Gissa om jag är glad att jag klippte gräset igår kväll med tanke på dagens regn. Men jag tror att det är första gången någonsin jag klippt gräset på en söndag. Det är ett arv efter pappa, han klippte aldrig gräset eller gjorde något större arbete en söndag. Trots att han inte hade gillat det jag gjorde tog jag i alla fall tag i gräsklipparhandtaget igår kväll, efter middagen när sonen åkt till stan. Jag tänkte i mitt stilla sinne att om nu pappa skulle protestera skulle klipparen säkert inte startat.....

Nu startade den och sen slet jag i drygt en timme. Ja, slet. Tanken var att det skulle ha blivit klippt i torsdags...redan då var det för långt...men då kom åskan...och sen blev det midsommarhelg. Dagens regn skulle nog ha gjort så att det lien hade varit ett bättre verktyg för att ta hand om det långa, långa gräset. Men nu är det gjort!! I alla fall för ett litet tag.

Därför kan jag nu njuta  av en sovmorgon med regnet smattrande mot taket utan gräspanik. En mugg kaffe och morgontidningen som någon så omtänksamt lagt på bron (så att jag slapp gå till postlådan) på det och morgonen är bästa morgonen på länge.

Det är midsommarafton och en snabb titt i almanackan berättar att om exakt sex månader är det julafton. Tänk så avlägset det känns både om man ser tillbaka på de senaste sex månaderna och om man tänker framåt. Tiden har gått otroligt snabbt samtidigt som det känns som om det var evigheter sen det var vinter.

Nu är det i alla fall nu, solen skiner genom ett lätt dis. Det surrar i luften av flugor, humlor och bin. En och annan mygga hälsar också på. Det märks framförallt runt mina fotleder som kliar så jag tror att jag håller på att bli tokig.

Fåglarna kvittrar inte lika intensivt längre. Nu kommer perioden när de tystnar alltmer och ungarna ska börja matas. Flaggstångslinan slår desto mer i vinden, vindspelet sjunger och jag bara njuter av värmen, alla sommarljud och av att vara ledig. Livet, det är så här det ska vara.

Potatisblasten börjar snart att blomma. Tro hur det ser ut där nere i hinken?

Semestertid och då börjar en period av avvänjning och tillvänjning. Låter lite konstigt kanske, men så är det.

Först och främst är det sovande och vakenhet som ska anpassas. Från att knappt orka vara vaken efter klockan nio en fredagskväll (eller vilken annan kväll som helst) kommer jag successivt att orka vara vaken längre på kvällarna. Det får till följd att jag kommer att sova längre på morgonen. Även om jag ännu ett tag säkerligen kommer att vakna tidigt är det okej, för det är bara att ligga kvar i sängen så somnar jag om efter ett tag. Nattugglan kommer tillbaka! 

Som nummer två kommer toalettbesöken. Äntligen kan jag gå på toaletten när som helst utan att behöva planera in när jag ska bli kissnödig. Inte behöver jag köa till personaltoan heller, för av någon outgrundlig anledning blir all personal kissnödig vid exakt samma tidpunkt. Får jag köabstinens kan jag ju alltid stå och knipa en stund extra innan jag öppnar toadörren och går in.

Kaffekonsumtionen går ner. Från att under hela läsåret varit ett nödvändigt livselixir blir det alltmer en dryck som alla andra. Kaffet kommer att drickas enbart för att det känns gott just då. Mot slutet av sommaren händer det till och med att jag bara dricker en mugg, då på morgonen.

Jag tappar begreppen över veckor och datum. Från att ha haft total koll både över vilken vecka på året det är samt dagens datum kommer jag inte att ha någon som helst aning. Är det söndag, fredag eller måndag? Och veckonummer vad är det? Kan ju i och för sig vara bra för att hålla koll på när soptunnan ska dras ut...men där kan man ju alltid kolla in grannarna.

Som bonus kommer dessutom äntligen tiden när jag tar tag i allt som blivit liggande eller släpat efter under läsåret...skåp som ska städas, foton som ska sättas in och mycket annat som inte blivit gjort. Det är nu det händer.

Hahaha...gick ni på den sista? 

