ordning hans album men nu får solen gärna titta fram igen. Men när jag sorterade bilderna kände jag hur solen sken trots allt. Det som inte var lika positivt var det väldigt starka sug efter riktig värme, bad och andra kulturer som drabbade plötsligt. Men eftersom reskassan är lite skral för tillfället så är det bara att längta vidare....

Ikväll är det träning för sonen igen så det blir att åka en tur ner till stan frampå kvällen. Sedan ska det packas eftersom tältning står på programmet för honom de närmaste dagarna. När tältandet är över för den här gången hämtar jag upp honom där han är, sedan åker vi vidare mot vår huvudstad där vi ska tillbringa några dagar. Misstänker att jag kommer att ha en av rök, stinkande pojke i bilen men som tur är finns dusch på vår slutdestination.

Nu tror jag att jag plockar fram den sista av böckerna jag lånade på biblioteket förra veckan. Det känns som en lagom ansträngande sysselsättning till dess att det är dags att göra mat.

Nu har vi ved!

I morse (läs förmiddag) när jag låg och försökte vakna till, lät det som om någon gick på vår altan. Efter att ha gått upp och tittat efter men upptäckt att det var tomt så lade jag mig igen. Då kom ljudet tillbaka. Vid en noggrannare titt upptäckte jag en av mina grannar nere vid mitt vedförråd. Han höll på att rigga upp för att såga upp vår långa ved i lagom stora delar till braskaminen. Inte all ved, det hade tagit flera dagar. Dock så mycket att vi nog klarar oss länge i vinter.

Medan han höll på där kom vår andre granne och bad mig ta ut gräsklipparen....han tänkte klippa min gräsmatta! Då tog jag fram ingredienser för att baka. Det blev både matbröd och goda muffins som jag gav bort till mina underbara grannar. Tänk att ha så fantastiska människor i sin närhet som jag har!!

En stor hög med ved lagom för vår braskamin.

Från sonens rum kommer konstiga ljud......fast han inte är hemma.....det hostar och nyser, visslar, snörvlar och pratar mest hela tiden. Lite smaskande emellanåt, snabba musklick, konstig musik och sedan märkliga ljud som jag inte kan placera. Detta trots att sonen är på sin studiecirkel.....Efter en kontroll på hans rum inser jag att han har lämnat datorn på, med skype öppet...tur att det är verkliga ljud och inte bara i mitt huvud!

Regn, regn kanske kan det bli nåt gjort inomhus!

Oj vad det åskade inatt....jag gillar det verkligen inte. När man känner hur hela huset vibrerar då är det inte roligt....Ändå var jag inte ensam i huset men vad hjälpte det....som tur var gav den sig till slut...fast det tog tid.
Det positiva med åskan var att jag fick en ordentlig sovmorgon sedan.

Idag hade jag tänkt klippa gräset....det bli inget med det med tanke på regnet som öser ner. Däremot ska jag nog ge mig av till träningslokalen och köra ett pass, sedan är det datorjobb som står på programmet. Jag ska skriva en text och sedan ska jag fortsätta välja Vietnambilder som ska framkallas. Tvättstugan skulle också vilja ha ett besök idag....vi får väl se hur det bli med den saken.

Så här bra blev det vid vår grillhörna när jag hängde upp redskapen. Allt inom räckhåll. 

Vattenväxterna på plats i tunnan.

Nattsuddarlivet passar mig.

Åh vad jag gillar det här nattsuddarlivet jag lever nu. Sovmorgon, frukost i lugn och ro, sen en liten promenad. Möjligtvis startas någon tvättmaskin men sen ägnas dagarna åt att läsa böcker, antingen ute på altanen under parasollet eller i soffan om det regnar. Eftermiddagar och kvällar (och ofta en bit in på nätterna) ägnas åt goda vänner.

