Det började som en vanlig promenad men slutade med Gästis grillbuffé. Inte dumt! Gick fram och hälsade vid staketet, då blev vi inbjudna på middag.
Sonen åt med god aptit, fyra stora bitar kött och mycket potatisgratäng.....jag åt också till dess att jag trodde jag skulle storkna. Men det gjorde jag uppenbarligen inte, eftersom jag sitter här och skriver. Men mätt är jag fortfarande och gott var det.

Nu är det kvällen och jag kan njuta av att ha gjort en del idag, städat härbre och ute på tomten. Amöban i tvättstugan är fortfarande kvar men just nu...vem bryr sig...inte jag i alla fall.
Saknar att inte ha nån bra bok att läsa, men snart är det måndag och då öppnar biblioteket igen. Då ska jag dit!

Känner mig trött och slut efter det lilla jobb jag gjort idag och inser att det är för att jag inte har så bra kondition. Jag promenerar, går upp och nedför trappor, cyklar hos sjukgymnasten. Vad mer kan jag göra? Inte springa, inte cykla på en riktig cykel i alla fall. Det är väl bara att fortsätta promenera, cykla hos sjukgymnasten och gå i trappor.....Just nu undrar jag om jag någonsin kommer att kunna springa och hoppa igen....Fast om jag låter bli att bryta knäet igen borde jag kunna jogga lite lugnt i skogen om några år, även om de som vet nåt säger att jag inte ska räkna med det.....Men jag har aldrig gillat att räkna, matte har inte varit mitt favoritämne. Minus och minus blir plus, det vet jag..eftersom jag har så många minus borde det bli dubbelplus för mig snart tycker jag. Bara inte dubbelplus blir minus..............