Jodå, arbetsmoralen kom min väg igår. Till slut. Men jag lät den inte ta över helt. Efter att ha plockat in allt i hyllorna och städat av golven så beslutade jag mig för att det fick vara nog. Man kan ju inte jobba hur mycket som helst. Framför allt inte när det fanns två böcker som väntade på att bli lästa.

Fast nog var det en ganska tillfredsställande känsla att sjunka ner i soffan med böckerna och veta att huset äntligen var städat. Kriget mot ninjadammråttorna var vunnet. De sögs upp väldigt effektivt när dammsugaren åkte runt. Misstänker dock att de ligger där och bidar sin tid....det är nog inte sista gången jag sett dem misstänker jag. 

I morse hämtade jag sonen i Överhörnäs efter en tävlingshelg där klubben plockat hem en hel del medaljer igen. Tyvärr kom några av de aktiva hem skadade. Bland annat en trasig armbåge. Förstod jag det hela rätt hade det varit ovanligt många som skadade sig under tävlingen som helhet. Inte bara från vår klubb alltså.

Sonen var dock nöjd med sin insats, några av deras serier hade de fått till jättebra om jag förstod honom rätt. Så de är nog taggade inför att fortsätta träna inför nästa tävling. Nu hoppas jag bara att de som skadade sig läker fort! Skadorna lägger trots allt lite sordin på glädjen över medaljerna.

Väntan i Överhörnäs.

Två böcker har jag hunnit med sen igår eftermiddag.

Det blev klart till slut, jag är så nöjd med resultatet!

I dagens horoskop står det att jag känner en stark pliktkänsla. Pliktkänsla inför vad? Kan inte direkt se att jag har några plikter denna dag.

Ligger och funderar på vad det skulle kunna vara. Starta tvätten, diska, städa? Visst, det kan kännas som plikter men är ju snarare saker som kan vara bra att göra. Det blir ju trivsammare då.

Nej jag önskar att det istället hade stått att jag hade stark arbetsmoral denna dag.....då hade det blivit sprutt på tanten vill jag lova. Nog tror jag att jag hade lyckats tömma i alla fall tre kassar med böcker denna tidiga morgon i såna fall. Och så skulle det ha fortsatt hela dagen till dess att det var klart och huset städat.

Men nu stod det inte arbetsmoral.....vilket innebär att jag ligger kvar i sängen med en mugg kaffe och kollar nyhetsmorgon samtidigt som jag filosoferar lite enkelt om plikter och moral.

Kanske kommer arbetsmoralen vad det lider...man kan ju alltid hoppas. För plikter...nä det har jag inga....

Ja, inte går det snabbt, jobbet att plocka in allt i arbetsrummet igen. Efter ett läkarbesök för att visa upp mitt knä och få inskrivet i en journal att jag gjorde mig illa på jobbet och sen gott eftermiddagsfika hos mamma kraschade jag i soffan när jag kom hem. Planen var att jag skulle vila mig en stund och sedan vara full av energi igen.

Det gick sådär...visst lite energi blåste min väg. Den räckte ungefär tjugo minuter...sen tog den slut. Jag hann tömma tre kassar i alla fall innan bromsen slog till. Vilket innebär att ungefär fyra hyllor av trettiofem är färdiga. 

Inte blev det bättre av att jag hittade en gammal urklippspärm som jag började bläddra i. När jag sedan hittade stadgar och protokoll från vår tjejklubb ok:tå6 (uttalas åktåsex) blev det total tvärnit. Jag började läsa och sen skrattade jag så jag grät, magmusklerna har fått jobba rejält vill jag lova. Vissa saker hade jag helt glömt bort....som definitionerna på olika typer av snälla men ändå barnförbjudna saker.....

Inser att jag måste ta och kopiera upp detta och skicka till alla före detta medlemmar....de kan ju behöva träna magmusklerna de med.....kanske dags för en nostalgiåterträff också??

