Ibland känns det som om orden inte vill. De sitter och tjurar och vägrar komma ut i nån ordning. Fingrarna gör sitt bästa för att locka ut dem, för fingrarna vill flyga över tangentbordet. Istället får de vara förvånansvärt stilla. Om fingrarna mot förmodan lyckas locka fram några ord blir orden raskt utsuddade och ersatta med nya. För att suddas ut och ersättas med, ja vadå? Ofta precis de ord som dök upp först. Undrar om det jag drabbats av kan liknas vid skrivkramp? Kanske. Eller så beror oförmågan att skriva ihop något på det faktum att veckan som gick innehöll ett antal examinerande seminarier och en hemtenta som skulle lämnas in. Faktum är att om jag vore ett litet ord skulle nog även jag tjura....vilja vila lite. 

Då är det skönt att ta en paus och jobba ute i trädgården. Men inte för mycket, lagom mycket. Kanske har jag blivit klokare än jag brukar vara när det kommer till trädgårdsjobb. Jag har insett att allt inte behöver göras på en gång utan det går bra att ta lite i taget. Faktum är att det blir roligare då. I alla fall dagarna efteråt, då träningsvärken från helvetet inte infinner sig som den annars brukar göra. Vad hände liksom? Är jag vuxen och klok nu?