När regnet strilade ner i går kväll och formligen öste ner under sen natt och tidiga morgontimmar kändes det avlägset att det skulle bli en sån fin dag som det blev idag. När jag vaknade i morse var planen att chocka mig själv men framförallt sonen och baka bullar men av det blev det ingenting....solen sken och det var läge att hållas utomhus istället. Det gäller ju att passa på. Finns ju andra som bakar bullar som tur är....

Fast jag var inte ute precis hela dagen. En lasagne förbereddes och lades ihop. Tanken var att vi skulle få den till middag denna dag som tydligen är lasagnens dag.....men sonen tog bilen och drog till Umeå med kompisarna...alltså blir det lasagne imorgon istället....middagen är klar, hurra! Utan mat blev jag dock inte, macka med kräftstjärtar smakade mycket gott.

På eftermiddagen åkte jag och mor till Östergensjö och PerOrs. Där är så mysigt men framförallt har de gott fika. Om de bjuder på julstämning i december så är det sommarstämning man åker därifrån med en sån underbar dag som idag.

En ny lykta lyste fint i regnet under gårdagskvällen. 

Besök i trädgården.

PerOrs bjöd på gott fika, underbar miljö och fin konst!

Igår var jag ju rätt nöjd som fick tummen ur och tog kontakt med ortopeden....men jag slutade inte där. Nej jag tog tag i en sak som hängt över mig länge, riktigt länge.

I mina fönster finns det blommor av olika sorter. De bästa sorterna förstår att de inte ska vilja ha vatten särskilt ofta. Men av någon anledning har det smugit sig in blommor med helt andra preferenser....den sorten som helst vill vattnas i alla fall en gång per vecka. Det har gjort att alla blommor i mina fönster inte har varit särskilt fina...nej torra blad, halvvissna eller så har de haft det alldeles för trångt i krukorna så de har slutat växa. (Minns den tiden i livet då jag höll på att plantera om alla blommor i januari/ februari någon gång...nåja, den tiden är sen länge förbi...och något det märktes på var som sagt mina krukväxter.)

Hur som helst igår chockerade jag mig själv men framförallt mina växter. Jag gick igenom alla blommor i alla fönster. Sakta men säkert var de som behövde det omplanterade och de som inte behövde det fick i alla fall alla vissna blad bortplockade. Som bonus passade jag dessutom på att vattna alla...inte illa en torsdag i juli.

Ja, några blommor åkte i soporna också förstås...det innebar att byns blomsterhandel fick ett besök för att köpa in lite nytt. Så nu är det fint i mina fönster....en kort stund funderade jag på om jag borde ha passat på att putsa dem också, ja inte växterna utan fönstren alltså. Men sen tänkte jag att det är dumt att anstränga sig i onödan....än hinner det bli mycket flugskit på rutorna....och någon måtta får det väl ändå vara....

Nu gäller det bara att komma ihåg att vattna också eftersom det återigen smugit sig in växter som faktiskt vill ha vatten lite då och då....

Nu är det gjort. Jag övervann min ångest och har äntligen skickat in en egen vårdbegäran till ortopedmottagningen. Något jag borde ha gjort redan under hösten när det kändes om om något hakade fast i mitt knä, då kanske jag hade sluppit det elände jag har just nu.

I fredags när sonen och jag var i Stockholm och jag på hotellrummet tog ett steg framåt med mitt vänstra ben kändes det som att något gick sönder inne i knäet, eller hakade fast, eller nåt....efter att ha vilat under natten blev det bättre men när jag klev upp från toastolen nästa morgon var det kört igen. Smärtan är förfärlig och jag låter högt varje gång det hugger till. 

Nu är jag försiktig, jag vet att jag inte kan ha knäet böjt alltför mycket och att jag måste räta ut det väldigt försiktigt. Glömmer jag mig och kliver ur bilen alltför ovarsamt, eller kliver upp från en stol som man normalt gör med lätt böjda knän är det bara att skrika till lite och sen undvika att svimma av smärtan till dess att jag rätat ut benet och jag kan stå och gå igen. Det brukar ta en stund. 

Nätterna däremot är svårare att hantera, jag sover ofta med böjt knä....inget roligt att vakna av att det gör ont, väldigt ont....eller att vakna och vara kissnödig och i ett sömndrucket tillstånd glömma att jag inte kan slänga benen över sängkanten som vanligt...

