Andra dagen på mitt sommarliv. Eller sommarlov om man så vill, men sommarliv säger mer vad det handlar om. 

Livet på sommaren, att låta dagarna gå och göra bara det man själv vill. Precis vad jag behöver så här i slutet av ett arbetsår. Igår var armar och ben alldeles trötta och matta och jag blev slut bara av att tänka på att utföra något större slags jobb. En kort promenad, slöande i soffan framför teven med en god bok. Det enda ansträngande jag utförde på hela dagen var att sila och göra klar saften. 

Idag fanns lite mer kraft i kroppen så jag tog en aningen längre promenad på förmiddagen, fixade med räkningar och annat innan hängmattan vevade in mig och nästa bok. Då var nämligen orken borta ur kroppen igen. 

Nu har sonen besök av en kompis som ska stanna till imorgon. Ett välkommet besök då det är en av hans bästa vänner som kommit upp från Skåne. Själv fick jag lite fikagäster på kvällskvisten. Det var också ett välkommet besök, lite spontant så där på torsdagskvällen. 

Imorgon hoppas jag att lite mer kraft återvänt så att jag kan börja beta av tvättamöban i källaren. Den är stor, väldigt stor. Faktum är att jag aldrig sett den så stor. Kanske är det något slags rekord, tro om det går att få med det i rekordboken.....? 

Nu lutar det åt en liten eld i braskaminen och en bok i mitt soffhörn. Låter som en fin idé, kanske ska jag låta Ernst stå på i bakgrunden för att se vad han hittar på ikväll.....men först elden!

Bästa sommarhänget!

En eller annan väg av Sara Paborn

Sommarens första boktips! En roadmovie i bokformat. 

Fast snarare en liten tripp än en lång. Även om den blev längre än huvudkaraktären tänkte sig från början. 

Två systrar, en konstnärlig och bohemisk.  Den andra försiktig och förnuftig. En bildlärare som flyttat till Frankrike och en Madonna i trä.

En härlig bok om en resa både i avstånd men framförallt om en inre resa och om att hitta tillbaka till varandra och sig själv!

Nu är de här. På tårna, runt vristerna, på vaderna, armarna och i hårbotten. Myggbetten. Kliande och irriterande men på nåt sätt gör de ändå att det känns att sommaren är här.

Att temperaturen har hamnat på en nivå som tillåter shorts gör ju inte saken sämre, varken för sommarkänslan eller chansen att få nya myggbett. Ikväll har jag klippt gräset, igen. Förutom en snygg gräsmatta blev resultatet några bett till. Ett annat resultat är att mitt knä inte gillar mig heller. Men vad gör det....nu är det någon vecka kvar till nästa gång. 

Något annat jag gillar är det faktum att min semester börjar ikväll. Det känns skönt. Visserligen väntar jag några svar angående ett arbetsmiljöärende men jag tänker inte ställa någon väckare på länge.....Nu kanske jag hinner ikapp livet igen!

Något sonen gillar är att jag i köket har fyllt en gryta med bär från frysen, citroner och hett vatten. Min egen sommarsaft är på gång. Det blir smaskens. Sommarlivet kan börja, välkommen!

Till slut var det bara hundra sidor kvar. 

Nu ska det bli saft!

Att barfota gå tvärs över altanen in i ett tjugosex grader varmt växthus, lyssna på fåglarnas kvitter, flugornas surr och upptäcka att de frön jag satte i onsdags börjat gro, det är vardagslycka.  Fast på en söndag. Alltså är det söndagslycka!

Tänk att vakna upp till en midsommarafton med strålande sol och värme i luften. Det gjorde att det var helt fantastiskt att ta en morgonpromenad. Sen fick jag ett ryck och gjorde sommar i växthuset, nu är jorden bortstädad och vår första frukost den här sommaren har intagits där ute.

Återstår att önska er alla en riktigt fin midsommar var ni än är och gör!!

