Jag erkänner, jag har tjuvstartat påsk! Med tanke på att påskhelgen brukar gå så fort beslutade jag mig för att redan idag ta fram våra påsksaker.

Nu är de på plats, påsksakerna, det som saknas är påskgodis i påskäggen. Men det kommer förhoppningsvis påskharen med....annars är risken stor att vi blir utan.....

Tuppen/ kycklingen tittar ut! Längtar nog efter våren. 

Kanske har påskhönan lagt äggen runt ljusstaken....

Sonens påskkonstverk har kommit fram igen. 

Pip, säger lille Ullis!

Vår fina trähöna pryder sin plats i vardagsrummet.

Vad är det där?

Vår fina bonad som önskar Glad Påsk.

Tänk om det skulle vara godis i alla ägg.....

Ägglyktorna lyser fint nere i gillestugan. 

Läser precis i nättidningarna att man tror att det var en av piloterna som medvetet kraschade planet i franska Alperna. Vad händer i hjärnan hos en människa som beslutar sig för att med berått mod ta livet av sig själv och 149 andra? Undrar hur länge passagerarna insåg att något var fel? Rädslan som måste ha drabbat dem när de insåg att de snart skulle dö....om de hann förstå det....Plötsligt fick flygrädsla en annan och vidare betydelse..

När man kollar vädret ser det ut som om snön är på väg tillbaka. Södra Sverige verkar ha varit olycksdrabbat på grund av vädret. Fast här har nog de allra flesta kvar dubb- eller vinterdäck på bilen ännu så då slirar man ju inte omkring lika mycket.
Imorgon ska det visst snöa rejält här också....hoppas den nya snön nöter ner det som fortfarande ligger kvar. Sen får gärna plusgraderna komma tillbaka....mer vår åt folket!! I alla fall åt mig....och mina frön som snart ska sås....

Just nu sitter jag och laddar för dagens andra resa till stan. Jag har redan hunnit med en resa då ett fackligt uppdrag stod i fokus och nu ska snart sonen skjutsas ner till sin träning. Fast han verkar ha en ryslig träningsvärk i benen....hur nu det gått till? Kan ju förstås ha att göra med nån träning tidigare i veckan....det lär kännas ikväll i alla fall.

På tal om värk, mitt knä har inte gjort så väldigt ont idag efter gårdagens promenadelände....det är ju positivt!

Precis som så många andra åt vi våfflor idag, gjorda enligt min mormors recept. Med god smultrongrädde till. De rårörda smultronen hittade jag i frysen. Snacka om att det plötsligt blev lite sommar i mars.

Medan vi streamade hem det senaste avsnittet av Agents of Shield från USA smaskade vi i oss lite fruktsallad. Något jag verkligen behövde, både det vi fick äta och tevetittandet. Jag tyckte nämligen lite synd om mig själv....dels värkte mitt knä nåt alldeles infernaliskt ( och gör det fortfarande) efter en kvällspromenad, dels har jag nageltrång i en dum tå...därför satt det bra med lite kvalitetstid och goätande i soffan. 

Märkligt egentligen hur något som kan kännas så positivt (promenad och motion) plötsligt kan bli negativt (det gör ont!). Fast det är väl inte negativt egentligen...ont nu borde ju göra att det blir mindre ont sen...eller?

Dessutom var fruktsalladen god och avsnittet spännande. Men oj så många frågetecken som hopas. De nya som dök upp och säger att de är de riktiga Shield, är de onda eller goda? Är Coulson den han säger att han är och vad har han för agenda egentligen? Vad ska Ward hitta på? Och hur ska Skye klara sin isolering?

Längtar till nästa vecka när avsnitt 15 av säsong två visas i USA så att vi kan streama hem det....

Honungsmelon, blodapelsin, banan och passionsfrukt. 

Små söta vårfåglar.

Kan det vara det faktum att det satt små söta fåglar i vårt ris på bron eller bara chocken över att vara hemma själv en tisdag kväll? Jag har faktiskt ingen aning men faktum är att dammtrasan har jobbat hårt ikväll.

Eftersom vi hade arbetsplatsträff körde mamma sonen till hans träning så hux flux fick jag ledig tid hemma. En tisdag kväll, bara så där.

Jag kunde ju ha använt kvällen till att göra ingenting men av någon anledning fick jag ett energiryck....och det var inte igår vill jag lova. I alla fall inte när det gäller frivillig städning. Att jag var aningen less på alla fingeravtryck på skåpdörrarna i köket hjälpte naturligtvis till.

