En helt vanlig måndag, med regn och rusk under en stor del av dagen. Trist väder men glädjande för då försvinner snön fortare. Åkte hem från jobbet och skulle snabbt byta om innan jag hade tid för träning på sjukgymnastiken då knackade det på dörren...det var snickaren som undrade om de fick börja riva räcke och golv på altanen. Ingenting jag hade något emot....det innebär att det kommer att torka upp fortare och sen sätter de igång att bygga upp allt igen. Plötsligt blev ombyggnaden av altanen på riktigt också och inte bara något som det planerats för. 

Det var som om vädergudarna tyckte om det också för regnmolnen drog bort och solen kom fram igen. Livsandarna vaknar och vårkänslorna pirrar i tårna. Underbart! Nu är det väl bara bilen kvar som vill få känna vårkänslor, sommardäcken måste på. Det är ju datum för det nu. 

Mitt knä mår riktigt bra, peppar peppar, träningsprogrammet jag har fått fungerar och det känns som att det hamnat exakt rätt. Förtröstansfullt, hoppet vaknar att det faktiskt kommer att bli hyfsat bra igen. Efter träningen satte jag mig vid datorn och jobbade några timmar innan det var dags att börja med middagen. 

Men nu njuter vi av att ha en hemmakväll, sonen läser läxor och sitter vid datorn. Jag har tagit en promenad och slappar vid teven. Den rena tvätten kallar men jag tror att jag väljer att inte lyssna på de ropen....soffhörnet är alldeles för skönt ikväll!

Detta hände under den tid jag var hos sjukgymnasten. 

När jag kom tillbaka från träningen dröjde bara en stund till sen var det tomt. 

Men nere på tomten är det inte tomt.....

Nu gäller det att det blir torrt och fint väder så att det torkar upp fort så att den nya takpappen kan läggas. 

Glada guldmedaljörer!

Sitter hemma i soffan och försöker summera helgens alla intryck. Örnsköldsviks ju-jutsu club nådde ett mycket fint resultat vid tävlingarna i Sollentuna. Många medaljer fick följa med hem efter tävlingarna även denna gång. Av de elva deltagare som åkte ner och tävlade kom åtta hem med medaljer i olika valörer.

Resan klubben har gjort och fortfarande gör i tävlingssammanhang är helt fantastisk tycker jag. Hittills har klubben inte varit lottlös vad gäller fina resultat och prestationer i någon av de tävlingar man har skickat deltagare till. Förutom alla dessa fina barn, ungdomar och unga vuxna som tränar och tävlar gör alla tränare och ledare i klubben ett fantastiskt jobb för att inspirera och stötta, i med- och motgång. Då kan det bara gå på ett sätt, bra!

Själv höll jag på att krypa ur skinnet av nervositet under sonens tävling igår. I deras första match var det så jämt att efter avslutad omgång var resultatet oavgjort...det fick lov att bli en skiljeomgång. Då vann sonen och hans tävlingspartner med 0,5 poäng. Snacka om rysare. Nästa match blev också spännande men till slut stod de som segrare även där. När det sedan så småningom sjönk in att de vunnit kunde jag äntligen andas fritt igen. Men trots att nervositeten var som störst när sonen tävlade ökade pulsen varje gång en av ÖJJC:s tävlande gick en match! Slutar man någonsin att vara nervös? 

Här hemma har tvättmaskinen fått jobba hårt sen vi kom hem. Inte för att det blev särskilt mycket tvätt i helgen men det fanns några ansenliga högar efter veckan som gått...

Tävlingsnerverna dallrar här inne i sporthallen i Sollentuna. Taggade barn och ungdomar kämpar och gör sitt allra bästa. Många av de tävlande väntar ännu på att deras matcher ska börja.

Nervöst ser föräldrar och tränare på. Vissa mer nervösa än andra. Jag till exempel.

Sonens tävling börjar någon gång efter lunch och han verkar lugn, i alla fall än så länge. Önskar jag kunde vara lika lugn.....

Här är jag min bekväma rackare på Scandic i Sollentuna medan sonen och övriga från klubben ska sova i dojon. Jag är faktiskt inte det minsta avundsjuk. När jag installerat mig på rummet gick jag ner och åt en  mycket god räkmacka.

Resan hit ner gick som en dans, trafiken var lugn och flöt på fint. När vi kom fram var det dags för invägning och sedan installerade alla sig i dojon....ja utom jag då...jag kollade bara på.

Undrar lite över hur de som sover i dojon och ska tävla i morgon känner sig, med tanke på hur nervös jag är och jag ska ju inte tävla, bara kolla. Fast sonen sa att han inte var lika nervös den här gången som förra....fast det är idag det...det kanske känns annorlunda i morgon.

Men nu är det snart dags att lägga huvudet på kudden, jag börjar bli trött.

Ska man bara läsa en bok det här året rekommenderar jag "Kaffe med rån".

Jag har haft ett litet problem ett tag nu...jag som alltid har en eller flera böcker på gång har haft svårt att hitta något som fångar läsintresset...har väl aldrig hänt förut. Inte ens gamla godingar lockade, då blev jag nästan lite oroad.

Men så idag hände något när jag gjorde mina bibliotekstimmar....

Jag höll på att ställa tillbaka böcker som återlämnats när blicken föll på en bok skriven av Catharina Ingelman-Sundberg. Den heter "Kaffe med rån". När jag sedan började läsa på baksidan så kände jag ett sug i maggropen och insåg att där var den...boken som skulle locka mig tillbaka till läsandet igen.

Boken handlar om fem pensionärer, tillika vänner,  på ett äldreboende som inte får äta sig mätta (maten är inte ens god) eller ta en whiskey före maten om de vill, inte ens gå ut. Antalet kaffekoppar per dag är begränsade och personalen proppar dem fulla med piller så att de ska vara lugna och medgörliga.

Så ser de ett program på teven som handlar om hur interner har det på fängelserna och inser att straffade lever ett bättre liv än vad de gör. Alltså börjar deras brottsliga bana, först bara på planeringsstadiet hos en av tanterna men hon lockar med sig övriga ganska snart. Planen är klar, de ska begå ett brott så att de hamnar i fängelse. Allt börjar ganska oskyldigt men snart ökar komplikationerna och de finner sig indragna i den undre världen.

