Idag är det riktigt hett. Utan parasoll blir det jobbigt men med parasoll är det alldeles underbart. Havet är lika varmt som luften så för en aning svalka är det poolen som gäller. Eller en dusch! Vi njuter i alla fall, massor.

Något jag inte njuter fullt lika mycket av är det som plötsligt förflyttar mig till Korfu. Fast den gången var det benen som var utsatta, nu är det armarna. Hittills i alla fall.....

Jag pratar om myggbett....många, stora, röda, vätskande och framförallt kliande....efter en allergitablett kliar det något mindre men ikväll blir det en tavegyl innan jag ska sova, det är ett faktum.

Jag är i alla fall tacksam att sonen inte är lika drabbad dom jag.

I alla paradis finns ju en orm, här i form av dumma myggor.

Efter en dusch i vår egen regnskogsdusch ute på baksidan av vår bungalow sitter jag vid vår pool i en solstol med en kopp kaffe. Sonen har lagt sig inne en stund. Det kan nog bli lite åska tror jag, men det lär väl inte hålla i så länge. Inte för att det gör något, vi har ingen tid att passa.

Vi har tittat på lite olika utflyktsmål men både sonen och jag känner att vi inte orkar ta in mer just nu. Därför kom vi överens om att slappa är det vi ska satsa på. Vill vi åka in till Hua hin gör vi det på kvällarna, då har hotellet gratis buss dit. Här finns i princip allt vi behöver så vi kan verkligen njuta av vårt lyxiga boende istället för att flänga runt!

Lunch under parasollet precis nere vid stranden. Jag tror det smakar godare eftersom vi är i paradiset! Om en stund tar vi en promenad efter stranden för att låta maten sjunka ner. Sen blir det till att ta ett dopp igen kanske.

Vet inte om jag kan beskriva den känsla jag har just nu. Den underbaraste frukostbuffén vid den ultimata restaurangen. Fåglarna kvittrar, fontänerna sprutar vatten, havets vågor porlar och vinden susar. Trots en hals som värker illa och ett huvud som känns tungt av en begynnande förkylning mår jag som en prinsessa.

Dagen började med lite knägymnastik i vår lilla pool. Den är inte stor men helt perfekt till mig! Nu ska vi alldeles strax gå ner till stora poolen och havet!

Nu är vi på vårt hotellrum och slappar efter att ha åkt in till Hua hin för att äta lite mat, hämta ut kontanter och strosa runt lite. Vi gick runt på en marknad och kollade in utbudet, köpte hem lite snacks och nu njuter vi som sagt av att göra ingenting! Imorgon tar vi sovmorgon. Frukosten serveras ända till klockan halv elva, lyxigt!

Vårt rum är också lyxigt, eller det är inget rum utan snarare en liten villa med vardagsrum, sovrum, stort badrum, utedusch och egen liten pool. Härligt!

Här följer några bilder från hotellet. Den mörka kvällsbilden är vägen till vår poolvilla. Dessutom bilder från stranden och ett av poolområdena.

Här pågår det stora packningsracet....det är mycket som ska rymmas i väskorna. Vi har inte handlat nåt mer här i Hanoi men det gäller att nyttja varje litet hålrum i väskorna ändå. Det finns saker att packa så det räcker till. En liten socka här, en annan där. Strax är det dags för en dusch innan vi ska iväg på avslutningsmiddagen.

Jag förstår inte att två veckor redan är till ända...tiden har verkligen sprungit iväg. Det har varit två händelserika veckor då vi har sett och upplevt massor. Förutom rent fysiska upplevelser i form av sightseeing är det dofter, smaker, ljud och känslan av att vara i ett annat land.

Ett land som bjudit på stora kontraster från söder till norr. Alla intryck faller nog inte på plats förrän vi är hemma och tittar på resminnen och bilder tillsammans.

Vemodet över att åka härifrån är stort men Vietnam kommer vi i alla fall alltid att bära med oss i hjärtat!

Nu är vi tillbaka på hotellet med fullproppade magar igen. Just nu är det svårt att tänka sig middag om fem timmar. Men klockan är bara tre så det är ett tag kvar, tack och lov.

Det var ovanligt mycket folk i mausoleet idag. Vi köade drygt en timme innan vi kom in. Sen en kort stund där vi gick runt landsfadern där han låg i sin glaskista. Med gulbleka kinder och relativt slät hud av balsameringen. När vi alldeles tysta gått runt där kollade vi sen in hans hus som han valde att bo i. Det stora palatset med massor av rum ville han inte använda.

Sen fick vi lunch på en trevlig restaurang med god mat, en Set meny med tio rätter.....inte konstigt att man blir mätt. Därför ska vi unna oss lite vila en stund.

Nu ska vi strax åka och titta på Ho Chi Minh där han ligger i sitt mausoleum. Täckta knän och axlar är det som gäller. Annars kommer vi inte in. Därefter är det dags för sista lunchen i Hanoi för den här gången. Under vår lediga eftermiddag som kommer sen ska vi packa....då slipper jag vara vaken så länge ikväll....vi ska upp jättetidigt har jag hört så ska jag hinna sova nåt så känns det som en bra plan. Eftersom en resväska är trasig i låset måste vi packa om båda väskorna. Misstänker att det tar lite tid.....men först till den balsamerade mannen.

Idag har vi varit lite nostalgiska. Vi åt lunch på det första ställe jag åt på när jag var i Hanoi senast. Sonen undrade om jag kom ihåg vad jag åt? Det gjorde jag inte.....idag blev det en pizza med mozzarella och massor av krispiga grönsaker.

Dessförinnan var vi på ett ställe som inte har ett lika trevligt rykte. Hoa Lo fängelset också kallat The Hanoi Hilton. Det byggdes av fransmännen och där satt vietnamesiska fångar under den franska kolonialtiden. Senare inhystes amerikanska krigsfångar där. Numera ett fängelsemuseum. Intressant men otäckt! Det gav en obehaglig klump i magen.

Sonen orkar inte med mer sightseeing just nu så vi vilar innan vi ska åka på nästa aktivitet. Han kollar youtube på mobilen, jag bloggar, ser CNN och dricker cappucino!

Bilden är den utsikt vi hade när vi åt lunch vid Hoan Kiem sjön.

Ligger vaken i sängen efter första natten i Hanoi. Staden har varit vaken några timmar nu. Motorcyklarnas knatter, lastbilarnas muller, det eviga tutandet och alla röster som pratar och ropar till varandra, det är en vanlig morgon i Hanoi helt enkelt.

Vi får se vad vi ska fylla den här dagen med. Ikväll ska vi i alla fall på vattendocksteater. Den de har här i Hanoi räknas till en av de bästa. Det ser jag fram emot, såg den inte förra gången jag var här. 
Om ett tag är det frukostdags, men först slappar vi ett tag till nu när vi har chansen.

Efter en god middag i ett Hanoi som är precis som jag minns sitter vi på vårt hotell, Royal gate. Hetsig trafik, trånga gator och folk överallt.
Vi har precis fått hjälp att bryta oss in i resväskan....låset gick i baklås.

Vårt dygn ombord på en djonk ute i Halong bay var härligt, därefter en intressant tågresa till Hanoi. Bullrigt och stökigt. Men i tid....mer än tågen hemma klarar av...
Nu blir det en dusch innan vi lägger oss och läser.

Sitter nu vid gaten på flygplatsen i Da Nang. Trötta men förväntansfulla inför det som komma skall. Efter ankomsten till Hanoi ska vi åka buss till Halong bay. Där kliver vi ombord på en kinesisk djonk, modell större, som ska ta oss ut bland sockertoppsbergen i skärgården där. Övernattning ombord blir det också. Där finns knappast Wifi så det bli nog ingen uppdatering innan vi kommer till Hanoi igen. Vi hörs!

Nu är klockan snart halv elva, det är nog 27 grader, cikadorna spelar, grodorna kväker och geckoödlorna klättrar i taket i jakt på insekter. Dagen har varit underbar som vanligt. Vi slappade, hämtade sonens ullrock. Sen var det dags för matlagningskurs. En tur med flodbåt, sen fick vi laga flera olika vietnamesiska rätter. Vi fick själva äta det vi lagade..tro det eller ej men det smakade bra. Nu ska jag skutta i säng, väskorna är packade för imorgon flyger vi till Hanoi för vidare färd mot Halong bay. Halv sex är det väckning.....

