Jag börjar inse att jag gillar tidiga mornar....när det är helg och jag får ligga kvar i sängen. Nog är det bra mysigt att njuta av en mugg kaffe under täcket med juleljusen som skimrar i fönstren. Plötsligt drabbas jag av lust att baka och fixa till juliga, smaskiga godsaker. Det blir spännande att se hur länge den lusten sitter i....om den fortfarande är aktuell när jag väl kravlar mig ur sängen.....

I källaren är det det lugnt och tyst.....någonstans mellan midnatt och morgon tror jag att lanarna beslutade sig för att det var dags för lite sömn. Vi får se hur länge tystnaden håller i sig.

Kollar in nyheterna och ser ett inslag från Filippinerna där man kraftsamlar inför den tyfon som är på väg. Spåren efter fjolårets katastrof är ju ännu inte utplånade. Alla människor har ju inte fått ordning på allt i sitt liv efter den ännu....då kommer nästa.....hoppas verkligen att de experter som tror att denna tyfon ska bli lindrigare än förra årets har rätt.

Igår avgjordes årets idol, jag kollade ett tag men sen tappade jag sugen så det är först idag jag konstaterar vem som vann. Tydligen skilde det bara femtio röster mellan de tävlande, snacka om jämnt!

Det snöar i fjällen och det snöar i Finland, men där emellan verkar  det vara uppehåll idag. Kanske kan solen faktiskt titta fram, det skulle vara välgörande. Då blir det nog en promenad istället för julfixande.

Övrigt nyhetsmorgon fokuserar på idag är jularrangemang och förstås den politiska kris som pågår i vårt land. Jag väljer att fokusera på julblommorna, jag vill känna julefrid idag och inte irritation över det som pågår på den politiska scenen. Faktiskt känner jag för att skaffa mig en amaryllis. Kommer solen ska jag ta en tur till blomsteraffären för att införskaffa en....då har jag ett mål med promenaden också...mer än att det är skönt att gå ut....

Snacka om att jag har det bra där de beslut som ska tas handlar om köp av amaryllis och bakningens vara eller inte vara.....

Ikväll är det en sån där värk och eländeskväll när det gäller knän och leder igen. Men det gör ingenting för jag har inte en enda tid inplanerad på hela helgen, förutom när sonen ska skjutsas till träning på söndag förstås.

Jag har varit en tur till stan på möte idag, en givande träff i stort samförstånd. Lite biltvätt på det innan jag åkte hem....tyvärr höll den skinande ytan på bilen inte länge med det väder som är nu men den var ju ren några minuter i alla fall...

Ligger och funderar över turbulensen som pågår i Sverige i och med att regeringen inte fick igenom sin budget. Det är många som skyller på varandra, utsträckta händer hit och dit men ingen som vill ta tag och gemensamt försöka lösa krisen. Ett parti som stolt meddelar att de kommer att rösta ner varje budget som inte spelar efter deras pipa när det gäller invandringen....suck och ve....vad ska det bli?

Det är i såna här lägen jag vill säga: Väx upp! Ta ansvar! Samarbeta! Men nu blir det i stället att göra om....hoppas bara det blir rätt.....jag är nämligen livrädd för den skolpolitik förra regeringen förde. 

Medan jag funderar här nere hör jag hackande knivar och surrandet av fläkten....Det är grabbarna i huset som fixar middag innan de sticker iväg till badet. Jag tycker att livet är rätt skönt faktiskt, trots onda knän. Undrar om jag kan få min mat på en tallrik hit till soffan?

Nu är det ljusens tid, mitt i allt det mörka. Under våra resor till och från stan lägger jag märke till all julbelysning som dyker upp än här, än där. Vissa smakfulla, andra så pass gräsliga att jag känner en stor tacksamhet att de  inte är mina grannar. Där har de nog blundat och bara kastat ut slingorna på måfå.  Bara att konstatera att smaken är som baken.....men hur det än är med smakfullheten, jag blir i alla fall glad av se all ljusprakt. 

Den här veckan har verkligen gått med raketfart.....fredag imorgon. Längtar så efter en sovmorgon....eller två....

I växthuset syns konturen av en liten gran med ljus genom de frostiga rutorna.

I köket lyser första adventsljuset.

Adventsfika med goda tunnbrödmackor på julporslinet.

Första ljuset är tänt. De extra långa jag fick när jag fyllde år passar bra i adventsljusstaken.

Ljusen ser ut att vara ganska jämnt utplacerade.

Granen skimrar fint när man tittar ut i mörkret.

Det har verkligen varit en härlig söndag idag. Lugn och skön precis som 1:a advent ska vara. Jag har haft lagom energi för att fixa med lite smått och gott. Belysningen på utegranen kom på plats, några tvättmaskiner har fått snurra och matlagning stod på programmet.

Jag fick också sent omsider en ingivelse att det var dags att föra över foton från mobilen till datorn....nästan 2000 bilder...

Med en dator som är segare än tuggummi tog det lite tid.....men till slut var det gjort (och säkerhetskopierat). Fast nu återstår egentligen det värsta....att sortera bilderna.....dessutom verkar en del bilder ha försvunnit....surt sa räven..

Ja, jag har började sortera lite men plötsligt försvann sugen....hallå? 

Dagens lärdom är alltså att inte vänta mer än ett och ett halvt år innan bilderna överförs. Tänk om jag skulle bli så disciplinerad att jag för över bilder en gång i månaden. Så enkelt allt skulle bli då....tänk om.....

Adventssöndag i vårt kök.

Åh så skönt det är att ha en hel del utan en enda tid att passa framför sig. En dag när vi får ta det lugnt och bara må bra. Inte en träning så långt ögat når....finns nog inga kroppar som skulle orka med det idag.

Detta eftersom gårdagen var intensiv med tävlingar i Nolaskolans sporthall hela dagen. Jag satt i sekretariatet från och till hela dagen och trots att jag varken tävlade eller hade något huvudansvar var jag så trött att jag kraschade i soffan igår kväll. Hur skulle inte de som hade huvudansvaret för tävlingen känna sig då? Och framför allt de tävlande....

Sonen klagade i alla fall över trötthet, ont i benen var visst också högaktuellt. Vi får se hur han känner sig idag. En härlig tävling var det i alla fall, roligt med hemmaplan.

Åsa Ahlér tog en läcker bild på duoparet under tävlingen igår! Skaplig luftfärd.

Nu har vår Knackadua fått på sig decemberluvan och halsduken!

Till slut lyckades jag somna igår, trots värken. Sov riktigt gott och vaknade hyfsat utvilad i morse. Inte lika ont hade jag heller, vilken lycka. Jag kunde dessutom skippa frukosten hemma för på jobbet bjöd en av mina arbetskamrater på adventsfrukost, en härlig smakstart.

Adventsmyset fortsatte i klassrummet mer eller mindre hela förmiddagen. Därefter var det dags att dra iväg till stan för möte runt lärarnas arbetsmiljö under eftermiddagen. Intensivt och givande. Men nog var det skönt sen att komma hem till ett hus där sonen mötte upp med ett glatt leende och påbörjade middagen. Själv fick jag parkera i soffan och vila knän och leder som börjat värka igen. Inte lika illa som igår dock, hoppas det stannar där. Önskar mig en smärtfri dag imorgon när jag ska parkera i sekretariatet på ju-jutsutävlingen som går av stapeln i Nolas sporthall. 

Den här kvällen är ingen bra kväll när det gäller mina knän eller leder överhuvudtaget. Först började ett knä råvärka, sen det andra, sen fotlederna, sen fötterna och under fötterna och nu fyller höfter och ländrygg på. Men hittills verkar det som att värken stannar i höfthöjd....

En sak som är säker är att det är nära till de starka värktabletter som får mig att flyga nu....riktigt nära....Men jag provar en eld i braskaminen, ryggläge på soffan och fötterna under en filt först. Tyvärr tror jag inte att det räcker ikväll.

Funderar på vad det är som utlöst denna eländes värk ikväll? Tycker inte att jag har gjort något annorlunda än alla andra dagar.....

Nåja, förmodligen känns det bättre i morgon bitti....

Förutom skitvärken ikväll har dock dagen varit bra och det är ju positivt. Nej nu ger jag upp, mot sängen.....

Dimman låg tät när vi åkte från stan för ett tag sen. Det var länge sen det var sån tjocka när vi åkte hem.....hoppas verkligen att det är klarare på torsdag kväll. Då blir det senare hemfärd än ikväll.

I huvudet är det lite dimmigt också...eller i alla fall oklart. Ännu ett besök på gymnasiet för att eventuellt bringa klarhet inför valet som sonen ska göra så småningom. Denna kväll var det Mikael Elias som besöktes. Trivsamt och informativt, många frågor besvarades men jag tror att några nya väcktes också. Inte är det ett lätt beslut han har framför sig, sonen. Tur att det är ett tag kvar.

Fast jag vet definitivt vilken skola jag skulle välja.....men nu är det ju sonen som ska välja utbildning och inte jag....Jag ska göra mitt bästa för att stötta och ge goda råd men sen är det viktigt att han själv känner att det blir rätt....även om jag som sagt vet vad jag skulle välja....Kan man få gå gymnasiet igen? Kan man, kan man??