Nej, nu är tiden när möjligheterna finns att ta tag i allt som inte blivit gjort och verkligen behöver göras. Här är det dock så att många av de sakerna kommer att vara ogjorda även när semestern är slut...jag brukar så mycket hellre läsa böcker, titta på blommorna, hälsa på vänner eller göra absolut ingenting! Det är det som är semestertid, min semestertid....och nu är den här, hurra!!

Om det är någon som undrar så är det sommar nu. På riktigt. Även om det är grått, trist och regnar. I alla fall hos mig.

 Anledningen till detta är att jag har planterat ut mina växter som bott i växthuset. Dels i krukor på altanen men några plantor hamnade i rabatten på framsidan. Ytterligare några ska planteras på gravarna.

Barbafamiljen flyttade ut den också fast den börjar se lite sliten ut. Men det är inte så konstigt, sonen var liten när han målade Barbaskön och gänget.

När allt detta var gjort städade jag inne i växthuset och såpaskurade trallen. Som vanligt lade jag ut en trasmatta för att få till en "att vara inne" känsla. Jord ut...matta in...vår ut...sommar in....Det enda som fattas nu är att solen och värmen kommer för att stanna.

Min rygg känner sig lite trött i alla fall, så just nu ligger jag med en värmerulle i svanken. Det känns skönt. Saknar en trave böcker att läsa....det blir till att besöka biblioteket efter jobbet på måndag.

Nu är det städat och klart!

Lille kaninen sitter och funderar. 

Barbafamiljen är på plats förstås. 

Än ser det ynkligt ut i krukorna men ge växterna några veckor så blir det nog ändring. 

Jag kan vara ganska smart ibland...jag kan också vara precis motsatsen till smart. Så var det sent igår kväll, alltså att jag var motsatsen till smart.

När jag hade lagt mig för att sova kände jag hur ett migränanfall kom smygande. Det hade varit så enkelt att sträcka ut handen, ta en tablett och sedan lägga ner huvudet på kudden och slippa huvudvärk.

Nu gjorde jag inte det det utan istället tänkte jag att migränen kan ju försvinna av sig själv. Haha, vem försökte jag lura?  Som om det någonsin hänt under de dryga fyrtio år jag har fått dessa anfall....

Min dumhet fick i alla fall till följd att jag vaknade vid tvåtiden med ett huvud som höll på att gå sönder i många smådelar. Till slut gjorde i alla fall medicinen verkan och jag kunde somna om.

Av någon anledning sover jag dock väldigt oroligt när jag haft huvudvärk, så natten som gått har väl varit sådär vad gäller sömn och vila.  Men det gör ingenting....snart är det semester......bara lite jobb kvar.....

Ibland kan jag vakna till på natten eller morgonkvisten och ha ett färdigt ämne att blogga om i huvudet. Jag vet precis vad jag ska skriva, formuleringarna är klara, de ska bara skrivas in på datorn. Sedan somnar jag om, vaknar, går till jobbet och så småningom blir det kväll och bloggtankarna är välkomna fram igen.....då är de precis som bortblåsta.....

Ni skulle bara veta hur många fantastiska inlägg jag har formulerat halvt sovande....det verkar vara då jag formulerar mig bäst. Nu är ju det inte något som varken jag eller någon annan kommer att få ta del av igen eftersom alla dessa (enligt min nattmening) tankar flyger sin kos så fort det är morgon. Fast det kanske är någon mening med det också. Det kanske till och med är tur, för möjligheten finns ju att inläggen inte skulle bli så lysande som mitt nattjag tycker....

Nu är sågspånet och stubbresterna borta. Lite jord på det hela skulle
göra det så mycket bättre.....men det får vänta....

Så här såg det ut på himlen när jag tittade ut genom växthusfönstret igår.

Ikväll ser det ut på ett helt annat sätt.

Jag kan i alla fall lugnt konstatera att den senaste veckan gått snabbt. Sist jag bloggade var det fredag och imorgon är det fredag igen. Det har varit en minst sagt händelserik vecka.

