Nu har jag precis kommit hem från Gästis som serverade buffé idag. Det fanns så mycket gott, passade perfekt som morsdagsmiddag. Fast det känns som om jag åt dubbelt så mycket som jag behövde...i alla fall av efterrätterna. Man är väl inte dessertian för intet. 

Förutom att äta gott var jag tidigare idag ut en sväng till mitt härbre för att kolla till. Sen tog jag en rejäl promenad. En promenad jag kom torrskodd hem ifrån. Jag trodde att det skulle regna men det har varit förhållandevis bra väder ändå. En riktigt fin morsdag alltså.  

För ungefär hundra år sedan fanns regler för hur lilla mor skulle bli firad av hemmavarande barn. Barn som befann sig på annan ort skulle antingen hälsa mor med brev, telegram eller vykort. Här blev det inget av det. Men jag tänker att ett telefonsamtal funkar lika bra...i alla fall när det gäller mig.  

 

När jag vaknade i morse trodde jag att det var lördag. Sen kom jag på att det ju var torsdag, fast söndag. En skön förvirring. Snacka om att det kommer att bli en härligt lång helg. 

Nästa sak som förvirrade lite var det faktum att solen plötsligt bröt fram och vädret blev riktigt fint. Inombords hade jag förberett mig på en regnig dag med en tvångspromenad med regnkläder. Istället tog jag en lång njutbar promenad i solen. 

Efter en kopp kaffe i solen hos mor gick jag hem och upptäckte att småfolket flyttat ut i trädgården igen. Nu börjar det kännas som riktig sommar. De är så välkomna! Både småfolket och sommaren.

Det är något magiskt med de allra första dagarna när vindarna är ljumma och draperierna fladdrar i vinden och det bjuds på växthushäng. Att ligga på soffan eller i hängmattan omsluten av den goa värmen och lyssna till ljuden utanför är så underbart. Vindspelet som klingar, flugorna som surrar, bilarna som stannar till nere vid macken för att tanka och fåglarna som kvittrande hastar förbi. Det är riktig försommarmagi för mig. 

Maj det här året bjuder inte på många dagar som gör att det är njutbart att tillbringa tid utomhus. Undantagsvis finns det dock dagar som är lite varmare. Som fredag eftermiddag till exempel när jag passade på att såpaskura altanen efter att jag checkat ut från jobbet. Hade sett fram emot en skön söndag då det skulle ha passat att fixa till ute i växthuset. Men det sket sig. Idag är det alldeles för kallt för att jag överhuvudtaget skulle vilja vara ute någon längre stund. En promenad på förmiddagen fick räcka. 

Fast lika bra är det kanske då min rygg är rätt skör för tillfället. Så just nu gör jag mina övningar som jag ska, använder ryggkorsetten och jobbar för att trycka tillbaka ryggskottet som knackar på. Jag har gott hopp om att lyckas men än är det för tidigt att ropa hej. Lite surt är det med en krånglande rygg den här tiden på året. Dels för att det finns rätt mycket att stå i ute i trädgården men just i år handlar det mest om en aktivitet som är tänkt att ske tillsammans med en god vän nästa helg som kan få stryka på foten. Dumrygg!

Det växer i rabatten i alla fall, trots att det är kallt. Perennerna skjuter och börjar bli gröna men framförallt verkar ogräset ta fart. Det kunde det låta bli tycker jag. 

När jag checkade ut från jobbet i fredags var det varmt och skönt. Jag planerade helgen på väg hem. Att såpaskura altanen och städa växthuset var det som stod främst på programmet. När jag klev ur bilen hemma funderade jag på att ta tag i det direkt men jag kände mig lite halvslö efter veckan så jag bestämde mig för att vänta till nästa dag. Med facit i hand kan jag konstatera att det skulle jag inte ha gjort. Temperaturen sjönk och vindarna inbjöd inte till altanfixande, varken igår eller idag. 

Däremot har jag gjort en insats inomhus. Vinterkängorna är undanstoppade och idag har jag städat garderoben, de tjockaste vinterkläderna har förpassats till sommargömslet och sommarklänningarna har välkomnats fram. Tänkte att jag kanske kan locka fram värmen genom att göra skiftbytet i garderoben. Annars får jag väl frysa ett tag. Det är inte värre än så. 

