Lördag och första dagen på en över vecka där ingen av oss har några tider att passa. Underbart! Den här dagen ska avnjutas i lugn och ro, med en bok i soffan och en kaffemugg i handen. Vi pratade till och med om att se film ikväll...snacka om wild and crazy...det var länge sedan vi lyckades planera in en filmkväll tillsammans.

Precis nu skrapade en äldre man triss på teven och lyckades välja en lott som gav 100 000 kronor i månaden....hur många år har vi inte sett ännu. Han såg helt chockad ut stackarn, men knöt nävarna i glädje när kameran zoomade ut. Tänk att få så mycket pengar varje månad....gällde det mig skulle jag nog gå ner i arbetstid tror jag. Undrar bara vad som hände med hans blodtryck?

Under de senaste dagarna har jag upptäckt ett nytt modeord i reklam och intervjuer....inget nytt ord i och för sig men så flitigt använt nu. Ordet är pretto....
Bara att använda sig av ordet pretto gör att den som använder det låter pretto tycker jag. Kom ihåg att säga till mig när/om jag faller i prettofällan, i fall jag inte skulle lägga märke till det själv vill säga.

De senaste dagarna har sprintar och skrot i knäet besvärat en hel del. Ibland känns det nästan som att det blir skavsår på skelettet inuti knäet. Jag vet att det inte är så men nog är det besvärande så det räcker till. Typiskt nog kommer det alltid när jag börjar känna mig starkare så att jag klarar av att göra mer saker....då är det dags att trappa ner för att smärtan inte ska bli för stor så jag måste linka och halta igen.
Surt...Men så är det..... uppförsbackar och nerförsbackar hela tiden. När det gäller knäet är nerförsbackarna värst.....

Här pågår träning för fullt. Teknikerna finslipas, kasten rättas till, blicken och avklappningarna är distinkta. Andfådda andetag blandas med något litet skratt när det inte går riktigt som planerat.

Vaknade och tänkte att det är skönt med en lördag morgon utan några saker på programmet....tills jag kom på att det är torsdag morgon. Då log jag för mig själv och tänkte att det är skönt med torsdag morgon utan en massa saker på programmet.

Ikväll har sonen träning men fram till dess är det en lång dag att fylla med precis det vi vill. Min förhoppning var att vädret skulle vara fint....planen var att vi skulle fixa lite ute på tomten sonen och jag men det känns inte så särskilt lockande med tanke på regnet.

Inser då genast att jag inte har några ursäkter längre....tvätthögarna i källaren växer och växer. Just nu är högarna med ren tvätt större än de smutsiga, men det som behöver tvättas hotar att ta över så några timmar bland kläderna skulle göra gott. Framförallt för våra garderober som börjar eka rätt tomma. (Okej jag överdrev lite...i alla fall när det gäller min.)

Fast jag är lite sugen på nybakat bröd så jag tror att jag ska kliva upp och sätta en deg på jäsning. Det var ett tag sen jag vi fick nybakade frallor till frukost, bestämmer mig därför just nu att idag är det dags igen.

Det är underbart väder ute, hoppas verkligen att morgondagen bjuder på det också! Träning efter jobbet, därefter middag ute på framsidan.

Nu är det Ghost, Barkhes döttrar och jag i solen. Om en stund är det sonen, bilen och jag på väg till ju-jutsun.

Ingen träning för sonen idag...men tro inte att vi fick låta bli att åka till stan ändå. Det var dags för hyposensspruta igen därför bar det av ut mot kusten på eftermiddagen.

Tur var väl det visade det sig...det blev en oplanerad spirometri också eftersom han är inplanerad för björkpollenhyposens till hösten. I stället för att komma tillbaka om några veckor fick han göra bort det idag när vi ändå var där.

Resultatet var inte alls bra så det blev till att inhalera medicin och försöka igen efter ett tag.

Men det blev inte bättre trots det. Han orkade inte blåsa så mycket som förväntas för någon med hans vikt och längd. Inte alls. Så nu har han fått ny medicin och ökad dosering på det förebyggande. Hoppas att det gör så att det blir bättre för honom så att han orkar mer.  

Konstaterar att det inte är konstigt att han blir trött och slut så fort när han tränar....fantastiskt nog att han ändå har orkat som han gjort. 

Efter avslutat besök på sjukhuset gick vi en snabb tur på stan, bland annat för att hämta medicinen och äta något. "Mackkocken" på Subway fick laga vår middag, gott!  

Därefter en ännu snabbare promenad till bilen för att åka hem. Snabb eftersom vindarna i stan inte var varma alls....och vi hade inga jackor på oss för här hemma var det varmt när vi åkte. Därför var det en skön känsla att kliva ut ur bilen när vi kom hem och inse att det skulle gå att slå sig ner i solen på framsidan och njuta av att våren äntligen är här på riktigt!

När jag satt mig tillrätta fick jag sällskap över en kopp kaffe så tiden gick plötsligt väldigt fort....men så är det när man har trevligt. Nu har tiden i alla fall gått så fort att det är dags att förbereda morgondagens jobb och titta i almanackan så att jag har koll på alla tider och det som ska göras. 

Jag går nämligen omkring med en känsla av att jag har glömt någonting eller kommer att glömma...därför är jag ovanligt noga med almanackskollen varje kväll. Fast i morgon verkar det inte vara något ovanligt inplanerat...jobb som vanligt och sedan ju-jutsu på kvällen....fast jag måste komma ihåg att gå in på Flugger och kolla in en lasyr till mitt växthus.....det skulle väl vara det jag glömmer då....det gjorde jag nämligen idag....

p.s det blev precis 1-1 i matchen mellan Sverige och Vitryssland. 

Med en mugg kaffe i handen ligger jag och tänker på gårdagen. Konstaterar att det här med att fylla femtio, bli firad och umgås med familj och vänner och vara huvudperson för en dag, känns mer och mer lockande för varje dag som går.
Igår var jag nämligen på ännu ett härligt firande. Där bjöds på massor av god mat, dryck och underhållning. Ett firande i musikens och skrattens tecken helt enkelt! Det verkar ju jätteroligt att fylla tjugotjugonågonting!

Idag är himlen täckt av moln, men med tanke på att jag inte kommer att hinna vara ute någonting gör det inte mig något. Men för alla som sett fram emot en dag utomhus i solen är det ju inte lika roligt förstås.
Vårmässa på Olympia står på programmet först av allt. Sedan ska jag skjutsa ner sonen på träning. Först extra teknikträning inför gradering och sedan tävlingsträning. Scandinavian Open närmar sig med stormsteg. Hoppas bara att hans Gi som jag lovade att tvätta hinner torka.....glömde bort det lite väl länge....

Kollar in nyhetsmorgon och just nu spelar Panetooz. De har gjort en mashup på sin Dansa Pausa och Attacks, Ooa hela natten....Säga vad man vill om låtarna men fötterna vill gärna dansa till musiken. Skulle kanske passa i min träningslista.

På nyheterna berättar de om Israel som attackerat en militäranläggning i Damaskus med raketer, samtidigt pågår blodiga inbördesstrider i landet. Hittills har ungefär 70 000 människor fått sätta livet till. Ska de aldrig få leva i ro och fred?

Ryan Air är i blåsväder igen. Piloter som vittnar om att de till exempel inte får sjukskriva sig eller uttala sig negativt om bolaget. Nu håller piloterna på att organisera sig i hemlighet för att försöka få till bättre anställningsvillkor. I hemlighet!.....eftersom de är rädda att få sparken.
Seriöst....det är 2013...våga vägra Ryan Air om de inte kan ge sina anställda vettiga förhållanden.....

Väderprognosen  verkar lovande för veckan som kommer. Även här uppe hos oss. De pratar om temperaturer mellan tio och femton grader. Superhärligt!!

Det som göms i snö kommer fram i tö. Det stämmer till fullo på vår tomt. Singel, singel, singel så långt ögat når på gräsmattan. Trots försiktighet när den första snön kom verkar det vara totalt omöjligt att låta bli att få med en massa stenar på gräset. Men så mycket som det var på gräsmattan i år har jag aldrig sett förut. 

Några timmar senare hade jag plockat 12 liter singel och kastat tillbaka det på gården. Jag började med att stå på huk men kände att ryggen och knäet inte mådde så bra av det. Då tog jag min trädgårdspall men det blev också obekvämt i längden. Men ett sittunderlag funkade, så där satt jag och plockade sten i en hink och med jämna mellanrum flyttade jag mig en liten bit. Till slut var det klart....men nog har jag sett en och annan sten som jag missat....men de får sonen ta hand om. 

