I morse vaknade jag nog ungefär samtidigt som sonens tåg rullade in på centralstationen i Stockholm. Anledningen till att han är i huvudstaden är den hembygdsambassadörsutbildning han deltagit i under sommaren. Denna träff är ett avslutande steg innan han får sitt utbildningsbevis. Tidigare i höst såg han fram emot resan, nu tyckte han mest att den kändes jobbig.....och jag förstår honom. Jag är ju inte den enda i familjen som har fullt upp.Han har ju också fullt program hela tiden, med träningar och skola. Så en hel helg med aktiviteter tar av hans krafter förstås. Det är tur att det bara är två veckor kvar till dess att höstlovet är här. Trots att han ska på läger hinner han ändå vila då!
Fast han såg fram emot resan av en anledning, han skulle äntligen få åka tåg. Hittills har han bara åkt tåg i Vietnam och de tågen var ju inte direkt som de vi är vana vid här. Så nu kan jag släppa mina tankar på att se till att vi ska åka tåg.....nu har han ju fått sin tågresa. Alltid något positivt.

På Nyhetsmorgon pratar de om barn och ungdomars idrottande och de elitsatsningar som många klubbar håller på med. Goda exempel där alla får chansen att delta på sina villkor lyfts fram. Detta utifrån att barnen är så olika, vissa barn vill spela match och för de är det viktigt att vinna, för andra är det inte alls viktigt. Där har klubbarna ett stort ansvar att hitta former som passar alla. Inte det lättaste.

Veckan som gått har handlat mycket om drunkningsolyckor. Dels i vårt eget område, men även i Medelhavet där ytterligare en tragisk båtolycka med dödlig utgång skedde under veckan. Jag funderar lite över olyckor och annat som sker. Jag tycker ofta att det händer mycket som liknar varandra under perioder. Det är precis som att olyckor eller andra händelser kommer i grupp. Det kan ju också vara så att allt detta egentligen är ganska konstant men beroende av vad medier rapporterar om så uppmärksammas vissa saker mer än andra i olika perioder. Undrar just hur det är, tro om det har gjorts någon undersökning om det? Fascinerande ändå vilken påverkan medierapportering har på oss människor.

En annan sak som påverkar mycket är sjukdomar. Även där tycker jag att det ofta händer mycket samtidigt. Att man hör talas om människor som drabbats av olika åkommor ungefär samtidigt är inte alls ovanligt. Det är inte heller ovanligt att det är likartade sjukdomar. Så är det just nu. Vissa av händelserna är närmare en själv än andra och då påverkar det väldigt mycket. Då gäller det att man lyckas plocka fram alla små glädjeämnen man kan och att försöka se det ljusa mitt i mörkret. När jag har svårt att göra det tänker jag på min pappa. Det sätt han hanterade sin sjukdom på. Fast han visste att det bara fanns en utväg var han hela tiden positiv. Det påverkade oss alla och gör att de minnen jag har från den tiden för det mesta är ljusa.

Tankarna på pappa gör att jag osökt kommer in på min stundande födelsedag. Idag ska förberedelserna inför den gå vidare. Det ska bli ett gäng minipajer är det tänkt. Mamma kavlar deg och jag fyller pajerna....så ska det bli.

Idag verkar det vara de olika försäkringsbolagens dag....hittills ikväll har det ringt tre bolag för att kolla upp hur jag har det med mina försäkringar. Tror de verkligen att jag orkar engagera mig i det den här tiden på dygnet? Uppenbarligen, fast det är ju faktiskt saker jag har tänkt kolla upp, bara inte idag....

Dagen så långt har varit toppen i alla fall. Full fart i skolan, ett besök hos sjukgymnasten för att sedan delta i mattelyftet under eftermiddagen. När jag kom hem visade det sig att min snälla mamma tagit hand om hela den enormt stora amöban i källaren....all tvätt var struken och upphängd på galgar....det sparade mig flera timmars jobb ikväll. Istället har jag kunnat arbeta en stund, för att nu slå mig ner i soffan och lyssna till braskaminens sprakande. Kanske jag till och med kan kolla in lite nyheter ikväll....

