Livet kan verkligen ändra perspektiv helt plötsligt. Satt och kollade in Nyhetsmorgon och då hade de besök av den unge killen från norra Sverige som blev helt sönderbränd av het ånga när de skulle gå in och göra ett jobb på Nordkalk i Luleå.
Åtta fingrar är  borta, ansiktet är helt sönderbränt, han har 50% brännskador på kroppen och ändå har han en fantastisk framtidstro och kämpar sig tillbaka till en meningsfull tillvaro.

Det stora problemet att ingen vill ta på sig ansvaret för olyckan, utredningar som företaget gjort visar att det bara var en tragisk olycka....hur kan man säga" bara" en tragisk olycka.....Jag tycker inte att det är för mycket begärt att man faktiskt tittar över säkerhetsrutiner och funderar vad man kan göra annorlunda till nästa gång så att en sån tragisk olycka inte behöver hända igen. Att kunna säga att uppenbarligen har våra säkerhetsrutiner inte varit tillräckliga, vi måste ändra dem. Ge honom lite ekonomisk upprättelse, för även om pengar inte gör att han mår bättre lär ju hans ekonomi inte vara den bästa med tanke på läkarbesök, behandlingar, utebliven arbetsinkomst etc...
Trots allt hade han så mycket hopp och framtidstro i sin röst så jag hoppas verkligen att livet hjälper till genom att  jämna vägen så mycket som möjligt för honom.
Hittade den här gripande artikeln om honom.