Jag läste i tidningen i morse att bokrean började idag. Det är konstigt men numera går den nästan obemärkt förbi. Hade jag inte läst om det i tidningen hade jag inte haft en aning om att det var dags igen. Jag måste säga att jag saknar känslan av att bläddra igenom den katalog som brukade komma hem innan rean. Att i lugn och ro sitta och fylla i listan över böcker som skulle förhandsbeställas. Känslan att sedan hämta sin kasse med böcker och gå hem för att titta i dem, läsa och bara njuta av att ha en mängd nya böcker.
Jag saknar också känslan av att gå runt bland bokborden innan kassen hämtades ut för att se vilka eventuella fynd som inte hade förbeställts. Ofta blev det några konst- eller diktböcker extra hem i kassen. Det som var tufft var att bokrean alltid började några dagar innan lön...så det gällde att ha kvar att handla för.

Men nu är det som sagt andra tider....inga kataloger kommer hem, det går inte längre att förbeställa. Men jag förstod av artikeln i tidningen att bokhandeln fortfarande öppnar tidigt på morgonen för de som vill fynda bland alla billiga böcker. När jag åker ner till stan nästa gång måste jag nog trots allt ta mig en tur bland reaböckerna, kanske kan det bli några fynd trots avsaknaden av bokkataloger.

Annars är det mesta som vanligt, förutom att sonen eventuellt blivit laktosintolerant också. Hans mage har inte varit sig lik ett längre tag nu men efter en period helt utan mjölkprodukter blev det bättre. Då bjöd mamman på en middag där ostsås ingick...då var det kört igen. Så nu rensas laktosprodukterna ut och kylskåpet har fyllts på med sånt som är laktosfritt. Blir magen bra får vi prova att föra in mjölkprodukter vartefter och se hur det går då. Det enda jag funderar över är om man måste tillföra kalcium på något annat sätt? Men det är snart dags för hyposensbehandling igen så vi får väl fråga då.

En annan sak som inte är som vanligt är att jag är hemma trots att det är tisdagkväll. Min snälla mamma körde sonen ikväll för att jag skulle få hinna undan här hemma. Då kom migränen som ett brev på posten. Det var bara att borra ner med huvudet i kudden och vänta på att medicinen skulle börja verka. Tack och lov börjar det bli bättre nu men istället känner jag mig totalt slut så jag tror allvarligt talat inte att det blir särskilt mycket gjort. Vilokväll, det är vad det blev av det hela...i alla fall för mig.

Femmilen är avslutad och jag har fått frukost. Ute är himlen jämngrå men förvånansvärd ljus ändå, kanske kan molnen spricka upp och släppa fram lite sol. Det skulle vara härligt. Solen gör nämligen underverk för energinivå hos mig den här årstiden.

Armar och ben är trötta och vill inte riktigt kliva upp ännu. Jag gäspar stort och tänker att ikväll får jag sova igen. Men dessförinnan har jag en hel dag att fylla. Jag ska bland annat göra ett försök att reda upp nere hos tvättamöban i källaren. Några texter som väntar på att skrivas pockar också på.

Fast mest av allt hör jag kroppen som skriker att den vill vila...funderar allvarligt om det ska behöva vara så? Är det mig det är fel på? Eller har jag bara ett osedvanligt stort behov av lugn och vila? Under veckorna när jag är mitt uppe i allt har jag inga problem med allt som ska göras. Jag känner mig inte speciellt stressad även om jag förmodligen är det ändå.
Däremot när helgen kommer, kroppen blir så tung och trött....jag vill verkligen inte behöva göra någonting.....alls....någonsin....
Därför tar jag mig ännu en kaffemugg, slappar en stund till sen kommer det nog att gå som en dans med det jag har att göra. Så får det bli.  Bryter solen dessutom igenom molnen då blir det riktigt bra!

