Jag är väl medveten om att det bara är början av april men nu är jag så trött på att frysa. Som jag längtar efter att kunna hänga undan vinterkappan nu, slippa mössa och vinterkängorna. Hittills i år har jag inte gjort nån vintervoodoo men idag provade jag något annat. Jag tog undan snöflingor som har hängt i mina fönster och snögubben (av porslin, inte snö) åkte längst in i förrådet i källaren. I vardagsrummet hängdes ljusa gardiner upp ut mot gatan. Så nu är våren hjärtligt välkommen. Dröjer det alltför länge då åker nålarna fram, men hoppas slippa det i år.  

Nu är det söndag eftermiddag och jag har precis slängt mig ner i soffan. Det blev ju som sagt lite fixande här hemma idag. Förutom att gömma undan alla inredningsdetaljer som påminner om vinter har jag faktiskt dammsugit och torkat golven också. Igen tänker ni säkert nu, skrev hon inte nyss att hon hade städat? Jo, det tycker jag också att jag hade gjort men dammråttorna på köksgolvet höll uppenbarligen inte med. Nu är de i alla fall borta och jag hoppas innerligt att de håller sig undan till efter påsk. 

Nu är det vår i fönstret i alla fall.

 

Där kom det, bakslaget. Det märks faktiskt att det närmar sig april, för aprilväder är det verkligen idag. Ena stunden skiner solen, nästa virvlar mängder av snöflingor runt utanför fönstret. Blåsigt är det också. Bitvis under natten kändes det som att hela huset skulle lyfta men det enda som hände var som vanligt att dörrarna i växthuset på altanen blåste upp. Inte som vanliga blåsdagar när det brukar bli en glipa på några centimeter, eller när det tar i ordentligt någon decimeter. Nej en halvmeter hade skjutdörrarna blåst upp. Men hus och växthus står kvar, jag har en varm skön filt att ligga under i soffan när jag kollar lite teve med min kaffemugg i handen. 

En lugn och skön lördag tar sin början, fast som alltid väcker blåsten extra många minnen av min mormor som på grund av sin synskada tappade orienteringen utomhus när vindarna tog i. 

Nåja, väder är små problem i det stora hela. Nog är jag priviligierad som bor där jag bor. Vad gör väl vind och snö då? Inte nåt faktiskt. För mig som kan ger det ytterligare en ursäkt till att krypa ner under en filt och må gott. 

 

Idag är det vårdagjämning. Och vilken vårdagjämning 2022 bjuder på. Ett väder så underbart att mungiporna pekar uppåt, så långt de kan. 

Under min förmiddagspromenad letade jag vårtecken, lyssnade på fåglarna, droppet från smältande snö och knastret från gruset under skorna. En mugg kaffe mot en varm vägg ute hos mor satt fint det också. Nog är våren på väg. Dessutom helt utan min voodoo. Kanske är Kung Bore trött så Gumman Tö fixar det på helt egen hand i år.  Men jag lovar, när och om bakslaget kommer (det lär det göra) är jag redo att hjälpa henne. Alla dagar! Till dess njuter jag av vårdagjämningen 2022, big time. 

 

Den här helgen går det inte att klaga på vädret. I alla fall inte där vi bor. För den som älskar vårvinter är det gulddagar nu, för mig som inte gillar vintern är det ändå ett väder som gör att jag nästan, men bara nästan, tycker om att det är vinter. Finns ju ingen anledning att överdriva. Trots att vintern inte är favoritårstiden lovar jag dock att vänta ett tag med min snövoodoo så att alla vårvinterälskare får sitt. Fast jag kommer inte att vänta hur länge som helst, men ett tag till kan jag stå ut.

Jag har i alla fall passat på att njuta av vädret med promenader med näsan mot solen, både igår och idag. Men med tanke på skidor och skidskytte måste jag erkänna att jag har häckat lite i soffan också. Det har ju dessutom gått bra så då har det varit extra roligt att följa åkarna. 

Nu ska jag skriva in några utkast till recept på hemsidan, gjorde både god bönsallad och köttbullar i helgen som jag vill komma ihåg hur jag gjorde. Dumt att glömma bort ett vinnande koncept. 

Fick fina tulpaner av en före detta arbetskamrat som jag träffade i fredags. De lyser upp fint!