Ja, det lilla lager snö som täckte marken igår stannade inte länge. Istället har regnet strömmat ner. Det har resulterat i jättestora vattenpölar på skolgården och blöta barn, torkskåpen har fått gå för högtryck.  Förutom att hänga in saker i torkskåp och leta extrakläder har jag roat mig med att reklamera varor som kommit fel. Det elektroniska beställningssystemet hade skickat en identisk dubbelbeställning helt enkelt.......tyvärr ordnade Bella inte upp det hela utan det ankom på mig....som om jag inte redan hade jobb så att det räckte och blev över.

Något mycket roligare som hände var att vi tydligen hade besök av häxan Grizelda idag igen, som vanligt missade jag det hela....konstigt...... Tur att eleverna kunde berätta vad hon ville ha hjälp med den här gången. Lite halvlat är hon den där häxan tycker jag, planeringen av jobbet lämnar hon till mig......

Efter skolan bar det av till stan, det var dags för hyposensspruta för sonen igen...sen hemåt där jag fortsatte med skoljobbet några timmar innan jag beslutade mig för att det var dags att byta några gardiner. Med lite hjälp av mamma vid strykbrädan var det fort gjort.

Nu ligger jag i soffan och har växtvärk i knän och underben. Ja, det stämmer, växtvärk. Om man nu kan ha det när man är femtio plus. Ont och eländigt är det i alla fall, växtvärk eller ej.

Nu tänker jag bädda in ben i varma filtar och slappa i soffan resten av kvällen, då kanske det onda ger med sig.

En sockerskorpa till morgonkaffet, det är söndagslyx!

Tittar ut genom fönstret och ser att det fallit några små snöflingor under natten, ett tunt lager. Det ser vitt och fint ut, i precis lagom mängd om man frågar mig.

Tänk, om en vecka är det redan första advent. Då börjar den härliga adventstiden med skimrande ljus, glögg och julmusik. En tid för eftertanke, lugn och ro. Något som kan upplevas svårt med en almanacka som är fulltecknad den tid som kommer.

För att det inte ska kännas stressigt gäller det att dra ner på ambitionerna och bara göra det man vill. Lokalisera alla måsten som inte är det egentligen och slänga iväg dem.

Det jag brukar vilja göra är att koka lite godis och baka pepparkakor. Så det tänker jag nog se till att få tid till men som sonen brukar säga, det är inte så viktigt med allt runt omkring. Huvudsaken att familjen är tillsammans. Och ärligt talat, även om det doftar gott av pepparkakor så går de faktiskt att köpa färdiga. Stoppar man dessutom in några på en plåt i ugnen ett tag så kommer man åt den goda doften av nybakade kakor i alla fall......

Jag såg nyss en reklamsnutt som avslutas med en mening som säger allt om vad julen borde vara. "Att hinna göra så lite som möjligt så länge som möjligt". Fast jag skulle vilja lägga till en liten svans..."Att hinna göra så lite som möjligt så länge som möjligt med de som är viktiga för oss".

Ett tag till får jag njuta av lugnet innan det är dags att ta tag i dagens sysslor. Det finns lite att ta tag i nämligen, tvätt, datorjobb och en son som ska ha skjuts till träningen. Några saker hinner jag nog innan träningen och det andra får jag fixa när kvällen kommer....och det som inte blir gjort är kvar i morgon....

Nu ger jag mig själv en halvtimme till, sen tar jag tag i den här dagen!

Jodå, det blev lussebullar idag. Fast bitvis såg de mer ut som små knubbiga grisar. Sonen som brukar forma våra bullar var upptagen med läxa så jag fick vackert baka ut dem själv. Tyvärr är jag inte lika talangfull som han är när det gäller att få dem snygga. Därav grisarna....

Förutom att baka saffransbröd gjorde jag sockerskorpor också. Jag brukar baka dem närmare jul men just idag kände jag för skorpbak så det var lika bra att fånga sugen när den kom. Nu ligger de små goda, goda skorporna på tork i ugnen. Ser fram emot att provsmaka med ett glas mjölk när de är färdigtorkade.

Lite riskfyllt är det dock med det tidiga baket, de kanske tar slut innan jul. Vi får helt enkelt nalla lagom av dem.

Faktiskt har jag gjort ännu en sak idag....utegranen är på plats i foten på framsidan av huset. Så nästa helg är det bara att sätta dit belysningen, sen får den lysa upp hela december! 

Jag vet inte riktigt om jag ska gilla det faktum att jag återigen vaknar tidigt utan att kunna somna om. Det är i och för sig rätt skönt att utan tidspress kunna ligga kvar i sängen med tidningen och slappa och veta att hela dagen är ett oskrivet blad. Inga tider att passa, bara göra det jag känner för.

När jag ligger här i sängen hör jag hur det knäpper i träet ute på altanen....det betyder att det är minusgrader igen. Undrar om det är slut på det sköna, "inte frysa häcken av sig", vädret nu? Såg att snön närmar sig...på måndag ska den visst komma.

Kollade nyss in facebookflödet och funderade över av vilken anledning någon frågade efter ett entråd? Alltså ent-råd som i sagan om ringen.....på en sida som handlade om skolfrågor. Fantasin skenade till dess att jag såg att det nog skulle vara en tråd....passade aningen bättre i sammanhanget. Tänk vad avsaknaden av ett litet mellanslag kan sätta igång tankarna. Jag hann fundera mycket innan jag insåg hur det skulle vara...lite trött är jag nog trots den till synes pigga starten.

Kollade in ett brittiskt program som handlar om att hitta sitt drömboende i något varmt land. Det är lätt att drömma sig bort (och kanske fundera på att gå och köpa en trisslott när affären öppnar).
När det tog slut såg jag en reklamsnutt som handlar om någon typ av klädesplagg som får en att svettas för att gå ner i vikt....hade jag fått en tia för varje gång ordet svettas nämndes hade sonens glasögon varit bekostade utan problem....och linserna....
Sen allvarligt talat, vem vill ha på ett par svettbyxor under de vanliga kläderna för att man ska gå omkring och svettas,svettas, svettas hela tiden? Ett klipp visade en kvinna på väg ut på date...med finklänningen ovanpå svettkläderna....urk....inte för att svett är äckligt men inte känner jag mig särskilt fräsch när jag är svettig.

Men nu har jag zappat vidare till Nyhetsmorgon där det bakas wienerbröd med saffran. Lite inspirerad blev jag allt, inte till att baka wienerbröd men väl lussebullar. Kanske skulle det kunna bli ett av dagens projekt...återstår att se. Fast det mest aktuella projektet just nu blir i alla fall att fixa en andra kaffemugg!

Hoppsan sa, fredag kväll och jag har intagit mitt soffhörn i väntan på att sonen ska servera middag. En intensiv vecka med utbildning, jobb, möten och träningar för sonen men även för mig och mitt knä. (Mitt knä som bråkar en del den här veckan....)

Nog är det lätt att bli stressad när dagarna rullar på i ett intensivt tempo men jag har bestämt mig för att försöka ta en dag i taget, en sak i taget och göra mitt allra bästa för att vara här och nu. Lättare sagt än gjort kanske men en alldeles nödvändig målsättning.

Middagen serverades i alla fall för ett tag sen, med den följde en film. Lucy, en science fiction film, som handlar om hur Lucy tvingas agera knarkkurir. När hon blir misshandlad läcker ämnet ut i hennes kropp. Det medför att hennes hjärna får allt större kapacitet och med det får hon superkrafter. Det var verkligen en annorlunda film som fascinerar mig. Dessutom med mycket ögongodis, inte i form av vackra män då, utan vackert foto.....

Jag tyckte att det var igår jag konstaterade att det var sju skolveckor till jullov. Plötsligt inser jag att det bara är fem....hur i all världen gick det till??? Alltså allvarligt, vem är det som stjäl tid??

Att skoldagarna går i ett huj hjälper ju till förstås. Idag har kreativiteten och skaparlustan flödat i klassrummet. Teknik, musik och bild i en salig blandning.....egna instrument har tillverkats. Många fantastiska lösningar och häftiga skapelser. Tänk så spännande det kommer att bli när alla är klara med sina instrument så vi kan bilda orkester och spela på dem. Det kommer att bli häftigt.
Vi har även valt sånger att sjung vid vår julfest.....inser dessutom att det är dags att börja fundera över hur vi ska fira advent i klassrummet i år.....det är inte länge kvar nu....

Väl hemma åt vi mellanmål, jag och sonen, innan vi åkte hem till en bekant som kan det här med matte. Han hjälpte sonen med ekvationer och annat skumt (enligt mig) ett tag. Jag tror att ett och annat ljus tändes lite extra klart efter ett par timmar vid ett annat köksbord än vårt eget.  Att vi blev bjudna på gofika gjorde ju inte det hela sämre. Själv grottade jag ner mig i en god bok i kökssoffan medan matteklurigheterna pågick!

Nu slappar jag som vanligt i hemmasoffan, googlar runt och kollar mail och annat på datorn, lite nyheter har jag hunnit med också. Dessutom har jag precis skickat efter fighthandskar till sonen, benskydd ska beställas imorgon. Förhoppningsvis hinner allt komma innan tävlingen om ett par helger. Det gäller att han har rätt grejor....det blir svårt att tävla annars. Det är ju premiär när det gäller fight för sonen.

