Efter en god middag, där faten tömdes tog jag en promenad. Precis när jag gick ut var det nästan uppehåll, det duggade bara lite lätt. När jag hade promenerat en ganska lång stund började mitt knä värka nåt förskräckligt. Tack och lov var jag precis vid mammas lägenhet så jag gick upp till henne för att vila en stund.  När knäet fått sin vila och jag skulle gå hem öste regnet ner, då fick mamma skjutsa hem mig trots att vi bor så nära varandra. Jag blev glad över skjutsen, mitt knä också. Det gör fortfarande ont och bråkar lite med mig. Men om jag inte bråkar tillbaka så blir vi nog sams snart hoppas jag.