Några sista skälvande dagar kvar av augusti och idag är luften annorlunda. I morse vaknade jag av att jag frös. Insåg att det var dags att plocka ut myggdörren i sovrummet. Då, när det var gjort, det var då jag insåg det. Sommaren lider mot sitt slut och snart är det höst. Det innebär att det snart är dags att börja höststäda i trädgården. Idag med solen som skiner kunde ju vara ett lämpligt tillfälle att börja. Men nä...jag har ingen lust.         

Så frågan är ju då, vad gör man en solig söndag i slutet av augusti? Tja, tar nån promenad, fikar hos mor, tussar runt och gör så lite som möjligt, lagar och äter lite mat. Precis lagom om du frågar mig!

Igår när det inte var så soligt stod jag tillsammans med några andra loppisförsäljare uppe vid Mivas återvinningsstation och krängde grejor. Trots den regniga dagen var det faktiskt riktigt välbesökt och när det var dags att packa ihop att jag tjänat ihop en hyfsad slant som skickades till sonen. Trots allt var det mest hans saker som såldes. Så det var inte mer än rätt. Det som inte såldes lämnade jag till Startpunkten, det innebar att ingenting mer än några osålda kokböcker fick följa med hem igen. Perfekt!

Nu är det rejäl rull på tillvaron igen. Den här helgen har bjudit på vila, umgänge och en rejäl dos energipåfyllning. Perfekt inför morgondagen när den fjärde arbetsveckan efter semestern tar sin början.

I fredags efter jobbet tog jag en tur till skogen. Klättrade över stock och sten uppför berget och satte mig där och lyssnade till naturljuden. Det var en mycket bra början på helgen, genomsvettig men lugn i sinnet. 

Igår hann jag både fixa lite här hemma innan grannen ringde vid middagstid och bjöd på middag. Så härligt att sitta på deras altan och lyssna till regnet och äta gott. När regnet gav sig senare på kvällen bytte vi altan och hoppade i bubbelbadet. Där satt vi och surrade till dess att lördagen övergick till söndagen. 

Jag kan konstatera att mitt bad blivit väl använt den här sommaren. Två, tre gånger i veckan har jag njutit av det varma vattnet och bubblorna. Så ljuvligt. Ett av mina bästa "lyxköp". 

Idag har jag, efter den sedvanliga promenaden och kaffet hos mor, ägnat mig åt det vanliga söndagsstöket. Det handlar bland annat om den vanliga matchen mot tvättamöban, att krukväxterna ska få sitt vatten, lite receptskrivande och att se till att ge mig själv tid att vila inför kommande arbetsvecka. Snart är jag redo för en ny vecka, men inte ännu....

Jag är lite konstig ibland, det vet jag. Natten som gick vaknade jag plötsligt och hade drömt en mardröm. Lätt chockad för det var länge sen sist. Det var något konstigt om kyrkor med zombier som inte var riktigt zombier. De bets och försökte fånga en och för att bli av med dessa varelser (som såg rätt normala ut ändå) behövde man kasta något på dem för att de skulle försvinna. Vad det var som skulle kastas var oklart dock...det kommer jag inte ihåg....

Hur som helst där vaknar jag mitt i natten, klockan ett, är akut kissnödig och fortfarande lätt rädd efter drömmen. Ja jag vet, den var overklig men rädd var jag ändå. Jag menar, det var ju mörkt, både ute och i mitt hus. Då börjar jag fundera på det här med spöktimmen igen. Följer den sommartiden eller inte. Om den inte följer sommartiden så hade det ju varit lugnt att gå upp på toa. Eller lugnt, där överdrev jag kanske en aning….Men, och det här var för mig i natt ett stort men, om spöktimmen istället ligger mellan klockan ett och två när det är sommartid så var ju plötsligt läget ett helt annat. 

Nåja, efter att ha försökt skaka av mig läskiga drömmar hade jag inget annat val än att gå upp ur sängen och lätta på trycket. Jag motstod impulsen att tända upp i hela huset och kröp istället ner i sängen igen. Fast det dröjde länge innan jag lyckades jaga bort spöken och annat oknytt så att jag kunde somna igen...

Innan jag släcker lampan ikväll ska jag se till att damma av min drömfångare. Kanske var den för dammig för att lyckas jaga bort de stygga drömmarna. Hoppas det, för i natt vill jag inte kasta saker på zombier som bits i en kyrka. Bara så ni vet!