En helt underbar bok som jag var tvungen att sträckläsa. En härlig motvikt till alla deckare med mord och blod. Tänk om man fick bli häften så driftig som pensionär. Då skulle livet leka på äldre dar...men med viss spänning.

Sällan har väl sängen varit så skön som i morse när det var dags att kliva upp. Madrassen var alldeles lagom mjuk, kudden så där fluffig som jag vill ha den och täcket tyngde precis lagom. Men vad hjälpte det....det var bara att kliva upp.

Tack och lov möttes jag av ett klassrum fullt av glada och förväntansfulla elever. Med armarna i kors påminde några av dem mig om en genomgång jag lovat efter påsk...Så den planerades raskt in, elever som vill lära sig nya saker säger man ju inte nej till.

För att blidka våren så att den kommer snart började vi sjunga vårsånger och göra vårbilder idag också. Så nu ska ni få se att den kommer, våren alltså.

Efter jobbet åkte jag till min sjukgymnast och tränade. Ungefär 50 minuter tar mitt program och hittills känns det bra efter träningen. Hoppas det fortsätter så.

Känner mig lätt overksam ikväll, men det är faktiskt ganska skönt. Det är konstigt att inte köra ner till stan bara....men sonen och hans tävlingspartner var som två blöta trasor i går efter träningen så de har blivit tillsagda att vila från träning till på onsdag. Klokt!

Nu ska jag titta på Fantasterna på fyran. Jag ska tävla mot deltagarna i ämnet Star Wars tänkte jag. Meddelar senare hur det gick......

Ett glas saft med smak av sommar, 
jag tog en klunk och blundade och glömde för ett ögonblick snön ute. 

På fredag kväll tog jag upp bär ur frysen och hällde kokande vatten över. Idag på morgonen var det dags att sila av bären och blanda socker i saften. Tanken var att jag igår kväll skulle sila av bären men då orkade jag inte. Det tog i och för sig inte särskilt lång tid så egentligen hade jag kunnat göra det. Men nu hann bären ge bort sin sista smak ordentligt i stället. Det blev i alla fall en mycket god saft. Sonen som har längtat efter hemgjord saft blir nog glad i alla fall. Jag blev också glad när jag fick ett första smakprov. 

Efter lunch ska jag åka ner till stan igen. Först är vi några stycken som ska hjälpas åt att få lite ordning på kontoret i jutsulokalen , sedan är det dags för sonens träning. Fram till dess tänker jag ta ett glas saft till och göra...ingenting....

Utomhus har snöfallet börjat. Jag hann nästan hela vägen hem innan det kom igång. Träningen gick bra idag, det videofilmades, sen kollade de, gick tillbaka och gjorde om och på det sättet fortsatte det. Efter träningen skjutsades sonen till kompisen och jag åkte hemåt efter att ha blivit bjuden på eftermiddagsfika. 

Nu hänger jag i soffan och kollar in lite teve. Hockeyn zappar jag förbi med jämna mellanrum. Just nu är inte resultatet som jag vill se det. Färjestad leder....jag tycker att Luleå borde få vinna. Det vore häftigt med två Norrlandslag i finalen. 

När det ser ut så här utomhus....

.....passar detta bra inomhus!

Nu är det väl bara att vänta in snöfallet som ska komma. Som vanligt ska vi ut på vägarna idag, hoppas det inte blir alltför ymnigt innan bilen är inkörd i garaget igen senare på eftermiddagen. Jag vet ju att den snö som kommer nu smälter den som ligger därunder men det känns inte särskilt upplyftande med snöfall.....jag vill ha vår nu! Att altanen blir snöfri och torr känns extremt viktigt...om sådär två veckor vill jag att det ska vara så....då hoppas jag att snickaren börjar.

I källaren snurrar tvätten runt. Nyss var allt tvättat och rent, plötsligt ligger det högar överallt som väntar på att tvättas. Och när de högarna är tvättade blir det nya högar som ska tas om hand och städas in i garderober och när de är borta.....så börjar det om....vilket ekorrhjul....Men vi har ju i alla fall kläder att tvätta...det är inte alla i vår värld som har det.

Om någon timme är det dags att väcka sonen...han ska åka till dojon för att dra på sig sin vita nytvättade Gi och träna igen. Sedan stannar han i stan hos en kompis till imorgon. Då hämtar jag när det är dags för träning igen.

Lyssnar på Petter som framträder på Nyhetsmorgon idag, jag gillar verkligen honom. Hans låtar har tyngd. Förutom hans nya skiva här i vår släpper även Håkan Hellström en skiva. Två tunga svenska skivsläpp. Håkans musik är inte alltid exakt överensstämmande med min smak men trots att han ger ett lite virrigt intryck som att han inte har koll på det han gör, har han totalkoll på sin musik och sitt musikskapande. Det måste man ju i alla fall respektera honom för. Sedan behöver jag ju inte gilla allt.....

Det här med självförtroende är ingen enkel sak. Man tror ju gärna att firade skådespelare och kändisar har gott om det men Mikael Nyqvist är ett exempel på en man som inte har det. Just nu delar han med sig av sina erfarenheter. En fantastisk man tycker jag!

För alla modemedvetna herrar är det blommiga skjortor, skor och badbyxor som gäller i vår....det får jag lära mig nu. Det är nästan så att Hawaiiskjortan får en renässans..men bara nästan.....

I Nordkorea uppmanar de alla länder att plocka hem sin ambassadpersonal. De säger att de inte kan garantera deras säkerhet efter den 10 april...undrar vad de tänker sig då? Vad ska hända? UD avråder också från icke nödvändiga resor till Nordkorea. Jag hoppas verkligen att det bara är tomma hot men man vet aldrig...Jag tycker också att det är lite läskigt att se de propagandafilmer från Nordkorea där studenter övar skytte och vapenhantering. I intervjuer pratskriker de ut sin glädje och tillfredsställelse över att få bekämpa de hemska människorna i USA och Sydkorea.....Det är faktiskt tragiskt när jag tänker efter, de flesta Nordkoreaner har ingen aning om hur livet ter sig utanför landets gränser. Tänk vilken chock de kommer att få när de vaknar upp och inser hur lurade de har blivit i alla år av landets ledning.

Igår när jag satt och tittade på när sonen och hans tävlingspartner tränade fick jag faktiskt rysningar. Jag fattar inte riktigt att det är min son som visar upp ett sånt oerhört go och sådan precision. Jag har alltid varit en stolt mamma men nog måste jag erkänna att hjärtat slår extra mycket för honom just nu. Inte för att han är så duktig men för att jag så gärna vill att han ska få lyckas. (okej...lite för att han är så duktig också...)