Därefter började jag att kratta bort sågspånshögar och annat skrutt som ligger på gräsmattan men då plötsligt skar det till illa i knäet så jag beslutade mig för att det fick vara nog. Det får sonen också ta hand om en annan dag....när han någon gång är hemma.....Nu ligger jag i alla fall i soffan och vilar ett tag. Tycker att jag har gjort mig förtjänt av det. 

Slötittar på nyheterna och ser att någon brutit sig in i Västerås domkyrka. Där stal man Erik XIV:s krona, spira och äpple.  Undrar hur den tjuven tänkte...det är ju inte direkt några saker som går att sälja. Så dumt!

När sonen och jag var på semester där för ett antal år sedan spenderade vi en lång stund i domkyrkan....vi tittade bland annat på dessa begravningsregalier....men nu är det någon lurk som har tagit dem....

Jag ser också att man har gripit en 16-årig pojke som misstänks för nio katters död. Undrar vilka hans motiv var? Om han nu gjort det förstås. Känslan är att det måste vara en väldigt trasig ung man. 

I DN läser jag att en mäklarfirma föreslår sina anställda att tatuera in firmans logga på armen....då ska de visst få 15% mer i lön...hmm...undrar om någon enda skulle kunna tänka sig det? Bara tanken gör att jag ryser....Lek med tanken att ett halvår senare är det dags att byta jobb....Då blir det till att betala laserbehandling för att ta bort tatueringen för inte lär man bli anställd av något annat företag om man har konkurrentens namn intatuerat på kroppen....Det blir nog dyrt det!

I avdelningen mindre lyckat måste de två piloter hos Air India som bestämde sig för att ta en tupplur och låta flygvärdinnorna flyga ett tag ingå.....tyvärr lyckades en av flygvärdinnorna stänga av autopiloten av misstag....Air India förnekar att detta hänt...så vem vet egentligen? Jo flygvärdinnorna och piloterna men de lär ju inte vara intresserade av att berätta om det nu verkligen gick till så. Men man kan ju tycka att passagerarna i Business class borde ha reagerat om de plötsligt upptäckte en pilot eller två som satt och sov bredvid dem.

Vårt växthus tar form....nu är takstolarna på plats och man ser
 hur det kommer att bli...i alla fall på ett ungefär. 

När jag kom hem från jobbet idag möttes jag av en härlig syn. Vår nya ytterdörr hade kommit på plats. Att en ny dörr kunde göra sån skillnad för ljuset i vår hall kunde jag aldrig tro. Jag som tyckte den var ljus förut också. Men nu!

Ute på altanen har det också hänt saker. Stommen till vårt växthus har kommit på plats. När jag stod där ute med snickarna och funderade idag på eftermiddagen kändes det att nu, nu händer det....nu är det på riktigt. Känslan av hur det kommer att se ut när det blir klart blev väldigt påtaglig.  

Åh vad jag längtar....tänk när jag en lite kylig kväll sitter där inne med en bok och njuter av att vara ute men ändå inne! Inser att jag till och med kommer att kunna sätta lite frön i år....om nu inget oförutsett inträffar förstås. Bäst att tillägga det....men lite basilika...persilja...dill...koriander.....det skulle vara grejor!

I övrigt har dagen bestått av en trevlig stund på jobbet, träning, middag och skjuts till jutsun. Medan sonen tränade åt jag tårta....rättvist och bra. Så ska det vara ofta när han tränar tycker jag.....

Vår nya ytterdörr.

Stommarna till vårt växthus börjar komma på plats.

Sonen gjorde ett fint bildspel som handlar om vår resa till Vietnam i början av mars. Nu har jag fått hans tillåtelse att dela med mig av det. Så då gör jag det. Trots att det är ganska långt är det bara en liten del av allt vi såg och upplevde som kom med. Men en liten glimt av allt fantastiskt vi var med om få ni ta del av!

Vårvindar friska, leka och viska.....nog är de friska alltid men inte tycker jag att de viskar särskilt mycket. Prat-skriker är det ord jag skulle vilja använda. De är riktigt bitande och kalla så här på första maj.

Men när jag tittar ut över min altan känner jag att sommaren kommer närmare. Nyss var det snö därute och full vinter. Den gamla trallen och räcket som höll på att falla sönder var fortfarande på plats. Nu har jag ett helt nytt trallgolv, nytt räcke och i tankarna kan jag se det uterum/ växthus som kommer att byggas längst ner på altanen. Händer ingenting oförutsett kommer jag nog snart att få se hur stommen till det börjar resas. Det sitter inte direkt i tjära för snickarna om man säger så, tvärtom händer det saker hela tiden. 

Den här dagen har jag inte så mycket planer, tvättmaskinen snurrar med kläder. Det är ett jobb som visade sig vara nödvändigt för vi upptäckte att sonens alla byxor låg i tvättunnan. Att gå med ändan bar nu är nog inte så skoj....inte med tanke på vindarna i dag i alla fall.....Annars handlar det mest om att slöa till dess att han ska iväg på träning. Jag hoppas att det är lä på framsidan så att jag kan gömma mig för vindarna och sitta där i solen med en mugg kaffe. 

Här byggs ramen.

Trallen börjar läggas.

Plötsligt är golv och räcke på plats!

Jag har svårt att förstå att det redan är sista april. När jag tittar ut och ser att nästan all snö är borta känns det ännu mer oförklarligt. Nyss var det början av den här månaden och massor av snö överallt. Då kändes våren långt borta. Så kom dagen när snickarna, trots ett flera decimeter tjockt lager snö, kom och började riva på altanen. Jag tror att det var då våren övertalades att komma....för efter det började snön så sakteliga smälta undan. Nu är det bara några drivor kvar på gårdens skuggigaste ställen.

I morgon har vi utbildning, sonen är ledig så han får minsann sovmorgon....känns lite orättvist men det är väl så det ska vara...Med tanke på min trötthetsgrad är det nog säkrast att jag lägger mig snart om jag ska orka upp i nån ordning i morgon. Godnatt!

Små solfåglar långt bort, skriven av Christie Watson är den senaste bok jag har läst.

En underbart varm och fin bok. Den handlar om 12-åriga Blessing och hennes storebror Ezikiel. De lever ett bekvämt liv med sin far, som de avgudar och sin glamourösa mamma.

Plötsligt en dag rämnar deras trygga tillvaro och de får lämna allt och flytta hem till sin mormor och morfar där allt är annorlunda. Där råder brist på det mesta, toalett och kylskåp finns inte alls och det är inte alls självklart att få gå i skolan. 

Genom uppbrott och svårigheter får man följa Blessing och hennes familj i sina försök att bygga ett nytt liv i en del av Nigeria som är väldigt främmande för dem och dessutom fylld av väpnade konflikter. En bok som trots den i långa stycken sorgliga tonen i berättandet är fylld av värme och tro på framtiden.

När jag kom hem inatt, eller tidigt på morgonkvisten var det ju, möttes jag av en rar lapp. Sonen bad mig släcka lamporna eftersom han lämnat dem tända så det skulle se trevligt ut.
Himlen hade börjat ljusna i öster så nog var det dags att släcka och lägga sig allt.

Anledningen till den sena hemkomsten var en mycket trevlig och härlig 50-årsfest. Faktiskt börjar det kännas riktigt kul att ha sin egen att se fram emot senare i år.

Nu sitter jag nyvaken i soffan med en mugg kaffe och lyssnar på ljudet av trall och annan bråte som lastas för transport härifrån.

Sonen ska väckas, hoppas hans kropp är hel idag då det är träning hela eftermiddagen. Vi ska åka hemifrån om drygt en timme. Jag ska nog sätta mig ute i solen en stund innan det är dags tror jag.

Efter den lugna kväll jag hade i onsdags har tiden här hemma efter det begränsats till de stunder man äter och sover. I torsdags åkte jag hemifrån halv åtta på morgonen och kom hem halv tio på kvällen....den dagen blev det varken bloggande eller något annat heller för den delen.
Oj nu lät det visst som om jag inte gjorde någonting alls, men så var det ju inte förstås. Det var många möten, träffar och intressanta diskussioner som fyllde dagen.

Den avslutades med en provgradering för sonen och hans kompisar på jutsun, därför den sena avslutningen. Nu vet de vad de måste fokusera på och få till om de vill nå nästa bältesgrad. Extraträning kommer det också att innebära....därför åker vi en timme tidigare i morgon. Först teknikträning, sen tävlingsträning....

Igår åkte jag till Övik igen....men den här gången för att sonen skulle prova linser. Efter besöket hos optiker åkte vi hemåt och hade sån tur att vi blev bjudna på middag, Jan på Gästis lagade maten. Min kära mamma bjöd. På väg hem stannade jag till hos en granne och pratade lite...där blev jag kvar till efter midnatt....det var när gatljuset släcktes som jag tänkte att det kunde vara dags att gå hem.....
Konstaterar att de oplanerade möten som kommer i ens väg är underskattade! En mycket trevlig kväll blev det i alla fall, både djupa samtal men även massor av glada skratt.