Ikväll börjar TV4 en granskning av vad de kallar "skolsnusket". En ung elev har skrivit brev till statsministern där han tycker att de borde städa toaletterna på hans skola istället för att satsa pengar på drönare. En klok pojke tycker jag. Just nu visar de reportage från flera skolor där eleverna inte vill gå på toaletterna för det är så äckligt. Jag håller med, de bilder som visas är verkligen förfärliga. Det är nog faktiskt ett av skolans viktigaste område, detta med fräscha toaletter (även om de är gamla). Eleverna ska utan att känna obehag kunna gå på toa. Definitivt en arbetsmiljöfråga för eleverna. Vi kan i alla fall inte klaga på städningen av toaletterna på vår skola, den sköts exemplariskt.

Det känns som om jag möjligtvis har lite koll på tillvaron nu. Hoppas jag inte säger för mycket men som det ser ut nu kommer jag att kunna vara hemma två kvällar den här veckan. Både måndag och onsdag kväll. Att med det säga att jag börjar komma ikapp här hemma är att överdriva. Jag arbetar mest med att komma ikapp med mig själv. Jag tror att jag håller på att lyckas med det.

Mitt knä har varit okej några dagar nu, hoppas verkligen att det håller i sig. Därför gick det bra att ta en kvällspromenad. Alldeles ensam gick jag runt bakgatorna. Det lyste fint i fönster och vid ytterdörrarna och tur var väl det, för i övrigt var det kolsvart. Inte en enda gatlykta lyste....antingen är de felställda i tid eller så är det något annat som är fel. Tur att jag hade tagit på mig reflexvästen.

Här hemma har det börjat dimpa ner saker i postlådan som påminner om att jag snart firar födelsedag....tänk att jag snart ska fylla tjugo plus tjugo plus tio....jag måste erkänna att jag har lite svårt att greppa det.

När jag ser mig själv i spegeln på morgonen är det i och för sig inte särskilt svårt att förstå...men inuti känner jag mig yngre, mycket yngre.

Å andra sidan har jag ju samlat på mig en hel del livserfarenhet....och den kommer ju inte utan att åren går. Dessutom inser jag att jag har varit lärare i snart tjugosju år......det är länge......Så när jag tänker efter undrar jag om det verkligen är möjligt att jag bara ska fylla femtio??

Nåja, som de vise säger....man är inte äldre än man gör sig...bara mitt knä ville fatta det också så skulle allt vara frid och fröjd. Fast är knäet mitt enda kroppsliga problem får jag nog vara nöjd....det är ju inte så farligt trots allt.

Nu tänker jag läsa en stund innan det är dags att säga god natt!

När jag vaknade tidigt i morse hade jag en sprängande migrän. Men med medicin och några timmars extra sömn så känns det bättre nu. Det gör inte ont längre men någon känsla av att vara utsövd vill inte infinna sig. Tvärtom, hela huvudet är fullt av ludd, armar och ben känns tröga.
Jag tar mig en mugg kaffe och hoppas att kraften kommer så småningom. Man skulle kunna tro att det var världens party igår men med en film i tevesoffan och cola i glaset gick det inte särskilt vilt till. Barnslig som jag är streamade jag hem Epic....det var avkopplande.

På nyhetsmorgon var Annika Östberg gäst den här morgonen. Hon berättade hur hon genom att hitta små glimtar av ljus i allt det mörka lyckats ta sig upp till ytan och finna sig själv igen. Hon bjuder på många kloka tankar. Hennes nya bok "Se ljuset i mörkret" är nog en bok väl värd att läsa.

Jag har lite småplock jag skulle behöva ta itu med idag men det är inga större saker, så jag kan unna mig att känna mig seg ett tag till. En kaffemugg till så ska nog det här gå!

Alldeles nyss sken solen och det såg ut att bli en strålande höstdag. Nu har molnen kommit smygande, så det är nog upp till mig själv om det ska bli en strålande dag eller inte.

Fredagen och arbetsveckan avslutades i alla fall strålande med krabbfest tillsammans med goda vänner. Fast det var lite desperat ett tag. När jag öppnade de vakuumpackade skaldjuren anande jag att allt inte stod rätt till. Efter ett litet smakprov kunde jag konstatera att det inte skulle bli nåt nöje att äta dem.....

