Är det någon som har mött en timmerbil som kommer med bredsladd emot er? Det har jag, i morse. En upplevelse jag gärna varit utan. Ett ögonblicks mindre koncentration hos mig hade gjort att jag förmodligen inte hunnit bromsa. Och då hade nog smällen varit ett faktum.

Jag körde 348:an mot skolan när jag noterade en timmerbil som körde ut från Junselevägen, på väg mot stan. Jag tyckte att den höll hög fart fram mot korsningen när jag plötsligt ser hur den kränger till över hela vägen, där jag kommer och kör.....låt mig säga att jag är väldigt tacksam att mina bromsar tog. Pedalen i botten, bilen krängde till så jag stod still....med viss marginal till godo dessutom....men jösses vad mitt hjärta pumpade.....undrar just hur föraren i timmerbilen kände sig?

När jag såg att han/ hon fått kontroll på sitt fordon började jag köra igen. Upptäckte då att hela bilen ( min bil) blinkade. Tydligen startar den typ av inbromsning jag gjorde bilens varningssystem.....

Att jag hade änglavakt är då säkert....

I morse konstaterade jag att mina val tidigt på morgonen inte alltid är de bästa. Att vakna strax efter fem och känna sig ganska pigg är ovanligt när det gäller mig....när det då händer någon enstaka, sällsynt gång är det vansinnigt dumt att ligga kvar i sängen bara för att man kan. Men det gjorde jag likafullt.
När klockradion sedan spelade den första gången började jag känna mig lätt dåsig så jag snoozade en gång....dåsade bort...snoozade igen......höll nästan på att somna när det var dags att snooza en tredje gång. Plötsligt var jag lika halvdöd som vanligt på morgonen, i stället för att om jag klivit upp en stund tidigare hade fått känna mig hyfsat pigg.....men aldrig är väl kudden och täcket så skönt som på morgonen.

Inte hade jag så stor lust att gå ut i morse heller....burr så kallt det blivit plötsligt. Det gjorde ju inte att det blev lättare att kliva upp direkt. Jag är ju inte van vid kylan ännu, så det är nästan chockartat att sticka ut näsan utanför dörren.

Nu är vi hemma igen efter att ha varit en tur ner till stan och sonens träning. Elden sprakar i kaminen och jag ligger under filten i soffan och kollar nyheterna. Här kan jag tänka mig att stanna i morgon också. Nu är ju inte det nåt alternativ, det är nog säkrast jag åker på jobbet som vanligt.

Men i morgon bitti ska jag kliva upp direkt om jag mot förmodan vaknar tidigt och känner mig pigg....tror jag....inte för att sannolikheten att det ska hända en dag till i år är särskilt stor. Tvärtom satsar jag en slant på att det inte händer igen. Törs nån satsa emot??

Här är jag, åter i mitt favorithörn under filten, med elden sprakande i braskaminen. Jag slappar och försöker i tanken strukturera upp veckan som kommer. Det går sådär.....jag fokuserar inte så bra känner jag. Tröttheten är stor just nu. Fast det är inte synd om mig, att jag är trött beror på att jag har haft det trevligt. Igår åkte jag till en goda vänner i Ö-vik där det var dags för tjejträff (vägrar kalla det tant-träff).

God mat och dryck, massor av skratt som blandades med allvar. Jag gäspade stort under kvällen men tröttheten gav med sig och vips var det närmare morgon än kväll....en toppenkväll och natt helt enkelt. 

Efter några timmars sömn var det dags att kliva upp och åka ner till klubben där instädning och fixande stod på programmet. När sedan sonen hade tränat klart åkte vi äntligen hemåt vid femtiden. Så nu filurar jag här i mitt hörn med mycket gott samvete. Kropp och ögonlock känns behagligt tunga....egentligen skulle jag behöva träna mitt knä men det värker och gör ont så jag har verkligen ingen lust.....alltså skiter jag i det! Jag lägger in ett vedträ till istället och kryper extra långt ner under filten. 

Att tidningen fortfarande är kall en stund efter det att den hämtats in är ett tydligt tecken på att det är många minusgrader ute. Andra tecken är att det knäpper i träet utomhus och att det i vissa fönster bildas lite fukt längst ner. Jag tycker också att man kan se att det blivit kallare...luften ser annorlunda ut på något vis.

Just nu skrapar en snart nittioårig tant triss i rutan. Hon får ett rejält tillskott i pensionen så här på ålderns höst...det blev 10 000 i 20 år. Inte illa. Hennes dröm är att åka Hurtigruten. Hoppas hon håller sig frisk så att hon hinner med det.

