Nu är kuckelimuckmedicinen bredvid träningsmattan nästan slut. Otur med tanke på att jag absolut inte får sluta med mina ryggövningar. Ryggen är bättre, för varje dag som går märker jag en förändring. Fast det känns direkt om jag inte gör övningarna lika frekvent som jag bör. Alltså är det bara att vara tjurig och hålla i, det är då det hjälper att ha lite godsaker att muta mig själv med...

Jag tar dessutom små promenader varje dag. Det går bättre och bättre, nu gör det oftast inte ont alls när jag går. Det enda som hände idag var att jag blev rätt blöt innan jag var hemma igen. Men turligt nog är jag inte gjord av socker så med lite torra kläder var det löst. Spontana grillkvällar med grannarna och en och annan Marvelfilm hjälper även det tillfrisknandet så att det går åt rätt håll.

Min fläder som jag köpte i början av förra veckan grävde sonen ner i söndags, så nu behöver jag inte må dåligt över att den står i krukan längre. Nu är det då bara att hoppas att den tycker att läget är okej så att den överlever. Dör den är det i alla fall inte sonens fel, han gjorde nämligen precis som jag sa att han skulle göra. Men det är väl klart att den vill leva, busken vill förstås förse mig med massor av blommor så att vi alltid har fantastisk god flädersaft hemma.

I morse när jag vaknade trodde jag för ett ögonblick att jag var helt bra i ryggen. Det är positivt, för då är det nämligen på väg åt rätt håll. Jag orkade ta en något längre promenad på förmiddagen än under gårdagen. Inte blev jag illamående av smärta heller....underbart.

Träningsmattan i källaren får dock fortsatta besök av mig med jämna mellanrum, precis som det ska vara. Träningsvärken i armarna talar om att problemen i ryggen delvis beror på att jag slarvat med övningarna, som alltid när ryggskottet kommer....undrar om jag kommer att bli en ordentligare människa den här gången? Tillåt mig tvivla....

Belöningen när jag tränat!

Kämpa på!

Sommar i P1 intas bäst med en ryggrulle i svanken!

Jag är glad för alla som kan vara ute och njuta av vädret idag, det är jag men väldigt avundsjuk. Vääääääldigt avundsjuk....

Lite surt är det allt att jag inte kan ta del av det fina vädret fullt ut. Jag tvingar ut mig på nån kort, mycket långsam promenad ibland för att röra på mig, det är nämligen bra när man har ryggskott och inte är sned. Dessemellan är det övningar på träningsmattan växelvis med varm riskudde i svanken för att mjuka upp musklerna innan nästa övningstillfälle.

Ryggen är inte sämre, det är positivt, ibland inbillar jag mig att jag är lite bättre men sen går jag lite för långt och då mår jag illa av smärtan. Det är alltså en bit kvar och så länge det inte blir sämre är jag glad.

Men jag ska inte klaga, det finns positiva saker med detta också. Jag får äta kuckelimuckmedicin varje gång jag tränar, jag kan lyssna på många sommarprat i rad, jag tvingas verkligen vila, jag hinner tänka och filura hur mycket som helst. Tänkte börja läsa en bok igen, men se det gick inte. Koncentrationen räcker inte till för det, dessutom måste jag hålla upp boken med armarna och i dem har jag sjukt mycket träningsvärk efter alla ryggövningar.....

Så sommarprat, träning och kuckelimuckmedicin är livet just nu....dessutom ser jag ju solen genom fönstret!

En skål med kuckelimuckmedicin....som minskar hela tiden. 

Min träningsmatta får jobba hårt....eller om det är jag....

Idag tycker jag faktiskt lite synd om mig. Jag har ryggont utav helvete...för att prata klarspråk. Ländryggen värker och det strålar ner i båda benen. Vilket i och för sig är positivt, hade det bara strålat ner i ett ben hade jag varit sned i ryggen...
Varför jag fick ont i ryggen just nu är för mig en gåta...jag tycker att jag har varit snäll, inte bara med ryggen utan hela mig. Tydligen räckte det inte.

På grund av det onda är mitt mest frekventerade ställe just nu träningsmattan i källaren. Där gör jag mina ryggövningar varje timme och eftersom jag har så svårt att komma upp från golvet blir jag ofta kvar där stirrandes i taket med en ryggrulle i svanken. Men ibland tar jag mig upp och går en liten promenad här hemma, tittar på blommorna, på ogräset i gruset jag hade tänkt rensa, på fläderbusken jag skulle gräva ner idag (ångrar mig lite att jag inte gjorde det igår som jag först hade tänkt) men känner mig nöjd över det faktum att jag inte behöver klippa gräsmattan än på ett tag. Sen går jag ner till min matta igen och gör mina övningar....i en evig loop...

Men egentligen är det ju inte så hemskt, för trots allt är det inget farligt, det är bara ont och jag vet ju att det kommer att gå över även om det just nu känns lite besvärligt. Dags för mina övningar igen!