När jag kom hem från jobbet igår kände jag mig rätt urlakad och tom på energi. Inte för att dagen hade varit speciellt jobbig utan det var mer en allmän känsla av att tiden inte räcker till för allt jag vill göra. Mitt arbete med att städa upp i hyllor gör att jag hittar material jag har glömt bort att vi har. Där mitt bland dammråttor, klossar och spel vaknade tankarna på att göra nytt självgående arbetsmaterial till eleverna där alla dessa saker används på ett sätt som gynnar de elever jag har just nu. Fast det var då tröttheten slog till...när jag insåg att de eftermiddagar när klassrummet är tomt på elever och jag inte har kurser eller möten är lika sällsynta som en björn på savannen. För att kunna få till det på ett bra sätt krävs nämligen att jag kan vara där mitt bland allt material för att lägga upp jobbet på bästa sätt.

Sedan kom dock kvällen med middag hos en god vän. En god, god måltid som verkligen gav mersmak. Skratt och allvarliga samtal avlöste varandra hela kvällen och långsamt kände jag hur energinivå fylldes på.
Precis vad jag behövde, fler såna kvällar tack!

Nu känns det som att jag nog kommer att kunna fixa det mesta igen!

Inte idag dock, nu är det skidor på teven som gäller medan elden sprakar i braskaminen. Faktiskt har jag inga större måsten alls idag. Jag har till och med sån tur att jag inte ens behöver skotta snö idag. Jag laddade tidigare för att gå ut och skotta men plötsligt hörde jag en traktor utanför. Vips var snön borta, dessutom upptäckte jag att den mycket snälle man som kör traktorn hade klivit ur densamma och greppat spaden för att ta bort det skopan inte om åt. Fantastiskt så bortskämd jag blir!

Kroppen är trött, så trött. Huvudet är tungt och värker. Knäet...ja vad ska jag säga....det värker också. Det protesterade vilt under träningen idag men jag bet ihop så gott jag kunde och körde på. Jag längtar så till lördag morgon när jag får stanna i sängen hur länge jag vill. Ligga kvar under täcket med min kaffemugg och bara njuta av att inte behöva göra någonting.

Till dess är det två arbetsdagar och en resa till stan kvar. Inte alltför tunga dagar, i alla fall inte när jag tittar i kalendern. Jag ska arbeta några timmar extra imorgon eftermiddag och se om jag lyckas få ordning i några fler hyllor. Det är inte lätt för eleverna att hålla ordning när hyllorna visar ett kaos av grejor.

Idag fick jag några bonustimmar på eftermiddagen, när en kurs jag vanligtvis har varje onsdag blev inställd. Då hann jag läsa in lite litteratur under dygnets ljusa timmar. Mycket positivt att inte alltid ha det till sena kvällen när hjärnan ofta är trött och luddet dominerar.

Nu har vi nyss ätit pannkaka med glass. Sonen tyckte att det var lyxig mat, antar att det var glassen som gjorde att den känslan infann sig hos honom.

När pannkakorna nu landat i magen ligger jag i soffan och vilar mitt värkande huvud och hoppas att det blir bättre snart, för om en timme är det kör. Jag tänker försöka släpa mig iväg, energin brukar ju komma smygande under sången. Förhoppningsvis blir det så även ikväll.

Nu låter det som vanligt när det är vinter igen. Det råmande ljudet av skotrar som åker förbi under dygnets alla timmar. Ibland stannar de till nere vid macken för att tanka innan de åker vidare. Jag antar att lyckan är stor hos skoteråkarna nu med tanke på den nederbörd som har fallit sedan igår, tung blöt snö.

Hos mig är lyckan inte riktigt lika stor. Jag som så sent som igår fick vårkänslor....jag kan tala om att de är som bortblåsta idag. Vårkänslorna alltså. 

Tack och lov kommer en traktor och tar bort plogsträngen hos mig. Den snälla "traktormannen" har dessutom börjat att skotta av den del av gården han kommer åt med traktorn också. Det innebär att skottningen för det mesta går lätt som en plätt....framförallt när snön är så tung som nu. Det är ju nästan ingen snö kvar att skotta!

