Natten som gick blev det strömavbrott. Eller natt, det var fram på morgonkvisten. Strax efter halv fem för att vara exakt. Jag sov så gott och drömde söta drömmar när ett knäpp gjorde att jag vaknade. När jag öppnade ögonen var det kolsvart i huset. Tog mig upp ur sängen och kollade ut genom fönstret. Det var lika svart i alla andra hus så jag gick och la mig igen.

Det var då jag återigen insåg att jag och mörker inte är någon vinnande kombination. Jag provade att sluta ögonen men inte kunde jag tänka mig att somna i ett kolsvart mörker. Lite konstigt jag vet, det borde ju underlätta. Men inte för mig. Jag skulle till exempel aldrig kunna sova med en ögonmask på mig…måste snabbt kunna öppna ögonen och se omgivningen. Efter att tjurigt vägra somna under drygt en timme slumrade jag ändå till. Vaknade återigen av ett knäpp, denna gång av att strömmen kom tillbaka. Tunga ögonlock ville genast somna om men se inte gick det för sig. Jobbet kallade….

Juldagskväll och jag ligger i mitt soffhörn med äppelglögg serverad i en av julklappsmuggarna. Summerar en julhelg som gick alldeles för snabbt, precis som vanligt, men som var sådär fridfull, lugn och skön som bara en julhelg kan vara. Känner mig priviligierad som känner så, jag vet ju att det är långt ifrån så överallt. 

Skrapdan var precis som en skrapdag ska vara. Löftesrik, magisk och alldeles underbar. Fast lite för kall för min smak. Jag kände stor tacksamhet att jag inte längre har några tomteuppdrag hela kvällen den 23:e, för då hade jag nog förmodligen blivit kall om tårna. 

Julafton var inte mildare den, en tur till kyrkogården tillsammans med sonen under förmiddagen för att tända ljus, sen höll jag mig inne resten av dagen. Strax efter lunch kom mamma, min morbror och hans familj. Det blev en julafton med skön samvaro, god mat, skratt, allvar och förstås både Kalle Ankas jul och Karl- Bertil Jonsson....lite finska covers på det så var julaftonen fulländad.  

I morse klev jag upp tidigt som vanligt för att gå ut och titta på fackeltåget och alla marschaller. Jag fick sällskap av en av mina kusiner och vi promenerade tillsammans genom byn för att möta juldagsmorgonens magi i kylan. För i morse var det riktigt kallt, det nöp rejält i kinderna så det var gott att komma in sen. 

Grötfrukost innan delar av familjen åkte hem till Dalarna, därefter blev det en lugn dag som avslutades med julklappsöppning i braskaminens sken. 

Nu njuter jag som sagt i mitt soffhörn. Glöggen smakar särdeles bra i min nya mugg!

Den här helgen har varit alldeles underbart lugn och skön. Landade hemma i fredags med vetskapen att en ledig vecka ligger framför mig. Det innebär att söndagen inte så mycket handlat om att mentalt förbereda mig på att jobba imorgon. Istället har jag gått runt här hemma och småfixat lite. 

Tomten var lite vild och galen så han kom med vår gran redan idag och inte några dagar innan julafton som han brukar. Granen är liten det här året men den skimrar precis likadant som våra granar brukar göra. En riktig disneygran även i år alltså. 

Då när jag låg och njöt av att se på den skimrande granen hörde jag plötsligt ett tyst tipptappande....det var alla tomtar som kom smygande från tysta vrårna. Några dagar för tidigt även de. Men vem är jag att protestera, det blir lugnast och skönast stämning om de får göra som de vill, tomtarna. 

Nu har jag precis avnjutit julens höjdpunkt. Avsmakning av årets sichuanälg, direkt från mammas spis. Den fick mer än godkänt även detta år. Mer än godkänt! 

Tredje advent, redan. När jag vaknade i morse föll det riktig julsnö. Ett lätt fluffigt täcke hade tagit över gården och bron. Tyckte mig se några små fotspår efter tomtenissen som bor på vinden i den lätta snön men helt säker kan jag inte vara. Tomtespår eller ej, det behövdes ändå skottas. Med så lätt snö kunde till och med jag tänka mig att skotta lite. Nu tog jag inte allt, utan bara lite, resten fick traktorn ta senare under dagen. 