En balja sommar!

Nu är det sommarstädat!

Jag gick till grannen och tog några syrenkvistar (med tillåtelse).

Vår sommaroas!

Det var nästan så att jag kunde höra Gert Fylking ropa äntligen ikväll. Inte för att jag tillkännagav någon nobelpristagare, nej det som fick mig att i alla fall mentalt ropa äntligen var det faktum att potatis och fröer äntligen kom ner i odlingslådorna. Eftersom det här var den första riktiga sommarkvällen passade det ju bra, dessutom tog inte vinden i så att fröerna riskerade att flyga iväg. Nu är det bara att hoppas på en fin sommar och en lång varm höst....

Förutom att sätta fröer satte jag även ut alla småplantor från växthuset. Snacka om att känna sig effektiv. Nu är det bara städningen kvar, det är lite jordigt där inne. Sen kan vi njuta av våra måltider i vår lilla oas igen. Fast ikväll blir det inte mer....mitt knä är inte nådigt just nu....

Nu har jag äntligen fått ner fröerna i jorden. I två små gödselhögar har jag tryckt ner några squashfrön  också. 

Blommor på ett av äppelträden.

Det andra äppelträdet blommar också. 

Även körsbärsträdet är i full blom.

Nu är det bara städningen kvar i växthuset. 

Rabatten från gatan. 

Kläderna hänger på sin plats mellan rönnarna. 

Rabatten från kvisten. 

Sitter och bläddrar igenom alla foton jag tog på sonen och hans kompisar i fredags när det var avslutning. Jag slås av den genuina glädje, vänskap och värme som lyser igenom på alla bilder. Framförallt i de bilder som togs utan att de vet om det, även om vänskapen lyste stark även på de bilder som "arrangerades".

När jag ser dessa bilder är det inte förvånande att de lyckats hålla ihop sedan de var 3 år. Trots att de från förskoleklass ändå till slutet av sjätteklass gick på olika skolor. En stark självklar vänskap med potential att räcka hela livet. Det är jag helt övertygad om. Även om livet naturligtvis kommer att föra dem in på olika vägar så tror jag nog att de alltid kommer att ha varandra med ändå. Inte i person kanske men i hjärtat.

Bilderna utstrålar det är vi och världen. Inte vi mot världen, för trots att deras vänskap är så oerhört stark så har de alltid välkomnat andra in i deras värld. Det finns alltid plats för fler. Att som förälder se sitt barn innesluten i sån varm vänskap gör att hjärtat sväller av kärlek och glädje.

Igår var det en rolig och intensiv dag. Flaggan hissades på morgonen, sonen tog på kostymen och gick iväg till skolan. Jag gick strax efter och stod utanför kyrkan i de kyliga vindarna och väntade på att tåget med elever skulle komma.

När de fyllt kyrkan följde alla andra efter och fick ta del av en fin och högtidlig avslutning med mycket stämningsfull musik. Så småningom kom vi hem, åt och fikade innan sonen och kompisarna drog iväg till badhuset i stan med efterföljande restaurangbesök. Sen huserade de i vår källare hela natten och en stor del av den här dagen.

Medan sonen och polarna var i stan umgicks jag med kollegorna i Bredbyn. Massor av god mat, glada skratt och nya upptäckter när det gäller dolda hemligheter.

En sak jag konstaterade är att sommaren är här, trots de kyliga vindarna. I alla fall om man ska tro på myggorna för nu har de gjort sitt intåg, med råge. En riktig invasion där vid Anundsjösjöns strand.

Dagen har gått i trötthetens tecken med små korta avbrott för lite ogräsrensning och myggjakt....de verkar ha kommit till Nygatan också....myggorna...

Nu är grundskoletiden slut!

Före ogräsrensning.....

......och efter. Nu finns plats för plantorna som väntar i växthuset på att sättas ut. 

Inne plockar de blivande gymnasieeleverna ihop efter natten. 

