Första maj och utanför fönstret är världen grå, grå, grå. Regnet strilar ner och viljan att gå ut är inte särskilt stor. Men med tanke på att jag igår lade frön i blöt kommer jag inte att ha något val idag. Jag måste se till att få ner de i jord under dagen. Tyvärr har jag inte sett till att den nya jordsäcken är inne i växthuset utan den ligger utomhus. Förhoppningsvis slutar det regna så det blir mindre blött....även om det inte blir varmare. Det får bli eftermiddagsjobb.

Ligger och tänker på gårdagen, sista april. Hur viktig den dagen var då jag var yngre, mycket yngre.....typ barn. Det var viktigt att få köpa "vakagotta", kolla in brasan, smällare hörde till och att vara uppe sent. Jag som var en liten hare var lite rädd för smällarna så det största jag hade var 5-öres, fast 3-öres var favoriten. Fast jag tror att jag gillade 3-öres mest för att de var i olika färger faktiskt....

Känslan att sista april är något speciellt har jag inte längre. Jag köpte ju inte ens godis.....inte var jag uppe särskilt länge heller....så skönt det var! Faktum är att det kunde vara vilken dag som helst bara med den skillnaden att det smäller här och där, manskörerna får jobba hårt och det brinner eldar på sina håll.

När den film vi kollade in var slut igår zappade jag runt mellan kanalerna. Humorgalan var ett av de program jag kollade på mellan varven. Sorgen jag kände i hjärtat när jag såg alla barn som inte får den kärlek och näring de behöver gjorde ont.

Den handikappade flicka med de mörka, sorgsna men ändå leende ögonen som berättade att hennes mamma lämnat henne när hon var sju år fick mina ögon att tåras. Nu är hon tolv och mamman hälsar på henne en stund, en gång om året.....jag kan nästan känna hur flickans hjärta brister av sorg och känsla av övergivenhet varje gång mamman stänger dörren och går efter det årliga besöket.

Flickan med de mörka ögonen kommer att finnas på min näthinna länge, länge.