Det är skönt med semester om än vädret kunde ha fått vara lite varmare. Gillar inte riktigt att behöva ta sockar på fötterna för att tårna är iskalla.

Igår blev det en lyckad tur till Umeå. Jag köpte mig en fläderbuske som ska planteras och skor som passar mina fötter när jag ska vandra mellan byarna i Italien. Fast först får jag se till att vandra i dem så ofta som möjligt här hemma, skavsår vill jag inte ha. Men det blev inte bara inköp utan även gott fika och ett besök både på den Gamla butiken i Örsbäck och på bruket i Olofsfors. En helmysig dag då jag inte frös om fötterna....

Idag för tjugo år sedan döptes sonen utomhus på Hembygdsgården i strålande sol, även om det var tunga moln runt hela Bredbyn och risken för både regn och åska var stor. Men det blev inget busväder då, det kom idag istället, tjugo år senare med åska och spöregn. Bra planerat av vädergudarna. Idag gick det nämligen lika bra att äta tårtan inomhus.

Fast nu tittar solen fram igen, det passar bra för strax blir det tårta! Sol och jordgubbstårta hör ihop med dopdagen!

Marängtårta med hallon och jordgubbar. 

Nybakade ostfrallor med dinkel till frukost.

En semestervecka är till ända och jag har hunnit med både det ena och det andra. Lite fix, i härbret, i trädgården och i tvättstugan. Men mest har jag slappat i hängmattan, i en lämplig soffa eller under parasollet med en bok i handen. Sköna semesterdagar.

Det enda som stört mig är att traktens alla skator bestämt sig för att ha party här utanför medan jag fortfarande tycker att det är natt. Alla barnen, mostrar, fastrar, mammor, pappor och andra släktingar samlas runt vårt hus. Det tjattrar och lever om, ungarna har dessutom ett skrikande läte som skär genom märg och ben. Då är det svårt att sova.

Natten som gick tog jag ett snack med dem, jag berättade att det nog är säkrast för dem att flytta någon annanstans om de inte visar hänsyn och är lite tysta....vi får se natten som kommer om de lyssnade eller om de visar sig vara den våghalsiga sorten.

Visst skator är vackra, en och en, på bild, inte hela släkten samlad på min gräsmatta eller altan.

Ett litet boktips igen. Boken handlar om Amàr och hans familj. De kommer till Sverige när han bara är 3 år. Familjen finner sig väl tillrätta, det går bra och de kan flytta in i en villa i ett fint område. Men så kommer dagen när telefonsamtalet från hemlandet vänder upp och ner på allt. Från att ha varit en familj i harmoni förvandlas hemmet till en våldsam plats och splittringen är ett faktum.

Boken heter "Bortom solens strålar" och är den avslutande delen om Amàr skriven av Arkan Asaad. Har man inte läst de tidigare delarna går det att läsa boken ändå och finna stor behållning i den.

Trots den mörka tonen i boken är den ändå lättläst och orden flödar lätt. Det gör att det är svårt att lägga den ifrån sig innan sista ordet i boken är läst.

Här kommer två boktips, en deckare och en feelgoodroman. Jag läste ytterligare en bok av Lee Child i hans serie om Jack Reacher, ”Midnattslinjen” den senaste i serien. Ytterligare en direkt och rakt upp och ner bok men antingen var det för länge sen jag läste böcker av honom eller så har han ändrat sin berättarstil för jag var inte riktigt lika förtjust som jag brukar vara, om än jag sträckläste boken utan att kunna sluta.

Den andra boken lämpade sig även den att sträckläsas. Precis som många feelgoodromaner var den förstås väldigt förutsägbar...men vad gjorde väl det. Just förutsägbarheten är charmen med den typen av litteratur. Dessutom var det en härligt varm och fin bok. Väl värd att läsa. Den heter ”Sorgsna hjärtans trädgård” och är skriven av Abbi Waxman.

Sommardagarna växlar rejält vädermässigt. Under några av de fina dagarna har jag passat på att åka ut till härbret för att städa. Det är ett antal år sedan det fick en rejäl genomkörare så det var definitivt dags.

Det har tagit sin tid så hädanefter ska jag göra som jag alltid gjorde förut, städa upp på våren. Det blir så mycket enklare då. Dessutom passade jag på att sy nya gardiner dit ut, de gamla var blekta av solen så det behövdes. Tyget hade jag redan...inköpt 2006....

Nu är det fint och städat igen, så när lusten att åka ut faller på är det bara att göra det. Faktum är att det är ett litet paradis där ute. Enkelt och rofyllt.

Karin Alfredsson har skrivit en gripande roman om kvinnomisshandel, gemenskap och förtryck. Boken heter ”Skrik tyst så inte grannarna hör”. Bokens huvudpersoner är två kvinnor, en svensk och en från Zambia. De lever båda med män som till en början visar goda omtänksamma sidor men sakta men säkert förändras relationerna till att bli destruktiva.