I takt med att de utvecklas ökar nämligen förväntningarna på dem. Dels från alla runt omkring men framför allt från dem själva, de har höga målsättningar....För mig som är lite försiktig när det gäller att ha höga förväntningar blir det lite jobbigt...eller mycket jobbigt. Jag har inte nerver för detta....det är bara att konstatera. De dallrar värre än jello..... Men som jag skrev igår, bara de har sina under kontroll så spelar det ju ingen roll hur det är med mina. Den text deras coach skrev igår lugnade inte mina nerver direkt men stoltheten väller fram som en vårflod....det är min son han skriver om....

Idag har de bestämt att vila från träning men i helgen ska det tränas både lördag och söndag. Nu handlar det om finslipning av teknikerna, att inte tveka och att vända rätt sida mot domarna så att de ser så mycket som möjligt av finliret så att poängen blir så hög som möjligt.

Trots det måste jag ner till stan....bilen är på service och ska hämtas hem i eftermiddag...men varför ändra vanan att åka de fyra milen enkel resa varje dag....

Förhoppningsvis räcker tiden till för att sitta ute i solen och njuta en stund också. Hjälpa mamma att hänga gardiner ska jag också göra. Men förutom det...så lite som möjligt.

Idag är det verkligen aprilväder. Än skiner solen, nästa sekund snöar eller haglar det. Alldeles nyss medan solen sken en stund passade jag på att tömma mattorna i bilen på grus och att dammsuga bort det värsta på golv och säten. Lite god doft fick jag till också genom att torka av inuti bilen. Nu är det vår inuti bilen så nu kan våren komma på riktigt även utomhus tycker jag.

På förmiddagen hade jag besök av snickaren som ska byta ytterdörr och sedan fixa till altanen. Den är i stort behov av upprustning så det finns en del att göra. Som grädde på moset kommer det att byggas ett kombinerat växthus/ lusthus på den nedre sidan av altanen. Alltså mot macken. Det kommer att bli spännande. Jag saknar verkligen mitt växthus. Både för odling men även för de halvkyliga vårvinterdagarna när man inte riktigt vill sitta ute...då blir det underbart inne i ett växthus. Eftersom planerna är att komma igång under våren kan vi förhoppningsvis njuta av det mot mitten eller slutet av sommaren om allt går som det ska. Fortsättning följer.....

Mitt knä mår riktigt hyfsat. Jag har fått ett träningsprogram av min nya sjukgymnast här i Bredbyn och efter att ha testat det i skarpt läge några gånger tror jag att det kommer att vara bra för mig. Visst skär det till ibland när jag går för snabbt eller böjer på knäet i fel läge men det känns uthärdligt.

Om en stund ska jag åka ner till stan igen...som alla andra dagar den här veckan. Jag tycker nyss att jag tankade bilen full men nu börjar det krypa ner mot reserven igen....hur skulle min bensinräkning se ut om jag hade en bil som drog mer än de 0,4 min bil drar?

Idag ska jag först uträtta några ärenden sen ska sonen hämtas hos en kompis för att skjutsas till träningen igen. Helgen i Sollentuna närmar sig med stormsteg. Det är bara lite drygt en vecka kvar nu. Då blir det SM och ligatävlingar.....spännande. Faktiskt är det rent olidligt spännande.....jag har inga nerver för att vara en tävlingsmorsa......men så länge sonen och hans tävlingspartner håller sina nerver under kontroll är ju allt i sin ordning. Måste säga att det såg riktigt bra ut igår även om de har en hel del att finslipa fortfarande. Men som sagt de har ett antal träningar kvar....det blir spännande att se hur många dagar de tänker träna i helgen om vi får någon hemmakväll?

Nu har det i alla fall blivit dags att åka den här gången.

Jag fortsätter att vakna tidigt även den här veckan, inte lika tidigt dock. Idag var klockan sex när jag slog upp ögonen. Då är det skönt att inte ha några tider att passa utan med gott samvete kunna ligga kvar i sängen och läsa tidning, dricka kaffe och se på nyheterna.

Senaste nyheterna från Koreahalvön är att Nordkorea stoppar arbetarna från syd att ta sig in i landet till Kaesongfabriken. Det sista samarbetet upphör därmed....men de stänger inte gränserna helt, de släpper fortfarande ut sydkoreanerna som jobbat klart sitt skift på fabriken. Jag hoppas verkligen att Kim Jong-Un slutar att brösta sig snart och inser att han har viktigare saker att ta tag i sitt land. Öppna upp fånglägren och släppa ut dem som bor där, se till att pengarna läggs på mat till de som lever i landet till exempel. Bara små enkla förslag från mig.

Fantasterna är ett nytt program där vanliga människor som är "experter" inom olika ämnesområden tävlar mot varandra. Såg precis reklam för det på teven nu och inser att jag måste titta när nästa program sänds på måndag. Då tävlar Star Wars-fantaster mot varandra. Jag måste ju se hur väl jag står mig mot övriga tävlande....kanske skulle jag ha varit med.....

Vägglössen ökar dramatiskt i vårt land och i hela världen. Anledningarna är flera. Dels att vi är mer mobila idag, vi reser mycket. Dels har de utvecklat en resistens och dör inte av de bekämpningsmedel som används. En annan anledning är vår okunskap, väldigt få känner igen en vägglus så vi ser inte tecknen.

En vägglus ser ut ungefär som en äppelkärna i storlek och form. Små svarta prickar i sängen eller nära sängen vittnar om att vägglös kan vara på besök, det är deras avföring som syns (då är svarta lakan ingen hit...). Naturligtvis är kliande bett på kroppen efter en natts sömn också ett tecken på att vägglöss kan vara i farten.

Experten som uttalade sig på teven sa att det går att bli av med vägglöss. Det tar tid och är inte enkelt, men det går! Det känns förtröstansfullt...för nu kliar det på min kropp....fast jag har inga bett....förutom de gamla sönderkliade myggbetten på armarna då....

