Teknik är underbart när det fungerar, men när det inte gör det blir jag smått tokig, eller stortokig för att vara helt ärlig..... Jag önskar verkligen att jag hade sonens mer analytiska, lugna problemsökarsinne. Istället blir jag frustrerad, irriterad, otålig, ilsken och på allmänt dåligt humör. Anledningen?

Jo en skituppdatering till min mobil som gör så att telefonen inte alls fungerar som den ska. Hur jag än bär mig åt hittar den inte SD-kortet, ungefär hälften av apparna fungerar inte, ljudet är borta, batteriet blir väldigt varmt fast man inte gör något alls...och det är bara några av problemen. Skit, skit, skit.....bajstelefon....

Fast jag ska väl inte klaga egentligen, det är faktiskt första gången någonsin som jag har problem med en mobil och om jag vore det minsta lik sonen skulle jag nu googla runt och kolla in olika forum för att se om det är fler som har problem och försöka hitta lösningar. Fast jag gör väl som vanligt....om ett tag vrålar jag ut sonens namn i frustration och ber honom fixa till skiten.

Positivt däremot är målaren som jobbar på. Han gör så att det grå breder ut sig allt mer! Doften av färg ligger tung runt huset, framförallt en dag som denna när värmen får luften att dallra.
Fast under kvällen doftade det mer av den grillade kycklingen än av färgen. Det var så härligt att slappa ute på altanen och äta den nygrillade maten. Vi testade dessutom att grilla laktosfri halloumi för första gången, det var faktiskt ingen större skillnad mot den som innehåller laktos.

Nej nu ska jag nog ta och försjunka i en bok en stund......då kanske jag glömmer telefoneländet.....

Här sitter jag och filurar och tänker tillbaka på dagen. Snacka om att vår klass hade tur med vädret. Det har varit precis lagom varmt för att orka med en heldag utomhus. I morse gick hela klassen till Flärken för att ha bildlektioner. Akvarell, oljepastell och lera har vi använt på olika sätt. En underbar dag fylld av aktivitet. Lunch ute och sedan släpade vi oss tillbaka till skolan i tid så vi hann med skolskjutsarna. Men efter en intensiv men rolig dag var det knappt vi orkade.

Överraskningen som jag fick när jag kom hem och upptäckte att en sida av garaget har fått ett första lager grå färg var stor. Här går det undan vill jag lova. Det ser så fint ut, tänk när hela huset är klart. Så läckert det kommer att bli. Inser att jag kanske borde ha tagit nån före och efter bild....

Snart har målaren kommit varvet runt på huset när det gäller skrapningen. Framsida och en del av gaveln kvar bara. Tyvärr gjorde han inte enbart positiva erfarenheter....sargen runt förrådet visade sig vara i väldigt dåligt skick lite här och där när färgen skrapades....ett samtal till snickaren som kom och tittade och konstaterade att det blir till att byta ut allt om det ska bli bra i långa loppet. Positivt för huset som blir i bättre skick, negativt för kontot. Fast på lång sikt lär det väl vara bra för kontot också även om jag har svårt att se det nu. Det borde finnas någon slags kuckelimuckmedicin för hus....på samma sätt som det finns för barn som är sjuka.

En annan sak jag funderat över idag är detta med sommarkänslor. Tänk att de saker man gläds åt på försommaren och våren är samma saker som irriterar längre fram. Gräset som blir grönt och plötsligt växer mer än man trodde var möjligt, flugor som surrar trivsamt för att en dag bli till ett irritationsmoment. För att inte tala om solen som glädjer med sin värme och sitt ljus, samtidigt som den på ett ganska brutalt sätt påminner om hur förfärligt oputsade fönstren är. Visst är det fantastiskt att det mesta är i världen kan vara både positivt och negativt beroende hur man ser på det. Jag försöker att se positivt på det mesta även om jag ibland hänfaller åt irritationssidan.....men som Karlsson på taket skulle ha sagt - det är världsliga saker!

Idag har det verkligen varit sommarvärme, helt underbart. Dagen började med att jag skjutsade sonen till stan, första praodagen. Redan då kändes det att det skulle bli en underbar dag.