Idag är det första söndagen i mars och traditionsenligt körs Vasaloppet. Lite extra speciellt är det just idag då det är hundraårsjubileum. Det känns tryggt och förtröstansfullt att det är något som gör att det för en kort stund går att vila i tanken, bort från kriget som pågår så nära oss. 

Annars är det ju så att det är just kriget som dominerar både nyhetsflöde, tankar och i allra hösta grad vardagen för många. Jag har nästan svårt att ta in det som händer faktiskt, det är i princip ofattbart. Visst det är oro och krig på många håll i världen men att ett land så absolut och fanatiskt invaderar ett annat känns overkligt. 

Jag är ingen prepper direkt men har kommit på mig själv att kolla att det finns t-röd till stormköket hemma, lokaliserat vattendunkarna och checkat skafferiet så att det finns förnödenheter för att klara mig några veckor.  Att det är något som borde vara en självklarhet jämt det vet jag, det är inte något som ska vara avhängigt ett krig nära vårt land, men jag inser att jag tyvärr haft lite av "det ordnar sig nog" mentalitet. Nu har jag vaknat i alla fall, en radio som laddas med vev eller solenergi har också köpts in. Ett klassiskt exempel på ordspråket bättre sent än aldrig. 

Nu hoppas jag att Putin på något sätt slår krokben för sig själv, eller att någon annan gör det så att folket i Ukraina kan få leva sitt liv i trygghet. Tills den dagen kommer gör jag det jag kan, skickar en slant då och då till de olika hjälporganisationer som gör insatser för de stackars människor som måste fly sina hem. 

Nu återgår jag till lite verklighetsflykt igen och fortsätter att kolla på Vasaloppet, om än med en odefinierbar klump i magen. 

Idag fick jag tummen ur, äntligen skulle Fylking ropa! Jag har städat. Okej inte nåt av mina "problemområden" utan en helt vanlig städning som i de flesta hem kallas veckostädning. Hos mig går det i bästa fall under namnet månadsstädning. Ni fattar inte hur nöjd jag känner mig varenda gång jag lyckats dra runt dammsugaren i huset för att sen såpatorka golven. Jag har aldrig uträttat några stordåd i några tävlingar eller vunnit några medaljer men känslan när jag städat är som en vinst, om inte värd en guldmedalj så åtminstone ett brons. Dessutom snötvättade jag mattorna idag, så friskt och fräscht att lägga ut dem på de nyskurade golven sen. Härligt!

När jag städat klart blev det en rejäl promenad i det fina vädret. Sen var det dags för lite tevetittande. Sista avsnittet av Daredevil och som grädde på moset upptäckte jag att jag hade några Jessica Jones avsnitt kvar också. Tillsammans med en bit av den godaste paj jag gjort på länge borgade det för den bästa söndagen på ett tag. 

Alltså, jag förstår mig inte riktigt på mig själv. När jag jobbar är jag oftast fullt fokuserad och har inga problem att få saker gjorda. Under de här arton månaderna som jag studerat har har jag inte ens funderat på att strunta i att sätta mig vid datorn och plugga nån enda lördag eller söndag. Jag vet alltså att jag kan ha disciplin att få saker och ting gjorda. Helt utan problem har jag satt upp ett mål för dagen och sen fullföljt det. 

Men så kommer då den här andra sidan av mig fram. Den, faktiskt, lite lata sidan som skjuter på allt till en annan dag, en annan vecka, en annan månad, ja till och med ett annat år. I mitt hem finns mängder av områden som behöver en genomgång. En hylla i hallen som fullkomligt skriker efter en rejäl rens- och städomgång. Den har skrikit i mer än två år nu. I mitt arbetsrum finns två garderober som skulle kunna vara i fin ordning men där saker och ting (allehanda prylar) liksom tryckts in utan någon större tanke. Problemet där är att jag behöver sonen i den rensningen, på flera ställen ligger datorkomponenter, kablar och diverse teknik jag inte riktigt törs ge mig på att slänga själv (det är inte han som lagt dit delarna). Här duckar jag för för det faktum att jag skulle kunna städa och sen lägga de delarna på en hylla (istället för här och där, huller om buller) i en av garderoberna vilket förmodligen skulle göra det enklare för sonen att kunna kolla över eländet när han väl kommer hem och hälsar på. Nu har jag inte ens nämnt hyllorna i hobbyrummet, förrådet under garaget eller uteförrådet och garaget för den delen. Men nä, vem orkar liksom? Uppenbarligen inte jag.

