Idag har vi åkt tur och retur till Umeå, tävlingsdags igen. På vägen till och från universitetsstaden åker man förbi ganska många hus. Jag brukar roa mig med att fundera över vilka som bor i husen jag kör förbi.

Ofta ser det så himla mysigt och trivsamt ut, framförallt om det är mörkt så det lyser i fönstren. Då kan jag känna mig riktigt avundsjuk ibland, önska att det var jag som fick sitta därinne med en kaffekopp och tidningen eller en bok. Eller fantisera att det var jag som tog ut plåten med bullar som sprider god doft i köket i det stora vita huset.....

Fast sedan slår mig insikten att i alla dessa hus som ser så trivsamma ut är det kanske inte så skön stämning alla gånger. Vem vet vad som gömmer sig bakom alla dessa fönster?

Plötsligt var fantasierna inte så trevliga längre och artikeln jag läste häromdagen som handlar om IS och hur de behandlar barn kom för mig. Då mådde jag riktigt illa.....som tur var hade vi nått Umeå då och sonen vaknade.

På hemvägen fanns ingen tid till fantasier alls, då var det istället spekulationernas tid om vad som kommer att hända i "The Force Awakens", nästa Star Wars film.

Vilken överraskning jag fick när jag öppnade tumlaren för att stoppa in lite kläder jag tvättat.....den var full av handdukar.

Eftersom jag inte har varit den flitigaste i tvättstugan under veckan som gått har jag inte haft någon anledning att öppna tumlaren. Men nu när tvätthögarna växer oss över huvudena och det dags att tvätta igen och då tittar de fram, handdukarna, som gubben i lådan.

Visserligen rena och torra men med en lätt instängd doft....eller för att vara helt ärlig så luktade det riktigt unket.... 

Det blir väl lätt så när tvätt glöms bort en vecka eller så.....och plötsligt hade jag en hög till att tvätta.....

En hög med handdukar överraskade i torktumlaren.

Det här är den konstigaste veckan jag har varit med om på länge....jag har i princip kunnat vara hemma varje kväll. Undrar när det hände sist? Tänk vad mycket jag har hunnit med här hemma...not! 

Eftersom de där eländiga tapeterna inte kommit kan jag ju inte börja plocka in saker i arbetsrummet ännu. Det innebär att hela övervåningen fortfarande är fullproppad med grejor. Inspirationen att fixa och dona hemma då är minimal vill jag lova. 

Att fixa med tvätt och annat lockar inte heller. Nej det enda som lockar är böckerna jag lånade på biblioteket i tisdags. Fast helt kan jag inte hänge mig åt dem heller då mängden skoljobb att beta av under kvällarna är rätt stor. Fast någon liten stund nog kan jag slappa med böckerna i alla fall. Typ nu....

Golvet är på plats, jag är helnöjd!

Nu sitter nog min pappa på en liten molntuss och tittar ner på mig och småskrockar för sig själv. Han konstaterar nog också att jag är mig rätt lik. Ja, det har att göra med tapeter.....

Medan pappa levde och var den som hjälpte mig att måla och tapetsera, brukade han alltid skaka på huvudet med ett snett leende och inse att att jag återigen lyckats välja den dyraste tapeten. Varpå jag svarade: - Skyll dig själv, det var du som plockade in kartorna från garaget.

Nu är det inte han som plockar fram tapetkartorna längre men när jag googlade runt igår för att kolla om det stod något på nätet om anledningen till tapetförseningen så insåg jag att det är en talang jag fortfarande besitter....att välja dyra tapeter alltså. 

Inte stod det något speciellt om förseningar men det gick inte att beställa via nätet så nåt krångel är det. Däremot kom jag på att jag kunde se efter vad tapeterna kostade....inte tänkte jag på att kolla det när jag beställde dem. 

Jag kan inte säga att jag blev förvånad direkt.....kanske namnet borde ha gett någon slags vägledning. Royal Classic och Royal leaves......det riktigt hörs att de är dyra.....men fina.....jag får trösta mig med att jag gav pappa ett gott skratt däruppe där han sitter och tittar ner på oss. 