Igår gjorde sonen klar sitt bildspel om Vietnam. De sista meningarna på engelska lästes in. Jag har stöttat och kommit med uppmuntrande tillrop men det hela tog mycket längre tid än både han och jag räknat med. Det var många delar som skulle med. Jag hade lite svårt att inte lägga mig i faktiskt....framför allt när texten skulle läsas in....ska det ge nåt som skolprojekt är det ju viktigt att han har gjort det helt själv...Men eftersom han är en kompetent person fixade han det utmärkt.

Tyvärr krånglade ljudfilen som han skulle använda i slutet av bildspelet och gick inte att använda först....där hjälpte jag faktiskt till. Efter en hel del klurande lyckades jag lösa problemet så att han kunde använda musiken.

Förutom bildspelet har han dessutom skrivit en text om Vietnam på flera A4 sidor, de faktabitar han inte kom ihåg har han kollat upp i böcker och på nätet....Jag tycker att han har gjort ett toppenjobb. Förutom att visa upp det i skolan har vi här hemma en fin dokumentation kvar av vår resa att titta på och läsa när ressuget sätter in.

När jag ser nyheterna idag på morgonen blir jag alldeles matt och suckar inombords. DN har en artikel med rubriken "Modern undervisning får underkänt" och på nyheterna berättar man kort om innehållet i den. Det är John Hattie, en ansedd internationell forskare som har sammanställt resultat från 52 000 studier där mer än 80 miljoner elever världen över deltagit. Han har tagit reda på vad som påverkar elevers studieresultat och kommit fram till att problembaserat lärande, PBL, som varit populärt bland annat i Sverige har ett lågt resultat och till och med kan ha en skadlig effekt, framför allt för elever med låg motivation och dåliga förkunskaper.

Läxor som inte ges på rätt sätt är inte heller bra, en läxa ska inte vara att göra klart det man inte hunnit i skolan eller att öva på något man inte kan. Läxor har bäst effekt på äldre elever och där läxorna är lärarledda. Däremot kan en läxa vara en repetition av något man gått igenom, som ren övning alltså, allt enligt forskningen.

Det som har god effekt på inlärning är enligt samma undersökning lugn och ro i klassrummen (och tänker jag mig lugn och ro för oss som ska undervisa).

Det som gör mig så matt är att ingenting av detta gör mig förvånad.....just lugn och ro är någonting vi som arbetar i skolan har efterlyst länge. Hela tiden matas vi med nya pedagogiska metoder, nya sätt att lära ut, nya projekt som ska genomföras, nya arbetsuppgifter, men ingenting tas bort....allt som verkligen motverkar lugn och ro.

Nu säger inte jag att allt som har passerat under broarna, de snart 27 år jag har varit lärare, varit dåligt. Många tankar och pedagogiska idéer har varit och är bra. Problemet ligger snarare i att vi aldrig hinner göra det till vårt eget innan det är något nytt som ska testas.

Många kommuner är verkligen exempel på detta, förkortningarna avlöser varandra och ingenting hinner implementeras fullt ut i verksamheten innan det är dags för något nytt. Här har vi nyss påbörjat ett väldigt intressant arbete om bedömning på ett sätt som ska gagna eleverna, då kommer nästa...nu ska det satsas på matten, samtidigt. Vilket i och för sig är bra men någonstans ska tiden till allt tas och den ska ändå räcka till det viktigaste vi har, eleverna. För även om många saker egentligen inte är nya utan saker vi redan gör så måste ändå tiden till reflektion och eftertanke finnas för att det ska bli bra och för att vi ska kunna ta med våra kunskaper till eleverna på ett bra sätt.

För att kunna skapa lugn och ro i klassrummet måste vi som arbetar också känna lugn och ro...annars tror i alla fall jag att vår stress och oro smittar och präglar klimatet i klassrummet....även om vi tror att vi lyckas dölja det från eleverna.

Nej nu är det dags att alla som bestämmer över skolan börjar lyssna på forskarna, tar till sig deras kunskaper och ser till att alla som arbetar i skolan får förutsättningar att bedriva undervisning som gagnar eleverna....och har ett visst mått av is i magen.....resultat förbättras inte samtidigt som förändringar införs...det tar tid.

Tänk att det redan är annandag påsk. Vädret är inte riktigt lika fint idag men nog håller sig molnen undan och låter solen skina riktigt långa stunder. En stor del av dagen har sonen ägnat åt det bildspel han ska sätta ihop till skolan. Det visar sig att det tar ganska lång tid....det finns ju en hel del att berätta om. Nu har han i alla fall kommit en bit på väg. 

Jag har försökt att bistå med uppmuntrande tillrop så gott jag har kunnat....

Fast jag har faktiskt gjort ett rejält dagsverke själv idag....all tvätt är struken och undanplockad! Nu är det bara att börja fylla tvättunnan igen....Därför kan jag med gott samvete unna mig att slappa ett tag. 

Snabb wok av kylskåpsrester blev dagens middag. 

Sitter i solen på framsidan och njuter. Vi har nyss grillat hamburgare till lunch och jag har fått kaffe på maten. Om en timme är det dags att köra sonen till stan för hans träning så jag tänker sitta här så länge som möjligt.

I morse vaknade jag tidigt igen men kunde somna om efter bara nån timme. Sen sov jag länge. Härligt! Hoppas det betyder att det är på väg att vända, att kroppen börjar vänja sig vid svensk tid igen.

Än är det mycket snö kvar på framsidan. Längtar till dess att den är borta och vårblommorna tittar upp.

Sitter på framsidan i solen. Lyssnar på takdropp, skotrar som råmar när de åker förbi, fåglar som kvittrar och knastret från grillen. Vi har precis avnjutit vår lunch. Foliepaket med rester från gårdagen. Underbart gott. Nu har sonen gått in och fixat till en mugg kaffe åt mig så att jag kan sitta här och njuta vidare.

Hurra det blev sovmorgon idag.....jag vaknade inte förrän 6.20....det är att sova länge om man jämför med halv fyra...

Men det är ju en tidig start trots allt, jag tänker inte kliva ur sängen på länge än. Har kollat in CNN och Sky news för att se det senaste om Nordkorea. Nu råder krigstillstånd mellan Nord- och Sydkorea. Läskigt! Jag tycker nog att Kim Jong-Un prioriterar fel, han borde se till att hans landsmän får äta sig mätta och får ett bra liv istället för att lägga pengarna på vapen och krig.