Här kommer den i korthet:
Bröllop (inte mitt), fest, lite blomjobb, skoljobb, möten i stan, avslutning, möten i stan, iordningställande av monter, monterjobb på DKC-mässan, skoljobb, planering, undanplockning av material, grovplanering, planering, trimmande av gräs, lite tvätt, kaffedrickande, en och annan måltid, disk, datorjobb och sist men inte minst kommer veckan imorgon att avslutas med ännu en träff i stan.

En mycket rolig vecka. Trots att det har varit fullt upp är det saker som gett positiv energi. Tack och lov!

Herr och Fru Svanholm på väg ut ur kyrkan. 

Med morbror Kjell!

Alltså det här med spöktimmen, hur funkar den egentligen nu när vi har sommartid?? Nu undrar ni förstås varför i hela världen jag funderar på det? Inte? Nå, jag tänker berätta i vilket fall som helst.

Jo så här är det....natten mellan tisdag och onsdag när det blåste så förfärligt vaknade jag till strax efter klockan tolv av de hårda vindarna. Jag skyndade mig ut på altanen och lade ner parasollerna innan jag kröp ner under mitt varma täcke igen. Sedan låg jag och lyssnade till vindspelet och undrade hur mycket som skulle blåsa bort.

Plötsligt blev det alldeles tyst och stilla. Inte ett ljud hördes. Jag funderade på om vi var mitt i stormens öga? Det tog i alla fall bara en kort stund så tog vindarna tag igen. Men under den korta stund då det var tyst kom jag osökt att tänka på spöktimmen och började tänka. Hur funkar det? Är det spöktimme mellan klockan tolv och ett även när det är sommartid eller flyttar spökena sin timme också (så att det är mellan klockan ett och två det spökar)? Eller tar spökena tillfället i akt och har spöktimme hela två timmar?

Det är sånt jag ligger och funderar på när det blåser hårda vindar ute......

Lika lat och slö som jag kände mig igår, lika fylld av energi var jag idag. Gårdagens vila gjorde gott!
Att jag har haft energi och fått mycket gjort känns i mina leder (fast det finns synliga bevis också). Fotleder, knän, höfter, höger axel, fingerleder.....de värker alla. Tandvärk, fast i lederna. Vilken tur att morgondagen är en vanlig arbetsdag.....då frestas jag inte att röja runt en massa här hemma med det som inte hanns med ute i trädgården idag.

För det var just i trädgården och ute på altanen jag jobbade. Jag började dagen med att träna rygg och knän, sen tog jag en promenad till mor och drack en kopp kaffe i solen. Därefter en tur till handelsträdgården och köpte några växter och jord (tack för hemtransporten Nina!).

Väl hemma planterade jag mina kryddväxter i rabatten på framsidan, sen satte jag ut alla trädgårdsdekorationer, byggde stöd till hallonen, planterade om chilin och tomaterna. Dessutom sådde jag frön i odlingslådorna (en aning sent), möblerade altanen (som sonen städat av) och körde upp krukor till framsidan som så småningom ska fyllas med jord för att härbärgera mina egensådda plantor.

Där någonstans tog det stopp.....hungern började göra sig påmind. Efter middagen har jag inte gjort många knop i alla fall. Värme bakom ryggen och skönt liggläge....det är livet på pinnen nu!

Sonen har inte legat på latsidan han heller....han har lagat lunch, plockat undan disk, pluggat in fakta om IS som han ska skriva en rapport om (håller förmodligen på i detta nu) samt gjort klart redovisningen om alla växter och småkryp. Dessutom har han lyft alla tunga saker åt mig!

En bra nationaldag helt enkelt.

Flaggan vajar nationaldagen till ära.

Silverpumlorna hänger i trädet, i bakgrunden anar man stöden till hallonen.

Murbinkan är inte så stor ännu men snart växer den så det knakar.

Åkerbären blommar.....hoppas det blir några bär!

I kvällssolen.

För några dagar sedan satte jag in myggdörren i sovrummet för att få till en dräglig temperatur under nätterna. När jag gör det tycker jag att jag brukar störas av alla ljud ute till en början innan jag vant mig. Men inte det här året. I alla fall inte än så länge. Istället känns det som om allt är mjukare och försiktigare. Det låter helt enkelt inte lika mycket som det brukar. Fast vi får väl se vad jag tycker när det blir vardag igen och bussarna börjar backa ut tidigt på morgonen....