Ute snöar det, små flingor singlar ner. Undrar om Kung Bore har dragit ur proppen nu? Jag har en känsla av att nu när det väl har börja snöa kommer det att fortsätta resten av vintern. Nåja, det är inte så mycket att fundera över. När det våren väl är här vet vi hur det blev. Fast personligen tycker jag att det räcker nu.....

Idag har jag några måsten.....protokoll, fixa här hemma med tvätt och annat, laga sonens gi, helst hinna fixa lite med min stationära dator också. Allt innan jag ska åka till stan för att träffa goda vänner fram på eftermiddagen.
I morgon handlar det om att vara i jutsulokalen mest hela dagen...instädning, fixande och tävlingsträning.

Det innebär att det inte blir så mycket vila som jag skulle vilja den här helgen, men det är tur att det går fort till nästa.
Fast jag kan verkligen inte klaga på brist på vila igår kväll. Eftersom sonen och hans kompis lagade maten, med den äran, servade mig  med godis och annat fick jag en lugn stund igår. Det var skönt och välbehövligt. Dessutom var det roligt att lyssna till deras glada skratt medan de fixade middagen.

Nu ska jag ta del av nyheterna sedan är det dags att starta upp dagens göromål.

Trött, frusen och allmänt seg. Det är min status denna fredag eftermiddag. Finns det då något bättre än att slappa i soffhörnet med en eld som sprakar i braskaminen och värmer upp mig igen. Det skulle möjligtvis vara det faktum att jag tänker sätta grabbarna på att fixa middagen om ett tag då......sonen har nämligen en kompis här och i kylen finns färdig pizzadeg. Att fixa middagspizza är en lämplig sysselsättning för två tonåringar om ett tag tycker jag. Hoppas de håller med......

I min planering den här kvällen ingick att skriva protokoll och fixa en del annat jobb som hänger över mig. Men jag har precis beslutat mig för att i stället ägna mig åt enbart soffgympa. Imorgon är en annan dag.....

Läser i Expressen om en man som friats efter att ha våldtagit en kvinna.....han trodde att hennes nej hörde till det sexuella spelet....allvarligt??? Hur svårt kan det vara att förstå ett nej.....eller flera som det tydligen rörde sig om i det här fallet. Vissa saker är bara för svåra att förstå...

Nu ska jag släppa bomben hos killarna, att det är de som får laga middag.....det ska bli spännande att se hur de reagerar.

Det finns rivstarter och så finns det rivstarter....tre arbetsdagar har gått och det känns som tre veckor eller något sånt. Långa dagar med många möten, en eftermiddagskurs och något litet träningspass insprängt. Dessutom ska man ju helst hinna med saker hemma också men den här veckan ligger jag lågt med de sysslorna. Annars skulle jag inte orka alls. Jag har sett till att vi fått mat...det räcker långt tycker jag.

Igår blev det dock för mycket, migränen slog till precis när jag plockade ut rödingen ur ugnen. Blixtrande huvudvärk med det åtföljande illamåendet gjorde att matlusten plötsligt inte var så stor, tur att sonen gjorde heder åt anrättningen i alla fall. Själv stöp jag i säng med en kopp te och värktabletter. Efter några timmar i ett mörkt och tyst rum släppte den värsta smärtan, tack och lov.

Jag kan i alla fall inte skylla på eleverna. De har som vanligt varit lugnet själv och arbetat på fint, tack och lov.

Ikväll hade jag jobbat klart vid sjutiden så sen dess har jag parkerat i soffan framför teven, surfande och slappande. Ett tag till ska jag låta mig själv vara uppe, sen blir det sängen. Helgen blir intensiv även den, därför är det bra om jag inte är alltför trött. En sak är då säker, aldrig har jag upplevt att en terminsstart har varit så intensiv förut. Undrar just vad det beror på?

Sluta klippa ut recept? Nej aldrig, det fortsätter jag med. Jag gillar ju mina böcker.....

Mat och recept har blivit helgens tema. Igår kväll bläddrade jag igenom mina urklippta recept......sparade för att det såg gott ut och inklistrade i stora skrivhäften för att användas vid lämpligt tillfälle. De flesta recept är inte ens lagade någon enda gång, andra åter många gånger.

Jag hittade i alla fall flera små guldkorn som jag blev sugen på att göra men där dyker då det första problemet upp....att laga dessa guldkorn kräver planering.....Att nämna matlagning och planering i samma mening när det gäller mig är enbart ett stort skämt. Jag är verkligen urusel på att planera. (I alla fall när det gäller matplanering, annan planering är jag en bättre på....vill bara påpeka det). Jag tror inte att jag känner någon som är så vimsig vad gäller vad det ska bli för mat som jag (okej jag kanske överdriver lite, men det känns så...).