Men, men det finns faktiskt positiva saker också. Jag kan fungera normalt bara jag kommer ihåg att vara försiktig, jag kan köra bil bara jag tar mig i och ur med så rakt ben som möjligt. Faktum är att jag kan jättemycket....och nu har jag ju en extra god anledning att läsa många böcker....

Lite läskigt känns det dock, jag har ångest bara jag tänker på att nån ska röra vid mitt knä och kanske böja det under undersökningen....eller för att inte tala om tanken på att kanske behöva opereras igen...

Nåja, den dagen den sorgen. Det är i alla fall därför jag skickat en egenremiss direkt till ortopeden och önskat att få träffa samma läkare som fixat mitt knä förut....väntar gärna till efter alla semestrar bara för att det ska bli så....och som det är nu kan jag ju hur som helst inte fortsätta att ha det.  

Nej, nog med självömkande, jag fortsätter smörja med Voltaren och linda mitt knä och jag tänker fortsätta att njuta av mina sista skälvande semesterdagar med böcker och förhoppningsvis skön temperatur utomhus.

Igår njöt jag på altanen med sonen klippte gräset innan middagen.

Visst är ni redo, här kommer två boktips till. Två läsvärda böcker om än inte de bästa jag läst denna sommar.

Den första boken, " Händig man sökes" skriven av Jöns Hellsing började en aning tramsigt och det var rätt nära att jag bestämde mig för att inte läsa klart. Men plötsligt tog boken en för mig oväntad vändning och jag var fast. Huvudpersonen är en författarwannabee som söker och får jobb som snickare....något han inte är....allt för att få tid att förverkliga sitt författarskap. Det blev ett måste att få veta hur han skulle klara den uppgiften och få veta hur boken skulle sluta.... en aning förutsägbar var den allt men inte på ett sätt som tog kål på läslusten utan faktiskt en perfekt feelgoodroman.

Den andra boken handlar om en svenska som arbetar som språklärare i Wien och där blir förälskad i en uteliggare. Inte ett helt enkelt scenario....Den heter " Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske" och är skriven av Emmy Abrahamson. Det som fascinerar med den här boken är att det faktiskt är författarens egen berättelse, fast det visste jag inte när jag läste den. Boken är charmigt skriven, ett enkelt språk med en rätt rolig dialog emellanåt. Historien håller en rätt ytlig nivå och kärlekshistorien går inte riktigt på djupet.  En läsvärd bok dock, framförallt med tanke på den verklighetsanknytning den har. Här finns en länk till en intervju med författaren. 

Ute strilar regnet, vad passar då bättre än att läsa böcker....inte mycket. Här kommer tre boktips som passar lika bra regniga som soliga dagar. Fast en av böckerna skulle i alla fall inte jag välja att läsa en mörk kväll.

Den första som heter "Simma med de drunknade" av Lars Mytting fick jag själv tips om av en god vän. Det är en släktkrönika som handlar om en föräldralös bondpojke som ger sig ut för att finna sina rötter. Hans sökande för honom från Norge där han växt upp med en fåordig farfar, till Shetlandsöarna vidare till Frankrike och sen tillbaka till Norge igen. En fantastisk bok som fångade mig från första sidan, möjligtvis andra, och sen höll sitt grepp till dess att sista bladet var vänt. Bitvis kändes den förutsägbar, men se så var det inte....då kom det en vändning som i alla fall inte jag kunnat förutse. 

Nästa bok är skriven av Karin Aspenström och heter "Utan dina andetag". Det är en relationsroman med ett par som ska göra sin drömresa i Indien innan de slår sig till ro och skaffar barn. Väl på plats upptäcker de att deras drömmar och förväntningar inte alltid stämmer överens. Boken är full av inlevelse men ändå ganska enkel. Oväntade vändningar in i det sista gjorde den här boken till en riktig bladvändare.  

Tredje delen om polisen Zack som äntligen lyckats ta sig upp över ytan och fått ordning på sitt liv. Då händer saker som gör att han dråsar rakt ner i mörkret igen. Boken heter "Bambi" och är precis som de tidigare i Herkulesserien skriven av Mons Kallentoft och Markus Lutteman. Grekisk myt blandas med den hårda verkligheten i Stockholms undre värld. Bra driv och språk, obehaglig, spännande och så bra! Ytterligare en bladvändare.....nu är det bara att vänta på nästa bok i serien....plats sjutton i kön idag....