Idag har jag en del skrivbordsjobb att ta tag i som inte kan vänta. Det finns även en hel del tvätt som pockar på men det gör även all sport på teven. Av dessa saker är det bara teven som lockar. Bara tanken på att behöva göra någonting annat gör att jag känner mig matt ändå ut i tåspetsarna. 

Mitt ljus brinner nog i båda ändarna nu...kanske är det därför jag totalt tappar all energi när det blir helg. Sonen funderade tidigare under veckan om jag inte ska dra ner på mitt engagemang i saker utanför skolan, det ideella jag håller på med. Förmodligen har han rätt, men det är inte lätt att se själv när gränsen för det egna engagemanget har nått taket. Därför är det nog väldigt viktigt att jag tillåter mig att göra absolut ingenting med gott samvete när jag har chansen. 

En koll i tidningarnas nätupplaga visar guldglädjen från stafetten igår högst upp på sidorna. Det är ju en rolig nyhet. En inte lika rolig följer strax under. I USA pågår återigen en debatt om rasism efter att en vit man som sköt ihjäl en svart obeväpnad tonåring inte dömdes för mord. Han avlossade tio skott in i bilen på grund av att han irriterats på hög musik i tonåringarnas bil. Självförsvar hävdade han själv eftersom han tyckte sig se skymten av ett vapen i bilen. Däremot dömdes han för mordförsök på de tre ungdomar som överlevde....

Melodifestivalen får en hel del kritik en dag som denna. Den engagerar och får många att uttrycka sina åsikter till höger och vänster. Jag har nått det stadiet att jag verkligen inte orkar bry mig. Jag tittar, lyssnar, blir glad när jag hör en rockig låt. Annars rycker jag mest på axlarna och fortsätter lösa mitt korsord. När bidrag åtta spelades med alla sina orena toner väntade jag bara på att låten skulle förvandlas till en mashup med All that she wants, Ace of base gamla nittiotalsdänga....Det hände aldrig men är ett hett tips från mig. Det skulle fungera utmärkt...Bra? nja...

Justin Bieber har återigen figurerat i tidningarna den här veckan...eller för att vara korrekt, hans penis. Han har blivit filmad i häktet och då syns hans mest privata del när han lämnade ett urinprov. Jag undrar så vad det kommer att handla om när det gäller honom nästa vecka? Eller...nej det gör jag inte. 

Nu undrar jag mest om jag ska ta mig en av pizzabitarna som finns kvar efter gårdagens middag....det blir en finfin frukost....

Vilken bragd de svenska skidtjejerna stod för idag. Så fantastiskt att följa loppet och hur alla fyra i laget plockade fram det absolut yttersta för att ge allt. När Kalla sedan på sista sträckan plockade sekund efter sekund kunde jag inte sitta still. Jag vrålade och skrek så sonen undrade vad som stod på...fast han börjar bli van nu.....han vet att det är så jag låter när det är något spännande på gång. Hes, svettig och darrig gick jag sedan upp för att laga till en försenad lunch till två hungriga vargar.

Nu har jag precis kommit in efter en promenad denna gråa februaridag. Känslan av att vintern snart ska ta slut var stor när vinden bet i kinderna, regndropparna skvätte och det slaskade under skorna. En titt i almanackan när jag kom in igen grusade snabbt de förhoppningarna.

Halva februari och hela mars är kvar innan det ens är lönt att börja längta till våren.....suck....än är det långt till vår. Fast det går i alla fall åt rätt håll. Ljuset kommer sakta tillbaka, det märks både på morgonen och kvällen. Så lite hoppfullt är det trots allt. Dessutom får man ju äta semlor nu...det är positivt!

Idag har vi haft besök av en god vän som med hjälp av saxen fixade till våra frisyrer. Mitt hår toppades så att det slitna försvann. Sonen däremot blev av med mer hår.
Fast det var inte helt enkelt att bestämma hur mycket som skulle bort eftersom han egentligen vill spara det långt samtidigt som han vill ha det kort för att det är lättare att sköta....Därför blev det ett mellanting idag. Så får vi se hur han vill göra sen, låta det växa eller klippa det kort? Vi ska i alla fall skaffa honom ett hårband som drar bort håret från ögonen under träning, det kommer att underlätta.

