Vaknade med ett ryck, rädd att jag hade försovit mig eftersom jag skulle åka ner till stan för att stänga och låsa efter storstädningen på klubben. Det visade sig att jag hade vaknat i tid, tack och lov men plötsligt blev det bråttom ändå. Då ringer telefonen och jag får reda på att jag inte behöver åka ner, det fixar sig ändå. Så nu slappar jag här hemma istället.

Ute i världen är Syrien i hetluften, det pratas om ett internationellt ingripande. Kanske nödvändigt men förfärligt ändå. Ännu fler civila som kommer att drabbas.

Lundsberg har också skapat rubriker hela veckan efter strykjärnsmisshandeln. En del elever och föräldrar kallar det för en incident och kan inte förstå hur skolinspektionen kan besluta om stängning av skolan, trots varningar till skolan under flera år.

En annan elev sa att skolan är som en dröm nu om man jämför med hur det var förut. Om det är som en dröm att bara behöva bli bränd med ett strykjärn under nollning undrar jag hur det var förut?
Så ser i alla fall inte min drömskola ut...

Den elev som intervjuas på Nyhetsmorgon berättar hur det var när hon började på Lundsberg. Hon vittnar om en kamratfostran som sitter i väggarna och vad hon blev utsatt för. Men eftersom hon vågade säga ifrån ibland blev hon till slut utfryst. Till slut mådde hon jättedåligt och hoppade av skolan. Mamman berättar att hon pratade med rektorn och ville att de äldre eleverna skulle be om ursäkt men hade fått till svar att äldre elever inte behöver be yngre om ursäkt. De har rätt att bete sig som de gör....
I mina öron låter det som att han sanktionerar dessa nollningar och den pennalism som sitter i väggarna, trots att han nu i media påstår motsatsen.
Fortsättning lär följa.

Ett annat fenomen som jag förundras över är alla hemliga statusuppdateringar i form av resplaner, små hjärtan eller något annat märkligt som läggs upp på den egna sidan på facebook. Ofta ska det vara ett sätt att uppmärksamma bröstcancer eller någon annan sjukdom.
Jag undrar så på vilket sätt det hjälper??
Det kommer definitivt inte in mer pengar till forskning.

Nej, våga vägra hjärtan och hemlighetsfulla rader och lägg en länk till någon bra forskningsfond och uppmärksamma sjukdomen på det sättet istället om det är att uppmärksamma som är det viktiga. Fast ännu bättre, sätt in en slant då hjälper man verkligen till!
Själv skänker jag pengar till forskningsfonden för ALS  i Umeå eftersom det är angeläget för mig.
(Forskningsfonden för Klinisk neurovetenskap pg: 78 14 71-8).

Nu snurrar det snabbt vill jag lova! Dagarna svischar förbi alldeles för snabbt för min smak. Att hinna laga middag är ett problem, men äta behöver vi ju. Då är det tur att mamma finns. Hon kommer till vårt hus, lagar god mat och ser till att vi hinner äta innan sonen och jag ska iväg till nästa aktivitet. Underbara mamma!!

Nu sitter jag på ju-jutsun och fördriver tiden. Datorn är med för jag hade tänkt jobba men jag har svårt att koncentrera mig så det struntar jag i. Förmodligen mår jag bra av att vila hjärnan en stund. Just nu är det mest ludd i den....så mycket tid som möjligt ska användas till vila i helgen, det bestämmer jag här och nu.

Vad som händer ute i världen är jag totalt okunnig om i alla fall. Morgontidningen får en snabb genomläsning men eftersom jag är kroniskt morgontrött kommer jag inte ihåg vad som står i den. Jag ska nog ta och surfa runt bland nyheterna en stund tror jag....det är en timme kvar innan sonen tränat klart så det hinner jag flera gånger!

Det blev en lång dag, äntligen hemma!

Vilken underbar helg det har varit. Varmt och härligt med mycket tid på altanen. Grillat, grillat, grillat.....i alla olika former, det var mathållningen det. Eftersom mitt knä krånglade hade jag en anledning att göra ingenting. Tror nog att jag lyckades riktigt bra eftersom mitt knä mår bättre idag, trots att jag arbetat.

