Oj så glad jag är att jag hade lunchgäster idag. Dels fick jag sitta ute i växthuset och njuta av en god lunch tillsammans med vänner, sedan kunde jag för en stund glömma hur ont jag har i knä och ben. Sen igår har jag haft växtvärk, eller tandvärk i ben och knä. I alla fall har det känts så. Nu inbillar jag mig inte att jag ska växa mer, snarare har  nog en krympningsprocess påbörjats. Att tandvärken skulle flyttat ner i benen tror jag knappast heller, inte på allvar. Men sån var och är känslan. 

Som tur är glömmer man det onda för ett tag när sällskapet är trevligt. Nu har jag bäddat in benen under en varm filt i soffan och hoppas att det blir bättre snart. Slökollar lite på teven och blir aningen fundersam. För plötsligt ser jag klädreklam och det är Lidl som är avsändaren.....säljer de kläder? Trodde att det var en mataffär.....tänk så lite jag vet.

Sommarlunch i växthuset.

Det är helt okej att säga grattis till mig. Inte för att jag fyller år eller har namnsdag eller något annat sånt. Nej då, jag har bara gjort det jag egentligen borde gjort lite vartefter den senaste månaden. Jag har äntligen (ja Gert kan får ropa det också) tagit reda på all tvätt och burit in den i garderoben.

Inte nog med det, jag har dessutom städat både garderob, byrå och sonens klädkammare....och sorterat bort kläder som inte används. Det som skulle behöva en rejäl rensning nu är lådan med sockor...fast då skulle jag behöva köpa nya för de flesta skulle behöva pension egentligen. 

Där jag sitter i soffan är det faktiskt så att jag funderar på vad som hände? Inte nog med allt detta jag tog också bort det som hängde på strecket och som blev tvättat igår....så nu är ingen amöba ens i sikte. Men det går nog fort att den växer till igen.....hittade flera väskor med idrottskläder och badkläder som inte tömts sen skolan slutade.....

Under gårdagen arbetade jag en del ute i trädgården. Bland annat ägnade jag några timmar åt att rensa bort ogräs i gruset på framsidan av huset. Faktum är att det märks att jag slitit med det flera gånger per sommar de senaste åren för rötterna var inte så djupa längre. Men inte är det roligt. 

Tyvärr gillar varken knä eller några leder överhuvudtaget vad jag sysslat med. Det värker på vartenda litet ställe som kan värka. Med tanke på kroppens ovilja när jag gör saker här hemma kan man ju undra hur jag någonsin klarat av att arbeta?? Jag har ju inte direkt ett stillasittande jobb i vanliga fall heller.....

Nåja nu har jag i alla fall jobbat undan en del här hemma så jag kan slappa igen, i alla fall tills det blir dags att klippa gräset......

Delar av amöban på väg bort. 

Fantastiskt kvällsljus, gräslöksblommorna ser nästan ut att vara självlysande.

Det blommar i rabatten. En av alla varianter av stjärnflocka, de finns i många olika färger där i rabatten. 

Visst är det märkligt att det är så lätt att göra något helt annat än det man egentligen skulle behöva göra. I alla fall är det så för mig. Vår tvättamöba i källaren börjar långsamt kräla sig ut från de inre regionerna och närmar sig boytorna. En insats är snart nödvändig om inte vi ska överfallas i våra sängar om natten.

Gissa vad jag gör då? Istället för att ta tag i eländet parkerar jag i köket och bakar...bakar!!! Man kan ju fråga sig hur jag tänkte? Om jag tänkte överhuvudtaget.....Kanske tänkte jag att om jag bakar en liten kaka så går allt mycket lättare sen. Problemet var bara att när kakorna var gräddade var jag ju tvungen att ta en liten paus och smaka på några.....sen tog orken slut.....bara sådär liksom....

Någon som orken också är slut hos är sonen. Att lana med en förkylning i kroppen är inte att rekommendera. Efter att ha varit sjuk och börjat bli bättre har det nu tagit om....inte särskilt förvånande. Det innebär att det inte blir någon träning för sonen imorgon. Lite surt dock för imorgon skulle de ha haft barmarksträning här i Bredbyn...det skulle inte ha blivit någon resa till stan alltså....tänk att kunna säga att sonen tränar men jag behöver inte skjutsa....hoppas de kommer hit en annan söndag istället....