Nu lockar mitt soffhörn, värmefilt och lite slötittande på teven ett tag. Precis lagom ansträngande medan tvättamöban bekämpas i tvättstugan. 

Nu är den här, maj månad. För mig ger den här månaden lite samma känsla som skrapdan gör inför jul. Känslan att allt är kvar, härliga våren och sommaren med allt vad det innebär. Lite som förväntan precis innan presenten öppnas, eller chokladbiten stoppas in i munnen för att smälta sakta. Längtan efter värme och sol är stor men jag vet ju att vädergudarna inte alltid bryr sig om vad jag vill. Fast jag hoppas att de lyssnar det här året.

April är slut och med valborgsmässoaftonen gjorde jag mitt bästa för att slänga ut vintern och välkomna våren. Det gjordes tillsammans med goda vänner, gott att äta, gott att dricka, skratt och allvar och en ståtlig majbrasa.

Nu vill jag utropa ett "äntligen". Den här helgen har jag kunnat sova längre än när vardagsklockan brukar ringa. Så ljuvligt att inte vakna förrän vid niotiden och slappa med min kaffemugg. Ja, jag vet. Nio räknas kanske inte som att sova ut men för en som de senaste åren vaknat runt sex, vardag som helg, är klockan nio sovmorgon. Men imorgon är det återigen dags att kliva upp i ottan, misstänker att jag kommer att få släpa mig ur sängen. Fast det blir morgondagens bekymmer. 

Igår lagade jag till nästa recept till Anundsjö aktuellt och kände mig riktigt nöjd med mig själv då deadline är idag. Jag var ute en hel dag i förväg, bra jobbat. När jag kände mig som mest nöjd upptäckte jag plötsligt att nästa inlämning är redan på torsdag....plötsligt känner jag mig inte lika nöjd längre. Nu gäller det att komma på ännu ett recept lite snabbt sådär. Nåja, det löser sig säkert. Det är ju hela fyra dagar kvar till dess. 

Dagens solsken lockade i alla fall ut mig i trädgården, jag krattade bort lite grus i gräset efter snöröjningen och bar undan lite vintersaker. Hurra våren är här! Om än det kommer svalare dagar, det gör det alltid, så är det här en dag att njuta av sol, vår och ett och annat bi.

Vid mitt förra hus blommade mängder av lökväxter på tomten, här är de lätträknade. Men de finns!

Men vilken påsk vi har haft. Ljuvligt väder. God mat både inne och ute. Promenad vid havet. Lite filmtittande. Umgänge med både vänner och familj. Det kan knappast bli så mycket bättre faktiskt. 

Ännu ett dygn får jag njuta av sonens sällskap innan han åker tillbaka dit där gräsmattorna är gröna. Här kommer det att dröja ett tag till. Idag för ett år sedan hade jag vårstädat på altanen och i växthuset. Men det går inte det här året. Det är fortfarande mycket snö kvar på altanen. Fast snart går det nog. Fortsätter det här fina vädret kanske det är läge nästa helg. Håller tummarna allt jag kan. 

Förlåt! Jag ska aldrig mer utgå från att det räcker att plocka undan vinterdekorationerna inomhus och byta ut dem till mer vårlika såna. När jag tittar ut genom fönstret inser jag att det krävs mer, det krävs nålar och besvärjelser. Med det i åtanke har jag iscensatt min vintervoodoo under helgen. Start igår och med mer nålar idag. 

Dö, vinter dö! På olika språk, i alla fall de språk jag klarar av, mer eller mindre (de flesta mindre). Die winter die. Morir invierno morir. Sterben Winter sterben. Så nu hoppas jag verkligen att vinterdjävulen ger sig för den här gången och släpper in våren. Ja och för er som älskar vintern...det kommer nog ändå att finnas tillräckligt med snö så att det blir en snörik påsk för er som önskar det. Men var försiktig på isarna, snön döljer förrädiskt nog de svagheter isen kan bjuda på. 