Igår läste jag ett utdrag som publicerades i SvD ur Lena Sundströms nya bok som handlar om avvisningen av de två asylsökande egyptierna 2001. När jag läste texten kröp det under skinnet på mig och magen vändes ut och in. Vilken oerhörd ondska det finns i människor. Och feghet...där man som myndighetsperson väljer att titta åt ett annat håll när det fruktansvärda händer. Hur kan man leva med sig själv och sitt samvete sen?

Ännu värre blev det senare på kvällen när jag hittade en artikel i DN som beskrev hur ett slags medborgargarden i Ryssland, som med stöd av den nya antigaylagen, angriper och torterar homosexuella med polisens goda minne. De filmar allt men har nu beslutat att inte filma de värsta övergreppen och den mest brutala tortyren för att inte verka alltför hemska. De menar att den avskräckande effekten är stor nog ändå.....Hur mycket ondska finns det egentligen i världen?
Det är till det landet vi ska skicka idrottsmän att tävla i OS.......

Efter allt det hemska jag hade läst fick jag lite svårt att sova natten som gick, tankarna vandrade länge, länge.....så trött var jag så det räckte till i morse. Vilken tur att jag fick en toppendag med alla fina elever så att tankarna skingrades! Ikväll har mina tankar också fått hjälp att skingras, trevligt fikasällskap ute i växthuset....och ett litet sällskap som somnade i hängmattan (precis som jag brukar göra).

Nu ska jag plocka ihop lite inför morgondagen sen ska jag kolla in nyheterna så jag får veta vad som händer ute i världen. Hoppas ondskan har vilat sig idag......

Sitter i växthuset efter en delikat grillmiddag. Jag vill verkligen inte behöva gå in och ta reda på rester och disk......eller hänga tvätten för den delen.

När jag klev ur sängen för att hämta tidningen i morse gjorde mitt knä inte alls ont. Hurra, tänkte jag. Men efter att ha gjort kaffe, gått ner i källaren och startat en tvättmaskin så började det smärta igen. Skit, tänkte jag då.

Alltså blir helgens uppdrag att försöka vara så stilla som möjligt, men aldrig har det väl känts så nödvändigt att gå en massa som när jag inte ska det. Som nu till exempel, en sommarvana jag har fått är att ta en promenad på morgonen direkt efter kaffemuggen. Men det är definitivt inget läge för det nu.
Fast jag är väldigt sugen, men förnuftet får råda. Hur kul är det med kryckor egentligen?

Tack och lov skiner solen så jag ska göra mitt bästa för att ta plats i en stol på altanen. Men nog är det märkligt ändå, när jag måste vila vill jag inte. I vanliga fall brukar jag ju inte ha några problem med det, men nu......

Så var den första skolveckan avklarad, för eleverna enbart två dagar. Men jag kan konstatera efter dessa två dagar att vi har otroligt fina, trevliga och glada elever på vår skola.

Idag har vi jobbat i tvärgrupper största delen av dagen. Hälften har varit inne, den andra halvan har varit utomhus. Glada barn överallt! Jag hoppas att solen lyser lika härligt när vi ska fortsätta med vårt jobb nästa vecka.  

Med mitt knä är det däremot skit igen. När jag stod med eleverna och väntade på bussen började det smärta när jag gick. Fast på ett helt nytt ställe....typ ledbandsstället....

Det gör helt enkelt vrålont när jag försöker gå, så nu har de åkt fram igen...kryckorna....tur i oturen att man måste köpa kryckorna numera så de fanns lättillgängliga i källaren. Förhoppningsvis räcker det med vila i helgen...annars blir jag riktigt sur!

Tack och lov har min underbare granne klippt gräsmattan åt oss idag. Det hade jag tänkt göra själv egentligen, fast som det är nu hade det aldrig gått. Sonen ska få laga middag och därför kan jag vila mig hela kvällen. Hoppas det är nåt bra på teven, annars tar jag och streamar hem nån film!

Tur att de finns kvar.

Åh, vilken härlig dag vi har haft i skolan. Solen sken och det gjorde alla barn också. Glada, positiva och fina elever fyllde klassrummet i morse. Plötsligt hade klockan blivit tjugo över ett och det var dags att sluta. Dagen gick väldigt, väldigt fort. Fast det är väl så, det går fort när man har roligt! Jag inser att det här läsåret har potential att bli ett väldigt härligt och roligt läsår. Vilken tur jag har.