Förutom att skotta så lite snö som möjligt har den här helgen ägnats åt mycket vila men precis som min pappa alltid gjorde när det var tredje advent har jag kokat knäck och kola. Nytt för i år var att jag hade köpt en sån där knäcktratt. Något jag tyckt känts onödigt men när det gäller den onödan tar jag tillbaka varenda sån tanke jag haft. En knäcktratt är den absolut bästa "nödan" man kan ha. Har du ingen ännu, köpt en. Bara köp en. Förutsatt att du tänker göra knäck eller kola förstås. Det blev i alla fall ett gäng godsaker, så nu finns det när det blir jul. Fast känner jag mig själv rätt kommer jag att tjuvsmaka....

 

Snart är det dags att fira Lucia igen så i köket har min fina lilla tärna fått komma upp ur källaren för att sprida ljus. På tisdag sprider alla andra tärnor, lucior och stjärngossar ljus och värme. Hoppas jag får se nån!

 

Nu har jag lagt mig i mitt soffhörn så mätt så det känns som om magen ska spricka. Tänker mig att katten i Kattresan kände precis så här innan magen sprack. Varför det är så? Jo, jag har varit på Gästis och ätit julbord, ett julbord så fullt av godsaker att det inte gick att smaka av allt. I alla fall kunde inte jag det. 

Promenaden hem var skön men alldeles för kort för att den överväldigande mättnadskänslan skulle ge med sig. Så alltså, soffhörnet....helt perfekt! Jag avslutar den här adventssöndagen med en film på teven under värmefilten. Också helt perfekt!

Nu är den här igen, den mörka perioden på året som ändå är så ljus. Fylld av ett skimmer som lyser upp, ljuvliga dofter sprider sig från köket och godsaker blir till allteftersom. Advent, en ljuvlig tid. I alla fall är det så för mig. Jag vet att adventstiden kan upplevas stressig av många men jag har lärt mig att göra det som känns viktigt för mig och inte ägna mig åt en massa måsten. Advent blir så mycket ljuvligare och julen kommer ändå. Som sonen sa vid nåt tillfälle för länge sen, det viktigaste är ju ändå att vara tillsammans. 

Fast nog finns det traditioner (läs en hel del) som är viktiga även för mig. Som att baka mormors sockerskorpor till exempel, göra lite julgodis och förstås.....det traditionsenliga adventsfikat varje söndag under advent. Idag kommer fikat att bli en fin start på tiden fram till jul. 

Ha nu en fin njutningsfull adventstid, det ska jag göra mitt allra bästa för att ha!

Söndag eftermiddag och det är dags att summera veckan som gått. Som vanligt en intensiv arbetsvecka, men rolig och lärorik. När fredagen väl kom var det skönt att slappa i soffan framför några filmer. Igår blev det en promenad, ytterligare film och sen förfest och pub i Kubbe/ Norrflärke. En trevlig energigivande kväll tillsammans med goda vänner. Precis vad som behövdes så här när vi snart är mitt i november. 

Med tanke på gårdagens party var dagens plan att ta nån promenad, tvätta lite och sen inte göra så mycket mer. Döm om min förvåning när jag överraskade mig själv med att putsa alla fönster på utsidan efter promenaden. Låt mig säga att det var välbehövligt. Till slut tycker alltså även jag att fönstren blir för smutsiga. Men det verkar vara en årlig tilldragelse, för det är ganska exakt ett år sen sist.

Men inte nog med att jag putsade utsidan, plötsligt kom energin till puts även på insidan. Hur gick det till? Vad hände liksom?  Jag har ingen förklaring men det känns skönt att veta att jag kan om jag vill. Att jag inte bara är en latmask på helgerna. 

Fast nu är det nog med fixande, nu är det latmasksysslor resten av den här dagen! 

Himmel vilken grådassig helg det har varit, vädermässigt alltså. Även om jag inte gjort särskilt mycket mer än att slappa, promenera, laga lite mat, tvätta och slappa igen så känns inte helgens innehåll grådassigt. Snarare varmt och omfamnande. Jag har verkligen njutit av att tända ljus, se film och serier och värmas av filten i soffhörnet. 