Visst jag har en tanke hur veckans mat ska se ut. Kött, fisk, kyckling, någon vegetarisk rätt och gärna en soppdag. Jag handlar så att det finns basingredienser hemma sedan öppnas kylskåpet och en snabb titt avgör vad det ska bli av det hela....
En av de vanligaste frågorna jag får av sonen när jag kommer hem från jobbet är denna: - Vad får vi till middag? Gissa vad mitt svar oftast är?? Jo detta: - Jag vet inte än, du får se.....

Jag har verkligen provat att göra matsedel och planera upp tillvaron i köket. Det fungerar några veckor i bästa fall. Sedan kommer verkligheten i vägen. Aktiviteter och annat som inte planerats in gör att schemat spricker. Eller så blir det rester jag inte hade räknat med...då måste ju de ätas upp. Det händer också att det blir lite mindre rester än jag tänkt mig...Detta gör ju också att min planering spricker.

Fast nu är det inte synd om vare sig sonen eller mig, ingen av oss blir utan mat. Tvärtom. Han får oftast god, smakrik och hemlagad mat. Ibland tillagad av min mamma när tiden är knapp men oftast kockar jag själv i köket, vilket är ett ställe där jag verkligen trivs, oplanerad eller inte.

Men hur oplanerad jag än är....jag ska verkligen försöka laga till några av de oprövade recepten i mina böcker...det ska jag. Minst en gång i alla fall.......mer än så törs jag inte gapa över.....allt mer än en gång blir en bonus.

Vad det ska bli till middag idag? Något med älgkött...

 

Funderar lite över detta med källkritik när jag surfar runt på internet. Just nu delas en förfärlig bild på en hund som skadats av smällare. Bilden kommer från Bosnien enligt vissa källor, USA hävdar andra och den är flera år gammal upptäcker jag efter ett visst googlande. Den har i alla fall snurrat på facebook några varv vid det här laget. Vissa menar att bilden är äkta, andra återigen att den är photoshoppad. Hur det än är med den saken är det en vidrig bild och om den är äkta förtvivlas jag inombords över människors ondska.

Bilden får mig också att inse att en gång internet, alltid internet. Därför är det extra viktigt att verkligen lära ut detta med källkritik till våra barn och unga. Skolan har en viktig uppgift där, men det största ansvaret har jag som förälder. Vikten att lära barnen att inte dela inlägg utan att ifrågasätta. Att inte tro på allt jag läser på nätet. Att fundera över relevansen i inlägg, artiklar och annat. Att tänka till innan man delar egna bilder. Kommer min bild att göra någon illa, kommer jag själv att fara illa av den? Vad kommer eventuella framtida arbetsgivare att tänka när de ser bilden av mig? Det är några av de frågor man måste ställa innan man trycker på delaknappen.
De saknade barnen på bilden kanske inte är saknade, utan lever med skyddad identitet. Genom att dela det inlägget kanske de inte lever skyddat längre.

Inte ens nyheterna är alltid sanna. Tänk bara på städerskan som blev anklagad för att ha stulit tåget som körde in i ett bostadshus i Stockholm för ungefär ett år sedan. Det visade sig att det inte var sant. Eller pappan som anklagades för att ha lämnat sin son när han inte spelat som han ville i en match och åkt därifrån. Det var inte heller sant.
Eller den facebooksida som gör gällande att Johnny Depp är död...den delas fortfarande med jämna mellanrum. (Det får mig också att fungera över de harmlösa inlägg facebook ibland plockar bort....denna sida borde verkligen tas därifrån kan jag tycka....)
Från Kinas nyhetsflöde kommer nu nyheter om den avrättning som det talats så mycket om på slutet och som genomfördes i Nordkorea. Tydligen ska den ha genomförts under makabra former. Men där ifrågasätter redan världens medier sanningshalten.

Detta är bara några små exempel på hur viktigt det är med källkritik, att vi inte tror allt vi läser och ser och framförallt att vi inte delar till höger och vänster utan att först tänka efter. Det är svårt, väldigt svårt. Därför är det viktigt att vi hjälps åt, diskuterar det vi sett på internet och nyheterna vid middagsbordet för att sätta ord på det. Tillsammans ifrågasätta och granska innan vi tar till oss allt som sanningen.

Man kan också tänka så här:
- Jag har ingen aning om det är sant eller en skröna därför avstår jag från att sprida det vidare.

