Här kommer ytterligare ett boktips för er som precis som jag gillar att ligga i hängmattan eller soffan och läsa. "Tio saker jag lärt mig om kärlek". Den är skriven av Sarah Butler och handlar om Alice som just återvänt till London efter att ha rest utomlands under flera månader. Hon kommer hem därför att hon fått veta att hennes pappa är döende och hinner precis i tid för att kunna ta farväl. Som en parallellhandling får vi följa Daniel som inte har haft tak över huvudet på flera år och som varje dag söker efter sin dotter på Londons gator, en dotter han aldrig träffat.

Det är en fantastiskt fin berättelse om kärlek, rotlöshet och om kraften i de band som finns och skapas mellan människor. En streckläsarbok!

Åter hemma efter en snabbtur till Östersund. Igår hade en av mina goda vänner trädgårdsfest för att fira att hon hade fyllt femtio!  Vi var ett härligt gäng som njöt av god mat, dryck och massor av glada skratt. I den kyliga jämtlandsnatten gick vi sedan hemåt, småfrusna men mycket nöjda.

Efter att ha sovit ut idag åkte jag hemåt mitt på dagen. Resan gick bra men tyvärr upptäckte jag att ett av mina guldörhängen var försvunnet.....Eftersom jag stannat till för att handla i Lillänge innan jag åkte hem misstänker jag att jag tappat det antingen på parkeringen eller inne på affären. Efter att ha ringt till de affärer jag gick förbi för att lämna namn och telefonnummer är det bara att hoppas att det är någon ärlig person som hittar det så att det kommer tillrätta. Det är nämligen inget litet billigt örhänge.....Kanske jag ska höra av mig till polisen också....det händer ju faktiskt att folk lämnar in upphittade saker dit. Men det är trots allt en världslig sak...ingen olycka direkt.

Nu slappar jag i soffan medan sonen sover. Han har lanat och varit vaken mer än ett dygn så han sover djupt just nu. Om ett tag ska jag väcka honom så att han kan somna ikväll men någon timme till får han sova.....han lät väldigt trött när han ringde mig tidigare under eftermiddagen.

"Låt vargarna komma" av Carol Rifka Brunt, en fantastiskt finstämd bok som handlar om den fjortonåriga June och den kärlek hon och hennes morbror Finn kände för varandra.

När han dör i aids (detta utspelar sig i slutet av 80-talet) blir hon lämnad ensam kvar. Visserligen bor hon tillsammans med föräldrar och storasyster Greta men de har fullt upp med sitt.
Förutom June och hennes familj finns en tavla i centrum av berättelsen samt morbroderns undangömda kärlek sedan länge, Toby.

Boken handlar om vad det egentligen innebär att vara en vän, om avundsjuka, skam och hur det påverkar relationer människor emellan. En fängslande bok som jag hade svårt att lägga ifrån mig, det innebar att jag läste ut den snabbt igår kväll. Läs den du också!

Sådär ja, efter att ha arbetat i förrådet under garaget hela dagen känner jag att jag har leder vill jag lova. Med gott samvete har jag därför slängt mig ner i soffan och härifrån tänker jag inte röra mig förrän det är dags att flytta till sängen.....

Men nog kan jag känna mig nöjd allt. Väggarna som skulle målas är skrapade och har fått ett varv färg. Hyllor är städade och saker som passar bättre i uteförrådet har flyttat dit. Några fynd gjorde jag också. Ett fint keramikfat som tjänstgjorde som fruktfat när jag var barn. Synd att ha det gömt i förrådet så nu ska det få komma fram och börja användas igen. Kanske inte som fruktfat men väl till att servera sallad eller annat gott på. Som pricken över i fann jag dessutom den ljuskrona som hängde i vardagsrummet när det här huset var nybyggt. Den ska definitivt få sin plats i växthuset. Där kommer den att komma till sin rätt igen.

Medan jag höll på med målning och städning fick tvättmaskinen jobba hårt. Alla mattor jag hade på golvet i förrådet är tvättade och hänger nu över balkongräcket....ve den fågel som får för sig att skita på dem....sannolikheten för att det ska ske är nog tyvärr stor eftersom småpippisarna gillar att hälsa på när morgonen kommer. Jag tar dock risken....