Sonen blev av med mer hår än jag har kvar på mitt huvud.

Nej, nu ska jag göra kaffe, fixa till semlor och fortsätta min slapparhelg i soffan framför OS!

Vilket härligt mottagande jag fick här hemma efter arbetsdagen. Efter att ha arbetat några timmar efter ordinarie arbetstid tillsammans med en arbetskamrat åkte jag hemåt. (Hon arbetade också extra för att hjälpa mig!!!)
Jag såg fram emot att fredagsfika tillsammans med sonen och mamma för att sedan plocka fram den sista lilla orken så att huset äntligen skulle bli städat igen. Det var länge sen sist så dammråttorna hade fest i alla vrår.
När jag så öppnade dörren möttes jag av en ljuvlig doft av såpa, mattan i hallen var ren och golvet blänkte........Sudden och hans mormor hade med gemensamma ansträngningar ordnat en överraskning på alla hjärtans dag...ett nystädat hus!

Det gjorde att fredagsfikat smakade extra gott idag. Nu ligger jag i soffhörnet....elden sprakar, värmeljusen brinner och jag tänker inte röra mig ur fläcken förrän det är dags att gå och lägga mig....
Det är ju nämligen sonen som lagar middag idag.....för övrigt fick vi veta att sonen lider av korsallergi...björkpollen och hasselnöt....så med tanke på att han just nu genomgår hyposensbehandling mot björkpollen är det ju inte konstigt att han plötsligt reagerar mot hasselnötter.

När jag kom hem idag möttes jag av sonen som tog en trillingnöt och gick ner på sitt rum. Efter en stund kom han upp där jag stod och skalade potatis och konstaterade att han nog är allergisk mot hasselnötter trots allt. Läpparna var svullna och det stack i dem. En allergitablett gjorde att det stannade av en aning, men han klagade fortfarande över en svullen känsla i halsen. Jag konstaterade att vi inte hade betapred hemma som vi brukar, vårdcentralen hade hunnit stänga....vad göra? Jo jag ringde en vän. Hos henne finns det alltid kortison hemma....hon levererade dessutom tabletterna till dörren. Nu efter att sonen fått i sig en dos har det börjat kännas bättre säger han....pust säger jag, nu kan jag andas ut....(och ja, jag hade kontakt med sjukvårdsupplysningen för råd).

Efter att ha svalt de upplösta tabletterna konstaterade han i alla fall att det var en smak han kände igen från det att han var liten....fast med den skillnaden att då räknade jag ner till dess att han skulle svälja tabletterna. På det fjärde ska det ske...på det tredje gäller det....

Sonen sitter nu vid datorn en stund, själv ska jag rensa bort alla hasselnötter ur vårt hus. 

Snöflingorna virvlar ner mot marken, det är grått och ser inte alls särskilt inbjudande ut när jag tittar ut genom fönstret. Desto mysigare att kura under ett varmt täcke med en kaffemugg och OS på teven. Tittar på störtloppet och funderar allvarligt på vad det är som får åkarna att frivilligt utsätta sig för det. När man fick följa med föråkaren genom hjälmkameran hade jag hjärtat i halsgropen hela tiden. Tänk att åka utför i tre och en halv kilometer i en isig, slagig backe....det gäller  nog att inte känna någon rädsla alls. Minsta tveksamhet kan vara förödande. Förmodligen måste man vara lite galen för att åka störtlopp, det är i alla fall min tolkning.

På Nyhetsmorgon ska de försöka baka den perfekta semlan...på surdegsvis....de har katter i alla hörn och Yogagirl hälsar på. Inget som fångar mitt intresse direkt. Jag återvänder till störtloppet istället för den perfekta semlan bakar jag själv....katter är jag inte särskilt förtjust i....dessutom är sonen allergisk....och att utöva yoga stående på händerna på en strand i ett varmt land kommer aldrig att hända mig (men nog är det imponerande allt!).