Men det sker inte imorgon för idag är det ju söndag, den första av två. Okej imorgon är det måndag men med tanke på att det är en helgdag blir det ju som en extra söndag. Ett koncept helt i min smak. Inga bussar som backar tidigt på morgonen alltså.

Dagen till ära fick jag hänga med sonen ut i skogen på en exkursion. Han skulle artbestämma växter och djur i ett skogsområde. En passande dag. Härligt väder, kunde i och för sig fått vara varmare men det regnade inte. Som tur var hittade han både djur och växter. Nu är mitt jobb slut...hans återstår. Att göra en presentation av det hela och fixa alla artbestämningar.

Jag vet inte om det var den friska luften men när vi väl kom hem var min ork att göra något minimal. Tänk vilken tur att det finns kvar.....vi har i alla fall fått middag.....och jag har vattnat plantorna så helt totalt lat är jag inte. Plötsligt kom jag på att jag har tvättat och hängt tvätt också....inte underligt att jag känner att jag inte orkar mer. Det vore ju synd att ta ut sig helt en ledig dag!

Sonen nere vid strandkanten.

Det är vackert nere vid sjön.

Dags att mäta temperaturen. 

Ibland kan jag faktiskt bli avundsjuk på mig själv. Visst låter det konstigt? Det tycker jag med men det är alldeles sant. Den här helgen har så här långt varit sådär perfekt som bara vissa helger kan vara.

Det började redan igår när vi blev bortbjudna på god middag som avslutades med ännu om visning av senaste Star Wars-filmen, på storduk dessutom.

Det fortsatte idag då det var Bredbydag med många olika aktiviteter på byn. En inte alltför varm dag, lagom solig och med perfekt temperatur för marknad. Det lockade många besökare till Bredbyn. Bland alla aktiviteter hade sonen och hans kompisar i Örnsköldsviks kampsportsförening uppvisning. Något de genomförde väl om än det inte var deras toppuppvisning.

Efter en god middag gick jag ut i växthuset och lade mig i hängmattan. Det var då den slog till på allvar, avundsjukan på mig själv. När jag låg där och lyssnade till fåglarna, humlorna, de skällande hundarna, bilarna som körde förbi och vindens sus kom den. Jag tänkte på alla som inte har ett växthus längst ut på altanen där de kan kura ihop och njuta av livet...och blev lite avundsjuk....på mig själv.....

Ja, jag är konstig, jag vet....men rätt okej ändå!

Här mår jag gott!

Sonen under intervjun på Bredbydan!

Nu är det sommar. På riktigt. Ute är allt grönt, både gräs och ogräs växer så det knakar. Blommor slår ut men framför allt så märks det på himlen. Plötsligt mullrar och blixtrar det lite nu och då.

Natten som gick retades ett åskväder med mig. Det var tillräckligt nära för att jag skulle vakna av det, fast när jag låg och väntade på den stora knallen kom det ingen (tack och lov) utan istället smattrade regnet mot takplåten. Rädd var jag likafullt.....

Nyss var jag ut och tittade till i växthuset, då syntes en tydlig linje mellan det soliga vädret och de tunga åskmolnen. Riktigt häftigt. Mindre häftigt är mullret.....gillar ju inte åska....men som tur är har jag sonen hemma ikväll så jag behöver inte vara rädd.....

Åskan rullar in.

Hur nära var det inte att jag stannade i det svala soffhörnet nere i källaren när jag hade ätit middag? Rätt enkelt att svara på, såklart var det jättenära. Där nere var det svalt, skönt och soffan var väldigt liggvänlig.

Men mina småplantor i växthuset behövde tillsyn och när jag väl kommit så långt gick jag ut och fortsatte den ogräsrensning jag påbörjade i rabatten på framsidan i lördags. Döm om min förvåning när jag faktiskt gjorde klart, vilket var helt otippat. Nu har jag i alla fall fått en start i trädgårdsjobbet.

Fast nu blir det inte mer den här kvällen. Nu är det äntligen soffläge....