Nästa projekt jag ska ge mig på är att kapa vedträn i halvor så att jag har vedträn i lämplig storlek när vintern kommer. De som kapades till förra sommaren av min snälle granne är uppeldade vid det här laget. Funderar på om jag ska investera i en vedkap kanske? För att göra som grannen och handsåga tänker jag inte ens försöka ge mig på....

Ligger som bäst och funderar på om det är något bra att se på teven? Men det innebär att jag måste förflytta mig till soffan i gillestugan och det orkar jag inte. Jag fortsätter nog läsa den bok jag påbörjade för några timmar sen. En fängslande bok om vänskap och kärlek under den tiden när aids först började göra sin entre. Så får det bli, boken här kommer jag!

Vilken tur att böcker finns. Utan desamma hade jag nog inte stannat i soffan med mitt ben i högläge hela eftermiddagen och kvällen. Och hade jag inte stannat där skulle mitt knä inte ha blivit så pass mycket bättre som det är idag. Än så länge är det inte svullet alls och det gör bara lite ont när jag går.

Idag ska jag också vila så mycket jag kan men ett allvarligt försök att minska tvätthögarna i källaren ska jag allt göra. Egentligen skulle jag vilja börja i förrådet med att plocka undan grejor så att jag kommer åt väggen som ska målas. Men jag tror att det skulle vara klokt att ta en vilodag till. Hur jag gör beror väl helt enkelt på hur länge den bok jag läser just nu räcker.....

Om ett tag blir det frukost och sedan ska jag skjutsa sonen till jobbet, han arbetar mitt över dagen den här veckan. Lite trist bara att vädret inte är det bästa. Det blir ju inte riktigt lika många badgäster då. Förhoppningsvis vänder det snart.
Just nu längtar i alla fall jag efter värme, en resa till sydligare breddgrader skulle inte vara helt fel. Fast sonen är ju inte riktigt lika road som jag är av den typen av semester så det lär inte vara aktuellt den här sommaren. Jag får längta vidare.....men en storstadsresa skulle kanske fungera....

Att fira midsommar är härligt. Framförallt när man hade ett varmt hus att vara i. Växthuset var också livligt frekventerat under helgen. De isiga vindarna till trots var det varmt och skönt där inne. Kvällsgrillningen sköttes med fleecetröja och tjocksockar på....
Trots kylan övervägde det positiva. God mat, lugn och ro, läsning, korsordslösning och kortspel fram på nattkvisten. En toppenhelg helt enkelt.

Mitt knä gillade inte att fira midsommar dock, inte alls faktiskt. Igår var mitt vänstra knä ungefär dubbelt så stort som det högra. Svullet och ont. Man skulle kunna tro att det fått jobba hårt hela helgen....
Inte nog med att det är svullet, det smärtar också. Känslan är ungefär som om skrotet där inne flyttat på sig och ligger och gnager mot skelettet när jag rör mig....
Nu vet jag att det inte rört på sig men nog tror jag att jag till viss del kan skylla på metallen. Lite skaver det allt....ont gör det....svullet blir det....svårt att röra mig obehindrat har jag.....

Undrar om jag kan skylla på det faktum att jag i drömmen var ute och sprang häromnatten.....det kanske blev väl häftig träning. Nåja, jag får smörja med Voltaren och vila så mycket jag kan. Tur att det finns många böcker att läsa.

När jag tittar ut genom fönstret ser det så varmt och härligt ut. Vita molntussar seglar förbi på en blå himmel, småfåglarna kvittrar och flyger fram och tillbaka här utanför. Tyvärr räcker det att öppna dörren på glänt för att inse att det är isvindar ute även idag. Det gör att jag med gott samvete kan ligga kvar under täcket med en mugg kaffe en lång stund till....

Midsommarafton och vindarna är kalla. Solen tittar fram emellanåt och får en att tro att det är varmare än det faktiskt är. Inne i växthuset är det däremot tjugoen grader så där kommer vi att kunna sitta när det blir dags för sillunch om några timmar. Det gäller bara att ta sig dit utan att frysa alltför mycket.