Sitter på vår egen privata balkong med en bok, cappucino och ljudet av alla morgonaktiviteter som pågår. Det sopas och fejas ute på området. Dörrar öppnas, det är fler och fler som vaknar hela tiden. Sonen sover ännu...vi har liten sovmorgon idag. Ända till halv nio! Moln på himlen syns för första gången idag sen vi åkte hemifrån. Men det är lika varmt och gott ändå!! På eftermiddagen ska vi på matlagningskurs, sen ska vi äta det vi själv lagat....

Här har vi haft det bra idag. Vi åkte ut till Cham islands för att sola, bada, äta lunch och snorkla. Allt var toppen förutom snorklingen som blev en liten besvikelse. Tur att vi ska dit där det är bättre förhållanden för det sen. Båtresan gick snabbt, riktigt snabbt. På hemvägen stänkte havsvatten upp på oss alla i båten så vi blev dyngsura. Fast eftersom det var varmt och skönt skrattade vi hela vägen tillbaka. Vi såg ut som ett gäng dränkta katter när vi klev in i minibussen sen. Undrar just hur glad föraren var åt en dyngsur buss.... Om ett tag ska vi bege oss till hotellets trädgård för gratis eftermiddagssnacks. Olika vietnamesiska rätter. Därefter blir det en tur in till stan för att prova kläder.

Åh vad jag önskar att jag kunde förmedla hur oerhört bra vi har det. Dagen började med en promenad i Hoi ans gamla stad. Därefter åkte vi ut till en familj som driver ett ekologiskt jordbruk. Inga djur men mängder av olika grönsaker, kryddor och andra godsaker! Där blev vi väl omhändertagna och fick äta och dricka jättegott. En riktig höjdareftermiddag! Mätta och trötta av alla intryck gick vi sen in till ett skrädderi i gamla stan. Där beställde sonen en mörkgrå ullrock, jag en vit bomullstunika. Imorgon kväll ska det provas. Nu ligger jag i skuggan vid poolen och läser efter ett uppfriskande dopp!

Detta var vår frukostvy idag. Härligt eller hur! Nu ska vi ge oss ut i Hoi an, dagtid den här gången.

En liten charmig stad fylld av färgglada lampor, det är Hoi an! Vår resort är också underbar. En liten ödla har vi dessutom på rummet. Vi har inte bestämt vad han ska heta ännu....kan ju vara en hon förstås. Glada är vi, den kommer att äta upp insekterna.

Woho, plötsligt fungerar det med Wifi på mobilen igen. Hoppas det håller i sig....vi är i alla fall i Hue nu. Vi flög hit idag. Vi bor på ett fint hotell med en härlig pool. Tyvärr hinner vi inte bada i den. Vi checkar ut redan klockan nio imorgon. Då ska vi åka och titta på den gamla kejsarstaden. Därefter till Hoi an och en resort där vi ska tillbringa några dagar. Ikväll åt vi middag på en mysig restaurang med god mat. En av rätterna var verkligen speciell. Vårrullar instuckna i en dekoration som skulle likna en påfågel. Tjusigt värre och gott som sagt. Nu är vi på hotellrummet och slappar framför CNN. Lite nyheter för första gången sen vi åkte hemifrån....hörde att de tänker balsamera Chavez.

Nu har vi ätit frukost, packat resväskorna igen och läser en stund i väntan på att vi ska åka från Saigon. Det blir lunch, sen flyg till Hue där vi ska stanna en natt. Fortfarande mycket skön värme. Just nu är det fint i de centrala delarna också. Toppen!!

Vilken kväll det blev som avslutning på den här dagen! Fantastiskt goda maträtter på båten, sen spelade musikanterna för sonen. Alla stämde upp i happy birthday, flera varv. Nästa överraskning var en makalös tårta som bars in. Det stod namn och födelsedatum på den, vackra dekorationer, dessutom ätbara. På väg hem till hotellet konstaterade han att det nog var den mest minnesvärda födelsedagen någonsin! Vilken härlig dag!!!

Vilken härlig dag detta har varit. Att färdas genom Mekongdeltat var en extraordinär upplevelse. Det är fantastiskt att se hur man tar vara på alla möjligheter vad gäller odling, försörjning och annat. Vi har sett tegelbruk, kokosnötsfabriker...(inte stora) väverier samt mycket annat. Stor motorbåt, liten motorbåt, roddbåt, cykel eller flakmoppe och apostlahästarna. Det är alla de transporter vi använt oss av idag. En god lunch på en restaurang mitt ute i deltat var pricken över i. Då åt vi bland annat friterad bananblomma, rekommenderas! Elefantöronfisk stod också på menyn. Nu vilar vi inför kvällens båttur på Saigonfloden. Då ska sonen firas, fast det vet han inte ännu!

Idag är det födelsedag!

Vi gick på en dansk pub och åt middag ikväll. Wienerschnitzel blev sonens val. Lycklig tog sonen emot den enorma köttbit som kom in....det blev bara en liten, liten bit kvar på tallriken. Därefter var det dags för nattmarknad, ännu en ny hatt införskaffades! Nu sängen, imorgon Mekongdeltat.

Nu är det kväll, klockan är snart halv sex och vi har precis kommit tillbaka till hotellet efter en heldag. Vi åkte sju i morse....väckning halv sex.....det är semester det! Cu Chi tunnlarna stod på programmet idag. Det var väldigt intressant, men hu så trångt. Sudden gick ner och kröp iväg.....jag fick rysningar bara jag tänkte tanken.....som inte gillar att sitta i bilen under automattvätten! Bilderna därifrån finns inte på mobilkameran så de kommer sen. Därefter till Cao Dai templet. En toppendag igen helt enkelt. Mycket god mat får vi dessutom. Ikväll ska vi ge oss ut och hitta någon restaurang som passar att äta på. Sonen önskar något västerländskt....Ja just det, här kommer status på min kropp: Både rygg och knä mår utmärkt så här långt i alla fall!

Äntligen på hotellrummet, supertrötta. Nu får vi vila till dess att det blir middag ikväll. Efter en tur genom Saigon åt vi en god lunch med sex olika små rätter. Tyvärr gjordes inte maten riktig rättvisa på grund av tröttheten. Hur god kommer vi inte att tycka att maten är när vi är pigga då?? Sonen är i alla fall yngst på resan....jag är näst yngst.....Men det är många trevliga människor med så det blir nog bra!

Sonen kollar in planet vi ska åka med. Dags att gå igenom till gaten! Vi hörs så småningom, ha det bra i vinterkylan!

På hotellrummet med frukost i magen. Om en halvtimme åker vi ut till Arlanda. Nu börjar det kännas som att resan faktiskt blir av! Vi laddar våra mobiler det sista vi gör så de håller laddningen ett tag i alla fall. Ute är det kallt, det känns lite kylslaget att åka ut till flygplatsen utan jackor men de är nerpackade. Dessutom är det ingen värme i dem ändå, det är bara regnkläder. Kanske att jag känner antydan till resfeber....förväntanspirr har jag i alla fall!

Njuter av att vara framme och mätt och nöjd slappa på hotellrummet. När vi kom fram hade vi inte en röd bil längre, den var vit. Saltet efter vägen var boven i dramat. Kunde knappast låta bilen vara så i tre veckor, alltså bar det iväg till en biltvätt när vi checkat in. Med en ren bil parkerad på långtidsparkeringen var det äntligen dags för middag. Sonen åt en blodig biffstek med god aptit. Själv smaskade jag i mig en Ceasarsallad. Det var gott det med. Nu kollar vi teve resten av kvällen.

Ja tack, vädret känns mycket mer lockande idag med tanke på tiden vi ska tillbringa efter E4. Att köra i några minusgrader istället för snöoväder är ett bra upplägg.

Några andra som har ett bra upplägg för sin verksamhet är arrangörerna för Vasaloppet. Vilket myller av åkare som ska iväg vid starten. Det handlar ju inte bara om spår utan det är ju så oerhört mycket runtomkring som måste fungera. De gör ett fantastiskt jobb, de allra flesta på frivillig basis.

När man fick se helikopterbilderna på åkarna strax efter starten påminde det om ett tåg med myror som har känt doften av något sött och myllrar iväg för att ha fest. Även om det är feststämning längs med spåret så är det nog mest slitigt att åka skidor så långt. Men tänk ändå vilken tur att det snöoväder vi hade hos oss idag inte har lagt sig över Dalarna idag.