Härligt sega chokladkakor!

Förra helgen när sommaren hälsade på hämtade jag upp balkongdörren med myggfönster och satte in i sovrummet för att få en dräglig sovtemperatur. När sedan veckan övergick i betydligt kyligare temperaturer fick dörren ändå sitta i, trots de blygsamma graderna. Dagtid har det inte gjort så mycket att det varit lite svalt men nätterna har inneburit täcke upp till hakan och filtar. Sommartäcken göre sig icke besvär. Man kan ju tycka att det bara är att ta bort dörren igen men det är dock förenat med lite bök så när den väl är på plats så får den sitta i.

Kanske är det ändå så att det faktum att det varit lite svalare inne gjort att jag har kunnat börja sova tillbaka de senaste månadernas vakentid på nätterna. För den här natten blev det många timmars sömn. Trots att alla ljud utomhus är så mycket tydligare. Från de små pipen när de som ska tanka matar in koden, till ljudet från däcken mot asfalten. Något som låter väldigt olika beroende av om det är regn eller om vägbanan är torr. Skatorna som lever rövare på morgonkvisten, bussarnas stadiga pip när de backar ut från sin parkering, röster som pratar med varandra samtidigt som de tankar och sen plötsligt ibland blir det helt tyst, bara vindens sus!

Fast nu säger de ju att det fina vädret ska komma tillbaka, något som är svårt att förstå när man tittar ut på himlen idag. Å andra sidan är det lika svårt att förstå att det kan bli dåligt väder när det varit fint......

Jag har i alla fall inga stora planer för den närmaste tiden. Mentalt är jag helt slut efter de senaste månaderna så jag behöver nog ta dagen som den kommer. Känner jag för att göra någonting gör jag det. Annars låter jag bli. Och om jag inte har helt fel är det lördag idag, huset är tomt. Sonen kommer hem så småningom efter att ha lanat ett dygn. Få se hur fräsch han är då en begynnande förkylning dök upp hos honom häromdagen. Trött lär han ju vara i alla fall.....men eftersom trötthet verkar vara huset tema just nu passar det ju bra....

Andra dagen på mitt sommarliv. Eller sommarlov om man så vill, men sommarliv säger mer vad det handlar om. 

Livet på sommaren, att låta dagarna gå och göra bara det man själv vill. Precis vad jag behöver så här i slutet av ett arbetsår. Igår var armar och ben alldeles trötta och matta och jag blev slut bara av att tänka på att utföra något större slags jobb. En kort promenad, slöande i soffan framför teven med en god bok. Det enda ansträngande jag utförde på hela dagen var att sila och göra klar saften. 

Idag fanns lite mer kraft i kroppen så jag tog en aningen längre promenad på förmiddagen, fixade med räkningar och annat innan hängmattan vevade in mig och nästa bok. Då var nämligen orken borta ur kroppen igen. 

Nu har sonen besök av en kompis som ska stanna till imorgon. Ett välkommet besök då det är en av hans bästa vänner som kommit upp från Skåne. Själv fick jag lite fikagäster på kvällskvisten. Det var också ett välkommet besök, lite spontant så där på torsdagskvällen. 

Imorgon hoppas jag att lite mer kraft återvänt så att jag kan börja beta av tvättamöban i källaren. Den är stor, väldigt stor. Faktum är att jag aldrig sett den så stor. Kanske är det något slags rekord, tro om det går att få med det i rekordboken.....? 

Nu lutar det åt en liten eld i braskaminen och en bok i mitt soffhörn. Låter som en fin idé, kanske ska jag låta Ernst stå på i bakgrunden för att se vad han hittar på ikväll.....men först elden!

Bästa sommarhänget!

En eller annan väg av Sara Paborn

Sommarens första boktips! En roadmovie i bokformat. 

Fast snarare en liten tripp än en lång. Även om den blev längre än huvudkaraktären tänkte sig från början. 

Två systrar, en konstnärlig och bohemisk.  Den andra försiktig och förnuftig. En bildlärare som flyttat till Frankrike och en Madonna i trä.