Frågan är vad man gör då? När längtan och förväntan inför utsikten att äta krabba funnits med hela veckan.
En snabb rundringning till affärerna här hemma tog snabbt död på hoppet att lösa problemet på ett enkelt sätt.

Så vad gjorde jag? Jo, satte mig i bilen och körde ner till stan för rädda krabbkvällen. Med tre nya, väldoftande och välsmakande krabbor anlände jag hem ungefär i samma stund som kvällens övriga deltagare kom.

Därefter gick allt som det skulle. God mat, skratt, allvar och många viktiga samtal hanns med till dess klockan slog tolv och det var dags att skiljas innan alla förvandlades till pumpor....

Idag är sonen på träningsläger. Mormor skjutsade vilket innebär att jag får slappa hela dagen. Hon har ju dessutom lovat att hämta också! Men jag kan tänka mig att han kommer att vara trött när han kommer hem....han klev upp vid fem i morse för att titta på nåt livestreamat spel.....tyvärr konstaterade han att han inte skulle hinna se upplösningen av finalen eftersom han skulle åka och träna.....jag konstaterar att vad som får oss att frivilligt kliva upp tidigt är väldigt olika......

Mitt första mål den här helgen är att bli klar över hur mitt buffébord ska se ut när jag fyller år. Mitt andra mål är att se till att tvättmaskinen får arbeta. Mitt tredje mål skulle kunna vara att städa....det känns som att det räcker med två mål.....

Nu har jag bestämt mig....jag tänker inte skynda mig mer...eller låta mig bli stressad. Jag tänker göra det jag hinner med på min arbetstid, men inte mer. Visst låter väl det som en bra målsättning? Men är den realistisk? Knappast......trots det så ska jag verkligen försöka hitta lugnet mitt i all vardagsstress.

Ett sätt är att försöka skära ner bland alla aktiviteter i kalendern. Tyvärr är det mycket av det jag tycker är roligt, alltså fritidsaktiviteterna, som får stryka på foten, men för att överhuvudtaget få några stunder till återhämtning så måste jag börja någonstans. Missförstå mig rätt, jag tycker att mitt jobb är roligt, men det är inte riktigt lika lätt att skära ner på saker där. I alla fall inte för mig.

Idag blev det därför körsången som fick stå tillbaka....trist eftersom det oftast ger energi att sjunga. Men nog mår jag bra av att ligga i soffan, kolla nyheter och lyssna till elden som sprakar i kaminen och bara vifta på tårna. Jag inser att jag måste se till att jag i alla fall har en kväll i veckan då jag inte har tider att passa utan kan göra det jag vill......eller som ikväll ingenting.

Imorgon är det återigen en dag och kväll fylld av logistikproblem, men det är då det.....nu är det nu.....och nu är det....ingenting......

Äntligen hemma efter en lång, intensiv dag. Sängen kommer att kännas skön men först gäller det att varva ner. Annars lär det bli svårt att somna.

Mitt knä gör ont igen idag.....det tycker jag inte om. Hoppas det är tillfälligt, jag vill ju kunna gå på promenader utan att det smärtar alltför mycket.

Nu ska jag läsa en stund, sen sova!

I min planering för den här dagen ingick solsken och härligt väder. I stället möttes jag av en gråmulen, regntung dag. Inte alls som det skulle vara.
Att åka till härbret för att fixa lite och sedan städa undan allt på altanen som hör till sommaren passar bäst att göras i solsken.
Men jag lät mig inte nedslås, först åkte jag ut till härbret och kollade till. Sedan tog jag granris till pappas grav och åkte till kyrkogården och gjorde höstfint. Lyktan fick också komma på plats, så nu kan vi börja tända ljus på helgerna igen.
En kasse med lite annat smått och gott från skogen följde också med hem. En kruka på bron blev det höstfina resultatet av den kassen.

Höst på bron.

Härbrebacken.

En tur till PerOrs på höstmarknad stod på programmet sedan. Vilken härlig tradition det har blivit, mycket gott att äta och många fina saker att köpa. En läcker smidesljusstake blev mitt inköp den här dagen. En onöda men en läcker onöda.