Här i huset råder fortfarande ett lugn, sonen sover och jag ser Vasalopp och njuter av en sista stund i den egna sängen surfande med datorn i knäet. Om ett tag ska mobilkameran tömmas på bilder, handbagaget ska packas, sen en dusch och frukost så är vi resklara. Men än är det gott om tid, vi åker inte ännu på flera timmar.

Igår kväll kom jag på en av anledningarna till att jag gillar att packa i sista stund....då kommer ingenting onödigt med. Hela gårdagskvällen gick jag och sneglade på väskorna och tänkte och funderade. Jag undrade om jag kommit ihåg att packa allt, kanske en tröja extra, eller den där kjolen jag ratade eller behöver sonen en t-shirt till eller....tankarna tog aldrig slut. Jag kämpade med mig själv för att inte lägga i något mer.....Slutsatsen av detta är att aldrig packa tidigare än att man hinner stänga väskan och sen åka, det är bästa strategin! Å andra sidan har jag ju tid att slappa framför teven idag...men om jag skulle ta den där vita tröjan också...??

Sådärja, det var inte så farligt trots allt. Bara jag fick en början så gick det riktigt snabbt. Det enda som är kvar nu är att stoppa i de sista sakerna i handbagaget. Men de är också framplockade så det bör gå fort. Eftersom vi inte ska åka förrän mitt på dagen imorgon har vi gott om tid för det. Sonen hade i alla fall mycket enklare att bestämma sig för vad han skulle ha med sig.....han velade inte en sekund. Inser så här i efterhand att vi hade hunnit packa imorgon......Inte blev det så tungt heller, vi har 18 kilo kvar till maxvikten för våra båda väskor. 

Nu är det klart. 

En första början.

När jag gick ut för att hämta in tidningen för en stund sedan var vädret lite mer normalt för den här månaden. Det var alldeles vitt på backen igen. Det enda jag hoppas är att det under morgondagen inte blir ett tätt ymnigt snöfall som följer oss söderut efter E4. Det är alltid trevligare att vara ute efter vägarna när snön och den efterföljande snöröken håller sig på avstånd.

Men det är ett problem jag får låta bli att oroa mig över till imorgon....idag har jag andra saker att ta tag i.
Att börja fundera vad vi ska ha med oss och packa ner dem till exempel.  Jag önskar att jag hade ett trollspö att svinga och att sakerna skulle flyga ut ur garderoberna och lägga sig fint och prydligt i resväskorna, packning i bästa Harry Potter stil.

Jag vet ju att när jag väl sätter igång är det gjort på kortare tid än en timme men att komma till det där "börja steget" känns trögt. Fast sonen sover än och kommer att göra det ett tag till så jag kan med gott samvete slappa vidare. Faktiskt hinner jag om jag börjar efter lunch...eller ikväll....Den här gången har jag i alla fall lovat mig själv att inte vänta till imorgon med att packa. Bara det är ju ett framsteg.

Oj plötsligt kom jag på....vad ska vi ha för jackor på oss som funkar i Stockholm, när vi kommer till Ho Chi Minh och Hanoi??? Det har jag inte tänkt på.....tur att jag har dagen på mig.....

Ikväll tycker jag att jag har varit modig....jag satt kvar i bilen under tiden den blev tvättad. Jag är lite klaustrofobisk så att vara instängd i trånga utrymmen eller att inte kunna ta sig ut är inte min grej. Men jag använde inget borstprogram utan bara spolning så det var inte så hemskt läskigt....bara lite.....

Egentligen känns det lite bortkastat att tvätta bilen, den blir ju skitig på en gång igen. Fast nog mår lacken bra av att smutsen inte får bita sig fast hur länge som helst. Dessutom glänste den en liten stund....

Det var som det värsta regnväder.

Sonen tränade jutsu för sista gången på ett antal veckor. Nästa gång vi kommer ner till klubben är det slutet av mars. Det känns väldigt långt bort men ack så snabbt det kommer att gå. 

Nu ska jag förbereda morgondagen, sen krypa ner under täcket och sova. Grumset i bihålorna gör att jag blir extra trött. Jag började faktiskt med antibiotikan sent igår kväll när huvudet kändes lika tjockt som havregrynsgröt. Det gör att jag har blivit bättre redan till idag! 

Det började med ett krånglande knä, fortsatte med ryggskott. Nu är det dags för den tredje saken, bihåleinflammation i antågande. Efter att ha haft känningar en vecka och behandlat med nässpray utan att det blivit bättre, ringde jag till vårdcentralen idag. Hade tur och fick träffa en läkare som efter undersökning skrev ut antibiotika. Men eftersom det inte är som allra värst ännu (kan mycket väl bli det under helgen) tänker jag inte börja ta medicinen förrän det verkligen behövs. Det kan ju faktiskt gå tillbaka ännu. Har jag riktig tur blir det bättre när jag kommer till värmen, har jag otur blir det värre. Då är de bra att inte behöva uppsöka läkare det första jag gör. Det känns tryggt i alla fall. Kanske det gör att jag kommer att må bättre av bara farten....

Plötsligt kom ett blidväder utan dess like....snön tinar bort med en fart som sällan skådats. Eftersom det bara är februari tycker jag synd om alla som vill vara ute och njuta av vårvintervädret (även om det gärna får bli riktig vår för mig). Det fina sparkföret har försvunnit och det är halt och eländigt. Men det kommer säkert mer snö snart, det brukar ju göra det den här tiden på året. Hoppas att snön väntar till dess att vi är på väg bara, det känns lagom tycker jag!

Efter en härlig dag på jobbet som började med doften av böcker och sen fortsatte med jobb i klassrummet med härligt glada elever. Efter en eftermiddag med trevliga möten och gott fika kom jag hem (rätt trött) och fann att sonen dammsugit hela huset. Då var det extra skönt att komma hem.

Jag fixade middag, sen var det dags att ordna med de sista räkningarna och fixa med pengar inför resan. Eller snarare...se till att det finns pengar kvar här hemma när vi kommer tillbaka. Räkningarna ska ju betalas då också även om lönen inte blir så fet med tanke på tjänstledigheten.

Sonen är väldigt cool inför resan och det smittar av sig på mig. Inte för att jag brukar vara särskilt uppstressad innan jag ska ut och resa men ändå. Funderar lite över avsaknaden av resfeber. Förväntan och längtan har vi gott om men den där riktiga resfebern har inte infunnit sig ännu.....och det är nog tur, då går det bra att fokusera på jobbet de dagar som är kvar, tre tidiga mornar, tre dagar.
Jag hoppas bara att jag inte är så lugn så jag glömmer något viktigt som behöver förberedas. Passen är giltiga, vaccinationerna är klara, försäkringarna är kollade och våra kreditkort har giltighetstid som räcker länge än. Hotellet i Måby är betalt, kontanterna till resan växlar vi på Arlanda. Vi använder dessutom kläder som vi absolut inte vill ta med oss så det borde innebära att det som ska packas är rent. Så nog tror jag att läget är under kontroll. I alla fall det läge vi kan styra över.

Nu ska jag snart fika en kvällssemla med sonen, sen lite kvällsjobb innan det är dags för tevesoffan och så småningom sängen.

p.s det är bara en triops kvar....den lille blev middagsmat...

Glädjen var stor i klassen idag när det visade att i alla fall två ytte-pyttesmå triopser simmade i vårt akvarium. Vi gav dem mat och fyllde på med nytt vatten och ser fram emot att se dem växa till sig. Spännande att se om båda överlever eller om den ene äter upp den andre....

Efter några timmar i Norrflärke var det sen dags för mig att åka iväg på utbildning. Väl hemma skickade jag in en regnbåge i ugnen och nu har vi ätit och plockat undan så jag tänker njuta av att slappa en stund i soffan.

Min rygg är fortfarande på bättringsvägen, varje dag som den inte gör ont är en positiv dag. Nu gäller det att vara så försiktig som möjligt. Knäet är det också okej med. Lite småont bara, men det är som det brukar vara, som vanligt alltså. 

Nu är det bara fyra arbetsdagar kvar...sen så är det dags att packa.....