God mat har jag ätit flera dagar i rad, grillmiddagar och som pricken över i avslutades det hela ikväll med mycket smått och gott att plocka och äta av. Vi satt kvar ute på altanen till dess att tårna blev kalla och bordsduken fuktig av nattdaggen.....
Då var jag glad att jag bara kunde gå in och njuta av varma golv, jag slapp cykla som flera av mina vänner fick göra. Fast de såg inte så ledsna ut för det.....de hade ju skor på fötterna i alla fall....och säkert har de varma golv hemma.

Söndagkvällen bjöd på en annan höjdpunkt som jag har längtat efter länge, länge. Jag fick se dokumentären "The Last Waltz" på stor bioduk igen. Sist jag såg den var i slutet av sjuttiotalet. Då såg jag den på bio med min morbror. Det har gått ett antal år sedan dess men i söndags var det alltså dags igen.
Jag minns att jag tyckte att det var en underbar film med tidlös musik och fantastiska musiker rakt igenom när jag såg den då, cirka 14 år gammal (eller ung). Den var minst lika fantastisk nu!

Det här var i alla fall fjärde dagen i rad som jag har fått umgås med goda vänner utan den minsta tanke på att jag kommer att vara trött när morgondagen kommer. Jag skulle gärna fortsätta så här resten av sommaren!!

Idag tog jag mig en sovmorgon igen, det blev sent igår som det har en benägenhet att bli väldigt ofta nu för tiden. En spontan inbjudan ledde till många roliga timmar i går kväll. Plötsligt var det natt och dags att sova. Tiden går verkligen snabbt när man umgås med trevliga och glada människor.

När jag hade vaknat till idag tog jag mig en promenad. Armkrok med en av min mormors gamla bekanta blev det en härlig tur runt byn, en rejäl förmiddagspromenad.

Men nu önskar jag att vädret kunde bestämma sig. Antingen får solen komma fram lite mer eller så får det vara helt mulet. Går jag ut och lägger mig i hängmattan då blir det snart för svalt för att ligga där med boken. När jag så går in igen för att göra någon nytta då kommer solen fram igen...fast i ärlighetens namn är det ju inte kallt även de stunder solen täcks av moln....

Nu har sonen och hans kompisar lanat i drygt tjugotvå timmar....skulle tro att tröttheten börjar göra sig påmind nu med tre timmar kvar. Jag blir trött bara av att tänka på det.....

Sonen åkte iväg till stan på eftermiddagen, det var dags för LAN igen. Nu kommer han att sitta uppkopplad med sina kompisar det närmaste dygnet. En trött pojke är att vänta hem i morgon.

Själv tog jag med mig mamma och åkte ut till härbret. Vi städade bort efter vintern som varit. Döda insekter, spindelnät och annat skräp åkte ut. Nåja nåt litet skräp finns kvar...där finns många springor för skräp att gömma sig i. 

När vi hade städat klart kokade jag en kaffekopp åt oss och sen satte vi oss i solen och njöt av det fina vädret och känslan av ett nystädat härbre.

Trasan fladdrar i vinden efter avslutad städning.

En klarblå himmel där jag satt bakåtlutad i stolen och njöt av en nykokt kaffekopp.

Utsikten mot sjön.

Nystädat inne i härbret, nu går det att åka hit igen!

När vi klev ut från ju-jutsulokalen kvart över nio ikväll var det fortfarande varmt och skönt, trots regntunga skyar. Det är härligt när det är varmt ute trots regn, då är det sommar på riktigt. Jag måste erkänna att jag njuter av att ta en promenad när det faller ett ljummet sommarregn.
Det förstås, nog gillar jag solsken ännu mer, men om det nu ska regna och vara grått då ska temperaturen vara som den är nu och regndropparna sköna.

Det enda jag inte tycker om med dessa moln nu är att när de täcker himlen måste man tända lampor inne för det blir mörkt....det betyder att det har vänt nu.....nätterna blir längre igen. Men så länge det är varmt är jag ändå nöjd.

De var inte många på tävlingsträningen idag men sonen höll ut i nästan två timmar, första träningen med sitt gröna bälte. Förhoppningsvis kommer fler nästa vecka, då blir det nog ännu roligare. Tävlingssäsongen har i alla fall officiellt startat.