Äntligen är rabatten rensad en första gång.....det lär bli fler i sommar.....

I söndags tog jag en promenad och tittade till gravarna. Då lyckades jag ta några fina bilder.

Klockstapeln i fokus.

Solen sken fint genom trädets grenar på kyrkogården i söndags.

Morsdag och jag vaknade till en ljuvlig försommarmorgon. En mugg kaffe, en öppen balkongdörr och en mängd fåglar som sjunger för mig utanför dörren. 

Snart är det dock dags att sätta fart. Graderingsdags för sonen, han ska försöka erövra det bruna bältet. Men än slappar jag en liten ministund till och njuter av morgonen och den fina bukett jag fick lite i förväg av sonen igår.

Det här med sömn är rätt konstigt egentligen. Något som borde vara så enkelt. Man är trött, går och lägger sig. Sover sedan hela natten, kliver upp pigg och glad, jobbar blir trött och går och lägger sig......och så ska det ju rulla runt är det tänkt.

Istället har i alla fall jag svårt att somna om när jag vaknar till ibland under nätterna. Det händer då och då. Natten som gick var en sån natt. Igår kväll hade jag migränen från helvetet så jag dök i säng redan vid åtta och somnade kanske en timme senare när medicinen fick värken att börja släppa. När midnatt passerat och en ny dag startade vaknade jag....sen var det tji att somna om. Efter att ha vänt och vridit på mig i flera timmar tänkte jag någonstans vid tretiden att jag kanske borde gå ut och dra upp maskrosor ur rabatten....

Galning sa jag då till mig själv och vände på mig för att somna om. Till slut lyckades jag i alla fall för plötsligt vaknade jag till. Då var klockan halv sju, den tid jag normalt snoozar väckarklockan för fullt för att ta mig ur sängen när jag ska arbeta. Nu vaknade jag av mig själv....skitdumt. När jag precis var på väg att dåsa bort igen ryckte jag till och tänkte: Antons gradering. Vaken igen insåg jag att det var ett dygn för tidigt. Nästa gång jag vaknade var klockan nio, totalt slut.

Jag släpade mig i alla fall ur sängen, åt frukost och tog en promenad. Sen hör och häpna, drog jag upp maskrosorna ur rabatten på framsidan. Grävde ur en sjättedel av rabatten gjorde jag också. Därefter tog grävorken slut....eller egentligen var det min axel och överarm som tog slut (den axel jag skadade när jag stöp utanför ICA i höstas). Vila känns därför som ett lagom fint alternativ resten av dagen.

Vilken tur då att det är Morsafton idag. Sonen har lovat att passa upp mig, tömma diskmaskinen, laga middag och annat som en mamma vill ha gjort en lördag i maj. Då får mamman ligga i soffan, surfa, läsa, lyssna på musik och vifta på tårna.

Mina pelargoner fick komma hem idag efter att ha skötts om hela vintern av mamma.
Jag gav dem ny jord och satte krukorna på plats i växthuset precis som det ska vara.

Tänk att vissa kvällar blir helt perfekta. I morse hade i alla fall jag svårt att tänka mig att det skulle bli så härligt som det blev ikväll. Då när det var grått, kallt och ruggigt med ett regnande som stod som spön i backen.

Men lagom till att det var dags att förbereda för Sjönäsomloppet sprack det upp på himlen och solen tittade fram. När sedan kvällen kom och själva loppet gick av stapeln var det varmt och härligt (om än något blåsigt uppe på berget).

Promenad, fika, blodprovstagning enligt gör det själv metoden och försvunna klädnypor (eller om det var peanger). En perfekt kväll helt enkelt!

Fin utsikt över Bredbyn.

Inte var det så lätt att hitta alla när de skulle plockas in igen.

Gör det själv! Ta ett blodprov.

Det låter annorlunda, verkligen annorlunda. Från ett lite försiktigt smatter till ett högt sus, för att avsluta med högt smatter. Sen tillbaka till det försiktiga....ibland låter suset precis som när jag står nere i hägna i Sörböle och hör tåget susa förbi högre upp i skogen.