Därefter jobbade vi med att bära undan möbler, tömma krukor och klippa ner växter några timmar. Sonen och jag hjälptes åt, då gick det ganska snabbt ändå. Nu står fyra säckar med kompostmaterial och väntar på att köras till återvinningen veckan som kommer. Hösten kan få komma nu, vi är redo! I alla fall med våra göromål, mentalt är jag inte redo......inte alls. Frågan är om jag någonsin kommer att bli det??

Några nyheter har jag inte sett idag, jag blev så arg och ledsen över de nyheter som kablades ut igår så jag tog en nyhetspaus idag. Istället hyrde vi film via nätet och kollade på teven....plötsligt bestämde den sig för att inte kunna hitta routern, teven alltså....surt....

Vi har internet överallt annars just nu men inte till teven. Det fungerar varken via kabel eller trådlöst.....ännu surare......

I-landsproblem, jag vet men vi vill se filmens sista tjugo minuter också. Det är inte riktigt samma sak att kolla på en datorskärm men i värsta fall får vi väl göra det. Jag hoppas det löser sig till senare.....men det är ju som sagt inget större problem....bara småirriterande. 

När jag tittade ut genom köksfönstret i morse satt talgoxarna på balkongräcket och talade om att nu är hösten här. Jag har inte sett en enda talgoxe här ute sedan i våras men nu är de tillbaka. De flyger in och ut ur vedförrådet, sitter på balkongräcket, på fönsterbläcken och tittar in. Jag undrar så vad de försöker tala om? Kanske att det är dags att plocka in utemöblerna, tömma krukor och göra klart för höst och vinter. Eller så vill de bara säga hej och tala om att de är tillbaka efter en lång härlig sommar.

I övrigt konstaterar jag att det var skönt att ligga kvar i sängen i morse. Jag vaknade till ungefär samma tid som jag klivit upp de senaste älgjaktshelgerna....så gott det kändes att bara vända på sig, borra ner huvudet i kudden och somna om. 

Nyhetsmorgon har också hösttema idag. Det tillagas svamp- och rotfruktsrätter och de visar trendiga halsdukar inför vintern. Jag har faktiskt förberett mig för vintern jag också. Ett par väldigt färgglada vantar är inköpta, redo att plockas fram när temperaturen sjunker. Kanske kan deras glada färg och mjuka insida få mig att tycka att det är okej med vinterkylan....fast jag tvivlar.....

När jag läste nätupplagan av tidningarna i morse blev jag väldigt upprörd igen. Sex tonårspojkar som åtalats för att ha våldtagit en femtonårig flicka under flera timmar frias av hovrätten. (De hade funnits skyldiga av tingsrätten) Det var för mörkt i rummet för att flickans uppgifter ska ha varit trovärdiga....snacka om rutten kvinnosyn....tror de på allvar att en ung tjej frivilligt har sex med sex killar hon inte känner i ett låst rum?? Enligt hovrätten ska hon inte heller ha befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd...hon var inlåst och kunde inte gå därifrån, en ensam tjej bland sex killar....?? 

Det värsta är att om tjejen är i ett hjälplöst tillstånd, till exempel extremt berusad och blir våldtagen, då frias förövarna också...för då har hon inte tydligt sagt nej och visat att hon inte vill. 

Jag kan bara konstatera att det är något allvarligt fel på vår svenska lagstiftning när det går att begå övergrepp utan att bli fälld för dem. Jag blir arg, så arg.....och förtvivlad. 

Idag är det höstmarknad  i Östergensjö, PerOrs. Jag tror att jag ska satsa på ett besök där, se vad de har för godsaker att erbjuda. 

Nu har det i alla fall blivit dags för lite frukost....trots mycket god mat på Gästis igår kväll är jag nu hungrig igen.

Ooops, vad hände? Nyss var det söndag, plötsligt är det onsdag.....
En kort resumé av veckan så här långt: Klassrumsjobb, möten, älgkött, biblioteksjobb, möten, ju-jutsu, medlemsregister, mer klassrumsjobb, sjukgymnastik, grannen klippte vårt gräs, mattelyft, köttsoppa, hjälpte grannen med videon (arbetsbyte....bra byte eller hur!?), läxläsning, nyheter, plocka fram långkalsonger och mössa, packa utflyktsryggsäck och nu...soffläge.