Väl hemma hjälpte jag grannen att installera en video och dvd. Jag kopplade ihop allt så att han kunde spela in på videon.Trots att både experter och de i affären sagt att det inte skulle gå, så gav jag mig den på att jag skulle få det att funka....och jag lyckades! Önskar att jag vore lika finurlig när det gäller datorer också. Men där får jag lita till sonen istället. Tur att jag har honom.

En promenad i lugnt tempo runt byn har jag hunnit med sen dess innan jag nu tänker slappa framför teven ett tag och kolla in nyhetsflödet.
Inte en enda gång stacks den imaginära kniven in i knäet under promenaden, det bådar gott.

Tänk, imorgon kör den igång igen, skolan. Ett nytt läsår står för dörren och väntar på att välkomna alla elever tillbaka efter sommarlovet. Att en sommar kan gå så snabbt. Förhoppningsvis fortsätter solen att lysa ett tag till och bjuda på varma sköna dagar så att det går att vara ute mycket. På dagarna men även efter jobbet, på kvällar och helger.

Mitt knä har inte blivit nåt bättre idag, men inte sämre heller. Jag antar att jag får vara nöjd med det. Det finns de som har det värre, mycket värre.

Sonen har en av de sista kvällarna på sin studiecirkel. Just ikväll skulle de upp på Brusberget tror jag. Sedan är det en Stockholmsresa som står på programmet och avslutning. Efter det får han förhoppningsvis sin "Hembygdsambassadörstitel.

Sitter och kollar in nättidningarna och förundras över hur mycket oviktig kunskap journalister måste skriva om ibland. Inte bryr väl jag mig om att Martina Haag ska skilja sig eller att Maria Montazami anklagas för att vara otrevlig när kamerorna slocknat.

Däremot stämmer jag gärna in i hyllningskören av Emma Green-Tregaro. Denna modiga kvinna som står upp för mänskliga rättigheter i ett land där dessa rättigheter bara är något medborgarna kan drömma om.

I DN läser jag om en tandläkare som köpt en av John Lennons tänder på auktion för två år sedan. Han är tydligen väldigt upprymd och nervös över möjlighet att få fram Lennons DNA. Han säger att om det går att klona mammutar borde det gå att klona även människor...finns ingen ände på folks galenskaper?

Något mycket värre som det skrivs om är den förmodade gasattacken i Syrien där det rapporteras att minst 200 människor dött. Jag måste nog kolla in nyheterna om en stund för att se om de rapporterar om det.

Jag har inte haft några problem att få den här dagen att gå. Själv har jag inte haft så stora problem att gå heller, det har inte gjort så fasligt ont i knäet....färre gånger än igår har kniven stuckits in. Det känns bra!

Efter jobbet hann jag hem en stund. Då hade jag valet att snabbt hitta på något att laga till middag eller ta med sonen, åka till stan och käka snabbmat. Det blev det senare alternativet. Det var bra, då hann vi äta i lugn och ro innan upptaktssmötet för ju-jutsun började.

Nu ett antal timmar senare har vi kommit hem, jag har ägnat någon timme åt datorjobb så nu kan jag med gott samvete kolla lite nyheter och surfa runt på nätet ett tag. Egentligen skulle jag behöva sova, men varvtalet är fortfarande för högt....måste försöka få ner det. Jag vill inte vara lika trött imorgon som jag var i morse....

Idag har den imaginära kniven bara stuckits in under knäet ungefär tio gånger.....men så har jag inte promenerat några längre sträckor. Fram och tillbaka i korridoren och i klassrummet.
Tränade sjukgymnastik gjorde jag i alla fall, några övningar var jag lite försiktigare med dock.
Hittills har jag inte fått mer besvär så jag utgår från att träningen var bra för mig.

När jag kom hem från jobbet och såg fram emot en hemmakväll möttes jag av sonen som undrade när vi skulle åka? Var vi skulle ville jag naturligtvis veta.....det visade sig att han och träningskompisen bestämt sig för att åka och träna ikväll trots att de inte skulle det förut. Men med tanke på de tio nya delmoment som ska läras in under hösten behöver de alla träningstillfällen de kan få till.

