Jag slår vad om att det samtalsämne som är mest frekvent nu handlar om värmen. Det finns två tydliga läger, det ena som tycker att det är alldeles för varmt. Det andra som gillar värmen och tycker att vi ska sluta klaga.

Jag gillar värmen men har full förståelse för att många tycker att det är jobbigt. Inte så konstigt med tanke på att våra kroppar inte är vana vid den sortens värmebölja som råder nu. Det tar tid att vänja sig och det finns en mening med att de som bor och verkar i länder med hett klimat oftast har siesta och vilar mitt över dan när det är som varmast. 

Men i morse kände jag en stund att det kunde få räcka med värme även jag. Jag hade en sån där morgon när jag vaknade av att jag var yr, när ögonen öppnades snurrade hela sovrummet. Lite tungt var det allt innan balanssinnet hade återuppstått. Trots det gick jag för att träna mitt knä som vanligt. Efter tre minuter och fyrtiosex sekunder på cykeln insåg jag att det var en riktigt dålig idé med tanke på mitt skick. Jag gick hem och vilade  istället och vips mådde jag bra. 

Nu känns det bara fint och jag har njutit av den sköna kvällen ute i växthuset. Fast plötsligt började jag tycka att det kändes småsvalt.....gick in och tittade på termometern.....det var fortfarande tjugofem grader ute....inte särskilt kallt alltså!

Just nu googlar jag runt efter resor till London. Vi kom nämligen på ikväll att vi kanske ska åka dit istället för till Stockholm....fortsättning följer.

Kvällssolen lyser fint inne i växthuset.