Tillsammans med Barbafamiljen, som äntligen har fått komma ut på altanen, önskar vi er alla en Glad Midsommar!

Inne i växthuset är det varmt och mysigt.

Glad midsommar önskar Barbapappa med familj!

Efter att ha gruvat mig en stund i förmiddags medan jag lyssnade till grannens gräsklippare tog jag mig ut själv.  Efter knappt åttio minuter var mattan klippt, efter ytterligare en kvart var det trimmat runt träd och rabatter också. Tomten är nu midsommarfin, tyvärr kan jag inte säga detsamma om miljön inne. Jo, fint är det väl men dammråttor trängs i hörnen och hotar att anfalla. Fast eftersom vi kommer att vara fler i huset under helgen som kommer behöver jag nog inte vara rädd. Förhoppningsvis törs de inte gå på oss när vi är så många. Dessutom är vi fortfarande större....

Tänk känslan i morse när jag huttrande gick ut för att hämta tidningen och vänder mig om och ser ett helt färdigmålat hus! Det är nästan löjligt att det går att känna sig så glad för en sån sak. Dessutom blev det så oerhört bra. Igår jobbade han på målaren, ändå till dess att allt var klart. Sedan var det min tur att jobba, jag skruvade upp saker på väggarna igen, flyttade ut blommor på altanen och kunde sätta tillbaka allt där det ska vara. Plötsligt blev det ordning och reda igen.

Som grädde på moset kom elektrikerna och fixade utebelysningen också, de som blev blixtinkallade i början av sommaren när lamporna snabbt behövde tas bort för att målaren skulle komma åt. Nu sitter mina nya lampor på plats, inte utan besvär dock eftersom det tydligen inte var jordat där de skulle sitta så det blev en del kabeldragning. Men vad gör väl det, nu är det klart. Härliga tider, lysande tider!

Just nu ligger jag med en mugg kaffe och kollar in nyhetsmorgon. Jag försöker samla kraft nog att gå ut och klippa gräsmattan....väntar jag till efter midsommar kommer den att vara för lång och då blir det väldigt jobbigt att klippa den. Problemet är att jag har så ont i alla leder från höfterna och nedåt. Igår kväll gjorde det så ont att jag allvarligt funderade på att ta en värktablett. Men när jag tänkte på att jag skulle bli hög och flyga och kräkas (det är så jag blir av det som är starkare än alvedon) så skippade jag det. Jag gjorde upp en eld i braskaminen, tog på mjuka varma sockar och låg i soffan istället. Inte för att det gjorde mindre ont men det var mysigt i alla fall.

Idag värker det inte riktigt lika mycket men efter att ha styrt klipparen någon timme lär det nog göra det.....Fast jag får se det som träning, musklerna mår bra av att arbeta. Dessutom kommer familjen från Härnösand sen idag, då glömmer jag nog det onda.

I kvällssolen.

Välkommen till huset med den röda ytterdörren!

Hallå sommaren, var är du??? Nu kan du komma tillbaka. Jag och mina kalla tår skulle uppskatta det, väldigt mycket. Nog för att det är mysigt att sitta nere i soffan med en fleecetröja på medan elden sprakar i braskaminen. Men nu har jag gjort det flera kvällar i rad. Det räcker nu. Dessutom har jag fått mina markiser på plats igen, med grått tyg istället för grönt så solen behöver inte gömma sig för min skull. Den är så välkommen att lysa igen!

Någon annan som hoppas att solen ska lysa igen, eller i varje fall att regnet ska lysa med sin frånvaro, är målaren. Det börjar dra ihop sig för honom, det närmar sig slutet när det gäller målning av mitt hus alltså. Längtar! Men för att kunna färdigställa allt krävs uppehåll som sagt. Stämmer väderprognosen verkar det faktiskt riktigt lovande så jag håller tummar och tår.

I ett försök att locka tillbaka värmen och solen har jag köpt lite uteblommor och plantor till växthuset idag. I strilande regn planterade jag allt i större krukor....att påstå att jag var jordig när jag var klar var en underdrift.....men det planterade trivdes nog i regnet. Hoppas jag.....det visar sig väl om plantorna fick en chock eller om de överlevde när morgondagen kommer.

