Sitter och bläddrar igenom alla foton jag tog på sonen och hans kompisar i fredags när det var avslutning. Jag slås av den genuina glädje, vänskap och värme som lyser igenom på alla bilder. Framförallt i de bilder som togs utan att de vet om det, även om vänskapen lyste stark även på de bilder som "arrangerades".

När jag ser dessa bilder är det inte förvånande att de lyckats hålla ihop sedan de var 3 år. Trots att de från förskoleklass ändå till slutet av sjätteklass gick på olika skolor. En stark självklar vänskap med potential att räcka hela livet. Det är jag helt övertygad om. Även om livet naturligtvis kommer att föra dem in på olika vägar så tror jag nog att de alltid kommer att ha varandra med ändå. Inte i person kanske men i hjärtat.

Bilderna utstrålar det är vi och världen. Inte vi mot världen, för trots att deras vänskap är så oerhört stark så har de alltid välkomnat andra in i deras värld. Det finns alltid plats för fler. Att som förälder se sitt barn innesluten i sån varm vänskap gör att hjärtat sväller av kärlek och glädje.