Idag ska jag se till att slå in en present och fixa till ett tillhörande kort....det ska vara klart till strax efter lunch. Men det borde jag kunna ordna tycker jag.
Tyvärr känner jag mig lite besviken idag, jag måste säga att jag hade hoppats på varmt och skönt väder...i min vision av den här dagen ser jag mig själv sittande i solen på framsidan....en snabb titt ut grusar raskt de förhoppningarna. Det gör att alla måsten får en större plats. Eller får och får....de bara tar plats, utan att fråga. Men å andra sidan, tar jag tag i dem är de snart ett minne blott. Någon dag i alla fall......

Nu tar jag tag i det första....kortet...fast det är ju roligt att göra så då räknas det kanske inte som ett måste.....

Det är något väldigt befriande med en kväll mitt i veckan då man plötsligt upptäcker att det inte finns några tider att passa, inga möten att åka på eller något annat som måste göras. Då lagas middagen lite senare än vanligt, man hinner gå på affären innan man fyller diskmaskinen och tvättkorgen med den rena tvätten viks ihop och läggs på en hylla för vidare färd mot garderoben. Fast den resan får bli en annan dag, tvättens alltså.

Ute på altanen händer det grejor. Trallen börjar komma på plats och jag kan i fantasin tänka mig hur det kommer att kännas att gå barfota på den i sommar. Inte som det förra trallgolvet som generöst delade med sig av stickor om man vågade ta av sig skorna.....
Där ska jag dansa runt när sommaren kommer och njuta av alla sköna kvällar som den kommer att bjuda på, sommaren alltså. Att det blir sköna kvällar i mängd, det har jag bestämt. Jag tycker att det är dags för det nu! Och blir det inte så skönt som jag har tänkt mig sätter jag mig väl i växthuset.....det kommer att gå bra det också.

I morgon har jag möten i stan som avlöser varandra hela dagen. Det innebär att jag inte hinner hem innan det är dags för sonen att åka ner till träningen. Tur att mormor finns, hon får helt enkelt skjutsa ner sonen till stan så tar jag med honom hem sedan efter träningen.

Men det är i morgon det....nu är det...ingenting.....

Utomhus är det riktigt busväder. Regn, regn en stor del av dagen. Jag måste säga att det både är positivt och negativt. Det positiva är att snön försvinner. Det negativa är att mitt altanbygge står stilla. Men bygget har ju kommit mycket längre på väg än jag någonsin vågat hoppas på så det är okej med lite regn. Bara det inte fortsätter alltför många dagar.

Veckan har börjat bra men det är full fart, jag försöker hålla koll på alla möten och tider jag ska passa. Hittills har det gått bra, hoppas det fortsätter på samma vis resten av veckan.

I morgon ska jag träna igen, det är faktiskt riktigt roligt nu när jag känner att jag blir starkare. Nu gäller det att hålla i, öka träningsdosen i lagom takt så att det inte kommer något bakslag. Jag kan till och med ta rätt långa promenader i inte alltför långsam takt nu.....

Om en stund ska jag kolla in nyheterna. Det känns som om jag behöver uppdatera mig om vad som hänt ute i världen och i Sverige de senaste dagarna. Sedan tänker jag avsluta denna Världsbokens dag med att läsa en stund innan lampan släcks och huvudet landar på kudden!

Har nyss kommit hem efter en promenad. Konstaterar att det kryllar av vårtecken nu. Små bin surrar runt i sin jakt på blommor som slagit ut. Det är inte gott om blommor ännu men de finns på sina håll, vid varma väggar och i skyddade lägen.

Ljuden av fälgkors som landar på asfalten, högtryckstvättar som arbetar, vinden som tar tag i torra löv, ljudet av däck mot de grusiga osopade gatorna. Hundar som skäller...okej de skäller alla årstider men jag inbillar mig att det jag hör nu är deras vårskall.

En och annan fågel kvittar också till mellan varven. Livsandarna vaknar verkligen till liv, tänk att vintern släppte sitt grepp i år också!

En mycket stark intervju med journalisten Kristian Gidlund startade min söndag. Han berättade om den bok han skrivit och hur han ser på livet, det han har kvar. För han vet nu att hans cancer kommer att besegra honom, att den är obotlig. En starkt ung man med en djup smärta inombords men även mycket glädje.

Smärta över de saker han aldrig kommer att behöva lära sig. Till exempel hur man packar en kombi när man ska iväg på semester med barnen. Detta eftersom han aldrig kommer att hinna få egna barn.

Glädje över sin egen förmåga att låta kroppen bestämma över dagarna, att göra det han vill. Ta tillvara på sin lust att skriva, att vara med sin familj och njuta av det lilla som ändå är det stora. 

Boken heter "I kroppen min-resan mot livets slut och alltings början". En titel som trots det mörka ändå inger hopp. Han har också en blogg som man kan följa, i kroppen min.  Det kommer jag att göra. 

Efter en sådan stark intervju var det nästan skönt med en reklampaus, framförallt för programledaren kan jag tänka mig. Den blick Kristian hade i sina ögon kommer jag inte att glömma i första taget....nollställd men djupt därinne en avgrund av smärta. Trots det förmedlade han en stark känsla av livsvilja och glädje. 

Därefter var det dags för Jessica Folcker att göra sitt återinträde på svensk musikscen igen. Rösten var sig lik men inte den musikstil hon visade upp. Lite reggae-rap-liknande. Det var förvånande bra, även om det inte kommer att bli någon av mina favoriter. 

Sedan kom de, två "Beliebers". Två tjejer gav sin syn på Justin Bieber inför konserterna som han ska ge till de svenska fansen. Eller ge och ge....såg precis biljettpriserna....och det ska unga tjejer betala. Just de två tjejer som satt i studion hade fått biljetter av bolaget just för att de är såna riktiga följare. Men sen har de köpt biljetter till resterande konserter också. Högsta drömmen var visst att han på någon av konserterna tar av sig tröjan (borde inte musiken vara nummer ett?).....men tydligen gör han inte alltid det. Bara när publiken är med honom på rätt sätt. Min tolkning är att det är av den anledningen de har köpt biljetter till alla konserter. Just in case.....

Tänker mig att hörselkåpor behövs, inte för att skydda mot hög musik utan mot skriken...

Det som skrämmer mig lite är deras syn på stjärnan, de pratar om honom som att de känt honom privat i många år....De säger sig veta hur hans personlighet är....vad han tycker om och inte....De vet hur han är helt enkelt...Hjälp tänker jag då, skaffa ett liv! 

Mitt liv idag ser ut som följer. Lugnt och slappt, laga lite mat, hämta hem sonen, kanske ta reda på lite tvätt...eller inte. Jag ska helt enkelt göra så lite som möjligt. Anledningen till detta är att veckan som kommer är full av möten och tider att passa dagarna i ända. Både jobbmöten och privata. Därför gäller det att passa på att njuta nu när jag har en dag utan tider att passa. Just nu njuter jag av en mugg kaffe.

Gårdagskvällen bjöd på många glada skratt, god mat och trevligt umgänge. Såna trevliga kvällar lever man länge på. Att kvällens huvudperson dessutom såg ut att trivas som fisken i vattnet gjorde ju inte saken sämre.

Ledig lördag, inget speciellt inplanerat förutom körsång ikväll. Att tvätta lite kanske kan vara en bra idé. Annars har jag inget speciellt på programmet....det blåser rejält så det inbjuder inte till att göra så mycket utomhus direkt. Jag ska sätta upp en hylla hos mamma, det ska jag göra. Då får jag dessutom den obligatoriska promenaden. Men annars blir det så lite som möjligt.

På nyhetsmorgon framför Ebbot Lundgren sina låtar utan sina före detta bandmedlemmar i ryggen. Jag gillar musiken men måste tyvärr erkänna att hans röst inte tilltalar mig. För mig påminner den mest om en blek urvriden disktrasa. När han däremot tog upp gitarren och sjöng mitt under intervjun fick hans röst en helt annan dimension. Då grep hans sång tag....vad synd att han inte lyckas förmedla det annars.

Panelen diskuterar just nu fenomenet Bieber. Diskussionerna rör dels den masshysteri som hans fans bitvis visar upp....men hans apa som blev fast i tullen, den klumpiga kommentaren i Anne Frank-huset är också ämnen som kommer upp. För mig är Bieberfenomenet en vit fläck i kunskapsbanken och så får det förbli.