Terminen har bjudit på många fullspäckade veckor. Men jag tror nog att den vecka som gått har varit den allra mest intensiva. Detta trots att sonen inte behövt skjuts till träningar under veckan.

I tisdags eftermiddag var det så illa att om någon frågat om mitt namn hade jag inte kunnat svara. Det har varit arbetsmiljöärenden, träffar i stan, utbildningar i stan, ännu en träff i stan, en tur till stan för att hämta mina ortopediska skoinlägg. Slutspurt i skolan har vi haft också med allt plock som hör till sista veckan. Sommarfesten igår kväll var en riktig höjdpunkt där vi fick njuta av alla elevers fina framträdanden. 

Ligger i sängen och funderar om jag har glömt något viktigt när det gäller saker eleverna skulle gjort klart eller fått hem. Men jag tror faktiskt inte det....något som gör mig inte bara lite misstänksam. Är det inget jag glömt är det förmodligen första gången någonsin.....

Nåja, öppnade i alla fall presenten jag fick av treorna idag. I paketet låg en jättefin mugg i form av R2D2. Jag blev så rörd över deras val av present. En sak som verkligen passar en nörd som jag. 

När jag väl kom hem vid halv sex har jag sen förberett lite för sonens avslutning i morgon. Jag fattar inte att han redan slutar nian. Nyss var han en liten, liten kille. Nu förvandlad till en vältränad ung man. Nog kommer det att kännas märkligt i morgon allt. Han tycker nog mest att det är skönt.....

Ett värmande kort, en fin skylt och ett spännande paket. 

Världens finaste R2D2-mugg är numera min!

Gott nybakat bröd så här på kvällskvisten. Kommer att smaka fint till frukost i morgon. 

Tänk att den här lille filuren går ut nian i morgon...

På väg till avslutningen i årskurs 1. 

Snacka om att det är intensiva dagar nu. Full fart i klassrummet med att göra klart och låta eleverna få redovisa alla de arbeten som inte hunnits med.

Med tanke på att sonen går ut nian finns en del att hinna med här hemma också. I kalendern är många möten och träffar inplanerade på eftermiddagar och kvällar så det blir få kvällar hemma. Därför är det bäst att passa på när möjlighet ges.

När jag kom hem idag skyndade jag mig därför ut med gräsklipparen. Fast den behövde jag inte gå med länge då min snälle granne kom och övertog styret av den. Då kunde jag bära upp krukor och förbereda för plantering istället. Sonen bar sedan ut alla krukorna på altanen. Sedan bar han upp möblerna också och lagade middag till oss. 

Jag planterade i alla fall blommor i krukorna på bron och hoppas att det inte blir några järnnätter att tala om. I växthuset fick även tomater och chiliplantor större krukor. Något de borde fått för länge sedan.....men jag hoppas att hösten bli lång och varm....då hinner det nog bli frukter på plantorna ändå....

Nu väntar vi bara på sommarvärmen. Låt den komma!

Krukor fyllda med jord färdiga att plantera i, men det får vänta. Orken tog plötsligt slut.  

Barbafamiljen har bleknat betydligt men än lyser de upp på altanen. 

Sveriges nationaldag och vädergudarna var inte så snälla idag. Efter att prognosen visat en stor sol i drygt en vecka bestämde dom sig för att det skulle bli grått och regnigt istället.

Lagom till #ÖKSF uppvisning under Bredbydagen började regnet åter strila efter en längre stunds uppehåll. Hade inte programmet varit försenat så skulle de kanske lyckats hålla sig torra hela uppvisningen. Nu blev det inte så. Trots det så gick det bra. Vissa delar ströks naturligtvis men publiken växte hela tiden och beundrarskaran bestod av både äldre farbröder och tanter med käppar och rollatorer och betydligt yngre åskådare. Jag tror i alla fall att det var första gången gänget på mattan fick fick skriva autografer......