Sådär ja, då var den gjord, terminens sista arbetsdag. Nu kompar jag ut resten då hamnar jag nästan på noll vad gäller tiden jag har innestående.  Ett litet möte kvar på onsdag efter lunch (viktigt dock) sen kommer jag att stoppa undan arbetsväskan (gröna faran) till dess att juli slår om till augusti.

Här hemma är det lätt rörigt, blommorna står på golvet eftersom det har blivit fönstrens tur att målas. Med tanke på att det blir ett andra varv känns det onödigt att ställa dem på sin plats innan det är gjort. Dessutom behöver rutorna verkligen putsas....inser att det är ungefär ett år sen sist....ingen kan då anklaga mig för att stå med fönsterskrapan stup i kvarten, det är då säkert.

Kvällen har jag ägnat åt att plocka in i Suddens klädkammare, nu är det rent och fräscht där inne med nymålat tak, golv och väggar. Han blir nog glad att det är gjort när han kommer hem från jobbet.

Nu har klockan blivit sju så nu ska jag kolla in nyheterna, hörde att det var något med en kommun som vill förbjuda läxor.....

Precis när jag trodde att jag skulle vinna växte den till sig igen, tvättamöban. Sista maskinen var hängd när vi plötsligt kom på att det var dags att bädda rent i sängarna....så jag skulle vilja kalla ställningen oavgjord. Jag får kämpa vidare imorgon....

Fast jag måste säga att jag är nöjd med den här helgen. Faktiskt känns det som om jag hunnit med lika mycket här hemma på några dagar som på flera månader tidigare under terminen. Ogräsrensning, tvättning, strykning, målning av väggar, golv och bänkar, gardinsömnad, fixa krokar och annat hos mamma, städning av matkällare och så lite matlagning på det. Dessutom har jag hunnit med en ansenlig mängd sidor i min stora tjocka bok, lite filmtittande med sonen har det blivit också. Jag hann till och med ta en tupplur på soffan i eftermiddag......inte illa en helt vanlig helg!

Det som saknas nu är nyhetsuppdateringen....och det bör jag väl hinna med innan det är dags att sova.

En av tre målsättningar uppfyllda, det är inte så illa. Det innebär dock att tvättamöban är kvar och några nyheter har jag fortfarande inte tittat på....fast det betyder inte att jag bara slöade när ogräset väl var rensat. Nej, jag målade tjusarbäcken som står vid ytterdörren och klippte till gardintyg (förrådet). Dessutom städade jag matkällaren. Men när vi sedan ätit middag tog orken slut....amöbor gjorde sig icke besvär.
Istället slängde jag mig ner i soffan med min bok några timmar och vips var det sena kvällen.....

Nu är det söndag morgon och vädret är härligt sommarsoligt utan att vara hett. Med tanke på att jag är vaken i rimlig tid tror jag faktiskt att jag ska ta en brottningsmatch med amöban innan jag går ut i sommaren....kanske.....

Bläddrar igenom turistbroschyrer och känner plötsligt att jag saknar de där åren när vi åkte runt till olika resmål som riktar sig till barn. Resorna till Astrid Lindgrens värld, Fantomen på Parken Zoo, Pettson och Findus på Julita herrgård, Legoland och alla andra resor vi har gjort. Härliga sommarminnen! Men det var då det, nu är det andra tider och andra aktiviteter som lockar. Nu skapar vi andra minnen, få se vad det blir i sommar. Någon resa till Östersund blir det i alla fall, kanske Stockholm någon sväng....vi brukar ju åka dit....och sen får vi helt enkelt se. Vår egen altan är ju ett resmål i sig. Nära dessutom.....

Oj, det märks att jag inte har följt med i nyhetsflödet under veckan som gått. I Ukraina rullar ryska tanks in, ett ukrainska jaktflyg sköts ner i morse. I Irak rasar inrikesstrider och på nyheterna pratar de om att USA ska in och hjälpa till med flygunderstöd.