En härlig bok om en resa både i avstånd men framförallt om en inre resa och om att hitta tillbaka till varandra och sig själv!

Nu är de här. På tårna, runt vristerna, på vaderna, armarna och i hårbotten. Myggbetten. Kliande och irriterande men på nåt sätt gör de ändå att det känns att sommaren är här.

Att temperaturen har hamnat på en nivå som tillåter shorts gör ju inte saken sämre, varken för sommarkänslan eller chansen att få nya myggbett. Ikväll har jag klippt gräset, igen. Förutom en snygg gräsmatta blev resultatet några bett till. Ett annat resultat är att mitt knä inte gillar mig heller. Men vad gör det....nu är det någon vecka kvar till nästa gång. 

Något annat jag gillar är det faktum att min semester börjar ikväll. Det känns skönt. Visserligen väntar jag några svar angående ett arbetsmiljöärende men jag tänker inte ställa någon väckare på länge.....Nu kanske jag hinner ikapp livet igen!

Något sonen gillar är att jag i köket har fyllt en gryta med bär från frysen, citroner och hett vatten. Min egen sommarsaft är på gång. Det blir smaskens. Sommarlivet kan börja, välkommen!

Till slut var det bara hundra sidor kvar. 

Nu ska det bli saft!

Att barfota gå tvärs över altanen in i ett tjugosex grader varmt växthus, lyssna på fåglarnas kvitter, flugornas surr och upptäcka att de frön jag satte i onsdags börjat gro, det är vardagslycka.  Fast på en söndag. Alltså är det söndagslycka!

Tänk att vakna upp till en midsommarafton med strålande sol och värme i luften. Det gjorde att det var helt fantastiskt att ta en morgonpromenad. Sen fick jag ett ryck och gjorde sommar i växthuset, nu är jorden bortstädad och vår första frukost den här sommaren har intagits där ute.

Återstår att önska er alla en riktigt fin midsommar var ni än är och gör!!

En balja sommar!

Nu är det sommarstädat!

Jag gick till grannen och tog några syrenkvistar (med tillåtelse).

Vår sommaroas!

Det var nästan så att jag kunde höra Gert Fylking ropa äntligen ikväll. Inte för att jag tillkännagav någon nobelpristagare, nej det som fick mig att i alla fall mentalt ropa äntligen var det faktum att potatis och fröer äntligen kom ner i odlingslådorna. Eftersom det här var den första riktiga sommarkvällen passade det ju bra, dessutom tog inte vinden i så att fröerna riskerade att flyga iväg. Nu är det bara att hoppas på en fin sommar och en lång varm höst....

Förutom att sätta fröer satte jag även ut alla småplantor från växthuset. Snacka om att känna sig effektiv. Nu är det bara städningen kvar, det är lite jordigt där inne. Sen kan vi njuta av våra måltider i vår lilla oas igen. Fast ikväll blir det inte mer....mitt knä är inte nådigt just nu....

Nu har jag äntligen fått ner fröerna i jorden. I två små gödselhögar har jag tryckt ner några squashfrön  också. 

Blommor på ett av äppelträden.

Det andra äppelträdet blommar också. 

Även körsbärsträdet är i full blom.

Nu är det bara städningen kvar i växthuset. 

Rabatten från gatan. 

Kläderna hänger på sin plats mellan rönnarna. 

Rabatten från kvisten. 

Sitter och bläddrar igenom alla foton jag tog på sonen och hans kompisar i fredags när det var avslutning. Jag slås av den genuina glädje, vänskap och värme som lyser igenom på alla bilder. Framförallt i de bilder som togs utan att de vet om det, även om vänskapen lyste stark även på de bilder som "arrangerades".

När jag ser dessa bilder är det inte förvånande att de lyckats hålla ihop sedan de var 3 år. Trots att de från förskoleklass ändå till slutet av sjätteklass gick på olika skolor. En stark självklar vänskap med potential att räcka hela livet. Det är jag helt övertygad om. Även om livet naturligtvis kommer att föra dem in på olika vägar så tror jag nog att de alltid kommer att ha varandra med ändå. Inte i person kanske men i hjärtat.

