När jag tittar på nyheterna, läser tidningarna och ser hur regnet ställer till det i vårt område kan jag inte låta bli att tänka på den sommaren vi flyttade från Östersund. Då regnade det....nästan hela sommaren. I slutet av juli när flyttlasset gick från Östersund skar vägen strax utanför Stugun vilket innebar att vi fick ta en omväg....fast sedan visade det sig att omvägen också var oframkomlig. Till slut fick vi åka hela vägen runt Sundsvall. När vi väl kom fram på kvällen hade vi kört många fler mil än vad som var tanken. Väl framme bjöd mamma på mat...sedan lastade "flyttgubbarna" ur....det var inte långt kvar till gryningen när de var färdiga. Då sov sonen och jag gott i våra sängar hos mamma och pappa. (Det som är vårt hus nu).

Det var ju ändå lindrigt om man jämför med vad regnet ställer till med nu. Det är ju rent förfärligt vilken skada vatten gör. Nyss var det torrt i markerna, nu är det vatten i överflöd. Jag är väldigt glad att vi inte bor nära något vatten just nu. Soliga, härliga dagar däremot vore en härligt porlande bäck inte så dumt att ha vid huset. Nu skulle den bäcken vara en rytande fors....inte lika härligt. Då åker jag hellre till vattnet än att vattnet behöver komma till mig.

Hoppas att det ger sig snart....skadorna behöver inte bli större nu. (Tänker också på garagetaket...längtar efter snickarna igen).

Arbetstimmarna den här veckan har varit många men nu är det helg. När jag kom hem från jobbet hjälptes vi åt att städa, sonen och jag, skönt att få rent omkring oss. Det var lite extra smutsigt inne eftersom vi har fått stoppkranarna utbytta idag. Det behövdes verkligen för de gamla var väldigt svåra att stänga. Nu är det enkelt däremot, det känns tryggt.

I tvättstugan snurrar tvättmaskinen...jag tror aldrig att tvätthögarna har varit så stora som de är nu.....det väller bokstavligen över alla kanter som finns. Några maskiner hinner jag med ikväll men sen är det nog säkrast att jag lägger mig....jag ska upp tidigt i morgon bitti. Jaktdags igen....sista helgen innan det blir uppehåll. Jag behöver egentligen ta en sovmorgon men det får jag göra en annan dag.

Just nu slappar jag i soffan efter att ha ätit middag. Det tänker jag göra en stund till...sen ska jag förbereda inför jakten.

Mitt knä...hur är det med det? Mer ont ibland, mindre ont ibland. Som vanligt alltså!

Nog tror jag att det var tur att vi ställde in utedagen imorgon.....när jag tittar på väderprognosen ser det ut som om regnet har parkerat över vårt område. Det ser ut att fortsätta fler dagar också....jag hoppas att det är uppehåll på lördag....jag har ju tänkt jaga då. Men regnar det som nu då stannar jag inne, det är då säkert

Ligger i soffan med datorn i knät. En eld sprakar i braskaminen och jag jobbar för fullt. Egentligen hade jag kör ikväll men tiden räckte inte riktigt till, tyvärr. Hoppas de sjöng för mig också. Nu har jag i alla fall tagit en paus i jobbandet och tänker ägna mig åt lite läsande en stund. Jag hämtade tredje boken om Erik Krigarhjärta igår. Jag har redan hunnit läsa en hel del av boken.....det gjorde att det blev lite senare än jag hade tänkt mig igår kväll....den var svår att lägga ifrån sig.

Mitt knä har fått sig en träningsomgång idag, än så länge känns det hyfsat. Hoppas det håller i sig....positivt är att det i alla fall inte blivit sämre den senaste veckan. Inte så mycket bättre i och för sig....men bara det faktum att det står still är bra. När jag tänker efter har det nog inte varit riktigt lika svullet som de senaste veckorna.