Här hemma visar en undersökning att kommunerna är dåliga på att ta hand om sin personal när det gäller psykisk ohälsa. Nästan en av fyra kommuner får underkänt. Mer inrikesnyheter är att Skolverket har kommit med riktlinjer runt säkerhetstänket i skolorna med anledning av skolskjutningarna utomlands. Inser att en av mina uppgifter den här helgen blir att kolla in lite nyhetsprogram....

Att jag inte hann med det igår beror på att jag drog på mig målaroverallen och målade först väggar (fast min väggmålning från 1976 hade jag inte hjärta att måla över), sen golvet i sonens klädkammare en gång. Taket målade jag redan i torsdags. Faktiskt blev det så fräscht efter ett varv att jag nöjer mig där. Fast pappa skulle ha kallat det fuskmåleri....att bara måla ett varv alltså. Själva målandet skulle han nog varit hyfsat nöjd med. Nu ska golvet få härda till på måndag, sedan kan vi flytta in kläderna dit in igen.

Nästa projekt blir att sy nya gardiner till uteförrådet....med tanke på att de som hänger där syddes av mamma för ungefär trettiofem år sedan är det nog dags.....Annat som står på programmet är ogräsrensning. Rabatten på framsidan som alldeles nyss blev befriad från ogräs skriker på uppmärksamhet igen...redan??
I källaren frodas tvättamöborna....högarna med smutstvätt och ren tvätt är ungefär lika stora. Målsättningen får vara att ta hand om i alla fall den rena tvätten under helgen.

Fotbolls-VM pågår visst också....måste erkänna att jag hittills inte sett en enda match....är man inte ett riktigt fotbollsfan blir det inte lika intressant när Sverige inte är med. Hur bedriften att Sverige tog brons i VM 1994 lyfts fram visar hur svältfödda vi är på stora framgångar i dessa sammanhang. Nu intervjuas VM-hjältarna (som de kallar dem) igen....

Nej, en mugg kaffe till, en macka kanske. Sen lördag....här kommer jag!

Fattar ni vilken tur jag har, jag behövde inte få min städgen att fungera. När jag kom hem efter sommarfesten på skolan igår kväll hade sonen dammsugit hela huset....allt jag behövde göra var att torka golven i kök och hall. Inte särskilt ansträngande.

Kanske var det detta som gjorde att jag fick ork att börja med sonens klädkammare ikväll....efter en tur till stan för att hämta hem mer utomhusfärg satte jag igång. Hål och sprickor i väggarna spacklades (jag hade redan tvättat häromdagen) och sedan målade jag taket ett varv.

Förhoppningsvis hinner jag dra på väggarna ett varv imorgon kväll. Om jag har färg vill säga.....glömde kolla det innan jag åkte till stan idag....men jag tror att det finns färg i garaget. Eller för att vara korrekt...det finns färg, mycket färg men jag vet inte om det är den sorten som passar till källarväggar....annars kan jag ju vägen.....

Utvändigt börjar det dra ihop sig, mer och mer blir färdigt och förhoppningsvis var det sista omgången färg som behövde hämtas hem. Bara nu vädergudarna ser till att hålla vädret i schack så att det inte regnar kommer det att bli klart nästa vecka. Har jag tur får jag nog dessutom markiserna uppsatta igen på tisdag...med nytt tyg (grått). Ser fram emot det extra mycket med tanke på att de stora fönstren vi har i söderläge alstrar mycket värme de dagar solen inte gömmer sig bakom molnen.

Nog är det bra märkligt. Vi bor i ett villaområde där den trafik som passerar till största delen borde bestå av oss som bor här.  Men de senaste två åren har plötsligt vår lilla gata förvandlats till en genomfart till industritomterna nere vid 348:an. Nu är det värre än någonsin. Skogsmaskiner, väghyvlar och lastbilar passerar i en strid ström. Det ryker och dammar när lastbilar fulla med jord eller grus kör förbi. Att ha dörrar öppna är en omöjlighet....en nytvättad bil som står ute en kvart är senare täckt av ett icke helt oansenligt dammlager. Eller för att inte tala om hur det blir med ett nymålat hus.....