Och kanske är det som mamma sa, att trots att han inte kan plocka fram kartorna så ger han mig vägledning....och då blir det dyra tapeter....men fina..... 

Okej, jag erkänner. Jag blev en aning irriterad när tapeterna som borde kommit hem fortfarande lyste med sin frånvaro. Men när jag såg frustrationen och förtvivlan hos de som beställt hem dem försvann allt det irriterade i ett nafs. Det är ju faktiskt ingen katastrof för min del om jag inte får flytta tillbaka in i arbetsrummet helgen som kommer.

För företaget i sig och alla yrkesmålare som är beroende av att tapeter levereras när de ska är det värre. Tydligen har det något med huvudleverantören av tapeterna som bytt datasystem att göra och det verkar inte riktigt fungera som det ska för beställningarna kommer inte i utsatt tid...eller hur det nu var? Hur som helst befinner de sig i en besvärlig situation. Knappast jag, även om vi får leva i stök några fler dagar än jag räknat med. Men mina tapeter är värda att vänta på....finns inga som skulle bli bättre där i mitt arbetsrum.

Dessutom hade tydligen målaren och snickaren pratat med varandra ikväll och kommit överens om att de lägger golvet först istället. Så det blir ju inte helt stillestånd. Har jag tur får de dessutom hem tapeterna på torsdag eller fredag istället för nästa vecka......hoppas kan man ju.

Annars har jag ännu en läshelg att se fram emot. Inte helt fel det heller.....placerar jag mig dessutom i favoritsoffan nere slipper jag ju se röran uppe också....Det blir ju lite av en win-win situation!

I arbetsrummet har det hänt en del idag. Alla snickeridetaljer har fått ett första varv med färg och väggarna är spacklade. Det luktar färg i hela huset, inte sonens favoritdoft kan tilläggas....nu hostar han mer än någonsin.

Fast om det beror på färgdoften låter jag vara osagt, han brukar hosta vansinnigt mycket ändå när han åker på en rejäl förkylning. Och blöder näsblod gör han också, flera gånger sen igår. Så allt är med andra ord som det brukar vara när han är sjuk. Fast febern är på nedåtgående, tack och lov. Så det går åt rätt håll!

Själv ligger jag med datorn i knäet i soffan och arbetar. Har ganska mycket skrivarbete att ta mig igenom men jag kände att jag behövde en paus....därför hamnade jag i bloggandets värld en stund. Men jag måste säga att det inte går särskilt bra att koncentrera sig på det heller, huvudet är alldeles för trött. Jag kan helt enkelt inte fokusera.....så håll till godo med en bild på renoveringen.....som jag slipper göra själv tack och lov!

Här målas och spacklas det. 

En eloge vill jag ge min elektriker som ryckte ut i morse och räddade ljuset i arbetsrummet. Vippkontakten på strömbrytaren på väggen flög nämligen sin kos igår när locket togs bort, vilket innebar att det inte gick att tända taklampan. Först av allt kom han till mig i morse och fort var det åtgärdat med en ny dosa i väggen, så ny lyser lampan som den ska igen och målaren ser vad han ska göra.....och jag ser allt han har gjort!

Det kommer att bli en annorlunda söndag då vi inte ska åka ner till stan någonting. Runt halv fyra gick jag ner till sonen som hostade som besatt. Med en kropp som skulle gå att steka ägg på behövde han lite Alvedon för att kunna somna om. Det innebär att träning är uteslutet idag.

Ute faller snön tätt men förmodligen klarar vi oss ganska lindrigt ändå om man jämför med hur det ser ut vid kusten. Jag hörde i alla fall traktorn för ett tag sen när den skottade av vår gård....synd att den inte kan ta sig upp på altanen bara. Sudden skulle ju skotta klart igår men då satte flunsan stopp för det...

Kollar in Nyhetsmorgon och förundras över det faktum att de tror att det är roligt att titta på när programledaren försöker sig på att åka skridskor. Detta med anledning av att konståknings-VM pågår nu. De skrattar hjärtlig när hon sätter sig på rumpan efter att ha försökt göra en piruett. Jag skrattar inte. Desto trivsammare att kolla in matlagningen istället. Faktum är att jag blir småhungrig, kanske dags att ta lite frukost och sedan börja på en ny bok....