Efter att ha lämnat av sonen åkte jag och tvättade bilen. Den hade fått nåt klet på sig under helgen i Köping. Förmodligen nåt träd som kladdat ner den. Nu är den ren igen, vilket även vårt hus är. I alla fall invändigt, det ska bli härligt att slippa skrapa bort skräpet under fötterna när det är dags att lägga sig....

Huset blir dock skrapat utvändigt nu. Snart är garaget och ena gaveln klar. Det är den vägg som är sämst. Hoppas att regnet håller sig borta så att målaren får fortsätta under veckan. Hans målsättning är att få så mycket som möjligt klart under maj. En målsättning jag gillar.

Min egen målsättning just nu är att hålla kvar lugnet jag har lyckats lägga mig till med under de lediga dagar som varit. Just nu känner jag mig väldigt "tillbakalutad" och kommer knappt ihåg hur man gör när man jobbar.....fast det var väl kanske att ta i....det är klart jag kommer ihåg. Imorgon är det i alla fall dags för bibliotek igen. Då har jag några böcker att lämna tillbaka, jag har hunnit med att läsa en del under helgen. Men som tur är ligger det två till och väntar på att jag ska öppna dem och börja läsa. Det är nog dags nu!

Jag måste erkänna att jag har haft en fördomsfull bild av Köping som stad. När jag har hört Köping har jag tänkt grått, fyrkantigt och rätt fult men ack vad jag hade fel. Istället visade det sig vara en trivsamt charmig småstad.  Anledningen till besöket var en tävling sonen skulle delta i. 

Jag bodde mitt i den gamla delen av staden på ett hotell med den bästa servicen. Hotell Gillet, rekommenderas varmt! Ett familjehotell med den rätta känslan. Sonen fick sova i dojon med övriga......

Köping bjöd också på ett strålande väder, varmt och soligt. Att kliva ut från tävlingsarenan efter lördagens tävlingar var nästan en chock, det var riktig sommar utomhus. Det bästa av allt var att det var lika varmt här hemma.

Övriga deltagare stannade en natt till för att delta i ett läger men sonen och jag åkte norrut redan igår. I Härnösand tog orken slut så då åkte vi upp å berget och sov över hos morbror och moster.  Åh så skönt det var att krypa ner under täcket efter en lång dag. 

Nu är vi hemma igen, tvättmaskinen har arbetat hela dagen. Själv har jag inte gjort många knop mer än att plocka ur den och starta den igen. Istället har jag ägnat tiden åt att läsa, först ute i växthuset och sedan inne i soffan.

Ute på kvällspromenad i den ljumma luften.

Två glada medaljörer.

Oj, nu var det flera dagar sen jag tog mig tid att blogga. Märkligt hur tiden flyger iväg. Jag inser att avsaknad av bloggskrivande  har att göra med det faktum att det är rätt fullt upp nu. Dagarna och kvällarna svischar förbi på ett näst intill osynligt sätt.

Jag har inte heller mått så jättebra denna vecka, huvudvärk varje natt och igår vaknade jag av att hela sovrummet åkte karusell runt mig. Efter att ha letat på nätet fann jag att det visst kallas karusellyrsel. Det finns i alla fall två varianter, en som går över efter tio minuter till några timmar. Och en variant som kan hålla i sig flera månader....som tur var blev det bättre efter en stund men jag är fortfarande lite svajig om jag rör huvudet alltför fort.
Dessutom har forskarna kommit på att migrän kan utlösa denna yrsel också. Med tanke på att jag hade vaknat av migrän tidigare på natten verkar ju det rimligt....Hoppas jag slipper åka karusell på ett tag nu bara...det var inte roligt. Jag tycker verkligen synd om de som drabbas av detta under en längre period.

Just nu ligger jag och tar igen mig en stund medan sonen är på väg från Umeå med buss. Han har varit på yrkes-SM. Det ska bli spännande att höra vad han har fått ta del av idag, om han fått några nya tankar inför gymnasievalet. Sedan ska vi ner till stan som vanligt eftersom det är ju- jutsukväll.