Sonen har för övrigt varit på Nolaskolan idag och träffat Mark Levengood som åker runt i Sverige med Svenska hjältarturnén.  Intressant tyckte han, även om det rådde viss osäkerhet runt vem Mark var....William Spetz som också var med hade han däremot koll på....något morsan inte hade....

Tro vad det blir för en dag imorgon? En vanlig dag eller? Vi får helt enkelt se....tisdag heter den visst i alla fall.

Nu har halva november gått. Det innebär att det är en helg kvar, sen är det första advent. Efter en snabb titt i almanackan inser jag att det som är kvar av månaden är rätt fullt av olika aktiviteter och bokade tider...tre ynka dagar utan tider att passa, varav två är arbetsdagar (som dessutom har lediga kvällar). Inte så mycket när man tänker på det. Å andra sidan har jag inga större saker som ska hinnas med här hemma....tror jag.....det är i alla fall ingenting jag känner mig stressad över (inte medvetet i alla fall).

Några gånger skulle jag dock behöva vara på två ställen samtidigt. Då skulle det vara praktiskt att kunna klona sig. Förra veckan frågade jag mina elever om det var något jag skulle tänka på och göra bättre....det jag fick höra var att det skulle vara bra, om det hade varit möjligt, om jag kunde klona mig....nu har jag ju tyvärr inte den förmågan, så det kommer att handla om prioriteringar.

Efter att ha ondgjort mig över detta med att dammsuga tidigare i veckan googlade jag robotdammsugare. Jag tänkte att det kanske kan vara väl investerade pengar....men frågorna som dyker upp är många. Fungerar det verkligen? Kan man flytta den mellan våningarna? Hur löser den trösklar, sladdar, mattor? Jag googlar vidare.

Slökollar lite på Nyhetsmorgon, där Sissel sjunger. Om någon har en änglaröst är det väl hon, så fantastisk. I övrigt handlar det om organdonationer, autism och nyttig mat. Vad gäller organdonation måste jag kolla upp att jag verkligen anmält till donationsregistret....plötsligt är jag inte säker på att jag gjort det längre. Är man beredd att ta emot organ måste man vara beredd att ge och det är ingenting som närstående ska behöva ta ställning till i en svår stund. Det får bli min stora uppgift idag.

Berättelsen om autism var också mycket intressant. En kille i gymnasieåldern och hans pappa berättade om resan från diagnos till där de är idag. Genom många timmars riktad träning varje dag lever den killen nu ett helt vanligt liv. Pappans känslor när han beskrev den stund när sonens sång kom tillbaka berörde djupt. Där kan man verkligen säga att föräldrars engagemang är vägen framåt. Något jag sett på nära håll också.

Just nu rullar reklamen och jag ser ett klipp där ett helt gäng sitter i en soffa med varsin padda eller smartphone och ser på film....det ska föreställa en familj med tolv barn....vem har råd med det?? Och var ryms en så lång soffa?? Skulle förstås rymmas i vårt vardagsrum men det skulle bara se konstigt ut.....

Nej nu är det dags för en mugg kaffe till, en eld i braskaminen och en god bok!

Nog för att jag när fredagskvällen kommer brukar vara trött och inte orka så mycket. Men igår var jag totalt utpumpad. Mitt under middagen tog orken helt slut. Totalt.....så till den milda grad att jag började må illa och kände mig vimsig. Vilken tur då att soffan stod i närheten av matbordet. Under en filt fortsatte jag sen min middag liggande.....Plötsligt kom jag att tänka på Nalle Puh och en av hans små visdomar som han så gärna sprider. "Goda vänner kan göra allting tillsammans - men bara de bästa vänner kan göra ingenting". Ligga på soffan under en middag kan nog räknas som ingenting...kanske....

Inser att jag var klok som avstyrde en kompisträff i Umeå idag trots att jag gärna ville åka. Jag vet att det hade varit jätteroligt men förmodligen kommer jag att däcka även ikväll så hemma känns bäst och alldeles nödvändigt. Dessutom kommer ju träffen med mina vänner i Umeå att bli av vid ett senare tillfälle så jag har ju något att se fram emot!

Sonens sena önskan att få åka upp till mänskliga rättighetsdagarna i Umeå fick avslag även det kan jag meddela.....(dit vill han trots att han redan tillbringat två dagar där....)
Han verkar i alla fall vara mycket nöjd med sin praovecka. Jag har svårt att tänka mig att man kan få en bättre vecka än den han har haft faktiskt. Nyttig har den förmodligen också varit eftersom han har börjat tänka om angående vilken inriktning han ska ta när det är dags för gymnasieval....en spännande tid börjar...och svår. Igår kväll hann vi inte prata så mycket men jag ser fram emot att i lugn och ro få ta del av alla hans intryck av veckan.

En eld i braskaminen, snacks och film på teven....det är planen för dagen.

Det här med städning är verkligen inte min starka sida. Varje gång jag inser att det är dags funderar jag på om det finns något annat jag borde göra istället som inte kan vänta....Jag tänkte och tänkte men tyvärr var en slapp kväll i soffan med en god bok det enda jag kom på. På nåt sätt kändes det inte riktigt okej att göra det när dammråttorna fröjdas över att bli matade med allehanda skräp som har hamnat på golvet. Dessutom läste jag i lokaltidningen idag att man ska vara noga med att inte locka råttor till huset genom att ha mat och annat runt huset. Tänkte då att det kanske är samma sak med dammråttor, de ska man kanske också undvika att mata.

Sagt och gjort, det var bara att bita i det sura äpplet och sätta igång. Färgglada trasor, rock i lurarna sen var det dags för dammråttorna att gömma sig. När jag kommit så långt att det var dags att ta fram dammsugaren funderade jag allvarligt på att åka ner till stan och hämta hem sonen....men insåg att det inte var någon bra idé....han hade ju tränarsysslor att sköta....dessutom kan man tycka att har man nått den aktningsvärda åldern av femtioett så borde förmågan att framföra en dammsugare sitta i ryggmärgen.

Och det gör den kanske men det är verkligen en av de allra tråkigaste saker jag vet....bara ljudet gör att jag får rysningar.....när jag tänker på alla dessa städtanter i olika program som tipsar om saker som ska göra städningen roligare så undrar jag vem de tror att de lurar. Städning är inte roligt, punkt.

Visst det är oerhört skönt när det är klart, i sinnet. Däremot värker knä och fot förfärligt som alltid när jag farit runt huset och jagat dammråttor. Kan det vara så att jag är allergisk mot att städa? Fast det visar sig inte som nysningar utan allergin sätter sig i lederna.....

Nåja nog med gnäll, jag är tacksam att jag har förmågan att städa själv. Alla har inte den turen så det kanske är lite förmätet att klaga....dessutom har jag ett hus att städa....alla har inte det heller...

Tjoho jag kunde städa idag!! (Fast det där tjohot var kanske att ta i.....det är dumt att överdriva)

Det här är en jättekonstig vecka. I söndags flyttade sonen hemifrån, ja tillfälligt förstås men ändå. Visst, jag är van att han inte är hemma på helgerna men under veckorna brukar han inte vara borta så här mycket. Som tur är har jag haft en hel del att stå i ändå. I måndags var det körövning hela kvällen, igår var jag på skyddsombudsutbildning och på väg därifrån svängde jag förbi stan och lämnade lite grejor han hade glömt här hemma. Det innebar att jag inte kom hem särskilt tidigt.

Men ikväll däremot.....huset är tomt....vad ska jag göra? Det är ju inte direkt så att det är brist på sysselsättning, men jag måste erkänna att jag tappar lite fart när jag är ensam hemma. Som tur var blev jag utlockad på promenad så lite aktivitet lyckades jag få till i alla fall. En och annan tvättmaskin har snurrat också. Fast det kräver ju å andra sidan inte särskilt mycket ansträngning mer än att plocka i och ur den.

Då kan man ju börja fundera på om jag verkligen måste göra så mycket....om det är nödvändigt....
Nej, jag tror knappast det. Jag tar helt enkelt en göra så lite som möjligt kväll....imorgon är en annan dag....

En gråmulen morgon och trafiken är tät utanför sovrumsfönstret. Flygtragiken alltså. Fåglar i olika storlekar flyger till och från rönnarna för att äta av de stackars bär som är kvar. Men eftersom rönnbärsskafferiet börjar tömmas så får det nog bara bli mellanlandning där framöver. Å andra sidan har jag sett att småfåglarna gärna sitter där och äter andra frön som de plockat med sig under vägen.

Här i huset är det lugnt ännu ett tag innan det är dags att ta tag i dagens alla ska-göra-saker. Därför passar jag på att ta tag i den utmaning jag fick för ett tag sen om att lista mina favoritböcker. Utmaningen kom på facebook men jag skriver här, det är enklare att redigera och ändra i bloggen. Här kommer därför en lista på inte bara favoritböcker utan böcker som betytt saker för mig, fått mig att fundera eller helt enkelt bara att må bra.