Idag passade jag faktiskt på att baka lite, insåg ju att det är kladdkakans dag imorgon. Då kan det vara gott med lite gofika. Fast helt säker på hur lyckad den blev vet jag inte ännu....jag experimenterade lite med ett av mina recept nämligen. Förhoppningsvis smakar den toppen, var för sig smakar i alla fall alla ingredienser gott så kladdkakan borde vara lyckad. Håller tummarna och har jag tur blir det nån liten bit kvar till på tisdag när jag firar ännu ett år. 

Så är jag hemma igen efter några härliga dagar i Skåne. Det var sonens julklapp till mormor innan pandemin som äntligen blev verklighet. Vi hade tur med vädret, om än det bitvis var lite disigt och dimmigt så sken solen på oss en hel del. Fast även när solen inte sken var det varmt. Riktigt "utan jacka väder", så nog njöt vi allt. 

Det blev några favoriter i repris och en ny plats, Eklaholm. Jag brukar inte titta på Karl Fredrik men nu måste jag nog göra det för att se om jag känner igen mig. En riktigt mysig liten handelsträdgård, jag blev positivt överraskad. 

Idag har jag varit ledig så då passade jag på att tvätta, ta en promenad och fixa granar till december. Skönt när det är gjort. Så även om jag egentligen vill ha sommar igen får snön komma för min del nu. Även om jag helst ser att det dröjer ett tag. 

Imorgon är det jobb igen men det blir en kortvecka innan helgen är här. Det blir skönt! 

Ligger i soffan och summerar ytterligare en härlig, energigivande helg. En helg som till största delen tillbringats med Maggan. Båda var vi mycket trötta. Så när vi sågs i fredags tittade vi på varandra, fnissade lite åt tröttheten som syntes i den andras ansikte och njöt av att vara fredagströtta tillsammans. 

Efter en god natts sömn åkte vi så till Umeå, tog in på hotell och sen var det Nolia ölmässa som gällde. Många små bryggerier som bjöd på provsmakning av öl eller annan dryck...eller bjöd....det var inköp av ölkuponger som gällde. En kupong, en ölsort att prova. Eller något annat för den delen. Vi testade till exempel en crème brûlée med knäckig yta och smak av whiskey. Smaskens! 

Sammantaget en mycket fin mässa, trivsam stämning och trevliga människor. Så mycket energi i en enda helg. Tack för det! Ser fram emot nästa år redan nu. 

Utsikten från hotellet. 

Blickar redan mot mässan nästa år!

Tack för oss, den här gången! 

Ännu en vecka som snart kan läggas till handlingarna. Som vanligt har den varit intensiv med en fin avslutning. Gårdagen bjöd på både spontana aktiviteter och planerade. Den började med en spontan skogstur tillsammans med en god vän. Med hem följde ett gäng trattkantareller som nu ligger på torkning. Sen en sen länge planerad middag med en annan god vän. Mat, gott vin och surr om stort och smått. Energipåfyllning deluxe. Sammantaget en riktigt bra lördag. 

Den här dagen började med lite bak och fotografering inför receptdeadline. Därefter en blöt promenad i regnet. Med det gjort kan jag nu med gott samvete slänga mig ner i soffan och kolla in nya avsnitt i de serier jag följer. Så om ni vill mig nåt idag vet ni var ni kan hitta mig....i mitt favorithörn under värmefilten.

Idag tog jag en promenad till vår fäbod med samma fixare som hjälpte mig i våras när dörren till stugan var uppbruten. Just den här dagen skulle vi se om vi fick upp dörren till boden där nyckeln var borta. 

Vi hade inte behövt oroa oss för att få upp dörren. Både den och ytterdörren var uppbrutna...igen. Den här gången med värre åverkan än förra gången. Lite märkligt, varför just vår stuga? För andra gången? Vad tror de att vi har för värdefulla saker där mer än gamla tallrikar, madrasser som mössen festat på, torrvaror sen morfars dagar och annat som inte har något större värde. 