Nu är det i alla fall blankt i köket, det håller väl en dag eller två. Längtar till dess att jag drabbas av nästa energiryck....då kanske fönstren blir putsade....

Det var länge sen det blänkte i köket. 

Allvarligt talat, hur dålig kondis kan man ha egentligen? Känner mig som nån från Biggest loser (fast jag kanske ser ut som en Smallest loser) när jag släpat mig runt ett antal kilometer. Totalt slut, flåsande, svettig och med värk i alla knän och leder jag har. Det är tragiskt att jag inte orkar mer än jag gör. Min beundran för deltagarna i det programmet känner inga gränser efter mina egna ynkliga försök som motionär. 

Fast plötsligt inser jag att det är ju en positiv upptäckt. Hur då kan man fråga sig? Jo med tanke på att jag inte kunnat gå särskilt fort de senaste åren utan att få hur ont som helst har jag sällan lyckats komma upp i puls. Nu klarar jag av att ha ett aningen högre tempo på mina promenader så att jag i alla fall anar svettdropparna på ryggen....något jag inte klarat förut. 

Alltså är det positivt att jag flåsar värre än en flodhäst i motvind, nu kan det ju bara bli bättre.....eller??

Vilken tur att dagens väder lyste med sin frånvaro igår. Hade de moln som nu täcker himlen varit aktuella då tror jag inte att jag, med tanke på min dåvarande trötthetsnivå, lyckats ta mig utanför dörren. I dag har jag inget val då sonens träning står på programmet. Fast jag tror att jag skippar förmiddagspromenaden och går ut och går medan sonen tränar istället.....kanske....känner mig inte lockad alls egentligen då det värker i knäet fast jag ligger helt stilla....

Efter gårdagens grillade lunch fick jag till slut häcka i soffan på mitt vanliga ställe. En perfekt stund med ett nytt streamat avsnitt om Shieldgänget och pizza tillagad av sonen. Det är sånt trötta mammor behöver efter att ha nattsuddat med goda vänner. Att sonen dessutom avstått från att kolla in avsnittet i förväg gjorde ju det hela så mycket bättre.

Dessutom kollade vi alla trailers till nya Avengersfilmen som kommer i månadsskiftet april/maj och nya Daredevilserien som börjar sändas på Netflix den tionde april. Det lutar åt Daredevilmaraton sista helgen på påsklovet.....

När det gäller Avengersfilmen "hotar" sonen med att se den med kompisarna på bion och inte med mamman....aaaahhhh!! Hur ska jag klara det..??? Tuffa tider för en liten mamma.....Mutor!! Visst får man använda mutor??

Stjärnhimlen var magisk natten som gick. Norrskenet dansade över himlen och stjärnorna lyste upp. Det enda som störde var brolampor och reklamskyltar som gjorde att mörkerseendet inte var det bästa.

Anledningen till den nattliga promenaden var som sagt en fest där massor av god mat stod på bordet. En kväll med både allvar och glädje där skratten avlöste varandra. Men till slut tog åldern ut sin rätt (eller om det helt enkelt var arbetsveckan) och det var dags att dra sig hemåt....några timmar innan solen åter steg på himlen och suddade ut stjärnorna....

Efter att ha sovit ett tag, alldeles för lite, tog jag en promenad i det fina vädret. Vid det andra huset hemifrån värkte mitt knä och gången blev lätt haltande.....då tog tjurskallen över och jag kämpade mig runt min vanliga runda som är någonstans mellan tre och fyra kilometer. I slutet på rundan hade jag nått mammas lägenhet. Hur skönt var det inte då att linka uppför hennes trappa och lägga mig i soffan och få en kopp kaffe serverad?! 

Fast vädret lurades lite, vinden var inte den skönaste idag. Kall och isig. Än är det alldeles för mycket vinter kvar...i alla fall för min smak. 

Något som var helt i min smak däremot var de goda foliepaket jag lade på grillen till lunch. Och där på framsidan mot husväggen visade sig solen och vårvintern från sin rätta sida. Varmt och gott, både maten och i luften!

Foliepaket med smarrigt innehåll.

Bland det grå börjar det dyka upp några små gröna skott. Det finns hopp!

Fredag eftermiddag och jobbveckan är slut. Nu väntar en helg med vila, inte alls särskilt många aktiviteter faktiskt. Ett knytisparty ikväll, och träning på för sonen på söndag. Dessemellan....ingenting.....underbart.