Annars när jag tänker aktiva tankar nu för tiden handlar det mest om skolan, jag har fått träffa alla elever i utvecklingssamtal, nu ska jag "bara" göra planeringar till alla elever så att de har nåt att jobba med när det är måltimme. Jag hoppas hinna med en del imorgon eftermiddag....jag vill ju gärna få dem klara ganska snart så att det går att börja arbeta aktivt mot alla IUP-mål.

Annars handlar det mycket om mattelyftet i skolan nu. Tillsammans med flera kollegor läser och pratar vi matte varje onsdag eftermiddag. Tanken är att vi ska lyfta våra elever i deras matematiska utveckling. De får dessutom vara med i lyftet redan nu. Varannan vecka har jag en uppgift att genomföra tillsammans med mina elever. Det ska bli spännande att se var vi landar när våren kommer och kursen avslutas. Hoppas verkligen att utbildningen får den effekt det är tänkt, så att alla elever får ett extralyft. Jag kommer med all säkerhet att ha fått ett lyft i alla fall....och det ju liksom upp till mig att lyfta dem.....eleverna alltså....

Nu ska jag också ta mig ett lyft, ett annat sorts lyft...upp ur soffan och för att hämta min bok....sen flyger jag raskt hit igen.

Nu känner jag mig fin ska ni veta, nyslingad och stylad. Det är inte fy skam en helt vanlig måndag. Att bli ompysslad några timmar var härligt. Och för första gången någonsin gjorde det inte ont att dra slingorna heller...total njutning.

När jag kom hem, vrålhungrig, visade det sig att sonen med hjälp av mormor lagat middag. Han hade redan ätit men värmde min mat på spisen så att jag också fick något varmt att äta. Underbart, vardagslyx.

Plötsligt kom jag på att jag glömt sonens gi i tvättmaskinen sen igår. Den måste ju vara torr i morgon när det är träning igen....tack och lov luktade den fortfarande gott så jag behövde inte tvätta den en gång till. Nu är det bara att hoppas att avfuktaren hinner hjälpa till att torka det tjocka tyget till morgondagens träning. (Kolla gärna in hans youtubeklipp från den flashmob han deltog i under helgen).

Idag har jag känt mig extra trött, dels hade jag svårt att somna igår, dels hade sonen otäck astmahosta långt in på natten. Till dess att den lugnade sig höll sig mamman vaken kan jag säga....kvart över ett kokade jag te med honung....inte till  mig då utan till sonen förstås. Så efter den vaknatten blir det nog en tidig kväll, för oss båda.

När jag åkte från jobbet idag var jag trött och det kändes en aning jobbigt med möte på eftermiddagen. Men dels ringde jag, bortskämd som jag är, till mamma och bad henne göra en macka så att jag inte skulle svälta ihjäl. Dels spelades Kashmir på radion på vägen från skolan så då fick jag verkligen ny energi...en av de bästa rocklåtar jag vet! Lyssna och njut!

Har kollat in nyheterna, där rapporterade man om FN-inspektionens rapport. Det visar sig att det var sarin-gas som användes i Syrien. Fortfarande är det inte konstaterat vem som använt den...fast om jag tolkade nyhetsrapportören rätt lutar det åt att det var regimen. Men vem som än bär ansvaret är det en förfärlig gärning.

Nu lutar jag mig tillbaka i soffan och lyssnar på Kashmir igen (och braskaminens sprakande).

Oj så skönt det var att sova ut idag, inte kliva upp i ottan och ge sig ut i skogen. Jag behövde verkligen vilan. En natt till så kommer jag nog i kapp hoppas jag. Fast jag måste erkänna att så där helt rofylld var inte nattvilan ändå, framförallt inte på morgonkvisten. Jag drömde väldigt mycket om jobbet och jag var tokstressad av allt jag skulle göra, det är vad jag minns av drömmarna. 

Men nu är det en ny dag, det finns några saker jag måste göra men annars kan jag ta det rätt lugnt. Den enda tid vi har att passa är sonens träning på eftermiddagen. 

Gårdagen började i skogen halv sex, dimmigt värre men så rofyllt. Några järpar välkomnade mig på passet men tyvärr hade jag glömt järppipan hemma så jag kunde inte svarsvissla så de stannade kvar. 