Bilderna utstrålar det är vi och världen. Inte vi mot världen, för trots att deras vänskap är så oerhört stark så har de alltid välkomnat andra in i deras värld. Det finns alltid plats för fler. Att som förälder se sitt barn innesluten i sån varm vänskap gör att hjärtat sväller av kärlek och glädje.

Igår var det en rolig och intensiv dag. Flaggan hissades på morgonen, sonen tog på kostymen och gick iväg till skolan. Jag gick strax efter och stod utanför kyrkan i de kyliga vindarna och väntade på att tåget med elever skulle komma.

När de fyllt kyrkan följde alla andra efter och fick ta del av en fin och högtidlig avslutning med mycket stämningsfull musik. Så småningom kom vi hem, åt och fikade innan sonen och kompisarna drog iväg till badhuset i stan med efterföljande restaurangbesök. Sen huserade de i vår källare hela natten och en stor del av den här dagen.

Medan sonen och polarna var i stan umgicks jag med kollegorna i Bredbyn. Massor av god mat, glada skratt och nya upptäckter när det gäller dolda hemligheter.

En sak jag konstaterade är att sommaren är här, trots de kyliga vindarna. I alla fall om man ska tro på myggorna för nu har de gjort sitt intåg, med råge. En riktig invasion där vid Anundsjösjöns strand.

Dagen har gått i trötthetens tecken med små korta avbrott för lite ogräsrensning och myggjakt....de verkar ha kommit till Nygatan också....myggorna...

Nu är grundskoletiden slut!

Före ogräsrensning.....

......och efter. Nu finns plats för plantorna som väntar i växthuset på att sättas ut. 

Inne plockar de blivande gymnasieeleverna ihop efter natten. 

Terminen har bjudit på många fullspäckade veckor. Men jag tror nog att den vecka som gått har varit den allra mest intensiva. Detta trots att sonen inte behövt skjuts till träningar under veckan.

I tisdags eftermiddag var det så illa att om någon frågat om mitt namn hade jag inte kunnat svara. Det har varit arbetsmiljöärenden, träffar i stan, utbildningar i stan, ännu en träff i stan, en tur till stan för att hämta mina ortopediska skoinlägg. Slutspurt i skolan har vi haft också med allt plock som hör till sista veckan. Sommarfesten igår kväll var en riktig höjdpunkt där vi fick njuta av alla elevers fina framträdanden. 

Ligger i sängen och funderar om jag har glömt något viktigt när det gäller saker eleverna skulle gjort klart eller fått hem. Men jag tror faktiskt inte det....något som gör mig inte bara lite misstänksam. Är det inget jag glömt är det förmodligen första gången någonsin.....

Nåja, öppnade i alla fall presenten jag fick av treorna idag. I paketet låg en jättefin mugg i form av R2D2. Jag blev så rörd över deras val av present. En sak som verkligen passar en nörd som jag. 

När jag väl kom hem vid halv sex har jag sen förberett lite för sonens avslutning i morgon. Jag fattar inte att han redan slutar nian. Nyss var han en liten, liten kille. Nu förvandlad till en vältränad ung man. Nog kommer det att kännas märkligt i morgon allt. Han tycker nog mest att det är skönt.....

Ett värmande kort, en fin skylt och ett spännande paket. 

Världens finaste R2D2-mugg är numera min!

Gott nybakat bröd så här på kvällskvisten. Kommer att smaka fint till frukost i morgon. 

Tänk att den här lille filuren går ut nian i morgon...

På väg till avslutningen i årskurs 1. 

Snacka om att det är intensiva dagar nu. Full fart i klassrummet med att göra klart och låta eleverna få redovisa alla de arbeten som inte hunnits med.

Med tanke på att sonen går ut nian finns en del att hinna med här hemma också. I kalendern är många möten och träffar inplanerade på eftermiddagar och kvällar så det blir få kvällar hemma. Därför är det bäst att passa på när möjlighet ges.

När jag kom hem idag skyndade jag mig därför ut med gräsklipparen. Fast den behövde jag inte gå med länge då min snälle granne kom och övertog styret av den. Då kunde jag bära upp krukor och förbereda för plantering istället. Sonen bar sedan ut alla krukorna på altanen. Sedan bar han upp möblerna också och lagade middag till oss. 