Sedan hamnade jag i ett program som handlade om döden och livet efter döden. En familj begravde familjefaderns mobiltelefon med honom när han dog. Inte så konstigt kanske men det som är lite annorlunda är att de fortfarande efter snart tio år upprätthåller hans abonnemang. Änkan och sonen ringer till honom på bemärkelsedagar, fars dag och lite då och då för att få tröst. Då når de hans röstbrevlåda och får lämna ett meddelande om de vill....Under begravningen när kistan sänktes ner i jorden valde sonen att ringa på pappans telefon.....

I en av USA:s delstater finns en ung man som har en affärsverksamhet som handlar om att tillverka kistor som har andra användningsområden först. Du kan få ett vitrinskåpskista, soffa, bord eller andra möbler att använda under livstiden...sedan när du dör är tanken att det ska vara kistan för din sista vila. Tydligen är det väldigt populärt.....men inte tror jag att jag vill ha ett vitrinskåp som ser ut som en kista eller ett soffbord för den delen....Fast med tanke på den kostnad en kista innebär är tanken inte så dum i sig men mig bär det emot men så är jag inte särskilt goth.... 

Sen tappade jag koncentrationen en stund men då handlade det om att på nåt sätt fotografera själen för att hitta den efter döden...eller nåt sånt.....

På nyheterna berättas också att Nelson Mandela ligger på sjukhus igen. Man säger att han behandlas för en lunginfektion. Enligt reportern ber hela Sydafrika för honom. Det pratas också om den cynism som visar sig just nu, människor som passar på att synas extra i den situation som råder. Men framför allt pratar man om vilken karisma han har, det hopp och den framtidstro som råder i det rum där Mandela befinner sig. Hans förmåga att få människor att känna sig väl till mods.

Ute skiner solen och ska man tro väderprognosen kommer vi att få en fin påskhelg här hos oss. Härligt för alla som vill vara ute och sporta under påsk. Själv lyfte jag fram grillen igår. Tänker mig att det ska grillas foliepaket eller annat till lunch idag. 

I källaren väller tvätten överallt. Nu är allt rent men det värsta återstår....att ta reda på allt och plocka in det i garderoberna....helst innan tvätttunnan är full igen och det är dags att börja om. Men tänker solen skina hela dan kan jag lova att det inte blir idag.....

Långfredag och som vanligt vaknade jag tidigt, försökte somna om men det gick inte så bra. Till slut tröttnade jag på att inte somna om så jag klev upp och gjorde marängskålar, som jag helgen till ära färgade gula. Hemgjord chokladpudding fixade jag också till. Marängerna svalnar just nu i ugnen och chokladpuddingen står i matkällaren. Hoppas den stelnar.....annars blir det en väldigt god chokladsås......

Efter den stunden med jobb bryggde jag en mugg kaffe och hoppade ner i sängen igen. Nu njuter jag av den samtidigt som jag kollar in Nyhetsmorgon. Jens Assur blir just nu intervjuad om den utställning han ska turnera runt om i vårt land med. Han utmanar vår sterotypa bild av Afrika. Han menar att många av oss har en trettio år gammal bild av Afrika. När jag hör honom berätta och visa bilder är jag böjd att hålla med. Kommer utställningen åt vårt håll tänker jag försöka se den, verkar riktigt intressant.

Nordkorea vässar klorna och visar bilder där de lägger upp hur väst ska attackeras om man upplever sig tillräckligt provocerade. USA i sin tur skickar Stealthplan för att skrämma tillbaka. Det känns som att det bara behövs en liten gnista för att det ska flamma upp och bli en riktig katastrof, otäckt!

På teven försöker de just nu blåsa ur ägg, det går sådär kan jag säga. Det är ingenting jag har provat men det känns som om det skulle bli misslyckat om jag försökte. Jag som inte ens kan knäcka ägg så att det bli två snygga halvor av äggskalen.

I hockeykvalet till elitserien har Örebro säkrat en plats. Där spelar före detta öviksbon med samma efternamn som oss. Timrå förlorade mot Leksand vilket innebär att de i praktiken redan förlorat sin plats i högsta serien. Trist, även om jag inte är nåt större hockeyfan gillar jag inte när lag från Norrland åker ur. Hoppas det bara blir en säsong.

Idag kommer släkten från Härnösand på besök. Mor kommer att bjuda på lunch och jag ska stå för middagen. Det lutar åt helstekt laxsida i ugnen. Efterrätten är ju som sagt klar till stor del, bara nu chokladpuddingen stelnar....

Och plötsligt var det skärtorsdag. Gårdagen bara försvann. Det var arbete och sen en tur till stan där sonen tränade. Men nu är det skärtorsdag som sagt och påskkärringarna är på väg till Blåkulla. Jag stannar hemma i år med tanke på att jag varit bortrest under tre veckor redan.

Jag fortsätter att vakna halv fyra på morgonen men idag kunde jag faktiskt somna om en stund efter nån vaken timme. Underbart! Nu har jag lovet på mig att låta kroppen återgå till svensk tid igen. Det här med tidiga mornar är inte riktigt min grej....Fast fördelen var att jag hann ta fram lite påskpynt igår morse innan jag åkte till jobbet. Någon liten höna och kyckling fick komma fram och påskäggen förstås....

Igår var jag till sjukgymnasten igen och fick ett nytt träningsprogram. Det kommer nog att göra nytta för jag kände hur lårmuskeln riktigt darrade av ansträngning.

I tvättstugan ligger fortfarande en stor hög med otvättade kläder. Den måste jag ta itu med även om det är påskhelg. Men å andra sidan finns ju hela lovet kvar att tvätta. Förhoppningen är att solen kommer att skina under helgen så att det går att sitta ute och njuta i stället. Bra mycket roligare än tvätt. Jag ska nog sortera lite foton från resan i mappar på datorn också tror jag. Det finns ett gäng nämligen.....fast det gör jag bara om vädret är trist.

Nästa punkt på programmet den här dagen är middag. Sonen önskade halloumi, proscuitto och vitlöksbröd.....låter gott tycker även jag! Så det får nog bli en plockmiddag, känns lagom en skärtorsdagskväll. Sen ska jag spana på himlen efter alla resenärer!