I morgon har vi förmånen att åka ner till stan igen....

Idag har jag ett skitknä igen....vi är inte alls överens om hur saker och ting ska fungera. Det började krångla lite för några dagar sedan men nu har det blivit sådär att en imaginär kniv sticks in precis under knäskålen när jag går igen. Det är inte skönt kan jag säga....det begränsar mig rejält dessutom. Något jag inte tycker om. Extra surt är det faktum att den här typen av smärta alltid kommer när jag tycker att det börjar vända och jag orkar och kan göra mer.

Eftersom jag inte vet vad det är som triggar igång det hela kan jag inte undvika något speciellt heller. Att sluta träna eller promenera finns inte som alternativ. Dessutom smärtar aldrig träningen på det här sättet, den gör bara ont på ett mer uthärdligt sätt. Jag misstänker att det är skrotet i knäet som irriterar men det kan lika gärna vara något annat.....suck. Nåja, om ett tag har det förmodligen gått tillbaka och då är det hela glömt, för ett tag i alla fall.

Efter en långsam promenad i de skor som för dagen gjorde att det smärtade minst i knäet har jag nu slagit mig ner i soffan för att slappa ett tag innan jag ska gå på födelsedagsuppvaktning. Kollar in ett program där familjer i England får hjälp att hitta nytt boende. En av kvinnorna hittar fel på precis alla hus....fel ställe, ingen karaktär, fel på alla utrymmen, får små, får få, för stora rum.....och så fortsätter det. Trots att hennes man uppskattar de flesta av husen och de innehåller precis det de bett om....det är ett under att de fortfarande är gifta om någon frågar mig.

Vaknar av att regnet öser ner utomhus. Skyndar mig ut för att hämta morgontidningen utan att bli alltför våt innan jag kryper ner med en mugg kaffe, morgontidning samtidigt som nyhetsmorgon visas på teven.

Förfäras när jag ser nyheterna och det som pågår i Egypten. Tänker på mina vänner som lever mitt i det kaos som råder. Jag vet att de är mitt i hetluften dessutom.
Den konflikt som pågår mellan den styrande militären och det muslimska brödraskapet riskerar att övergå i ett regelrätt inbördeskrig. Våldet eskalerar....hur ska det någonsin gå att få stopp på detta? Det man kan hoppas är att alla inblandade tar sitt förnuft till fånga och inser att våld och vapen aldrig kan vara en lösning på någonting.

Ryan Air har hamnat i hetluften igen. Den här gången har det kommit fram att man har raderat information från svarta lådor. Detta från plan som tvingats nödlanda på Skavsta. Jag undrar så vad de är rädda för att visa?

I vår egen lokaltidning frestar ett helt mittuppslag med nyplockade trädgårdsbär. Det är faktiskt det jag saknar mest av allt från min förra trädgård. Alla vinbärsbuskar, hallonriset med goda trädgårdshallon, smultron i överflöd, åkerbär och jordgubbarna. Jag har börjat att plantera och anlägga lite smått här också men det tar ju sån tid. Smultronen börjar sprida sig, krusbär har vi, men vinbärsbuskarna är det ingen större fart på ännu. Men jag får ge dem några år så kommer de nog de också. Som tur är finns ju fina frysta bär att köpa numera.

På teven talar de om mobbning, högaktuellt med tanke på att skolstarten närmar sig. Torbjörn Hägglund skrev en fantastisk krönika i Tidningen 7. Läs den här!
Sedan ska vi komma ihåg att alla har ett ansvar, att våga säga ifrån! Ser våra barn oss vuxna säga ifrån när någon behandlas fel ökar sannolikheten att de också vågar säga ifrån i sin vardag. Barn tenderar ju att göra som vuxna gör...ser de oss däremot behandla andra fel härmar de gärna det också.
Därför är det viktigt att tänka på hur vi som vuxna talar om andra hemma, framför teven vid middagen eller andra tillfällen. Pratar vi ofta nedvärderande om andra så är det den bilden våra barn får med sig ut i världen.
Vi måste försöka välja att göra och säga rätt, både hemma och i skolan. Vi måste hjälpas åt, hela tiden. Ensam är inte stark. Tillsammans är vi starka, om vi väljer att göra gott istället för ont.