Fast allvarligt talat, hur svårt ska det vara egentligen, att plocka fram den där studiedisciplinen, det där jävlar anammat jag använde mig av varenda helg för att systematiskt börja gå igenom alla områden i huset som skulle behöva lite omtanke? Borde ju vara plättlätt kan man tycka. Men, nä, det är det inte. Faktum är att för mig känns det som samma problemlösningsnivå som kvantumfysik. Jag är helt enkelt ett mysterium. Men fatta vilken ordning det skulle bli om jag lyckades...oj, oj, oj. 

Nåja, den här helgen blir det i alla fall ingen städning, det är ju fortfarande OS, tack och lov! Bästa ursäkten!

Varför ändra ett vinnande koncept? Jag menar, vad är bättre en tidig söndagsmorgon än att slappa i soffan med en mugg nybryggt kaffe, tända ljus och OS. Just nu, i mitt fall, ingenting. Därför parkerar jag här ett tag under förmiddagen. Men samtidigt har jag bestämt mig för att gå en match mot amöban i tvättstugan. Målet är att vinna över den under dagen. I detta nu leder amöban med 3-1 men jag ska nog lyckas slå ur mitt underläge. Snart har jag förhoppningsvis utjämnat och är i ledning. 

Vad som ska ske senare under dagen är oklart. Det finns ju en hel del sport att ta del av, men jag lär nog gå en promenad ändå. Jag har upptäckt radiosporten, funkar ju kanon att ha den i öronen under promenaden. Då missas ingenting när det gäller det som händer där borta i Peking. För hur trivsamt det än är att slappa i ett soffhörn så mår i alla fall jag bra av att röra på mig också. Så med sport i lurarna och dubbar under kängorna ska jag se till att slita mig från mitt favorithörn. Fast inte än...nej, inte än. Måste ju tänka på kampen mot amöban också.  

Nu...nu kan jag pusta ut helt och hållet. I fredags kväll kom mejlet med de glädjande nyheterna att de sista uppgifterna var bedömda. Det innebär att inte finns mer att göra eller vänta på när det gäller studierna. Alla kurser ligger inne i Ladok och jag har skickat in ansökan om examensbevis. Känslan går faktiskt inte riktigt att beskriva, svävar nog lite på moln. Tänk att 18 månader gick och att de avklarades utan en enda restuppgift. Lite stolt över mig själv är jag allt. När pandemin drar sin kos och vi kan börja leva lite mer normalt ska jag se till att fira. Men än så länge har jag fullt upp med att njuta av mina lediga helger, det är firande nog.  

Idag passar det med ett boktips igen. Det är Inger Alfvéns bok "Berget dit fjärilarna flyger för att dö". Den här boken handlar om en ung man, svårt sjuk som längtar efter den lindring döden skulle kunna ge honom. Han får kontakt med en kvinna som är av den åsikten att alla ska få avsluta sitt liv när personen vill. 

Det är en komplex bok, huvudpersonen uppvisar flera olika sidor av sig själv och sitt sätt att se på livet. Texten vindlar och ibland följs huvudpersonen i ett jag-perspektiv och ibland beskriver han sig själv utifrån. 

Boken är lättläst men ändå inte. Den kräver att läsaren är med i textens alla vindlingar. För mig tog det en stund att komma in i boken och tycka att den var bra. Men till slut kom jag till det läget att jag inte kunde lägga den ifrån mig. Det kanske du också gör om du läser den!

 

När sonen var hemma i början av januari lämnade han en bok till mig som han hann läsa klart medan han var hemma. Efter studierna var jag sugen på skönlitteratur igen så jag började med den direkt när han åkte. Fast det gick inte så bra att läsa, jag var tvungen att lägga den ifrån mig för jag kom inte vidare. Det visade sig att min hjärna behövde några veckor på sig efter studierna innan den var redo att börja konsumera skönlitteratur igen. I går tog jag upp boken igen och då var det plötsligt precis som vanligt. Jag fångades av texten och kunde inte lägga ifrån mig boken förrän den var utläst. 