• Kalle Kanin, Ole Risom och illustrerad av Richard Scarry. Den första bok jag kommer ihåg. Jag minns att jag kunde hela boken utantill redan innan jag läste själv, så många gånger hade jag fått den läst för mig. Den handlar om en liten kanin som bor i ett ihåligt träd, sedan får man följa honom året runt. Lite kuriosa i det hela är att när jag arbetade som au-pair i Miami fanns den boken på engelska i familjen. På engelska heter den I am a bunny och var lille Daniels favoritbok. "Hi, I am a bunny. My name is Nicholas..". Glädjen var stor när jag under förra sommarens storstädning av uteförrådet hittade boken i gömmorna. 
• Laura IngallsWilders böcker om nybyggarlivet i slutet av 1800-talet. Jag kommer fortfarande ihåg hur jag gick runt på biblioteket någon gång under grundskoletiden utan att hitta något att läsa. Bo R Holmberg som då var vår skolbibliotekarie satte den första boken i handen på mig och sa: -Läs den här. Efter några sidor var jag fast. Böckerna är definitivt inte lika rosenskimrande som den tv-serie som sedan gjordes. Jag kommer ihåg ett tillfälle när det nog var extra sorgligt i boken hur jag satt här hemma med tårarna rinnande och mamma undrade hur det var fatt. 
• Tolkiens trilogi om Härskarringen var de böcker som fångade mig därnäst. Där tog det nog femtio sidor innan jag satt fast i en värld som sen dess har fascinerat mig. Efter att ha läst trilogin har bokhyllan fyllts på med en lång rad Tolkienböcker. När det inte fanns mer att läsa där har Fantasyvärlden fortsatt att fascinera mig, böcker inom den genren är överrepresenterade i  min bokhylla. Brooks, Eddings, Feist och många andra fantasyförfattare finns representerade i bokhyllan.
• Gustaf Fröding. Jag har en vältummad bok med hans samlade dikter. Den har jag läst (och läser fortfarande) många gånger och där finns små guldkorn för livets olika tidpunkter. Det går nästan alltid att hitta något som passar med den egna sinnesstämningen. Behövs inte sägas mer egentligen....han var mästerlig i sitt sätt att dikta. Sedan har vi ju Nils Ferlin, Karin Boye och Dan Andersson också förstås....
• Förvandlingen, av Franz Kafka. Denna märkliga bok kommer jag ihåg från gymnasietiden när det var obligatoriskt att läsa och analysera den. Tanken att vakna i sängen en morgon och vara förvandlad till skalbagge...hur märklig är inte den. Jag minns att jag först tyckte att den bara var konstig men efter ett tag började jag fundera lite djupare när det gäller bokens budskap. När George förvandlades till skalbagge började hans familj alltmer behandla honom som ohyra....där går att dra många paralleller till hur människor behandlar varandra. 
• Vad som än händer av Debbie Gliori. Återigen en barnbok, den här gången en bok jag själv läste för min egen son när han var liten. Den handlar om en liten rävunge som är på bråkigt humör och undrar om hans mamma kan älska honom vad han än gör. I slutet av boken funderar Liten på vad som händer när man dör, finns kärleken kvar då? En otroligt fin och varm bok. 
• Leon Uris och de böcker han skrivit. Den första bok jag läste av honom skedde också det under min tid som au-pair i Miami, Mila 18. I familjens bokhyllor fanns flera böcker av samme författare och jag plöjde dem alla. Det är framförallt böckerna om Israel och de böcker som handlar om judar och nazismen jag har läst. Gripande böcker med bitvis otäcka beskrivningar av vad människor gör med varandra. Därför läste jag alla hans böcker på engelska, jag tror att jag tyckte att jag hade lite lättare att hålla det onda, elaka ifrån mig då. 

Jag skulle kunna göra den här listan mycket, mycket längre. Det finns så många böcker som betytt och fortfarande betyder mycket för mig. Men jag stoppar här....annars fortsätter jag hur länge som helst.

Ligger i soffan och slappar. Elden sprakar i kaminen samtidigt som skymningen sänker sig ute. För ett år sedan var det inte tal om att ligga i soffan minsann, då var det stort kalas hela dagen. Det betyder alltså att just idag fyller jag femtioett.....inte så illa det heller faktiskt. Passar på att vila så mycket som möjligt och bli uppassad av sonen samtidigt som jag låter tankarna vandra tillbaka till fjolåret och den underbara dag jag upplevde då.

Igår var vi ett gäng som åt middag på Statt, i deras vinkällare, en helt fantastisk middag. En trerättersmeny, bland det godaste jag njutit av på länge. Jag kan fortfarande känna smaken av den goda soppan vi serverades till förrätt. Det var något utöver det vanliga vill jag lova....

Jag tänker passa på att slappa idag, imorgon ska det packas och förberedas inför sonens praovecka, sen är det träning och annat som ska roddas. Därför känns beslutet att göra så lite som möjligt idag helt rätt. 

Ett annat beslut jag har tagit är att börja kapa bort saker i min almanacka, efter idoga uppmaningar av goda vänner att trappa ner. Jag hoppas att komma in i en fas igen där jag inte vaknar av migrän varje natt. Tyvärr innebär det att jag kapar bort mycket jag tycker är roligt.....det är ju det som är lättast att ta bort. Lite trist men tyvärr nödvändigt. Dessutom ska jag ta hjälp av mamma till skjutsar och annat när hon har möjlighet. Då blir det också lite tid för vila.

Plötsligt känner jag mig klok.

Ikväll har jag däckat i soffan. Tröttheten är överväldigande och när jag rör huvudet känner jag ständig yrsel. Inte så allvarlig kanske men tillräckligt för att det ska vara obehagligt. Huvudvärk är också ständigt närvarande fast just nu har den släppt så förutom att jag nästan gäspar käkarna ur led känns det rätt okej.

Efter jobbet tränade jag mitt knä, sen hem och började med middagen innan soffhörnet drog in mig. Klok som jag är lagade jag mat som gick att äta halvliggande i soffan med en film som förströelse så när jag väl landade i soffan kunde jag stanna här.

Konstaterar att jag nog ska försöka komma i säng i tid ikväll....Imorgon hinner jag knappt vara hemma nåt....utbildning i stan och sen har sonen träning på kvällen och på fredag är det party på gång. Då vill det till att jag har lite kraft kvar så att jag inte sitter och gäspar hela kvällen.  Fast att lägga sig redan vid sju kanske är att ta i.....väntar nog ett tag till kanske.....det var visst nån läxa som skulle förhöras. Säkrast att göra det först....men sen...zzzzzzzz

Nog var det som vanligt i morse allt....inte ett piggt öga i det här huset i alla fall. Jag släpade mig ur sängen. Ögonlocken hängde ner till knäskålarna... Lite konstigt med tanke på de pigga mornarna under lovet....

Som tur var hade vi en härlig dag i skolan. Känner en stor tacksamhet att just jag har sån tur att jag får arbeta där jag gör. När jag berättade idag att det bara är sju veckor kvar till jullovet jublande först alla, sen övergick jublet i nej.....precis som jag insåg eleverna att det inte är speciellt lång tid alls.....och vi har mycket vi vill hinna med. Fast nog tror jag att de flesta längtar efter julen ändå....och tomten.....och allt annat som hör julen till. Det gör jag men tänker njuta av de veckor vi har kvar till lovet. Konstaterar återigen att jag är lyckosam som får arbeta där vi har så roligt att tiden springer fram.....även när vi jobbar hårt och vissa saker är lite svåra ibland!

Kvällen har även den varit otroligt härlig. Njuter i soffan vid elden och har tillsammans med sonen tittat på en film. Nu har han återgått till läxan igen och jag surfar runt på nätet och slötittar på nyheterna samtidigt. Gillar inte riktigt det jag ser på väderleksrapporten....de där snöflingorna kan gott vänta ett tag till tycker jag.....

Nej men kan vi bara bestämma att vi backar bandet några dagar. Jag är inte riktigt redo för måndag i morgon. Inser nämligen att när skolan väl kör igång efter höstlovet så kommer det bara att svischa till och då är vi framme vid advent och jul. Det är därför jag vill backa lite....och sen dra ner på farten så att det får lunka på lite framöver. Längtar efter att "lunket".....

Igår hade vi i alla fall en härlig kväll tillsammans i familjen, nästan alla var samlade (saknade en kusin dock). Mat, prat och bara härligt trivsamt helt enkelt. Sånt man lever på länge, länge.

Idag ska sonen skjutsas till träning, då passar vi på att ta med en av kusinerna till tåget för färd mot Umeå sen skulle jag tro att det är säkrast att förbereda veckan som kommer. Bandet kommer nog varken att backas eller stoppas upp trots att jag vill det, bättre då att vara förberedd.

Undrar om jag kommer att vakna pigg imorgon bitti också?? Nja, tveksamt.....misstänker starkt att min nyfunna morgonpigghet kommer att vara som bortblåst....men jag lever på hoppet!

Idag kommer jag i alla fall att sitta bänkad vid teven runt elva. Då kommer nämligen landslagscoachen i duo (ju-jutsu) att visa självförsvar. Alltid kul när ju-jutsun får mediatid!

Nej, en mugg kaffe till och liten eld i braskaminen tillsammans med en god bok känns passande till dess att klockan blir elva.....