Hur kan man känna glädje av att bara förstöra, det övergår mitt förstånd....och långt in i skogen dessutom...ingen har i alla fall tagit sig in för att laga mat eller sova där. Då skulle det sett annorlunda ut. 

Nåja, det är som det är. Vi lyckades i alla fall stänga och låsa dörren igen. Blir spännande att se om de som förstört och brutit sig in är färdiga nu eller om de tänker göra nya försök.

Hur som helst, vädret var ljuvligt, omgivningarna lite underbara som vanligt och jag hade kaffe med mig så lite härligt var det ändå. 

Det stämmer inte, det kan inte redan vara oktober. Okej, jag ser ju i naturen att hösten tar för sig allt mer. Men oktober? Redan? Det var ju nyss augusti. Vad hände med september liksom? Nåja, det är bara att kapitulera och göra det bästa av situationen. Den här morgonen gör jag det genom att tända ljus, tända en eld i braskaminen och njuta av en mugg morgonkaffe under värmefilten.  

Som vanligt tyckte min kropp att det var en bra idé att vakna samma tid som jag normalt kliver upp när det är vardag. Men så mörkt det var ute just i dag. Tröttheten kändes nästan förlamande. Plötsligt insåg jag att nu är det enbart mörka morgnar som står till buds under en lång period. Jag är väl medveten om att det inte varit ljust på morgonen veckan som gick heller, det vittnade reflexvästen som kom fram under morgonpromenaden om. Fast så mörkt som det var idag....måste ha något att göra med att det är den första dagen på oktober. 

Ja, ja. Det är som det är. Nu tänker i alla fall jag se till att göra den 1:a oktober till en bra dag. 

Ännu en vecka har gått och september börjar lida mot sitt slut. Tidigare i veckan visade väderprognosen på regn hela helgen, men så har inte varit fallet. Det innebar att den här dagen passade ypperligt att göra några höstsysslor ute. Älvorna har flyttat till varmare trakter och tomma krukor har förpassats till förrådet. Fortfarande finns saker att göra ute, som att ta in solcellsbelysningen, rensa ur hallonsnåret och klippa bort gamla fröställningar från klasespirean. Därefter återstår att göra höst på gravarna men det närmar sig färdighöstat utomhus. 

Nu ska jag ladda för en ny arbetsvecka, jag ska bland mycket annat delta i två föräldramöten under veckan och prata om vikten att läsa med sina barn, förbereda några nätverksträffar, delta i egen fortbildning plus en mängd andra träffar och möten. Det innebär att resten av dagen består av soffläge, filmer eller serier nonstop till dess att det är dags att gå och lägga sig. Så laddar jag för nästa arbetsvecka! Hur gör du?

Höststädning i trädgården, passande sysselsättning sista söndagen i september.

Vad har hänt min älvpojke? Enbart en avhuggen fot finns kvar. 

Söndag igen, ruskigt väder ute men inte det värsta ändå. Regnet hänger i luften men än så länge är det bara lite småstänk som kommer. I torsdags kom sonen hem på en snabbvisit så helgen har varit särskilt bra. Vad gör väl lite regnrusk då. 

Igår kväll avslutades badsäsongen på altanen, idag töms poolen. Lite motvilligt men det gäller att passa på, det ser ut att bli uppehåll de närmaste dagarna. Då hinner badet torka upp innan det töms på luft och plockas ihop för att vinterförvaras. Sen är det bara att vänta till våren innan det plockas fram igen. Just nu känns det avlägset men vips är vi där igen. Fast först är det lite höst, lite jul och vinter. Men sen....

Förutom att tömma poolen idag handlar söndagen som vanligt om en förmiddagspromenad, kaffe hos mor och den vanliga matchen mot tvättamöban. Men sen är det ingen vanlig söndag eftersom det är sista kvällen sonen är hemma för den här gången. Skulle tro att det blir nån film eller serie efter middagen ikväll. Det gäller att passa på när jag har sällskap nere i soffan! 

 

Det här har varit en skön vilodag. Med tanke på att söndagen som normalt är min vilodag användes till att vara röstmottagare var det välgörande med en ledig dag. Jag har gjort de där sakerna jag normalt gör en söndag, tagit en promenad, druckit kaffe hos mor och gått en match mot amöban i tvättstugan. En match jag faktiskt ser ut att vinna. 