Jag är väl medveten om att det bara är början av april men nu är jag så trött på att frysa. Som jag längtar efter att kunna hänga undan vinterkappan nu, slippa mössa och vinterkängorna. Hittills i år har jag inte gjort nån vintervoodoo men idag provade jag något annat. Jag tog undan snöflingor som har hängt i mina fönster och snögubben (av porslin, inte snö) åkte längst in i förrådet i källaren. I vardagsrummet hängdes ljusa gardiner upp ut mot gatan. Så nu är våren hjärtligt välkommen. Dröjer det alltför länge då åker nålarna fram, men hoppas slippa det i år.  

Nu är det söndag eftermiddag och jag har precis slängt mig ner i soffan. Det blev ju som sagt lite fixande här hemma idag. Förutom att gömma undan alla inredningsdetaljer som påminner om vinter har jag faktiskt dammsugit och torkat golven också. Igen tänker ni säkert nu, skrev hon inte nyss att hon hade städat? Jo, det tycker jag också att jag hade gjort men dammråttorna på köksgolvet höll uppenbarligen inte med. Nu är de i alla fall borta och jag hoppas innerligt att de håller sig undan till efter påsk. 

Nu är det vår i fönstret i alla fall.

 

Där kom det, bakslaget. Det märks faktiskt att det närmar sig april, för aprilväder är det verkligen idag. Ena stunden skiner solen, nästa virvlar mängder av snöflingor runt utanför fönstret. Blåsigt är det också. Bitvis under natten kändes det som att hela huset skulle lyfta men det enda som hände var som vanligt att dörrarna i växthuset på altanen blåste upp. Inte som vanliga blåsdagar när det brukar bli en glipa på några centimeter, eller när det tar i ordentligt någon decimeter. Nej en halvmeter hade skjutdörrarna blåst upp. Men hus och växthus står kvar, jag har en varm skön filt att ligga under i soffan när jag kollar lite teve med min kaffemugg i handen. 

En lugn och skön lördag tar sin början, fast som alltid väcker blåsten extra många minnen av min mormor som på grund av sin synskada tappade orienteringen utomhus när vindarna tog i. 

Nåja, väder är små problem i det stora hela. Nog är jag priviligierad som bor där jag bor. Vad gör väl vind och snö då? Inte nåt faktiskt. För mig som kan ger det ytterligare en ursäkt till att krypa ner under en filt och må gott. 

 

Idag är det vårdagjämning. Och vilken vårdagjämning 2022 bjuder på. Ett väder så underbart att mungiporna pekar uppåt, så långt de kan. 

Under min förmiddagspromenad letade jag vårtecken, lyssnade på fåglarna, droppet från smältande snö och knastret från gruset under skorna. En mugg kaffe mot en varm vägg ute hos mor satt fint det också. Nog är våren på väg. Dessutom helt utan min voodoo. Kanske är Kung Bore trött så Gumman Tö fixar det på helt egen hand i år.  Men jag lovar, när och om bakslaget kommer (det lär det göra) är jag redo att hjälpa henne. Alla dagar! Till dess njuter jag av vårdagjämningen 2022, big time. 

 

Den här helgen går det inte att klaga på vädret. I alla fall inte där vi bor. För den som älskar vårvinter är det gulddagar nu, för mig som inte gillar vintern är det ändå ett väder som gör att jag nästan, men bara nästan, tycker om att det är vinter. Finns ju ingen anledning att överdriva. Trots att vintern inte är favoritårstiden lovar jag dock att vänta ett tag med min snövoodoo så att alla vårvinterälskare får sitt. Fast jag kommer inte att vänta hur länge som helst, men ett tag till kan jag stå ut.

Jag har i alla fall passat på att njuta av vädret med promenader med näsan mot solen, både igår och idag. Men med tanke på skidor och skidskytte måste jag erkänna att jag har häckat lite i soffan också. Det har ju dessutom gått bra så då har det varit extra roligt att följa åkarna. 

Nu ska jag skriva in några utkast till recept på hemsidan, gjorde både god bönsallad och köttbullar i helgen som jag vill komma ihåg hur jag gjorde. Dumt att glömma bort ett vinnande koncept. 

Fick fina tulpaner av en före detta arbetskamrat som jag träffade i fredags. De lyser upp fint!

Idag är det första söndagen i mars och traditionsenligt körs Vasaloppet. Lite extra speciellt är det just idag då det är hundraårsjubileum. Det känns tryggt och förtröstansfullt att det är något som gör att det för en kort stund går att vila i tanken, bort från kriget som pågår så nära oss. 