Själv känner jag att huvud och kropp börjar komma i takt igen efter att jag har varit i någon slags arbets- och stressbubbla en lång tid.

Fast hjärnan har nog stängt av.....eller så går den på någon slags lågenergiuppkoppling, för jag tycker att det är väldigt jobbigt att behöva komma ihåg saker nu. Nästan så att jag måste skriva lappar för att påminna mig om att ta ut soporna. Jag har i alla fall lånat en stor hög med böcker på biblioteket idag så hjärnan kommer att få lite gympa trots allt.

Men faktum är att äntligen känner jag hur jag orkar rikta tankarna utåt igen, det känns inte längre jobbigt att behöva åka någonstans eller göra något annat än att bara ta det lugnt när jag är ledig, så jag kommer nog inte bara att ligga i hängmattan även om den är skön.

Sent igår kväll, innan åskvädret hade nått hela vägen hit låg jag och tittade på teven. På BBC såg jag då ett nytt lite annorlunda, för mig, matlagningsprogram. Det hette "Food Poker", Matpoker alltså. Fem kockar tävlade och istället för vanliga spelkort var det ingredienser på korten. Inte alltid de lättaste att kombinera.

Sedan fick kockarna en kort stund på sig att hitta på ett recept och övertyga en panel att det var just deras recept som skulle få tillagas. I slutet var det två kockar kvar i final som tävlade om äran,  there can only be one....

Medan jag låg och tittade ställde jag mig frågan hur länge det dröjer innan vi ser det programformatet i Sverige? Jag kommer ihåg när jag såg "Come dine with me" på BBC....då dröjde det inte länge innan "Halv åtta hos mig" kom till Sverige. Så nu väntar jag på Matpoker......Å andra sidan kanske det inte kommer hit, det var ingen hit tyckte jag....men vem vet. Det är bara att vänta och se.

Funderar vad jag ska fylla den här dagen med? Det finns gott om saker att göra så det är egentligen inget problem.
Tvätt, målning, hämta upp grejor från förrådet, några av de saker som annars finns att ta tag i. Eller välja resebilder som ska framkallas till sonens album....eller....listan kan göras lång upptäcker jag....återkommer i ärendet för nu blev jag bara trött kände jag.

Helst av allt skulle jag vilja lägga mig i soffan med en bok men jag har ingen bok att läsa....hjälp.....det blir nog en tur till biblioteket.

Sonen och jag gjorde en resa till det stora möbelvaruhuset idag. Vi hade en toppendag men detta med att kliva upp tidigt....vilken pärs det var. Jag förstår inte att jag klarar av att stiga upp tidigare än så när jag jobbar. Det tog nästan en timme att ta mig upp ur sängen......och jag kan lova att jag inte var någon solstråle direkt. Men upp och iväg kom vi till slut.

Belöningen fick vi när vi var framme, en god frukost hann vi äta innan den dukades bort. Därefter var vi redo för en tur runt varuhuset. För ovanlighetens skull var det inte så mycket folk, ingen trängsel eller långa köer.  När sonen shoppat det han skulle till sitt rum blev det glass och sedan fick jag åka upp till Plantagen för att köpa med mig vattenväxter hem. Nu är de placerade i vattentunnan på altanen. Det blev toppenfint.

En sak jag funderar över är detta med privata telefonsamtal ute bland folk. När vi satt och åt glass kom en kvinna och satte sig nära oss. Hon pratade i telefonen på ett sätt som gjorde att det inte gick att låta bli att lyssna även om man ville. Jag förstår inte att man vill blotta sitt privatliv på det sätt hon gjorde. Sonen och jag försökte prata så mycket vi kunde mellan glass-skedarna för att slippa höra....det gick väl sådär. Till slut hade vi ätit upp glassen...då smet vi fort för vi ville inte höra fortsättningen.

Nu sitter sonen vid datorn, precis som jag gör. Igår grävde de av en fiberkabel i Moliden så vi tappade telefon och internet. Någon gång under den här dagen lagades det hela till. Så nu lära vi väl hänga vid varsin dator ett tag.....