Det känns i alla fall skönt att jag gjorde klart i arbetsrummet igår, återstår att hämta in några färgpytsar och fixa till arbetsbelysningen. Sen ska jag jobba lite men inser precis att jag monterat ner min stationära dator där jag har dokument sparade som jag behöver använda idag....orutinerat....

Nu rullar reklamen med en teaser om att se nye ICA-Stig klockan 21:01. Undrar just hur stor del av Sverige som kommer att bänka sig vid teven den tiden? Snacka om hype.

Hur många böcker och pärmar rymdes det egentligen i mina bokhyllor?

Jo lika många som får plats i sex stora blå Ikeakassar, tio vanliga plastkassar, tio extra stora plastkassar, sex resväskor, fyra vanliga väskor i bagstorlek och sen lite småkassar och korgar. Till slut när jag inte hade mer att packa i fick jag bära böckerna och pärmarna som de var.  

Men precis när jag trodde att det aldrig skulle ta slut var det plötsligt tomt i hyllorna. Då återstod bara att frakta ut dem och skrivbordet ur rummet, ta ner gardinstång, dra ut alla spikar och lossa golvsockeln.  

För att överhuvudtaget få ut hyllorna proppade jag sonen full med Alvedon så att hans feber skulle gå ner tillräckligt för att han skulle orka hjälpa mig att lyfta ut dem. När det var gjort var han hyfsat knäckt. Måste erkänna att jag fick lite dåligt samvete efteråt....eller ganska mycket faktiskt.....

Funderar faktiskt på om det kan vara årets influensa han åkt på? Med tanke på den höga febern, det närmar sig fyrtio grader, ibland skakar hela pojken i frossa, han hostar väldigt illa och har dessutom ont i hela kroppen. Nu sover han igen, men inte helt lugnt. Det märks att han inte mår bra. Tack och lov har han fått i sig ordentligt med vätska idag. Hoppas en natts sömn gör att febern går ner och att han får må bättre imorgon.

Själv måste jag erkänna att jag också känner mig lite trött, om än inte sjuk. Det tar på en lathund att tömma ett rum. Jag trodde faktiskt att det skulle gå snabbt....men det tog fem timmar allt som allt....När jag äntligen var färdig och tänkte göra mina knäövningar kom jag på att det kanske inte behövdes. Efter att ha klättrat upp och ner på stolar och från golvnivå till lite högre höjder under alla dessa timmar hade mitt knä fått vad det tålde. Och jag kan lova att det känns....

Men som sagt nu är det fritt fram för hantverkarna att göra sitt....sen ska allt tillbaka in......

ps. Jag testade att göra halstabletter också. De blev faktiskt lyckade. 

Efter att listerna togs bort kan man ana en sjuttiotalstapet i rött och orange. 

Nu har jag varit vaken ungefär en timme och jag har precis lyckats öppna ögonen. Det kändes lite konstigt när det inte gick att somna om men för den skull var jag inte så pigg att jag orkade öppna ögonen. Istället låg jag kvar och njöt av min sköna säng och det faktum att jag inte behövde öppna ögonlocken det minsta.

Tänkte på nattens konstiga drömmar, där min jedimorgonrock var det enda klädesplagg jag ägde. Mystiska barnvagnar och bebisar som inte var bebisar utan hopsurrade badlakan. Konstiga shoppingcenter och luad ål......Man kan ju undra över vad som egentligen pågår i min hjärna. Nästan så att jag blir lite rädd.....

Något annat jag känner mig lite rädd inför är det faktum att idag måste bokhyllorna tömmas.....tänk så mycket skönare det skulle vara att ligga i soffan och läsa en bok medan elden sprakar....men om jag sätter igång snart så kan jag nog inta soffläge framåt eftermiddagen.....

Undrar hur sonen kommer att må idag gör jag också, han var riktigt risig igår kväll. Det är så sällan han är sjuk numera att jag har glömt hur det är att ha en sjukling i huset. Och med tanke på sjuklingen i källaren kommer jag precis på något annat jag hellre skulle göra än att tömma bokhyllor faktiskt....egna halstabletter.