Några små flugor, en jordgeting, myggor och knott både såg och hörde jag. Älgar var det däremot väldigt tomt på...de måste ha varit i nån annan del av skogen.

När jag satt där och lyssnade slöt jag ögonen en kort stund, då lät det precis som att det regnade. Fast det gjorde det inte, det vara bara dropparna i träden efter nattens dimma som föll ner på marken.

Det blev i alla fall en härlig morgon och förmiddag trots avsaknaden av älgar. 

Dimman låg tät.

Sedan åkte jag hem, riggade om och tag med sonen ner till stan. Det var dags för flashmob på torget. Runtom i Sverige deltog ju-jutsuklubbar på sina torg. Hos oss i Örnsköldsvik var det drygt femton aktiva som deltog. Innan vi åkte hem köpte vi mat på den internationella marknaden och åt. Mycket gott, men mättande, det var väldigt stora portioner för en billig peng.

Sonen och hans kompis 13.00 på torget.

När vi väl kom hem la jag mig först i hängmattan, sen i soffan och läste. Jag hade en ny bok om Erik Krigarhjärta att ta tag i. Tyvärr tog de drygt femhundra sidorna slut igår så idag är jag utan bok igen....och utan något att läsa finns ingen ursäkt att inte ta tag i alla grejor här hemma...synd. Jag gillar att ha en ursäkt för att slippa göra nåt och bara vila....och det finns ingen bättre ursäkt än en bra bok.

Sitter i soffan och slappar efter ytterligare en toppenvecka på jobbet, om än väldigt intensiv. Trött, jag skulle kunna somna redan nu faktiskt. Men med tanke på att jag ska kliva upp i ottan vill det till att jaktkläderna plockas fram, matsäcken förbereds och annat småfixande görs klart innan jag får somna....annars måste jag kliva upp ännu tidigare. Det vill jag till varje pris undvika, att kliva upp extra tidigt alltså.

Det ska bli spännande att se hur länge mitt knä håller imorgon....till skogen och tillbaka hoppas jag....
Jag kommer dock inte att kunna jaga hela dagen för sonen har lite åtaganden i stan mitt på dagen så vi måste åka hemifrån vid halv tolv- tolv. Skulle ni råka vara i stan imorgon rekommenderar jag ett besök på torget 13.00, prick. Då händer det grejor!

Nej, nu ska här förberedas inför morgondagens jakt.

Inser att det blir lite varannan dags-bloggande numera. Som vanligt är tisdagar riktiga heldagar med jobb, följt av mat och sedan träning för sonen och lite klubbjobb för mig, inte mycket tid för reflektion.

Mitt dumma knä var ett stort minus under gårdagen, det var väl det dåliga med den dagen. Jag har kallat det skitknä förut men nu börjar jag nästan tycka att det är för snällt....de senaste veckorna har det varit ovanligt svullet, något det inte har varit på länge....det irriterar mig mer än någonsin. Igår var värkte det så mycket så jag hade svårt att gå, trappor funkade inte alls. Det gjorde till och med ont när jag tryckte ner kopplingen på väg hem från stan i den sena kvällen...det har det aldrig gjort förut.

Efter natten kändes det bättre, så idag har det trots allt varit drägligt. Träffade min sjukgymnast en stund innan eftermiddagens kurs och hon gav mig många goda råd hur jag ska lägga upp min träning framöver. Nu gäller det bara att följa dem också. Men jag ska göra mitt bästa, jag lovar.

Ikväll har jag gjort absolut ingenting....okej nu ljög jag lite känner jag.....
Middag, betalat räkningar, diskuterat med sonen inför hans utvecklingssamtal, arbetat lite vid datorn är ju faktiskt saker jag har gjort sedan jag kom hem. Allt det räknas nog som någonting skulle jag tro om man vill vara nogräknad.  

