I torsdags åkte jag till Jämtland, ett för dagen kallt, regnigt och blåsigt Östersund tog emot. Vilken tur då att dagarna och kvällarna fylldes av umgänge med bästa vännerna. Vad spelade då vädret för roll?? Ingen alls vill jag lova. Det var varmt så det räckte till ändå.

Fotboll framför storbildsskärmen på Hofvallen och en tur på Jamtli blev det också dessa dagar, njöt av utställningen om sjuttiotalet....oj så många saker jag kände igen från den tiden. 

Lördagen när det var dags att åka hem visade staden hur den ska upplevas, i sol med en fantastisk utsikt på Frösön. 

Idag har jag både hunnit njuta av sol och regndroppar på växthustaket. Lagom till att det var dags att lyssna till Anders Arborelius sommarprat på radion mulnade det på. Hur perfekt var det inte då att lägga sig i soffan under tak ute på altanen och lyssna till dropparna av regn som började falla. Framförallt lyssnade jag till dagens sommarpratare förstås....en fascinerande man. Mycket klokskap i den kardinalen. 

Just nu har jag fastnat framför några avsnitt av extrema samlare. Funderar precis som de andra gångerna jag sett dessa program vad det är som gör att man hamnar i ett sånt destruktivt missbruk där man väljer bort familj och vänner framför en trasig papperslapp, en rutten vattenmelon och miljoner andra saker...?? 

Fast jag inser naturligtvis att det är som vilket missbruk som helst, vare sig det är droger, alkohol, mat eller annat. Det är svårt, för att inte säga nästan omöjligt, att bryta mönster. Att ta emot hjälp när man inte vill ha den går ju inte....stackars människor....vad gör det då att min egen utomhusbelysning ligger kvar i garaget (för att torka) innan jag lägger undan den....det är ju en baggis när man jämför!

(Fast den är nog torr nu efter sex månader...)