Tänker tillbaka på gårdagen i Härnösand som blev en toppendag. Min kusin som tagit juristexamen skulle firas hela dagen och firad blev hon. En jämn ström av gäster kom och gick. Jag hjälpte henne genom att hålla ställningarna i köket. Hon bjöd på väldigt mycket gott så att alla gäster gick därifrån med ett nöjt leende på läpparna var inte så konstigt. Jag tror att hon själv var nöjd med dagen också. Efter att ha fixat inför hennes kvällsfest åkte vi sedan hemåt igen. Väl i Bredbyn landade jag i soffan med sonen som hållit ställningarna här hemma.

Just nu undrar jag så vad jag ska göra idag? Listan på saker som jag borde ta tag i är lång så att fylla dagen kommer inte att bli några problem. Svårigheten ligger i att hitta motivationen, jag har helt enkelt ingen lust...alls.....inte den minsta. Kunde jag skulle jag stanna tiden en stund så att jag kan kan vara i detta ickegörande. Jag vill verkligen få stänga av och bara vara. Tyvärr pockar tvätt, protokoll och anteckningar som ska renskrivas, planering och annat på. Allt detta ska helst hinnas med innan sonen ska skjutsas till träningen. Jag ger mig själv en halvtimme till...sen....kanske...eller...

Upptäcker att sist jag hade tid att blogga var i måndags....nu är det plötsligt fredag och jag undrar så hur det gick till?? Ja, jag vet att tiden inte går snabbare för mig än för någon annan men nog känns det så. Allvarligt talat så tror jag faktiskt att det är någon som stulit både timmar och dagar för mig.

Om jag å andra sidan tänker efter är det kanske inte så konstigt att tiden rusat fram värre än vanligt den här veckan. Skoljobb alla dagar som vanligt, utvecklingssamtal med mina elever och med sonen, styrelsemöte, träningskvällar, sjukgymnastik, kurser, möten, läsning av pedagogisk litteratur, körövning, inköp av för tidig födelsedagspresent till sonen i stan, härlig fikastund på UH med en god vän, inköp av kläder till examensmottagning imorgon, planering, tvätt, matlagning och disk. Dessutom kom jag ihåg att tanka bilen innan den signalerade att tanken började bli hotfullt tom.
Förmodligen har jag glömt nåt i listan men nog har det varit fullt upp allt....

Detta är första kvällen jag är hemma den här veckan utan att ha så mycket att göra. Ja faktiskt är det första kvällen jag är hemma den här veckan överhuvudtaget. De måsten som fanns har jag redan gjort undan....det handlade om att stryka några klädplagg till imorgon och slå in ett och annat paket.
Okej det finns fler måsten egentligen, men inte ikväll. Söndag är en annan dag....imorgon åker jag ju för att fira kusinens juristexamen. Då blir det definitivt inga måsten.

Så nu har jag parkerat här i soffan....en plats jag tänker stanna på resten av kvällen. Sonen som är på badet med två kompisar får laga mat när han kommer hem. Ja kompisarna får hjälpa till också eftersom de ska sova över. Det blir värsta hemkunskapen i köket...fast utan lärare....Wohoo!!

Goda semlor smakar mums till kvällsfikat!

Äntligen är det semlans tid. När januari övergår i februari är det i alla fall fritt fram i vårt hus. På månadens andra dag satte jag en deg och bakade ut drygt trettio semmelbullar. Luftiga och fluffiga precis som de ska vara. Sedan har vi med gott samvete njutit av semlor till kvällsfikat både igår och idag. Smakar smaskens med en kopp te.

Det kunde ha varit juldagen men det var det inte. Lite för få marschaller och facklor för att vara juldagen faktiskt. De enda ljuspunkterna var snöflingorna som yrde i bilens strålkastarsken och en och annan utegran som väntar på att någon vänlig själ ska plocka bort belysningen.