Det är nog det faktum att jag får vara hemma som gör att det känns som om jag gör ingenting....fast jag gör någonting ändå.....
Nu tänker jag i alla fall återigen dyka ner i boken jag hämtade på biblioteket idag.....de första kapitlen läste jag medan middagspotatisarna bakades i ugnen.
Dags för fortsättningen, den är svår att lägga ifrån sig, boken om Erik Krigarhjärta!

Åh, vilken toppendag vi har haft! Gene Fornby fick besök, tyvärr gick tiden alldeles för snabbt. Vi hade behövt flera timmar till. Möten hela eftermiddagen, hem lagade middag och en snabb dusch för att få bort röklukten innan det var dags för föräldramöte. När det var slut åkte jag hem med sprängande huvudvärk, ett rejält migränanfall attackerade. Så nu tänker jag borra ner huvudet i kudden och sova. Hoppas värken är borta i morgon bitti. Natti natt!

Det ser ut att bli en strålande sommardag igen, så här en vecka in i september. Vilka fantastiska dagar det är. Jag hoppas verkligen att det blir en lika fin dag imorgon när vi ska åka till Gene fornby med skolan. Det ser i alla fall ut så när prognosen presenteras.

Imorgon kommer målaren och tar hand om de sidor på mitt växthus som jag inte når själv. Det kommer att bli fint när det får likadan färg runt om. Dessutom är det ju bra för träet att inte behöva vara obehandlat hela vintern.
Längtar faktiskt lite till våren när hela huset ska målas, tänk när allt får samma färg, då blir det ännu finare! Just nu är det lite lapptäcke över det hela, grått, mörk antracit, vitt, rött och grönt.....många fina färger tillsammans....

I havet utanför Syrien samlar både USA och Ryssland sitt krigsmaskineri, inte för att eventuellt strida tillsammans utan för var sin sida i såna fall. Det känns ju lite läskigt...eller faktiskt riktigt läskigt.

I Norge ser det ut som att Stoltenberg kommer att få kliva av posten som statsminister och lämna över den posten till högersidan. Men det är ju inte val förrän imorgon så man vet aldrig. Han verkar i alla fall hålla modet uppe och försöker se positivt på det hela trots alla negativa opinionsmätningar.

I Helsingborg är det en storbrand, I Osby detonerades en sprängladdning vid kommunhuset under natten som gick, det demonstreras mot korruption i Rio och Tokyo får arrangera OS 2020, det är några av övriga nyheter som presenteras denna förmiddag.

Att mitt knä fortfarande krånglar berättade de däremot inte om, det gör jag. Tog en promenad igår, det gick rätt bra men fort gick det inte. Försöker jag öka takten gör det jätteont. På onsdag ska jag träffa sjukgymnasten igen, hoppas att hon kan hjälpa mig så att jag får nån rätsida på eländet.

Idag ska jag åka ut till härbret ett tag och fixa lite tänkte jag, vädret är passande. Då gäller det att passa på.

När jag åkte hem från jobbet idag, väldigt trött efter veckan, gjorde jag det ändå med ett leende på läpparna.
Tänk att, precis som jag,  få tillbringa dagarna med glada barn som plötsligt tittar upp med ett stort leende och glitter i ögonen. Eller som kommer och bjuder på en kram mitt i allt jobb.
Barn som skyndar sig fram och plockar upp det jag tappat ner på golvet, som kryper under skrivbord för att samla ihop saker som ramlat bakom det. Barn som med glädje jobbar med skolans alla ämnen, som ler även när det är svårt.
För att inte tala om fötterna som kommer springande och en glad röst ropar hej när man går ut från affären när arbetsveckan är slut.

Trots att veckans arbetstimmar inte räcker till på långa vägar och jag misströstar ibland för att jag inte hinner det jag vill, så är det ju omöjligt att inte känna glädje när klassrummet är fyllt av så underbara elever. Därför sitter jag fortfarande här med ett leende i ansiktet.

Helgen skulle tillbringas i skogen hade jag tänkt, men det är lite för varmt tycker jag. Därför vilar jag i alla fall imorgon bitti. Eventuellt går jag ut på söndag.