Mitt soffhörn har också fått tjänstgöra idag. Jag hade både avsnitt i serien om House of Dragon och Maktens ringar att se ikapp. Lagom ansträngande när både hjärna och kropp kändes trött. 

Den här dagen har sett till att jag imorgon är laddad för jobb igen.

Av en man längre bort på min gata fick jag ett helt fat med fina äpplen.

I går kväll började jag titta på en serie på Netflix. Tänkte kolla på ett, högst två avsnitt men det gick fort att komma in i flödet av, bara ett avsnitt till. Med tanke på att alla avsnitt var minst fyrtiofem minuter gick timmarna. Plötsligt var det söndag och klockan visade tre. Med två avsnitt kvar insåg jag att det nog kunde vara klokt att försöka sova istället. Motvilligt stängde jag ner teven och kröp i säng. 

Trots mitt tevetittande halva natten vaknade jag tidigt. Så onödigt. Låg ändå kvar i sängen ett tag och slöade med en mugg kaffe innan jag tog en promenad i det fina vädret. När jag kom tillbaka hem bestämde jag mig för att den här söndagen var en bra söndag att börja "hösta" i trädgården. Dagens uppdrag fick bli att kantskära runt stenarna i rabatten på framsidan. Med tanke på att ryggen varit skör ett längre tag så fick det räcka så. Men jag hade ryggkorsetten på så det var stabilt för ryggen...förhoppningsvis innebär det att jag inte får några bakslag. 

En sak jag kan konstatera är att det inte är någon höjdare att äta innan korsetten åker på för utejobb, den klämde bra över magen. Bitvis kändes det som om den försökte pressa ut maten igen. Det hade nog varit bättre att vara lite hungrig och äta sen. Nåja, förhoppningsvis kommer jag ihåg detta till en annan gång....har dock ingen större förväntan att det blir så. 

Nu tvättar jag, sen ska jag kolla på de två sista avsnitten av nattens serie. Ska bara vattna blommorna först. 

Några sista skälvande dagar kvar av augusti och idag är luften annorlunda. I morse vaknade jag av att jag frös. Insåg att det var dags att plocka ut myggdörren i sovrummet. Då, när det var gjort, det var då jag insåg det. Sommaren lider mot sitt slut och snart är det höst. Det innebär att det snart är dags att börja höststäda i trädgården. Idag med solen som skiner kunde ju vara ett lämpligt tillfälle att börja. Men nä...jag har ingen lust.         

Så frågan är ju då, vad gör man en solig söndag i slutet av augusti? Tja, tar nån promenad, fikar hos mor, tussar runt och gör så lite som möjligt, lagar och äter lite mat. Precis lagom om du frågar mig!

Igår när det inte var så soligt stod jag tillsammans med några andra loppisförsäljare uppe vid Mivas återvinningsstation och krängde grejor. Trots den regniga dagen var det faktiskt riktigt välbesökt och när det var dags att packa ihop att jag tjänat ihop en hyfsad slant som skickades till sonen. Trots allt var det mest hans saker som såldes. Så det var inte mer än rätt. Det som inte såldes lämnade jag till Startpunkten, det innebar att ingenting mer än några osålda kokböcker fick följa med hem igen. Perfekt!

Nu är det rejäl rull på tillvaron igen. Den här helgen har bjudit på vila, umgänge och en rejäl dos energipåfyllning. Perfekt inför morgondagen när den fjärde arbetsveckan efter semestern tar sin början.

I fredags efter jobbet tog jag en tur till skogen. Klättrade över stock och sten uppför berget och satte mig där och lyssnade till naturljuden. Det var en mycket bra början på helgen, genomsvettig men lugn i sinnet. 

Igår hann jag både fixa lite här hemma innan grannen ringde vid middagstid och bjöd på middag. Så härligt att sitta på deras altan och lyssna till regnet och äta gott. När regnet gav sig senare på kvällen bytte vi altan och hoppade i bubbelbadet. Där satt vi och surrade till dess att lördagen övergick till söndagen. 