Hade jag formulerat detta för mig själv tidigare skulle jag ha gjort det till mitt nyårslöfte. Fast än är det inte för sent, det nya året är ju bara fem dagar gammalt så det får bli ett försenat löfte.

Wohoo, vilken härlig nostalgitripp jag blev bjuden på ikväll. En stor del av Näckrosengänget samlades, först på Gästis för att äta sig mätta på en fantastiskt god soppa, för att sen gå till Röda kvarn och titta på flera bildspel och videoinspelningen från sommaren 2009.

Vi som kom fick alla följa med på en härlig resa fem år bakåt i tiden med minnen av oerhört varma dagar, musik och glada skratt. Därför känns det extra roligt att ha ett nytt bygdespel att se fram emot sommaren som kommer. Det ska verkligen bli toppenroligt att få vara en del av hela den resan igen.

Att det kommer att bli annorlunda den här gången är då säkert. Inte så konstigt med tanke på att det är ett helt nytt bygdespel. Kanske kommer jag att få ha annan färg på klänningen än svart. Då blir det också annorlunda, i alla fall för mig. Eller så kommer jag inte att vara gift med samma karl som i de senaste spelen. Det skulle verkligen bli annorlunda.
Nåja, det är inte lönt att fundera....det är inte mitt problem, tack och lov. Det sköter andra så bra så. Hur som helst ser jag fram emot min del av det äventyr som väntar under våren och sommaren!

En plötslig ingivelse igår fick mig att börja klä av granen, den fortfarande gröna fina granen. Men jag tänkte att det var lika bra att passa på medan den fortfarande hade de flesta barren på plats.

När granen väl var ute fortsatte jag med tomtar och det andra som brukar komma fram precis innan jul. Av bara farten åkte ljuslyktor och annat som brukar komma fram till första advent bort också. 

Varför sluta då när jag var inne i ett flow.....stjärnor och ljusstakar i fönstren byttes till vanliga lampor. Då återstod gardiner i några rum....ett fönster, två och sedan tre....vips var julen borta i vårt hus. 

En aning för tidigt men vädret ute påminner inte om vinter direkt så det kändes lika bra att städa undan allt. Dessutom är det skönt att ha det gjort när jobbet börjar igen. 

Belysningen sitter dock fortfarande på utegranen, men jag tror faktiskt att jag tänker fixa det i helgen också.

Fast det blir inte idag. Sudden hade träning under förmiddagen och om ett tag ska vi på Gästis och träffa våra Näckrosenkompisar.

De flesta klär på sig innan de går ut, granen fick klä av sig. 

Resan hem från Östersund igår gick i musikens tecken. P4 var den enda radiokanal som fungerade och eftersom det inte var någon sportsändning vill jag gärna bli räddad med bättre musik än den som spelades just då. Sonen startade upp Spotify och efter några låtar fyllde Kashmir bilen. När den var slut undrade sonen om jag kunde tänka mig att lyssna på fler inspelningar av den för att jämföra och hitta vår favorit. Sagt och gjort, mellan Stugun och Bispgården lyssnade vi på låten i flera olika inspelningar och enades utan tvekan om att den inspelning som gjordes under Celebration Day är den i särklass bästa versionen av låten. Viktig kunskap? Nja, men ack så roligt vi hade under tiden. Som en bonus upplevde vi dessutom att resan gick ovanligt snabbt.

Jag tittade ut genom fönstret i morse och insåg raskt att mina dubbskor kommer att få göra rätt för sig idag också eftersom jag om någon timme ska ta mig en promenad till sjukgymnasten och träna. Eftersom mitt knä bråkar och stökar känns det bra att få ett rejält träningspass. Årets första besök känns extra positivt då "min sjukgymnast" har kommit tillbaka, hurra!

Nu tänker jag ta mig en mugg kaffe för att vakna till riktigt, så kommer dagen att gå som en dans sedan, en isdans!

Nyss var det nyårsafton och vi åkte mot Östersund för att fira nyår med bästa vännerna, plötsligt är det den andra dagen på det nya året.

Vi fick ett toppenslut på 2013 och en toppenbörjan på 2014 bland goda vänner. God mat, glada skratt och härlig stämning. Precis som ett nyårsfirande ska vara.

Nyårsdagen i sin tur bjöd på sport i tevesoffan och sedan en långpromenad innan det var dags för middag och mer teve. Precis som en nyårsdag ska vara.