Den Bostonbombare som gömde sig verkar har gripits nu. Det betyder att man kan andas ut och att allt börjar återgå till det normala i staden. Några riktigt skakande dygn i Boston är till ända....dygn som definitivt kommer att skrivas in i historieböckerna.

I Kina har man drabbats av ett jordskalv, skadade och döda som följd. Militär sätts in för att leta överlevande. Hoppas man lyckas rädda många och att antalet dödsfall inte blir så stort.
Det var det andra större jordskalvet på kort tid...undrar om det snart kommer ett tredje? Det skulle vara förfärligt. Därför bestämmer jag att det nu har varit tre otäcka saker inom kort tid. Två jordskalv och bomberna i Boston. Det räcker och blir över av elände.

Ozzy Osbourne har tydligen börjat knarka och dricka alkohol igen....frugan Sharon vill skiljas, Ozzy själv förnekar detta och säger att de ska försöka lappa ihop äktenskapet igen eftersom han har varit drogfri en månad nu. Fortsättning lär följa...det spekuleras i att han snart ska släppa en platta därför fokuserar man lite extra på problemen i familjen....
Jösses nog borde det finnas bättre marknadsföringsstrategier tycker jag.....därför väljer jag att inte tro på just de cyniska spekulationerna. Inte än i alla fall.

I Indien kämpar den femåriga flicka som våldtagits under flera dygn för sitt liv. En tjugofemårig man har gripits. Demonstranter samlades igår och visade sin avsky för brottet och för polisens tama agerande i den här typen av brott. Jag blir alldeles matt av all ondska som finns runt omkring oss och visar sitt fula ansikte i världens alla hörn.

Men det finns också människor runt om i världen som kämpar mot denna ondska. Ett exempel är Blue Dragons Childrens´s foundation. De är aktiva i Vietnam och räddar barn som blivit offer för trafficking och utnyttjas som slavar på olika sätt. En fantastisk rörelse. Så även om det ibland känns hopplöst när man ser och läser nyheter finns det hopp. Goda krafter verkar där ute för att barn och ungdomar ska ha det bra och vara trygga. Det gör att mattheten ger vika lite.....

Överraskningen i morse när jag upptäckte två snickare på altanen var stor. Inte hade jag väntat mig att det skulle hända något där idag. Men nog har det hänt alltid, ny takpapp är på plats...och som snickarna sa innan de gjorde kväll...nu har vi både hängslen och livrem, ett starkt och bra underlag för en ny golvtrall. Dessutom har de hunnit med att mäta ut lutningen på golvåsarna och kapa till en. Måndag morgon räknar de med att fortsätta. Det är så roligt när det händer saker snabbare än väntat.

Nu är det i alla fall fredag kväll, den sköna kvällen när man har arbetat en hel vecka. Den här kvällen kommer att bjuda på trevligt umgänge så jag laddar genom att vifta på tårna i soffan en stund. Försöker uppdatera mig om det som hänt i världen de senaste dagarna. Ser bland annat att de tror sig veta vilka som låg bakom bombdåden i Boston, men tydligen har en blivit skjuten och den andre jagar de fortfarande. Men allt är ännu rykten. Snart ska det hållas en presskonferens då kanske det klarnar.

Ett tydligt vårtecken är att björnarna på Skansen kommit ut ur idet. Tre små söta björnungar som alla ska få namn som börjar på Q....Quintus, Qurre och Qu.....eller nåt.....

Mitt knä mår oförskämt bra, peppar peppar är det väl bäst att lägga till...Känner mig starkare när jag går i trappor till exempel...och det är länge sen jag hade den känslan. Dessutom har jag inte så ont just nu. Hoppas det håller i sig, inser nu när det inte gör så väldigt ont att det känns så mycket bättre att slippa smärtan. Allt blir enklare och roligare.

Just nu önskar jag alla en trevlig helg fylld med det man önskar.

Nu slappar jag en stund innan det är dags att sätta sig i bilen för en färd till stan. Skoldagen var toppen som vanligt. Men ovanlig. Eftersom jag ska på kurs imorgon gjorde vi undan en del som vi normalt gör på fredagar. Eleverna bloggade och vi utvärderade till exempel.

Efter skolan var det dags för ett besök på sjukgymnastiken. Träningen gick finfint trots att benen kändes sega som kola. Knäet värkte så där lagom. Precis så att jag står ut med att pressa mig lite extra.

Här hemma ser jag plötsligt att det kommit många rullar med takpapp på balkongen. Nu är det bara att hoppas på solsken så att altangolvet torkar upp. Då kommer pappen snart på plats och sen kan bygget börja!

Oj jag hör hur sonen börjar packa sina grejor, dags att åka.

En mugg te och några digestive med god lime- och piriribrie till kvällsfika. Det blev en smakfull avslutning på den här dagen. En toppendag i skolan följt av datorjobb innan det var dags för sonen att packa en nytvättad Gi i väskan och få skjuts till stan för träning. Jag passade på att tvätta bilen innan jag satte mig i lokalen för att vänta på att träningen skulle ta slut. Där nere körde de bra idag. Sonen fick till sina kast riktigt fina....

I morgon när de ska träna igen blir det mormor som får skjutsa, jag har kör och tänker gå och sjunga för första gången på ett bra tag. Det ser jag fram emot.

Ute i världen händer hemska saker. Bombdåd i Boston, människor som blir dödade i kravaller efter valet i Venezuela och jordbävning i Iran bland annat. Jag undrar om det någonsin kommer en dag när nyheterna är enbart positiva??

Nu tänker jag fortsätta att läsa den bok jag lånade på bibblan idag. Jag har hittat en bra bok även den här veckan. När jag har läst ut den kommer en liten recension!

En helt vanlig måndag, med regn och rusk under en stor del av dagen. Trist väder men glädjande för då försvinner snön fortare. Åkte hem från jobbet och skulle snabbt byta om innan jag hade tid för träning på sjukgymnastiken då knackade det på dörren...det var snickaren som undrade om de fick börja riva räcke och golv på altanen. Ingenting jag hade något emot....det innebär att det kommer att torka upp fortare och sen sätter de igång att bygga upp allt igen. Plötsligt blev ombyggnaden av altanen på riktigt också och inte bara något som det planerats för. 

Det var som om vädergudarna tyckte om det också för regnmolnen drog bort och solen kom fram igen. Livsandarna vaknar och vårkänslorna pirrar i tårna. Underbart! Nu är det väl bara bilen kvar som vill få känna vårkänslor, sommardäcken måste på. Det är ju datum för det nu. 

Mitt knä mår riktigt bra, peppar peppar, träningsprogrammet jag har fått fungerar och det känns som att det hamnat exakt rätt. Förtröstansfullt, hoppet vaknar att det faktiskt kommer att bli hyfsat bra igen. Efter träningen satte jag mig vid datorn och jobbade några timmar innan det var dags att börja med middagen. 

Men nu njuter vi av att ha en hemmakväll, sonen läser läxor och sitter vid datorn. Jag har tagit en promenad och slappar vid teven. Den rena tvätten kallar men jag tror att jag väljer att inte lyssna på de ropen....soffhörnet är alldeles för skönt ikväll!

Detta hände under den tid jag var hos sjukgymnasten. 

När jag kom tillbaka från träningen dröjde bara en stund till sen var det tomt. 

Men nere på tomten är det inte tomt.....

Nu gäller det att det blir torrt och fint väder så att det torkar upp fort så att den nya takpappen kan läggas. 

Glada guldmedaljörer!

Sitter hemma i soffan och försöker summera helgens alla intryck. Örnsköldsviks ju-jutsu club nådde ett mycket fint resultat vid tävlingarna i Sollentuna. Många medaljer fick följa med hem efter tävlingarna även denna gång. Av de elva deltagare som åkte ner och tävlade kom åtta hem med medaljer i olika valörer.

Resan klubben har gjort och fortfarande gör i tävlingssammanhang är helt fantastisk tycker jag. Hittills har klubben inte varit lottlös vad gäller fina resultat och prestationer i någon av de tävlingar man har skickat deltagare till. Förutom alla dessa fina barn, ungdomar och unga vuxna som tränar och tävlar gör alla tränare och ledare i klubben ett fantastiskt jobb för att inspirera och stötta, i med- och motgång. Då kan det bara gå på ett sätt, bra!

Själv höll jag på att krypa ur skinnet av nervositet under sonens tävling igår. I deras första match var det så jämt att efter avslutad omgång var resultatet oavgjort...det fick lov att bli en skiljeomgång. Då vann sonen och hans tävlingspartner med 0,5 poäng. Snacka om rysare. Nästa match blev också spännande men till slut stod de som segrare även där. När det sedan så småningom sjönk in att de vunnit kunde jag äntligen andas fritt igen. Men trots att nervositeten var som störst när sonen tävlade ökade pulsen varje gång en av ÖJJC:s tävlande gick en match! Slutar man någonsin att vara nervös? 