Jag måste erkänna att jag är väldigt trött och väldigt avundsjuk på alla de människor som inte känner av tidsomställningar när de reser. Min kropp har velat ligga i sängen och sova ett tag nu.....just nu känner den att klockan är tre på natten. Helst skulle jag ha velat lägga mig för att sova för flera timmar sedan men då blir det nog som natten till idag.....då jag vaknade strax efter fyra, kroppen tyckte att det var morgon och dags att stiga upp. Jag höll inte med men inte kunde jag somna om för det. Därför tänkte jag att om jag håller mig vaken i alla fall till halv tio så kanske jag sover längre i morgon bitti.

Resan från Arlanda gick väldigt bra igår i alla fall. Bilen hostade till lite sen startade den. Men hu så kallt det var att skrapa rutorna fria från is utan handskar....hur kunde jag glömma dem här hemma när vi reste?

Nej nu orkar jag inte hålla ögonen öppna längre.....bära eller brista nu tänker jag sova. God natt!

Morgonen mötte oss uppe i luften. Om en stund kommer vår skjuts som ska ta oss till bilen. Hoppas den startar!

Snart åker vi, här sitter vi i receptionen och inväntar skjutsen!

Det är märkligt att tänka att imorgon vid den här tiden är vi tillbaka i Sverige igen. Har allt gått vägen bör vi dessutom sitta i bilen på väg norrut....om den nu startar förstås. Med tanke på det väder som varit vet man aldrig. 3 veckor är rätt lång tid för en liten bil att stå ensam ute i kylan och snön.

Om en halvtimme ska vi bege oss mot restaurangen för att äta någonting. Vi har inte stoppat i oss nåt mer än vatten sen frukost så det börjar bli dags. Sen är det väl bara att börja packa ihop antar jag. Om nån bara kunde svänga sitt trollspö så det vore klart, det skulle uppskattas..

Sista dagen i paradiset för den här gången. Vi började med att äta frukost och gissa om den smakade gott? Jag var nämligen jättehungrig. Efter att ha varit vaken flera timmar inatt och längtat efter ett kylskåp med mat i satte jag mig ner och åt med extra god aptit. Det var ovanligt mycket folk idag så det var svårt att hitta ett bord att sitta vid. Undrar om det var för att vi lättare ska komma in i vardagen igen. Bort med den sävliga lunk vi befunnit oss i under den senaste veckan och åter till vardag och jobb.

Nu fortsätter jag dock den sävliga lunken ett tag till, under ett parasoll förstås för att inte bränna mig. 

Nu är vi tillbaka i vår bungalow efter att ha ätit middag inne i Hua hin. När maten slunkit ner gjorde vi vårt bästa för att göra av med de sedlar vi hade kvar. Det var inte svårt.....vi handlade massor. Shorts, skjortor, t-shirt, klänningar, kjol, blusar, väska.....slantarna räckte till väldigt, väldigt mycket! Nu gäller det att få ner allt i väskorna bara. Tur att vi köpte en extra i Vietnam. Den lär nog behövas. Tur att vi hade 8 kilo kvar till maxvikt också.....

Njuter under palmerna vid den egna poolen. Lyssnar på fontänen, fåglarna och vindens sus. Ett och annat barnskratt hörs också. Ett dopp emellanåt gör gott.

Nyss har jag fixat så att vi får ha kvar rummet hela dan imorgon. Det känns skönt att slippa checka ut redan 12 och sedan ha nästan 7 timmar kvar innan det är dags att åka.

Istället får vi sola och bada hela dan, som vanligt och sedan duscha en stund innan det är dags att åka.

Här ligger jag och mina fötter!

En aning sorgligt är det allt. Näst sista dagen på vår semester. Imorgon kväll bär det av härifrån. Men idag fortsätter vi på den inslagna vägen. Vi slappar och badar. Ikväll ska vi nog åka in till stan igen, förhoppningsvis utan magsjuka den här gången.

Jag har sett en kjol jag vill ha och sonen långshorts. Hoppas de finns kvar.

Nu har vi precis ätit middag. Äntligen hade vi båda matlust. Vi kan nog förklara oss friska nu, peppar peppar. Det blev pasta för sonen och stekt ris med räkor för mig. Äntligen smakade maten gott igen och var inte bara ett nödvändigt ont.

Imorgon är det redan lördag, fattar inte var tiden tagit vägen. Även om några dygn försvann i ett sjukdomstöcken så har tiden gått alldeles för snabbt.

Det var lite spännande att gå ut ikväll. Skulle det vimla av getingar eller inte? Tack och lov var det tomt annars hade det nog inte blivit nån middag ute...vi åt på restaurangen som ligger precis vid poolen och havet. Där är det ljuvligt!

På vägen till restaurangen bjöd cikadorna på en öronbedövande konsert. Det gjorde nästan ont i öronen så högt var ljudet. Fast det lät bättre än sången från de musikanter som sjöng under middagen....

Nu tänker jag lägga mig i sängen och slöa, kroppen har inte återhämtat sig helt efter sjukdomen.
Sonen däremot är pigg, men då sov han i princip hela tiden under två dygn..

Nu har vi försökt oss på det här med mat. Det gick sådär.....jag åt i alla fall halva min portion men Sudden orkade inte särskilt många tuggor. Fast jag tror han led av att inte kunna äta för han sa att det var jättegott egentligen. Just nu pratar han mest om mammas kött, potatisgratäng och kyckling med honung, lime och chili......dit är det ett tag kvar men dagarna går väldigt snabbt så förr än vi anar är vi hemma.

Nu ligger vi i alla fall och vilar ner den mat vi fick i oss.

Nu har vi nyss kommit från frukostbordet. Idag kunde vi äta lite mer båda två. Vi var verkligen hungriga. Men det tog på krafterna. Nu vilar vi ner maten så att illamåendet håller sig på avstånd.

Därefter är det dags för poolen och skuggan under ett parasoll.

Igår skulle vi gå ut en sväng på kvällen men när vi öppnade porten ut mot den lilla gatan var det som den värsta skräckfilm. Runt alla lampor och surrande i luften var mängder av någon slags geting. Stora och otäcka. En surrade in sig i mitt hår men jag lyckades trassla bort den. Läskigt..
Vi beslöt oss raskt för en hemmakväll med film istället.

När vi kom hem efter frukost idag upptäckte sonen att krukan med vatten utanför porten var fulla av dem.....drunknade eller på väg att drunkna.