Nu hänger vi i tevesoffan här hemma, framför en film som rullar i väntan på att maten i ugnen ska bli klar. Det känns skönt att vara hemma igen, några dagar till av ledighet innan allt kör igång igen.
De dagarna tänker jag ta tillvara på bästa sätt, fixa lite skrivjobb, läsa några böcker och bara slöa resten av tiden. Skjutsa sonen till träning och lan står också på programmet samt eventuellt ett sjukgymnastbesök imorgon.
.
Men först middag och resten av Elysium.

Idag ville jag verkligen sova ut...istället vaknade jag redan halv sju. Undrar om det är åldern eller om det är en tillfällig svacka? Jag hoppas på det senare. Tack och lov har jag inte nått det stadiet av mognad att jag kliver upp när jag vaknar så tidigt, utan jag stannar med gott samvete i sängen med en kaffemugg och morgontidningen.

Igår tränade sonen på eftermiddagen, inte så hårt med tanke på astman. Men i lugnt tempo och med mycket duoteknik. Att hoppa träningen var inget riktigt alternativ eftersom de hade gästinstruktörer i världsklass på duopasset. (Faktiskt blev det lugnare vad gäller astman efter träningen så det var nog bra att träna lite lagom).
Efter ett träningspass till i eftermiddag så har de nog fått många användbara tips och förbättringsområden att öva på inför framtida tävlingar. Till och med jag ser ju att killarna har talang, därför är det roligt att de får en extra boost av fler än deras vanliga tränare. Som alla för övrigt gör ett fantastiskt jobb, utan deras engagemang skulle de inte vara där de är idag.
Jag tänker, när jag sitter där nere i lokalen många timmar varje vecka, att det är en fantastisk förmån för mitt barn och alla andra att få träna i en klubb med så engagerade tränare som leder och inspirerar till personlig utveckling för alla och envar. Som med lagom mycket krav och massor av positiv uppmuntran ser alla och hjälper alla att utvecklas. Plötsligt känns det inte alls långt att köra till stan jämt och ständigt.  

Imorgon är det nyårsafton och då ska vi också köra till stan, fast till en annan stad. Hela vägen till Östersund. Det är även dagen då det ska avges löften inför framtiden, något jag inte brukar vara särskilt bra på. Eftersom jag sällan lyckats fullfölja de enstaka löften jag någon gång gett slutade jag för många år sedan med det.

I år däremot tänkte jag att jag kan lova några saker..... Jag lovar att fortsätta kämpa med min knäträning. Jag lovar också att fortsätta skjutsa sonen till alla träningar i stan så att han kan fortsätta utöva sitt stora fritidsintresse. Jag lovar att undvika stress genom att strunta i alla måsten som inte är måsten egentligen. Jag lovar att fortsätta fokusera på eleverna så att de får det mesta av min tid och undvika att fastna i allt som pockar på runt omkring.  Jag lovar också att göra mitt bästa för att fokusera på nuet och inte ha tankarna någon annanstans än där jag är just då.

Okej det är möjligt att det inte är några riktiga nyårslöften men det är mina löften till mig själv. Det är saker jag redan gör eller har som intention att göra. Den riktigt svåra biten är att fokusera på nuet...det är så lätt att tankarna sticker iväg. Där har jag nåt att jobba med, det är då säkert.
En annan sak jag har svårt att motivera mig till är ju att träna när det hela tiden är två steg fram och ett tillbaka. Nej det är snarare ett steg fram och två tillbaka...så känns det i alla fall. Just nu är det tillbaka igen för knivarna sticks in när jag tränar och promenerar....fast jag vet ju att om jag oförtrutet kämpar på så är det snart dags att ta nåt kliv framåt igen. Att ta ett kliv framåt passar ju bra med tanke på att det snart är ett nytt år, det satsar jag på. Hej och hallå 2014, nu kommer jag!

I morse uppmärksammades jag av ett av livets små vardagsmysterier. Jag skulle ta en värktablett och öppnade som vanligt asken på fel sida. Hur kan det komma sig att jag alltid öppnar på den sidan där informationslappen sitter instoppad runt tabletterna? Undrar om det bara är jag som gör det?

Jag måste kolla om det bara är slumpen som avgör på vilken sida lappen sitter eller om det kan vara så att den där så irriterande lappen sticks in från ett särskilt håll. Då borde jag kunna lära mig att öppna på andra sidan. Hittills har jag bara blivit lätt irriterad och stängt kartongen innan jag öppnat på den sidan där jag kommer åt medicinen......snacka om välfärdsproblem....