För en stund sedan knackade det på dörren....det var en trevlig långtradarchaufför som ville ha vägbeskrivning. Han såg mycket glad ut och tackade innan han gick tillbaka till lastbilen som stod nere vid macken.

Det händer faktiskt lite då och då att någon som behöver hjälp knackar på. Ibland är det kort som inte fungerar, bilar som vägrar starta eller nåt annat. Inget konstigt eller suspekt alls...då skulle jag inte låna ut telefon eller på annat sätt assistera. Men kan jag hjälpa till gör i alla fall jag det. Nästa gång kan det vara min tur att behöva en hjälpande hand.

Funderar starkt på att försöka komma i säng i tid ikväll.....då kanske jag är pigg i morgon. Å andra sidan...varför lägga sig tidigt när man har semester? Det får jag ju lov att göra resten av året för att orka kliva upp. Jag sover ut i stället, alltså kan jag nattsudda så länge jag vill.

Jag skulle behöva en liten anteckningsbok som jag alltid bär med mig. Det har jag upptäckt den här senaste veckan. (egentligen har jag nog vetat om det länge...) Senast i går kväll visste jag precis vad jag skulle blogga om idag, två saker jag ville skriva om som kändes angelägna.

En kort stund sent i går funderade jag på att skriva ner idéerna på ett papper men min tilltro till mitt eget minne var för tillfället stort.......jag vet att jag tänkte att det där kommer jag inte att glömma.....men nu ligger jag här med datorn i knäet och har inte en susning.

Det är ju inte direkt så att världen kommer att missa någonting om jag inte skriver om allt hela tiden, men eftersom mitt skrivande är rätt egoistiskt är det lite surt för mig personligen när jag inte kommer ihåg.

Fast jag har faktiskt provat att skriva ner ämnen att blogga om i telefonen en gång. När jag sen kollade på det nån vecka senare förstod jag inte av vilken anledning jag skulle vilja skriva om just det ämnet....därför tror jag att en liten anteckningsbok är bättre, med någon liten förklaring till hur jag tänkte också.

Å andra sidan...många av mina idéer kommer när jag kör bil...då är nog inte en anteckningsbok någon höjdare. Hm, jag får nog lita till minnet ibland ändå. Någon som har något bra program för minnesträning?

Jag undrar så vad det är som kan få en person att gå på en fem centimeter tjock lina, 457 meter över marken? Utan linor eller någon slags försäkring mot att ramla ner, annat än tilltron till den egna förmågan att hålla balansen.

Han heter Nik Wallenda och han lyckades. Allt direktsändes i Discovery Channel. Jag skulle då inte ha vågat titta......tänk om han hade ramlat ner?
Faktiskt det var nog läskigt att titta efteråt fast jag vet att han klarade av det. Dessutom var promenaden han gjorde inte särskilt kort heller, 427 meter lång....en liten vinpust....hu!

En annat fenomen jag inte förstår är myggors beteende. Nog är de lite lustiga. De surrar runt huvudet på en i mörkret men så fort man tänder lampan så är de försvunna och går inte att finna. Hos mig slutar myggjakt mitt i natten alltid med att jag låter lampan lysa för att ögonen ska se någonting nästa gång de små illistiga djuren vågar sig fram. Oftast somnar jag ifrån lampan och vaknar av att det kliar någonstans på kroppen.

Ute är det grått idag, jag njuter av att  kunna ta det lugnt så här på förmiddagen. Efter lunch ska vi åka ner till stan, allergispruta och astmakoll står på programmet. Plus några andra små ärenden som ska uträttas.

En tvätt snurrar i maskinen, det finns nämligen en del att tvätta i källaren. Igår när sonen renbäddade upptäckte han att de rena lakanen inte doftade så gott....de hade nog gödslat åkrarna i närheten när de hängde på tork......så det var bara att ta av dem och ta fram en uppsättning lakan till. Det är ju inte så kul att sova i en säng som doftar som en gödselstack.....