Att titta på nyheterna eller läsa tidningarna den här veckan har inte varit någon rolig upplevelse....jag tycker att det varit och är mest elände. Polisen i Malmö som fört hemliga register över romer....i Sverige....2013, att sånt existerade nu trodde jag inte ens var möjligt....får mig att göra otäcka associationer.
Det får mig dessutom att undra hur många fler hemliga register det finns i vårt land? Sveriges trovärdiga röst ute i världen har i alla fall fått sig en allvarlig smäll....undrar hur länge det dröjer innan den vårt lands röst upplevs som stark igen?

Två skolbarn ska ha våldtagits på väg från skolan i Malmö, en sjukgymnast åtalas för barnvåldtäkter, en läkare har filmat och utnyttjat barn sexuellt, gruppvåldtäkt av en kvinna i Piteå, terroristattacken i Nairobi som tog många liv,  en man i vårt eget län eftersöks efter att ha sist ha setts i söndags eftermiddag, nazistflagga på Höga Kustenbron, elefanter förgiftade med cyanid....allt detta ett axplock av de senaste dagarnas nyhetsrapportering. Hemska, onda nyheter som gör att i alla fall jag återigen undrar var all ondska kommer ifrån?

Då känns det tryggt att lyssna på sonen som spelar och skypar med kompisarna. Han skrattar och emellanåt ropar han "kartoffel"....Undrar så varför man ropar potatis mitt i spelet?? Tydligen är det nåt man säger nu vid alla möjliga tillfällen, förmodligen för att han och kompisarna tycker att det låter roligt...men hallå, varför?? Eller borde jag skriva "kartoffel", varför??!!

Nu ska jag läsa en stund, om Erik Kartoffel....nej jag menar förstås Erik Krigarhjärta......

Idag är det höstdagjämning!

Igår kväll var jag trött vill jag lova. Den tidiga morgonen, följt av jobbet att få ner en älg från ett stenigt hygge, över en strid bäck och sedan uppför en lerig backe ínnan den nådde målet, släpvagnen var rätt slitigt. Jag slet i och för sig inte så mycket, jag är alldeles för vek i knäet för det men oj vad mina jaktkompisar slet. För mig var det slit nog att traska över stock och sten. Men jag undrar hur de andra känner sig i sina kroppar....
Kräftskiva på det och lite kortspel, sedan somnade i alla fall jag ovaggad.

Idag har jag bytt gardiner i vardagsrummet, bytt lite trasiga lampor i sonens rum och sedan har jag bara tvättat, tvättat och åter tvättat. Äntligen börjar högarna med smutstvätt att minska.....det är bara det att i samma takt ökar högarna med ren tvätt som behöver tas om hand....men det får faktiskt bli en annan dag.

Igår läste jag i lokaltidningen att det ska dras in skolskjutsar för att spara pengar. Till viss del kommer det att innebära att dagarna blir längre för eleverna. Jag undrar verkligen om det kommer att bli någon besparing i slutändan....längre dagar kommer ju att innebära ökade personalkostnader.
Ändras inte busslinjernas tider kan det få konsekvenser åt andra hållet också, då kan skoldagarna bli kortare. Hur då allt som ska rymmas enligt timplanen ska få plats har i alla fall jag svårt att se. Det är nog trixigt som det är nu. Fortsättning lär följa.....

I Härnösand misstänker man att en pyroman härjar, tre misstänkta mordbränder under natten till söndag. Otäckt! Det är svårt att förstå att det finns människor som medvetet tänder eld på fastigheter där folk ligger och sover....de måste ju vara allvarligt störda.

Sonen vilar från träningen idag, hans träningspartner kunde inte komma och eftersom han själv har varit (och fortfarande är) förkyld vilade han sig också. Jag har också lite ont i halsen och hosta efter gårdagen i skogen. Förmodligen hade jag något i kroppen som har brutit ut...hoppas det går över snabbt. Jag har varken tid eller lust att vara sjuk. Attjo, det nös jag på!

Mitt knä mår i alla fall hyfsat trots eskapaderna i skogen igår. Det känns bra!

En härlig, om än kylig morgon och förmiddag i skogen.