Astmahostan river i bröstet på pojken i källaren. Den har varit envis den här gången, stannat hos sonen i snart tre veckor, mer eller mindre intensiv. Nu har den ökat i intensitet igen och det märks att det börjar ta på krafterna hos honom, han som var trött redan innan....Förhoppningsvis ger den med sig innan skolan börjar igen.

Nyhetsmorgon idag har bjudit in en kvinna som har assistans tjugotre timmar per dygn. Den tjugonde december fick hon besked att hon från första januari ska klara sig själv. Enligt henne själv kan hon inte ta sig upp ur sängen utan hjälp, hon ramlar ofta och behöver därför stöd när hon går, hon klarar inte av att sköta sin hygien själv efter så många operationer i rygg och nacke att jag inte kommer ihåg antalet.

Är detta sant är det ju förfärligt hur vi behandlar människor som är sjuka i vårt land. Nu valde motparten, försäkringskassan att avstå från att komma och bemöta henne vilket gör det svårt att ta ställning då alla sidor inte kommer till tals. Men hur som helst borde hon ju få hjälp att ordna upp situationen. Att vara sjuk och dessutom behöva slåss för att få hjälp är inget man önskar ens sin värsta ovän. Hoppas hon får en lösning på sitt problem så att hon klarar av att leva ett värdigt liv och slipper ligga med blöja i sängen och vänta på hjälp.

Spelberoende är en annan fråga som tas upp i dagens program. Det man pekar på är att man som förälder bör prata med sina barn om spelen, visa intresse, helst spela själv för att förstå vad det är som gör att man så lätt fastnar framför skärmen. Man tar också upp det faktum att ungdomarna träffar kompisarna vid datorn därför är behovet av att ge sig ut inte lika stort, de har ju redan sitt umgänge. Vilket ju faktiskt kan vara både positivt och negativt.

Jag tror att det precis som de säger är viktigt att prata med barnen om spelen och att sätta gränser. Men att jag skulle börja spela för att därigenom dela sonens intresse...vilket skämt....han har nog försökt locka mig men jag är helt enkelt inte intresserad.
Vi gör andra saker tillsammans istället, går promenader, lagar mat, ser film, diskuterar böcker vi läst och sen lyssnar jag mer eller mindre tålmodigt när han berättar om olika spel och gadgets till dem. Jag hänger också en stor del av tiden med honom i dojon på Skolgatan där han utövar sitt andra stora fritidsintresse, jujutsun.

Jag vet att många föräldrar skaffar en router med föräldrakontroll, där man kan ställa in så att internet stängs av vissa tider....tack och lov har vi inget behov av det i vårt hus eftersom sonen kontrollerar sitt spelande. Om det däremot skulle behövas, ja då fick jag problem.....eftersom det är just sonen som fixar alla inställningar och annat till vårt nätverk numera.....

 

En viss förvirring uppstod i morse när jag vaknade....tänkte att det borde vara tisdag...men det visade sig att det var lördag. Helgdagar och mellandagar förvirrar tidsbegreppet, framförallt när man som jag är ledig. När jag så kollade mitt twitterflöde ökade förvirringen ännu mer för där är det verkligen ingen skillnad mellan vardag och helg, i alla fall vad gäller tweetar om mitt yrke.

Det får mig att fundera lite över är om det är nåt fel på mig som inte tänker på skolan och skolutveckling hela tiden eftersom en så stor del av övriga helglediga lärare verkar göra det? När jag har snabbkollat twitterflödet under julhelgen är det fyllt av klokord om skolan. Till och med under juldagarna var flödet konstant. Jag blev bara matt och funderade allvarligt på att avfölja alla där och då. Valde dock att låta bli för allt som oftast dyker det upp tankar som är värdefulla. För att jag gillar skolutveckling vet alla som någon gång har arbetat med mig.

Men frågan kvarstår, varför tar man inte ledigt när man är ledig? Visst jag tänker också på skolan när jag är ledig ibland, det måste jag erkänna.  Men under helger och annan tid skriver jag antingen ner mina tankar på en lapp eller så får de flyga iväg....är de värda att komma ihåg dyker de upp igen vid ett lämpligare tillfälle. Jag tror nämligen att det är jätteviktigt att vara närvarande i det man gör just nu. Arbetar man ska tankarna vara på jobbet. Är man ledig, ja då ska man unna sig att vara ledig. Jag skulle då inte orka annars, det är helt säkert.

Jag inser att en del av den stress jag och andra ibland upplever med all säkerhet har att göra med detta mediebrus, vissa saker kan få en att känna sig otillräcklig vilket ökar stressen ytterligare. Nu tackar jag dock min erfarenhet....jag har lärt mig att stänga av men kan inte hjälpa att jag blir påverkad ändå.