Choklad och kolatårtan blev perfekt, sonen och hans träningskompisar lyckades med utmaningen att ta sitt blåa bälte och jag fick åka hem när styrelsemötet började. En mer perfekt lördag än så är det svårt att uppnå....eller?

Tårtan tänker jag verkligen göra igen, framförallt nu när jag vet att det inte spelar någon roll när smöret kastas i.....det blev inte mycket kvar i alla fall vilket gör att jag funderar över när jag har anledning att baka den nästa gång. Helst igår.....

De som graderade till blått bälte gav verkligen järnet allihop. Trots spräckta gibyxor, leder som skadades, pollenallergi (och astma på grund av det som var värre än de flesta dagar) och magont så lyckades alla fokusera under den tid graderingen pågick. Så bra att alla fick sin nya bältesfärg. Som åskådare upphör jag aldrig att fascineras av det engagemang denna sport lockar fram hos de som håller på. De grupper (avance och tävling) sonen tränar med är nog alldeles extra fantastiska tycker jag....det sätt de peppar varandra och finns där för varandra gör att de når nya höjder hela tiden. Fast när jag tänker efter gäller det hela klubben, inte bara hans grupper. Det är den stämning som finns där nere, man hjälper och pushar varandra! Sen finns en massa svettdoft också...

Nu njuter jag av en söndagsförmiddag utan en massa saker att ta tag i....mer än de enorma tvätthögar som verkar ha vuxit till av egen kraft under den vecka som gått. Jag förstår dock inte riktigt hur det kunde ske med tanke på att det var helt tomt för en vecka sedan. Men nu är det som det är...bara att bita i det sura äpplet och låta maskinen jobba.

Myrorna lyser med sin frånvaro sedan några dagar...peppar peppar.....inte tack vare myrdosorna dock utan jag gasade dem....
I garaget hittade jag en sprayburk med insektsgift.....jag skickade sonen till övervåningen och sedan gick jag till attack. Nu ligger de som små svarta prickar lite här och där....sprayburken står kvar mitt ibland de döda som hot om det är någon som vågar sig tillbaka....
Hu så hemsk jag är...fast å andra sidan....det är väl tänkt att myrdosorna ska döda också? Eller hur?

Senare under eftermiddagen är det dags att åka till stan igen men vi behöver inte åka tidigare för det är ju ingen bältesträning idag....däremot är det tävlingsträning. Eftersom det är tävling nästa helg behöver de nog gå igenom sitt program. Hoppas bara att sonen håller sig frisk, han är sliten nu. När tävlingen är över tror jag att mammavetot träder in och ser till att han vilar ett tag.....Det är faktiskt inte så lyckat när intensiva träningsperioder inträder samtidigt som pollensäsongen.

Nu har det blivit dags att masa sig ner i källaren och hälsa på i tvättstugan.

Här ligger jag i soffan och tittar på friidrottarna som tävlar i Diamond Leauge. Tårna är lite kalla så i braskaminen sprakar elden och gör att det känns väldigt varmt och mysigt denna gråkalla kväll.

När jag kom hem efter jobbet satte jag igång att baka en chokladtårta till i morgon. En kladdkaketårta med kolaglasyr. Glad i hågen satte jag igång att blanda ingredienserna till kolasåsen i kastrullen för att koka den. När jag blandat allt och plötsligt tittade i receptet såg jag att smöret inte skulle blandas i under kokningen utan efteråt......ooops. Det var bara att konstatera att det var för sent att göra något åt det hela. Så jag kokade på allt vad tygen höll och en stund extra.....

När jag så satte igång att baka själva kakan flöt allt på fint....till dess att jag insåg att jag hade alldeles för lite kakao hemma. Med en kolasås under kokning på spisen var det inte läge att sticka iväg på affären direkt. Då är det tur att mamma finns. Jag är inte säker på om hon skrattade eller suckade när jag ringde ( jag tror kanske att hon log i smyg) och sa att jag behövde kakao.....med tanke på att jag tio minuter innan sagt till henne att jag hade alla ingredienser hemma den här gången. Det är inte första gången hon räddar mig nämligen.....förmodligen inte den sista heller......