När jag tittar på nyheterna, läser tidningarna och ser hur regnet ställer till det i vårt område kan jag inte låta bli att tänka på den sommaren vi flyttade från Östersund. Då regnade det....nästan hela sommaren. I slutet av juli när flyttlasset gick från Östersund skar vägen strax utanför Stugun vilket innebar att vi fick ta en omväg....fast sedan visade det sig att omvägen också var oframkomlig. Till slut fick vi åka hela vägen runt Sundsvall. När vi väl kom fram på kvällen hade vi kört många fler mil än vad som var tanken. Väl framme bjöd mamma på mat...sedan lastade "flyttgubbarna" ur....det var inte långt kvar till gryningen när de var färdiga. Då sov sonen och jag gott i våra sängar hos mamma och pappa. (Det som är vårt hus nu).

Det var ju ändå lindrigt om man jämför med vad regnet ställer till med nu. Det är ju rent förfärligt vilken skada vatten gör. Nyss var det torrt i markerna, nu är det vatten i överflöd. Jag är väldigt glad att vi inte bor nära något vatten just nu. Soliga, härliga dagar däremot vore en härligt porlande bäck inte så dumt att ha vid huset. Nu skulle den bäcken vara en rytande fors....inte lika härligt. Då åker jag hellre till vattnet än att vattnet behöver komma till mig.

Hoppas att det ger sig snart....skadorna behöver inte bli större nu. (Tänker också på garagetaket...längtar efter snickarna igen).

Arbetstimmarna den här veckan har varit många men nu är det helg. När jag kom hem från jobbet hjälptes vi åt att städa, sonen och jag, skönt att få rent omkring oss. Det var lite extra smutsigt inne eftersom vi har fått stoppkranarna utbytta idag. Det behövdes verkligen för de gamla var väldigt svåra att stänga. Nu är det enkelt däremot, det känns tryggt.

I tvättstugan snurrar tvättmaskinen...jag tror aldrig att tvätthögarna har varit så stora som de är nu.....det väller bokstavligen över alla kanter som finns. Några maskiner hinner jag med ikväll men sen är det nog säkrast att jag lägger mig....jag ska upp tidigt i morgon bitti. Jaktdags igen....sista helgen innan det blir uppehåll. Jag behöver egentligen ta en sovmorgon men det får jag göra en annan dag.

Just nu slappar jag i soffan efter att ha ätit middag. Det tänker jag göra en stund till...sen ska jag förbereda inför jakten.

Mitt knä...hur är det med det? Mer ont ibland, mindre ont ibland. Som vanligt alltså!

Nog tror jag att det var tur att vi ställde in utedagen imorgon.....när jag tittar på väderprognosen ser det ut som om regnet har parkerat över vårt område. Det ser ut att fortsätta fler dagar också....jag hoppas att det är uppehåll på lördag....jag har ju tänkt jaga då. Men regnar det som nu då stannar jag inne, det är då säkert

Ligger i soffan med datorn i knät. En eld sprakar i braskaminen och jag jobbar för fullt. Egentligen hade jag kör ikväll men tiden räckte inte riktigt till, tyvärr. Hoppas de sjöng för mig också. Nu har jag i alla fall tagit en paus i jobbandet och tänker ägna mig åt lite läsande en stund. Jag hämtade tredje boken om Erik Krigarhjärta igår. Jag har redan hunnit läsa en hel del av boken.....det gjorde att det blev lite senare än jag hade tänkt mig igår kväll....den var svår att lägga ifrån sig.

Mitt knä har fått sig en träningsomgång idag, än så länge känns det hyfsat. Hoppas det håller i sig....positivt är att det i alla fall inte blivit sämre den senaste veckan. Inte så mycket bättre i och för sig....men bara det faktum att det står still är bra. När jag tänker efter har det nog inte varit riktigt lika svullet som de senaste veckorna.

Annars när jag tänker aktiva tankar nu för tiden handlar det mest om skolan, jag har fått träffa alla elever i utvecklingssamtal, nu ska jag "bara" göra planeringar till alla elever så att de har nåt att jobba med när det är måltimme. Jag hoppas hinna med en del imorgon eftermiddag....jag vill ju gärna få dem klara ganska snart så att det går att börja arbeta aktivt mot alla IUP-mål.