Här hemma har tvättmaskinen fått jobba hårt sen vi kom hem. Inte för att det blev särskilt mycket tvätt i helgen men det fanns några ansenliga högar efter veckan som gått...

Tävlingsnerverna dallrar här inne i sporthallen i Sollentuna. Taggade barn och ungdomar kämpar och gör sitt allra bästa. Många av de tävlande väntar ännu på att deras matcher ska börja.

Nervöst ser föräldrar och tränare på. Vissa mer nervösa än andra. Jag till exempel.

Sonens tävling börjar någon gång efter lunch och han verkar lugn, i alla fall än så länge. Önskar jag kunde vara lika lugn.....

Här är jag min bekväma rackare på Scandic i Sollentuna medan sonen och övriga från klubben ska sova i dojon. Jag är faktiskt inte det minsta avundsjuk. När jag installerat mig på rummet gick jag ner och åt en  mycket god räkmacka.

Resan hit ner gick som en dans, trafiken var lugn och flöt på fint. När vi kom fram var det dags för invägning och sedan installerade alla sig i dojon....ja utom jag då...jag kollade bara på.

Undrar lite över hur de som sover i dojon och ska tävla i morgon känner sig, med tanke på hur nervös jag är och jag ska ju inte tävla, bara kolla. Fast sonen sa att han inte var lika nervös den här gången som förra....fast det är idag det...det kanske känns annorlunda i morgon.

Men nu är det snart dags att lägga huvudet på kudden, jag börjar bli trött.

Ska man bara läsa en bok det här året rekommenderar jag "Kaffe med rån".

Jag har haft ett litet problem ett tag nu...jag som alltid har en eller flera böcker på gång har haft svårt att hitta något som fångar läsintresset...har väl aldrig hänt förut. Inte ens gamla godingar lockade, då blev jag nästan lite oroad.

Men så idag hände något när jag gjorde mina bibliotekstimmar....

Jag höll på att ställa tillbaka böcker som återlämnats när blicken föll på en bok skriven av Catharina Ingelman-Sundberg. Den heter "Kaffe med rån". När jag sedan började läsa på baksidan så kände jag ett sug i maggropen och insåg att där var den...boken som skulle locka mig tillbaka till läsandet igen.

Boken handlar om fem pensionärer, tillika vänner,  på ett äldreboende som inte får äta sig mätta (maten är inte ens god) eller ta en whiskey före maten om de vill, inte ens gå ut. Antalet kaffekoppar per dag är begränsade och personalen proppar dem fulla med piller så att de ska vara lugna och medgörliga.

Så ser de ett program på teven som handlar om hur interner har det på fängelserna och inser att straffade lever ett bättre liv än vad de gör. Alltså börjar deras brottsliga bana, först bara på planeringsstadiet hos en av tanterna men hon lockar med sig övriga ganska snart. Planen är klar, de ska begå ett brott så att de hamnar i fängelse. Allt börjar ganska oskyldigt men snart ökar komplikationerna och de finner sig indragna i den undre världen.

En helt underbar bok som jag var tvungen att sträckläsa. En härlig motvikt till alla deckare med mord och blod. Tänk om man fick bli häften så driftig som pensionär. Då skulle livet leka på äldre dar...men med viss spänning.

Sällan har väl sängen varit så skön som i morse när det var dags att kliva upp. Madrassen var alldeles lagom mjuk, kudden så där fluffig som jag vill ha den och täcket tyngde precis lagom. Men vad hjälpte det....det var bara att kliva upp.

Tack och lov möttes jag av ett klassrum fullt av glada och förväntansfulla elever. Med armarna i kors påminde några av dem mig om en genomgång jag lovat efter påsk...Så den planerades raskt in, elever som vill lära sig nya saker säger man ju inte nej till.

För att blidka våren så att den kommer snart började vi sjunga vårsånger och göra vårbilder idag också. Så nu ska ni få se att den kommer, våren alltså.

Efter jobbet åkte jag till min sjukgymnast och tränade. Ungefär 50 minuter tar mitt program och hittills känns det bra efter träningen. Hoppas det fortsätter så.

Känner mig lätt overksam ikväll, men det är faktiskt ganska skönt. Det är konstigt att inte köra ner till stan bara....men sonen och hans tävlingspartner var som två blöta trasor i går efter träningen så de har blivit tillsagda att vila från träning till på onsdag. Klokt!

Nu ska jag titta på Fantasterna på fyran. Jag ska tävla mot deltagarna i ämnet Star Wars tänkte jag. Meddelar senare hur det gick......

Ett glas saft med smak av sommar, 
jag tog en klunk och blundade och glömde för ett ögonblick snön ute. 

På fredag kväll tog jag upp bär ur frysen och hällde kokande vatten över. Idag på morgonen var det dags att sila av bären och blanda socker i saften. Tanken var att jag igår kväll skulle sila av bären men då orkade jag inte. Det tog i och för sig inte särskilt lång tid så egentligen hade jag kunnat göra det. Men nu hann bären ge bort sin sista smak ordentligt i stället. Det blev i alla fall en mycket god saft. Sonen som har längtat efter hemgjord saft blir nog glad i alla fall. Jag blev också glad när jag fick ett första smakprov. 

Efter lunch ska jag åka ner till stan igen. Först är vi några stycken som ska hjälpas åt att få lite ordning på kontoret i jutsulokalen , sedan är det dags för sonens träning. Fram till dess tänker jag ta ett glas saft till och göra...ingenting....

Utomhus har snöfallet börjat. Jag hann nästan hela vägen hem innan det kom igång. Träningen gick bra idag, det videofilmades, sen kollade de, gick tillbaka och gjorde om och på det sättet fortsatte det. Efter träningen skjutsades sonen till kompisen och jag åkte hemåt efter att ha blivit bjuden på eftermiddagsfika. 

Nu hänger jag i soffan och kollar in lite teve. Hockeyn zappar jag förbi med jämna mellanrum. Just nu är inte resultatet som jag vill se det. Färjestad leder....jag tycker att Luleå borde få vinna. Det vore häftigt med två Norrlandslag i finalen. 

När det ser ut så här utomhus....

.....passar detta bra inomhus!

Nu är det väl bara att vänta in snöfallet som ska komma. Som vanligt ska vi ut på vägarna idag, hoppas det inte blir alltför ymnigt innan bilen är inkörd i garaget igen senare på eftermiddagen. Jag vet ju att den snö som kommer nu smälter den som ligger därunder men det känns inte särskilt upplyftande med snöfall.....jag vill ha vår nu! Att altanen blir snöfri och torr känns extremt viktigt...om sådär två veckor vill jag att det ska vara så....då hoppas jag att snickaren börjar.

I källaren snurrar tvätten runt. Nyss var allt tvättat och rent, plötsligt ligger det högar överallt som väntar på att tvättas. Och när de högarna är tvättade blir det nya högar som ska tas om hand och städas in i garderober och när de är borta.....så börjar det om....vilket ekorrhjul....Men vi har ju i alla fall kläder att tvätta...det är inte alla i vår värld som har det.

Om någon timme är det dags att väcka sonen...han ska åka till dojon för att dra på sig sin vita nytvättade Gi och träna igen. Sedan stannar han i stan hos en kompis till imorgon. Då hämtar jag när det är dags för träning igen.

Lyssnar på Petter som framträder på Nyhetsmorgon idag, jag gillar verkligen honom. Hans låtar har tyngd. Förutom hans nya skiva här i vår släpper även Håkan Hellström en skiva. Två tunga svenska skivsläpp. Håkans musik är inte alltid exakt överensstämmande med min smak men trots att han ger ett lite virrigt intryck som att han inte har koll på det han gör, har han totalkoll på sin musik och sitt musikskapande. Det måste man ju i alla fall respektera honom för. Sedan behöver jag ju inte gilla allt.....

Det här med självförtroende är ingen enkel sak. Man tror ju gärna att firade skådespelare och kändisar har gott om det men Mikael Nyqvist är ett exempel på en man som inte har det. Just nu delar han med sig av sina erfarenheter. En fantastisk man tycker jag!

För alla modemedvetna herrar är det blommiga skjortor, skor och badbyxor som gäller i vår....det får jag lära mig nu. Det är nästan så att Hawaiiskjortan får en renässans..men bara nästan.....