Nu är det bara att hoppas att kolasåsen stelnar lagom mycket där den ligger ovanpå kakan.....jag tror det men är inte säker....i morgon vet jag.

Nu tänker jag ägna mig åt en god bok resten av kvällen, i morgon är det bara att kliva upp....sonen ska försöka ta blått bälte....har inte kolan stelnat är det kanske jag som blir blå....av frustration över att jag inte lärt mig läsa hela receptet innan jag börjar....

När jag kom hem från jobbet idag hade vårt hus duschat. Det luktade gott av fasadtvätt och väggarna såg riktigt fina ut. Nu ska det torka och sedan är det skrapning innan det är dags för ny färg. Det ska bli så spännande att se det färdiga resultatet. Åh vad jag längtar! Idag har jag i alla fall valt ny markisväv, grönt kommer nog inte att vara så snyggt när huset väl får ny färg.

Igår hade vi årsmöte på ju-jutsun, ett ganska långt årsmöte, det fanns en hel del att diskutera och en ny styrelse skulle väljas. Därför känns det lite ovanligt idag eftersom jag inte fortsätter med styrelsearbetet. Några trådar finns att sy ihop innan jag helt kan kliva av sekreterarrollen men det kommer att kännas annorlunda framöver. Det är något som är säkert. När hösten kommer ska jag börja träna själv medan sonen är på mattan....det borde jag kunna fixa tycker jag! (jag har faktiskt tränat idag i alla fall...)

I källaren springer fortfarande små myror omkring....inte lika många som under helgen men än har de inte gett sig av. Jag har försökt att tala om för dem att vi inte driver något myrpensionat men de lyssnar inte. Jag som inte ens serverar något ätbart....istället har vi satt ut små myrdosor som lockar in de små stackarna och tar livet av dem till slut.....
De är lättlurade de små rackarna....å andra sidan har vi inte sett vem som skrattar sist ännu, kanske visar det sig att det var jag som var lättlurad.

Idag gjorde jag en lite större väggalmanacka över de veckor som är kvar innan eleverna får sommarlov. Det är sex veckor, normalt brukar det vara åtta veckor när jag sätter upp den men av någon anledning har tiden gått så snabbt så jag har inte hunnit med. Nu har vi tack och lov tre hela veckor utan avbrott men sedan är det kortare veckor igen. Jag inser att det börjar bli dags att sy ihop skolsäcken. Inte påbörja en massa nya projekt i alla fall. Vi har redan fått stryka över en dag......

Det här blev en sån där bonuskväll hemma igen. Jag hade räknat med en resa till stan men sonen skulle inte träna, jag hade missat att det var udda vecka nu...därför fick jag extratid här hemma. Inte så dumt faktiskt med tanke på att målaren knackade på dörren idag och talade om att han tänker komma och tvätta mitt hus på onsdag. Det innebar att jag fick en del jobb med att plocka undan saker som står i vägen. Men nu är det mesta undanplockat...förutom veden i vedförrådet....den får ligga kvar och väggen där bakom får bli tvättad och målad i framtiden när veden blivit aska i vår braskamin.

Fast resten av huset bli ju inte målat på en gång heller....först ska det torka till....sen ska det skrapas innan det blir målning. När målaren har kommit så långt att det är färdigskrapat är det förhoppningsvis plusgrader på nätterna så att det går att börja med målningen.

Det känns i alla fall bra att jag får målat på försommaren. Pappa sa alltid att allt som ska målas utomhus ska vara gjort innan midsommar.....jag hoppas på en torr vår och försommar.

Idag har jag beställt en onöda till sonen och en till mig.....varsin t-shirt med Star Wars tryck. "Episode VII is coming".
Det var ett "måste ha"....begäret gick inte att stoppa.....så himla onödigt egentligen men åh vad jag längtar till dess att jag får dra den på mig.....

Skywalker till sonen.....

......och Solo till mamman.....