Annars handlar det mycket om mattelyftet i skolan nu. Tillsammans med flera kollegor läser och pratar vi matte varje onsdag eftermiddag. Tanken är att vi ska lyfta våra elever i deras matematiska utveckling. De får dessutom vara med i lyftet redan nu. Varannan vecka har jag en uppgift att genomföra tillsammans med mina elever. Det ska bli spännande att se var vi landar när våren kommer och kursen avslutas. Hoppas verkligen att utbildningen får den effekt det är tänkt, så att alla elever får ett extralyft. Jag kommer med all säkerhet att ha fått ett lyft i alla fall....och det ju liksom upp till mig att lyfta dem.....eleverna alltså....

Nu ska jag också ta mig ett lyft, ett annat sorts lyft...upp ur soffan och för att hämta min bok....sen flyger jag raskt hit igen.

Nu känner jag mig fin ska ni veta, nyslingad och stylad. Det är inte fy skam en helt vanlig måndag. Att bli ompysslad några timmar var härligt. Och för första gången någonsin gjorde det inte ont att dra slingorna heller...total njutning.

När jag kom hem, vrålhungrig, visade det sig att sonen med hjälp av mormor lagat middag. Han hade redan ätit men värmde min mat på spisen så att jag också fick något varmt att äta. Underbart, vardagslyx.

Plötsligt kom jag på att jag glömt sonens gi i tvättmaskinen sen igår. Den måste ju vara torr i morgon när det är träning igen....tack och lov luktade den fortfarande gott så jag behövde inte tvätta den en gång till. Nu är det bara att hoppas att avfuktaren hinner hjälpa till att torka det tjocka tyget till morgondagens träning. (Kolla gärna in hans youtubeklipp från den flashmob han deltog i under helgen).

Idag har jag känt mig extra trött, dels hade jag svårt att somna igår, dels hade sonen otäck astmahosta långt in på natten. Till dess att den lugnade sig höll sig mamman vaken kan jag säga....kvart över ett kokade jag te med honung....inte till  mig då utan till sonen förstås. Så efter den vaknatten blir det nog en tidig kväll, för oss båda.

När jag åkte från jobbet idag var jag trött och det kändes en aning jobbigt med möte på eftermiddagen. Men dels ringde jag, bortskämd som jag är, till mamma och bad henne göra en macka så att jag inte skulle svälta ihjäl. Dels spelades Kashmir på radion på vägen från skolan så då fick jag verkligen ny energi...en av de bästa rocklåtar jag vet! Lyssna och njut!

Har kollat in nyheterna, där rapporterade man om FN-inspektionens rapport. Det visar sig att det var sarin-gas som användes i Syrien. Fortfarande är det inte konstaterat vem som använt den...fast om jag tolkade nyhetsrapportören rätt lutar det åt att det var regimen. Men vem som än bär ansvaret är det en förfärlig gärning.

Nu lutar jag mig tillbaka i soffan och lyssnar på Kashmir igen (och braskaminens sprakande).

Oj så skönt det var att sova ut idag, inte kliva upp i ottan och ge sig ut i skogen. Jag behövde verkligen vilan. En natt till så kommer jag nog i kapp hoppas jag. Fast jag måste erkänna att så där helt rofylld var inte nattvilan ändå, framförallt inte på morgonkvisten. Jag drömde väldigt mycket om jobbet och jag var tokstressad av allt jag skulle göra, det är vad jag minns av drömmarna. 

Men nu är det en ny dag, det finns några saker jag måste göra men annars kan jag ta det rätt lugnt. Den enda tid vi har att passa är sonens träning på eftermiddagen. 

Gårdagen började i skogen halv sex, dimmigt värre men så rofyllt. Några järpar välkomnade mig på passet men tyvärr hade jag glömt järppipan hemma så jag kunde inte svarsvissla så de stannade kvar. 

Några små flugor, en jordgeting, myggor och knott både såg och hörde jag. Älgar var det däremot väldigt tomt på...de måste ha varit i nån annan del av skogen.

När jag satt där och lyssnade slöt jag ögonen en kort stund, då lät det precis som att det regnade. Fast det gjorde det inte, det vara bara dropparna i träden efter nattens dimma som föll ner på marken.

Det blev i alla fall en härlig morgon och förmiddag trots avsaknaden av älgar. 

Dimman låg tät.