Jaha, då var det dags igen. Den första november användes de första gången denna säsong. Vadå, vad var det som användes? Mina dubbskor förstås...

Jag började snöra på mig mina vanliga skor när jag skulle gå till affären för att köpa mörk choklad. Då tittade jag ut och vad var där ute om inte ett ymnigt snöfall. 

Framför mig såg jag då någon av alla de små isfläckar jag lagt märke till igår som nu kunde gömma sig under snön. Jag såg också hur jag halkade och föll....alltså tog jag av mig skorna, dök in i garderoben och plockade fram mina dubbade trotjänare. 

Med de på fötterna kunde jag sen gå tryggt till och från affären. Fast nog hade jag önskat att jag fått vänta ytterligare några veckor med att plocka fram dem. Men nu är det gjort, vintersäsongen har börjat, vare sig jag vill det eller inte.

Oj oj oj, det märks att det bara är en vecka kvar till dess att jag fyller femtioett. Återigen har jag vaknat tidigt och känt mig märkligt pigg dessutom. Fullkomligt chockerande, det har hänt vid minst två tillfällen den senaste veckan. Är det inte åldern så måste det vara något annat allvarligt fel.

Det märkliga är dock att det enbart sker när jag är ledig och får ta sovmorgon. När vardagen är här och det är dags att lyssna till väckaren igen skulle jag tro att allt det pigga är som bortblåst.

Men tro nu inte att jag för den skull studsar upp ur sängen och gör en massa nyttiga saker här hemma. Nej, jag gör kaffe och kryper ner under täcket igen, läser och filosoferar. Hoppas att ögonlocken ska bli tunga igen så att jag kan somna om en stund dessutom.

Fast idag har jag lite saker att göra som att...hm få se nu.....just det....laga mat! Inte direkt betungande även om det ska lagas till fler än två idag. Funderar på att göra chokladmousse till dessert i alla fall. Det kommer nog att smaka bra när kvällen kommer. Fast inte än, jag har gott om tid....

Annars letar jag min inspiration för att ta hand om en mängd bilder i kameror, mobiler, utskrivna och på alla möjliga och omöjliga ställen. Den är nog lite gråblek just nu, inspirationen alltså, och hänger med huvudet där den drar fram. Skulle ni se den skicka genast tillbaka den till det gråa huset med knackaduan utanför, även om den verkar motvillig. Behöver den desperat....annars händer ju ingenting. Det vore ju förstås bra om jag får tillbaka inspirationen innan jag glömmer vad det är på bilderna också.....

Nu har den fina tavla som Andreas Norlén målat till mig äntligen kommit upp på väggen där den hör hemma. Det tog inte många minuter att hänga den så man kan ju undra av vilken anledning det inte blev gjort förrän nu......

Den passar  i alla fall fantastiskt fint där den hänger och jag fick precis det jag önskade. En målning med musiktema och i färger som passade ihop med de tavlor som redan hängde på väggen. Något Andreas tolkade perfekt! Fast det ser ännu bättre ut i verkligheten, fotografierna gör inte riktigt tavlan rättvisa.

Äntligen har tavlan hamnat på väggen istället för att stå på golvet. 

Några detaljer, tittar man noga ser man olika musiktecken på tavlan.

Dagens horoskop: Bjud hem vänner! Du kommer bra överens med släktingar. Du vill också göra inköp till hemmet nu.

Ja men det var väl ett ganska passande horoskop, imorgon fylls huset av släktingar som jag också räknar som nära vänner så där är det ju klockrent....visserligen är horoskopet för idag men eftersom tidningen sträcker sig över flera dygn den här gången så gills det säkert imorgon också....och viljan att göra inköp till hemmet har jag alltid....problemet är väl snarare att tygla den lusten.

Läste nyss i tidningen ytterligare en insändare inskickad av en kvinna som förfasas över att unga tjejer på en tjejmässa fått kunskap hur man skyddar sig själv genom att bland annat få lära sig använda kondom...hon tycker att det är en förlegad kvinnosyn och att det borde vara killarna som får denna kunskap. Snacka om att ha en förlegad kvinnosyn men fru insändare själv, det är väl en självklarhet i dagens samhälle att lära unga tjejer att skydda sig själva!

Något annat mitt hjärta blöder över denna morgon är den flicka som, efter att ett gäng killar dragit ner byxorna på henne ute på skolgården, ifrågasatts om hon hade läppstift på sig och om hon varit glad och dansat? Förfäras över att en vuxen människa överhuvudtaget kan ställa de frågorna till ett barn. (Eftersom Malmö stad fällts för diskriminering i detta ärende utgår jag från att det är sanning i det som står i tidningen). Parallellerna till våldtagna tjejer som ifrågasätts är lätt att dra. Var du utmanande klädd? Dansade du på ett utmanande sätt? Förstod de att du sa nej? Inte så konstigt att det ser ut som det gör när vuxna ställer liknande frågor till en sjuåring efter att fyra pojkar utsatt henne för kränkningar på skolgården....jag blir mörkrädd!!

Något annat jag förvånas över är upprördheten när det gäller husbyggen i Örnsköldsvik. Ett nytt färgglatt hus har presenterats och förstås kommer många synpunkter fram. Det som är mest fascinerande med det hela är det faktum att samma personer som klagade över att hotellet nere vid hamnen var så tråkigt i sin färgsättning klagar nu också....nu är det för glada färger.....Något annat jag har lagt märke till också är att det oftast är samma personer som har synpunkter på allt....spelar ingen roll vad....kan man gnälla och klaga så gör man det.
Ja, ja vi tar på oss olika roller här i livet....de fyller säkert nån funktion de också. Vi har ju tack och lov rätt att tycka och tänka vad vi vill i det här landet!

Jag vet att jag också gnäller och klagar ibland, men det är mest på lastbilar som dundrar förbi så hela huset skakar....önskar att de ville bygga en förbifart på något sätt, snart.

Nej nu säger jag godmorgon till alla småfåglar på altanen, tar mig ännu en mugg kaffe och startar dagen....med att ligga kvar i sängen och läsa en god bok!

Nu är ordningen återställd. Jag vaknar inte jättetidigt och tror att jag är pigg. Nej, nu vaknar jag betydligt senare och är trött. Precis som det ska vara alltså.

Något annat som är som vanligt igen är att alla mina småfåglar, talgoxar och blåmesar, flyger runt huset igen. De sitter på balkongräcket och tittar in, tar någon liten tur till träden eller till vedförrådet under altanen, sen kommer de tillbaka. Ibland undrar jag vad de vill egentligen eftersom de varje höst vill göra mig uppmärksam på att de är tillbaka genom att idka en intensiv flygtrafik utanför mina fönster. Jag har ju inte direkt skämt bort dem genom att hålla med frön och mat under den kalla årstiden. Snarare tvärtom. Förmodligen vill de helt enkelt bara hälsa, säga hallå här är vi igen. Har du saknat oss?

Jag har i alla fall inte behövt sakna resorna till stan den här veckan. I min enfald trodde jag att det skulle bli lugnt med tanke på att sonen vilar från träningen. Men ack vad jag bedrog mig. Då är det optikerbesök, och lan istället. Så det innebär flera resor mellan inlandet och kusten ändå....Dessutom dyrare resor, i alla fall om man tittar framåt när nya glasögon och linser ska hämtas ut.....fast något träningspass på söndag lär det nog bli.

Igår köpte jag en pumpa som jag karvade ur och tände ett ljus i på kvällen. Av pumpaköttet ska jag baka en kaka idag. Receptet kommer från sonen. När han var yngre bakade de den i skolan och den var verkligen jättegod så jag tänkte att det kan passa med en kaka när huset blir fullt av folk till helgen. Nästan hela släkten kommer. Härligt!

Bu på er!

Det har hänt igen, jag vaknade tidigt på morgonen och var pigg. Nåja pigg var kanske att ta i, snarare var jag "inte halvt medvetslös". Förmodligen beror det på att vi gått tillbaka till vintertid, eller normaltid som jag hör att de väljer att kalla det på nyheterna. Normaltid? Ett uttryck som gör mig lätt frustrerad, tycker verkligen inte att tiden är normal alls numera...det har jag ju skrivit om förr.

Men om det nu är så att tiden bestämt sig för att lunka på igen, då får det gärna heta normaltid. För även om jag inte tycker att tiden är normal längre så känns det ändå lite tryggt, det normala alltså. Fast lite tråkigt också...och vad är normalt egentligen? Rent logiskt så borde ju sommartid då heta onormal tid, eller?

Oj vilket invecklat resonemang...man kan ju undra vem som är normal? Måste nog bero på att jag vaknade onormalt tidigt.....Hur som helst, ha en onormalt normal bra dag!

Det blev ingen sovmorgon idag, det blev en kliva upp morgon istället. Härligt väder för en dag i skogen i jakt på älg.Väl på pass där jag har uppsikt åt flera håll kunde jag lyssna på hundskall i flera timmar. Vid ett flertal tillfällen passerade den i närheten av där jag satt men inte så att jag fick korn på den, älgen alltså. Till slut kom så skotten....längst upp på berget...nästan....och ytterligare ett antal timmar senare med värkande knän och leder var älgen lastad på ett släp för färd mot slakteriet. Då smakade det gott med lite mackor och fika vill jag lova. 