På nyhetsmorgon pratar de om praktiska tips inför resan. Oj vad mitt ressug plötsligt blev starkt. Någon storstad kanske?
Fast den resan stannar nog i drömmarna....det blir nog till att stanna hemma och spara pengar....
Vi kanske kan komma oss iväg till Stockholm i alla fall, det är ju också en storstad om än i Sverige.

Nog är livet bra härligt. På altanen fläktar det skönt, vattnet i fontänen porlar och sonen konfigurerar vår nya router. Nu hoppas vi att den trådlösa delen klarar av att sträcka sig ändå ut på altanen i fortsättningen.

På grillen står resterna efter lunchen. Stekpannan i gjutjärn där vår omelett lagades till för ett tag sedan.

Tänk att allt blir godare på grillen, inte brukar en enkel bondomelett med bräckt skinka smaka så gott inne. Det är nog kombinationen av att både äta och laga ute.

Nej nu ska jag fortsätta att göra ingenting.

Midsommarafton bjuder på härligt väder. Varmt och skönt redan i morse. Nu har de grå molnen skingrats och solen tittar fram. Det kommer att bli en strålande dag.

Vi kommer att ha en lugn och skön dag, god mat och slappande på altanen står på programmet. Men vi tjuvstartade firandet i går kväll. Efter en tur till stan på eftermiddagen där Sudden var till optikern kom vi hem till ett hus som inte var lika tomt som när vi åkte. Våra midsommargäster hade anlänt medan vi var borta. 

Så nu blir det firande i dagarna tre!

Glad midsommar!!

Att få den här dagen att gå har verkligen inte varit något problem. I förmiddags bjöd vi vår granne på födelsedagsuppvaktning i vårt hus och firade att han hade fyllt 80 år. Efter att ha gofikat en stund åkte jag ut till härbret där jag fick hjälp att byta trasiga vattenkopplingar. Nu ska det fungera igen...dessutom vet jag hur vi ska göra för att undvika att de går sönder igen....

Sen tog jag tag i den...penseln....fast inte var det med nån större glädje. Jag hade mycket hellre legat i hängmattan. Nu har jag målat lite till i alla fall. Om jag vaknar i rimlig tid i morgon målar jag ett varv till. Men jag tänker inte ställa någon väckare. Efter lunch ska vi ner till stan....sonen ska till optikern. Det innebär att senast halv elva måste jag börja måla annars får det bli en annan dag. Förmodligen blir det en annan dag.

Lite dåligt samvete har jag den här veckan och det har inte med målning att göra. Jag har inte varit hos sjukgymnasten och tränat någonting alls.....men jag tröstar mig med att jag har klippt gräset, promenerat och.... ja vadå? (Firat min granne som fyllde femtio). Dessutom har jag gått i trappan hemma många gånger upp och ner....det är ju också träning. Men nästa vecka då är det slut med mina latmansfasoner. Då ska jag träna igen på sjukgymnastiken......många gånger.

Utanför fönstret dansar myggorna....jag tycker att de är många och stickiga. Tack och lov är de på rätt sida om fönstret. I alla fall i vårt hus. Nyss kom vi från ett hus där myggorna dansade även inomhus....mitt nya namn...Katarina myggdräparen....

Sonen kom hem som ny efter det besöket. Kortklippt...bitvis rakad (några mm kvar). Förhoppningsvis slutar hårbotten att klia så förfärligt nu när det är varmt ute....han har ju så tjockt hår så värmen blir jobbig.
Nu tänker jag läsa min nya mattidning som kom med posten idag....hoppas den bjuder på rolig matinspiration. Fast då blir jag säkert hungrig...då blir det svårt att sova.....då kommer jag definitivt inte upp i tid så jag kan måla nåt i morgon.

Hitta ursäkter för att slippa greppa penseln är jag ju bra på i alla fall....