Jag planterade i alla fall blommor i krukorna på bron och hoppas att det inte blir några järnnätter att tala om. I växthuset fick även tomater och chiliplantor större krukor. Något de borde fått för länge sedan.....men jag hoppas att hösten bli lång och varm....då hinner det nog bli frukter på plantorna ändå....

Nu väntar vi bara på sommarvärmen. Låt den komma!

Krukor fyllda med jord färdiga att plantera i, men det får vänta. Orken tog plötsligt slut.  

Barbafamiljen har bleknat betydligt men än lyser de upp på altanen. 

Sveriges nationaldag och vädergudarna var inte så snälla idag. Efter att prognosen visat en stor sol i drygt en vecka bestämde dom sig för att det skulle bli grått och regnigt istället.

Lagom till #ÖKSF uppvisning under Bredbydagen började regnet åter strila efter en längre stunds uppehåll. Hade inte programmet varit försenat så skulle de kanske lyckats hålla sig torra hela uppvisningen. Nu blev det inte så. Trots det så gick det bra. Vissa delar ströks naturligtvis men publiken växte hela tiden och beundrarskaran bestod av både äldre farbröder och tanter med käppar och rollatorer och betydligt yngre åskådare. Jag tror i alla fall att det var första gången gänget på mattan fick fick skriva autografer......

Nu myser vi hemma framför en eld medan flaggan vajar på sin stång mot en helgrå bakgrund. Usch vad blöt den kommer att vara ikväll när den ska halas.....men det blir ett senare problem. Nu lägger jag in ett vedträ till.

Nationaldagselden!

Flaggan i topp och en mygga på linsen...

Uppvisning i tilltagande regn.

Vädret var otroligt lovande i morse. Solsken, lagom mycket vind. Precis som man vill att det ska vara när det är utflyktsdag. Men vi hann bara komma på plats vid Flärken innan det tog i och blåste så att bebisgungan som finns där nere stod rakt ut. Vita gäss i mängder och färg, papper och annat flög både hit och dit. Mitt i alltihop kom någon liten regnskur också. Molnen höll ett oerhört högt tempo över himlen så sol och regn växlade friskt.

Som tur var fanns det lite småhus som det gick att gömma sig bakom och i. Där satt alla elever med stafflier och gjorde Picassobilder. Otroligt vackra bilder. Vissa skulle jag faktiskt kunna tänka mig att ha på min egen vägg här hemma.

När jag kom hem från jobbet kände jag mig lite trött. Fast förmodligen inte lika trött som sonen. Han som tillsammans med klasskompisar från nian tältade natten som gick.Tack och lov var han inte så trött att han inte orkade laga middag åt oss......

Mellan jobb och middag hade jag i alla fall tillräckligt med energi för att trä klart alla små fina armband. Skön terapi för att rensa hjärnan. Sen njöt jag av kvällen hemma, en lång stund i mitt eget växthus. Där var det oerhört skön. Det är i sanning min oas.

Sonen svänger sina lurviga på Olympia där årets Styrbjörns hörna går av stapeln. Mina är inte så lurviga och inte svänger de särskilt bra heller men jag stapplade i alla fall runt byn på en promenad. Känner mig rätt nöjd som faktiskt lyckades med en tur på fem kilometer.

Tyvärr blev det aningen för långt för både knä och fot. De värker väl mycket för min smak just nu. Om någon frågar skulle jag säga att jag har tandvärk i knäna. Det är så det känns. I alla fall tror jag att det är så tandvärk känns. Säker kan jag inte vara. Men hemmajobben får därför vänta....men det är ju inget nytt direkt.

Trött är jag också....natten som gick sov jag tyvärr inte så många timmar som man kan önska....mitt i natten vaknade jag och fick för mig att det var en god idé att lösa problem....

Naturligtvis var det en jättedum idé. Lite sömn gör att hjärnan inte fungerar riktigt som den ska och är dum och seg samtidigt som den går på högvarv av någon underlig anledning. 

Nu gör jag mitt bästa för att hålla mig vaken samtidigt som jag förmanar mig själv att låta bli problemlösning nattetid....undrar om jag tänker lyssna.....?? 

Sol ute och sommar i växthuset.