Solen sken hela dagen, lusten att arbeta inomhus var inte så stor. Men det gick, plötsligt var det kväll och dags att åka hem. Även om jag ännu inte har kommit in i jobbet på riktigt ännu, så har jag hunnit göra lite nytta idag. Jag har plockat in klart i grupprummet...i alla fall för tillfället....det finns några tomma skåp men det lär inte ta länge innan de är fyllda skulle jag tro. Lite annat småplock har jag också hunnit med, som att lägga schema till exempel (som i och för sig inte är något småplock...).

Däremot är det något konstigt med en skola utan elever....de fattas i byggnaden. Tur att fritids är på plats så att det hörs lite barnröster och skratt i alla fall! 

Som tur var fortsatte solen att lysa under kvällen. Grillad mat i växthuset till middag, paj förberedd till imorgon, en pratstund med grannen och sedan en promenad innan jag har slagit mig ner vid teven. Nu gör jag inte mer idag!

Smatter

Ligger i hängmattan och lyssnar till regnet som smattrar mot taket. Andra arbetsdagen är till ända och jag har precis kommit in efter en kvällspromenad.

Dagen har varit fylld av möten med någon kort paus nu och då. Lagom långa stunder för att gå på toa och dricka kaffe. Eller för att vara mer exakt, hinna hämta kaffe för att ta med på mötet.

Här hemma hade sonen skött markservicen inomhus medan min snälle granne gjort detsamma ute. Gräsmattan var klippt när jag kom hem!

Efter en stunds schemajobb därefter uppsättning av rovfåglar på växthusglaset och en promenad ligger jag, som sagt,  här och bara njuter.

Det gick

På nåt sätt gick det att kliva upp i morse...men inte var det lätt. Någonstans efter lunch började hjärnan fungera något sånär. Vilken tur att vårt arbetslag gjorde ett sånt gediget arbete i våras och förberedde mycket inför hösten. Dessutom skrev vi ner en lista med allt som var kvar att göra och som vi måste ta tag i nu. Det gjorde att hjärnan inte behövde fungera fullt ut idag.
Under eftermiddagen ägnade jag mig dessutom åt mer praktiska göromål. Då fick den också vila, hjärnan alltså.

Fast dagen höll på att gå på tok direkt i morse. När jag kom till jobbet och skulle hälla kaffe ur vår perkulator upptäckte jag att den hade gått sönder....det rann kaffe ur den på ställen där det inte ska rinna kaffe. Som tur var fick vi låna förskolans till förmiddagskaffet.....sen åkte en skolkurir och köpte en ny åt oss. Utan kaffe....det går ju bara inte!

Sonen tränar ju-jutsu ikväll, mormor fick skjutsa. För ovanlighetens skull blev det inte jag som körde. Fast det fanns en anledning, jag hade nämligen annat för mig. En skjutbana en bit härifrån fick sig ett besök. Det är ju snart älgjakt så det vill till att kolla bössa...och skytt!
Tillsammans med en god vän åkte jag och pangade lite. Bössan gick klockrent, både med övningsammunition och den riktiga jaktammunitionen.
Det känns tryggt att veta inför den stundande jakten. Sen återstår väl att se hur mycket jag kommer ut i skogen. Men bössan går i alla fall som den ska, det är bara skytten som inte går riktigt....Fast sköt riktigt gjorde jag, tur att den förmågan inte påverkats.

Nu är axeln lite mör....den är inte van vid stötarna. Ändå stöter geväret inte som allra värst eftersom jag har ljuddämpare.
Skotten med den riktiga ammunitionen kändes dock rejält. Framförallt det allra sista skottet....när axeln redan började vara lite öm. Men vad gör väl det, att skjuta är väldigt roligt!

Väskan är nästan packad

Här står den.....nästan färdigpackad.

Jag försöker plocka fram känslan jag hade när arbetsryggsäcken kom fram efter den senaste sjukskrivningen. Då minns jag en glad, bubblande känsla i magen över att få åka till jobbet igen efter en ofrivillig frånvaro.