Boken i fråga var "En katts resedagbok" av Hiro Arikawa. En varm, fin bok om kärleken mellan en katt och hans människa. Boken är finstämd och sorglig. En läsupplevelse jag inte skulle vilja vara utan. Vill du läsa boken finns den att hämta här hos mig!

Det gick snabbt att komma in i läget där helgen och de lediga dagarna handlar om återhämtning. Lördag- och söndagsmorgon i slutet av den här veckan tänkte jag inte ens tanken på dator och skrivande tidigt på morgonen. Istället bara njöt jag av nymanglade lakan och att livet just nu är rätt skönt. 

Jag vet inte om jag är ensam om det men jag gillar att titta på program som handlar om att hitta boende utomlands, med fördel de program som handlar Karibien. Så ljuvligt det är att drömma sig bort till de härliga stränderna och ljuvliga klimatet. En sak gör mig dock fundersam. I princip alla lägger fokus på hur det är inomhus medan utomhusytorna ofta blir en bisak. Jag menar, vem bryr sig om ifall det inte ryms ett jättestort matbord inomhus när det är är ute under ett skyddat tak man skulle vilja äta, i alla fall jag. Jag inbillar mig att om jag skulle hitta någonstans att bo utomlands skulle utomhusytorna vara avgörande. Men vem vet, om jag mot förmodan skulle hamna i ett läge där jag kan investera i boende i Karibien så kanske även jag skulle prioritera annorlunda. Fast så länge jag får drömma så är det en stor uteplats, pool och närhet till strand som gäller. Med en hängmatta under palmerna!

Men än så länge får jag drömma mig bort i mitt eget favoritsoffhörn, det är inte illa det heller!

I morse vaknade jag tidigt som vanligt, strax efter sex. Genast började hjärnan fundera över vilka skrivuppgifter jag skulle ta mig an så snart morgonkaffet blivit inmundigat. Då kom jag på det. Inte en enda. Jag behöver inte ta mig an en enda skrivuppgift idag, eller imorgon eller nästa lördag eller nästa söndag eller...ja ni förstår. Mina helger kommer från och med nu att vara så där som helger ska vara när det jobbas hela veckorna annars. Tid för vila och helt vanligt hemmapyssel. 

Det innebar att jag svepte täcket lite tätare en stund och njöt av att ha en hel ledig dag framför mig. Jag låg där och funderade på hur mina helgmorgnar brukade se ut. Då kom jag på det. Placerad i mitt favoritsoffhörn med en eld i braskaminen, tända ljus, en mugg med kaffe och en bok att läsa. Så brukade mina helgmorgnar se ut. Nästan i samma stund som jag kom på det hade jag placerat mig på mitt favoritställe med alla de attribut jag nyss räknade upp. 

Fast just idag känns lite som att jag skolkar då jag är så van att styra kosan till skrivbordet med datorn....men med den kännedom jag har om mig själv och mina mästarkunskaper när det gäller att slappa kommer impulsen att gå till skrivbordet att försvinna snabbt. Det mest ansträngande jag tänker göra idag är att vattna blommorna, så nu vet ni det också!

Söndag eftermiddag och alla tomtar har tipptappat in i tysta vrårna igen. Huset är städat, lakan och handdukar har tvättats. Det har lagats mat och en sen lunch har intagits. Nu står seriöst slappande på programmet igen. Med nya avsnitt av The Witcher går det som en dans. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Om slappande vore en OS-gren skulle jag vara ohotad guldmedaljör!

Grått under dagens promenad. 

Just nu jobbar jag på mitt nyårslöfte igen. Jag har haft sonen och en av hans vänner hemma på besök i några dagar men nu är det tyst och väldigt tomt igen. Lakan och handdukar i tvätten och själv har jag parkerat mig i soffan under värmefilten. Det känns helt rätt, dels med tanke på kylan utomhus idag (jag har gått min promenad) och det faktum att jag vaknade vid halv fyra eftersom det var tidig tågavgång som stod på programmet. Hur skönt är det inte då att ligga här och njuta en mugg varmt te? Livet en klämdag när julen snart är över för den här gången! 