Nu tänker då jag fortsätta att slappa, kanske är energinivån i ett bättre läge när morgondagen kommer. Jag satsar på det. Med tanke på att sonen är på väg till Herrljunga (trots missöde med en minibuss som brakade ihop) för att tävla kan jag behöva distraheras en del....jag brukar ju som bekant vara nervösare än han.....

Varför göra ikväll det som kan göras imorgon? Eller hur var det nu? Det var visst inget vinnande koncept om jag inte missminner mig. Fast den här gången kanske det är det!

Det är en början i alla fall.

Tết

Ikväll firar vi vietnamesiskt nyår, Tet. I morgon börjar Getens år, ja i Vietnam har det ju redan börjat eftersom de är före oss i tid.

I vanliga fall brukar vi äta något vietnamesiskt när det är nyår. Men så icke i år. Tiden har inte riktigt räckt till för att laga, framför allt, vår favoritdessert, Vietnamesisk creme caramel. Fast det var inte särskilt synd om oss, vi fick annan god mat istället. 

Något det är synd om däremot är mitt knä. När jag var rastvärd idag halkade jag på en isfläck....trots att jag hade mina dubbade skor. Det slet till i knäet och det svullnade upp och gjorde väldigt ont. Nu har värken gett med sig men det är fortfarande svullet. Men imorgon får det lov att vara bra igen. Jag har inte tid med sånt här tjafs....jag har ett rum att bära in grejor i!! Typ en miljon böcker......

Fördelen med detta var att jag fick vila ikväll....skönt....fast jag hade förstås hellre haft ett "oont" knä och burit lite böcker!

Att köpa nya dubbskor är i alla fall en nödvändighet.....de slits eftersom jag inte använder några andra skor under den här tiden på året. En investering väl värd pengarna. 

Marschallerna är tända när vi firar Tet. 

En minipavlova till efterrätt denna kväll när det ska bli Getens år.

Och tavlan...ja den fick en plats, inte den mest framträdande kanske men den blir inte bortglömd i alla fall.

Ikväll har jag börjat flytta in i arbetsrummet igen. Alla hyllplan är på plats och det som skulle skruvas fast sitter nu där det ska.

Fortfarande ligger alla böcker i väskor och kassar men de kommer jag att börja med så småningom, en annan kväll.

Just nu funderar jag på vad jag ska göra med alla tavlor. Jag tycker nämligen inte att de längre gör sig särskilt bra på väggarna där inne. Tapeten vill inte ha mer dekorationer. Den dekorerar så bra själv.

Efter lite funderande fick en tavla plats i mitt sovrum, en i hobbyrummet (eller galleriet som det också kallas) och en hänger utanför bastun i relaxen. 

Det innebär att det bara är en stackars liten tavla kvar att placera ut. Men var?? Faktiskt tycker jag lite synd om den för den passar inte riktigt in längre.  Det får väl gå några dagar så kanske det ger sig....hoppas jag.....

Hänga eller inte hänga? Det är frågan. 

Den här helgen har verkligen gått med raketfart. Att det redan är söndagskväll känns nästan lite overkligt. Dygnet i Umeå gick otroligt snabbt. Förmodligen beror det på att vi hade så mycket att prata om att timmarna flög. Efter en god natts sömn serverades i princip en hotellfrukost innan bilen vände åter mot Ö-vik.  

Väl i stan hämtade jag upp sonen nere på jutsun för vidare transport till tävlingsträningen. Sista genomgången innan tävlingarna i Herrljunga nästa helg. Så det var två mycket fokuserade grabbar som nötte de olika serierna. Själv satt jag och frös (som vanligt) innan vi äntligen kunde åka hemåt för att åka upp till mamma och smörja kråset. 

Mätt i magen ligger jag nu i soffan under en filt medan elden sprakar i kaminen. Här gör jag mitt bästa för att jaga kölden ur kroppen. Tröttheten däremot får ta greppet om mig utan att jag tänker göra alltför mycket motstånd. 

Nu singlar det vita fluffet ner från himlen igen. Just idag tycker jag att det kunde stannat kvar där det kom ifrån. Med tanke på att bilkörning står på programmet. Snörök är nog faktiskt det jag gillar minst när jag är ute och kör.