Sonen var blek och hängig när jag kom hem från jobbet. En förkylning har slagit klorna i honom. Tack och lov har han ingen feber ännu så jag hoppas den släpper taget fort...och att jag slipper....

Nu ska jag plocka upp boken jag håller på att läsa med mina ömmande händer och njuta av den ett tag innan jag sluter ögonen.

Började morgonen med många stora gäspningar, men dagen har ändå varit toppen måste jag säga. Tröttheten gav vika och sedan gick det som en dans...nästan. Med mitt knä dansar jag ju inte så bra....
Sonen är däremot krasslig, halsen värker så det blev ingen träning för honom ikväll. Vi åkte ändå ner så att han kunde träna sin egen grupp men sen drog vi hemåt....tänk vilken dröm, att komma hem före åtta en torsdagkväll!

Något som också värker är mina händer, det skulle tas prover och som vanligt lyckades det inte så jättebra. Trasiga kärl och blåmärken lite här och där. Men som  tur var så blev det viktigaste röret fullt till slut! Vänster handled gör mest ont.....faktiskt är det lite svårt att skriva på datorn...det tar längre tid än vanligt.

Därför struntar jag i att skriva mer, jag tar och läser min bok istället. Ser fram emot morgondagen då en arbetskamrat som inte arbetar hos oss längre kommer tillbaka till skolan några timmar!

När jag kom hem efter jobbet idag var jag så trött att tanken på att behöva göra någonting resten av kvällen fick mig att må illa. Men kören lockade, så efter middag och sedan en stunds vila, gick jag iväg och sjöng. Jag är lika trött nu efteråt men ändå fylld med energi, körsång får mig verkligen att må bättre.

Nu tänker jag se lite nyheter och sedan blir det god natt. Imorgon är det jobb hela dagen, innan det blir stan och jutsulokalen igen. Men snart är det helg....då ska jag vila, vila, vila.......förhoppningsvis i skogen bland älgarna.

Så är ännu en skol- och arbetsvecka påbörjad. Dagen gick snabbt med full fart i skolan och sedan möten på eftermiddagen. Efter middagen var det dags för ett besök på vår privata frisering. Nu är vi nyklippta, sonen och jag, det känns skönt att de slitna sommartopparna är borta.

Kollade in lite nyheter när vi kom hem igen och konstaterar att det är tur att vi inte bor i Stockholm, Obamas besök verkar ställa till en hel del. Då är risken att behöva vänta i tio minuter på trafiklotsen när vi ska ner till stan väldigt lindrigt.

I morgon är det biblioteksdag igen, med påföljande konferenseftermiddag. Tur att mamma lagar middag, då hinner vi äta innan det är dags att åka på träning för sonen och styrelsemöte för mig.

Nu tänker jag ge mig på den bok jag påbörjade igår, en fantasybok som jag vill läsa för att kunna tipsa eleverna. Hittills verkar den toppenbra!

Mitt knä ja...vad ska jag säga...skitknä!

På Nyhetsmorgon sitter en kvinna och delger en oerhört stark berättelse ur sitt eget liv. Hon har skrivit en bok om incest ur ett barns perspektiv. Boken heter "När jag blir stor", kvinnan heter Jeanette Eriksson. Det hemska började när hon var i fyraårsåldern med regelrätta samlag, innan dess var det "bara" oralsex, hennes egna ord.

Där i fyraårsåldern tar boken sitt avstamp och hon beskriver några år av sitt liv. Incesten fortsatte sedan under elva år...elva år. Det var hennes egen morfar som utsatte henne. Det värsta sveket var att alla runt omkring visste vad som pågick men ingen hjälpte henne, ingen...under elva år....

Idag är hon i fyrtioårsåldern och lider fortfarande av de benkramper som började när de regelrätta övergreppen började. Det gör att hon behöver assistans för att klara sig själv.

Hennes bild är att barn som utsätts för incest inte får någon hjälp, inte då när hon blev utsatt men inte heller idag. Hennes uppmaning är att alla måste våga se och hjälpa barnet som blir utsatt!

