Trött, trött är bara förnamnet på hur jag känner mig idag. Jag vaknade mitt i natten av en mygga som surrade runt mitt ansikte,  jag tänkte att om jag tänder lampan och läser en stund så kommer den nog fram så att den går att slå.
Så långt fungerade planen alldeles utmärkt, bara det att när myggans liv var över så fortsatte jag att läsa.
Liksom ett mantra upprepade jag när varje kapitel tog slut: bara ett till...bara ett till....Till slut var det så få kapitel kvar så det var lika bra att läsa ut boken.

Den bok som fångade mig så till den milda grad var en deckare skriven av Jussi Adler-Olsen och heter "Kvinnan i rummet".  Den handlar om en politiker som försvinner spårlöst 2002. År 2007 får en kriminalinspektör i uppgift att ta upp utredningen igen för att försöka lösa fallet. Han bär dock på en egen tung ryggsäck som gör att han inte alltid fungerar bland andra poliser...därför får han ett rum längst ner i källaren där han får husera fritt. Från början sitter han mest av tiden i källaren och röker. Men allteftersom tiden går dras han in i fallet och han blir mer och mer engagerad. Parallellt med hans ansträngningar får man följa kvinnans fångenskap. Bitvis nästan andlöst spännande och där mitt i natten kändes det livsviktigt att få veta hur boken skulle sluta.

Nu har jag nyss avslutat frukosten, sonen är också vaken och kunde efter mitt erkännande att jag varit vaken och läst en stor del av natten tala han om att han hade läst till halv två.....Tur att vi inte ska göra något speciellt idag....