Men nu är det som det är. Sonen ska lämnas i stan, själv ska jag vidare till Umeå för ett dygn med några goda vänner. Så även om det känns motigt att lämna sängen och dra ut på en bilfärd kommer det att bli en härlig helg.

Önskar bara att jag kunde svinga ett trollspö så att alla saker hamnar på rätt plats i arbetsrummet medan vi är borta. Det är faktiskt lite stressande när det är rörigt hemma. Då trivs inte jag. Framför allt när jag inte har tiden att fixa till allt utan röran bara fortsätter och blir värre och värre. Faktum är att de vanliga dammråttorna flytt sin kos och lämnat plats för ninjaråttorna. Den typen som attackerar när man intet ont anande rör sig runt i huset.....

Och precis nu inser jag att jag har ett litet problem. Jag har inga väskor att packa mina saker i eftersom alla är upptagna med böcker och annat från mina hyllor. Att packa i en plastkasse känns ju sådär.......få se vilken lösning jag hittar....hm....jag tänker....tur att det inte är så mycket som behövs.

Fy skrutt vad trött jag är. Riktigt trött, både i huvudet och kroppen. Det har varit en synnerligen intensiv vecka. Full fart i klassrummet, många utvecklingssamtal, andra möten på eftermiddagar och kvällar, sonens träningar, service av bil, påbörjat instädning av arbetsrum, sjukgymnastbesök och mycket mer.

Besöket hos sjukgymnasten blev lite av en aha-upplevelse faktiskt. Eftersom jag som ni redan hört har varit yr sedan oktober har jag nu äntligen börjat kolla upp det. En av vägarna till att få veta varför var att träffa min sjukgymnast.

Jag började kaxigt säga att jag inte har några problem med min nacke.....när jag gick därifrån nästan en timme senare var jag inte så kaxig längre. Konstaterade krasst att nog har jag problem med nacken allt.....Så nu har jag fått övningar att göra varje dag och om två veckor ska jag träffa henne igen. Att yrseln kan komma från nacken fick jag nog också nästan bekräftat när jag skulle ta på mig tröjan efter behandlingen....då blev jag riktigt, riktigt yr. Men det känns underbart att jag får hjälp, sån toppenhjälp dessutom!! Jag vet ju att det kommer att bli bra, bara jag gör som jag blir tillsagd.

Så förutom att ha ont i alla knän jag har och alla andra leder också så har jag dessutom ont i nacken. Därför är det så underbart skönt att ligga under en varm filt i soffan och bara slappa. Det är vad jag kommer att göra ikväll....förutom att sova....

Jag måste bara få säga att jag fullkomligt älskar min förmåga att välja tapeter.  Att de sen var lite dyra spelar absolut ingen som helst roll längre....inte nu när jag har sett resultatet. Pappa hade också gillat tapeterna, det är jag helt övertygad om.

Mitt arbetsrum som jag i och för sig tyckte mycket om förut har nu blivit en oas i vårt hus. Trots att det är mönster över hela tapeten sprider sig ett lugn som gör att jag kommer att kunna sitta där och jobba hur länge som helst.

Dessutom hade jag tur som ett troll för mammas granne tog med sin pappa och kom hit och lyfte in hyllorna åt mig. Så nu är det bara att fylla dem igen.....fast det kommer att dröja i alla fall till på fredag. Förmodligen längre. Just nu känner jag mig rätt nöjd efter att ha städat av, spikat lister, satt fast handtag på garderoberna, hängt upp gardinstång och gardiner, tagit in skrivbord och monterat ihop datorn igen. Enda smolket i bägaren är att jag förstås inte får ljudkortet att fungera....varför blir jag inte förvånad? Det är inte direkt första gången det händer. Jag får helt enkelt gulla med sonen så att han fixar det. Behovet av rock när allt ska på plats kommer att vara stort.

Vilken underbar himmel som mötte mig i morse när jag klev ur bilen på jobbet.

Mitt fina fönster i rummet med den underbara tapeten. 