Idag känner jag mig äldre än min 49 år kan jag lova. Ligger och funderar över vad det är som har fått mina fötter, ben och framför allt mitt knä att värka så? Jag tycker inte att jag gjorde något speciellt igår. En kort resumé över gårdagen skulle se ut så här: frukost, stadsbesök där jag uträttade ärenden, hem, lunch, körde grejor till loppis, fika, datorjobb, middag, promenad, vila i hängmattan samt gräsklippning. Inget anmärkningsvärt alltså....men ont gör det likafullt.
Nåja, det är bara att bita ihop så blir det nog bättre så småningom.

Är det bara jag som tycker att det blåser jämt numera? Eller tycker jag det bara för att jag väntar på en relativt vindstilla dag? Jag hade tänkt försöka måla lite idag men tyvärr blåser det för mycket för att det ska vara riktigt enkelt. Det är så svårt att lägga ut täckpappen och få den att stanna kvar. Dessutom har färgdroppar en benägenhet att blåsa iväg dit de inte ska.....

Nyss var det björnar, nu är det hundar. Ser på nyheterna och nu är det valuppfödning i Polen som bedrivs under vidriga former för tikarna. Tikarna är instängda i burar och deras enda uppgift är att föda fram kull på kull av valpar. Smygfilmade bilder på totalt utmattade hundar i burar visas upp. Tänk att det aldrig tar slut, det kommer alltid fram nya saker om djur och människor som behandlas illa. Hur kan människor vara så kalla och onda?

Några som inte behandlar människor illa är Blue Dragon Children´s Foundation som arbetar för att frita och återföra kidnappade barn och ungdomar i Vietnam till sina familjer. Ungdomar som utnyttjas i olika former av fabriker och till prostitution. Organisationen gör ett fantastiskt jobb och arbetar mot trafficking på ett synnerligen effektivt sätt. Det är en glädje att följa deras arbete och se hur ofta de lyckas i sina ansträngningar. När människors ondska blir alltför påtaglig brukar jag läsa deras berättelser för att påminna mig om att det finns goda krafter i vår värld också.

Nu väntar jag på att dagens första tvätt ska bli klar, under tiden ska jag nog ta mig lite frukost och kanske en värktablett...eller inte....blir ju som bekant hög på dem och mår illa....ska nog låta bli trots allt. Bättre att ha ont än att må dåligt på grund av tabletterna.

Den här dagen började precis som en söndag ska. Sovmorgon, kaffe på säng och sen en lugn skön förmiddagspromenad. Efter att ha fortsatt slappa här hemma kom en av mina vänner förbi med en fönsterskrapa som jag skulle få testa. En sån där batteridriven som nästan gör jobbet själv....
Sagt och gjort, eftersom jag vet att hon använder den allt som oftast, var det säkrast att sätta igång direkt.

Att putsa alla fönster på utsidan gick väldigt snabbt men det gick ju inte att stoppa där. För att få njuta av ett skinande rent resultat behövde även insidan putsas. Men det är ju inte riktigt lika enkelt eftersom där finns en massa saker i på fönsterbänkarna....men till slut var det klart också, så nu kan jag gå runt i hela huset och titta ut igen, genom alla fönster!

Under hela den här processen pågick felsökning parallellt....internet till sonens stationära dator hade nämligen slutat fungera. Det fungerade senast i  morse kvart över tre.....men när datorn slogs på igen mitt på dagen var det dött. Till slut hade vi genom uteslutningsmetoden kommit fram till att det förmodligen var hans nätverkskort som krånglade. Efter ett telefonsamtal , en avinstallation och sedan omstart av datorn hade han löst problemet. Tänk om allt kunde vara så enkelt.

Nu blir det latmansmiddag om en stund....pommes, nuggets och chili cheese....

Jag borde nog ha haft nån liten hållhake på mig själv. Till exempel att hängmattan inte skulle fått komma upp förrän jag hade målat färdigt i växthuset. Men eftersom hängmattan hänger där den hänger har jag legat där varje solig stund idag. Trots att det inte är färdigmålat...

Sen har jag ett helt vedförråd att tömma för där ska jag också måla....det har jag inte heller gjort nåt åt. Men vet ni vad....jag mår inte dåligt över det för fem öre.....njuter till fullo av att göra ingenting.