Väl hemma blev jag uppassad av sonen. Mamma hade förberett en kycklinggratäng som sonen gratinerade och kokade ris till. Dessutom laddade han en film vi båda ville se så jag njöt i fulla drag. 

Trots värken i knän och leder är det ändå positivt. Det gör nämligen inte lika ont som jag trodde att det skulle göra. Dessutom tog jag mig upp på berget utan alltför mycket besvär. Avsaknad av kondition var nog det största bekymret faktiskt. En seger helt enkelt.

Solen på väg upp över trädtopparna.

I väntan på älg.

Lagmansmyran passerades när älgen skulle tas ner från berget. 

Lätt dimma på morgonen, 

Träden ser nästan frostbitna ut trots att det var plusgrader....de kanske förbereder sig på det som komma skall.

Värt att notera: Dansa inte för mycket och tro att allt är bra med knäet bara för att det känns okej ibland. Ikväll är det ingen höjdare nämligen, det bränner, värker och är svullet. Det kan ju i och för sig bero på dagens aktiviteter också....städning....nu hade jag tur, jag slapp göra allt själv annars hade det förmodligen varit ännu värre. Mamma kom och hjälpte till med lite dammtorkning och moppning av golv. Själv plockade jag undan alla grejor som låg på ställen de inte skulle, sedan dammsög jag. Så jag skyller hellre det onda på dammsugaren.....jag tror att tråkiga saker (dammsugning) är värre för knäet än roliga saker (dans).

Dagen började lugnt  men i ett huj blev det plötsligt stressigt....när vi skulle åka till stan var plötsligt sonens plånbok borta.....efter att ha letat febrilt ett tag kom vi så iväg, lätt stressade. Misstänkte nämligen att tåget skulle vara i tid idag så att komma försent hade inte varit nån hit direkt. När vi då väl anlände till Resecentrum rullade tåget in och han och kompisarna gick ombord.....inte många minuter tillgodo där inte....
Senare ikväll är det dags att hämta hem honom...förmodligen trött efter att ha tränat med regerande junior-världsmästaren. Fight-träning en hel dag, spännande att höra vad han tyckte om det.

I morgon blir det i alla fall sovmorgon, det känns skönt. Fast förmodligen lär jag väl vakna tidigt och vara pigg bara för det....men då kan jag i alla fall med gott samvete ligga kvar i sängen och slöa....länge, länge.

På skolan hade vi en härlig FN-dag, lätt förvånad konstaterar jag att vi nu är framme vid höstlovet.......redan! Hur gick det ens till? Insåg när jag räknade efter tidigare idag att det bara är sju veckor kvar till jullov...sju veckor??? (Om jag räknat rätt vill säga...det blev lite tokigt i början av dagen när jag skulle skriva saker på tavlan så risken att jag räknat fel är stor).

Ikväll är det i alla fall en skön kväll. Den matchar den härliga dagen. Soffläge, braskamin, god färs i pitabröd, några avsnitt av Agent´s of Shield i sällskap av sonen. En alldeles underbar fredag helt enkelt.

Enda smolket i bägaren är att jag måste ställa väckare imorgon då sonen ska skjutsas till tåget för vidare färd mot Umeå. Fast som tur är blir det inte en lika tidig morgon som vanligt. När han är avlämnad på tåget ska jag ner på jutsun så att de som ännu inte hämtat ut sina klubbkläder får chansen att lösa ut dem.

Nästa plan vad gäller helgen är att komma ikapp vad gäller nyheter. Jag undrar vad som hänt med ubåtsjakten till exempel och vad budgetförslaget innebär för mig? Det är några av de saker jag ska uppdatera mig om. Jag har bara skummat tidningar och nätet den här veckan.

En annan plan är att städa lite....huset är sorgligt eftersatt vad gäller just det...rena kläder och smutsiga kläder är också en prioritering....de rena ska in i garderober och de smutsiga ska in i tvättmaskinen. Helst skulle jag vilja ge mig ut i skogen, fast det beror ju lite på vädret förstås.

Mitt knä har fått sig en duvning idag. Som vanligt linkade jag lätt på väg ut från träningen men efter ett tag kändes det bättre. Även om min lårmuskel är sorgligt tunn så har jag ändå gjort framsteg...det känner jag när jag dansar vid spisen till hög musik. Jag kan stödja på vänster ben och hålla balansen på ett helt annat sätt än för några månader sen. Så även om det går sakta, nästan lika sakta som lavar växer på stenar, så går det dock framåt.....Wohoo!

Skoldagen sprang förbi och plötsligt var det kväll. Jag flög och flängde lite hit och dit när vi väl ätit middag. Flängandet slutade med att jag har fyra stora kartonger i bilen med profilkläder som ska fraktas ner till stan och jutsun imorgon. Det blir spännande att packa upp allt och se om alla namntryck hamnat där de ska. Det jag såg ikväll såg mycket bra ut i alla fall. Så imorgon kommer jag att kolla av allt, sen blir det till att dela ut kläder i slutet av veckan.

Nu ska sonen och jag ha en liten högtidsstund, det blir streaming av Agents of Shield, säsong 2. Igår såg vi första avsnittet, idag blir det andra. I USA har de visat avsnitt tre och fyra också så det finns mer, tack och lov. Spännande att se vilka kopplingar som kommer att visas som har anknytning till kommande Marvelfilmer. Högtidsstund för oss Marvelnördar alltså.....

Runt halv tre inatt kom vi hem igen efter att sonen plockats upp i Överhörnäs. Då var tävlingsäventyret över för honom denna gång. Nöjd med en bronsmedalj, men väldigt trött så jag fick inte höra så mycket mer än att han hade haft det bra. Det får vänta till dess att han sovit om sig.

Jag är också trött och huvudet känns tungt och värker. Det får helt enkelt bli en kojdag idag. Några maskiner med tvätt ska köras, mat ska lagas men utöver det så känns vila som en lagom aktivitet. Det blir ingen tur till stan heller för tävlingsträningen är av förståeliga skäl inställd idag.

Har kollat nyheterna och undrar lite över aktiviteten som pågår i Kanholmsfjärden. Det är ju som värsta spionfilmen med undervattensfarkoster, krypterade meddelanden och moderskepp som misstänks vara ombyggt för att härbärgera u-båtar.....undrar så vad som är sant?

På väderleksrapporten hör jag ordet snö och snöfall flera gånger efter varandra....dessutom fladdrar det på kartan på det sätt det brukar göra när det ska snöa. Tack och lov inte i vårt område men ändå. Jag vill inte ha snö ännu...eller halka för den delen....tycker att dubbskorna ska få vila i garderoben ett tag till....men jag inser att det snart är dags att dubba på. Då finns ingen återvändo. Sen vet jag vad jag har på fötterna utomhus till någon gång i april. Skönt, varmt, framförallt tryggt...men ack så trist....

Nu fladdrar fjärilarna i magen vill jag lova. Undrar just hur de som tävlar känner sig.....Tiden är nämligen inne för sonen att gå på mattan och börja tävlingen. Undrar om tidsplanen håller eller om det är försenat. Åh, så jag önskar att det fanns en direktlänk till Nacka så att jag skulle kunna följa det som händer. Men se det har jag inte så det är bara att försöka hitta distraktioner så att jag inte äter upp naglarna, biter sönder kinderna eller river sönder kuddarna i soffan av nervositet......

Hur det än går hoppas jag att de får känna sig nöjda med sitt framträdande, att de gjort allt de kan. Då spelar det ingen roll vilken placering det blir. Deras motstånd den här dagen är väldigt, väldigt hårt.

Funderar denna stilla lördag morgon vad som hände med veckan som gick. När jag tänker tillbaka känns det inte som att det var nån särskilt stressig vecka men ändå har det varit fullt upp precis hela tiden. Mina små bloggarstunder vid datorn har lyst med sin frånvaro. Saknade av mig.

Arbetsveckan tog i alla fall slut halv fem igår, sedan blev det ett besök hos optikern där synen kollades. Inga större förändringar så han föreslog att jag skulle avvakta med nya glas. Det var ju positivt utifrån att det blir billigare för mig, negativt om jag tänker på att jag inte trivs med de bågar jag har nu.....fast det är bara att stå ut....jag lägger inte flera tusenlappar på nya bågar bara för att jag inte är helt nöjd. Dessutom har sonens syn försämrats så han kommer att behöva ett par nya glasögon som komplement till linserna. Just nu får han ont i ögonen när han använder sina glasögon, så hans syn ska också kollas upp i det snaraste.

Sonen sitter i Nacka och äter frukost, idag är det nämligen tävling. En tävling som han verkligen ser fram emot. Det blir spännande att höra hur de står sig i konkurrensen med tanke på den utveckling han och hans duopartner haft den senaste månaden. Fast det är ingen enkel uppgift de har framför sig, inte alls.....Klockan tre är det dags för mig att börja hålla tummar och tår. Gör det ni också, snälla!

Om en stund ska jag ta en promenad till mor och få mig lite förmiddagskaffe. Lite hjälp med att hänga lyktor och byta lampor ska hon få också. Men först lite mer slappande.....