Plötsligt händer det, även om det sitter långt inne ibland. När de ringde från färgfirman och talade om att tapeterna kommit ritade jag faktiskt ett kors i taket. Det var knappt jag vågade tro att det var sant. Men det var det!

När alla eftermiddagsaktiviteter var avklarade fick jag därför sätta mig i bilen och köra ner till stan och hämta hem dem. Tur var väl det eftersom jag förmodligen får tapetserat imorgon. Resan till och från stan tog dock lite längre tid än vanligt, för idag måste till och med jag tillstå att det var en aning halt. 

Längtan efter ordning och reda här hemma är stor men tyvärr kommer ordningen nog att dröja trots att tapeterna snart kommer upp på väggarna. Detta är en särdeles intensiv vecka nämligen. Utvecklingssamtal, matteträff, årsmöte med LR, sonens träningar samt när helgen kommer, en Umeå-resa igen. Med övernattning denna gång och tid att umgås med goda vänner. Mycket trevligt, men inte händer det något hemma då inte. Fast dammråttorna går ju ingenstans...Eller nåja, de dansar runt en del men det är inga problem att se dem i alla fall....de börjar växa sig riktigt stora. 

Idag har jag äntligen träffat läkare angående min yrsel. Riktigt vad det beror på kunde han inte säga. Dock var mitt blodtryck för högt.... igen....sedan skrev han en remiss till öron för att kolla ögonrörelser och balans eller nåt sånt.....fast det lär väl dröja ett tag till dess att jag blir kallad dit. Känner mig trots avsaknad av diagnos nöjd att jag har en början på detta problem. Det är ju inte särskilt kul att känna ständig yrsel...jag som är nog yr som det är i vanliga fall. 

Här ligger rullarna och väntar på att sättas upp på väggen.

Idag har vi åkt tur och retur till Umeå, tävlingsdags igen. På vägen till och från universitetsstaden åker man förbi ganska många hus. Jag brukar roa mig med att fundera över vilka som bor i husen jag kör förbi.

Ofta ser det så himla mysigt och trivsamt ut, framförallt om det är mörkt så det lyser i fönstren. Då kan jag känna mig riktigt avundsjuk ibland, önska att det var jag som fick sitta därinne med en kaffekopp och tidningen eller en bok. Eller fantisera att det var jag som tog ut plåten med bullar som sprider god doft i köket i det stora vita huset.....

Fast sedan slår mig insikten att i alla dessa hus som ser så trivsamma ut är det kanske inte så skön stämning alla gånger. Vem vet vad som gömmer sig bakom alla dessa fönster?

Plötsligt var fantasierna inte så trevliga längre och artikeln jag läste häromdagen som handlar om IS och hur de behandlar barn kom för mig. Då mådde jag riktigt illa.....som tur var hade vi nått Umeå då och sonen vaknade.

På hemvägen fanns ingen tid till fantasier alls, då var det istället spekulationernas tid om vad som kommer att hända i "The Force Awakens", nästa Star Wars film.

Vilken överraskning jag fick när jag öppnade tumlaren för att stoppa in lite kläder jag tvättat.....den var full av handdukar.

Eftersom jag inte har varit den flitigaste i tvättstugan under veckan som gått har jag inte haft någon anledning att öppna tumlaren. Men nu när tvätthögarna växer oss över huvudena och det dags att tvätta igen och då tittar de fram, handdukarna, som gubben i lådan.

Visserligen rena och torra men med en lätt instängd doft....eller för att vara helt ärlig så luktade det riktigt unket.... 

Det blir väl lätt så när tvätt glöms bort en vecka eller så.....och plötsligt hade jag en hög till att tvätta.....

En hög med handdukar överraskade i torktumlaren.

Det här är den konstigaste veckan jag har varit med om på länge....jag har i princip kunnat vara hemma varje kväll. Undrar när det hände sist? Tänk vad mycket jag har hunnit med här hemma...not! 