Lagade lite mat att ta med till knytisen och sedan fick jag till min glädje hämta in den första fröpåsen jag beställt. Min sommarfavorit, Murbinka. Inte de enklaste fröer att få tag i men till slut hittade jag ett ställe som sålde de små åtråvärda blivande plantorna. Nu gäller det bara att få ner dem i jorden och vänta på att de börjar gro....längtar. 

Sonens del av nudelsalladen.

Första fröpåsen har anlänt. 

Åh vad jag längtar efter våren på riktigt nu. När de på nyheterna säger att det kommer att bli kallare till helgen håller jag för öronen. Det är något jag inte alls vill lyssna på.....

Jag vill ha tö, takdropp, fåglar som kvittrar, en kaffemugg i handen och ryggen lutad mot väggen på framsidan. Där vill jag sitta, blunda och lyssna på vårljuden. När helgen kommer alltså. 

Men det är jag det, vet ju att många vill ha många minusgrader ännu....och det kan jag förstå till viss del. Fast jag tycker att vi kan komma överens om att minusgraderna får härja under veckorna bara de håller sig borta när det blir helg. Det skulle hålla mig nöjd ett litet tag i alla fall. 

Nu under veckan  har jag ändå ingen tid att sitta mot väggen. Ingen tid alls....

Våren är här, i alla fall inne i vardagsrummet. 

Så här såg kvistarna ut för tio dagar sedan.

Två dagar i rad har jag chockat mig själv med en rätt tidig förmiddagspromenad. Vet inte riktigt vad som hänt men jag skyller på solen och alla små kvittrande fåglar.

Efter att sonen sedan dragit runt dammsugaren och jag torkat njuter jag vid husväggen en stund medan han sitter inne och gör läxor.

Livet är rättvist....eh jag menar förstås orättvist....

Bästa läget!

En strålande dag med fågelkvitter och knaster under skorna på förmiddagspromenaden.

När jag kom hem från promenaden såg jag mig om runt huset. Sparken på gården såg lätt malplacerad ut så den fick flytta till baksidan. Några gula fuskblommor i riset på bron gör att våren känns närmare. 

Sitter just nu med frökataloger och botaniserar bland utbudet. Det är ju hög tid att så...

Jag gillar ju mitt jobb även om jag ibland är trött och helst vill ligga hemma och ta sovmorgon. Men vissa dagar är roligare än andra....idag var det en sån dag. Anledningen? Ja, den kan verka lite konstig men vi körde igång med de nationella proven för årskurs tre.

Även om eleverna tycker att det känns spännande och lite pirrigt så möts jag alltid av ett glatt ja och stora breda leenden när jag talar om att det har blivit dags för prov. Elever i de yngre årskurserna kan uttrycka längtan efter att gå i trean så att de också får göra proven.

Vi rivstartade i alla fall idag med en gruppuppgift för att sedan gå vidare med en individuell del. Glada ögon och väldigt nöjda leenden hos eleverna var det jag såg när jag återkopplade angående dagens resultat. Vilken glädje, all trötthet jag känner innan jag släpat mig ur sängen på morgonen känns plötsligt mindre jobbig. Det är sånt som gör mina dagar så underbara!

- Får vi göra nationella prov i morgon också?? Snälla....

Måndag kväll och veckan har rivstartat. Full fart i skolan, massor av jobb men framförallt glada barn. Väl hemma fortsatte jobbet under några timmar innan det nu äntligen är dags att njuta av lite måndagsvila.

En aning lyx blev det också, på fruktfatet låt en banan som började få svarta prickar. Så gillar i alla fall inte jag att äta mina bananer. Men mosad i en pannkakssmet går det alldeles utmärkt. Alltså fixade jag till några bananpannkakor, American style. Supergott med hallon och lite karamelliserad mjölk som fanns kvar sedan tårtbaket i helgen. Måndagslyx!!

Måndagslyx!

Jorå, jag ljuger nu och då men så glömmer jag saker också.

Det blev andra chansen framför teven igår trots allt, inte var det många av de låtarna som hade nåt att göra i en final....och de som borde ha kommit till final hamnade utanför.

Funderar på om det inte borde heta sista chansen istället, för det är ju verkligen det. De som åkte ut igår är ju definitivt borta ur leken.

En av låtarna med en textslinga som går "Vi ska ta en groupie" har ju onekligen gett groupien en återfödelse. Fast i en annan mening än den har i min värld. Intressant hur orden får andra betydelser än de hade från början. Inget nytt fenomen i och för sig....det är ju så språk utvecklas....men allvarligt...vi ska ta en groupie?? 