Tänk vad konstigt det är ibland. Någonting man ska göra som känns helt fel i tid blir plötsligt så rätt. Det som kändes lite trögt och jobbigt visade sig vara det som gjorde helgen till en toppenhelg.

En resa fram och tillbaka till Östersund var det som gjorde min helg....ja eller resa och resa. Själva resan var ökentrist. Ensam i bilen, ingen son som roddade med musik och underhöll med tankar om spel och datorer. Nej det som gjorde helgen var gårdagskvällen med alla mina underbara vänner. Massor med god mat, dryck och alla samtal sen om stort och smått. ( den där chokladtårtan skulle jag kanske tagit med en bit av...) Nostalgidisco avslutade kvällen innan kudden fick ta emot ett trött huvud.

Hemma igen, där sonen och myrorna mötte upp. Sonen blev jag glad att träffa men myrorna?? De tyckte att detta var ett passande tillfälle att hälsa på i vår källare, något jag inte håller med om. Jag hade inte planerat att ha nåt myrkalas nu....vi har ingen mat här inne som passar myror....ingen alls.
Nu har jag i alla fall placerat ut myrdosor, så jag hoppas de kryper igenom dem ofta så de försvinner ut och dör.

Men nu struntar jag i myrorna en stund och grottar ner mig i en bok.

Igår gjorde jag någonting för första gången. En träff med en sångpedagog stod på programmet. Under en hel timme fick min sång, men framförallt min andning vara i fokus. Det var ett klokt beslut, oj vad jag lärde mig mycket. Magstöd har ju alltid varit en viktig sak att tänka på för att få luften att räcka till men jag har aldrig riktigt förstått hur jag effektivt kan träna och hur det ska kännas.
Det har jag nu, om jag nu bara kan göra dessa övningar dagligen under några veckor så borde mitt muskelminne komma ihåg av sig själv sen. Mest fascinerande var det att känna hur mycket jag utvecklades under den timme jag blev drillad. En verklig aha-upplevelse. Väl investerade kronor.

Just nu slappar jag med en mugg kaffe framför nyhetsmorgon. Jag förfäras över nyheterna från Ukraina, där den senaste händelseutvecklingen ökar risken för en rysk invasion markant. I USA är det stormar och jordskred som ställer till det. Det var otäckt att se skredet som plötsligt fick marken att ge vika och dra med sig flera bilar. Tack och lov var det ingen människa som satt i bilarna eftersom de var parkerade. Här hemma är det den förfärliga nyhet om den lilla flickan som blev dödad som får mig att må illa. Man misstänker hennes vårdnadshavare. Vad är det för fel på människor som gör barn illa??

Dagens musikgäst är Sananda Maitreya. Själv kommer jag ihåg honom som Terence Trent D´arby. Ni vet han med Sign your name....Nu med en betydligt rockigare framtoning, inte så konstigt kanske med tanke på att han säger att han har lämnat både namn och gammal musikstil bakom sig. Ett aningen långsökt namnbyte kan tyckas...men det viktigaste är att han är nöjd.

Om ett tag är det dags att packa ihop och åka till Östersund, en mycket god vän ska firas. Jag ser fram emot att träffa henne och alla andra.
Sonen följer inte med denna gång, han är på bältesläger i Hudiksvall. Nästa helg tänker han försöka gradera till blått bälte så det ska finslipas tekniker. Lägret är bara över dagen så han kommer hem ikväll. Något jag också skulle behöva göra med tanke på morgondagens aktiviteter men jag får kliva upp tidigt imorgon och åka hem i tid då fixar det sig nog.

Nej, dags att få tummen ur och börja rotera....

Den här veckan har verkligen gått i värkens tecken...den började med träningsvärk utan dess like. Sedan värkte mitt knä nåt alldeles förfärligt ett par dagar. Det gör det även idag även om det är aningen bättre.