I Nordkorea uppmanar de alla länder att plocka hem sin ambassadpersonal. De säger att de inte kan garantera deras säkerhet efter den 10 april...undrar vad de tänker sig då? Vad ska hända? UD avråder också från icke nödvändiga resor till Nordkorea. Jag hoppas verkligen att det bara är tomma hot men man vet aldrig...Jag tycker också att det är lite läskigt att se de propagandafilmer från Nordkorea där studenter övar skytte och vapenhantering. I intervjuer pratskriker de ut sin glädje och tillfredsställelse över att få bekämpa de hemska människorna i USA och Sydkorea.....Det är faktiskt tragiskt när jag tänker efter, de flesta Nordkoreaner har ingen aning om hur livet ter sig utanför landets gränser. Tänk vilken chock de kommer att få när de vaknar upp och inser hur lurade de har blivit i alla år av landets ledning.

Igår när jag satt och tittade på när sonen och hans tävlingspartner tränade fick jag faktiskt rysningar. Jag fattar inte riktigt att det är min son som visar upp ett sånt oerhört go och sådan precision. Jag har alltid varit en stolt mamma men nog måste jag erkänna att hjärtat slår extra mycket för honom just nu. Inte för att han är så duktig men för att jag så gärna vill att han ska få lyckas. (okej...lite för att han är så duktig också...)

I takt med att de utvecklas ökar nämligen förväntningarna på dem. Dels från alla runt omkring men framför allt från dem själva, de har höga målsättningar....För mig som är lite försiktig när det gäller att ha höga förväntningar blir det lite jobbigt...eller mycket jobbigt. Jag har inte nerver för detta....det är bara att konstatera. De dallrar värre än jello..... Men som jag skrev igår, bara de har sina under kontroll så spelar det ju ingen roll hur det är med mina. Den text deras coach skrev igår lugnade inte mina nerver direkt men stoltheten väller fram som en vårflod....det är min son han skriver om....

Idag har de bestämt att vila från träning men i helgen ska det tränas både lördag och söndag. Nu handlar det om finslipning av teknikerna, att inte tveka och att vända rätt sida mot domarna så att de ser så mycket som möjligt av finliret så att poängen blir så hög som möjligt.

Trots det måste jag ner till stan....bilen är på service och ska hämtas hem i eftermiddag...men varför ändra vanan att åka de fyra milen enkel resa varje dag....

Förhoppningsvis räcker tiden till för att sitta ute i solen och njuta en stund också. Hjälpa mamma att hänga gardiner ska jag också göra. Men förutom det...så lite som möjligt.

Idag är det verkligen aprilväder. Än skiner solen, nästa sekund snöar eller haglar det. Alldeles nyss medan solen sken en stund passade jag på att tömma mattorna i bilen på grus och att dammsuga bort det värsta på golv och säten. Lite god doft fick jag till också genom att torka av inuti bilen. Nu är det vår inuti bilen så nu kan våren komma på riktigt även utomhus tycker jag.

På förmiddagen hade jag besök av snickaren som ska byta ytterdörr och sedan fixa till altanen. Den är i stort behov av upprustning så det finns en del att göra. Som grädde på moset kommer det att byggas ett kombinerat växthus/ lusthus på den nedre sidan av altanen. Alltså mot macken. Det kommer att bli spännande. Jag saknar verkligen mitt växthus. Både för odling men även för de halvkyliga vårvinterdagarna när man inte riktigt vill sitta ute...då blir det underbart inne i ett växthus. Eftersom planerna är att komma igång under våren kan vi förhoppningsvis njuta av det mot mitten eller slutet av sommaren om allt går som det ska. Fortsättning följer.....

Mitt knä mår riktigt hyfsat. Jag har fått ett träningsprogram av min nya sjukgymnast här i Bredbyn och efter att ha testat det i skarpt läge några gånger tror jag att det kommer att vara bra för mig. Visst skär det till ibland när jag går för snabbt eller böjer på knäet i fel läge men det känns uthärdligt.

Om en stund ska jag åka ner till stan igen...som alla andra dagar den här veckan. Jag tycker nyss att jag tankade bilen full men nu börjar det krypa ner mot reserven igen....hur skulle min bensinräkning se ut om jag hade en bil som drog mer än de 0,4 min bil drar?

Idag ska jag först uträtta några ärenden sen ska sonen hämtas hos en kompis för att skjutsas till träningen igen. Helgen i Sollentuna närmar sig med stormsteg. Det är bara lite drygt en vecka kvar nu. Då blir det SM och ligatävlingar.....spännande. Faktiskt är det rent olidligt spännande.....jag har inga nerver för att vara en tävlingsmorsa......men så länge sonen och hans tävlingspartner håller sina nerver under kontroll är ju allt i sin ordning. Måste säga att det såg riktigt bra ut igår även om de har en hel del att finslipa fortfarande. Men som sagt de har ett antal träningar kvar....det blir spännande att se hur många dagar de tänker träna i helgen om vi får någon hemmakväll?

Nu har det i alla fall blivit dags att åka den här gången.

Jag fortsätter att vakna tidigt även den här veckan, inte lika tidigt dock. Idag var klockan sex när jag slog upp ögonen. Då är det skönt att inte ha några tider att passa utan med gott samvete kunna ligga kvar i sängen och läsa tidning, dricka kaffe och se på nyheterna.

Senaste nyheterna från Koreahalvön är att Nordkorea stoppar arbetarna från syd att ta sig in i landet till Kaesongfabriken. Det sista samarbetet upphör därmed....men de stänger inte gränserna helt, de släpper fortfarande ut sydkoreanerna som jobbat klart sitt skift på fabriken. Jag hoppas verkligen att Kim Jong-Un slutar att brösta sig snart och inser att han har viktigare saker att ta tag i sitt land. Öppna upp fånglägren och släppa ut dem som bor där, se till att pengarna läggs på mat till de som lever i landet till exempel. Bara små enkla förslag från mig.

Fantasterna är ett nytt program där vanliga människor som är "experter" inom olika ämnesområden tävlar mot varandra. Såg precis reklam för det på teven nu och inser att jag måste titta när nästa program sänds på måndag. Då tävlar Star Wars-fantaster mot varandra. Jag måste ju se hur väl jag står mig mot övriga tävlande....kanske skulle jag ha varit med.....

Vägglössen ökar dramatiskt i vårt land och i hela världen. Anledningarna är flera. Dels att vi är mer mobila idag, vi reser mycket. Dels har de utvecklat en resistens och dör inte av de bekämpningsmedel som används. En annan anledning är vår okunskap, väldigt få känner igen en vägglus så vi ser inte tecknen.

En vägglus ser ut ungefär som en äppelkärna i storlek och form. Små svarta prickar i sängen eller nära sängen vittnar om att vägglös kan vara på besök, det är deras avföring som syns (då är svarta lakan ingen hit...). Naturligtvis är kliande bett på kroppen efter en natts sömn också ett tecken på att vägglöss kan vara i farten.

Experten som uttalade sig på teven sa att det går att bli av med vägglöss. Det tar tid och är inte enkelt, men det går! Det känns förtröstansfullt...för nu kliar det på min kropp....fast jag har inga bett....förutom de gamla sönderkliade myggbetten på armarna då....

Igår gjorde sonen klar sitt bildspel om Vietnam. De sista meningarna på engelska lästes in. Jag har stöttat och kommit med uppmuntrande tillrop men det hela tog mycket längre tid än både han och jag räknat med. Det var många delar som skulle med. Jag hade lite svårt att inte lägga mig i faktiskt....framför allt när texten skulle läsas in....ska det ge nåt som skolprojekt är det ju viktigt att han har gjort det helt själv...Men eftersom han är en kompetent person fixade han det utmärkt.

Tyvärr krånglade ljudfilen som han skulle använda i slutet av bildspelet och gick inte att använda först....där hjälpte jag faktiskt till. Efter en hel del klurande lyckades jag lösa problemet så att han kunde använda musiken.

Förutom bildspelet har han dessutom skrivit en text om Vietnam på flera A4 sidor, de faktabitar han inte kom ihåg har han kollat upp i böcker och på nätet....Jag tycker att han har gjort ett toppenjobb. Förutom att visa upp det i skolan har vi här hemma en fin dokumentation kvar av vår resa att titta på och läsa när ressuget sätter in.

När jag ser nyheterna idag på morgonen blir jag alldeles matt och suckar inombords. DN har en artikel med rubriken "Modern undervisning får underkänt" och på nyheterna berättar man kort om innehållet i den. Det är John Hattie, en ansedd internationell forskare som har sammanställt resultat från 52 000 studier där mer än 80 miljoner elever världen över deltagit. Han har tagit reda på vad som påverkar elevers studieresultat och kommit fram till att problembaserat lärande, PBL, som varit populärt bland annat i Sverige har ett lågt resultat och till och med kan ha en skadlig effekt, framför allt för elever med låg motivation och dåliga förkunskaper.