Efter att ha blivit snygga i håret drog vi oss ner mot stan. Medan sonen tränade passade jag på att uträtta några små ärenden, kompletteringar till resan. När det var fixat gick jag ner till lokalen och kollade in de som tränade. Då insåg jag att hungern började göra sig påmind, rätt rejält.
Kände att det inte var läge att köpa med sig färdigmat hem igen, så vad gör man då? Jo, ringer mamma. Sagt och gjort, jag ringde till mamma och bad henne laga middag åt oss. Tack och lov kunde hon tänka sig det, trots kort varsel. Eftersom hungern rev i magen när vi kom hem var det underbart att bara få sätta sig vid dukat bord, utan att behöva göra någonting själv. Dessutom fick vi dessert.....

Nu ska jag förbereda lite jobb, sen slöa resten av kvällen.

Strålande sol idag igen. Så underbart och hoppfullt det är. Åh vad jag längtar efter att kunna komma ut i naturen, åka skidor och pulsa i snö igen för att sätt mig i en driva, göra upp en eld och bara njuta. Dit är det en bit kvar men nästa vinter då.....Fast en helt vanlig promenad eller att sitta i solen framför vardagsrumsfönstret är inte fy skam det heller.

Om en stund väntar vi på att frissan ska komma hit och sätta sax och maskin i våra kalufser. Det känns skönt att få bli friserade innan vi åker. Därefter är det träning för sonen idag. Han vilade i torsdags men nu är han på gång igen.

På teven är det sprintstafetter just nu. Spännande, damerna gick vidare till finalen. Återstår att se hur det går för herrarna.

God het kyckling

Nu fungerar det igen, att lägga in bilder direkt från telefonen här på bloggen. Fixade det alldeles själv helt utan sonens hjälp. Första bilden fick bli dagens middag. Nu jäser jag i soffan totalt proppmätt, tacksam över det faktum att vi har det så bra så vi får äta oss mätta flera gånger per dag.

Idag fick jag svar på en fråga som gäller vår resa till Vietnam också....vissa utfärder ska ju göras på cykel och för mig har det varit lite av ett orosmoment eftersom jag inte kommer att klara av att cykla utomhus ännu. Min oro stillades när jag fick reda på att de ordnar med annan transport utan att jag behöver krångla med det själv...eller betala extra för den delen. Underbart, då måste jag inte avstå från någonting...mer än att krypa i Cu Chin tunnlarna.....och det är ingenting jag kommer att sakna.  

VM-skidor på teven, solsken och takdropp utomhus. Ingen perfekt kombination. Jag vill gärna vara ute och njuta av vädret, men skidorna lockar också. Måste erkänna att teven vann. Men jag ser solen genom fönstret.

Är lite irriterad på mina blogg-app på mobilen. Det fungerar inte att publicera inlägg som innehåller bilder längre. Jättedumt, måste försöka få ordning på det innan vi åker utomlands. På de ställen det finns wifi kan det ju tänkas att jag vill dela med mig lite av våra upplevelser. Fixar jag det inte själv får jag väl göra som vanligt...sätta sonen på att fixa till det....

Fågelkvitter, återigen! Det var det första jag hörde när jag slog upp mina ögon i morse. De kvittrade så mycket och starkt att deras sång hördes hela vägen in. Det är verkligen trösterikt. Nu väntar jag bara på takdropp och snö som sjunker ihop. Förhoppningsvis kommer det att vara mindre snö när vi kommer hem igen. Fast jag kommer ihåg det året vi åkte till Florida på vårvintern....då var det mer snö än någonsin när vi kom hem....Så vill jag inte ha det den här gången.

På Nyhetsmorgon satt Elisabeth Tarras-Wahlberg och svarade på tittarnas frågor med anledning av prinsessan Estelles födelsedag. Det mest intressanta med det var att få ta del av de frågor som ställdes....en sak som det funderas mycket över är ett eventuellt syskon....att man ens orkar bry sig. För övrigt verkar hennes födelsedag vara huvudnyhet överallt idag. Man kan chatta och ställa frågor lite här och där.

En godistårta värd namnet bakas just nu i rutan, en riktig sockerbomb. Succé på vilket kalas som helst! Funderar av vilken anledning man bara bakar såna tårtor till barn, äldre godisråttor borde också kunna få såna tårtor tycker jag.

Annat det rapporteras om är att Kristdemokraterna och Centern riskerar att åka ur riksdagen. En slutsats man drar är att alliansen kan ha bidragit till det, då Moderaterna och Folkpartiet är de partier som varit i fokus.

I Grekland och på Sicilien har kraftiga åskväder orsakat översvämningar. Det ser inte så roligt ut på bilderna som visas. Smutsigt brunt vatten överallt.

En av Expressens huvudnyheter är att Reinfeldt är på väg bort från sitt nuvarande jobb för ett toppjobb inom EU. Anders Borg sägs vara beredd att ta över. Återstår att se hur mycket sanning som ligger i det avslöjandet.

Vädermässigt verkar vi få en period med några plusgrader under dagarna. Härligt, det gör att jag kvittrar ikapp med fåglarna. Men jag väntar på perioden med plusgrader på nätterna, det är då det händer, att snön försvinner!

Vinteryran i Långviksmon uppmärksammas just nu i Nyhetsmorgon. De räknar med att 1500 skotrar ska komma på besök i år, ifjol var det nästan 1100. De får riktigt fin reklam, så roligt att vår del av landet får komma i fokus! Härlig temperatur verkar de också få, lite sol skulle ju fullända dagen.

I morse när jag klev utanför dörren var det något speciellt i morgonluften.  Trots moln på himlen, var den alldeles rosa. Temperaturen låg på bara någon minusgrad och fåglarna kvittrade.
Det var framför allt fåglarnas sång som gjorde att fredagen började särskilt bra! Känslan att vi går mot vår växte sig riktigt stark under den korta stund det tog för mig att gå till garaget. När jag sen hade parkerat bilen och gick till skolan gladde även fåglarna i Norrflärke!

Skoldagen var toppen, veckorna går så fort bara. Tänk nu är det bara en vecka kvar till dess att det är sportlov. En välbehövlig vila från skolan för eleverna. Även för de barn som är på fritids blir det lite vila, det är ju ett helt annat tempo då och inte så många raster och tider att passa under dagen.

Min rygg mår bättre, efter en hel dag på jobbet värker den, men jag är inte så sned längre. Dessutom känner jag hur vilan här hemma gör gott. Eftersom vi inte ska göra så mycket speciellt i helgen har jag tid för mycket vila, tur är väl det.

Idag kom vår resa ännu närmare, det kom nämligen ett välkomstbrev från vår kontakt i Vietnam med information om resan. Plötsligt kändes det ännu roligare att åka, när det kommer ett personligt brev i mejlen....visserligen fick alla deltagare samma brev men roligt var det ändå. Det har jag aldrig varit med om förut. Daniel är namnet på den person som möter upp i Ho Chi Minh staden, tydligen ska han åka med samma flyg som oss.

Om en stund ska jag ge mig på att laga middag. Det blir quesadillas idag. Med lite allt möjligt plock till. Men först ska jag slappa en stund till.

Idag fick jag komma till sjukgymnasten, puh! Hon undersökte, tryckte och sträckte ut min ryggrad. Nu är jag inte lika sned, men jag känner mig lite mörbultad och öm. Det känns att hon jobbade med mig om man säger så. Efter att ha lagat middag blir det ryggläge med rullen i svanken resten av kvällen.

Sonen har fixat med ved, tvätt och lite annat pyssel jag ville ha hjälp med. Nu sitter han och gör sin läxa. Han längtar till imorgon för ett spel han beställt kom hem med posten idag. Vid midnatt har det release....därför längtar han mer än någonsin till morgonen....Jag skulle tro att han kliver upp extra tidigt för att hinna spela en stund innan skolan, det är redan installerat och klart nämligen. Därför skulle jag tro att det inte blir så sent för honom ikväll...

I morse när jag vaknade kändes det hyfsat okej i ryggen, men efter en kort stunds arbete värkte det och kändes eländigt igen. Jag klarade arbetsdagen fint med lite grimaserande nu och då men jag fick undvika att sitta så mycket.
När sen eleverna slutade för dagen åkte jag direkt hem igen och la mig i soffan med en ryggrulle i svanken. Med rullen i ryggen och datorn på magen gjorde jag det jobb jag hade bestämt mig för att slutföra idag.
När jag efter några timmar klev upp var jag smärtfri igen! Hurra, min ryggrulle är den bästa i hela världen! Att både bli smärtfri och klar med ett jobb som legat över mig ett tag. Vilken lycka!
Däremot får stor försiktighet råda så fort jag är uppe och rör mig....en enda plötslig rörelse och jag känner hur det hugger till i ryggen.
Eftersom min snälla mamma skjutsar sonen på träning idag gör ju att jag vila ännu längre, skönt.