Jag tycker att boken ger ett trovärdigt intryck om våldet inom hemmets väggar och sättet det byggs upp på är bitvis rätt så gastkramande.  En bok väl värd att läsa!

Igår kom några goda vänner hit och planerade vår stundande Italienresa. Då passade jag på att blanda till en kanna med Pimm´s sommarbål. Gott med massor av is och frukt. Med den som start och sedan sallad gick planeringen och letandet av hotell som en dans.

Idag har jag varit rätt nyttig också. Jag har sytt nya gardiner och annat smått och gott till mitt härbre. Tyget har funnits länge, ser att det är designat 2006....så balarna har legat i många år och väntat på att jag ska göra nåt av det. Men nu är det gjort, till slut. Det tog några timmar och tack och lov krånglade inte symaskinen överhuvudtaget förutom när jag kom till den sista sömmen. Helt smärtfritt ska det ju inte gå....

Nu ska jag snart förbereda mat till sonen som arbetar och kommer hem på sin rast för att äta, sedan tänker jag lägga mig tillrätta och läsa. Det har jag gjort mig förtjänt av tycker jag.

Frukt och is, nu saknas Pimm´s och 7up. 

Lite småplock i växthuset innan maten. 

Med den salladen i magen gick det bra att planera boende i Italien.

Här kommer ett litet boktips på böcker som inte är helt nya men ändå väl värda att läsa, om man inte redan gjort det.

Jag upptäckte för ett tag sedan att jag hade den femte delen om Rebecka Martinsson kvar att läsa, "Till offer åt Molok". Igår kväll var det ett lämpligt tillfälle att läsa den.

Det är Åsa Larsson som har skrivit bokserien där huvudpersonerna i böckerna alla kämpar med sina egna privata bekymmer, stora och små, förutom de mordhistorier de ska försöka lösa. Böckerna är lättsamma att läsa, men inte ytliga utan med ett aningen mörkt djup.

Det här med morgnar är ett eget kapitel. De följer inga mönster överhuvudtaget...eller så är det just det de gör....eller jag vet inte, känner mig mest förvirrad just nu. 

Min dag brukar börja runt klockan sex när klockradion väcker mig och sedan åker jag hemifrån strax före klockan sju. Ungefär en timme tar alltså mina morgonrutiner. 

Men allt som oftast händer det att jag vaknar en ganska lång stund innan klockradion börjar spela. Då kliver jag upp, startar kaffebryggaren, sedan lägger jag mig i sängen och läser morgontidningen på plattan, precis som de dagar jag vaknar när musiken börjar spela. Så småningom inser jag att det är dags att äta min yoghurt, ta på lite kläder, borsta några tänder och åka mot jobbet. 

Men det är här det brukar bli konstigt. De dagar jag har en timme på mig flyter allt på precis som det ska. Annat är det de dagar när jag vaknar i alla fall en halvtimme tidigare, om inte mer. Då är jag ändå inte klar förrän strax innan sju ändå, trots att jag haft längre tid på mig. 

Jag förstår inte hur det kan bli så....mina morgonrutiner som tar knappt en timme borde ju fortfarande ta knappt en timme fast jag börjar dagen tidigare. Jag undrar om jag kan skylla det på mucklorna? Eller så är det nån slags tidstjuv i farten....fast bara när jag tycker mig ha gott om tid. 

Ett vardags- och morgonmysterium helt enkelt. 

Jag bjuder på ett litet boktips idag, tycker att det är dags för det. Äntligen har jag kommit mig för att läsa den femte boken om Lisbeth Salander, "Mannen som sökte sin skugga". En andra bok skriven av David Lagercranz i Milleniumserien (de tre första skrevs av Stieg Larsson).

Återigen tycker jag att han har lyckats riktigt bra, boken är svår att lägga ifrån sig även om jag upplever att det är fler sidospår i den här boken än i de tidigare. Fast i slutet knyts alla trådar ihop på ett snillrikt sätt.

Att jag tycker att det var fler sidospår kan också bero på att jag har glömt bort hur de tidigare böckerna var uppbyggda då det var länge sedan jag läste dem.

Boken passar i alla fall alldeles utmärkt att läsa i hängmattan eller i skuggan under parasollen. Den funkar förstås att läsa en regnig dag i soffan också....även natten visade sig vara en bra tid att läsa den...om än inte så klok kanske....

Mitt i jobbet tog jag lite ledigt så att jag och sonen kunde åka till Stockholm några dagar. Han skulle på svenska UWC:s årsmöte några timmar i lördags men förutom den stunden hann vi med lite allt möjligt.

Vi åt mycket god mat. Bland annat den godaste Ramen jag ätit faktiskt, men det var inte det enda smaskiga som vi stoppade i oss. Förutom all mat så blev det ett besök på Djurgården där vi besökte Vikingaliv, en tur till Nationalmuseum och många härliga promenader i det fina vädret.

Nu har jag precis avslutat en arbetsdag och har en skön kväll att se fram emot. Lovely!