Valborg firades i Härnösand. På väg dit hade vi änglavakt som såg till att jag reagerade på rätt sätt och hann styra undan bilen i det plötsligt hala väglaget. Från en torr vägbana till 5-6 cm snö och blixthalka på ett par hundra meter. Vem som helst hade blivit överraskad...så även den stackare som kraschat vid sidan av vägen vilket gjorde att framkomligheten inte var den bästa. När så en långtradarchaufför kommer och går i körfältet för att sätta ut en varningstriangel gällde det att undvika honom, mitträcket, långtradaren, diket, ambulansen och den kraschade bilen....med sommardäck.....nog blev jag lite darrig allt....det var så nära att det hade gått åt helvete för att tala klartext. Efteråt tänkte jag mest på Sudden som var kvar hemma...

Som tur var hade vi en härlig valborgsmässoafton efter det och resan hem idag gick alldeles utmärkt. Visserligen växlade vädret ungefär tjugo gånger (minst) på vägen hem. Det var sol, regn och hagel om vartannat. Med en hel del blåsväder på det.

Nu slappar jag en stund i mitt favorithörn medan jag funderar på vad vi ska få till middag. Det blir nog något med älgfärs tror jag....men vad?

Igår ägnades en stor del av dagen åt ogräsrensning. Det var rabatten på framsidan som fick en genomgång. Att det behövdes var säkert, ogräset frodades och med tanke på det fina vädret tyckte jag att det var lika bra att passa på. Med tanke på vår bonushelg hemma (inställd tävling) så fanns ju dessutom tiden.

Nackdelen med det hela är att jag idag har träningsvärk från h-vetet. Bak- och insidan av låren smärtar något alldeles förskräckligt. Jag kan knappt gå uppför trappan här hemma......med tanke på att andra dagen ofta är värst undrar jag hur det kommer att kännas imorgon?? Vågar inte riktigt tänka på det.....

Det gick dock hyfsat under skoldagen, även om jag var rätt stel och det gjorde ont då också. Men när jag efter ett möte på eftermiddagen skulle kliva upp och gå hem kunde jag knappast ta ett steg utan att skrika....och det blir värre och värre.

Träningsvärk kan vara skön, när det är lagom mycket....den här är inte skön! Promenad eller cykeltur ikväll? Tror inte det.....

Balkongdörren står på glänt och släpper in fåglarnas kvitter, det doftar friskt och fräscht av vår. Kaffet i muggen smakar extra gott och jag ligger och tänker på helgen som varit.

Igår gick jag förbi en björk som höll på att slå ut, de små gröna bladen lyste klart och talade om att snart är det dags för björkpollensäsongen att blomma ut för fullt här uppe också. Det är tidigt, det är inte ens slut på april än. Trots det knoppas träd och buskar för fullt. Gräset börjar dessutom bli grönt. Även om det kommer att bli kallare nästa vecka känns det som att det kommer att bli en rekordtidig start för gräsklippning i år. Undrar om det finns ett samband mellan snöskottning och gräs? Lite snö mycket gräs.....

Helgen har förutom underbara dagar dessutom bjudit på två trevliga kvällar med trivsamt umgänge. En härlig energipåfyllning inför de arbetsveckor som kommer.

På Petersplatsen är det fullt med folk idag. De väntar på den unika händelse som ska äga rum, två påvar ska helgonförklaras samtidigt. En speciell händelse i den katolska världen, anledningen till att så många köat sedan igår för att få en bra plats under ceremonin. För den intresserade går det bra att följa det hela direkt på  TV4......

Här hemma ska dagen ägnas åt att gräva ner scilla som levererades igår, sedan är det träning för sonen så en tur till stan står på programmet. Annars verkar det vara en fin idé att vara ute så mycket som möjligt och innan dagen tar slut förbereda sig för veckans arbete.

Kors i taket men idag åkte vi till stan utan att sonen hade träning...tro när det hände senast? Sonen skulle in på Teliabutiken och jag skulle fixa några presenter....i små storlekar. Jag hade så svårt att välja....men till slut lyckades jag efter att ha ändrat mig ungefär etthundrasjuttiofem gånger. Hoppas bara att mottagarna blir glada. Dessutom hittade jag äntligen de lampor jag vill ha ute när vårt hus blir målat i sommar.....och inte var det de dyraste heller!