Jag kan konstatera att mitt bad blivit väl använt den här sommaren. Två, tre gånger i veckan har jag njutit av det varma vattnet och bubblorna. Så ljuvligt. Ett av mina bästa "lyxköp". 

Idag har jag, efter den sedvanliga promenaden och kaffet hos mor, ägnat mig åt det vanliga söndagsstöket. Det handlar bland annat om den vanliga matchen mot tvättamöban, att krukväxterna ska få sitt vatten, lite receptskrivande och att se till att ge mig själv tid att vila inför kommande arbetsvecka. Snart är jag redo för en ny vecka, men inte ännu....

Jag är lite konstig ibland, det vet jag. Natten som gick vaknade jag plötsligt och hade drömt en mardröm. Lätt chockad för det var länge sen sist. Det var något konstigt om kyrkor med zombier som inte var riktigt zombier. De bets och försökte fånga en och för att bli av med dessa varelser (som såg rätt normala ut ändå) behövde man kasta något på dem för att de skulle försvinna. Vad det var som skulle kastas var oklart dock...det kommer jag inte ihåg....

Hur som helst där vaknar jag mitt i natten, klockan ett, är akut kissnödig och fortfarande lätt rädd efter drömmen. Ja jag vet, den var overklig men rädd var jag ändå. Jag menar, det var ju mörkt, både ute och i mitt hus. Då börjar jag fundera på det här med spöktimmen igen. Följer den sommartiden eller inte. Om den inte följer sommartiden så hade det ju varit lugnt att gå upp på toa. Eller lugnt, där överdrev jag kanske en aning….Men, och det här var för mig i natt ett stort men, om spöktimmen istället ligger mellan klockan ett och två när det är sommartid så var ju plötsligt läget ett helt annat. 

Nåja, efter att ha försökt skaka av mig läskiga drömmar hade jag inget annat val än att gå upp ur sängen och lätta på trycket. Jag motstod impulsen att tända upp i hela huset och kröp istället ner i sängen igen. Fast det dröjde länge innan jag lyckades jaga bort spöken och annat oknytt så att jag kunde somna igen...

Innan jag släcker lampan ikväll ska jag se till att damma av min drömfångare. Kanske var den för dammig för att lyckas jaga bort de stygga drömmarna. Hoppas det, för i natt vill jag inte kasta saker på zombier som bits i en kyrka. Bara så ni vet!

Dags att summera ytterligare en vecka. Andra arbetsveckan efter semestern gick snabbt. Fler var tillbaka på jobbet efter semestern så det var inte så ensamt längre och jag tycker nog att hjärnan fungerade lite bättre. Inte för att den gått in i sitt riktiga jobbarläge ännu men den var aningen skarpare. Det tar sig. 

Helgen har bjudit på ömsom regn, ömsom sol. Det har gjort att jag både hunnit med att streama film och slöat som sig bör samt varit lite nyttig utomhus. Inte jättenyttig, bara sådär lite lagom. Planterat några nya blommor i krukorna på bron. Det räckte så, känns väldigt dumt att överdriva nyttigheterna. 

Efter förmiddagens härliga promenad blev det dags att ta itu med amöban i tvättstugan. Den hade växt sig stor nu några veckor. Än ligger jag under men snart så är jag i ledning, hoppas jag i alla fall. Lite annat småfix här hemma bara, som att förbereda mat, så är jag snart redo att tackla en nya arbetsvecka.

Hallå vardag, här kommer jag igen!

Det är skönt med lördag efter första arbetsveckan. Veckan gick bra men nog tar det ett tag att få hjärnan att börja fungera fullt ut. Det blev någon slags lucköppning när det handlade om saker som skulle göras. Av någon anledning tror jag alltid att jag ska komma ihåg vad jag hade planerat att ta tag i efter semestern. Tänk att jag aldrig lär mig. Ett exempel. Innan semestern hade jag påbörjat en informationspresentation som jag inte orkade göra klart. Gissa hur enkelt det var att komma ihåg vilka delar jag tänkt ha med när jag började arbeta i måndags? inte enkelt alls. På en tiogradig skala var det på minussidan....nåja när jag loggade ut igår kväll kunde jag sätta check på två inspelade presentationer. 