Sonen kom en sväng till poolen för att ta en kort simtur med sitt nya cyklop. Det var en sak vi hann köpa innan sjukan slog till. Efter en stund blev han blek om nosen och gick tillbaka till rummet. Jag har varit och kollat till honom och nu är han fräschare igen. Nyduschad ligger han och dricker sprite. Problemet just nu är maten. Varken han eller jag vill äta något. Men vi ser till att få i oss rejält med vätska i alla fall. Det är ju trots allt viktigast.

Så är det torsdag, dagarna går snabbt. Jag mår rätt bra igen, matlusten är inte tillbaka helt men i övrigt känns det ok. Sonen är fortfarande mör. Han mår inte illa längre men har nog lite feber ännu. Tur att vår bungalow har luftkonditionering. Jag tror nämligen att det är hetaste dagen idag. Han ligger inne och vilar medan jag slöar vid poolen. Trots sjukdomar har vi det ändå rätt bra, det känns skönt att vi beslutade oss för att strunta i utflykterna den här veckan. Nu håller jag tummar och tår så att även sonen mår bättre i morgon. Han längtar efter bad igen och jag efter sällskap vid poolen.

Dags för middag, kokt ris med stekt kyckling. Vi klarar av att äta båda två, om än långsamt och små portioner! Hoppas vi får behålla maten också.

Restaurangen här är fantastisk, de fixar och ordnar så att det ska passa oss. Det tackar vi för, det blir lite lättare att vara sjuk då.

Nu tar jag en tugga till....halvliggande i soffan. Sonen äter i sängen.

Inte under en kokospalm men väl under någon annan slags palm ligger jag vid vår egen pool och återhämtar mig. Sonens feber har gett med sig, han kräks inte längre och får behålla den vätska han dricker....teskedsvis....glimten i hans ögon börjar komma åter där han ligger nyduschad i en renbäddad säng. Jag börjar bli lite hungrig men på vad? Vet inte, ingenting jag tänker på känns gott. Så det får helt enkelt bli mer dryck även för mig. Maten får vänta.

Sådärja, nu har någon slags tropisk magsjuka tagit ett rejält grepp om oss.

Jag började och sonen kom efter. Igår när vi har inne i stan och precis hade börjat gå runt och handla blev jag plötsligt yr och kallsvettig. Butikspersonalen hjälpte mig till toaletter, med någon slags doft i näsan och flaskvatten. Det kändes bättre och vi gick vidare. Nästa ställe fick jag snabbt be om en plastpåse och skynda mig ut i gatans dunkel.

Då tog vi oss hem och på vägen hem började sonen klaga över lite ont i magen.

Sen har vi haft en natt utan alltför mycket sömn. Jag gjorde bort mitt relativt snabbt även om jag inte mår helt hundra ännu. Men sonen är fortfarande dålig. Nu sover han äntligen lugnt, hoppas han får sova ett tag.  Förhoppningsvis släpper det greppet om honom nu också.

Inatt när vi båda mådde som sämst tittade vi på varandra och konstaterade att det var tur att det inte kom under Vietnamdelen av resan. Här kan vi ju vara och få mat till rummet om så skulle behöva.

Nej nu ska jag vila lite igen.

Idag är det riktigt hett. Utan parasoll blir det jobbigt men med parasoll är det alldeles underbart. Havet är lika varmt som luften så för en aning svalka är det poolen som gäller. Eller en dusch! Vi njuter i alla fall, massor.

Något jag inte njuter fullt lika mycket av är det som plötsligt förflyttar mig till Korfu. Fast den gången var det benen som var utsatta, nu är det armarna. Hittills i alla fall.....

Jag pratar om myggbett....många, stora, röda, vätskande och framförallt kliande....efter en allergitablett kliar det något mindre men ikväll blir det en tavegyl innan jag ska sova, det är ett faktum.

Jag är i alla fall tacksam att sonen inte är lika drabbad dom jag.

I alla paradis finns ju en orm, här i form av dumma myggor.

Efter en dusch i vår egen regnskogsdusch ute på baksidan av vår bungalow sitter jag vid vår pool i en solstol med en kopp kaffe. Sonen har lagt sig inne en stund. Det kan nog bli lite åska tror jag, men det lär väl inte hålla i så länge. Inte för att det gör något, vi har ingen tid att passa.

Vi har tittat på lite olika utflyktsmål men både sonen och jag känner att vi inte orkar ta in mer just nu. Därför kom vi överens om att slappa är det vi ska satsa på. Vill vi åka in till Hua hin gör vi det på kvällarna, då har hotellet gratis buss dit. Här finns i princip allt vi behöver så vi kan verkligen njuta av vårt lyxiga boende istället för att flänga runt!

Lunch under parasollet precis nere vid stranden. Jag tror det smakar godare eftersom vi är i paradiset! Om en stund tar vi en promenad efter stranden för att låta maten sjunka ner. Sen blir det till att ta ett dopp igen kanske.

Vet inte om jag kan beskriva den känsla jag har just nu. Den underbaraste frukostbuffén vid den ultimata restaurangen. Fåglarna kvittrar, fontänerna sprutar vatten, havets vågor porlar och vinden susar. Trots en hals som värker illa och ett huvud som känns tungt av en begynnande förkylning mår jag som en prinsessa.

Dagen började med lite knägymnastik i vår lilla pool. Den är inte stor men helt perfekt till mig! Nu ska vi alldeles strax gå ner till stora poolen och havet!

Nu är vi på vårt hotellrum och slappar efter att ha åkt in till Hua hin för att äta lite mat, hämta ut kontanter och strosa runt lite. Vi gick runt på en marknad och kollade in utbudet, köpte hem lite snacks och nu njuter vi som sagt av att göra ingenting! Imorgon tar vi sovmorgon. Frukosten serveras ända till klockan halv elva, lyxigt!

Vårt rum är också lyxigt, eller det är inget rum utan snarare en liten villa med vardagsrum, sovrum, stort badrum, utedusch och egen liten pool. Härligt!

Här följer några bilder från hotellet. Den mörka kvällsbilden är vägen till vår poolvilla. Dessutom bilder från stranden och ett av poolområdena.

Här pågår det stora packningsracet....det är mycket som ska rymmas i väskorna. Vi har inte handlat nåt mer här i Hanoi men det gäller att nyttja varje litet hålrum i väskorna ändå. Det finns saker att packa så det räcker till. En liten socka här, en annan där. Strax är det dags för en dusch innan vi ska iväg på avslutningsmiddagen.