Annars är det ju så att det är just kriget som dominerar både nyhetsflöde, tankar och i allra hösta grad vardagen för många. Jag har nästan svårt att ta in det som händer faktiskt, det är i princip ofattbart. Visst det är oro och krig på många håll i världen men att ett land så absolut och fanatiskt invaderar ett annat känns overkligt. 

Jag är ingen prepper direkt men har kommit på mig själv att kolla att det finns t-röd till stormköket hemma, lokaliserat vattendunkarna och checkat skafferiet så att det finns förnödenheter för att klara mig några veckor.  Att det är något som borde vara en självklarhet jämt det vet jag, det är inte något som ska vara avhängigt ett krig nära vårt land, men jag inser att jag tyvärr haft lite av "det ordnar sig nog" mentalitet. Nu har jag vaknat i alla fall, en radio som laddas med vev eller solenergi har också köpts in. Ett klassiskt exempel på ordspråket bättre sent än aldrig. 

Nu hoppas jag att Putin på något sätt slår krokben för sig själv, eller att någon annan gör det så att folket i Ukraina kan få leva sitt liv i trygghet. Tills den dagen kommer gör jag det jag kan, skickar en slant då och då till de olika hjälporganisationer som gör insatser för de stackars människor som måste fly sina hem. 

Nu återgår jag till lite verklighetsflykt igen och fortsätter att kolla på Vasaloppet, om än med en odefinierbar klump i magen. 

Idag fick jag tummen ur, äntligen skulle Fylking ropa! Jag har städat. Okej inte nåt av mina "problemområden" utan en helt vanlig städning som i de flesta hem kallas veckostädning. Hos mig går det i bästa fall under namnet månadsstädning. Ni fattar inte hur nöjd jag känner mig varenda gång jag lyckats dra runt dammsugaren i huset för att sen såpatorka golven. Jag har aldrig uträttat några stordåd i några tävlingar eller vunnit några medaljer men känslan när jag städat är som en vinst, om inte värd en guldmedalj så åtminstone ett brons. Dessutom snötvättade jag mattorna idag, så friskt och fräscht att lägga ut dem på de nyskurade golven sen. Härligt!

När jag städat klart blev det en rejäl promenad i det fina vädret. Sen var det dags för lite tevetittande. Sista avsnittet av Daredevil och som grädde på moset upptäckte jag att jag hade några Jessica Jones avsnitt kvar också. Tillsammans med en bit av den godaste paj jag gjort på länge borgade det för den bästa söndagen på ett tag. 

Alltså, jag förstår mig inte riktigt på mig själv. När jag jobbar är jag oftast fullt fokuserad och har inga problem att få saker gjorda. Under de här arton månaderna som jag studerat har har jag inte ens funderat på att strunta i att sätta mig vid datorn och plugga nån enda lördag eller söndag. Jag vet alltså att jag kan ha disciplin att få saker och ting gjorda. Helt utan problem har jag satt upp ett mål för dagen och sen fullföljt det. 

Men så kommer då den här andra sidan av mig fram. Den, faktiskt, lite lata sidan som skjuter på allt till en annan dag, en annan vecka, en annan månad, ja till och med ett annat år. I mitt hem finns mängder av områden som behöver en genomgång. En hylla i hallen som fullkomligt skriker efter en rejäl rens- och städomgång. Den har skrikit i mer än två år nu. I mitt arbetsrum finns två garderober som skulle kunna vara i fin ordning men där saker och ting (allehanda prylar) liksom tryckts in utan någon större tanke. Problemet där är att jag behöver sonen i den rensningen, på flera ställen ligger datorkomponenter, kablar och diverse teknik jag inte riktigt törs ge mig på att slänga själv (det är inte han som lagt dit delarna). Här duckar jag för för det faktum att jag skulle kunna städa och sen lägga de delarna på en hylla (istället för här och där, huller om buller) i en av garderoberna vilket förmodligen skulle göra det enklare för sonen att kunna kolla över eländet när han väl kommer hem och hälsar på. Nu har jag inte ens nämnt hyllorna i hobbyrummet, förrådet under garaget eller uteförrådet och garaget för den delen. Men nä, vem orkar liksom? Uppenbarligen inte jag.