Nu myser vi hemma framför en eld medan flaggan vajar på sin stång mot en helgrå bakgrund. Usch vad blöt den kommer att vara ikväll när den ska halas.....men det blir ett senare problem. Nu lägger jag in ett vedträ till.

Nationaldagselden!

Flaggan i topp och en mygga på linsen...

Uppvisning i tilltagande regn.

Vädret var otroligt lovande i morse. Solsken, lagom mycket vind. Precis som man vill att det ska vara när det är utflyktsdag. Men vi hann bara komma på plats vid Flärken innan det tog i och blåste så att bebisgungan som finns där nere stod rakt ut. Vita gäss i mängder och färg, papper och annat flög både hit och dit. Mitt i alltihop kom någon liten regnskur också. Molnen höll ett oerhört högt tempo över himlen så sol och regn växlade friskt.

Som tur var fanns det lite småhus som det gick att gömma sig bakom och i. Där satt alla elever med stafflier och gjorde Picassobilder. Otroligt vackra bilder. Vissa skulle jag faktiskt kunna tänka mig att ha på min egen vägg här hemma.

När jag kom hem från jobbet kände jag mig lite trött. Fast förmodligen inte lika trött som sonen. Han som tillsammans med klasskompisar från nian tältade natten som gick.Tack och lov var han inte så trött att han inte orkade laga middag åt oss......

Mellan jobb och middag hade jag i alla fall tillräckligt med energi för att trä klart alla små fina armband. Skön terapi för att rensa hjärnan. Sen njöt jag av kvällen hemma, en lång stund i mitt eget växthus. Där var det oerhört skön. Det är i sanning min oas.

Sonen svänger sina lurviga på Olympia där årets Styrbjörns hörna går av stapeln. Mina är inte så lurviga och inte svänger de särskilt bra heller men jag stapplade i alla fall runt byn på en promenad. Känner mig rätt nöjd som faktiskt lyckades med en tur på fem kilometer.

Tyvärr blev det aningen för långt för både knä och fot. De värker väl mycket för min smak just nu. Om någon frågar skulle jag säga att jag har tandvärk i knäna. Det är så det känns. I alla fall tror jag att det är så tandvärk känns. Säker kan jag inte vara. Men hemmajobben får därför vänta....men det är ju inget nytt direkt.

Trött är jag också....natten som gick sov jag tyvärr inte så många timmar som man kan önska....mitt i natten vaknade jag och fick för mig att det var en god idé att lösa problem....

Naturligtvis var det en jättedum idé. Lite sömn gör att hjärnan inte fungerar riktigt som den ska och är dum och seg samtidigt som den går på högvarv av någon underlig anledning. 

Nu gör jag mitt bästa för att hålla mig vaken samtidigt som jag förmanar mig själv att låta bli problemlösning nattetid....undrar om jag tänker lyssna.....?? 

Sol ute och sommar i växthuset. 

Mors dag och alla flöden i de sociala medierna fylls av fina saker barnen (unga och gamla barn) gör för sina mammor. Så även i mitt flöde. Jag vet att alla inte har ett helt okomplicerat förhållande till sina mammor, där det inte stämmer. Alla har ju inte sina mammor kvar heller utan de är änglamammor.

För mig är en mamma någon som symboliserar kärlek och omtanke. Som finns där i roliga stunder men även i de svåra för att stötta och trösta. 

En mamma är någon som kommer med kloka råd men hon kan också vara den som puttar på för att få dig att våga det där lilla extra ibland, att våga gå utanför ramarna. 

En mamma är den som lagar din favoriträtt men hon lagar även mat som gör att man får testa smaker man aldrig trodde att man skulle gilla. 

Mammor kliar på ryggen, borstar håret, stryker över pannan när man är sjuk, läser sagor, knyter skosnören och stryker den där besvärliga blusen så man slipper det själv. 