Jag såg ett recept på nätet för ett tag sen. Det skulle ju passa alldeles utmärkt att göra nu när det finns ett behov av det i huset. Möjligtvis skulle de två gå att kombinera.....medan halstabletterna kokar kan jag börja tömma hyllorna.....det kanske skulle få igång mig.....möjligtvis.....

Varför göra idag det som kan skjutas upp till imorgon? I det läget har jag hamnat nu. Fast det var definitivt inte tänkt att det skulle bli så. Planen var att efter att ha beställt golv på Nordemans, hämtat profilkläder på Intrycket, fredagsfikat med mamma och sonen skulle jag börja tömma bokhyllorna medan junior lagade middag.

Problemet som uppstod då var att han inte är kurant och nog inte riktigt orkade stå i köket och kocka. Han hade vaknat i morse och känt sig krasslig. Ju längre dagen gick desto sämre kände han sig. Ont i halsen, rosslig och öm i kroppen. Det innebar att han sista timmen (när han hade prov) inte alls var fit for fight. 

För varje minut hemma låter han värre och värre och ser alldeles blank och eländig ut i ögonen. Ingen feber ännu tack och lov men man vet aldrig. Kan nog komma som ett brev på posten. Fast eftersom den redan kommit idag, posten alltså, kanske han slipper. Jag hoppas bara att han är så pass fräsch imorgon att han orkar hjälpa mig att bära hyllorna när de väl är tömda. Fast annars får jag väl ringa på annan hjälp. 

Själv har jag nu kraschat i soffan efter veckan. Elden sprakar och fötterna är utan sockar som alltid när jag är trött. Men man vet aldrig, får jag slappa här ett tag så kanske jag hittar nån slags tömma bokhyllor energi. Skulle nån veta var man kan hitta den typen av energi får ni gärna höra av er till mig.....snarast.

En del av allt som ska bäras ut.....

Ibland är det tur att jag är förutseende. Eller det tursamma är väl egentligen att jag äntligen hittade en tapet jag gillar. För plötsligt ringer målaren och frågar om det är okej att han kommer på måndag och målar och tapetserar mitt arbetsrum.

Jamen, självklart är det okej...men hinner jag få hem tapeter och vem ska lägga golvet? Det hade jag inte kollat upp ännu. Än mindre vilket golv jag skulle ha. En tanke hade jag dock. Eftersom bokhyllorna är i björk tänkte jag att ett golv i samma träslag skulle bli snyggt.

Enda problemet med det är att det verkar vara dåligt med tillverkare av björkgolv nu....finns inte att få tag i....de golven har utgått ur sortimentet. Nog kanske det kan tänkas att det finns någonstans men det brådskar ju lite och dessutom ser jag helst att jag får tag i ett golv som inte ruinerar mig.

Konstaterar krasst att antingen är jag väldigt omodern eller så är jag före min tid.....väljer att se mig som en trendsättare. Ni ska se att om några år då ska alla ha björkgolv.....men så länge kan jag inte vänta. Nu när alla bokhyllor ska ut så ska det till ett nytt golv också.

Tack och lov var det inte missflyt hela vägen. Mina snickare lovade att fixa golvet, trots kort varsel. Hurra! Och jag har kommit ihåg att beställa tapeterna.....nu är det bara att tömma rummet kvar.....nog vet jag vad jag ska göra i helgen! Vad ska ni göra?

En krispig kall vinterdag, när solen strålar från en klarblå himmel. Det bjöd den här tisdagen på. Då är det nästan så att till och med jag gillar vintern....men bara nästan.....jag ska inte överdriva.....

I söndags när vädret var lika fint som idag kände jag en lätt saknad efter att ha en liten som grävde utomhus i snön hela dagarna under vintern. De där fina dagarna när vi nästan alltid grillade och åt vår lunch utomhus i solen. Vid vårt gamla hus hade vi nämligen en grillring strategiskt placerad på ett ställe dit vintersolen nådde. Dessutom kunde vi slinka in i växthuset för att äta om det var för kyligt ute.

Nu när sonen hellre gräver fram saker på datorn än i snön faller det sig inte riktigt lika naturligt att käka lunchen ute...dessutom saknar vi grillring. Men njuter av det krispiga vädret gör vi ändå och samlar på oss av den energi solen ger.