Sedan åkte jag hem, riggade om och tag med sonen ner till stan. Det var dags för flashmob på torget. Runtom i Sverige deltog ju-jutsuklubbar på sina torg. Hos oss i Örnsköldsvik var det drygt femton aktiva som deltog. Innan vi åkte hem köpte vi mat på den internationella marknaden och åt. Mycket gott, men mättande, det var väldigt stora portioner för en billig peng.

Sonen och hans kompis 13.00 på torget.

När vi väl kom hem la jag mig först i hängmattan, sen i soffan och läste. Jag hade en ny bok om Erik Krigarhjärta att ta tag i. Tyvärr tog de drygt femhundra sidorna slut igår så idag är jag utan bok igen....och utan något att läsa finns ingen ursäkt att inte ta tag i alla grejor här hemma...synd. Jag gillar att ha en ursäkt för att slippa göra nåt och bara vila....och det finns ingen bättre ursäkt än en bra bok.

Sitter i soffan och slappar efter ytterligare en toppenvecka på jobbet, om än väldigt intensiv. Trött, jag skulle kunna somna redan nu faktiskt. Men med tanke på att jag ska kliva upp i ottan vill det till att jaktkläderna plockas fram, matsäcken förbereds och annat småfixande görs klart innan jag får somna....annars måste jag kliva upp ännu tidigare. Det vill jag till varje pris undvika, att kliva upp extra tidigt alltså.

Det ska bli spännande att se hur länge mitt knä håller imorgon....till skogen och tillbaka hoppas jag....
Jag kommer dock inte att kunna jaga hela dagen för sonen har lite åtaganden i stan mitt på dagen så vi måste åka hemifrån vid halv tolv- tolv. Skulle ni råka vara i stan imorgon rekommenderar jag ett besök på torget 13.00, prick. Då händer det grejor!

Nej, nu ska här förberedas inför morgondagens jakt.

Inser att det blir lite varannan dags-bloggande numera. Som vanligt är tisdagar riktiga heldagar med jobb, följt av mat och sedan träning för sonen och lite klubbjobb för mig, inte mycket tid för reflektion.

Mitt dumma knä var ett stort minus under gårdagen, det var väl det dåliga med den dagen. Jag har kallat det skitknä förut men nu börjar jag nästan tycka att det är för snällt....de senaste veckorna har det varit ovanligt svullet, något det inte har varit på länge....det irriterar mig mer än någonsin. Igår var värkte det så mycket så jag hade svårt att gå, trappor funkade inte alls. Det gjorde till och med ont när jag tryckte ner kopplingen på väg hem från stan i den sena kvällen...det har det aldrig gjort förut.

Efter natten kändes det bättre, så idag har det trots allt varit drägligt. Träffade min sjukgymnast en stund innan eftermiddagens kurs och hon gav mig många goda råd hur jag ska lägga upp min träning framöver. Nu gäller det bara att följa dem också. Men jag ska göra mitt bästa, jag lovar.

Ikväll har jag gjort absolut ingenting....okej nu ljög jag lite känner jag.....
Middag, betalat räkningar, diskuterat med sonen inför hans utvecklingssamtal, arbetat lite vid datorn är ju faktiskt saker jag har gjort sedan jag kom hem. Allt det räknas nog som någonting skulle jag tro om man vill vara nogräknad.  

Det är nog det faktum att jag får vara hemma som gör att det känns som om jag gör ingenting....fast jag gör någonting ändå.....
Nu tänker jag i alla fall återigen dyka ner i boken jag hämtade på biblioteket idag.....de första kapitlen läste jag medan middagspotatisarna bakades i ugnen.
Dags för fortsättningen, den är svår att lägga ifrån sig, boken om Erik Krigarhjärta!

Åh, vilken toppendag vi har haft! Gene Fornby fick besök, tyvärr gick tiden alldeles för snabbt. Vi hade behövt flera timmar till. Möten hela eftermiddagen, hem lagade middag och en snabb dusch för att få bort röklukten innan det var dags för föräldramöte. När det var slut åkte jag hem med sprängande huvudvärk, ett rejält migränanfall attackerade. Så nu tänker jag borra ner huvudet i kudden och sova. Hoppas värken är borta i morgon bitti. Natti natt!