Nu har ju frånvaron varit planerad (semester) och inte ofrivillig men den där riktigt sprudlande känslan över att få börja jobba vill inte infinna sig. Att vara ledig tilltalar mig alldeles för mycket. 

Men jag vill verkligen inte låta som en gnällspik för jag är otrolig tacksam att jag faktiskt har ett jobb att åka till. En arbetsplats där jag trivs, med arbetskamrater som är toppen. För att inte tala om alla fina elever. 

Så tänker jag efter noga känner jag att det kommer att bli roligt att börja jobba igen....och om några dagar är jag inne i jobbarlivet igen då kommer det att kännas lättare.  

Det värsta kommer att bli att gå och lägga sig i tid, så att jag kommer upp på morgonen. Hoppas att lastbilarna och bussarna lever om tidigt i morgon också.....då vaknar jag lätt!

Sista dagen

Idag är det min sista semesterdag den här sommaren. Innan jag lade mig igår funderade jag på att ställa klockradion för att öva mig i att vakna av den och kliva upp tidigt.
Insåg raskt att det inte skulle göra någon skillnad, en dag mer eller mindre.

Sett i backspegeln inser jag att jag inte behövde någon väckning idag. Det skötte alla lastbilar och bussar nere vid macken om....jag har väl inte varit med om maken till olåt på hela sommaren.....Misstänker att ljudet har varit ungefär liknande förut under sommaren men av någon anledning har jag inte bekymrat mig om det förut...men just idag när jag hade bestämt mig för en sista sovmorgon då skramlade, tutade och levde det om något förskräckligt.

På morgonteven sitter det hjärnforskare och barnpsykologer och ger råd hur man ska få till vardagen igen efter semestern. Barnpsykologen pratar om att få till läggtider igen...själv tycker jag inte att det behövs någon större ansträngning. Efter att ha klivit upp tidigt några dagar är man så trött på kvällen så man somnar ovaggad...gäller både barn och vuxna....

Hjärnforskaren berättar att vi ska släppa oron för att börja jobba igen...att vi stressar upp oss alldeles för lätt över saker som kan ha hänt på jobbet medan vi varit lediga. Han menar att de stora sakerna får vi reda på, de mindre spelar ingen roll i långa loppet.
Själv oroar jag mig inte så mycket för jobbet...mer över att inte hinna vara ledig så mycket. Jag inser att jag tycker alldeles för mycket om att vara ledig och ta dagen som den kommer.
I motsats till många andra tycker jag inte att det är skönt att komma in i vardagsrutiner igen....och kommer aldrig någonsin att tycka. "Ledigrutiner", det är min typ av rutiner det!

Idag ska jag i alla fall träna, handla (kan ju vara bra att ha ett välfyllt kylskåp när det är jobb igen), hämta sonen i stan, följa honom till hyposensbehandlingen och sedan sist av allt....plocka fram arbetsryggsäcken ur gömmorna igen. Men det blir sent ikväll.....

Kvällsinvigning

Igår hade vi kvällsinvigning av vårt växthus tillsammans med goda vänner. Där inne var det varmt och härligt, regnet smattrade mot taket och kräftorna smakade gott! Det blev en trevlig kväll, fast det är ju inte så svårt när sällskapet är det rätta!

Vi fick en fin inflyttningspresent till vårt växthus. En lykta som nu pryder sin plats på bordet i "softarhörnan"...(eller salongen som jag har börjat att kalla den delen).

Idag däremot gör jag inte så mycket, det är skönt. En promenad i förmiddags, sedan frukost ute i växthuset, lite tvätt som snurrar i maskinen och nu friidrotts-VM på teven. Här hänger jag nog ett tag till!

Lyktan har fått plats på glasbordet!

Den här kräftan blev inte uppäten.

Blommorna flyttar in.

Blommor är ett måste i ett växthus.

För att ett hus ska få kallas växthus bör det finnas blommor inuti. Mitt sprillans nya var sorgligt tom på dessa. Därför gjordes några inköp igår. Röda fina pelargoner och två orkidéer inhandlades och fick flytta in sent igår kväll.

Det blev jättefint, även om det behövs fler blommor innan jag är nöjd. Men det får vänta till våren, då ska det sås frön igen!!

