Att vakna till på natten är nog inte så ovanligt. Vi är nog rätt många som gör det. Oftast vaknar jag av två anledningar, migrän eller toabesök där den andra orsaken är det som är vanligast numera.

Förut när jag vaknade till på natten kunde jag ligga vaken rätt länge innan jag somnade om, tankarna snurrade till än det ena än det andra och jag försökte lösa problem som definitivt inte går att åtgärda nattetid.

Natten som gick vaknade jag till och somnade inte heller om på en gång, men med en stor skillnad. Det tidigare ältandet nattetid hade förändrats, nu kände jag istället så skönt det var att ligga i sängen och njuta av täckets tyngd, kuddens sköna känsla mot kinden och jag lyssnade till alla små ljud jag kunde höra. Inget ältande så långt hjärnan nådde. Underbar känsla, då är det ju inte ens jobbigt att inte kunna somna om på en gång!

Nu märks det i alla fall tydligt att det är höst, de färgglada löven börjar singla ner på marken så snart kommer det att ligga fler där än det sitter kvar på träden. Ett annat tydligt tecken är ju mina vänner småfåglarna. När hösten går mot vintern kommer de närmare huset igen och kollar vad jag håller på med.

De sitter på mina fönsterbleck och tittar in, jag ser hur de flyger in under balkongtak och altan innan de återigen landar vid ett fönster för att hälsa  på mig. Är jag på övervåningen är det där de knackar på, när gillestugan är min hemvist ser jag dem där. Faktum är att på jobbet i måndags satt en liten talgoxe på fönsterblecket och tittade på mig när det var dags att fika.

När jag bodde i förra huset hade jag fullt med fåglar där, medan mamma säger att det inte fanns så många här där jag bor nu under den tiden. Det är ju lätt att tro att de kommer till mig för att jag matar dem....men icke....vi gillar varandra helt enkelt! Men jag kan inte låta bli att undra vad det är de ser och vad de tänker när de sitter på fönsterblecken och tittar in? Jag brukar i alla fall säga god morgon eller hej och önska dem en bra dag!

Vad ser mina små vänner när de tittar in?