Det finns förstås stunder under uppväxten när man kan tycka att mamma är besvärlig, tjatig, arg och kanske till och med pinsam. Det hör till, så ska det vara. Det betyder bara att man är lite lik sin mamma och det vill man inte riktigt bli påmind om i en viss ålder. När man är äldre däremot finns det få saker som kan göra i alla fall mig mer stolt än att få höra att jag är lik min mamma. 

En mamma har en outsinlig brunn att ösa sin kärlek ur, den tar aldrig slut. Vad som än händer finns hon där. Sån är min mamma och sån var min mormor. Så hoppas jag att jag är för min son, en varm trygg famn med kärlek som räcker till universums slut och tillbaka igen. 

Både godsaker att äta och en uppmaning som verkligen kan göra gott för mig!

Graderingsdag i stan med tid både nere i ju -jutsulokalen men även en tur runt stan med sonen och väldigt god lunch med spansk mat. Eftersom han fick jobba som kastdocka under graderingen till brun mon fick han ju ett träningspass.

För mig var det däremot inte särskilt ansträngande att titta på. Därför bestämde jag mig för att klippa gräset när jag kom hem. Efter att ha traskat runt tomten en dryg timme känner jag mig rätt nöjd med resultatet. Nu kan jag med gott samvete slappa i soffan. Något jag gör väldigt bra!!

Jag känner mig rätt nöjd med resultatet. 

Det blev både någon kilometer och lite tid på tomten.
Fast jag undrar lite över det faktum att det ser ut som att jag klippt tvärsöver gruset också.......

Vissa kvällar känner jag mig mer tacksam över mitt liv än andra kvällar. Den här fredagen är en sån. Dagen började i sorgens tecken då det var begravning och vi tog ett farväl av en av mina farbröder. Minnen, känslor men även ett och annat leende. För trots att sorgen är så närvarande kommer ju även de fina minnena fram. Jag är tacksam över alla fina minnen jag har av honom.

Därefter var det möte hela eftermiddagen med givande diskussioner. Om än intensiva så jag blev faktiskt väldigt trött. Kanske hjälpte det till att veckan varit synnerligen intensiv med oerhört få stunder hemma. Jag är i alla fall tacksam över diskussionerna och tänker att de nog till slut kommer att leda till bra saker för oss som arbetar i skolan.

Hur skönt var det inte sen att kliva innanför dörren hemma och mötas av en glad son som börjat med middagen. Att få lägga sig under en filt i soffan och höra honom stöka i köket. Att sedan få maten serverad framför teven med en av våra favoritfilmer på, Ironman. Då kände jag tacksamheten och kärleken svälla i bröstet.

Nu känner jag mig tacksam för att jag snart kan få lägga mig för att sova, bara för att jag kan och är trött....fast det är jättetidigt.  Förmodligen är det säkrast att jag gör slag i saken snart och kryper ner i loppelådan för det är en tidig start imorgon....graderingsdag. Sonen ska inte gradera men väl hans adepter.  Natti natt!

Sonen sitter vid datorn och skriver på nåt skoljobb. Själv har jag placerat mig med jobbdatorn i knäet för lite kvällsarbete. Men först kände jag ett stort behov av att bara göra ingenting. Nåja att blogga räknas kanske till någonting, men det känns som ingenting.

Fast nog är det lite märkligt ändå hur bloggandet och skrivandet förändras. Den lust jag kände för bara något år sedan vill inte alltid infinna sig nu. Därför skriver jag bara när jag känner för det.....låter ju rätt sunt faktiskt! Kanske blir jag visare med åren trots allt......

Sonen kom nyss ner med en kopp te, han tyckte att det verkade som att jag behövde det och så rätt han hade. Önskade bara att det var lite smärtstillande i det också för mitt knä gör verkligen vrålont ikväll. Och under foten, där fotvalvet är nedtrampat...aj aj aj. Och i nacken gör det ont....aj aj aj. Men som tur är så har jag tid hos sjukgymnasten för att få hjälp med i alla fall nacken imorgon. Dessutom kommer mina specialtillverkade inlägg till skorna om exakt en vecka. Det blir toppen. Min förhoppning är att det ska hjälpa knäet också när belastningen på foten blir mer riktig. Så egentligen är det rätt toppen!