Och ja jag vet, det är bara att låta bli att kolla men som jag konstaterade tidigare, under skolterminen kommer det många kloka tankar att ta del av som hjälper mig framåt i mina egna tankar. Dessutom twittras det om annat också...jag följer nämligen inte bara skoltwittrare....

Det är bara att konstatera att sociala nätverk är både positivt och negativt, det handlar till syvende och sist om vad man gör av det själv och framförallt hur man använder det. Jag fortsätter att vara ledig ett tag till!

Jag har nyss vaknat. Ligger kvar under täcket med en kaffemugg i handen och funderar på vad jag ska fylla den här dagen med. Läsa är det som står närmast till hands. Med andra ord är det bara att konstatera att lugnet råder.

Ute i världen är det inte lika lugnt. På nyheterna berättar de om en bilbomb som exploderat i Beirut, en buss som störtade ner i en ravin ( i Thailand) och dödade tjugonio, i Brasilien där stiger dödssiffran efter veckor av skyfall och här hemma har människor blivit hemlösa efter att deras hus brunnit. Det är sannerligen inte julefrid överallt. Vilken tur vi har.

Läser i tidningarna om den sjuka våldslek som vissa ägnar sig åt där man helt omotiverat slår ner oskyldiga på gatan och sedan går därifrån. En tjugosjuåring ska åtalas efter att ha blivit fångad på film. Tänk han är nästan trettio och tycker att det är en cool aktivitet att slå ner oskyldiga på gatan. Nästan trettio.....hur trasig är inte den unge mannen...för att inte tala om hur trasiga de oskyldiga offer som drabbas av galningarna blir, både fysiskt och psykiskt. Vågar de någonsin möta en annan människa ute igen?

På teven spelar ett gulligt litet pojkband vars största merit är att de varit förband till Justin Bieber. De dansar och är coola med kepsar men deras sångröster...eller så är det bara hur deras stämmor arrangerats som gör att det låter förfärligt. Jag blir generad för deras skull......jag zappar raskt vidare till en annan kanal och hämtar dagens andra kaffemugg.



 

Oj så tomt och konstigt det blev i vårt hus. Efter att ha varit fler i huset under hela julhelgen är det nu bara sonen och jag igen.

Vi har haft en underbart skön julhelg med god mat, korsord, läsande, kort- och tärningsspel, någon liten halkig promenad och skön samvaro. Precis som det ska vara med andra ord. Inte en tid att passa (ja förutom klockan tre på julafton då), dagarna avlöste varandra i ett makligt tempo.

Som vanligt gick några till julottan medan andra sov vidare och ytterligare ett par av oss klev upp fikade och tittade ut på marschaller och fackeltåg. Sonen gick till julottan, själv hör jag till den falang som kliver upp men inte går till kyrkan. Precis som det alltid har varit....varför ändra ett vinnande koncept?

Idag gör vi återigen så lite som möjligt. Jag slappar vid teven och läser en bok, sonen skypar och spelar med kompisar. Så småningom kommer mamma hit, då ska vi öppna julklappar......vi har sparat våra klappar till idag. Inte dumt att sprida ut paketöppnandet lite....

Nu tänker jag ta min bok igen och läsa vidare. Bästa sysselsättningen en annandag jul!

Idag är det skrapdan, den bästa dagen på hela julen. (Precis när jag skriver det känns det som att jag skrev om det ifjol också....men då får det bli en favorit i repris.....) Skrapdan är för mig tända ljus, en promenad runt byn för att kolla affärer, familjen, glögg, blöte, en promenad i den sena kvällen och bara känslan av att vara tillsammans och ha den tiden flera dagar framåt.

I vår familj råder julefriden på skrapdan. Inga måsten, ingenting som inte är färdigt, bara förväntan inför julhelgen. När sedan resten av familjen kommer framåt eftermiddagen, då börjar julen på riktigt. Lagom till glöggen och blötet!

Att då titta på nyheterna och bli påmind om att alla inte har det lika väl förspänt känns orättvist. I USA har de västra delarna drabbats av is-, snö- och regnstormar med den förödelse som följt på det. Flera människor har fått sätta livet till. Flyktingarna runt om i världen som bor i tältläger, deras jul blir inte heller särskilt fridfull.

