Vaknade med ett ryck strax före sju och trodde att det åskade i vardagsrummet...det var ingen åska...det var en väghyvel....tack och lov inte i vardagsrummet men väl utanför. Det måste ha varit stor-Tor som skrapade vägen och for fram och tillbaka ett antal gånger, efter kom en traktor, lill-Tor, och levde om. Fast aningen mindre, det hörs ju på namnet...Där rök den sovmorgonen....

Nu har det blivit en rejäl nivåskillnad mellan gatan och vår tomt, även fast lill-Tor tog bort det som storebror hyvlat loss så blev det en riktigt skarp hög kant...hoppas våren kommer snabbt så det töar bort. Infarten till oss är inte ultimat nu om man säger så....

Efter att ha blivit brutalt väckt av oljudet hämtade jag in tidningen och gjorde mig en kaffemugg. Nu har jag tagit del av de lokala nyheterna och funderar över fortsättningen på den här dagen. Om en stund ska jag prova att ringa till sjukgymnastiken för att se om det finns någon på plats den här veckan. Trots att jag är förtvivlat less finns ju inget annat än att träna, träna, träna....

Sen ska jag till stan, funderar på om jag kan ta på mina nya dubbkängor för att inte behöva vara rädd att halka varje gång jag går mellan bil och affär eller om jag blir portad från de affärer jag ska besöka då....Hm, svåra beslut....jag tror jag tar risken att bli portad för halka vill jag då inte göra!