Det var en hel vecka sen jag bloggade och jag satt här och funderade på vad jag skulle skriva. Först tänkte jag fokusera på mitt knä...men nej...det eländet bjuder jag på en annan dag. Sen tänkte jag att det var dags för några boktips igen...men nej...de tipsen kommer en annan dag.

Istället tänker jag faktiskt berätta vad jag har gjort den senaste veckan, min tredje semestervecka. Den började med några dagar här hemma i lugn och ro. En del tvätt, koll på gamla saker tillsammans med min kusin och sen bokläsning förstås. 

När onsdagen kom var det första dagen på en lite längre ledighet för sonen...hela sex dagar...så vi åkte söderut. Först till min morbror och hans familj i Dalarna, där åt vi gott och blev bortskämda som bara den....man brukar bli det där. 

Sen drog vi ner till Stockholm för att se Dunkirk på bio. Långt kan tyckas men det var den närmaste biografen som visade filmen som den ska visas...alltså med gammaldags filmrullar sjuttio millimeters filmrullar. Vid ett tillfälle uppmärksammade jag att maskinisten bytte rulle men det var väldigt flyktigt. 

Hur som helst var det en fantastisk film, sevärd för alla, även för den som inte gillar krigsfilmer. När filmen var slut kändes det som om jag hållit andan hela tiden. Något jag naturligtvis inte hade....då hade jag förmodligen varit en superhjälte av nåt slag. Filmen körde i alla fall igång i ett rasande tempo för att sakta ner ibland men då bara väntade man på vad som skulle hända....och hände saker gjorde det...hela tiden.

Nu är vi hemma igen, sonen har en kompis här, jag vilar mitt knä och läser....bra fördelning! 

En liten stentrappa i Gustafs.

Här presenteras filmen och den femte rullen med film visas upp.

Något gott att dricka, de obligatoriska popcornen och en filmtidning i väntan på att filmen ska börja.

I torsdags åkte jag till Jämtland, ett för dagen kallt, regnigt och blåsigt Östersund tog emot. Vilken tur då att dagarna och kvällarna fylldes av umgänge med bästa vännerna. Vad spelade då vädret för roll?? Ingen alls vill jag lova. Det var varmt så det räckte till ändå.

Fotboll framför storbildsskärmen på Hofvallen och en tur på Jamtli blev det också dessa dagar, njöt av utställningen om sjuttiotalet....oj så många saker jag kände igen från den tiden. 

Lördagen när det var dags att åka hem visade staden hur den ska upplevas, i sol med en fantastisk utsikt på Frösön. 

Idag har jag både hunnit njuta av sol och regndroppar på växthustaket. Lagom till att det var dags att lyssna till Anders Arborelius sommarprat på radion mulnade det på. Hur perfekt var det inte då att lägga sig i soffan under tak ute på altanen och lyssna till dropparna av regn som började falla. Framförallt lyssnade jag till dagens sommarpratare förstås....en fascinerande man. Mycket klokskap i den kardinalen. 

Just nu har jag fastnat framför några avsnitt av extrema samlare. Funderar precis som de andra gångerna jag sett dessa program vad det är som gör att man hamnar i ett sånt destruktivt missbruk där man väljer bort familj och vänner framför en trasig papperslapp, en rutten vattenmelon och miljoner andra saker...?? 

Fast jag inser naturligtvis att det är som vilket missbruk som helst, vare sig det är droger, alkohol, mat eller annat. Det är svårt, för att inte säga nästan omöjligt, att bryta mönster. Att ta emot hjälp när man inte vill ha den går ju inte....stackars människor....vad gör det då att min egen utomhusbelysning ligger kvar i garaget (för att torka) innan jag lägger undan den....det är ju en baggis när man jämför!

(Fast den är nog torr nu efter sex månader...) 

Här kommer dagens boktips! Jag har nyss läst ut två underbara böcker om Thore och Elsa. De är 80 + och möter i varandra kärleken på ålderns höst. Böckerna är skrivna av Birgitta Bergin. Den första heter "Som ett brev på posten" och den andra "Något du inte vet att jag vet". 

