En klar krispig morgon, solen lockar och jag tänker att jag borde ta mig ut i skogen. Svårt att tänka mig en bättre dag för det. Nu väljer jag att inte göra det, jag njuter min kaffemugg i soffan och tänker tillbaka på en mycket trevlig femtioårsfest igår och funderar över vilken ordning recepten ska ha i kokboken.

Just nu ligger de utspridda i ett stort kaos på matbordet och väntar på att tas om hand. Innan kvällen är här är tanken att de ska ligga i en fin hög, i rätt ordning och ett mejl ska ha gått iväg med ordningen nedtecknad. Men först ska jag ta mig en promenad, även om den inte blir i skogen utan runt byn. Det kommer nog att ge den energi jag behöver för att ta mig an alla receptdelar....tänk om jag bara kunde svänga mitt trollspö så de hamnade i rätt ordning....det skulle vara fint!

Vad jag önskar och hur min kropp agerar är två helt olika saker. En lång sovmorgon stod högt upp på listan över saker jag önskade idag. Det struntade kroppen högaktningsfullt i, nej den vaknade tidigt som tusan trots att jag var vaken länge natten som gick. 

Med några mackor i magen åkte jag ut i skogen istället för att ligga kvar i sängen och sucka över den uteblivna sömnen. Med tanke på att det förmodligen snart kommer snö var det lika bra att passa på att ta sig ut. Det blev ingen jakt för mig men däremot jagade jag reda på lite granris så att jag kunde dekorera gravarna och göra höstfint på bron. 

Nu har jag ramlat in under värmefilten och funderar på om inte en liten tupplur är rätt väg att gå just nu. Så känns det....zzzzz.

Tre boktips en helt vanlig fredag. Nu börjar jag komma in i mitt vanliga läsflöde, vilket är helt underbart. 

Den första boken är en deckare, "Det som göms i snö" skriven av Carin Gerhardsen. En bok som i början av boken indikerade vissa saker men ju längre jag läste desto mer insåg jag att det var så mycket mer komplext än jag först trodde. Boken har ett antal oväntade vändningar och man hålls på halster ändå till slutet innan man till fullo förstår hur allt hänger ihop. Den är annorlunda mot Hammarbyserien, den känns lugnare och mer eftertänksam. Det tog mig ungefär en tredjedel av boken att komma in i den helt och hållet, men där var jag fast! Väl värd att läsa.  

För några veckor sedan hade jag förmånen att lyssna på en föreläsning som Petter höll. Där hyllade han språket och beskrev den långa slitsamma väg han tog innan han erövrade språket och gjorde det till sitt. Därför är mitt andra boktips Petters "16 rader". Här finns många av hans viktigaste texter ur hans enorma låtskatt. Till de textavsnitt han valt ut har han skrivit förklarande texter så att läsaren får en djupare förståelse för hans textskrivande. En fantastisk förebild och en mästare på att beskriva känslor. 

Tredje boktipset är återigen en deckare, denna skriven av Jonas Moström. Det är den femte boken som handlar om både Natalie och Johan. Denna bok heter "Skuggorna ruva" och handlar om en ung tjej som försvinner på väg till Luciakröningen. Det är en lättläst deckare och läsningen flyter på bra om än jag inte riktigt tycker att den håller samma klass som hans tidigare böcker, det tog nog nästan halva boken innan jag hamnade i mitt vanliga läsflyt. Väl värd att läsa dock, men man bör ha läst de som kommit innan i serien. 

Plötsligt, en helt vanlig onsdagskväll kan jag tända eld i braskaminen, krypa ner under värmefilten och läsa en bok. Läsa utan att känna att det är något jag måste göra. Eller nu hittar jag på, egentligen finns massor att göra men det är ingen mat som absolut måste lagas. Alla recept är inskickade, kvar är att fila på några texter innan det enbart kommer att handla om korrektur. 

För allt det andra här hemma som blivit lite eftersatt de senaste månaderna finns ingen deadline.....därför får de vänta ett tag till. Ikväll är det jag i mitt soffhörn, en eld och ord som tar mig in i en annan värld för en stund. 

Myskväll, den bästa på länge, länge, länge.....

Hösten var färgglad i Umeå när jag och Maggan var där helgen som gick.

Söndag kväll, slappar i soffan och känner mig nöjd med mig själv. Helgen har varit snäll, jag har tagit några promenader, börjat tömma poolen men framförallt har jag kommit så långt i mina inskickade recept att jag kan börja räkna ner....hur underbart är inte det. Dessutom har jag hunnit umgås med vänner, vilken bonus. 

Nu är det kola, chutney, lite bakning, osttårta, en röra som passar till pepparkakor och förstås vietnamesisk creme caramel kvar. Det bör jag hinna laga till på kvällarna den här veckan om inget oförutsett inträffar. Håller tummarna att det går vägen.

Amerikansk morotstårta deluxe.