Okej, jag erkänner.....jag är lite bekväm också....kan vara en anledning till att vi inte grillar lika ofta som förut.....att vi ofta äter frukost vid lunchtid kan vara en annan....

Snön hänger som en tung gardin från växthustaket.

Under veckan som gått har jag känt mig nöjd med det faktum att jag lyckats hålla undan tvätten. Jag har både tvättat och lyckats förflytta den rena tvätten till garderoberna.

Därför blev jag mäkta förvånad när jag igår fick frågan var alla sonens jeans var? Jag bläddrade i minnesbanken och insåg att jag inte sett till några jeans varken bland smutsvätt eller bland den rena. Dessutom hade jag hämtat allt som låg ovanpå tvättunnan och lagt i tvättstugan, det kom jag också tydligt ihåg. Svaret till honom blev alltså att det inte låg några smutsiga jeans i tvätten.

Då går han och hämtar tvättunnan och lyfter på locket.....döm om min förvåning när det visar sig att den är full av smutstvätt....Sen när började vi lägga smutsiga kläder i tunnan? Jag hade för mig att vi brukar bygga ett berg ovanpå densamma....Nåja, jag lär mig varje dag....nu vet jag att det kan vara smart att lyfta på locket också. Och jag vet vad jag ska göra idag.....tvätta jeans......

Något annat jag håller på med är att välja tapet till arbetsrummet. Någon gång under våren kommer nämligen målaren och ska fixa till och då kan det vara bra att ha valt tapet. Jag började kolla redan i höstas för jag har inte haft den minsta susning hur jag vill att det ska bli där inne. Ska det fortsätta vara grönt? Eller ska det bli grått eller kanske blått? Jag hade inte sett en enda tapet jag varit nöjd med och det var en ovan känsla för mig. Jag brukar nämligen veta hur jag vill att det ska se ut. 

Sen som på en ingivelse gick jag in på Flügger när jag var i stan i torsdags. Jag funderade med personalen när jag plötsligt vänder mig om och ser en våd som hänger på en vägg och då sa det pling i hjärnan. Eller snarare pling, pling, pling. Där hängde den, tapeten. Jag ser den framför mig på väggen i vårt arbetsrum....och det ser bra ut. 

Då när jag redan vet vad jag vill ha hittar jag fler tapeter jag kan tänka mig, så nu har jag kollat i kartor under helgen. Men jag har nog bestämt mig för den tapet som fick det att säga pling i hjärnan....det kommer att bli läckert....och annorlunda och det finns säkert de som tycker att jag väljer knäppt.....fast det bryr jag mig inte om. Jag vet bäst! Säger det pling ska man lyssna!

Några av kartorna med tapetprover som det bläddrats i.

Det har varit en bra fredag så här långt. En rolig skoldag med nya bord och lite annat smått och gott. Man skulle kunna tro att det skulle bli rörigt när ett helt klassrum töms och möbleras om samtidigt som eleverna är på plats. Men icke så hos oss. Kontrollerat tömdes klassrummet och fylldes på nytt.

När jag sen skulle åka hem blev jag lika varm inombords som elden som sprakar i braskaminen just nu. Några goa barn som varit på shoppingtur hade fått lust att köpa en liten present. När jag öppnade paketet var där ett fint ljus som både lyser vackert och doftar gott. Fast det som värmde mest var nog den hälsning som stod på paketet.

"Till den bästa lärare som vi känner"

Ikväll fick jag ett plötsligt infall att baka semmelbullar. Sen var inte steget särskilt långt till att fylla dem med grädde och mandelmassa, trots att det är långt till fettisdag. Steget till att äta dem var ännu kortare.....smakade fantastiskt tillsammans med en kopp te. För att det inte skulle bli fler gräddfyllda steg ikväll skyndade jag mig att frysa in dem sen.

Annars har jag en må gott kväll. Jag har bestämt mig för att onsdagarna ska vara såna kvällar. När jag slappar, läser, kollar teve och samlar mitt i veckan energi. Fast jag har inte fuskat ifrån mina träningsminuter.....jag är hyfsat stolt över mig själv som fortfarande håller i.....dessutom har det nog blivit några fler minuter sen jag började. 