Men nu är det helg, inget jobb alls. I morse hann jag i alla fall ta en promenad innan regnet började falla. Efter den har det passat utmärkt att göra precis ingenting. Eller ingenting, nu hittar jag på. Nog tänker jag att titta på film räknas som nånting. Så det är det jag har gjort och gör till ikväll. Då ska jag ta en kort promenad över till grannen. Det är ju också nånting. Nånting mycket trevligt!

Jaha, då var den här igen. Sista dagen innan det är dags att börja jobba. De fyra lediga veckorna gick verkligen snabbt. Men förutom veckan med covid har jag haft en fin semester. Jag har både fått umgås med sonen, slappat och slöat här hemma. 

Igår var jag på hembygdsgården på dans- och spelmansstämman tillsammans med goda vänner. Solen sken och musiken flödade. Som alltid fascineras jag av de människor som verkligen kan traktera ett instrument. Hur lekande lätt det ser ut fast det kräver oändliga timmar med övning för att nå dit där det ser så där lekande lätt ut. Något annat som slog mig extra starkt var den uppenbara gemenskap som finns mellan musiker, i alla fall de som var på hembygdsgården igår. En gemenskap som visar sig i form av respekt för andras kunnande och en ödmjukhet som gör att de som ändå är aningen skickligare låter alla lyftas fram i rampljuset. Det är fint att se och gör mig en aning avundsjuk. Men inte missunnsamt, utan mer en varm avundsjuka. 

Idag går tvättmaskinen för fullt och jag har förberett lite mat inför veckan som kommer. Det kan vara gott att finna. Nu har jag ett antal timmar av seriöst slappande kvar, sen är det dags för jobb. Med tanke på hur motigt det känns är jag ändå djupt tacksam att jag verkligen gillar det jag gör på dagarna. Misstänker att det tar en kvart ungefär innan jag är inne i allt igen. Fast än tänker jag inte tagga upp, jag har en hel kväll kvar!

Idag börjar min sista semestervecka för den här gången. Jag tycker alltid att lediga dagar går för fort men den här perioden har gått löjligt fort. Därför ska det slappas maximalt, jag ska verkligen gå all in när det gäller slappande. Det mest ansträngande jag ska göra är att ta nån promenad, möjligtvis tvätta lite men sen ska jag slappa. 

Ligger just nu och slötittar på repris från nattens stavhopp. Hisnar vid tanken på hur högt de hoppar. Alltså Duplantis med ett nytt världsrekord, 6 meter och 21 centimeter. Tänk att hänga där upp och ner i luften med en böjd stav för att sen segla över ribban. Hisnande är ordet och jag inbillar mig att det krävs en hel del mod för att lita på att staven inte går av. I alla fall till en början. Jag menar på en skala, hur kul skulle det vara att landa på skallen utanför matten...

Nåja här ska inte hoppas varken stavhopp eller ens jämfota. Istället ska jag nog se klart sista avsnittet av The Umbrella Academy på Netflix. Ja, det ska jag. Sen...ja säg det. Alltid går det att kolla in nån Star Wars eller Marvelfilm. 

Alltså, jag sover gott de allra flesta nätter men ibland händer det att jag vaknar till och börjar fundera på helt ovidkommande saker. Till exempel om pingviner har knän eller varför dammråttorna oftast samlas i hörn. Häromnatten började jag dock tänka på en helt ny sak. Det här med spöktimmen och sommartid. Jag menar, under vintern så är ju spökena i farten timmen efter midnatt. Men hur är det egentligen när vi har sommartid? Flyttas spöktimmen också fram en timme eller är den kvar där den brukar vara? 

Jag tycker att det är viktigt att få veta om det är mellan midnatt och ett eller mellan ett och två jag ska hålla utkik efter spöken. Eller lever spöken loppan och får hela två timmar till förfogande under sommartiden? Tanken på att de kanske har två timmar till förfogande gör mig lite nervös därför skulle jag verkligen vilja ha svar på den här så viktiga frågan. Så sitter du inne på svaret dela gärna med dig av din visdom!