Eftersom de där eländiga tapeterna inte kommit kan jag ju inte börja plocka in saker i arbetsrummet ännu. Det innebär att hela övervåningen fortfarande är fullproppad med grejor. Inspirationen att fixa och dona hemma då är minimal vill jag lova. 

Att fixa med tvätt och annat lockar inte heller. Nej det enda som lockar är böckerna jag lånade på biblioteket i tisdags. Fast helt kan jag inte hänge mig åt dem heller då mängden skoljobb att beta av under kvällarna är rätt stor. Fast någon liten stund nog kan jag slappa med böckerna i alla fall. Typ nu....

Golvet är på plats, jag är helnöjd!

Nu sitter nog min pappa på en liten molntuss och tittar ner på mig och småskrockar för sig själv. Han konstaterar nog också att jag är mig rätt lik. Ja, det har att göra med tapeter.....

Medan pappa levde och var den som hjälpte mig att måla och tapetsera, brukade han alltid skaka på huvudet med ett snett leende och inse att att jag återigen lyckats välja den dyraste tapeten. Varpå jag svarade: - Skyll dig själv, det var du som plockade in kartorna från garaget.

Nu är det inte han som plockar fram tapetkartorna längre men när jag googlade runt igår för att kolla om det stod något på nätet om anledningen till tapetförseningen så insåg jag att det är en talang jag fortfarande besitter....att välja dyra tapeter alltså. 

Inte stod det något speciellt om förseningar men det gick inte att beställa via nätet så nåt krångel är det. Däremot kom jag på att jag kunde se efter vad tapeterna kostade....inte tänkte jag på att kolla det när jag beställde dem. 

Jag kan inte säga att jag blev förvånad direkt.....kanske namnet borde ha gett någon slags vägledning. Royal Classic och Royal leaves......det riktigt hörs att de är dyra.....men fina.....jag får trösta mig med att jag gav pappa ett gott skratt däruppe där han sitter och tittar ner på oss. 

Och kanske är det som mamma sa, att trots att han inte kan plocka fram kartorna så ger han mig vägledning....och då blir det dyra tapeter....men fina..... 

Okej, jag erkänner. Jag blev en aning irriterad när tapeterna som borde kommit hem fortfarande lyste med sin frånvaro. Men när jag såg frustrationen och förtvivlan hos de som beställt hem dem försvann allt det irriterade i ett nafs. Det är ju faktiskt ingen katastrof för min del om jag inte får flytta tillbaka in i arbetsrummet helgen som kommer.

För företaget i sig och alla yrkesmålare som är beroende av att tapeter levereras när de ska är det värre. Tydligen har det något med huvudleverantören av tapeterna som bytt datasystem att göra och det verkar inte riktigt fungera som det ska för beställningarna kommer inte i utsatt tid...eller hur det nu var? Hur som helst befinner de sig i en besvärlig situation. Knappast jag, även om vi får leva i stök några fler dagar än jag räknat med. Men mina tapeter är värda att vänta på....finns inga som skulle bli bättre där i mitt arbetsrum.

Dessutom hade tydligen målaren och snickaren pratat med varandra ikväll och kommit överens om att de lägger golvet först istället. Så det blir ju inte helt stillestånd. Har jag tur får de dessutom hem tapeterna på torsdag eller fredag istället för nästa vecka......hoppas kan man ju.

Annars har jag ännu en läshelg att se fram emot. Inte helt fel det heller.....placerar jag mig dessutom i favoritsoffan nere slipper jag ju se röran uppe också....Det blir ju lite av en win-win situation!

I arbetsrummet har det hänt en del idag. Alla snickeridetaljer har fått ett första varv med färg och väggarna är spacklade. Det luktar färg i hela huset, inte sonens favoritdoft kan tilläggas....nu hostar han mer än någonsin.

Fast om det beror på färgdoften låter jag vara osagt, han brukar hosta vansinnigt mycket ändå när han åker på en rejäl förkylning. Och blöder näsblod gör han också, flera gånger sen igår. Så allt är med andra ord som det brukar vara när han är sjuk. Fast febern är på nedåtgående, tack och lov. Så det går åt rätt håll!