Imorgon ska jag träffa min sjukgymnast igen. Dels ska jag prata med henne om mina knän men hon ska också undersöka min nacke för att se om det kan vara därifrån min yrsel kommer. Det känns bra. 

Nej nu ska jag fortsätta kolla in Big Bang Theory, det är ju trots allt en må gott kväll. 

En assiett med fyra små minisemlor.

Att göra eget klister är nog det roligaste jag har gjort på ett tag. Eller jag och jag.....vi gjorde det i klassen. Eget kaseinlim eller Gurgeldjursklister som det egentligen heter. Det ni! Dessutom fungerade det att limma med, i alla fall papper. Spännande att se om det fortfarande håller samman imorgon.

Fast doften var inte den bästa....surmjölk....det blir så när man blandar mjölk och vinäger och kör det i mikron....lätt rynkade näsor i klassrummet men glada miner ändå. Längtar redan till nästa vecka då vi ska göra bubbelbus....

Med en promenad på det, sen mina träningsminuter här hemma på kvällen så kan jag konstatera att det här har varit en riktigt bra dag. Förutom tröttheten i morse vill säga....men det är bara att inse att den är kronisk....

Att vakna av ett sms tidigt en söndag morgon är inte något jag uppskattar. Framför allt inte när jag varit vaken flera timmar under natten med huvudvärk. 

När det dessutom inte var något viktigt utan bara en påminnelse från Telia att mina gratismånader med Storytel snart går ut blev jag riktigt sur. Får verkligen företag skicka ut sms den tiden på dygnet? Det borde vara förbjudet. Okej ni kanske inte tycker att åtta är tidigt men det tycker jag. Tack och lov kunde jag somna om. Och ja, jag var tvungen att kolla, jag tänkte att det hade hänt något så att det var därför det kom ett meddelande så tidigt.

Storytel är ju för övrigt ett sorgebarn när det gäller mig. Snart har jag alltså haft det i tre månader och jag har fortfarande inte lyckats ta mig igenom en hel bok. Jag tror att jag har lyckats lyssna på ungefär en femtedel av den bok jag började med......det är alltså ingenting jag kommer att betala för. Nej tacka vet jag en bok man kan hålla i.

Söndag förmiddag, en dag när snöflingorna singlar till marken.

Lördag förmiddag, en dag när solen gjorde att längtan till våren blev väldigt påtaglig.

Okej, att använda spettet var inte det smartaste jag kunde ha gjort. Även om det ifjol och året före det gick bra så borde jag ha låtit bli. Att tro sig veta var kabeln som frusit fast ligger i isen är att inte veta...det kan jag krasst konstatera.

Mitt användande av spettet innebär att jag numera inte har någon utebelysning till granen. Fort var det gjort att kapa den kabeln....fast jag var ju så säker att jag satte spettet vid sidan av....tyckte ju att jag såg den genom isen.....

Nu har jag en mängd hela lampor och som sitter på en avhuggen slinga........och ja, jag hällde hett vatten på för att lossa den först, det var ju därför jag såg var den frusit fast någonstans....fast det var ju uppenbarligen något annat jag såg....

Detta lyckades jag med efter jobbet igår, tur att kvällen fortsatte på ett mycket trevligare sätt. Firande av en nybakad socionom var så mycket roligare. Två mycket goda tårtor och umgänge med vänner gjorde att misslyckandet med belysningen snabbt glömdes bort.

Dessutom var det perfekt sparkföre så vägen dit och tillbaka gick i ett huj. Att jag passade på att träna knäet samtidigt gjorde ju inte saken sämre. Mina fem minuter om dagen på ett roligt sätt, tjoho!

Snart ska jag ta och göra bort dagens fem minuter, sen ska vi så småningom fira mamma som fyller år. Men först måste grabbgänget som sover i källaren vakna och det lär dröja.....deras röster hördes länge, länge......

Själv tar jag mig en kaffemugg till och njuter av att det är lördag.