En ovanlig söndag, jag har varit tvungen att ställa väckaren. Kören ska sjunga och det är samling kvart i tio. För att hinna vakna till, både i kroppen, själen men framförallt rösten har jag redan varit vaken en stund. Snart ska jag ta mig lite frukost, sedan en kopp te så ska det nog gå bra.

Förhoppningsvis är det inte den längsta högmässan idag, då måste jag nämligen smita tidigare. Sonen har träning så vi måste åka strax före halv ett för att han ska komma i tid. Eftersom det närmar sig tävling kör de dubbla pass idag. Träning, vila och sedan ett pass till....funderar vad jag ska hitta på under de tre timmarna....får ta med en bok kanske....

På Nyhetsmorgon har de besök av två kockar som äger och arbetar på en restaurang där allt på menyn är glutenfritt. Måste vara skönt som restaurangägare att få säga till sina glutenintoleranta gäster att de kan äta allt på menyn.

På teven pratar de om hur man ska kunna undvika höstdeppet. Dels får man veta vilka tecken man ska leta efter, dels får man tips på hur man ska klara sig igenom det mörka. Tipsen är att aktivera sig, motionera, minska grubblet (inte så lätt kanske) och att sova lagom....många av sakerna kan nog vara lättare sagda än gjorda om man mår riktigt dåligt. Tur att det bara är gråmulet ute och att jag slipper det i sinnet!

Nej, nu är det dags att aktivera mig själv.....det blir nog lite märkligt om jag kommer i pyjamas till kyrkan. Fast det vore mysigt....pyjamas, tofflor och Star Warsmorgonrock.....oj vad jag skulle sjunga....

En grådassig dag men skön ändå då jag passade på att fixa en del ute. Först planterades hallonplantorna helt enligt planen. Därefter tog jag mig en tur till graven där ljuslyktan kom på plats. Passade på att tända ett ljus som får lysa upp i mörkret också. 

Väl hemma passade jag på att prova vår nya dörrknackare....knackelibank på dörren...tur att sonen redan var vaken då....

Lunch tillsammans med sonen sen åkte jag ut i skogen och han satte sig med läxor. Jag letade olika lavar att ta in i klassrummet för att visa eleverna......i skogen ovanför skolan finns mest mossa så för att få lite variation plockade jag i förväg. Barriga kvistar följde också med hem så nu är det höst på bron. 

Lite bastubad på det, en god middag och film med sonen. Vad mer kan man begära av en lördag i mitten av oktober?

En kruka med känsla av höst på bron.

Knackelibank på dörren.....

Lyktan är på plats och ett ljus är tänt.

Jag blir alltmer övertygad om att det är någon som mixtrar med tiden. Konstaterar att det är två veckor kvar till höstlovet....Två veckor??.....När det borde vara minst det dubbla.

Tänker tillbaka på tiden när jag själv gick i skola. Tiden från sommarlov till höstlov kändes oändlig. Om jag sen flyttar tankarna till tiden när jag började arbeta i skolans värld minns jag perioden mellan sommar och höstlov som lugn och fylld av arbetsro. Vi hann hur mycket som helst under veckorna fram till höstlovet.

Men nu? Varken timmar, dagar eller veckor räcker till längre. Mitt i allt detta tackar jag min lyckliga stjärna att jag inte är en person som minutplanerar utan har förmågan att anpassa verksamheten allteftersom.

Till något helt annat. Sonen hade två biobiljetter som hade sista datum igår. Alltså gällde det att nyttja dem innan de blev för gamla. Sista chansen där blev till en angenäm filmupplevelse.

Dracula-untold! Den blodtörstige herren som familjefar. Valet gjorde han för familjens skull, hela tiden med sonens bästa främst. En våldsam film utan att för den skull frossa i våldet och blodet. Klockren en fredag i mitten av oktober.

Ytterligare en fördel med att åka på bio med mamma, enligt sonen, var att det gick att passa på att gå ut och äta först....god indisk mat!

Nu är det lördag morgon. Kaffet smakar underbart, kanske för att lördagen är ett oskrivet blad. Det enda jag behöver göra idag är att sätta några hallonplantor jag fick hemlevererade igår. Därefter ingenting.....ja förutom lite matlagning då förstås!

Usch så jag fryser. Gillar inte riktigt det ruskväder som pågår nu. Jag kan i och för sig hålla med sonen om att det är mysigt, men bara om man får vara inne och slappa vid braskaminen under en mjuk filt.

Tyvärr är det inget alternativ ikväll. Sonen har fått skjuts till träningen, själv ska jag på mitt i jakten möte. Bara att ta på sig jacka och ge sig ut alltså. Tur att det inte är så långt, jag behöver bara gå till församlingsgården.

Imorgon kväll får vi se fram emot ett biobesök. Vi ska kolla in den nya Draculafilmen. Skulle tro att det blir middag ute först. Sonen önskar indiskt, låter inte helt fel i mina öron. Smakar bra brukar det göra också så magen lär ju bli nöjd den med.

Sen får vi se om det blir nån jakt i helgen.....känns lite motigt att gå ut om det blir mycket regn, men vi får se....beror ju på övriga jaktkompisar också förstås. Det måste bli på lördag i såna fall, söndag är det först körsång i kyrkan och sen ska sonen skjutsas på träning. Nåja det blir inget bestämt om det ikväll och om några dagar vet vi.....knappast lönt att fundera alltså.

Plötsligt är det mitt i veckan-läge igen. Ett regnigt, grått och ruggigt läge. I braskaminen flammar en eld, sonen har bastat för att få tillbaka värmen. Själv laddar jag för att gå på föräldramöte med gymnasieinformation ikväll. Sedan kanske det blir min tur att basta. Skulle kunna tänka mig att jag känner mig småfrusen vid den tiden.

Skoldagarna går snabbt. Eleverna arbetar på som bara den, glatt, positivt och fulla av energi. Den energin sprider sig till mig också, den gör sig i alla fall påmind under skoldagarna. När kvällen kommer pyser energin ut...då är det som att jag har pyspunka. Som tur är behöver jag inte laga punkteringen riktigt än....det enda jag behöver laga är lite middag....sen räcker det att uppbåda tillräckligt med energi för mötet.

Det är något alldeles speciellt att vakna tidigt en helgmorgon och veta att det bara är att vända på sig och somna om. Idag var det extra skönt, ute var det grått och trist. Faktiskt känns det som att det här är dagen när hösten kom på riktigt. I rönnarna har fåglarna kalas, rönnbärskalas. De flyger dit i skytteltrafik så det lär nog inte dröja innan träden är helt tomma på bär.

Själv tänkte jag njuta av mitt morgonkaffe medan jag surfade ut på nätet och för att kolla in vad som hänt ute i världen. Insåg då raskt att det var strömavbrott någonstans för vårt internet lyste med sin frånvaro. Istället gick jag ner, gjorde upp en eld, kollade nyhetsmorgon och läste. Det var mycket skönare. 

Nu slappar jag framför en film innan det är dags att skjutsa sonen till träningen. Elden som flammade i braskaminen i förmiddags sprider fortfarande sin värme här nere så ett visst motstånd mot att ge mig ut finns.....det är alldeles för skönt i soffan....

Idag har jag faktiskt förvånat mig själv. Allt jag föresatte mig i morse att göra...det blev gjort...kors i taket....

Först hjälptes sonen och jag åt att röja upp här hemma. Därefter tog jag en promenad till mor och fikade kaffe, sedan en tur till härbret där vattnet stängdes av och vårt lilla sommarkrypin blev klart för vintern. Med i bilen tillbaka därifrån fanns en del granris som blev ett fint täcke till pappas grav. Nu är det bara lyktan som saknas där. 

Lite lunch smakade gott innan jag gick ut i den egna trädgården, frön samlades in, potatis togs upp, julgransfot sattes ner i marken (när man minst anar det kommer nämligen december och knackar på) och trädgårdsdekorationer togs in. Alla solcellslampor fick också komma in i mörkret igen. Lite matlagning på det så vill jag lova att fötter men framförallt mitt knä värkte något alldeles infernaliskt.

Då var det skönt att ta med middagen ner till tevesoffan och kolla film med sonen. Sedan blev det inte så mycket mer gjort den här dagen.....ja förutom alla maskiner som tvättats, hängts eller tumlats.....de glömde jag visst bort. 

En i sanning produktiv dag! Snacka om att jag kommer att kunna vila imorgon!

Många fina potatisar i allt från storlek bakpotatis till vanlig matpotatis.

Igår kväll var golfbollar en del av konceptet. Det gör att muskler som inte används så ofta gör sig påminda idag. Att stå på en driving range i regnet och försöka få iväg bollen längre än en liten pjuttbit var en ny upplevelse. När så träffen blev den rätta flög bollen faktiskt iväg ganska långt. Försöken resulterade dock i att jag har hittat muskler som nog inte fått jobba på ett tag....känns riktigt bra....fast ont....

Men nog var det skönt att komma in i värmen efter det och få en mycket god middag till livs. När tallriken kom in var det den största bit lax jag sett på en restaurang någon gång...tyvärr orkade jag inte allt.....jag skulle ha bett om en doggybag....

Väl hemma hörde jag grabbarnas glada röster i källaren. Någon gång tidigt i morse blev det tyst. Då slocknade de nog en efter en, men nu är det full fart där nere igen. Alldeles nyss kom de upp och värmde pizza till frukost.