Själv ligger jag med datorn i knäet i soffan och arbetar. Har ganska mycket skrivarbete att ta mig igenom men jag kände att jag behövde en paus....därför hamnade jag i bloggandets värld en stund. Men jag måste säga att det inte går särskilt bra att koncentrera sig på det heller, huvudet är alldeles för trött. Jag kan helt enkelt inte fokusera.....så håll till godo med en bild på renoveringen.....som jag slipper göra själv tack och lov!

Här målas och spacklas det. 

En eloge vill jag ge min elektriker som ryckte ut i morse och räddade ljuset i arbetsrummet. Vippkontakten på strömbrytaren på väggen flög nämligen sin kos igår när locket togs bort, vilket innebar att det inte gick att tända taklampan. Först av allt kom han till mig i morse och fort var det åtgärdat med en ny dosa i väggen, så ny lyser lampan som den ska igen och målaren ser vad han ska göra.....och jag ser allt han har gjort!

Det kommer att bli en annorlunda söndag då vi inte ska åka ner till stan någonting. Runt halv fyra gick jag ner till sonen som hostade som besatt. Med en kropp som skulle gå att steka ägg på behövde han lite Alvedon för att kunna somna om. Det innebär att träning är uteslutet idag.

Ute faller snön tätt men förmodligen klarar vi oss ganska lindrigt ändå om man jämför med hur det ser ut vid kusten. Jag hörde i alla fall traktorn för ett tag sen när den skottade av vår gård....synd att den inte kan ta sig upp på altanen bara. Sudden skulle ju skotta klart igår men då satte flunsan stopp för det...

Kollar in Nyhetsmorgon och förundras över det faktum att de tror att det är roligt att titta på när programledaren försöker sig på att åka skridskor. Detta med anledning av att konståknings-VM pågår nu. De skrattar hjärtlig när hon sätter sig på rumpan efter att ha försökt göra en piruett. Jag skrattar inte. Desto trivsammare att kolla in matlagningen istället. Faktum är att jag blir småhungrig, kanske dags att ta lite frukost och sedan börja på en ny bok....

Det känns i alla fall skönt att jag gjorde klart i arbetsrummet igår, återstår att hämta in några färgpytsar och fixa till arbetsbelysningen. Sen ska jag jobba lite men inser precis att jag monterat ner min stationära dator där jag har dokument sparade som jag behöver använda idag....orutinerat....

Nu rullar reklamen med en teaser om att se nye ICA-Stig klockan 21:01. Undrar just hur stor del av Sverige som kommer att bänka sig vid teven den tiden? Snacka om hype.

Hur många böcker och pärmar rymdes det egentligen i mina bokhyllor?

Jo lika många som får plats i sex stora blå Ikeakassar, tio vanliga plastkassar, tio extra stora plastkassar, sex resväskor, fyra vanliga väskor i bagstorlek och sen lite småkassar och korgar. Till slut när jag inte hade mer att packa i fick jag bära böckerna och pärmarna som de var.  

Men precis när jag trodde att det aldrig skulle ta slut var det plötsligt tomt i hyllorna. Då återstod bara att frakta ut dem och skrivbordet ur rummet, ta ner gardinstång, dra ut alla spikar och lossa golvsockeln.  

För att överhuvudtaget få ut hyllorna proppade jag sonen full med Alvedon så att hans feber skulle gå ner tillräckligt för att han skulle orka hjälpa mig att lyfta ut dem. När det var gjort var han hyfsat knäckt. Måste erkänna att jag fick lite dåligt samvete efteråt....eller ganska mycket faktiskt.....

Funderar faktiskt på om det kan vara årets influensa han åkt på? Med tanke på den höga febern, det närmar sig fyrtio grader, ibland skakar hela pojken i frossa, han hostar väldigt illa och har dessutom ont i hela kroppen. Nu sover han igen, men inte helt lugnt. Det märks att han inte mår bra. Tack och lov har han fått i sig ordentligt med vätska idag. Hoppas en natts sömn gör att febern går ner och att han får må bättre imorgon.