När vi kom hem slängde jag mig i en stol ute på altanen och läste klart min bok innan det var dags att börja med middag. Den avnjöts medan vi tittade på amerikanska Netflix och filmen om Turbo, den raketsnabba snigeln....vi kan ju inte kolla på Marvelfilmer varje dag....

Ja visst ja, jag har cyklat idag också.....

Just nu tittar jag på Masterchef i USA....det är så intressant att iaktta hur deltagarna gör allt för att psyka varandra och ler i smyg när deras medtävlande får dålig kritik. Eller hur de himlar med ögonen när någon de inte gillar får bra kritik....Nu brukar inte jag se på Sveriges mästerkock men jag inbillar mig att de inte gör så där....i alla fall hoppas jag det. Nej jag gillar verkligen inte deras sätt så jag tar och zappar runt lite istället....

Min tå är väldigt nöjd med mitt beslut att ta hjälp för att reda ut det dubbskorna ställde till med i vintras. En hel dag har gått, bitvis barfota visserligen, men långa stunder med skor på utan att jag har haft ont alls. Underbart.

Mitt knä är dock inte riktigt lika förtjust i mig idag....det tycker att jag har cyklat alldeles för mycket. Jag försöker tala om för det att det är precis tvärtom, att jag har cyklat för lite. Men se på det örat vill inget knä höra. Fast det struntar jag högaktningsfullt i, jag biter ihop och cyklar ändå....dessutom klarar jag faktiskt av små uppförsbackar. Bara det gör ju att jag vill cykla. Lite skrämmande är det dock att inse att min kondition inte är den bästa.....jösses jag blir ju andfådd av ingenting.....men innan sommaren är slut ska jag väl ha hittat den igen, konditionen.

Eftersom jag nu har nått målet att cykla vore det väl tusan om jag inte ska kunna springa igen också. Inget mål jag kommer att nå särskilt snabbt, det inser jag....men jag ska kämpa. Faktum är att jag ofta drömmer att jag kan springa. Jag blir lika lycklig varje gång när jag säger till mig själv att jag kan...sen vaknar jag.....

Igår under världsbokdagen ägnade jag mig åt skönlitteratur, idag har jag läst facklitteratur. Först har jag läst ut en bok som handlar om att undervisa i läsförståelse (kopplad till avhandlingen jag nyss plöjde) sedan vandrade tankarna iväg till mattefortbildningen jag deltar i. Tankarna gick till de elever som inte tycker att matte är så lätt.

Hur det nu kom sig så började jag tänka på Torkel Klingbergs bok "Den lärande hjärnan". Den läste jag för något år sedan och jag tyckte mig komma ihåg att han diskuterade matematik i den. Efter att ha letat i bokhyllan en lång stund hittade jag den till slut....inte alls där jag hade ställt den.....

Väl upphittad kunde jag sätta tänderna i den igen...eller hjärnan för att vara exakt. Det visade sig att jag kom ihåg rätt, svårigheter med matematik var en av de saker som diskuterades. För att göra det enklare för mig var den dessutom relativt lättläst, så det är inte så många kapitel kvar nu.

Boken är i alla fall väl värd att läsas igen och nu sticker det ut många små färgglada lappar lite här och där, jag har markerat saker jag vill återkomma till. Torkel har mycket att lära ut, han skriver om många viktiga saker att ha kunskap om för oss som arbetar med barn och ungdomar.
(Torkel Klingberg är professor i kognitiv neurovetenskap och som sådan forskar han om barns utveckling och träning av hjärnan. Internationellt ligger han i framkant i sitt forskningsområde).

Hur gärna jag än vill fortsätta med boken har jag bestämt mig för att det får räcka för idag. Nu tar jag en paus till imorgon. Kanske finns det nåt att kolla in på teven om jag har tur. Annars kan jag ju alltid läsa vidare.....

Idag har fokus legat på träning, åter träning och sedan skötsel av mina tår. En trevlig dag, med fokus på mig själv.