På kvällarna när jag är hemma brukar jag roa mig med att räkna den tunga trafik som kör förbi. När jag nått tio lastbilar enkel väg har jag tröttnat hittills...då har det ofta bara gått en kort stund. Och detta de veckor det inte är återvinning...så om vi tycker att det är mycket trafik nu så är det inte så svårt att räkna ut hur det är då.

Hela huset skakar till när lastbilarna kör förbi och porslinet i skåpen skallrar. Skadorna som uppstått och fortfarande riskerar att uppstå är många. Vägen som förut var i jämnhöjd med gräsmattan har sjunkit ner så det är en markant nivåskillnad, det gör det mycket svårt att klippa gräsmattan. Sprickorna i väggarna i källaren har blivit många fler sedan vi flyttade in här i huset. Två lastbilar kan inte mötas på gatan vilket innebär att när de blir tvingade till det kör de in på våra tomter.

Hur kommunen kan sälja en fastighet till ett företag med skogsmaskiner när det inte finns en industriutfart övergår mitt förstånd. Hur ett annan person kan få lägga upp lager med jord utan att ha tillgång till en industriutfart övergår även det mitt förstånd.

Vi får veta att för att öppna upp en industriutfart till 348:an måste den ha en bredd av tjugofyra meter....Bra säger vi då. Det innebär ju att lastbilarna inte får köra in på vår väg heller....den är ju inte alls så bred...snarare tio i korsningen och sju sedan.....det fick vi inget riktigt svar på.....men fortsättning lär följa.

Och ja, jag är vansinnigt irriterad....(och många med mig...)

Dagens konstaterande: Mina intentioner är goda men tyvärr räcker det inte alltid hela vägen fram. Disken är diskad, tvätten är ren...men där någonstans tappade jag bort resten av dagens att göra lista.

Vädret inbjöd ju verkligen till att städa men hur lockande var inte boken och soffan....ett kort mentalt krig som utföll till dammråttornas och grushögarnas fördel. De kommer att få växa till sig mer innan jag får städgenen att fungera igen. Faktiskt verkar det vara helt hopplöst. Funderar ibland hur det kan komma sig att jag som kan vara så effektiv utanför hemmets väggar kan bli så totalt utan lust och ork att göra någonting alls här hemma.

Eller lusten finns nog....jag har lust att måla sonens klädkammare, en vägg i förrådet som for illa under den tid det var läcka i garagetaket. Lust att städa i matkällaren har jag också för att inte tala om en stor önskan att slippa skrapa av sig under fötterna när jag ska lägga mig i sängen. Men vad hjälper det när orken vill läsa istället? Inte mycket kan jag säga....
Jag tror att jag får göra som eleverna i min klass, en arbetsplanering där jag får sätta kryss vartefter jag gjort klart sakerna......fortsättning följer.....

Bredbydagen kom och gick, soligt väder, många människor och marknadsstånd. Åskmoln som tornade upp sig och hotade med oväder men som tur var höll det sig undan hela dagen. Det var först under natten regnet kom. När vi gick hem från puben strilade det ner. Fast inte så värst mycket och dessutom gjorde det ingenting eftersom vi var på väg hem.

Idag regnar det i alla fall. Det gör att det finns tid att hinna ikapp inne. Disk, tvätt och städning. Disk- och tvätthögarna är påbörjade men vad det blir av städningen återstår att se. Mitt knä mår i alla fall oförskämt bra med tanke på dansandet igår kväll, så jag kan inte skylla på att det gör ont för att slippa städa.

Medan jag stökar och pysslar med både det ena och andra kollar jag in dopet när jag slinker förbi teven. Jag hann se hur Chris mamma satte sig innan kungligheterna, men insåg sin fadäs och klev upp igen. Fascineras också av det faktum att lilla Estelle sitter på sin stol, hur lyckas de få henne till det? Att få en tvååring att sitta stilla längre än några minuter måste ses som en bedrift.....

Nej nu är det dags att få en mugg kaffe, byta laddning i maskinerna och sen kanske plocka upp tusensidorsboken och läsa en stund.

Idag är det nationaldag, flaggan hissades denna disiga morgon. Nu när molnen lättar ser det ut att bli en strålande dag.