Det där med att ha målat allt som ska målas före midsommar håller inte....i alla fall inte hos mig och i år.

Vaknade med känslan av lätt stress. Började tänka igenom vad jag måste hinna med nu när det är helg. Då kom jag på det, jag har semester....det är ingenting jag måste hinna med bara för att det är helg. Jag kan göra det på måndag eller tisdag eller....Så skönt det kändes när det sjönk in i medvetandet.

Det som är märkligt är att jag inte tycker att jag har känt mig stressad under helgerna medan terminen pågick, men antar att det har varit så ändå. Den farliga aspekten på stress....man märker oftast inte att stressfaktorn är så hög som den är....tur att jag upptäckte det idag så att jag kan slänga bort allt stressande nu ett tag. Sonen har nog lite rätt i sina iakttagelser där han tycker att jag jobbat mer än förut under läsåret som gått. Han tycker att jag alltid suttit vid datorn och jobbat...eller läst nåt eller....

Hängmattan hade varit ett perfekt ställe att lägga sig idag om nu inte värmen hade lyst med sin frånvaro, men jag har ju soffor att ligga i. Vilken tur!

I lokaltidningen står bland annat om: en snart nittioårig kvinna som är för frisk för att få plats på servicehus, de senaste vintrarnas tågkaos som väntas fortsätta flera år till,  att bygget av E4-tunneln genom stan återigen skjuts på framtiden, att lyxfartygen som skulle lägga till i hamnen har lyst med sin frånvaro de senaste åren. Ett litet axplock från lokalblaskan.

Med lokaltidningen följde också en sommarbilaga som visar på allt som finns att se och uppleva här i Ångermanland. Vilka fantastiska skatter det finns att utforska här hemma. Det skulle vara möjligt att se något nytt varje dag och ändå ha massor kvar till nästa sommar.

Nyhetsmorgon rapporterar om den otäcka knockouten som Frida Wallberg drabbades av igår. Nu är det bekräftat att hon har drabbats av hjärnblödning och blivit opererad inatt. Hoppas verkligen att hon blir frisk igen!

I nyhetsmorgon diskuteras också kungens irritation när han fick frågor om varför han behövde extrapengar för att renovera ett slott som allmänheten inte har tillträde till. Man kan tycka att apanaget borde räcka till....Samt Madeleines, förmodligen i affekt skrivna, meddelande på facebook där hon reagerade över att det publicerats bilder av henne och Chris på smekmånaden. Kanske både kungen och Madeleine skulle behöva en bättre medierådgivare....eller så måste de börja lyssna på honom.

Nu tänker jag lyssna till min inre röst att göra ingenting...men kanske en liten promenad ändå skulle sitta fint!

Jag undrar så hur den här sommaren ska bli...jag har nämligen gjort någonting som aldrig har hänt förut....Jag har sorterat bland alla papper och annat i min jobbarväska innan jag ställde undan den. Jag som alltid brukar mötas av ett papperskaos när jag tar fram väskan i augusti. Men så kommer det inte att bli det här året.

Tanken att jag kommer att bli totalt förvirrad när jag tar fram väskan igen och finner den städad slog mig precis....undrar om det var så klokt att frångå en tradition att inte sortera....Men nu är det för sent, gjort är gjort. Det kan ju förstås tänkas att jag startat en ny tradition...fast det vet jag ju inte förrän om drygt ett år...då får vi se om jag har sorterat papper igen.

Dessutom har jag det här året städat alla lådor, skåp och postfack på jobbet. Sorterat in i pärmar och sett till att det blev ordning och reda bland mina saker. Där finns ju också en överhängande risk....att jag inte hittar allt när hösten kommer eftersom det inte ligger i en enda oreda längre.
Fast nog måste jag erkänna att jag känner mig lite duktig....undrar om det kan ha att göra med att jag snart ska fylla 50? Då kanske det är dags att börja sortera även om man inte gjort det förut....