Planen för helgen är att åka till härbret och göra vinter. Vattnet ska stängas och slangen ska tömmas. Funderar om det inte är dags att ta lite ris för att göra höst på pappas grav också. Hemma på tomten finns dessutom en del göra. Potatis ska tas upp, korianderfrön är redo att tas omhand och sedan ska de sommardekorationer som står i rabatterna plockas in. Men inte än, jag tänker vila ett tag till. Jag känner mig härligt trött i kroppen och tänker njuta av att ligga under täcket med en kaffemugg länge.

Läste precis i tidningen att en man i min ålder som stulit ett sexpack öl fått böter för det tilltaget. I stället för att betala femtioen kronor i kassan får han nu punga ut med 1351 kronor.....dyr öl.....i det fallet lönade sig verkligen inte brott....

Det är mitt i arbetsveckan och jag har parkerat mig i soffan under en filt. Passar på att känna mig lite lagom lat och slö. Huset är under kontroll och jag kan säga att det är inte min förtjänst....det är min snälla mamma och en av hennes vänner som sett till att vårt hem är beboeligt igen. Igår när vi kom hem efter sonens träning mötte oss doften av såpa när vi steg innanför dörren. Vilken underbar känsla det var att få kliva in i ett alldeles nystädat hus. Snacka om bortskämd unge....jag alltså....

Fast några saker har jag själv gjort idag, förutom att jobba då. Efter jobbet åkte jag först och lämnade in listor på de klubbkläder som ska beställas. Sedan fick jag mina fötter omskötta. Lite middag och en lång promenad på det, därefter en del skoljobb vid datorn. En tur till återvinningen och ändå har jag tid över för att slappa, härligt. En onsdagskväll i min smak. Fler såna åt folket!

Igår tog vi en tur till stan och köpte kängor till sonen. Av någon märklig anledning passade inte en stövel eller känga som fanns här hemma hans fötter längre. Vi åkte ut till Naturkompaniet och Fjällräven och fyndade ett par Meindl till honom för halva priset. Perfekt för både regniga dagar i skogen och kyliga vinterdagar ute i snön.

Resten av gårdagen blev sedan en slö historia. Det har faktiskt varit mitt största mål den här helgen, att vara slö.

Tidig eftermiddag idag var det dags att ta bilen ner till stan igen. Tävlingsträning stod på programmet. Idag fokuserades det på att kasta. Anledningen till alla kast stavas Nordic cup och SM-kval i Nacka om två veckor. Det innebär att det blir intensiv träning ett tag framöver. Det var i alla fall två taggade grabbar på mattan.....som dock visade en lätt trötthet när den andra timmen närmade sig sitt slut.

Efter att ha tittat på medan sonen och hans duopartner nötte kast, åkte vi hem, köpte pizza och slängde oss ner i varsitt soffhörn. Med elden sprakande i braskaminen, en film och nygräddad pizza har vi nu mått riktigt gott några timmar.

Själv måste jag ärligt erkänna att jag inte gjort så förfärligt mycket idag mer än att agera taxichaufför och komma med uppmuntrande hejarop. Några tvättmaskiner har jag hunnit köra, renbäddat i sängen och röjt på köksön.
Alla som har varit hos mig vet hur stor och fin den är.....nu syntes bänkskivan knappt för all reklam, all post, alla tidningar och annat skrot som låg där och tog plats. Men nu ser man hur den ser ut igen....och det finns plats att sitta där och äta.

Dessutom har jag slängt ett antal blommor som inte överlevt den sparsamma vattningen.....och några som av någon outgrundlig anledning hade fått för mycket vatten. Hur nu detta är möjligt? I vårt hus? Där inomhusvattenkannan är en raritet som endast i sällsynta fall tas fram ur skåpet.....Nåja det var dock ett faktum.

Nu har det blivit dags att förbereda inför morgondagen, sen ska jag sjunka in i en bok.

Igår var det fredag och dags att mysa igen. Tydligen firar fredagsmyset tjugo år. Enligt nyheter och tidningar myntades uttrycket av en familj i Sävedalen som intervjuades om sina tevevanor 1994. Om det var första gången uttrycket användes förtäljer däremot inte historien. Måste ärligt erkänna att jag inte märkte av begreppet förrän chipstillverkarna började med sin reklam angående fredagsmyset.....ni vet den där reklamjingeln som biter sig fast och irriterar.

Fast vi hade nog nåt slags mys igår i alla fall med plockmat framför en film innan sonens kompis kom hit och de försvann in i spelens värld istället. Själv kraschade jag i soffan, trots högar av saker att ta tag i här hemma. Kände att det var det jag behövde igår. Så skönt det var! Njuter fortfarande av efterdyningarna. Dessutom har jag sovit gott hela natten, inga tankar på jobb eller vindoveraller som stört sömnen.

Om ett tag ska ungdomarna väckas, sonen och jag ska till stan. Han behöver något att ha på fötterna (de växer hela tiden) och jag ska ner till jutsun för att kränga lite dräkter. Kan nog tänkas att det blir något att äta innan vi åker hem igen på eftermiddagen också. Sen är det inte så mycket inplanerat den här helgen förutom imorgon när det är träningsdags igen. Det känns riktigt skönt!
På väderleksrapporten varnar de för hårda vindar.  Det gör att soffan, film eller en god bok, godis och en eld i braskaminen är den ultimata planen för eftermiddagen och kvällen.

Nu en kaffemugg till mig, sen väckning av tonåringar!

Idag blev jag faktiskt lite rädd under eftermiddagen när jag var på väg till en träff i Mellansel. När jag hade svängt av vägen och körde ner mot byn började jag plötsligt fundera över anledningen till att jag hade åkt ner där. Efter en kort stund kom jag på vad det var, mattelyft. En liten ledtråd till att det är en aning för mycket nu kanske.....men det var ju tur att jag kom på var jag var på väg så att jag inte vände och åkte mot Bredbyn igen....

Ute är det frostigt och kallt nu, inte min melodi även om det är många som är glada över kylan som är här. Jag hade gärna sjungit sommarsången ett tag till. Måste erkänna att jag blir lite avis på vänner som sitter i linne och shorts och njuter utomlands. Jag unnar dem värmen av hela mitt hjärta men hade inte haft något emot att sitta där jag också.

Nu tänker jag ägna mig åt pensionärsligan ett tag, i den bok jag läser nu har de varit i Las Vegas och rånat casinon! Precis den typen av lättsamma underhållning jag behöver ikväll.

Jodå, jag tog mig ur sängen och snurrade ihop en deg i assistenten i morse. Sonen hade under en längre tid önskat att jag skulle göra frallor med basilika i igen men inte fanns det någon basilika i vårt hus just nu. Som tur var hade vi pesto i kylen. Nästan lika bra. Hur som helst blev de goda. Tre frallor åt sonen till frukost, sedan fick jag stränga order att skriva upp receptet så att jag kan baka dem igen. 

När jag stod där och knådade degen kom jag plötsligt att tänka på en kollega jag arbetade med i början av nittiotalet. Hon berättade att när hon haft en tuff dag på jobbet gick hon alltid hem och bakade bullar eller annat bröd så att hon fick knåda och banka degen för att på det sättet bli av med eventuell ilska och frustration. 

Själv kände jag mig varken ilsken eller frustrerad i morse utan mest trött och sugen på nybakat bröd. Fort var det gjort i alla fall....det tog inte lång stund. Den mesta tiden gick till jäsning och då kunde ju jag passa på att jäsa i sängen med en kaffemugg!

Mmm, nybakade frallor till frukost!

Torsdag, fredag, lördag och nu är det söndag. Nyss var det ju onsdag, vad händer? Allvarligt, det är någon som mixtrar med tiden.
Idag är det en gråmulen dag, faktiskt känns det som att det kanske är idag hösten kommer. Hittills har den ju lyst med sin frånvaro för även om nätterna varit kalla har dagarna med sin värme motat bort gubben Höst. Det känns i alla fall väldigt skönt att jag tömde altanen förra helgen så att det bara är lite småplock kvar ute på tomten nu.

Sonen som varit sjuk hostar inte riktigt lika mycket längre även om det fortfarande är illa nere i luftrören. Med facit i hand konstaterar jag att det faktum att han sprang i onsdags ställde till det lite. Förkylning, ansträngning och fuktig luft är ingen bra kombination när det gäller astman. Förhoppningsvis har den vila han fått nu några dagar gjort att han kommer i form igen!

Själv hoppas jag att jag ska klara mig från den höstförkylning som far runt, veckorna som kommer blir intensiva. Det innebär att jag definitivt inte har någon tid för några baciller. Därför får jag se till att vila alla stunder jag kan, då kanske jag klarar mig. Och vila är något jag ägnat mig åt denna helg.

På Nyhetsmorgon idag fortsätter man att analysera SD:s framgångar, visar hur man ska få liv i en trött hy, lagar goda tårtor och sen kan man ställa frågor till Mia Törnblom om relationer.

Just nu funderar jag på om jag ska sätta en deg på jäsning så att vi får nybakat matbröd till frukost.....känns lockande men lite jobbigt.