Jag får en förfärligt stor klump i magen när jag tänker på alla dessa barn därute som nu, idag blir utsatta för detta hemska. Snälla någon, sväng ett trollspö, lyft en hand och se till att alla barn i hela världen slipper utstå övergrepp i alla former. Till dess att någon tar sitt ansvar och detta händer måste vi alla hjälpas åt! Vi kan inte vänta på att någon annan ska fixa det onda...

På nyheterna berättar man om Syrien igen, framförallt om Obamas beslut att låta kongressen rösta om ett eventuellt ingripande. Han vill att kongressen också säger ja till ett ingripande även om han själv kan besluta om det egentligen. Fast det kommer att dröja, kongressen kommer inte tillbaka i sin helhet efter sommaruppehållet förrän om en vecka. Det gör att man kan fortsätta hoppas på en politisk, fredlig lösning.

Ute är det grått och regnigt, en passande dag att vara inomhus och göra ingenting. Det finns en hel del ren tvätt att ta reda på innan det är dags att åka ner till stan för sonens träning. Men det är många timmar innan vi måste åka. Därför börjar jag med att göra....ingenting.....

Vaknade med ett ryck, rädd att jag hade försovit mig eftersom jag skulle åka ner till stan för att stänga och låsa efter storstädningen på klubben. Det visade sig att jag hade vaknat i tid, tack och lov men plötsligt blev det bråttom ändå. Då ringer telefonen och jag får reda på att jag inte behöver åka ner, det fixar sig ändå. Så nu slappar jag här hemma istället.

Ute i världen är Syrien i hetluften, det pratas om ett internationellt ingripande. Kanske nödvändigt men förfärligt ändå. Ännu fler civila som kommer att drabbas.

Lundsberg har också skapat rubriker hela veckan efter strykjärnsmisshandeln. En del elever och föräldrar kallar det för en incident och kan inte förstå hur skolinspektionen kan besluta om stängning av skolan, trots varningar till skolan under flera år.

En annan elev sa att skolan är som en dröm nu om man jämför med hur det var förut. Om det är som en dröm att bara behöva bli bränd med ett strykjärn under nollning undrar jag hur det var förut?
Så ser i alla fall inte min drömskola ut...

Den elev som intervjuas på Nyhetsmorgon berättar hur det var när hon började på Lundsberg. Hon vittnar om en kamratfostran som sitter i väggarna och vad hon blev utsatt för. Men eftersom hon vågade säga ifrån ibland blev hon till slut utfryst. Till slut mådde hon jättedåligt och hoppade av skolan. Mamman berättar att hon pratade med rektorn och ville att de äldre eleverna skulle be om ursäkt men hade fått till svar att äldre elever inte behöver be yngre om ursäkt. De har rätt att bete sig som de gör....
I mina öron låter det som att han sanktionerar dessa nollningar och den pennalism som sitter i väggarna, trots att han nu i media påstår motsatsen.
Fortsättning lär följa.

Ett annat fenomen som jag förundras över är alla hemliga statusuppdateringar i form av resplaner, små hjärtan eller något annat märkligt som läggs upp på den egna sidan på facebook. Ofta ska det vara ett sätt att uppmärksamma bröstcancer eller någon annan sjukdom.
Jag undrar så på vilket sätt det hjälper??
Det kommer definitivt inte in mer pengar till forskning.

Nej, våga vägra hjärtan och hemlighetsfulla rader och lägg en länk till någon bra forskningsfond och uppmärksamma sjukdomen på det sättet istället om det är att uppmärksamma som är det viktiga. Fast ännu bättre, sätt in en slant då hjälper man verkligen till!
Själv skänker jag pengar till forskningsfonden för ALS  i Umeå eftersom det är angeläget för mig.
(Forskningsfonden för Klinisk neurovetenskap pg: 78 14 71-8).