Läxor som inte ges på rätt sätt är inte heller bra, en läxa ska inte vara att göra klart det man inte hunnit i skolan eller att öva på något man inte kan. Läxor har bäst effekt på äldre elever och där läxorna är lärarledda. Däremot kan en läxa vara en repetition av något man gått igenom, som ren övning alltså, allt enligt forskningen.

Det som har god effekt på inlärning är enligt samma undersökning lugn och ro i klassrummen (och tänker jag mig lugn och ro för oss som ska undervisa).

Det som gör mig så matt är att ingenting av detta gör mig förvånad.....just lugn och ro är någonting vi som arbetar i skolan har efterlyst länge. Hela tiden matas vi med nya pedagogiska metoder, nya sätt att lära ut, nya projekt som ska genomföras, nya arbetsuppgifter, men ingenting tas bort....allt som verkligen motverkar lugn och ro.

Nu säger inte jag att allt som har passerat under broarna, de snart 27 år jag har varit lärare, varit dåligt. Många tankar och pedagogiska idéer har varit och är bra. Problemet ligger snarare i att vi aldrig hinner göra det till vårt eget innan det är något nytt som ska testas.

Många kommuner är verkligen exempel på detta, förkortningarna avlöser varandra och ingenting hinner implementeras fullt ut i verksamheten innan det är dags för något nytt. Här har vi nyss påbörjat ett väldigt intressant arbete om bedömning på ett sätt som ska gagna eleverna, då kommer nästa...nu ska det satsas på matten, samtidigt. Vilket i och för sig är bra men någonstans ska tiden till allt tas och den ska ändå räcka till det viktigaste vi har, eleverna. För även om många saker egentligen inte är nya utan saker vi redan gör så måste ändå tiden till reflektion och eftertanke finnas för att det ska bli bra och för att vi ska kunna ta med våra kunskaper till eleverna på ett bra sätt.

För att kunna skapa lugn och ro i klassrummet måste vi som arbetar också känna lugn och ro...annars tror i alla fall jag att vår stress och oro smittar och präglar klimatet i klassrummet....även om vi tror att vi lyckas dölja det från eleverna.

Nej nu är det dags att alla som bestämmer över skolan börjar lyssna på forskarna, tar till sig deras kunskaper och ser till att alla som arbetar i skolan får förutsättningar att bedriva undervisning som gagnar eleverna....och har ett visst mått av is i magen.....resultat förbättras inte samtidigt som förändringar införs...det tar tid.

Tänk att det redan är annandag påsk. Vädret är inte riktigt lika fint idag men nog håller sig molnen undan och låter solen skina riktigt långa stunder. En stor del av dagen har sonen ägnat åt det bildspel han ska sätta ihop till skolan. Det visar sig att det tar ganska lång tid....det finns ju en hel del att berätta om. Nu har han i alla fall kommit en bit på väg. 

Jag har försökt att bistå med uppmuntrande tillrop så gott jag har kunnat....

Fast jag har faktiskt gjort ett rejält dagsverke själv idag....all tvätt är struken och undanplockad! Nu är det bara att börja fylla tvättunnan igen....Därför kan jag med gott samvete unna mig att slappa ett tag. 

Snabb wok av kylskåpsrester blev dagens middag. 

Sitter i solen på framsidan och njuter. Vi har nyss grillat hamburgare till lunch och jag har fått kaffe på maten. Om en timme är det dags att köra sonen till stan för hans träning så jag tänker sitta här så länge som möjligt.

I morse vaknade jag tidigt igen men kunde somna om efter bara nån timme. Sen sov jag länge. Härligt! Hoppas det betyder att det är på väg att vända, att kroppen börjar vänja sig vid svensk tid igen.

Än är det mycket snö kvar på framsidan. Längtar till dess att den är borta och vårblommorna tittar upp.

Sitter på framsidan i solen. Lyssnar på takdropp, skotrar som råmar när de åker förbi, fåglar som kvittrar och knastret från grillen. Vi har precis avnjutit vår lunch. Foliepaket med rester från gårdagen. Underbart gott. Nu har sonen gått in och fixat till en mugg kaffe åt mig så att jag kan sitta här och njuta vidare.

Hurra det blev sovmorgon idag.....jag vaknade inte förrän 6.20....det är att sova länge om man jämför med halv fyra...

Men det är ju en tidig start trots allt, jag tänker inte kliva ur sängen på länge än. Har kollat in CNN och Sky news för att se det senaste om Nordkorea. Nu råder krigstillstånd mellan Nord- och Sydkorea. Läskigt! Jag tycker nog att Kim Jong-Un prioriterar fel, han borde se till att hans landsmän får äta sig mätta och får ett bra liv istället för att lägga pengarna på vapen och krig.

Sedan hamnade jag i ett program som handlade om döden och livet efter döden. En familj begravde familjefaderns mobiltelefon med honom när han dog. Inte så konstigt kanske men det som är lite annorlunda är att de fortfarande efter snart tio år upprätthåller hans abonnemang. Änkan och sonen ringer till honom på bemärkelsedagar, fars dag och lite då och då för att få tröst. Då når de hans röstbrevlåda och får lämna ett meddelande om de vill....Under begravningen när kistan sänktes ner i jorden valde sonen att ringa på pappans telefon.....

I en av USA:s delstater finns en ung man som har en affärsverksamhet som handlar om att tillverka kistor som har andra användningsområden först. Du kan få ett vitrinskåpskista, soffa, bord eller andra möbler att använda under livstiden...sedan när du dör är tanken att det ska vara kistan för din sista vila. Tydligen är det väldigt populärt.....men inte tror jag att jag vill ha ett vitrinskåp som ser ut som en kista eller ett soffbord för den delen....Fast med tanke på den kostnad en kista innebär är tanken inte så dum i sig men mig bär det emot men så är jag inte särskilt goth.... 

Sen tappade jag koncentrationen en stund men då handlade det om att på nåt sätt fotografera själen för att hitta den efter döden...eller nåt sånt.....

På nyheterna berättas också att Nelson Mandela ligger på sjukhus igen. Man säger att han behandlas för en lunginfektion. Enligt reportern ber hela Sydafrika för honom. Det pratas också om den cynism som visar sig just nu, människor som passar på att synas extra i den situation som råder. Men framför allt pratar man om vilken karisma han har, det hopp och den framtidstro som råder i det rum där Mandela befinner sig. Hans förmåga att få människor att känna sig väl till mods.

Ute skiner solen och ska man tro väderprognosen kommer vi att få en fin påskhelg här hos oss. Härligt för alla som vill vara ute och sporta under påsk. Själv lyfte jag fram grillen igår. Tänker mig att det ska grillas foliepaket eller annat till lunch idag. 

I källaren väller tvätten överallt. Nu är allt rent men det värsta återstår....att ta reda på allt och plocka in det i garderoberna....helst innan tvätttunnan är full igen och det är dags att börja om. Men tänker solen skina hela dan kan jag lova att det inte blir idag.....

Långfredag och som vanligt vaknade jag tidigt, försökte somna om men det gick inte så bra. Till slut tröttnade jag på att inte somna om så jag klev upp och gjorde marängskålar, som jag helgen till ära färgade gula. Hemgjord chokladpudding fixade jag också till. Marängerna svalnar just nu i ugnen och chokladpuddingen står i matkällaren. Hoppas den stelnar.....annars blir det en väldigt god chokladsås......

Efter den stunden med jobb bryggde jag en mugg kaffe och hoppade ner i sängen igen. Nu njuter jag av den samtidigt som jag kollar in Nyhetsmorgon. Jens Assur blir just nu intervjuad om den utställning han ska turnera runt om i vårt land med. Han utmanar vår sterotypa bild av Afrika. Han menar att många av oss har en trettio år gammal bild av Afrika. När jag hör honom berätta och visa bilder är jag böjd att hålla med. Kommer utställningen åt vårt håll tänker jag försöka se den, verkar riktigt intressant.

Nordkorea vässar klorna och visar bilder där de lägger upp hur väst ska attackeras om man upplever sig tillräckligt provocerade. USA i sin tur skickar Stealthplan för att skrämma tillbaka. Det känns som att det bara behövs en liten gnista för att det ska flamma upp och bli en riktig katastrof, otäckt!

På teven försöker de just nu blåsa ur ägg, det går sådär kan jag säga. Det är ingenting jag har provat men det känns som om det skulle bli misslyckat om jag försökte. Jag som inte ens kan knäcka ägg så att det bli två snygga halvor av äggskalen.