Fast allvarligt talat, hur svårt ska det vara egentligen, att plocka fram den där studiedisciplinen, det där jävlar anammat jag använde mig av varenda helg för att systematiskt börja gå igenom alla områden i huset som skulle behöva lite omtanke? Borde ju vara plättlätt kan man tycka. Men, nä, det är det inte. Faktum är att för mig känns det som samma problemlösningsnivå som kvantumfysik. Jag är helt enkelt ett mysterium. Men fatta vilken ordning det skulle bli om jag lyckades...oj, oj, oj. 

Nåja, den här helgen blir det i alla fall ingen städning, det är ju fortfarande OS, tack och lov! Bästa ursäkten!

Varför ändra ett vinnande koncept? Jag menar, vad är bättre en tidig söndagsmorgon än att slappa i soffan med en mugg nybryggt kaffe, tända ljus och OS. Just nu, i mitt fall, ingenting. Därför parkerar jag här ett tag under förmiddagen. Men samtidigt har jag bestämt mig för att gå en match mot amöban i tvättstugan. Målet är att vinna över den under dagen. I detta nu leder amöban med 3-1 men jag ska nog lyckas slå ur mitt underläge. Snart har jag förhoppningsvis utjämnat och är i ledning. 

Vad som ska ske senare under dagen är oklart. Det finns ju en hel del sport att ta del av, men jag lär nog gå en promenad ändå. Jag har upptäckt radiosporten, funkar ju kanon att ha den i öronen under promenaden. Då missas ingenting när det gäller det som händer där borta i Peking. För hur trivsamt det än är att slappa i ett soffhörn så mår i alla fall jag bra av att röra på mig också. Så med sport i lurarna och dubbar under kängorna ska jag se till att slita mig från mitt favorithörn. Fast inte än...nej, inte än. Måste ju tänka på kampen mot amöban också.  

Nu...nu kan jag pusta ut helt och hållet. I fredags kväll kom mejlet med de glädjande nyheterna att de sista uppgifterna var bedömda. Det innebär att inte finns mer att göra eller vänta på när det gäller studierna. Alla kurser ligger inne i Ladok och jag har skickat in ansökan om examensbevis. Känslan går faktiskt inte riktigt att beskriva, svävar nog lite på moln. Tänk att 18 månader gick och att de avklarades utan en enda restuppgift. Lite stolt över mig själv är jag allt. När pandemin drar sin kos och vi kan börja leva lite mer normalt ska jag se till att fira. Men än så länge har jag fullt upp med att njuta av mina lediga helger, det är firande nog.  

Idag passar det med ett boktips igen. Det är Inger Alfvéns bok "Berget dit fjärilarna flyger för att dö". Den här boken handlar om en ung man, svårt sjuk som längtar efter den lindring döden skulle kunna ge honom. Han får kontakt med en kvinna som är av den åsikten att alla ska få avsluta sitt liv när personen vill. 

Det är en komplex bok, huvudpersonen uppvisar flera olika sidor av sig själv och sitt sätt att se på livet. Texten vindlar och ibland följs huvudpersonen i ett jag-perspektiv och ibland beskriver han sig själv utifrån. 

Boken är lättläst men ändå inte. Den kräver att läsaren är med i textens alla vindlingar. För mig tog det en stund att komma in i boken och tycka att den var bra. Men till slut kom jag till det läget att jag inte kunde lägga den ifrån mig. Det kanske du också gör om du läser den!

 

När sonen var hemma i början av januari lämnade han en bok till mig som han hann läsa klart medan han var hemma. Efter studierna var jag sugen på skönlitteratur igen så jag började med den direkt när han åkte. Fast det gick inte så bra att läsa, jag var tvungen att lägga den ifrån mig för jag kom inte vidare. Det visade sig att min hjärna behövde några veckor på sig efter studierna innan den var redo att börja konsumera skönlitteratur igen. I går tog jag upp boken igen och då var det plötsligt precis som vanligt. Jag fångades av texten och kunde inte lägga ifrån mig boken förrän den var utläst. 

Boken i fråga var "En katts resedagbok" av Hiro Arikawa. En varm, fin bok om kärleken mellan en katt och hans människa. Boken är finstämd och sorglig. En läsupplevelse jag inte skulle vilja vara utan. Vill du läsa boken finns den att hämta här hos mig!