Nu snurrar det snabbt vill jag lova! Dagarna svischar förbi alldeles för snabbt för min smak. Att hinna laga middag är ett problem, men äta behöver vi ju. Då är det tur att mamma finns. Hon kommer till vårt hus, lagar god mat och ser till att vi hinner äta innan sonen och jag ska iväg till nästa aktivitet. Underbara mamma!!

Nu sitter jag på ju-jutsun och fördriver tiden. Datorn är med för jag hade tänkt jobba men jag har svårt att koncentrera mig så det struntar jag i. Förmodligen mår jag bra av att vila hjärnan en stund. Just nu är det mest ludd i den....så mycket tid som möjligt ska användas till vila i helgen, det bestämmer jag här och nu.

Vad som händer ute i världen är jag totalt okunnig om i alla fall. Morgontidningen får en snabb genomläsning men eftersom jag är kroniskt morgontrött kommer jag inte ihåg vad som står i den. Jag ska nog ta och surfa runt bland nyheterna en stund tror jag....det är en timme kvar innan sonen tränat klart så det hinner jag flera gånger!

Det blev en lång dag, äntligen hemma!

Vilken underbar helg det har varit. Varmt och härligt med mycket tid på altanen. Grillat, grillat, grillat.....i alla olika former, det var mathållningen det. Eftersom mitt knä krånglade hade jag en anledning att göra ingenting. Tror nog att jag lyckades riktigt bra eftersom mitt knä mår bättre idag, trots att jag arbetat.

Igår läste jag ett utdrag som publicerades i SvD ur Lena Sundströms nya bok som handlar om avvisningen av de två asylsökande egyptierna 2001. När jag läste texten kröp det under skinnet på mig och magen vändes ut och in. Vilken oerhörd ondska det finns i människor. Och feghet...där man som myndighetsperson väljer att titta åt ett annat håll när det fruktansvärda händer. Hur kan man leva med sig själv och sitt samvete sen?

Ännu värre blev det senare på kvällen när jag hittade en artikel i DN som beskrev hur ett slags medborgargarden i Ryssland, som med stöd av den nya antigaylagen, angriper och torterar homosexuella med polisens goda minne. De filmar allt men har nu beslutat att inte filma de värsta övergreppen och den mest brutala tortyren för att inte verka alltför hemska. De menar att den avskräckande effekten är stor nog ändå.....Hur mycket ondska finns det egentligen i världen?
Det är till det landet vi ska skicka idrottsmän att tävla i OS.......

Efter allt det hemska jag hade läst fick jag lite svårt att sova natten som gick, tankarna vandrade länge, länge.....så trött var jag så det räckte till i morse. Vilken tur att jag fick en toppendag med alla fina elever så att tankarna skingrades! Ikväll har mina tankar också fått hjälp att skingras, trevligt fikasällskap ute i växthuset....och ett litet sällskap som somnade i hängmattan (precis som jag brukar göra).

Nu ska jag plocka ihop lite inför morgondagen sen ska jag kolla in nyheterna så jag får veta vad som händer ute i världen. Hoppas ondskan har vilat sig idag......

Sitter i växthuset efter en delikat grillmiddag. Jag vill verkligen inte behöva gå in och ta reda på rester och disk......eller hänga tvätten för den delen.

När jag klev ur sängen för att hämta tidningen i morse gjorde mitt knä inte alls ont. Hurra, tänkte jag. Men efter att ha gjort kaffe, gått ner i källaren och startat en tvättmaskin så började det smärta igen. Skit, tänkte jag då.

Alltså blir helgens uppdrag att försöka vara så stilla som möjligt, men aldrig har det väl känts så nödvändigt att gå en massa som när jag inte ska det. Som nu till exempel, en sommarvana jag har fått är att ta en promenad på morgonen direkt efter kaffemuggen. Men det är definitivt inget läge för det nu.
Fast jag är väldigt sugen, men förnuftet får råda. Hur kul är det med kryckor egentligen?

Tack och lov skiner solen så jag ska göra mitt bästa för att ta plats i en stol på altanen. Men nog är det märkligt ändå, när jag måste vila vill jag inte. I vanliga fall brukar jag ju inte ha några problem med det, men nu......