Dags att summera ytterligare en vecka. Andra arbetsveckan efter semestern gick snabbt. Fler var tillbaka på jobbet efter semestern så det var inte så ensamt längre och jag tycker nog att hjärnan fungerade lite bättre. Inte för att den gått in i sitt riktiga jobbarläge ännu men den var aningen skarpare. Det tar sig. 

Helgen har bjudit på ömsom regn, ömsom sol. Det har gjort att jag både hunnit med att streama film och slöat som sig bör samt varit lite nyttig utomhus. Inte jättenyttig, bara sådär lite lagom. Planterat några nya blommor i krukorna på bron. Det räckte så, känns väldigt dumt att överdriva nyttigheterna. 

Efter förmiddagens härliga promenad blev det dags att ta itu med amöban i tvättstugan. Den hade växt sig stor nu några veckor. Än ligger jag under men snart så är jag i ledning, hoppas jag i alla fall. Lite annat småfix här hemma bara, som att förbereda mat, så är jag snart redo att tackla en nya arbetsvecka.

Hallå vardag, här kommer jag igen!

Det är skönt med lördag efter första arbetsveckan. Veckan gick bra men nog tar det ett tag att få hjärnan att börja fungera fullt ut. Det blev någon slags lucköppning när det handlade om saker som skulle göras. Av någon anledning tror jag alltid att jag ska komma ihåg vad jag hade planerat att ta tag i efter semestern. Tänk att jag aldrig lär mig. Ett exempel. Innan semestern hade jag påbörjat en informationspresentation som jag inte orkade göra klart. Gissa hur enkelt det var att komma ihåg vilka delar jag tänkt ha med när jag började arbeta i måndags? inte enkelt alls. På en tiogradig skala var det på minussidan....nåja när jag loggade ut igår kväll kunde jag sätta check på två inspelade presentationer. 

Men nu är det helg, inget jobb alls. I morse hann jag i alla fall ta en promenad innan regnet började falla. Efter den har det passat utmärkt att göra precis ingenting. Eller ingenting, nu hittar jag på. Nog tänker jag att titta på film räknas som nånting. Så det är det jag har gjort och gör till ikväll. Då ska jag ta en kort promenad över till grannen. Det är ju också nånting. Nånting mycket trevligt!

Jaha, då var den här igen. Sista dagen innan det är dags att börja jobba. De fyra lediga veckorna gick verkligen snabbt. Men förutom veckan med covid har jag haft en fin semester. Jag har både fått umgås med sonen, slappat och slöat här hemma. 

Igår var jag på hembygdsgården på dans- och spelmansstämman tillsammans med goda vänner. Solen sken och musiken flödade. Som alltid fascineras jag av de människor som verkligen kan traktera ett instrument. Hur lekande lätt det ser ut fast det kräver oändliga timmar med övning för att nå dit där det ser så där lekande lätt ut. Något annat som slog mig extra starkt var den uppenbara gemenskap som finns mellan musiker, i alla fall de som var på hembygdsgården igår. En gemenskap som visar sig i form av respekt för andras kunnande och en ödmjukhet som gör att de som ändå är aningen skickligare låter alla lyftas fram i rampljuset. Det är fint att se och gör mig en aning avundsjuk. Men inte missunnsamt, utan mer en varm avundsjuka. 

Idag går tvättmaskinen för fullt och jag har förberett lite mat inför veckan som kommer. Det kan vara gott att finna. Nu har jag ett antal timmar av seriöst slappande kvar, sen är det dags för jobb. Med tanke på hur motigt det känns är jag ändå djupt tacksam att jag verkligen gillar det jag gör på dagarna. Misstänker att det tar en kvart ungefär innan jag är inne i allt igen. Fast än tänker jag inte tagga upp, jag har en hel kväll kvar!

Idag börjar min sista semestervecka för den här gången. Jag tycker alltid att lediga dagar går för fort men den här perioden har gått löjligt fort. Därför ska det slappas maximalt, jag ska verkligen gå all in när det gäller slappande. Det mest ansträngande jag ska göra är att ta nån promenad, möjligtvis tvätta lite men sen ska jag slappa. 

Ligger just nu och slötittar på repris från nattens stavhopp. Hisnar vid tanken på hur högt de hoppar. Alltså Duplantis med ett nytt världsrekord, 6 meter och 21 centimeter. Tänk att hänga där upp och ner i luften med en böjd stav för att sen segla över ribban. Hisnande är ordet och jag inbillar mig att det krävs en hel del mod för att lita på att staven inte går av. I alla fall till en början. Jag menar på en skala, hur kul skulle det vara att landa på skallen utanför matten...