Halvligger i soffan med en mugg kaffe och kollar in årets Vasalopp. De verkar inte ha det så där väldigt roligt i spåren idag. Blött och tungt. Jag avundas inte de som ska ta sig igenom alla milen på skidor. Därför är mitt läge perfekt. 

Längst fram åker Tiger i år. Jag bara väntar på att höra hans karakteristiska boink, boink, boink, när han studsar på svansen, för vem har egentligen sett en Tiger på skidor. Eller hohoho när han busar med övriga åkare. Va? Är det Anders Södergren? Jag som trodde att det var Tiger.....

Jodå, det är sig likt. Södergren är längst fram och drar som han brukar.
Tänk så roligt om han skulle hålla hela vägen.

Boink, boink, boink.

Kvällen är här och jag tror att husets sextonåring är nöjd med hur dagen blev. En lugn dag med lite paketöppning, fika och god mat. En promenad hann vi också med, men den blev inte så lång för plötsligt började det regna, ganska intensivt. Med fleecetröja och ullrock hade vi inte de bästa kläderna för det vädret, därför drog vi oss hemåt. Lite luft hann vi dock få.

Mitt på hållet invigde sonen den nya bastustävan han fick i ett paket. I övriga paket hittade han några böcker, en skön tröja, och presentkort till en första utbildningskväll på körskolan. Mormor kom också med paket förstås!

Eftersom han inte önskat någonting speciellt i present fick jag klura lite innan jag kom på vad jag skulle köpa till honom. Men när han öppnade paketen såg han ut som att han fått precis det han ville ha. Vilken tur! 

Önskemiddagen, kalvschnitzel, lagade mormor till. Fast hemma hos oss, med kött från vår frys. Det blev ju nästan som födelsedag för mig också eftersom jag inte behövde laga maten.....ibland har man tur. 

Nu fortsätter nog kvällen i samma makliga tempo, just nu kollar jag in friidrotten på teven. Sen kanske det blir en andra chans.....om inget annat dyker upp. Man kan ju alltid hoppas att sonen vill kolla på nån film med mamman istället....

Det har i alla fall varit en riktigt ljus och varm dag!

Tända ljus.

Eld i braskaminen.

Födelsedagsfrukost och paket.

En ny stäva och skopa till bastun.

Tårtan är klar, paketen är inslagna. Nu ska jag bara fixa till lite födelsedagsfrukost sedan är det dags att väcka sonen. Vi ska fira sextonårsdag hela dagen!

Idag har jag varit riktigt effektiv, om jag får säga det själv. Efter att ha bakat en tårtbotten till i morgon tog jag mig en promenad och tro det eller ej men solen hade slutat leka kurragömma. Det innebar att vi kunde sitta ute och grilla vår lunch idag igen.

Sedan satt jag i solen och njöt ganska länge innan jag gick in och började förbereda mat. Både morgondagens middag, kvällens och en bonusmiddag till någon annan dag blev resultatet av det matlagandet. Fast för att vara helt ärlig, vad gäller morgondagens middag inskränkte sig de förberedelserna till att skiva innanlår i lagom tjocka skivor...det blir sonens mormor som får laga födelsedagsmiddagen.

Några goda amerikanska kakor passade jag också på att baka....När de väl kommit ut ur ugnen (tyvärr glömde jag en plåt lite för länge så de blev inte helt perfekta) var mitt knä helt slut....det värkte och var svullet. Då bestämde jag mig för att en dusch och soffläge på det passar bra resten av kvällen! Men nöjd med allt jag gjort idag är jag allt.

En lagom hög tårtbotten, så började dagen.

Goda amerikanska kakor!

Ungersk syren, det är så härligt vackert med de karga kvistarna.

Solen lyssnade och slutade leka kurragömma, det innebar att det blev grillat till lunch.

En plötslig längtan till ett varmt och soligt land drabbade mig med kraft den här morgonen. Tänk att sitta på en utomhusrestaurang i mörkret och äta en god middag efter en dag med sol och bad, eller kanske sevärdheter. Om jag ska lyckas få med sonen är det nog bäst att resan innehåller någon form av aktiviteter, det där med sol och bad är inte riktigt hans grej. Trots att jag trivs här hemma funderar jag ibland över det faktum att jag inte sökt mig jobb i solen och värmen....