Dessutom är ljudet olika beroende på i vilket rum befinner mig. I sovrummet låter det mest. Det gör att känslan på morgonen är som att vakna upp i en sommarstuga. Inte helt fel då det ofta innebär att man har lediga slöa dagar. En skön känsla.

Vad är det då som låter så annorlunda? Jo förstås mitt nya tak när det regnar. Det ligger ju numera ett plåttak istället för de gamla tegelpannorna som lock på huset.

Tänk vad många sätt det finns att konstatera att vi har ett nytt tak. Vi ser det nya taket från utsidan, vi ser från insidan att det inte är blött i taket. Vi hör att det låter annorlunda men framförallt känner vi tryggheten att taket håller tätt.

Många sinnen inblandade.....fast än har jag inte smakat och luktat på taket.....än....

Dags för ett boktips igen. Andra delen i den dystopitrilogi Lars Wilderäng har skrivit är läst till sista bladet. Den heter Stjärnfall och boken tog vid tio år efter den första bokens slut, Stjärnklart.

Det är alltså tio år sedan all elektronik oförklarligt försvann och de som överlevde det som kallas Nedsläckningen har hittat sätt att få livet att fungera. Plötsligt hörs konstiga ljud i fjärran och ljus lockar in människor i skogen. När de kommer tillbaka är de sig inte riktigt lika. Vad är det som hänt och hur ska de få reda på vilka fienden är? För att det är en fiende som kommit till jorden är säkert.

Boken är spännande men den hade ett parti i mitten som inte fångade mig lika mycket som den första boken och för all del början och slutet av den här. Trots det är den helt klart läsvärd...om man gillar den här genren förstås.

Nu är det bara att längta efter den tredje delen som inte kommer ut förrän till sommaren.....hur nu det ska gå? Jag måste ju få veta vad som händer. Ska Filip Stenvik och hans familj klara sig? Vad hände med Gustaf Silverbane och kommer Anna Ljungberg att lyckas analysera deras fiende för att finna ett sätt att sätta stopp för det som händer?

Vänta, vänta, vänta...

Ikväll känner jag mig bortskämd av livet. Jag är glad över vardagens alla små glädjeämnen.

Som att öppna dörren hemma efter jobbet och mötas av sonens glada röst som ropar hej. Som att känna doften av såpa och upptäcka att alla dammråttor fått flytta någon annanstans. Som att äta en soffmiddag med sonen och streama de sista dubbelavsnitten av Agent´s of Shield, tredje säsongen. Som att redan nu längta efter säsong fyra. Som att ha min mamma som hjälper mig med smått och gott, hon finns alltid där för mig. Som att ligga i soffan, vifta på tårna och bara vara. Som att ha fina promenad och träningskompisar. Som att ha vänner nära och långt ifrån som finns där närhelst man behöver dem. Som att ha ett tak som håller tätt när det regnar.

Det är sant, jag är bortskämd av livet, för det jag räknat upp är ändå bara en bråkdel av allt fint som finns i mitt liv. Bortskämd av livet....det känns bra.

Planen var klar och vilken plan det var. Kanske världens bästa söndagsplan. Efter sonens träning åt vi en god middag hos mamma innan vi åkte hem. Under resan hem hann jag göra upp planen, den fantastiska. Plocka undan i köket (disken hopades sen i fredags), vattna i växthuset och sen skulle jag ta en lång promenad. Någon slags träning behöver ju även jag. Världens bästa söndagsplan helt enkelt.

Det var efter vattning av alla småplantor jag gjorde misstaget. Sett så här i backspegeln, det stora misstaget. Jag satte mig i soffan uppe för att kolla några mejl innan jag skulle ta min promenad. Sedan gick det inte lång stund innan jag låg i soffan och kollade mejlen...och fejan....och insta.....och spelade nåt litet spel...och plötsligt kände jag efter. Oj, vad jag kände efter. Jag kände att tårna var kalla, fingrarna frös när de spelade över tangentbordet. Till och med nästippen var kall.

Då tog jag min promenad....men inte särskilt långt. Nej jag gick ner i källaren, tog en varm dusch, gjorde upp en eld och kröp ner under filten med en bok.

Så det kan gå.....men intentionerna var goda för det var en riktigt bra plan egentligen.....