Det är två riktiga plöjarböcker. Varma, kärleksfulla men ändå med en skärpa som gör att det inte blir till enbart gullegull. Nej tvärtom, böckerna lyfter fram människans sämsta sidor men på ett varmt och bitvis humoristiskt sätt. Samtidigt lyfter de fram människans bästa sidor. 

Böckerna är riktiga feelgoodböcker samtidigt som de är fulla av relationsdraman. Första boken var bra, den andra gör att jag tycker synd om mig själv som inte har läsupplevelsen kvar längre. Eller läsupplevelsen har jag ju kvar men det faktum att jag läst ut boken gör att jag tycker synd om mig....jag vill ha den oläst och få läsa den igen....men det är över, känns nästan lite sorgligt....nu får jag njuta av att tänka på Elsa och Thore och deras familjer. 

Så alla som inte läst böckerna, gör det, jag dreglar avundsjukt när ni får ge er i kast med framförallt den andra boken, men för att uppskatta den till fullo bör man ha läst den första. Så gör det...läs, läs, läs!

Nu är det klart...eller klart...det blir det förmodligen aldrig. Min lilla älvträdgård är i alla fall påbörjad där det blev ett stort hål i rabatten efter vinterns härjningar bland mina plantor. Just nu ser det ut så här....

Min alldeles egna älvträdgård. 

Här bor någon med blå träskor. 

Varning för draken....men var är den....känns lite läskigt om den smyger omkring.

Vid staketet står en liten figur med blå mössa.

Någon har lämnat en säck med älvstoft vid huset. 

Plötsligt hängde det tvätt på strecket...

En liten brygga att stå på när spannen ska fyllas med vatten. 

Vägen till drakens grotta.  

Efter att ha läst ett antal romaner med rätt mycket feelgood-känsla har jag nu plöjt två stycken som är raka motsatsen. Skillnaden är som att jämföra Pariserhjulet med Fritt fall. Böckerna är skrivna av Mons Kallentoft och Markus Lutteman. Det är de två första böckerna i en serie som kallas Herkulesserien, Zack och Leon. 

Huvudpersonen Zack är polisen som nattetid lever på lagens mörka sida och dagtid fångar brottslingar. Kopplingarna mellan hans kriminella liv och hans polisliv är många men hans beroende av narkotika gör att han riskerar att svika sin partner och hamnar i situationer som äventyrar både hans och andras liv. 

Böckerna går från noll till hundra direkt och går inte att lägga ifrån sig förrän de är utlästa. Dock rekommenderar jag att ha någon mer lättsam läsning till hands att avsluta med innan det är dags att sova....i alla fall om man är lik mig....annars hemsöker vargar och annat drömmarna.

Böckerna är fartfyllda, välskrivna och bitvis väldigt obehagliga. Trots det obehagliga frossar inte författarna i våldet utan beskriver det mer rätt upp och ner men på ett psykologiskt sätt som gör att det blir ännu läskigare. 

 Läs!!

Efter att ha slutfört en bok där jag tidigt räknat ut vad som skulle hända, läste jag en där jag vid flera tillfällen trodde att jag visste precis hur saker och ting hängde ihop men ack så fel jag hade, det gillade jag.

Boken "Huset vid sjön", skriven av Kate Morton var en lättläst bok som fångade mig direkt. Den utspelar sig både i nutid och dåtid. Boken har två utmejslade huvudpersoner, Alice och Saide. Alice som var tonåring när det hemska hände, då hennes 11 månader gamle lillebror försvann under en midsommarfest. Det fick till följd att hennes familj övergav huset vid sjön. Långt senare kommer bokens andra huvudperson, Sadie,  till området då hon under en påtvingad semester från sitt polisyrke åker till sin morfar. Där får hon höra om pojken som försvann och börjar nysta i historien, som den detektiv hon är.

Till en början kändes den väldigt lätt utan alltför många djupa sidor men även där överraskade boken mig, det fanns mer att läsa in än jag först trodde. Lagren av hemligheter känns oändliga, författaren sprider ledtrådar genom hela boken och precis när jag känner att nu vet jag hur det hänger ihop så tillkommer en ny twist.

Boken är för den som vill läsa något lättsamt som ändå fängslar. Perfekt en varm sommardag!