Jag förstår inte att två veckor redan är till ända...tiden har verkligen sprungit iväg. Det har varit två händelserika veckor då vi har sett och upplevt massor. Förutom rent fysiska upplevelser i form av sightseeing är det dofter, smaker, ljud och känslan av att vara i ett annat land.

Ett land som bjudit på stora kontraster från söder till norr. Alla intryck faller nog inte på plats förrän vi är hemma och tittar på resminnen och bilder tillsammans.

Vemodet över att åka härifrån är stort men Vietnam kommer vi i alla fall alltid att bära med oss i hjärtat!

Nu är vi tillbaka på hotellet med fullproppade magar igen. Just nu är det svårt att tänka sig middag om fem timmar. Men klockan är bara tre så det är ett tag kvar, tack och lov.

Det var ovanligt mycket folk i mausoleet idag. Vi köade drygt en timme innan vi kom in. Sen en kort stund där vi gick runt landsfadern där han låg i sin glaskista. Med gulbleka kinder och relativt slät hud av balsameringen. När vi alldeles tysta gått runt där kollade vi sen in hans hus som han valde att bo i. Det stora palatset med massor av rum ville han inte använda.

Sen fick vi lunch på en trevlig restaurang med god mat, en Set meny med tio rätter.....inte konstigt att man blir mätt. Därför ska vi unna oss lite vila en stund.

Nu ska vi strax åka och titta på Ho Chi Minh där han ligger i sitt mausoleum. Täckta knän och axlar är det som gäller. Annars kommer vi inte in. Därefter är det dags för sista lunchen i Hanoi för den här gången. Under vår lediga eftermiddag som kommer sen ska vi packa....då slipper jag vara vaken så länge ikväll....vi ska upp jättetidigt har jag hört så ska jag hinna sova nåt så känns det som en bra plan. Eftersom en resväska är trasig i låset måste vi packa om båda väskorna. Misstänker att det tar lite tid.....men först till den balsamerade mannen.

Idag har vi varit lite nostalgiska. Vi åt lunch på det första ställe jag åt på när jag var i Hanoi senast. Sonen undrade om jag kom ihåg vad jag åt? Det gjorde jag inte.....idag blev det en pizza med mozzarella och massor av krispiga grönsaker.

Dessförinnan var vi på ett ställe som inte har ett lika trevligt rykte. Hoa Lo fängelset också kallat The Hanoi Hilton. Det byggdes av fransmännen och där satt vietnamesiska fångar under den franska kolonialtiden. Senare inhystes amerikanska krigsfångar där. Numera ett fängelsemuseum. Intressant men otäckt! Det gav en obehaglig klump i magen.

Sonen orkar inte med mer sightseeing just nu så vi vilar innan vi ska åka på nästa aktivitet. Han kollar youtube på mobilen, jag bloggar, ser CNN och dricker cappucino!

Bilden är den utsikt vi hade när vi åt lunch vid Hoan Kiem sjön.

Ligger vaken i sängen efter första natten i Hanoi. Staden har varit vaken några timmar nu. Motorcyklarnas knatter, lastbilarnas muller, det eviga tutandet och alla röster som pratar och ropar till varandra, det är en vanlig morgon i Hanoi helt enkelt.

Vi får se vad vi ska fylla den här dagen med. Ikväll ska vi i alla fall på vattendocksteater. Den de har här i Hanoi räknas till en av de bästa. Det ser jag fram emot, såg den inte förra gången jag var här. 
Om ett tag är det frukostdags, men först slappar vi ett tag till nu när vi har chansen.

Efter en god middag i ett Hanoi som är precis som jag minns sitter vi på vårt hotell, Royal gate. Hetsig trafik, trånga gator och folk överallt.
Vi har precis fått hjälp att bryta oss in i resväskan....låset gick i baklås.

Vårt dygn ombord på en djonk ute i Halong bay var härligt, därefter en intressant tågresa till Hanoi. Bullrigt och stökigt. Men i tid....mer än tågen hemma klarar av...
Nu blir det en dusch innan vi lägger oss och läser.

Sitter nu vid gaten på flygplatsen i Da Nang. Trötta men förväntansfulla inför det som komma skall. Efter ankomsten till Hanoi ska vi åka buss till Halong bay. Där kliver vi ombord på en kinesisk djonk, modell större, som ska ta oss ut bland sockertoppsbergen i skärgården där. Övernattning ombord blir det också. Där finns knappast Wifi så det bli nog ingen uppdatering innan vi kommer till Hanoi igen. Vi hörs!

Nu är klockan snart halv elva, det är nog 27 grader, cikadorna spelar, grodorna kväker och geckoödlorna klättrar i taket i jakt på insekter. Dagen har varit underbar som vanligt. Vi slappade, hämtade sonens ullrock. Sen var det dags för matlagningskurs. En tur med flodbåt, sen fick vi laga flera olika vietnamesiska rätter. Vi fick själva äta det vi lagade..tro det eller ej men det smakade bra. Nu ska jag skutta i säng, väskorna är packade för imorgon flyger vi till Hanoi för vidare färd mot Halong bay. Halv sex är det väckning.....

Sitter på vår egen privata balkong med en bok, cappucino och ljudet av alla morgonaktiviteter som pågår. Det sopas och fejas ute på området. Dörrar öppnas, det är fler och fler som vaknar hela tiden. Sonen sover ännu...vi har liten sovmorgon idag. Ända till halv nio! Moln på himlen syns för första gången idag sen vi åkte hemifrån. Men det är lika varmt och gott ändå!! På eftermiddagen ska vi på matlagningskurs, sen ska vi äta det vi själv lagat....

Här har vi haft det bra idag. Vi åkte ut till Cham islands för att sola, bada, äta lunch och snorkla. Allt var toppen förutom snorklingen som blev en liten besvikelse. Tur att vi ska dit där det är bättre förhållanden för det sen. Båtresan gick snabbt, riktigt snabbt. På hemvägen stänkte havsvatten upp på oss alla i båten så vi blev dyngsura. Fast eftersom det var varmt och skönt skrattade vi hela vägen tillbaka. Vi såg ut som ett gäng dränkta katter när vi klev in i minibussen sen. Undrar just hur glad föraren var åt en dyngsur buss.... Om ett tag ska vi bege oss till hotellets trädgård för gratis eftermiddagssnacks. Olika vietnamesiska rätter. Därefter blir det en tur in till stan för att prova kläder.