Den här dagens blogginlägg kommer att börja med att jag klagar. Rätt rejält tänker jag klaga, så orkar ni inte med någonting negativt så kan ni hoppa en bit ner i texten.....mot slutet någonstans.....

Min kropp är en skitkropp...sådär, nu är det sagt. Är det inte knän som är besvärliga så nog är det något annat som krånglar....och kom inte och säg att det har med åldern att göra....

Mitt första klagomål gäller ryggen. Knappt hann jag känna att jag klarade av att gå utan kryckor när min rygg brakade ihop. I lördags förmiddag kände jag hur ett spännband av smärta drog åt runt ländryggen. Efter ett tag var jag rejält sned också....efter en bilfärd till Umeå var det riktigt eländigt.
En tur till stan och sonens träning på söndag eftermiddag  gjorde inte det hela bättre direkt. Även om det blev lite bättre ett tag när jag kunde låna en massagebänk och sträcka ut lite medan sonen tränade.

Mina elever konstaterade att " oj, vad det syns att du har ont" idag när jag försökte mig på att ha en genomgång med dem. Jag kunde bara hålla med dem....

När jag hade avslutat mina lektioner åkte jag hem och hittade en viloställning som kändes bra. Liggande med en ryggrulle i svanken och datorn i knäet kunde jag då fortsätta med mitt skrivjobb i några timmar. Förmodligen hade det varit bäst om jag inte jobbat alls utan bara vilat, men det hade jag inte tid till.....

Mitt andra klagomål gäller min mage...den är också besvärlig. Igår när vi tog vårt koleravaccin började min mage protestera efter en kort stund....vaccinet stannade inte i magen särskilt länge....Alltså var jag tvungen att ta en dos till idag. Då tog jag tid på mig....under en timme svalde jag små, små klunkar. Till slut var allt i magen och hittills har det stannat där även om det snurrar till ibland. Sonen däremot hade inte samma problem som jag, tur det i alla fall.

Mitt tredje klagomål gäller mitt huvud....jag får migränkänningar nästan varje dag nu...förmodligen av stressen att veta att vi snart åker iväg och kroppen inte funkar som den ska....ond cirkel.....Helgen som kommer ska jag bara vila...ingenting annat . Så det så!

Men sådärja, nu har jag klagat klart. Istället ska jag berätta om min toppenhelg trots klagomålen. Som jag skrev förut började helgen med en trevlig fredag kväll tillsammans med goda vänner. På lördag åkte jag och en väninna till Umeå för att gästa en tredje vän. Där blev det många glada skratt och samtal om både ditten och datten. Efter en god natts sömn, bara en aning störd av en katt på morgonkvisten, åt vi frukost och begav oss mot Ö-vik igen.
Så trots en krånglande rygg och Dukoral som vägrade stanna i magen gav helgen väldigt mycket energi och glädje. Goda vänner har den förmågan, bland goda vänner inser jag vad rik jag är!

Oj, plötsligt är det lördag morgon. Vad hände med tiden sen i onsdags när jag var inne på bloggen senast? I torsdags var det jobb som vanligt, sen träning för sonen.
Fredag kom och gick även den, med jobb och därefter trevligt sällskap på kvällen. Vi hade middagsgäster här hemma. Som vanligt diskuterades allt möjligt, allt från livets mer lättsamma och roliga saker till det mer allvarliga. Nog var vi bra trötta och gäspade stort framåt natten. Men det är nåt alldeles speciellt med att vara trött bland goda vänner, extra skönt på nåt sätt.
Idag har jag en lång lista med saker som ska hinnas med innan det är dags att åka till Umeå för ännu mer trevligt umgänge framåt eftermiddagen. Men först tänker jag unna mig en stund framför teven och VM.

Bluff, båg och rackarspel....överallt. Nu senast är det färdigmaten som innehåller hästkött istället för nöt....det började i liten skala men sprider sig över Europa. Ikväll har EU suttit i krismöte och kommit fram till några förslag så att man ska kunna komma till rätta med detta. Undrar om det någonsin kommer att gå.....
Aldrig har jag väl varit så nöjd och glad att vi inte köper färdiglagad mat utan lagar vår mat här hemma, älgkött är toppen!

Nästa bluff avslöjade Uppdrag granskning i kväll. Norrporten i Sundsvall har använt pensionspengar på ett ytterst oseriöst sätt...där kan man verkligen snacka om bluff och båg....de har sett till att pengarna hamnat i egna fickor istället för hos de som ska ha dem, pensionärerna. Låga pensioner kontra höga direktörslöner och lyxresor.....Usch så arg jag blir....girigbukar.....

Ett bostadsföretag har också hamnat i blåsväder. De har tydligen fört register över sina hyresgäster....med kommentarer som "barn eller släktingar till den hyresgästen ska aldrig få hyra av oss". Etnicitet och hälsotillstånd har registrerats...det finns folk till allt...det är tydligt...

En sak jag njöt av i kväll var skidskyttet. Tora Berger både sköt och åkte fantastiskt. Det var en fröjd att se henne i spåren och på skjutvallen. Svenska Elisabeth Högberg genomförde också ett fint lopp, hon blev 21:a. Hennes bästa resultat i dessa sammanhang.

Lätt frusen och trött avslutade jag kvällen med ett bastubad....nu är jag lagom varm för att krypa ner i sängen och läsa en stund.

Dagens stora nyhet, påven avgår! Att en påve klivit av sitt ämbete av egen fri vilja har inte hänt sen fjortonhundratalet. Det vanliga är ju att de dör ifrån sitt ämbete. Ett klokt val om han känner att han inte orkar med. Eller så är det något annat som ligger bakom....vem vet.....
Nu får de i alla fall lov att sammankalla en konklav igen för att välja en ny påve. Det finns nog många intresserade skulle jag tro. Det är ju ett ärofullt uppdrag det är få förunnat att få. Men jag inbillar mig att man blir väldigt ensam som påve även om man är omgiven av människor hela tiden.

Om ett tag var planen att jag skulle ha åkt upp till skolan för att titta på stjärnor med mina elever, tyvärr ställer molnen till det. Dumma moln, lägga sig i vägen så där, just ikväll......

Idag har jag varit lite vild och galen....jag lämnade kryckorna i bilen när jag gick till skolan i morse. Jag klarade mig båda vägarna utan besvär....dessutom gick jag hemifrån till skolan i Bredbyn på eftermiddagen när jag skulle dit på möte...utan problem. Underbart, härligt! Lite feg och försiktig när jag tränar fortsätter jag dock att vara.

Nu är det nyårsdag igen. Så mycket firande kommer det inte att bli idag. Istället är det lugnt och skönt här hemma. Sitter soffan och kollar in sport medan elden flammar och sprakar i braskaminen. Gästerna har åkt, sonen (underbar, duktig, kunnig, världsbäst) har fixat mina datorproblem. Därför får musiken spela uppe fastän jag sitter i nere i källaren. Bara vetskapen att ljudkortet fungerar igen gör mig glad. Lite av ett i-landsproblem har det ju varit förstås, men ett liv utan musik blir grådassigt tycker jag.

Igår firade vi som sagt nyårsafton igen, vi åt gott och hade trevligt. Kollade mello förstås och sen blev det lite kortspel som avslutning på dagen. Ett fint avslut på Drakens år och ett rejält välkomnande av Ormens år har det blivit i vårt hus i alla fall.

Om några timmar är det dags att sätta sig i bilen för färd mot stan, som omväxling.....tävlingsträning står på programmet. Men först skidskytte, heja Fredrik och alla andra!

Jag måste erkänna att jag känner mig lite trött idag. Det har inte blivit de åtta timmars sömn jag egentligen behöver. Kvällen igår gick alldeles för fort och plötsligt var det natt och en ny dag började. Nu ser jag nyheter, läser tidning, dricker kaffe och funderar över nyårsmenyn. Det blir nog både svenskt och vietnamesiskt tror jag.

Förutom att laga mat tänker jag inte göra så väldigt mycket. Det är ju sport på teven hela dagen så jag hinner nog inget mer.