Den här dagen ska ägnas åt att träna och därefter göra någon slags dessert inför växthusinvigningen ikväll. Fast igår blev det lite smyginvigning....jag bjöd på lunch därute för första gången. Vilken skön känsla det var!

Att göra dessert ser jag fram emot, att träna ser jag inte fram emot. Nog märks det att träningsdosen ökat, mitt högra ben protesterar något alldeles förfärligt. Inte det skadade alltså....vilket i och för sig är tur. 

Efter hela yttersidan av låret och ovanpå fotleden är värken just nu väldigt stor. Vila känns som ett alternativ för höger ben, för vänster är det inget alternativ. Alltså gäller det att träna med förstånd idag....Jag ska se om jag kan plocka fram det, förståndet alltså. Meddelar sen om jag fixade det....

Yihaa!!

Alldeles underbart fantastiskt, på annat sätt kan jag inte beskriva känslan av att ha ett växthus/uterum igen! Dessutom dubbelt så stort som det förra. I stället för att använda helgen till att pimpa det fick jag göra det redan idag. Under eftermiddagen och tidig kväll. Det blev verkligen toppenfint, tycker jag i alla fall.
Det som är kvar att göra är att putsa rutorna på insidan....men det blir en annan dag.

I förmiddags kom snickarna med en släpvagn med mycket stora glaspartier på. När jag såg glaset på släpvagnen började jag genast oroa mig för hur de skulle få upp det hela på altanen. Vissa av delarna var närmare 3x2 meter.....men naturligtvis gick det bra. 

Dagens lärdom att dra av detta: Man ska inte oroa sig för saker som mycket kompetenta människor ansvarar för! Glasen kom upp på altanen, skruvades på plats och sen fick jag börja inreda.....oj vad roligt det var! 

Nu ska jag bara få tag i en elektriker......

Glaset är på plats!

Här i hängmattan trivs jag.

Utsikt från hängmattan.

"Softarhörnan".

Odlingshörnan med hyllor och arbetsbord. Just nu utrustad med klappstolar.
Tanken är att man ska kunna sitta där och äta när det är småkyligt ute. Dubbla funktioner.....

På släpvagnen innan glaset lyftes upp på altanen. 

Målning men först kaffe.

Med en kaffemugg framför morgonteven samlar jag kraft för att gå ut i garaget och måla. Det är ju egentligen inte något att gruva sig för, en dryg timmes jobb bara.

Men jag hänger nog här ett tag till. På nyheterna berättas om den pytonorm som rymde och kramade ihjäl två pojkar som låg och sov en trappa upp. Förfärligt!

I Tyskland presenteras en rapport där det avslöjas att regeringen hjälpt till att sanktionera och dölja doping från -50 till 80-talet för att nå sportsliga framgångar. Jag funderar väldigt mycket på det där med doping, vad är en prestation värd egentligen om man vet att man nått den på grund av att man tagit till förbjudna metoder?
Vilket påminner mig om att sonen måste ha intyg från sin läkare när det gäller hans astmamediciner. I för höga mängder är de nämligen dopingklassade. Det kan ju bli aktuellt med alternativ innan och runt tävling också. Måste kollas upp.

I tidningen står det att det blir allt vanligare att beställa hem antibiotika och andra mediciner olagligt på nätet. Jag förstår ärligt talat inte hur man kan törs stoppa i sig den medicinen. Man har ju inte nån aning om vad som är i tabletterna. Det är ju inte säkert att det är det som står på förpackningen utan det kan ju vara sockerpiller. Eller ännu värre, något helt annat.

De berättar också om spartips efter semestern, hur man minskar de kilon man lagt på sig och som grädde på moset eller socker kanske jag ska säga....tillverkas det polkagrisar.....

Ramvirke att måla

Mycket att måla!

Idag har jag hunnit med mycket vill jag lova, ändå har dagen gått i lugnt tempo. Sy, måla, träna, shoppa och fixa grejor på jutsun medan sonen tränade. Dessutom har jag suttit i solen en stund och bara slappat.