Jag känner mig trött och mör så man skulle kunna tro att det är jag som lanat och varit vaken hela natten. Trots att jag sovit har det inte varit helt ostörda timmar, nattmacka och promenad för grabbarna för att orka hålla sig vakna gjorde att jag vakande till lite nu och då. Tidigt i morse lät det som att de höll på att göra sig i ordning för att sova ett tag. Så nu är det lugnt och tyst där nere. Det blir intressant att se när de vaknar.

Mina knän och leder mår bättre igen. Nu är det bara mitt vanliga skitknä som gör ont. Så det är som det ska vara igen.

Igår efter en intensiv dag på jobbet var jag på ett möte i stan. När det var slut hämtade jag hem mer färg och möttes jag av en glad överraskning, min mamma hade fixat mat till både grabbarna i källaren och till mig. Det var skönt och innebar att jag kunde lägga mig i soffan och läsa ut en av de två böcker sonen hämtade åt mig på biblioteket i onsdags. Sedan började jag på tusensidorsboken, men när den blev för tung att hålla i gick jag och la mig istället.

Trots att det är nationaldag lät det som att målaren skulle komma hit och arbeta ett tag idag. Jag längtar till dess att framsidan är klar så att jag får upp markiserna igen. Det blir så väldigt varmt här uppe de dagar solen skiner när jag inte har någonting som hejdar solstrålarna. Tur att källaren finns..

Fast när det gäller just målningen så börjar helhetsbilden av hur det kommer att bli att träda fram på riktigt. Och det blir bra, så bra. Snacka om att den som bestämt färgsättningen gjort ett bra jobb.....undrar vem det kan vara? Just ja, det var ju jag!

Nu tänker jag ta mig en mugg kaffe!

I sinnet är jag ungefär trettio, mognaden kanske ligger ungefär runt femtio (för det mesta i alla fall)...men kroppen....kroppen....den har en ålder av ungefär åttiosju. Efter att i måndags bara ha ont i ett knä så värker nu båda knäna och fotlederna så jag tror jag ska bli tokig. det har de gjort sen igår. Anledningen.....jag klippte gräsmattan....fjantigt att få ont av det kan tyckas. Tala gärna om det för min kropp, jag hoppas den lyssnar, för mig skiter den i.

Halv två natten som gick kunde jag äntligen somna men sen vaknade jag halv fem igen av att det gjorde ont. Inte blev det väl direkt bättre av att jag mitt smartskaft tog ett träningspass hos sjukgymnasten på eftermiddagen. Så nu ligger jag här i soffan och har ont....
Fast egentligen är det inte så synd om mig, jag vet ju att det går över. Många har det mycket, mycket värre. Det enda jag önskar är att jag hade kommit ihåg att hämta böckerna jag reserverat på biblioteket innan jag ramlade ner i soffan.....tur att Sudden är snäll och går och hämtar dem åt mig.

En aning panik fick jag idag också...i min värld var det tre skoldagar kvar denna vecka.....plötsligt insåg jag att så icke var fallet. Två ynkliga dagar var allt som återstod av denna vecka och nu är det plötsligt bara en dag kvar. Hjälp....inte för att vi har en massa som ska göras klart men jag vet av erfarenhet att allt tar mycket längre tid än man tror så här på slutet. Det ska skrivas brev, göras självporträtt, skrivas kort, limmas in, fixas till, delas upp, städas i lådor och.....listan kan bli lång.....Men det är bara att konstatera att det som inte hinns med är kvar, så enkelt är det!

Nu kom min bokkurir hem igen. En jättetjock bok, nästan tusen sidor och en normaltjock på ungefär trehundra har levererats till mig.....undrar vilken jag ska börja med? Eftersom mina armbågar också gör lite ont blir det nog den normaltjocka tror jag....

Vad gäller just min bokkurir så märks det att han mår bra av träningsuppehållet....plötsligt börjar orken och kraften komma tillbaka och han har tid att umgås med kompisar i verkliga livet igen! Härligt!!