Nåja här ska inte hoppas varken stavhopp eller ens jämfota. Istället ska jag nog se klart sista avsnittet av The Umbrella Academy på Netflix. Ja, det ska jag. Sen...ja säg det. Alltid går det att kolla in nån Star Wars eller Marvelfilm. 

Alltså, jag sover gott de allra flesta nätter men ibland händer det att jag vaknar till och börjar fundera på helt ovidkommande saker. Till exempel om pingviner har knän eller varför dammråttorna oftast samlas i hörn. Häromnatten började jag dock tänka på en helt ny sak. Det här med spöktimmen och sommartid. Jag menar, under vintern så är ju spökena i farten timmen efter midnatt. Men hur är det egentligen när vi har sommartid? Flyttas spöktimmen också fram en timme eller är den kvar där den brukar vara? 

Jag tycker att det är viktigt att få veta om det är mellan midnatt och ett eller mellan ett och två jag ska hålla utkik efter spöken. Eller lever spöken loppan och får hela två timmar till förfogande under sommartiden? Tanken på att de kanske har två timmar till förfogande gör mig lite nervös därför skulle jag verkligen vilja ha svar på den här så viktiga frågan. Så sitter du inne på svaret dela gärna med dig av din visdom!

Hur det gick till har jag ingen aning om men plötsligt har mer än halva juli månad gått. Åkte från ett visserligen regnigt, men ändå hyfsat varmt Lund igår och kom hem till ett halvsvalt och grådassigt Bredbyn. 

Veckan hos sonen i Lund gick verkligen fort. Vi fixade i hans nya lya, åkte på utflykter, tog promenader och åt gott. En härlig vecka som gick alldeles för fort. Imorgon börjar han jobba och min tredje semestervecka tar sin början. 

Planen för resten av semestern är att ta det lugnt och göra så lite som möjligt. Känns inte som om det kommer att vara svårt att uppfylla. Jag är som sagt en mästare på att göra ingenting. 

Efter att inte ha varit sjuk de senaste två åren var det väl min tur nu. Inte helt önskvärt när det gäller tiden men när jag överväger alternativen så var det en himla tur att jag inte blev sjuk medan jag var kvar i London. Det hade varit väldigt surt att missa ABBA-konserten och att sen kanske inte kunnat ta flyget hem som planerat. Som tur är mår jag bättre redan idag, även om jag fortfarande inte är helt fit for fight.

London var magiskt, lagom värme i en storstad och precis så skönt avslappnat utan en massa planer som jag gillar när det är semesterdags. Ja, förutom ABBA då som var hela anledningen till resan. Tänk att det var 29 år sedan vi var där tillsammans senast, Maggan och jag, väljer vi att åka tillbaka om lika lång tid igen kommer vi att vara 87 år...det ni! 

Nu kämpar jag dock hårt för att blir frisk igen, helst igår med tanke på att det var då jag skulle ha åkt ner till Lund med sonens saker till nya lägenheten. Sen skulle vi tillsammans åkt till Stockholm mitt i veckan för att se nya Thorfilmen. Men med tanke på hur mycket bättre jag mår idag är det inte helt osannolikt att jag faktiskt har tillfrisknat till dess. Fast vi får se. Men ändå, hur surt det än är att ha blivit sjuk är jag tacksam att jag blev det när jag väl kom hem och att jag redan mår så mycket bättre. 

Ändå.....lite känner jag mig som de här tilltrasslade ledningarna i Londons tunnelbana....inte så vackra att se på...fast lite fulsnygga trots allt. 

För en vecka sen var det en härligt, solig söndag. Idag är det desto gråare och regnigare. Faktum är att hela helgen haft trist väder. Igår höll det dock uppe några timmar när firandet av två femtioåringar tog sin början. Då gick det alldeles utmärkt att samlas utomhus ett tag innan alla gäster fick gå in. Det var en varmt firande med massor av god mat och trevligt sällskap. 

Idag tvättar jag undan för att se till att alla kläder som eventuellt vill följa med till London kan göra det. Det bästa skulle ju vara om jag faktiskt kunde bestämma mig redan idag för vad som ska följa med men det kan jag inte. Av någon outgrundlig anledning har jag ett stort motstånd mot att packa i förväg. Hur gärna jag än vill går det inte. Spelar ingen roll hur länge jag ska vara bort eller hur långt jag ska åka för den delen.  Däremot är jag som sagt alltid noga med att ha alla kläder rena så att inget behöver tvättas sista dagen. Fast med tanke på att jag jobbar fulla dagar ändå till dess att jag åker skulle det vara smart att packa redan nu...men smart...inte jag. I alla fall inte när det kommer till att packa.