Minimorotstårtor.

Bakning på gång.

Promenadväder.

Härlig dag vid ån.

Härligt kladdig kaka.

Nuggets, nuggets, nuggets,,,,

Matlagning pågår!

Att vakna till på natten är nog inte så ovanligt. Vi är nog rätt många som gör det. Oftast vaknar jag av två anledningar, migrän eller toabesök där den andra orsaken är det som är vanligast numera.

Förut när jag vaknade till på natten kunde jag ligga vaken rätt länge innan jag somnade om, tankarna snurrade till än det ena än det andra och jag försökte lösa problem som definitivt inte går att åtgärda nattetid.

Natten som gick vaknade jag till och somnade inte heller om på en gång, men med en stor skillnad. Det tidigare ältandet nattetid hade förändrats, nu kände jag istället så skönt det var att ligga i sängen och njuta av täckets tyngd, kuddens sköna känsla mot kinden och jag lyssnade till alla små ljud jag kunde höra. Inget ältande så långt hjärnan nådde. Underbar känsla, då är det ju inte ens jobbigt att inte kunna somna om på en gång!

Nu märks det i alla fall tydligt att det är höst, de färgglada löven börjar singla ner på marken så snart kommer det att ligga fler där än det sitter kvar på träden. Ett annat tydligt tecken är ju mina vänner småfåglarna. När hösten går mot vintern kommer de närmare huset igen och kollar vad jag håller på med.

De sitter på mina fönsterbleck och tittar in, jag ser hur de flyger in under balkongtak och altan innan de återigen landar vid ett fönster för att hälsa  på mig. Är jag på övervåningen är det där de knackar på, när gillestugan är min hemvist ser jag dem där. Faktum är att på jobbet i måndags satt en liten talgoxe på fönsterblecket och tittade på mig när det var dags att fika.

När jag bodde i förra huset hade jag fullt med fåglar där, medan mamma säger att det inte fanns så många här där jag bor nu under den tiden. Det är ju lätt att tro att de kommer till mig för att jag matar dem....men icke....vi gillar varandra helt enkelt! Men jag kan inte låta bli att undra vad det är de ser och vad de tänker när de sitter på fönsterblecken och tittar in? Jag brukar i alla fall säga god morgon eller hej och önska dem en bra dag!

Vad ser mina små vänner när de tittar in?

"Nej och åter nej! skriven av Nina Lykke är en bok som har fått massor av fina recensioner. Därför var förväntan stor när jag öppnade boken för att läsa om Ingrid, Jan och Hanne och deras både komplicerade men samtidigt enkla relationer. 

Nu blev det inte riktigt så, jag kämpade för att komma in i boken, kämpade hårt för att börja gilla karaktärerna men upplevde att jag blev mest irriterad på dem. Visserligen brukar jag inte ha problem med böcker bara för att jag inte gillar huvudpersonerna men i det här fallet var det inte så.

Inte heller har jag problem med konstiga beteenden men när bajset grävdes ner vid grannens häck nåddes min smärtgräns....funderar på om jag ska inse slaget om boken förlorat eller om jag vid tillfälle ska ge den en ny chans? Hur som helst, läs den gärna och tala om för mig vad som borde få mig att gilla den!

Vilken fantastisk helg det blev. Härligt väder, umgänge och lagom mycket matlagning. När det blev fredag kväll kunde jag luta mig tillbaka i soffan, nöjd över att ha skickat in ett stort antal recept. Det innebar att jag kunde börja lördagen med en promenad innan det var dags att plocka undan utemöbler och annat som hör sommaren till, då inga texter pockade på att skrivas. I princip allt är fixat men utebadet är kvar. Det får vänta till nästa helg, kan ju tänkas att jag passar på att plumsa lite till innan det töms på vatten och luft. 

Sedan blev jag lite blondare i huvudet innan jag åkte ut och roade mig med vänner, en härlig kväll med massor av skratt och framförallt dans. Musklerna runt knäna och i höfterna gör sig påminda idag...ett helt okej träningspass alltså. 

Vad har jag sysslat med den här dagen då? Inte mycket, lite tvätt och en lång promenad på förmiddagen har varit de två största aktiviteterna. Under promenaden njöt jag av alla färger naturen bjuder på just nu, några träd har hunnit bli kala medan andra fortfarande har sina löv kvar, det rasslade och prasslade när vinden tog i. Fåglarna kvittrade glatt och fast det blåste lite småsnålt värmde solen där jag gick. En sån här dag tycker jag verkligen om hösten, om än höst innebär att vintern närmar sig. Vintern får dröja ett tag i alla fall, vi låter hösten härja minst någon månad till, det bestämmer jag här och nu.  

Nu försöker jag intala mig själv att jag är jättetrött så jag kan somna tidigt ikväll, väckaren kommer att ringa mitt i natten....fakiren i Gideå väntar när en ny dag gryr.