Anledningen till att det skulle ha kunnat vara juldagen är att det är den enda dagen på året då jag kliver upp okristligt tidigt, är upp några timmar och sedan går och lägger mig igen. Så var det i morse också, därav liknelsen.

Jag klev upp strax efter fyra, försökte vakna till (det tog en stund) innan jag åkte till stan. Där hämtades sonen som kom med tåget efter att ha tävlat i Herrljunga. När vi hade skjutsat kompisen till sitt körde vi hemåt i snöyran och kröp ner i sängarna igen. Ja, för sonen var det första gången sen i onsdags. Torsdag natt satt han i en väntsal, fredag natt sov han i en dojo, lördag natt satt han återigen på ett tåg. Jag kommer nog att låta honom sova om sig ett tag idag. Han vill nog sova bort en del av besvikelsen också, det hade inte gått särskilt bra för dem (tyckte de själva). När jag hämtade dem pratade de redan om träningen på måndag och vad de ska göra då....

Läser i tidningarnas nätupplagor att Justin Bieber är i blåsväder igen. Från bilden av en helyllekille och svärmorsdröm ändras den till bilden av en trasig, sargad ung man som hamnat i rampljuset och sedan inte kunnat hantera det på ett bra sätt. Nu handlar det mest om droger i olika sammanhang. Sorgligt.

Woody Allen är återigen i rampljuset. Samtidigt som han hyllas har Dylan Farrow skrivit ett öppet brev där hon anklagar Allen för att sexuellt ha förgripit sig på henne när hon var barn. Brevet börjar " Vilken är din favoritfilm av Woody Allen?"
Hon riktar framförallt kritik till alla som arbetat med honom och blundat för det som pågått. Som nu öppet hyllar honom i samband med Golden Globe-galan där han mottog en särskild utmärkelse för sitt livsverk.

Den dokumentär som gjorts om honom anklagas också för att slarva bort den del där skandalerna omgav honom i samband med att han hade ett förhållande med Mia Farrows adoptivdotter. Personligen har jag ingen favoritfilm med Woody Allen, jag har av någon anledning aldrig klarat av att se honom på vita duken.

Qatar Airwyas är också i blåsväder, i alla fall enligt en artikeln i Expressen. De anklagas för att i princip behandla sina anställda som livegna. Baksidan av glamouren.

Här är det inte heller särskilt glamouröst idag. Det blir nog en dag i mysbrallor, dock får jag göra vad jag vill utan att be om lov.

Det här med att ha långtråkigt var visst inte så enkelt som jag trodde. Kanske är det så att man inte kan bestämma sig för att ha långtråkigt, fast jag hade det som mål igår kväll. Gudarna ska veta att jag verkligen försökte. Jag gjorde så lite som möjligt, slappade i soffan och slötittade på teveprogram jag inte tittar på i vanliga fall. Men det hjälpte inte...det blev aldrig långtråkigt. Istället var det bara mysigt att ligga vid eldens sken och snaska godis och inte göra någonting.

Idag inser jag att göra ingenting är bortom alla alternativ....skotta snö är en sak jag måste göra. Plötsligt förstår jag vilken tur jag har som får ta hand om snön själv. Det är ju supertråkigt så ena halvan av mitt mål den här helgen blir uppfyllt. Då är det bara lång som saknas....En tänkbar lösning är att ta en lång paus i soffan framför vinterstudion sen.
Då blir det ju långtråkigt till slut, om än inte samtidigt. Det får duga...fast jag är lite sugen på att baka semmelbullar men faller jag för den frestelsen så spricker ju planen helt och hållet....

Fast just nu börjar min nervositet att ta plats, hörde nyss av sonen. Han är ombytt och klar och meddelade att jag inte kommer att kunna få nåt svar av honom om jag hör av mig under dagen....undrar just när deras tävlingar kör igång? Skotta snö, knåda deg...det är nog bra terapi mot nervositet....bättre än vinterstudion....