I hockeykvalet till elitserien har Örebro säkrat en plats. Där spelar före detta öviksbon med samma efternamn som oss. Timrå förlorade mot Leksand vilket innebär att de i praktiken redan förlorat sin plats i högsta serien. Trist, även om jag inte är nåt större hockeyfan gillar jag inte när lag från Norrland åker ur. Hoppas det bara blir en säsong.

Idag kommer släkten från Härnösand på besök. Mor kommer att bjuda på lunch och jag ska stå för middagen. Det lutar åt helstekt laxsida i ugnen. Efterrätten är ju som sagt klar till stor del, bara nu chokladpuddingen stelnar....

Och plötsligt var det skärtorsdag. Gårdagen bara försvann. Det var arbete och sen en tur till stan där sonen tränade. Men nu är det skärtorsdag som sagt och påskkärringarna är på väg till Blåkulla. Jag stannar hemma i år med tanke på att jag varit bortrest under tre veckor redan.

Jag fortsätter att vakna halv fyra på morgonen men idag kunde jag faktiskt somna om en stund efter nån vaken timme. Underbart! Nu har jag lovet på mig att låta kroppen återgå till svensk tid igen. Det här med tidiga mornar är inte riktigt min grej....Fast fördelen var att jag hann ta fram lite påskpynt igår morse innan jag åkte till jobbet. Någon liten höna och kyckling fick komma fram och påskäggen förstås....

Igår var jag till sjukgymnasten igen och fick ett nytt träningsprogram. Det kommer nog att göra nytta för jag kände hur lårmuskeln riktigt darrade av ansträngning.

I tvättstugan ligger fortfarande en stor hög med otvättade kläder. Den måste jag ta itu med även om det är påskhelg. Men å andra sidan finns ju hela lovet kvar att tvätta. Förhoppningen är att solen kommer att skina under helgen så att det går att sitta ute och njuta i stället. Bra mycket roligare än tvätt. Jag ska nog sortera lite foton från resan i mappar på datorn också tror jag. Det finns ett gäng nämligen.....fast det gör jag bara om vädret är trist.

Nästa punkt på programmet den här dagen är middag. Sonen önskade halloumi, proscuitto och vitlöksbröd.....låter gott tycker även jag! Så det får nog bli en plockmiddag, känns lagom en skärtorsdagskväll. Sen ska jag spana på himlen efter alla resenärer!

Jag måste erkänna att jag är väldigt trött och väldigt avundsjuk på alla de människor som inte känner av tidsomställningar när de reser. Min kropp har velat ligga i sängen och sova ett tag nu.....just nu känner den att klockan är tre på natten. Helst skulle jag ha velat lägga mig för att sova för flera timmar sedan men då blir det nog som natten till idag.....då jag vaknade strax efter fyra, kroppen tyckte att det var morgon och dags att stiga upp. Jag höll inte med men inte kunde jag somna om för det. Därför tänkte jag att om jag håller mig vaken i alla fall till halv tio så kanske jag sover längre i morgon bitti.

Resan från Arlanda gick väldigt bra igår i alla fall. Bilen hostade till lite sen startade den. Men hu så kallt det var att skrapa rutorna fria från is utan handskar....hur kunde jag glömma dem här hemma när vi reste?

Nej nu orkar jag inte hålla ögonen öppna längre.....bära eller brista nu tänker jag sova. God natt!

Morgonen mötte oss uppe i luften. Om en stund kommer vår skjuts som ska ta oss till bilen. Hoppas den startar!

Snart åker vi, här sitter vi i receptionen och inväntar skjutsen!

Det är märkligt att tänka att imorgon vid den här tiden är vi tillbaka i Sverige igen. Har allt gått vägen bör vi dessutom sitta i bilen på väg norrut....om den nu startar förstås. Med tanke på det väder som varit vet man aldrig. 3 veckor är rätt lång tid för en liten bil att stå ensam ute i kylan och snön.

Om en halvtimme ska vi bege oss mot restaurangen för att äta någonting. Vi har inte stoppat i oss nåt mer än vatten sen frukost så det börjar bli dags. Sen är det väl bara att börja packa ihop antar jag. Om nån bara kunde svänga sitt trollspö så det vore klart, det skulle uppskattas..

Sista dagen i paradiset för den här gången. Vi började med att äta frukost och gissa om den smakade gott? Jag var nämligen jättehungrig. Efter att ha varit vaken flera timmar inatt och längtat efter ett kylskåp med mat i satte jag mig ner och åt med extra god aptit. Det var ovanligt mycket folk idag så det var svårt att hitta ett bord att sitta vid. Undrar om det var för att vi lättare ska komma in i vardagen igen. Bort med den sävliga lunk vi befunnit oss i under den senaste veckan och åter till vardag och jobb.

Nu fortsätter jag dock den sävliga lunken ett tag till, under ett parasoll förstås för att inte bränna mig. 

Nu är vi tillbaka i vår bungalow efter att ha ätit middag inne i Hua hin. När maten slunkit ner gjorde vi vårt bästa för att göra av med de sedlar vi hade kvar. Det var inte svårt.....vi handlade massor. Shorts, skjortor, t-shirt, klänningar, kjol, blusar, väska.....slantarna räckte till väldigt, väldigt mycket! Nu gäller det att få ner allt i väskorna bara. Tur att vi köpte en extra i Vietnam. Den lär nog behövas. Tur att vi hade 8 kilo kvar till maxvikt också.....

Njuter under palmerna vid den egna poolen. Lyssnar på fontänen, fåglarna och vindens sus. Ett och annat barnskratt hörs också. Ett dopp emellanåt gör gott.

Nyss har jag fixat så att vi får ha kvar rummet hela dan imorgon. Det känns skönt att slippa checka ut redan 12 och sedan ha nästan 7 timmar kvar innan det är dags att åka.

Istället får vi sola och bada hela dan, som vanligt och sedan duscha en stund innan det är dags att åka.

Här ligger jag och mina fötter!

En aning sorgligt är det allt. Näst sista dagen på vår semester. Imorgon kväll bär det av härifrån. Men idag fortsätter vi på den inslagna vägen. Vi slappar och badar. Ikväll ska vi nog åka in till stan igen, förhoppningsvis utan magsjuka den här gången.

Jag har sett en kjol jag vill ha och sonen långshorts. Hoppas de finns kvar.

Nu har vi precis ätit middag. Äntligen hade vi båda matlust. Vi kan nog förklara oss friska nu, peppar peppar. Det blev pasta för sonen och stekt ris med räkor för mig. Äntligen smakade maten gott igen och var inte bara ett nödvändigt ont.

Imorgon är det redan lördag, fattar inte var tiden tagit vägen. Även om några dygn försvann i ett sjukdomstöcken så har tiden gått alldeles för snabbt.

Det var lite spännande att gå ut ikväll. Skulle det vimla av getingar eller inte? Tack och lov var det tomt annars hade det nog inte blivit nån middag ute...vi åt på restaurangen som ligger precis vid poolen och havet. Där är det ljuvligt!

På vägen till restaurangen bjöd cikadorna på en öronbedövande konsert. Det gjorde nästan ont i öronen så högt var ljudet. Fast det lät bättre än sången från de musikanter som sjöng under middagen....

Nu tänker jag lägga mig i sängen och slöa, kroppen har inte återhämtat sig helt efter sjukdomen.
Sonen däremot är pigg, men då sov han i princip hela tiden under två dygn..

Nu har vi försökt oss på det här med mat. Det gick sådär.....jag åt i alla fall halva min portion men Sudden orkade inte särskilt många tuggor. Fast jag tror han led av att inte kunna äta för han sa att det var jättegott egentligen. Just nu pratar han mest om mammas kött, potatisgratäng och kyckling med honung, lime och chili......dit är det ett tag kvar men dagarna går väldigt snabbt så förr än vi anar är vi hemma.

Nu ligger vi i alla fall och vilar ner den mat vi fick i oss.

Nu har vi nyss kommit från frukostbordet. Idag kunde vi äta lite mer båda två. Vi var verkligen hungriga. Men det tog på krafterna. Nu vilar vi ner maten så att illamåendet håller sig på avstånd.

Därefter är det dags för poolen och skuggan under ett parasoll.

Igår skulle vi gå ut en sväng på kvällen men när vi öppnade porten ut mot den lilla gatan var det som den värsta skräckfilm. Runt alla lampor och surrande i luften var mängder av någon slags geting. Stora och otäcka. En surrade in sig i mitt hår men jag lyckades trassla bort den. Läskigt..
Vi beslöt oss raskt för en hemmakväll med film istället.

När vi kom hem efter frukost idag upptäckte sonen att krukan med vatten utanför porten var fulla av dem.....drunknade eller på väg att drunkna.