Mitt i veckan och vi har haft en riktig kvalitetskväll, sonen och jag. Kvällen blev en härlig avslutning på en toppendag. En dag med mycket vattenplask i skolan (medvetet, ingen läcka). Rörmokare som varit här och fixat så att det inte blir vattenplask i vårt kök, lös kran, kunde blivit otrevligt. Trevlig diskussionseftermiddag med kollegor från andra skolor.

Hem och fixade med lite småsaker innan vi åt vår middag framför det tredje avsnittet av Agent Carter....börjar fundera på vilka som hör till Hydra.....och hur butlern Jarvis blir rösten Jarvis i Ironman.....plus en hel del annat. Nu blir det till att vänta en vecka innan nästa avsnitt visas i USA. Lite träning på det, bokläsning och bastu så var kvällen fulländad.

Apropå träning. Ett av mina problem har ju varit att varenda gång jag har ökat träningsdosen har mitt knä protesterat och så har kryckorna åkt fram igen. Jag har då fått minska på träningen och börja om. Även om jag trots det känner att jag sakta, sakta blir starkare är det oerhört frustrerande att inte klara av så mycket jag vill. Dessutom hade mitt "friska" knä börjat värka varje dag också....mindre kul. Och det är ju inte friskt heller eftersom (som någon ortoped förklarade för mig någon gång) mina knäskålar går i fel spår när jag böjer på knäna. Något träning kan avhjälpa....som alltså inte fungerar som den ska därför att det tre gånger trasiga knäet sätter stopp.....så får jag ont även i det knä som inte ska göra ont.

Här hemma har jag i alla fall haft som målsättning att köra mitt program på 20-30 minuter flera gånger per vecka men eftersom det hittills alltid medfört att jag har åkt på bakslag så jag fått lov att vila ett längre tag har jag inte alls tränat så mycket hemma som jag borde. (Motionstimmen hos sjukgymnasten har dock aldrig fått stryka på foten).

Men för några veckor sen såg jag ljuset i tunneln. Mitt när jag läste en bok hörde jag någon på teven som sa att fem minuter om dan räcker....fem minuter....jag lyckades slita mig från boken och lyssnade koncentrerat och tänkte att det borde väl till och med jag och mina knän klara av. I samma veva tipsades om en övning för just knäskålar som går i fel spår. Snacka om sammanträffande.

Nu har det gått snart två veckor och jag har lyckats hålla mina fem minuter varje dag....faktiskt blir det nog närmare tio. Mitt friska knä gör inte längre ont så nu är det bara det knä som har tillåtelse att göra ont som gör det.....och inte alls lika ofta (peppar, peppar).

Dessutom avslutar jag med att göra några McKenzieövningar för ryggen, vilket gör att den också mår bättre. Nu gäller det bara att hålla i och faktiskt nöja mig med dessa minuter varje dag och inte gapa över för mycket för fort.....

Årets tredje vecka och veckans första dag. Morgonen var kylig, det bet rejält i kinderna under den lilla promenad jag tar till skolan. Jag ställer nämligen bilen hos en bekant som bor en bit från skolan. Hittills har jag struntat i att sätta bilen på värme men kylan idag gjorde att jag valde promenaden framför en kall bil. Är det någon som undrar på vilket sätt jag motionerat idag kan jag i alla fall säga att jag tagit två promenader. Visserligen korta men gick det gjorde jag....

Hämtade sen upp sonen för färd mot den stora staden (eller lilla är det väl egentligen...det var nog bara när jag var ett litet barn jag tyckte att den var stor). Det var dags för hans hyposensbehandling igen. När sprutan var tagen och den obligatoriska halvtimmen gått åkte vi ner på stan och käkade innan vi, i det då ymniga snöfallet, åkte hemåt.

Nu när jag tittar ut ser jag att det snöat jättemycket och än singlar flingorna ner. Måste säga att jag är glad att sonen inte har träning ikväll. Skönt att slippa köra i den snöröken. Förhoppningsvis är det inte lika snöigt imorgon kväll.

Nu ligger jag i alla fall återigen under filten medan elden flammar i kaminen efter att ha ägnat några timmar åt kvällsjobb. Men nu blir det inte mer av den varan ikväll. Jobb alltså.