Nu är Simon och Tomas igång igen och ska göra om det de tycker är Sveriges fulaste hem.....De två representerar ett par inredare som jag skulle tveka att släppa över tröskeln...ibland gör de riktigt fula saker, bitvis glimtar de till men deras inredning är ojämn. Ibland ojar de sig över fula lampor och annat och sen tillverkar de något ännu fulare och sätter in i stället. Men det är väl jag och min smak som tycker så kan tänkas. Underhållande att lyssna till  är de i alla fall.

Ikväll är de hos ett kollektiv och ska göra om ett allrum....wow tänk att det fortfarande finns. Ja, inte allrum utan kollektiv....När jag var barn bodde en nio år äldre släkting i kollektiv under en period. Det var det häftigaste jag kunde tänka mig. Jag älskade att hälsa på och få träffa alla han delade lägenhet med. Fast jag var barn kände jag  mig vuxen på nåt sätt.
Det var för övrigt vid ett av de besöken behovet av att köpa en  tekanna av brunglaserad lera på Indiska kom, i den bryggdes det godaste te man kan tänka sig. Min sorg när den plötsligt sprack efter sådär en trettio år var stor. Ännu har jag inte hittat nån som kan ersätta den fullt ut. Slutar leta gör jag aldrig...
Min dröm under de där besöken var i alla fall att jag minsann också skulle bo i kollektiv när jag blev vuxen....hallå...jag har inte ens bott i studentkorridor....hur skulle jag ha klarat av att bo kollektivt.
Ändå kan jag inte hjälpa att ett litet sug sätter in, fast jag tror nog att det mer är själva tanken på den dröm jag hade som barn än det faktum att jag skulle vilja bo i kollektiv nu. Fast nog skulle det ha varit häftigt att prova på. På teven verkar de i alla fall ha det himla bra! Men jag tror att för min del får kollektiv förbli en dröm....