Peppar, peppar men jag tror faktiskt att bakterierna kan vara besegrade. Jag har ingen metallsmak i munnen längre och den extrema trötthet jag kände är borta. Visst, jag är fortfarande jättetrött men inte på det där förlamande sättet som gjorde att jag knappt orkade en promenad på femhundra meter utan att bli totalt slut. Eller som fick mig att gå och lägga mig halv sju på kvällarna efter att ha jobbat en dag.

Jag vågar inte riktigt tro att det är på riktigt men plötsligt förstår jag hur mitt normaltillstånd ska vara....igår orkade jag till och med vara vaken till klockan elva....bara en sån sak.

Att jag igår dessutom orkade jaga bort dammråttor och annat skräp som tagit golvet i besittning under den senaste månaden utan att säcka ihop blev en bonus. Nu slipper jag skrapa mig under fötterna när jag går och lägger mig. Bara en sån sak gör ju att jag mår bättre.

Nu laddar jag för en ny arbetsvecka med hoppet att jag inte behöver gå och lägga mig direkt när jag kommer hem för att jag är så förtvivlat trött. Yeey, jag är på gång igen, peppar, peppar!

Polkagrisarna i fönstret lystes upp fint av solen i morse.