Efter att igår suttit ute på framsidan i solen och njutit av goda glödgrillade foliepaket till lunch för att sen fortsätta dagen med att läsa, jag hann ta mig igenom ungefär en fjärdedel av alla de böcker som helst ska vara lästa när skolan börjar efter lovet igen, landade jag tillsammans med sonen i soffan och streamade hem resterande avsnitt av Agent Carter. Det är inte så illa det heller...trots att det inte var särskilt varmt ute....inne hade vi det mysigt.

Planen för dagen är att baka en tårtbotten, imorgon firas ju sextonårsdag i det här huset......sexton år....hur svårt är inte det att förstå? Inser att dagen när han ska ut i livet på riktigt närmar sig med stormsteg...men än är det ett tag kvar, tack och lov.

Jag hade ytterligare en plan denna dag, solsken och fint väder och läge framför vardagsrumsfönstret, kanske grillat till lunch igen. Men solen verkar gömma sig bakom molnen, det är bara att hoppas att kurragömmaleken tar slut....

Nu en kopp kaffe, sen tårtbotten!

Hjälp vad hände? Det är redan torsdag, mer än halva veckan har gått. Skulle det möjligtvis vara tänkbart att stoppa tiden, i alla fall lite.

Jag tycker inte att jag har gjort så mycket ändå har dagarna gått i ett rasande tempo. Bygge av bastu, återvinningsbesök, promenader, städning, träning, mammografi, besök hos goda vänner men framför allt har tiden använts till att läsa. Läst och läst och läst, bok har lagts till bok.

Inte den barn- och ungdomslitteratur som väntar i hyllan utan helt andra böcker....men nu börjar det bli dags att ta itu med den högen. Det är därför jag vill stanna tiden....idag skiner ju solen på ett föredömligt "vara utomhus sätt". Då kan man ju inte sitta inne och läsa....

Den bok jag avslutade igår kväll utvecklades i en riktning jag inte var beredd på. Den visade sig handla om illegal handel med barn från Vietnam, barn som såldes till pedofiler över hela världen. När barnen inte klarade fler övergrepp filmade man när de dödades också....Trots att boken jag läste är fiktion är ju detta tyvärr inte ett fenomen som är på låtsas....det händer alltför ofta runt om i världen, hela tiden.

Kanske berodde sedan nattens konstiga drömmar på att jag läste den boken igår kväll....jag drömde tack och lov inte om barn som for illa men väl om andra konstiga saker....inte mardrömsdrömmar men märkliga drömmar....

Ett annat märkligt fenomen är att jag hela veckan vaknat tidigt och känt mig hyfsat pigg på morgonen. Utom i tisdags när jag var tvungen att ställa väckare när snickarna skulle komma. Då var det jättetrögt att vakna tidigt. Och idag....äntligen kunde jag sova ut....men det fick jag inte göra alltför länge då ett sms väckte mig....

Det är också en anledning till att jag vill, om inte stoppa, så i alla fall bromsa tiden. Jag behöver fler sovmornar...många fler....och läsa böcker och vara ute....och fortsätta bara vara....

Just nu fick jag i alla fall skratta.....det är ju ostkrokens dag och på nyhetsmorgon skulle de testa att steka ostkrokar i en panna....det gick lite fel kan man säga...det började brinna...klippet lär väl redan ha hamnat på youtube kan jag tänka mig....

Att kliva upp tidigt idag var väl värt den trötthet som har släpat med under dagen. Nu har vi nya fina lavar i bastun och ett härligt golv. Sonen har premiärbastat och det fungerade alldeles utmärkt enligt honom.

Nya mattor att lägga på golvet i sovrummet hade jag också när huset väl var städat. Något som inte skedde av sig själv, men medan jag gick till återvinningen ett antal vändor med diverse skrutt och skräp dammsög sonen. För mig var det då bara att svabba av golven när jag kom hem igen. Sedan fick jag lägga ut de mattor som vävts till mig på beställning, i de storlekar och färger som passar perfekt i mitt sovrum. De är så fina!! 

Nu är en form lasagne på väg in i ugnen och jag ser fram emot lite tevetittande med sonen, ytterligare något avsnitt av Agent Carter kanske.....

Nya lavar och ny golvtrall, härligt!

Den lilla mattan passar utmärkt vid balkongdörren.

Jag fick även en lång matta som passar vid sängen.

Vad gör man en helt vanlig tisdagmorgon på lovet när det krävs att man kliver upp i vanlig tid så att dörren är upplåst när snickarna kommer?

