Det finns dagar när det är extra tungt att kliva upp. Idag var det en sån dag. Inte för att jag hade något på agendan som jag gruvade mig för....utan helt enkelt för att det var morgon och jag var tvungen att kliva upp. När jag låg där under mitt varma, sköna och oerhört mjuka täcke skrek hela kroppen i protest mot tanken på att slänga fötterna utanför sängkanten och försöka nå en sittande ställning.

I mitt huvud rullade ett mantra om och om igen. Det lät ungefär så här: " Meningen med livet kan inte vara att kliva upp tidigt på morgonen, det borde vara förbjudet." Om och om igen snurrade orden runt. Mitt i alltihop hörde jag en liten ynklig röst som försökte göra sig hörd. "Kliv upp....kliv upp...du kommer att bli sen".

Till slut lyckades jag släpa mig ur sängen, ta mig till jobbet och starta upp biblioteksdatorn för att ta emot alla låntagare. Lagom till tiofikat började jag vakna till liv och hade en hjärna som fungerade på ett ungefär. Fast jag tror tack och lov att det bara var jag som märkte av mitt slöa huvud.....

Nu väntar några dagar med sovmorgon....dagar när jag kan ligga i sängen precis hur länge jag vill. Ja förutom på måndag då.....då fyller Sudden sjutton år. Naturligtvis har han bokat ett tandläkarbesök ganska tidigt som gör att han måste bli firad ännu tidigare.....kontentan av det är att jag får se till att ställa väckare. Fast det gör jag så gärna för sen får jag sova några dagar igen.

Nu känner jag ju mig själv rätt bra så jag kommer säkert att vakna tidigt och känna mig pigg, bara för att jag får sova. Det är ju så det brukar vara. Men det gör ingenting....ingenting alls för jag får ju som sagt ligga kvar i sängen precis så länge jag vill.

Att jag var så extra trött i morse finns det dock en anledning till. Mitt knä värkte så att jag inte kunde sova igår kväll. Därför somnade jag sent för att vakna mitt i natten när det gjorde ont....alltså blev det inte så många timmar sömn som det borde ha blivit. Det tar jag igen veckan som kommer.