På nyhetsmorgon berättar man om den nya digitala valutan bítcoin. De försöker lära oss hur den fungerar och vad det är. En bitcoin är drygt fyratusen svenska kronor i nuläget. Det är märkligt dock, när sonen berättade om detta för mig för ett par veckor sedan hade jag aldrig hört talas om att det fanns en digital valuta. Sedan dess har jag hört talas om bitcoins nästan varje dag. Jag har dock fortfarande lite svårt att förstå hela konceptet.....men så är jag inte någon ekonom  heller.....

Dagens stora reportage i vår lokaltidning handlade om par som anordnar swingerträffar. Jag kan tänka mig att många satte julkaffet i halsen.....läder och naken hud över ett helt mittuppslag....inte direkt ett förväntat reportage så här i juletid.....Men rätt uppfriskande om man frågar mig, att tidningen vågar gå utanför ramarna.

Jag funderar på att gå till sjukgymnastiken och köra mitt träningsprogram idag, inte för att jag vill utan för att jag måste. Annars kommer det att bli väldigt länge till nästa träningstillfälle och det skulle inte vara bra. Dessutom känner jag hur det stramar i ryggslutet....det kan nog vara på sin plats med några ryggövningar också.....

Det är något alldeles speciellt med att vakna tidigt en morgon i advent. En speciell frid råder, ett lugn som talar om att snart är julen här. Med tända ljus och en mugg kaffe ligger jag och tänker på vad den här dagen ska innehålla. Julklapparna ska slås in men de är inte så många så det går nog snabbt. Jag ska i alla fall passa på att göra det medan sonen fortfarande sover.

Stortomten var snäll med oss även i år och kom in med granen och klädde den som han brukar....fast han kom med den tidigare än han brukar. Den brukar anlända medan vi sover natten mellan den tjugoförsta och tjugoandra men igår dök den upp på eftermiddagen. Medan jag var hos mamma och fikade och sonen satt inne på sitt rum och spelade......julmagi!

Idag på eftermiddagen bär det av till stan, sonen har sista träningen före julhelgen. Misstänker att det kommer att vara hysteriskt med folk. Ja, inte på träningen utan ute på stan och överallt där det brukar finnas parkeringsplatser......Fast förhoppningsvis har de flesta gjort bort det de ska när vi anländer vid tretiden. Så att jag utan att trängas och knuffas kan fixa mitt bortglömda. 

När vi kommer hem bjuder mamma på middag. Därefter ska vi, som traditionen bjuder, hjälpa hennes tomtar att komma fram ur mörka vrårna på Köpmangatan.

Nu tar jag mig en mugg kaffe och börjar prassla med julklappspappret..

p.s alla bilder togs igår...

I hallen lyste det tredje ljuset...idag är det utbytt till det fjärde.

Små tomtar har kommit fram ur mörka vrårna och ute föll det snö. (i alla fall ett tag)

Tomten kom med granen och tillhörande tågbana...precis som han brukar. 

Köksön fick en liten dekoration den också. 

Tidigt i morse kom jag plötsligt på att jag hade glömt att ta in granen i garaget. Jag hade inget annat val än att kliva upp ur den varma, sköna sängen, ta på mig kläder och gå ut för att hämta in den. Annars skulle ju inte tomten ha någon gran att klä sen idag.

Då när jag gick där över den isiga gården, tänkte jag plötsligt på pappa. Att ta in granar i värmen var alltid hans jobb. Han som inte ens tyckte att det var jobbigt att kliva upp tidigt. Fast han skulle å andra sidan inte ha glömt att ta in den på kvällen.....funderar på om det kanske var han som på något vis påminde mig....

Nu är i alla fall granen i garaget. Inser att jag har tagit en större gran än jag brukar....få se hur mycket jag behöver såga av den för att den ska passa.

För att bereda plats åt granen var vi tvungna att flytta dödsstjärnan igen. Den som egentligen ska rivas.....fast jag har ju inte hjärta till det. Tidigare i år flyttade den nämligen ut från sonens rum till den plats där julgranen brukar stå. Där har den hotat med sin dödsstråle sedan dess.

Men att ta risken att granen skjuts i sank genom att låta den stå kvar? Nej, nej det går ju inte....dessutom skulle det bli för trångt då med tanke på årets granstorlek.

Att riva det drygt tretusen bitar stora legobygget kändes fortfarande inte som något alternativ, alltså gällde det att hitta en ny plats. Under andaktsfulla former med rädsla för att halka och krascha bygget bars den ut till förrådet. Efter uppröjningen där i somras finns ju faktiskt plats.

Där står den nu och pustar ut....den klarade sig från rivningshotet ytterligare en gång. Fast jag är nog den som tycker att det känns bäst, min ångest inför tanken att riva bygget är så stark....nu råder frid istället, rivningsfrid.