Mitt knä har fortsatt att kännas okej, men jag är försiktig med träningen. Rädslan att knäet ska börja krångla och göra riktigt ont igen är stor och med tanke på att det nu bara är tre veckor kvar till dess att vi åker får nog försiktigheten råda.

Nyss var det onsdag kväll. Plötsligt är det natt och lördagen har tagit sin början. Det vietnamesiska nyåret har börjat och vårt firande av Tet likaså. Det är inte alltid det nya året infaller runt en helg, men i år händer det. Då firar vi i dagarna tre. Första dagen med vänner, andra med släkten och den tredje med familjen. Så kvällen till ära åt vi gott, pratade, skrattade. Nu laddar vi för fortsatt firande imorgon..eller idag med tanke på vad klockan är...Nyårsafton har tagit sin början...det är dags att sova så vi orkar med att välkomna ormens år!

En dag när inga nyheter hunnits med får betydelsen offside en annan innebörd än den har i sportsammanhang. Inser när jag kollar twitter, facebook och tidningarnas nätupplagor att det har pågått en hel del idag som jag har missat.

Björklund har visst talat om vad som ska ske med skriftliga omdömen och IUP utan att vänta in utredningen om administrationen i skolan, den har visst inte presenterats ännu om jag förstått det rätt. Ja, Björklund verkar ju ha fått den presenterad eftersom han kan föregå den.

Uppdrag granskning hade ett angeläget ämne på agendan visade det sig, kvinnligt näthat. Tyvärr ser jag att de varit tvungna att stänga kommentarfunktionen på många sidor...på grund av just näthatet....Jag har så svårt att förstå människor som anser sig ha rätt att vräka ur sig vad som helst på nätet, oftast anonymt dessutom. Vad är det för fel på alla som gör så? De kan ju inte alla ha haft trasiga leksaker när de var barn...eller? Nej vi gör som så många gör på twitter nu, satsar på #nätkärlek! Så mycket bättre!!

Sverige ser ut att få stryk på fotbollsplanen av Argentina...men svenskarna har ju vänt matcher förut.... "It ain`t over 'til the fat lady sings".

Mitt knä har skött sig hyfsat den här veckan. Peppar, peppar men hittills har jag inte behövt använda kryckorna på flera dagar....Jag känner mig lite fånig för jag går och bär dem mellan bilen och skolan. Men jag lovar att om jag lämnar dem så kommer de att behövas. Därför följer kryckorna med ett tag till.

Nöjet för några ungdomarna på kvällarna numera är att med bil köra runt, runt nere vid macken....med ljuddämpare som låter värre än en stenkross....Ut på vägen, in igen vid nästa infart, runt mackarna, ut på vägen, in igen vid nästa infart, runt mackarna, ut på vägen....igen och igen och igen. Tänk när man var så ung att sånt var kul....jösses känner mig plötsligt lika gammal som en utdöd dinosaurie.

Snö, snö, snö....visst är det märkligt, antingen är det väldigt kallt eller så vräker snön ner. Det verkar inte som om det finns något mellanting, runt -10 och uppehåll, längre. Nog känns det extra bra att ha lite sol och värme att se fram emot om ett tag.

Sonen har tränat,  jag passade på att åka på ett fikabesök under tiden. En god cappucino och chokladkaka smaskade jag i mig medan sonen gav järnet på mattan. När jag kom ner på klubben för att hämta sonen fick jag se hur de aktiva blev till blöta fläckar medan de tog ut sig totalt under den sista stundens hårdkörning. Då kändes chokladkakan i magen extra god....

Här kan ni läsa om sonen och övriga ÖJJC:s deltagare i Göteborg. Rolig läsning vill jag lova!

Hela tiden sen jag kom hem från jobbet idag har jag haft en känsla av att det är något som inte stämmer. Jag har funderat vad det kan vara. Den där känslan av att ha glömt något viktigt ville inte riktigt släppa taget om mig. 

Plötsligt för en stund sen insåg jag vad det var. Jag upplevde att jag hade ovanligt gott om tid för att vara en vanlig vardagskväll. Inget speciellt var inplanerat, så jag hade full frihet att nyttja tiden som det passade mig bäst. 

Jag kan lova att jag har varit effektiv för jag har hunnit med flera timmars skoljobb vid datorn, sorterat privata papper, fixat med en kompletterande reseförsäkring, lagat middag ( en suveränt god chili), fotograferat mitt knä, tagit en promenad och än är det länge kvar av kvällen. Klockan är inte ju ens halv åtta ännu. Allt detta utan att känna den minsta stress eller press. Wow, tänk om det skulle vara så här varje dag. 

Nu njuter jag i soffan, en eld sprakar förstås i kaminen och jag viftar på tårna. Jag tänker fylla på allmänbildningen genom att se nyheterna alldeles strax.  

Resan kom ännu närmare idag...första tyfoidtabletten svaldes. 

Ordningen är återställd, sonen är hemma igen. Mycket nöjd, glad och stolt över sin insats. Strax efter åtta i morse ringde han och ville bli hämtad. Jag fick på mig kläderna, satte mig i bilen och åkte till Överhörnäs där sonen väntade. Han var frusen för en sidoruta hade gått sönder i minibussen innan de åkte från Göteborg, så den var bara tillfälligt lagad. Med tanke på minusgraderna ute blev det då rejält kallt i bilen. Men en lång varm dusch och eld i braskaminen när vi kom hem gjorde att han fick upp värmen igen. Nu sitter han vid datorn....

Nyss har vi haft trevligt fikabesök, nu sitter jag och väntar på att skidåkarna ska börja jaga runt i spåren på teven. Sen är det ju det där protokollet som ska skrivas....

Sonen har gjort sitt på mattan och även om deras insats inte räckte till första plats har jag förstått att det gått bra för dem. Tydligen hade de fått fin kritik och en personlig inbjudan av landslagscoachen att delta i SM. Bättre beröm än så kan man knappast få efter sin allra första tävling. Skulle tro att de är sugna på att tävla vidare efter den starten. Riktigt roligt! Så äntligen kan jag slappna av. Det känns som om jag hållit andan hela dagen.

Nu till något helt annat. Visste ni att pormaskar lever? När jag läser tidningarnas nätupplagor visas ofta reklam för ett medel som dödar pormaskar. Jag hade ingen aning om att de behövde dödas. Nog för att jag alltid tyckt att pormaskar varit lite småäckliga att klämma.  Men nu när jag har fått veta att de lever...då blev det plötsligt riktigt äckligt. Fast som sagt, nu är vi räddade, medlet som dödar dem är här! Kanske fungerar samma medel på hårlöss....de börjar ju bli resistenta mot det som används. Tyvärr är väl risken att håret följer med också och det är ju mindre bra.

Nervositeten har inte gett sig, än har sonen inte varit på mattan. Det är ungefär en timme kvar. Jag fördriver tiden med att kolla skidor, tvätta, ta in ved och äta lunch. Jag är sugen på kaffe men just nu är jag alltför lat för att orka gå upp och fixa en mugg...så jag får helt enkelt vänta till dess att orken infinner sig.

För en stund sen gick jag ut och tog några vinterbilder till tavlorna i vårt kök. Just nu är det antingen väldigt somriga eller juliga bilder.....när skidåkarna på teven gjort sitt ska fixa med dem tror jag....om jag har ro nog att göra det....

Jag känner mig lätt nervös idag, eller rätt rejält om jag ska vara helt ärlig. Undrar vems nervositet som är störst egentligen, mammans eller sonens? Eller kanske till och med coachens?
Anledningen till min nervositet? Sonens första parduo-tävling går av stapeln idag. Eftersom sonen och hans tävlingspartner inte gått några matcher tidigare vet vi ju inte hur de står sig i konkurrensen. Dessutom har de inte tränat så länge för detta, de började i höstas.
Hur nervositeten påverkar när de väl ska leverera på mattan vet vi inte heller. Men kan de bara plocka fram samma känsla som de använder sig av vid graderingar kommer det nog att gå riktigt bra. Då brukar sonen och hans kompis ta fram det där lilla extra, då levererar de!
Min nervositet gäller ju förstås inte placeringen i första hand, jag vill bara att de ska kunna känna sig nöjda med sin prestation och tycka att det var roligt så att de är taggade att fortsätta, hur de än hamnar placeringsmässigt. Sen vet jag ju att de själva har höga mål....

Det var en konstig känsla att åka hem efter en arbetsvecka och veta att sonen inte skulle vara hemma och vänta på mig. Även om han sticker iväg till kompisar när det blir helg brukar vi i alla fall hinna ses en stund.
Nu var huset tomt och tyst.