Själv måste jag erkänna att jag också känner mig lite trött, om än inte sjuk. Det tar på en lathund att tömma ett rum. Jag trodde faktiskt att det skulle gå snabbt....men det tog fem timmar allt som allt....När jag äntligen var färdig och tänkte göra mina knäövningar kom jag på att det kanske inte behövdes. Efter att ha klättrat upp och ner på stolar och från golvnivå till lite högre höjder under alla dessa timmar hade mitt knä fått vad det tålde. Och jag kan lova att det känns....

Men som sagt nu är det fritt fram för hantverkarna att göra sitt....sen ska allt tillbaka in......

ps. Jag testade att göra halstabletter också. De blev faktiskt lyckade. 

Efter att listerna togs bort kan man ana en sjuttiotalstapet i rött och orange. 

Nu har jag varit vaken ungefär en timme och jag har precis lyckats öppna ögonen. Det kändes lite konstigt när det inte gick att somna om men för den skull var jag inte så pigg att jag orkade öppna ögonen. Istället låg jag kvar och njöt av min sköna säng och det faktum att jag inte behövde öppna ögonlocken det minsta.

Tänkte på nattens konstiga drömmar, där min jedimorgonrock var det enda klädesplagg jag ägde. Mystiska barnvagnar och bebisar som inte var bebisar utan hopsurrade badlakan. Konstiga shoppingcenter och luad ål......Man kan ju undra över vad som egentligen pågår i min hjärna. Nästan så att jag blir lite rädd.....

Något annat jag känner mig lite rädd inför är det faktum att idag måste bokhyllorna tömmas.....tänk så mycket skönare det skulle vara att ligga i soffan och läsa en bok medan elden sprakar....men om jag sätter igång snart så kan jag nog inta soffläge framåt eftermiddagen.....

Undrar hur sonen kommer att må idag gör jag också, han var riktigt risig igår kväll. Det är så sällan han är sjuk numera att jag har glömt hur det är att ha en sjukling i huset. Och med tanke på sjuklingen i källaren kommer jag precis på något annat jag hellre skulle göra än att tömma bokhyllor faktiskt....egna halstabletter.

Jag såg ett recept på nätet för ett tag sen. Det skulle ju passa alldeles utmärkt att göra nu när det finns ett behov av det i huset. Möjligtvis skulle de två gå att kombinera.....medan halstabletterna kokar kan jag börja tömma hyllorna.....det kanske skulle få igång mig.....möjligtvis.....

Varför göra idag det som kan skjutas upp till imorgon? I det läget har jag hamnat nu. Fast det var definitivt inte tänkt att det skulle bli så. Planen var att efter att ha beställt golv på Nordemans, hämtat profilkläder på Intrycket, fredagsfikat med mamma och sonen skulle jag börja tömma bokhyllorna medan junior lagade middag.

Problemet som uppstod då var att han inte är kurant och nog inte riktigt orkade stå i köket och kocka. Han hade vaknat i morse och känt sig krasslig. Ju längre dagen gick desto sämre kände han sig. Ont i halsen, rosslig och öm i kroppen. Det innebar att han sista timmen (när han hade prov) inte alls var fit for fight. 

För varje minut hemma låter han värre och värre och ser alldeles blank och eländig ut i ögonen. Ingen feber ännu tack och lov men man vet aldrig. Kan nog komma som ett brev på posten. Fast eftersom den redan kommit idag, posten alltså, kanske han slipper. Jag hoppas bara att han är så pass fräsch imorgon att han orkar hjälpa mig att bära hyllorna när de väl är tömda. Fast annars får jag väl ringa på annan hjälp. 

Själv har jag nu kraschat i soffan efter veckan. Elden sprakar och fötterna är utan sockar som alltid när jag är trött. Men man vet aldrig, får jag slappa här ett tag så kanske jag hittar nån slags tömma bokhyllor energi. Skulle nån veta var man kan hitta den typen av energi får ni gärna höra av er till mig.....snarast.

En del av allt som ska bäras ut.....