Nu är det sommar, ingen tvekan om det. Visserligen pågår en jakt mellan solen och regnmolnen och de byter av varandra på himlen men det är skönt ute. Inte kallt så att tårna fryser, utan härligt och shortsvarmt. 

Igår låg jag på soffan i växthuset. Jag slöt ögonen och lyssnade till fåglarnas kvittrande, humlornas och flugornas surrande, en och annan gräsklippare och trafiken som stannade till och tankade nere på macken. Det var varmt, fridfullt och oändligt skönt. Till och från dåsade jag bort så det blev nog en liten tupplur.  

Men om man inte har ett växthus att slöa i så räcker det att se sig omkring för att upptäcka att det är sommar. Som det växer i naturen och alla trädgårdar, både gräs och blommor. Livet är allt bra ljuvligt ändå!

Nationaldag och flaggan i topp. Solen skiner och nu slappar jag i soffan nöjd med min helg. Den har bjudit på både vila och en del fixande. Bredbydag, badet på plats utomhus, en tur till Härnösand för att hälsa på moster och kusin. 

Idag gick jag till vår fäbodstuga tillsammans med, visade det sig, Bredbyns MacGyver. Dörren på vår bostuga hade brutits upp och med en finurlighet (trots undermåligt material) som inte många besitter fick jag hjälp att laga den. 

När jag kom hem igen blev jag bjuden på lunch hos mor och eftersom jag kände det som att jag var inne i ett flow planterades sen några krukor med kryddor på altanen och därefter drog jag runt dammsugaren och torkade golven. Gissa om det därefter var skönt att krypa ner i det varma bubbelbadet!? 

Nu har jag avnjutit några varma mackor och lite vattenmelon. Resten av kvällen är det soffläge, det kompromissar jag inte med. Allt jag behöver komma ihåg ikväll sen är att hala flaggan...borde väl inte vara så svårt att komma ihåg.

Nu har jag precis kommit hem från Gästis som serverade buffé idag. Det fanns så mycket gott, passade perfekt som morsdagsmiddag. Fast det känns som om jag åt dubbelt så mycket som jag behövde...i alla fall av efterrätterna. Man är väl inte dessertian för intet. 

Förutom att äta gott var jag tidigare idag ut en sväng till mitt härbre för att kolla till. Sen tog jag en rejäl promenad. En promenad jag kom torrskodd hem ifrån. Jag trodde att det skulle regna men det har varit förhållandevis bra väder ändå. En riktigt fin morsdag alltså.  

För ungefär hundra år sedan fanns regler för hur lilla mor skulle bli firad av hemmavarande barn. Barn som befann sig på annan ort skulle antingen hälsa mor med brev, telegram eller vykort. Här blev det inget av det. Men jag tänker att ett telefonsamtal funkar lika bra...i alla fall när det gäller mig.  

 

När jag vaknade i morse trodde jag att det var lördag. Sen kom jag på att det ju var torsdag, fast söndag. En skön förvirring. Snacka om att det kommer att bli en härligt lång helg. 

Nästa sak som förvirrade lite var det faktum att solen plötsligt bröt fram och vädret blev riktigt fint. Inombords hade jag förberett mig på en regnig dag med en tvångspromenad med regnkläder. Istället tog jag en lång njutbar promenad i solen. 

Efter en kopp kaffe i solen hos mor gick jag hem och upptäckte att småfolket flyttat ut i trädgården igen. Nu börjar det kännas som riktig sommar. De är så välkomna! Både småfolket och sommaren.

Det är något magiskt med de allra första dagarna när vindarna är ljumma och draperierna fladdrar i vinden och det bjuds på växthushäng. Att ligga på soffan eller i hängmattan omsluten av den goa värmen och lyssna till ljuden utanför är så underbart. Vindspelet som klingar, flugorna som surrar, bilarna som stannar till nere vid macken för att tanka och fåglarna som kvittrande hastar förbi. Det är riktig försommarmagi för mig. 