Jag hade planen utstakad igår, allt var glasklart. Med tanke på allt jag gjort tidigare under veckan fanns inga krav på något alls igår. Torsdagens uppdrag var helt enkelt att läsa ut boken jag höll på med så att jag skulle få börja på nästa som låg och väntade.  Men så hände något otippat, jag bestämde mig för att köra återvinning (som vanligt mängder) och när det var gjort skaffade jag nya slangkopplingar och täckbark till rabatten på framsidan av bara farten....och tro det eller ej men den hamnade i rabatten på en gång....täckbarken alltså...inte boken eller återvinningen....

Uppdraget då kan man fråga sig, att läsa ut boken. Jo någonstans mellan allt annat gjorde jag ju det. Läste ut boken "Alla delar av dig" skriven av Charlotta von Zweigbergk. Trots mitt läsmotstånd sedan jag tidigt räknat ut hur saker och ting hängde ihop tycker jag att boken är läsvärd. Den ger många tankar om detta med organdonation och hur viktigt det är att ta ställning medan man är frisk. Men den belyser även tankar och känslor hos den som får ta emot ett organ och på det sättet leva vidare när givaren av organet inte får det. Eller lever även givaren vidare? Det är en av alla frågor som ställs i denna bok, läs den. Det är boken och ämnet värt, den har ett fint flöde och språk dessutom.  

Ligger i sängen och lyssnar till alla morgonljud ute. Att solen skiner konstaterade jag tidigare i morse när den reflekterades i köksluckorna och väckte mig. Vinden är också aktiv idag, jag hör både flaggstångslinan och vindspelet. Annars är det mest traktorer, lastbilar och annan trafik som låter utanför myggfönstret.

Jag funderar på vad jag ska hitta på denna dag. I början av semestern bestämde jag mig för att göra en sak varje dag, innan jag sjunker in i mina älskade böcker. Fast igår gjorde jag mer än en sak....då borde det innebära att den här dagen redan är intecknad vad gäller sysslor....

Första semesterveckan går i alla fall väldigt snabbt. I måndags var jag ute i Sörböle och satte igång vattnet och kollade till lite. Tisdagen ägnades åt att handla hem många fina perenner som igår petades ner i jorden, både hemma i rabatten på framsidan och på gravarna. Dessutom gjorde jag saft igår, många flaskor med god saft av rabarber, röda vinbär, jordgubbar och citron, så gott att finna i skafferiet. Bio hanns också med, nya Spiderman hade premiär och vi var där. Sevärd helt klart....men när det gäller Marvel är det Thor jag längtar efter som allra mest just nu....

Sen var det ju det här med läsningen. Efter att ha plöjt igenom två böcker som ett huj har jag fastnat i den tredje. En underbar bok om döden, kärlek och organdonationer. Problemet är att jag redan efter några sidor förstod var boken var på väg och då tappade jag intresset för att plöja igenom den eftersom jag redan räknat ut vad som kommer att hända....tänk så förvånad jag kommer att bli om det visar sig att den har en twist på slutet. Nu är halva boken kvar, sen vet jag, fanns ytterligare en twist eller var det bara det jag redan räknat ut.... 

Min alldeles speciella rabatt är påbörjad. Här kommer det att hända grejor.  

Det blev många flaskor med god saft, åtta stycken!

Det är verkligen underbart med semester. Då lever bokläsaren i mig upp igen....till fullo. 

Sedan igår har jag läst två verkliga feelgoodböcker skrivna av Eva Swedenmark. De handlar om fyra damer i sextioårsåldern som på olika sätt har hamnat i en grå vardag där krämpor och missnöje tar plats. 

En dag bestämmer sig en av dem att det får vara nog och utmanar sina väninnor att skriva listor över saker de drömmer om att göra. Listor blir det, men inte vilka som helst....

Damerna hamnar i diverse bryderier och allt de gör är kanske inte helt rumsrent, men det är det som är charmen med dessa böcker. 

Faktum är att böckerna påminner om Catharina Ingelman-Sundbergs böcker om pensionärsgänget som hittar på än det ena, än det andra eller böckerna om Mirjam och Hervor skrivna av Marianne Cedervall. 

Hur som helst, två härliga böcker att läsa i hängmattan eller under parasollen. Fast de funkar nog att läsas under en filt om det skulle råka regna också.....Längtar i alla fall redan efter att nästa del ska skrivas.