 

Ligger i soffan och kollar skidor på teven, precis som det ska vara på årets första dag. 2021 avslutades på ett föredömligt sätt, med mysigt häng med goda vänner. God mat och dryck, glada skratt och eftertänksamhet och Nyårsklockan på teven vid tolvslaget. En nyårsafton helt i min smak. När det var dags att välkomna 2022 stod jag på rätt fot, åt en bit äpple det första jag gjorde när det nya året gjorde sitt intåg, så jag har i alla fall gjort det jag kan för att det ska bli ett fint nytt år. När det var dags att avge nyårslöftet, något som brukar vara svårt, kändes det faktiskt plättlätt. Mitt löfte det här året är att slappa så mycket som möjligt. Åh, som jag ser fram emot att uppfylla det. 

Jag börjar idag, varför vänta. Tända ljus, eld i braskaminen, värmefilten på och skidor på teven. Välkommen 2022!

Nu är den här igen, den bästa dagen på hela julen. Skrapdan! All julens ljus, värme och förväntan samlat i en dag. Granen glittrar, ljusen glimmar och det tisslas och tasslas. Runt knuten smyger nissarna och kollar att allt är i ordning inför julen. Till och med hustomtens steg går att höra uppe på vinden, han som annars är ganska tystlåten av sig och helst inte vill märkas av. Fåglarna har fått sin julkärve och i burkar finns knäck och annat godis att stoppa i munnen. Allt är precis som det ska när det är skrapdag alltså. Faktum är att jag tycker så mycket om skrapdagen att jag önskar att det skulle vara flera skrapdagar efter varandra. Fast å andra sidan, då kanske skrapdagens magi skulle försvinna. Det är nog bäst att låta det vara som det är, med en skrapdag. 

Ha nu en riktigt skön julhelg, var rädda om varandra och njut av helgen som kommer så mycket som möjligt. Det är i alla fall min plan. Jag tänker vifta på tårna, se härliga filmer, umgås med familjen, äta gott, ta en och annan promenad och vila, vila, vila. 

GOD JUL

Snart har halva december gått. Vad hände liksom? Jag kommer helt tydligt ihåg att det nyss var november (typ igår) och det känns faktiskt nästan helt omöjligt att det redan gått så många dagar i den här härligt glittriga och juliga månaden. Som vanligt ägnas helgen åt studier, men som jag skrivit förut, jag börjar ana ljuset i tunneln. Och det även om det är många uppgifter kvar att lösa innan vi är i mitten av januari, varav en förmodligen handlar om att åtgärda saker i vårt examensarbete. Av den anledningen hoppas jag att resten av dagarna i december inte rusar iväg utan tar det lite lugnt. Att hinna njuta av resten av adventstiden och julhelgen står högt på önskelistan. Men en sak som stod längst upp på önskelistan har dock redan gått i uppfyllelse. Att få hem sonen till Sverige igen utan att det skulle bli nåt krångel under hemresan. Check på den, bästa klappen i år! 

 

Nu är det inlämnat, examensarbetet. Väntan tar vid för att se vad vi behöver förbättra för att få det godkänt. Det betyder att det är dags att tagga igång inför nästa kurs, den sista under de här 18 månaderna. Så det gäller att passa på att göra så många uppgifter som möjligt i den kursen de närmaste två veckorna innan det är dags att göra eventuella ändringar i ex-jobbet. Fast idag njuter jag bara av att göra ingenting. Eller jo, nånting gör jag ju. Ligger i soffan, tända ljus, skidskytte på teven och julmust i glaset. En härlig söndag, denna andra advent. 

För första gången på länge har jag en helg där jag inte behöver sitta bänkad vid datorn hela dagarna. Jag gjorde nämligen bort det i förmiddags. Nu är det bara att invänta opponeringen på måndag och se vad vi bör åtgärda innan arbetet lämnas in för bedömning. 

Det gjorde att jag fick lite adventsfeeling så efter att jag skrivit klart tog jag en promenad, drack kaffe hos mor och handlade några ingredienser som saknades i skafferiet. Sen gällde det att passa på, så väl hemma igen drog jag igång. Under eftermiddagens timmar blev det brända mandlar, trillingnötter, rocky road, sockerskorpor, knäck och pepparkaksdrömmar. Nästa helg är det dags att parkera sig vid datorn igen, då är det lycka att det finns mycket smått och gott att smaska under advent och jul. 

Imorgon är det i alla fall första advent, då ska jag gå till torget och hälsa på tomten. Det är ju ändå skyltsöndag.