Efter att ha handlat och duschat har jag nu gjort upp en eld i braskaminen, slagit mig ner i soffan för att slappa ett tag. Hämtade en bok på biblioteket tidigare i veckan som jag började läsa. Den ska jag försjunka i! Senare ikväll blir det räkor med mamma.

Mitt knä är ett mycket besvärligt knä...det är märkligt men det har börjat göra ont på ställen där jag aldrig haft någon värk förut. Jag hinner ofta tänka att nu känns det bra igen...då utan förvarning börjar det göra vrålont någonstans.....dumt, dumt, dumt...och tiden till dess att vi ska resa närmar sig.  Men ännu är det fyra veckor kvar så tiden för att bli bättre igen finns fortfarande.

Idag har skolverket haft 18 månader på sig att behandla min ansökan för att få lärarlegitimation. Och än lyser den med sin frånvaro. Tänk om jag skulle ta lika lång tid på mig för att utföra de uppgifter som åläggs mig.....

Ikväll har jag hunnit landa hemma en stund efter jobbet innan det är dags att åka till stan igen, fem minuter kvar. Sonen har sin sista träning innan tävlingen i Göteborg på lördag. Tyvärr har han rejält ont i en axel efter att ha ramlat på idrotten i skolan idag. Hoppas att det bara är mjukdelarna som har fått sig en törn. Det verkar så tycker i alla fall jag. Annars vore det ju en väldig otur för honom.

Mitt knä har gjort ont igen idag. Inte som för två veckor sedan, men tillräckligt för att det skulle ta väldigt lång tid att gå mellan skolan och bilen. Det blev ju inte direkt bättre av att det var en massa snö på trottoaren, då blev det extra jobbigt. Därför känns det skönt nu att vila med foten upp en stund innan vi sätter oss i bilen.

När jag klev in hemma efter jobbet upptäckte jag två av mina grannar på vår altan. De höll på att skotta den åt oss. Väldigt snällt, för det har kommit mycket snö, så tyngden var stor.  Tänk vilken tur vi har med så oerhört fina grannar!!

Äntligen har vi landat hemma. Jobb, facklig utbildning och ju-jutsu styrelsemöte. Så har min dag sett ut. Ännu en bra dag om än intensiv, igen.
Det är lätt att hamna uppe i varv när dagarna och kvällarna går i ett. Att ta en sak i taget och avsluta det, innan man påbörjar något nytt blir extra viktigt då. Annars är det hur många bollar som helst i luften samtidigt och då blir det jobbigt....
Nu ska jag läsa en stund för att hjärnan ska komma ner i varv. Därefter är det sova som gäller. God natt!

Nu måste jag erkänna att jag känner mig lite trött. Det har varit en lång och intensiv, men härlig och givande dag.
Att unna mig lite slappande i soffan framför teven känns därför helt rätt. I morse funderade jag över hur det kan komma sig att det alltid känns som att morgnarna kommer för tidigt....det är ju så jobbigt att ta sig ur sängen....nu är jag så trött så det känns jobbigt att ens behöva ta sig till sängen när det är dags att lägga sig. Inser att det kommer att vara ännu värre i morgon bitti.
Sonen har en vilokväll, efter att ha gjort sin läxa sitter han nu vid datorn ett tag. Ingen träning, det känns som en befrielse att inte behöva åka neråt kusten ikväll...för oss båda ska jag tillägga. Hur roligt han än tycker att det är med träning behöver han också vilokvällar här hemma för att orka med.

Vill bara påminna om att nu är det bara fem veckor kvar.....därför är det helt okej att det är intensivt ett tag nu, det klarar vi. Just nu längtar jag väldigt mycket efter att få börja packa väskorna.

Förintelsens minnesdag, lyssnar just nu på en kvinna när hon beskriver hur det gick till när de kom till fånglägret, hur de separerades från sina familjer. Hur några fick gå till höger, andra till vänster.  Ögonen tåras och det kniper till i magen när jag tänker på vilken oerhörd ondska vi människor är kapabla att plocka fram och utsätta andra för. Att människor glömmer vad som är rätt och hittar ursäkter att göra andra illa, empatin som sipprar ut och sakta försvinner i takt med att ondskan ökar....Fortfarande i detta nu pågår folkmord i världen.
Empati, vi måste börja när barnen är små, proppa dem fulla med förståelse och medkänsla för andra människor. Ge dem kärlek och värna olikheter så att de hellre kramar än slår, hellre berömmer än hånar, hellre försöker förstå än ifrågasätter.

I Australien drabbas de verkligen hårt av olika naturkatastrofer det här året. Först häftiga bränder, nu översvämningar. Vad är lite kyla eller snöfall...

Palmemordet är också på tapeten igen. Ett nytt vittne har trätt fram som säger att polisen bad honom skjuta Palme. Detta ska ha hänt fem månader innan mordet. Undrar om sanningen någonsin kommer fram?

Att spela Call of Duty med öppet fönster kan också vara farligt. Grannarna slog larm när de hörde någon ropa på hjälp. Efter att pojkarna fått gå ut med händerna över huvudet och lägga sig på marken uppdagades sanningen....det var bara spelande som pågick i huset. Polisen åkte vidare, pojkarna fortsatte spela...kanske med fönstret stängt den här gången....

Idag ska jag jobba ett tag, tvätta och ta en liten promenad. Sen ska sonen skjutsas till stan för att träna inför tävlingen nästa helg. Innan vi åker hem tänker mamma bjuda oss på middag i stan så några middagsplaner behövs inte den här dagen. Däremot bakade jag en After eight-tårta igår som vi måste fika av under dagen! Det känns inte speciellt jobbigt....

Efter att ha vaknat tidigt, tidigt och inte kunnat somna om gick jag ut och hämtade tidningen. När jag hade tittat igenom den kände jag hur ögonlocken blev tunga igen. Då var det skönt att somna om....nu har jag nyss vaknat och fått dagens första kaffemugg. Den smakade gott!

I tidningen i morse stod det att Dyngbaggen är den första insekt man upptäckt som kan utnyttja stjärnljuset för att hitta rätt i mörkret. Den behöver inte se enskilda stjärnor utan det räcker med ljuset från Vintergatan för att inte gå vilse. Men vilket elände för de stackars små baggarna när det är moln på himlen. Hur gör de då? Fascinerande också att tänka på alla olika forskningsprojekt som pågår runt om i världen. Visst är det intressant att få kunskap om hur den biologiska kompassen fungerar men hur viktigt är det egentligen? Antingen hittar man rätt eller så går man vilse.

Hjärt- och lungfondens reklam får en verkligen att haja till. Ett gäng äldre män står och hetsar sin kompis att hoppa från hög höjd ner i basängen, när en ung badvakt förmodligen drabbas av någon form av hjärtstopp och faller ihop. Där står männen kvar handfallna och vet inte vad de ska göra. Den reklamen får nog oss alla att vakna till.

Nu har Pugh Rogefeldt precis framträtt med "Här kommer natten". Om jag förstod det rätt, första gången offentligt på väldigt, väldigt länge. Han sa att han skulle göra den på sitt sätt, inte som Miss Li. Men nog hade han hämtat mycket inspiration från hennes framträdande när den nu framfördes av honom igen.....
Hon gör den dock mycket bättre, även om han är en fantastiskt begåvad artist med en stor låtskatt!

På teven gör de scones, inser att det var jättelänge sen jag bakade scones....nog skulle det vara gott till frukost idag....vore det en vanlig skoldag skulle det vara dags att gå till maten alldeles strax...
Men det är ingen vanlig skoldag, det är ledig lördag och frukostdags så småningom!

Vilken lycka att komma komma hem, trött efter en arbetsvecka och finna att sonen precis dammsugit hela huset. Att torka golven gick som en dans efter den hemkomsten. En dusch och vem kom då? Jo mamma, med gott eftermiddagsfika. Vilken perfekt avslutning på arbetsveckan!!

Ikväll ska jag bara njuta och inte göra ett dugg mer....(förutom att laga middag förstås)....Jag ska glömma jobb, planer som ska göras, mål som ska skrivas och allt annat som ska planeras både i skolan, föreningslivet och privat. Fast det är mycket som pågår i skolan nu så jag känner att jag kommer att ha lite svårt att släppa tankarna på alla mina projekt där, men jag ska göra mitt allra bästa. I alla fall till på söndag.