Något annat som var toppen, eller för att vara mer precis, någon annan var den snälla Hemglasschauffören. När jag träffade henne på andra sidan byn tidigare i kväll lovade hon att komma förbi vårt hus en gång till så att vi skulle få handla eftersom vi missade henne när hon for förbi på sin rutt. Det är service det! Så nu har vi fyllt frysen med laktosfri glass. Mums....skulle ju smaka smaskens till den temugg som står här bredvid.....

Den här dagen har vårtecknen avlöst varandra. Det första kom redan under natten. Plötsligt vaknade jag av att det levde rövare ute på bron. Två katter slogs så det rök utanför vår ytterdörr. När jag kom fram till dörren tyckte nog den ena att den fått tillräckligt med stryk så den sprang iväg så fort den bra kunde. Den andra lade sig tillrätta på vårt räcke.....fast där fick den inte ligga länge. Jag öppnade dörren och sjasade bort den. När jag sen öppnade samma dörr i morse för att hämta tidningen hittade jag ännu en katt på bron.....

Jag undrar vad det är som gör att katterna flockas runt vårt hus den här årstiden? Vi har inga egna katter så det kan ju inte vara det.....

När jag sedan under kvällen tog en lång promenad lyssnade jag in våren. Fågelkvitter, gräsklippare och vindens sus. Dessutom sken solen så att temperaturen hade en chans att stiga....en underbar vårkväll helt enkelt.

Det gjorde att jag lyckades samla energi nog för att jobba vid datorn några timmar. Jag har filat på en annorlunda läsårsutvärdering i år....tror att det kan bli bra.

Kvällsjobbet!

Mäktiga toner fyllde kyrkan idag. Församlingens körer sjöng i en fullsatt kyrka. Att få stå där med alla andra och vara del i den musik som lyfte mot kyrktaket var nästan magiskt. En häftig känsla.

När jag sedan gick hem i de kylslagna vindarna kändes sommaren långt borta. Då greppade jag en bok och tog min tillflykt till växthuset. Där var sommaren. Ett stilla gungande i hängmattan, vindens susande, fåglarnas kvitter och en värme som fyllde växthuset. Snart är den här på riktigt också och inte bara i mitt lilla ute-krypin.

Plötsligt kändes det som sommar. 

Efter att ha ätit middag tog vi en rejäl promenad sonen och jag, då kändes det nästan som sommar ute också för vinden hade mojnat och det var varmt och skönt.

Nu ska jag snart ta itu med fixandet inför morgondagen. Men inte riktigt än....vilar en stund till.

Pingstafton har förvandlats till vilken lördag som helst eller är det bara jag som tycker det? Att göra sig pingstfin, laga extra god mat och umgås är inte lika självklart längre. Annandag pingst fattas.

Nåja helt hopplöst är det inte. God mat ska vi få men det kommer att dröja, jag har nämligen alldeles nyss stoppat in en fin kalvytterfilé i ugnen. Fast nog lär det ta ett tag innan den bli klar. Att sedan fira pingstafton i soffan med mysbrallorna på och några avsnitt av Game of Thrones är inte så illa. Nog ska jag kunna få det att kännas lite högtidligt allt.

I morgon lär det bli desto högtidligare. Då ska vi sjunga i kyrkan när det är högmässa och därefter avtackning av vår kyrkoherde som går i pension. Kyrkans alla körer ska att sjunga tillsammans så det kommer förhoppningsvis att låta mäktigt.

Men nu återgår jag till mitt högtidliga slappande i soffan....oj vad det tar på.

På pappas grav är det full blomsterprakt! Kollade till där innan körövningen igår.