Hur det gick till har jag ingen aning om men plötsligt har mer än halva juli månad gått. Åkte från ett visserligen regnigt, men ändå hyfsat varmt Lund igår och kom hem till ett halvsvalt och grådassigt Bredbyn. 

Veckan hos sonen i Lund gick verkligen fort. Vi fixade i hans nya lya, åkte på utflykter, tog promenader och åt gott. En härlig vecka som gick alldeles för fort. Imorgon börjar han jobba och min tredje semestervecka tar sin början. 

Planen för resten av semestern är att ta det lugnt och göra så lite som möjligt. Känns inte som om det kommer att vara svårt att uppfylla. Jag är som sagt en mästare på att göra ingenting. 

Efter att inte ha varit sjuk de senaste två åren var det väl min tur nu. Inte helt önskvärt när det gäller tiden men när jag överväger alternativen så var det en himla tur att jag inte blev sjuk medan jag var kvar i London. Det hade varit väldigt surt att missa ABBA-konserten och att sen kanske inte kunnat ta flyget hem som planerat. Som tur är mår jag bättre redan idag, även om jag fortfarande inte är helt fit for fight.

London var magiskt, lagom värme i en storstad och precis så skönt avslappnat utan en massa planer som jag gillar när det är semesterdags. Ja, förutom ABBA då som var hela anledningen till resan. Tänk att det var 29 år sedan vi var där tillsammans senast, Maggan och jag, väljer vi att åka tillbaka om lika lång tid igen kommer vi att vara 87 år...det ni! 

Nu kämpar jag dock hårt för att blir frisk igen, helst igår med tanke på att det var då jag skulle ha åkt ner till Lund med sonens saker till nya lägenheten. Sen skulle vi tillsammans åkt till Stockholm mitt i veckan för att se nya Thorfilmen. Men med tanke på hur mycket bättre jag mår idag är det inte helt osannolikt att jag faktiskt har tillfrisknat till dess. Fast vi får se. Men ändå, hur surt det än är att ha blivit sjuk är jag tacksam att jag blev det när jag väl kom hem och att jag redan mår så mycket bättre. 

Ändå.....lite känner jag mig som de här tilltrasslade ledningarna i Londons tunnelbana....inte så vackra att se på...fast lite fulsnygga trots allt. 

För en vecka sen var det en härligt, solig söndag. Idag är det desto gråare och regnigare. Faktum är att hela helgen haft trist väder. Igår höll det dock uppe några timmar när firandet av två femtioåringar tog sin början. Då gick det alldeles utmärkt att samlas utomhus ett tag innan alla gäster fick gå in. Det var en varmt firande med massor av god mat och trevligt sällskap. 

Idag tvättar jag undan för att se till att alla kläder som eventuellt vill följa med till London kan göra det. Det bästa skulle ju vara om jag faktiskt kunde bestämma mig redan idag för vad som ska följa med men det kan jag inte. Av någon outgrundlig anledning har jag ett stort motstånd mot att packa i förväg. Hur gärna jag än vill går det inte. Spelar ingen roll hur länge jag ska vara bort eller hur långt jag ska åka för den delen.  Däremot är jag som sagt alltid noga med att ha alla kläder rena så att inget behöver tvättas sista dagen. Fast med tanke på att jag jobbar fulla dagar ändå till dess att jag åker skulle det vara smart att packa redan nu...men smart...inte jag. I alla fall inte när det kommer till att packa.

Nu är det sommar, ingen tvekan om det. Visserligen pågår en jakt mellan solen och regnmolnen och de byter av varandra på himlen men det är skönt ute. Inte kallt så att tårna fryser, utan härligt och shortsvarmt. 

Igår låg jag på soffan i växthuset. Jag slöt ögonen och lyssnade till fåglarnas kvittrande, humlornas och flugornas surrande, en och annan gräsklippare och trafiken som stannade till och tankade nere på macken. Det var varmt, fridfullt och oändligt skönt. Till och från dåsade jag bort så det blev nog en liten tupplur.  

Men om man inte har ett växthus att slöa i så räcker det att se sig omkring för att upptäcka att det är sommar. Som det växer i naturen och alla trädgårdar, både gräs och blommor. Livet är allt bra ljuvligt ändå!