Mitt knä och jag är inte överens alls idag. Det är ont, eländigt och bara viker sig när jag är ute och fixar i trädgården. Jag hoppas att det kommer på bättre tankar snart för annars måste jag nog tyvärr auktionera bort det....och det är inget ett knä ska önska. Inte blir det till högstbjudande heller utan förmodligen blir det den som bjuder lägst som får det...

Förutom att mitt knä är skit så har dagen varit fin. Produktiva möten och träffar mest hela dagen innan det var dags att åka till stan med sonen för hans hyposensspruta. Vi lät Burgarkungen bjuda på mat innan vi drog hemåt där sonen snabbt gick till en kompis och jag tog en promenad. Nu vilar jag mitt onda, svullna knä och tänker inte göra så mycket mer ikväll annat än att njuta av det underbara sommarvädret, denna sommarens andra dag.

Vilken underbar dag, det känns som om det här var dagen när sommaren kom på riktigt.
Stämmer ju ganska bra med tanke på den dikt Kajenn skrivit som jag "fick" av ett föräldrapar den 1:a juni 1988. Den har sen dess följt mig och de gånger första juni har varit arbetsdag har jag alltid läst dikten för mina elever. Här kommer den igen:

Lärodikt 1 juni
Var glad min själ åt vad du har, 
nu har du 100 sommardar och detta är den första.
När solens lopp sin ände tar så har du 99 kvar 
och någon blir den största.
Giv noga akt på var du står,
imorgon blir med ens igår, det går så fort att vandra. 
Lägg märke att vad du får är 100 sommardar per år. 
Imorgon är den andra!



Jag har i alla fall tagit tillvara denna första sommardag så gott jag kunnat. Det jag har gjort mest av allt är att slöa i solen på altanen men lite nytta har det allt blivit också. En långpromenad på förmiddagen, rabarberpaj bakad på latmansvis och grillade burgare till middag. Tvättat vintertäcken, kändes lämpligt idag, samt några mattor som sedan torkat på altanen. Nu tänker jag inte göra mer idag, känner mig lagom lat och loj efter den första sommardagen i solen.

Det behövs tydligen experter till allt. På nyhetsmorgon intervjuas just nu en beslutsexpert. Han ska lära oss att fatta svåra beslut som vi ofta ställs inför i livet. Dessutom har han tydligen forskat och doktorerat på detta. Just nu har han pratat i fem minuter och ingenting annat än floskler har kommit ut ur hans mun....jag känner att gränsen till att jag vill raljera över hans expertkunskaper är hårfin....
Budskapet är i alla fall att vi ska strunta i ytan och lyssna till vår inre röst....Jag är inte så imponerad. Fast det kanske bara är jag som är orättvis...
Konstaterar i alla fall att behovet av så kallade livsstilscoacher aldrig har varit större än nu. Min fascination över alla nya yrken vår livsstil skapar är stor.

Något helt annat är de kryddor som visas upp just nu, jag kan tänka mig de underbara dofterna som sprider sig i studion. Tyvärr har några av mina plantor i rabatten har dött den här vintern så jag måste nog köpa mig några nya. Det blir en tur till Handelsträdgården tror jag. Nästa år när jag har el i växthuset ska jag så egna.

Nyheterna rapporterar om det strul som råder i järnvägstrafiken just nu. Det öppnar upp för de olika partierna att komma med förslag för att förbättra infrastrukturen....nog behövs det allt.

Hos en familj i USA är lyckan stor då deras son som suttit fånge hos Talibanerna i fem år blivit frisläppt. De fem fångar som släpptes från Guantanamo i utbyte är förmodligen väldigt lättade de också.

Tony Blair ger sig in i debatten och uttrycker sin oro över hur högerextremismen får fäste i Europa. Själv funderar jag när jag går ut runt byn här hemma vilka de knappt fyrtio personer som röstade på SD till EU-valet är?

Nej, nu har det blivit dags för en andra mugg kaffe, med fördel intas den ute på altanen i det fina vädret! Att vädret kommer att bli toppen idag förstod jag redan runt fyra i morse. Då steg solen över bergskammen i Fanbyn och strålade in i vårt kök så att jag blev bländad när strålarna reflekterades i skåpluckorna.