Efter att ha lärt mig cykla igen tog jag mig en tur i förmiddags i solen. Med kalla fingrar, trötta knän men oerhört glad kom jag hem igen och satte mig på framsidan med en mugg kaffe och en bok. Där satt jag till dess att det var dags för lunch. Med en snabblagad variant i magen orkade jag med ett träningspass hos sjukgymnasten med efterföljande cykeltur.....ute denna gång istället för inne på motionscykeln.

Ännu en mugg kaffe i solen och några kapitel till i boken hann jag med innan det var dags att pyssla om mina fötter. Framförallt den stortå vars nagel jag trampade sönder med dubbskorna i vintras.

Nageln har nu börjat växa inåt och det har gjort ont ett tag. Efter att smärtan blivit värre under påskhelgen insåg jag att detta inte var något jag skulle klara själv så igår bokades en tid för fotvård. Jag hade tur och fick komma dit redan idag.

Vilket jag tackar för.  Det fanns nämligen var där bakom nageln där den grävde sig ner i nagelbädden, inte konstigt att det gjort ont. Nu har jag fått hjälp att lyfta nageln med lite material som ligger kvar därunder. Faktum är att det redan känns bättre. Hoppas det håller i sig annars får jag ringa igen, då sätts någon slags bygel dit.

Jag har också fått stränga order att smörja nagelbanden med aloe vera varje dag.....Så länge jag har ont kommer jag nog inte att ha några problem att komma ihåg det...men sen.....jag vet hur det brukar bli.....

Wow, idag har jag gjort något jag inte klarat av sedan 2009....jag har cyklat utomhus på en helt vanlig cykel. Cyklat har jag gjort mycket under mina år sedan första knäfrakturen, men inomhus på en motionscykel. En viss skillnad, den står ju stilla så det behövs inte så mycket balans och styrka i låret för att kliva av.

När jag höll på nere i förrådet idag beslutade jag mig för att pumpa däcken på min cykel och sedan var det bara själva cyklandet kvar. Det fungerade utmärkt, i alla fall där det är hyfsat rakt och inte alltför mycket uppför. Uppförsbackar är ingen  riktig hit ännu men det kommer nog att gå det också om jag cyklar på så ofta som möjligt i sommar.

Det är säkert fånigt men det känns som en seger! Dessutom har jag lyckats få igång mopeden som stått stilla i minst lika många år.....

Ja, jag tvättade bilen också....

Gårdagens planer på att arbeta ute på tomten höll ett tag. Jag fick bort de  flesta av stenarna i gräsmattan "sneglandes" mot grannarna runtomkring som krattade gräsmattan. Några tag med krattan tog jag också men sedan gav jag upp. Det är verkligen en av de tråkigaste saker jag vet...att kratta gräsmattan. Dessutom kommer gräset att växa ändå, vare sig det blir krattat eller inte.....

Istället riktades mina insatser mot någonting mycket viktigare. Jag hämtade upp möblerna till altanen och väckte grillen för att sedan ägna resten av dagen åt en god bok. Jag slog mig ner i en stol på gränsen mellan inne och ute i kanten av växthuset. Värmen som omslöt mig där jag satt gjorde att jag fick en försmak av sommaren. Fast då gällde det att blunda förstås eftersom inga löv slagit ut ännu. Men inte är det så långt borta. Syrenerna har tjocka knoppar så om värmen fortsätter kommer det nog snart att lysa grönt.

När jag mot kvällen igår låg inne i växthuset undrade jag hur jag har klarat mig utan ett växthus med en hängmatta i förut? Jag behöver absolut inget spa för att koppla av, jag klarar mig med en tygbit från Guatemala. Inte dumt alls.

Funderar just nu på vad jag ska fylla denna soliga dag med? Någonstans i bakhuvudet påminner en röst mig om mitt löfte vad gäller biltvätt, att inte låta bilen bli så hemsk som den var för ett tag sedan. Då när jag fick tvätta den fyra gånger för att få den någorlunda ren.....kanske dags att ge den en omgång. Vädret är ju passande i alla fall. Fast jag tror att jag börjar med en promenad.