Tänk, det blev precis som jag befarade. Nog vaknade jag tidigt i morse allt. Som vanligt med en förlamande trötthet. Med ett huvud som helst av allt ville somna om. Jag försökte....jag försökte verkligen. Låg hur länge som helst, blundade och slappnade av men det gick inte.

Men vad gjorde väl det när jag inte måste kliva upp utan hade möjligheten att ligga kvar i sängen hur länge som helst. När jag väl orkade släpa mig ur sängen bryggde jag mig lite kaffe och hämtade tidningen. Sen dess har jag njutit av sängens värme utan att behöva kliva upp. Jag läser lite, kollar lite teve, surfar lite, lyssnar till traktorerna utomhus (just nu tror jag att det är en på vår gård) och inser att det nog snöat natten som gick....

Plötsligt hör jag steg i trappan, lätt förvånade inser jag att det är sonen som vaknat. Fast han var inte vaken så länge.....det var hjälp att droppa ögat som efterfrågades och sen gick han och la sig igen. Han lär sova länge idag....precis som jag lär slöa under täcket länge. Nu tänker jag plocka fram min bok!