Mitt knä är tjockt, svullet och värker men knivhuggarvärken håller sig fortfarande på avstånd. Så länge det är så är jag nöjd. Jag kan gå hyfsat i alla fall.

Ser just nu på hemvideos på teven. Varje gång jag tittar förundras jag över hur lätt det är att skratta åt människor som ramlar och gör sig illa....märkligt egentligen, men man får ju förutsätta att det går bra för alla, annars vore det ju förfärligt.  

Nu, hemma och i lugn och ro. Fram till den här stunden har det varit mer eller mindre full fart hela tiden. Som vanligt en toppendag i skolan, efter det middag och sen stan. Söndag är nästa dag vi måste neråt kusten, skönt att inte behöva åka någonstans några dagar. I morgon är första tillfället jag får vara hemma hela kvällen sen i lördags. Därför längtar jag verkligen till helgen....den ska till stor del ägnas åt att komma ikapp här hemma, med tvätt och städning.

Mitt knä har värkt lite mer idag igen men det har återigen varit den gamla sortens värk...inte knivhuggarvärken. Varje dag den håller sig på avstånd är jag så glad, så glad! Försäkringsbolagets invaliditetsutredning är nu klar....4% medicinsk invalidiet bedöms jag ha fått av min skada....nu återstår bara att skicka in foton på ärret...fast korten måste tas först!

Förvåningen när jag kollade in avbetalningsplanen för studielånet och såg att jag bara har drygt 10 000 kvar att betala...Hur gick det till? Nyss var det ju jättemycket kvar att betala! Fast när jag tänker efter var det  nog inte så nyss.....
Jag minns så väl att jag tänkte att jag skulle vara urgammal den dag skulden äntligen skulle vara återbetald. Men det är jag ju inte.....i alla fall inte inuti....

Mitt knä har faktiskt inte gjort så jätteont idag. Bara lite vanligt ont. Ingen knivhuggarsmärta. Det känns så skönt. Nu vet jag att jag måste börja träna igen men jag måste erkänna att jag känner en viss oro....vill inte att det ska bli sådär eländigt ännu en gång.


En ny erfarenhet fick jag ta del av ikväll. Jag glömde bort att flytta bilen från Åhlénsgaraget innan klockan slog åtta. Fixade med protokoll och papper på jutsun, pratade och väntade på att sonen skulle duscha färdigt. Då som en kalldusch slog insikten mig....bilen....
I samma ögonblick upptäcker jag en väktare i en soffa nere i lokalen. En enkel fråga gav mig det svar jag ville ha....han hade nyckel! Att han dessutom kunde tänka sig att släppa ut oss på en gång gjorde ju inte saken sämre.
Dagens första lärdom av detta är att om man ska bli inlåst i Åhlénsgaraget är det väldigt bra att ha en väktare nära till hands.
Dagens andra lärdom.....parkera aldrig i det garaget igen när sonen tränar eftersom risken att jag ska glömma tiden igen är överhängande.....

Det här med att byta vindrutor kan bli krångligare än det skulle behöva vara....när de på verkstaden hade plockat ut vår trasiga ruta upptäckte de att Peugeot skickat fel ersättningsruta, den saknade regnsensor. Eftersom det inte fanns någon vindruta i Sverige som passade bilen får verkstaden lov att skicka efter en från Frankrike. Då det skulle bli lite kallt att köra utan vindruta i flera veckor så blev det en tillfällig ruta utan sensor.....tur att det är en årstid när det inte regnar så ofta så att den behövs...torkarna funkar ju ändå förstås.

Men till något mycket roligare, mitt knä känns bättre idag. Faktiskt så bra att jag kan gå utan kryckor nästan hela tiden. Det känns plötsligt hoppfullt igen. Jag fick i alla fall rådet att packa ner kryckorna i resväskan av en arbetskamrat....ska jag eller ska jag inte?? Packar jag inte ner dem lär jag ju behöva kryckor.....

Kryckor eller inte, roligast av allt den här dagen...... när vi kom hem efter nio ikväll och tog in posten....då låg biljetterna där!! Inser att det är mindre än sex veckor kvar....Nu kom resan plötsligt jättenära. Kanske dags att börja se över skoparken och annat som kan behövas till resan. Passar sonens shorts och badbyxor? Solkräm bör införskaffas, snart är det också dags att hämta ut vaccin. Lätta, tåliga väskor att packa i är en annan sak jag måste leta reda på. Det finns lite att göra, men det mesta är bara roliga saker. Hurra!!

Här i Halong Bay ska vi bo en natt på en Djonk!

Sådär, nu är vi hemma igen efter en tur till stan. Så ovanligt...not....Idag var det hyposensspruta och verkstadsbesök som stod på programmet. Bilen lämnades för att den ska få ny vindruta imorgon, för ovanlighetens skull fick vi en lånebil som var hyfsat ny. Ingen motorvärmare inmonterad dock, tur att vi har varmgarage. Sen fick sonen sin spruta, honom tog jag med hem förstås.

Innan vi åkte hem slank vi in på ett snabbmatsställe. När jag stod i kassan för att betala ringde min sjukgymnast. Jag hade sökt honom idag för att få stöd och råd när det gäller mitt onda knä. Precis som jag själv tror, höll han med om att det onda beror på överansträngning. Jag får gå tillbaka ett steg i rörelseträningen, cykla utan vikt till exempel. Men, peppar peppar, det känns aningen bättre idag. Hittills har det bara huggit till högst fem gånger....hoppas det fortsätter i den riktningen.

Visste ni förresten att det är någon slags kramdag idag? Själv hade jag ingen aning. Var kommer alla dessa olika dagar ifrån? Vem bestämde att just den här dagen ska vara kramdagen? Jag tycker att alla dagar borde vara kramdagar.....

Duoträning för sonen, hem åt pizza och bastade. Nu vila vid braskaminen, något mitt superdumma knä tycker är en bra ide.

Lyssnar just nu på journalisten Lars Weiss som gripande berättar om saknaden efter sin döde son. Han har skrivit en bok om minnen, tankar och upplevelser. Han beskriver hur sorgen och smärtan nästan fick hans kropp att stanna av när det precis hade hänt. Det berör och påverkar långt in i mitt hjärta när jag lyssnar till hans berättelse.

På nyheterna berättar de att lokalvårdaren som först blev anklagad för att ha stulit SL:s tåg, nu är friad från anklagelserna. Tänk hur media påverkar oss, de flesta trodde nog på det som stod i tidningarna och berättades om på nyheterna, att hon stulit tåget. Så även jag, nu visar det sig att det var fel. Det får i alla fall mig att tänka till och inse att man inte ska vara så snar att döma. Sanningarna presenteras inte i tidningar och på nyheter. Sanningarna behöver mer än ett ytligt skrapande för att komma fram i ljuset. Sanningar behöver lite sansad saklighet.

Gisslandramat i Algeriet går in på sitt fjärde dygn, en algerier som släppts berättade i en intervju att  terrorgruppen sa att de i första hand var ute efter "korsfararna". Vilken tidsålder lever de i?
Jag önskar vi kunde leva tillsammans, acceptera varandras olikheter och acceptera andra människor för vad de är. I början och slutet är vi alla lika, tänk att det ska vara så svårt att komma ihåg det under den tid våra liv pågår.

Lance Armstrong, den sedan länge misstänkte fuskaren, erkände doping igår när han intervjuades av Oprah. Tänk så många cyklister han har förstört för....undrar hur han värderar sina vinster nu? Han säger dessutom att han vill tävla igen...hur tänker han då?
Jag undrar vad han tjänar på detta, jag har svårt att tänka mig att det är dåligt samvete som får honom att berätta, nog tror jag att det rasslar i fickorna, eller snarare prasslar. Fast nu dömer jag ju igen, utan att veta hur det egentligen är......

Jag kan inte hjälpa att jag funderar på hur många andra idrottare det finns runt om i världen som tar till förbjudna preparat i sin jakt på resultat. Hoppas de är färre än man kan tro.

Idag ska jag göra mitt bästa för att vila knäet, men det är inte så lätt. Jag har saker jag behöver göra, inga stora grejor men de kräver att jag är uppe och går. Med kryckor går det dessutom inte så bra att göra dem, då är händerna upptagna. Hm, jag får helt enkelt ta ett litet steg i taget...förhoppningsvis kommer jag långt!