Snickarna skulle komma och klyva ramvirke till de fasta glaspartierna så jag klev upp tidigt eftersom jag inte visste när de skulle dyka upp. Inte kom de klockan sju som de brukar så jag passade på att sy nya överdrag till dynorna jag hade i mitt gamla växthus medan jag väntade.....ingen precision och inte den färg jag ville ha men bra mycket bättre än dynornas originaltyg. De gamla överdragen som jag färgade förra veckan föll i bitar när jag plockade ut dem ur maskinen......solens slitage....vådan med tyg i växthus....

Efter det hann jag med ett besök hos sjukgymnasten också innan de körde in på gården. När de fixat sin del av jobbet var det min tur. Så nu ligger ramvirket i garaget med ett lager färg. I morgon ska det andra varvet målas för att hinna torka innan torsdag då glaset kanske kommer...fast troligen blir det på fredag.

På kvällen åkte jag till stan för att möta upp sonen som snorklat och vandrat i Balesuddens naturreservat under dagen. Men innan dess hann jag shoppa lite. En vaxduk som jag ska ha till mitt odlingsbord och billiga klappstolar. Jag var på jakt efter en ljuskrona också men det fanns ingen jag ville ha. Det är bara att leta vidare. 

Tänk att jag äntligen får börja pimpa växthuset på riktigt i helgen....längtar.....väldigt mycket!

Härliga söndag.

Det ser ut att bli härligt väder även idag, underbart. Något som också är härligt är att mina knän inte värker idag på morgonen. Då kommer jag att kunna träna fullt ut på sjukgymnastiken i morgon. Fast sen lär jag ju bli ledbruten igen.....men det hör till. Förhoppningsvis blir jag starkare och starkare, då borde det värka mindre och mindre.

Eftersom solen skiner och det är varmt så får den rena tvätten i källaren förbli utan uppmärksamhet. Den ligger bra där den ligger, altanen lockar mycket mer. Med en god bok i handen tänker jag tillbringa en del av söndagen där ute. På eftermiddagen ska sonen ha skjuts till en kompis. Imorgon ska de nämligen åka och snorkla, i Balestjärnen tror jag. Det passar bra eftersom det verkar bli bra väder då också.

Sedan vet jag att han längtar efter att bara vara hemma ett tag. Just nu tycker han att han nästan aldrig sover hemma och även om det är en liten överdrift så har han delvis rätt. Vi har båda varit borta en hel del, men det gäller framförallt honom. Fast tids nog kommer vardagen igen....då önskar han nog annorlunda.

På teven skär de melon till sallad. Det kan inte bli så mycket för när kokboksförfattaren skalat melonen blev det väldigt lite fruktkött kvar. Det mesta satt kvar på skalet.....Av någon anledning får det mig att tänka på att det kanske är dags för en promenad, dags att ta på skorna och gå ut!

En strålande dag!

Hembygdsgården i solsken!

Idag har sonen varit på hembygdsgården och serverat fika, i strålande solsken. Han var glad men trött när han kom därifrån, de hade haft en jämn ström med gäster hela dan. Att han var trött kan jag förstå eftersom han kom hem från en kompis bara en stund innan han skulle dit. Men jag måste säga att det var mycket trevligt att bli serverad av sonen när jag tog en tur dit för att fika. Jag skulle lätt kunna vänja mig vid att alltid passas upp så av honom.....

Förutom att fika har jag faktiskt gjort lite nytta också, lite städning på morgonen och sedan tvättande hela dagen. Nu är det bara det värsta jobbet kvar...att ta hand om alla rena kläder. De hamnar ju inte i garderoben av sig själv direkt.....

Mitt knä börjar må bättre efter onsdagens arbete.....jag häpnar fortfarande när jag kommer in i förrådet och ser vilket fantastiskt utrymme jag har där. Jag fortsatte i garaget i torsdags och i går var det gräsmattans tur så jag har inte direkt vilat de senaste dagarna heller. Men nu när jag börjar min sista semestervecka tänker jag inte göra så mycket. Lite sjukgymnastik, nån tur med sonen till stan är han ska träna skulle jag tro. Målning blir det också. Ramverket till glaspartierna ska målas, men det är inte så mycket. Snickarna kommer på måndag och sågar till det. Det innebär att glaset inte är långt borta....snart har vi ett växthus igen. Jag längtar!