Maj det här året bjuder inte på många dagar som gör att det är njutbart att tillbringa tid utomhus. Undantagsvis finns det dock dagar som är lite varmare. Som fredag eftermiddag till exempel när jag passade på att såpaskura altanen efter att jag checkat ut från jobbet. Hade sett fram emot en skön söndag då det skulle ha passat att fixa till ute i växthuset. Men det sket sig. Idag är det alldeles för kallt för att jag överhuvudtaget skulle vilja vara ute någon längre stund. En promenad på förmiddagen fick räcka. 

Fast lika bra är det kanske då min rygg är rätt skör för tillfället. Så just nu gör jag mina övningar som jag ska, använder ryggkorsetten och jobbar för att trycka tillbaka ryggskottet som knackar på. Jag har gott hopp om att lyckas men än är det för tidigt att ropa hej. Lite surt är det med en krånglande rygg den här tiden på året. Dels för att det finns rätt mycket att stå i ute i trädgården men just i år handlar det mest om en aktivitet som är tänkt att ske tillsammans med en god vän nästa helg som kan få stryka på foten. Dumrygg!

Det växer i rabatten i alla fall, trots att det är kallt. Perennerna skjuter och börjar bli gröna men framförallt verkar ogräset ta fart. Det kunde det låta bli tycker jag. 

När jag checkade ut från jobbet i fredags var det varmt och skönt. Jag planerade helgen på väg hem. Att såpaskura altanen och städa växthuset var det som stod främst på programmet. När jag klev ur bilen hemma funderade jag på att ta tag i det direkt men jag kände mig lite halvslö efter veckan så jag bestämde mig för att vänta till nästa dag. Med facit i hand kan jag konstatera att det skulle jag inte ha gjort. Temperaturen sjönk och vindarna inbjöd inte till altanfixande, varken igår eller idag. 

Däremot har jag gjort en insats inomhus. Vinterkängorna är undanstoppade och idag har jag städat garderoben, de tjockaste vinterkläderna har förpassats till sommargömslet och sommarklänningarna har välkomnats fram. Tänkte att jag kanske kan locka fram värmen genom att göra skiftbytet i garderoben. Annars får jag väl frysa ett tag. Det är inte värre än så. 

Nu lockar mitt soffhörn, värmefilt och lite slötittande på teven ett tag. Precis lagom ansträngande medan tvättamöban bekämpas i tvättstugan. 

Nu är den här, maj månad. För mig ger den här månaden lite samma känsla som skrapdan gör inför jul. Känslan att allt är kvar, härliga våren och sommaren med allt vad det innebär. Lite som förväntan precis innan presenten öppnas, eller chokladbiten stoppas in i munnen för att smälta sakta. Längtan efter värme och sol är stor men jag vet ju att vädergudarna inte alltid bryr sig om vad jag vill. Fast jag hoppas att de lyssnar det här året.

April är slut och med valborgsmässoaftonen gjorde jag mitt bästa för att slänga ut vintern och välkomna våren. Det gjordes tillsammans med goda vänner, gott att äta, gott att dricka, skratt och allvar och en ståtlig majbrasa.

Nu vill jag utropa ett "äntligen". Den här helgen har jag kunnat sova längre än när vardagsklockan brukar ringa. Så ljuvligt att inte vakna förrän vid niotiden och slappa med min kaffemugg. Ja, jag vet. Nio räknas kanske inte som att sova ut men för en som de senaste åren vaknat runt sex, vardag som helg, är klockan nio sovmorgon. Men imorgon är det återigen dags att kliva upp i ottan, misstänker att jag kommer att få släpa mig ur sängen. Fast det blir morgondagens bekymmer. 

Igår lagade jag till nästa recept till Anundsjö aktuellt och kände mig riktigt nöjd med mig själv då deadline är idag. Jag var ute en hel dag i förväg, bra jobbat. När jag kände mig som mest nöjd upptäckte jag plötsligt att nästa inlämning är redan på torsdag....plötsligt känner jag mig inte lika nöjd längre. Nu gäller det att komma på ännu ett recept lite snabbt sådär. Nåja, det löser sig säkert. Det är ju hela fyra dagar kvar till dess. 

Dagens solsken lockade i alla fall ut mig i trädgården, jag krattade bort lite grus i gräset efter snöröjningen och bar undan lite vintersaker. Hurra våren är här! Om än det kommer svalare dagar, det gör det alltid, så är det här en dag att njuta av sol, vår och ett och annat bi.

Vid mitt förra hus blommade mängder av lökväxter på tomten, här är de lätträknade. Men de finns!