Alternativen är flera, ligga i soffan och läsa en bok eller tidning, sortera foton sedan några år eller baka frukostbröd. 

Jag valde det senare. Det blev dinkelfrallor med pesto, pinjenötter och parmesan. Det doftar ljuvligt, hoppas det smakar lika gott när de kommer ur ugnen. 

Medan degen jäste lyssnade jag med ett halvt öra på morgonens nyheter. Där talar de om att många blir kränkta när de spelar online. Det är en diskussion jag känner igen här hemma då sonen länge har klagat på hur vissa uttrycker sig mot andra i spelen. 

Även om jag vet att han nästan alltid rapporterar in när någon är otrevlig hinner nog inte spelskaparna med. Spelen växer för snabbt för det. Dessutom tror jag att det är lätt att bli avtrubbad efter ett tag...även om man inte gillar det som skrivs kanske man till slut inte bryr sig längre. Fast det beror nog på om du är trygg i dig själv. Är du redan någon som är utsatt i verkliga livet är det nog väldigt lätt att ta åt sig. Vem skulle inte göra det?

Sedan vet jag att det, i alla fall enligt sonen, är olika i spelen hur tonen mot andra är. Vissa spel är värre än andra, och spelare från vissa länder är värre än andra. 

Man skulle ju lätt kunna tro att det alltid är nybörjarna som får de hårdaste gliringarna, även om de får ta mycket skit. De som spelat länge kan också få en del av de hårda orden. Alla gör ju misstag ibland, det måste vara tillåtet. Hur skulle vi annars lära oss någonting nytt? Sonen säger också att en del av de spelare som kränker andra själv gör jättemånga misstag, men skyller ifrån sig på andra hela tiden. 

Själv tänker jag att de som kränker andra spelare på nätet nog lever lite för mycket i spelens värld och tar det hela på lite för stort allvar. En seger i spelen är det enda som räknas. Det verkliga livet hamnar då i skymundan. Det enda liv som egentligen betyder något.....

Jäsning pågår.

Dags att baka ut innan degen jäser över bunken.

Så här ser det ut nu.

Nyss var snickarna här och kollade in min bastu. Har vi tur ska den äntligen få sin efterlängtade makeover den här veckan. Sonen som är den som flitigast nyttjar bastun längtar nog mest tror jag. Men även jag ser fram emot ny trall på golvet och lavar som är mer sittvänliga och inte så rangliga.

Det är tur att jag inte behöver göra jobbet själv för jag är hur trött som helst. Jag undrar om jag skulle känna mig lika orkeslös om det hade varit en vanlig jobbardag idag? Efter att ha burit ut några mattor på balkongen blev jag hur slut som helst. Nästan som att jag kört ett lopp på skidor i lösa spår.

Ja, lopp på skidor. Nu är VM över för den här gången. Många fina svenska insatser har det varit. Även om flera av åkarna inte var nöjda med sina resultat är ett fantastiskt mästerskap till ända ur svensk synvinkel, nio medaljer är bevis på det.

Bättre var endast norrmännen och den norske skidkungen Northug. Säga vad man vill om honom men att plocka fram det lilla extra när det behövs det kan han. Visserligen vet jag att många tycker att han är osportslig som inte hjälper till att dra i loppen, något jag i viss mån kan hålla med om. Men som Johan Olsson uttryckte det (kanske inte exakt): Man har ganska mycket tuggummi i benen när man bara legat bakom också....

Och tuggummi, det är precis vad jag har i benen idag och jag ligger inte ens bakom. Jag ligger i....i soffan.

Thestite Baba Marta allihopa! (Tror att det betyder ungefär Grattis på gammelmors Marsdag).

Idag är det första mars och i Bulgarien firas den första dagen på våren. Genom att ge bort speciella "garndekorationer", Martenitsi, välkomnar man våren (förenklad förklaring). Någonstans i mitt hus har jag en sån röd-vit garngrej....jag fick den av bulgariska vänner under ett av alla CISV-läger. Tyvärr har jag ingen aning om var, jag har flyttat ett antal gånger sen jag fick den. Så jag får välkomna våren så gott det går ändå....

Fast just idag känns våren väldigt avlägsen. När rullgardinen åkte upp föll snön. Gårdagens strålande sol är ett minne blott. Tur att jag tog tillfället i akt och var ute en del medan solen lyste under gårdagen.

Jag njuter i alla fall av en ledig söndag då sonen har uppehåll i tävlingsträningen. Det innebär att vi får vara hemma hela dagen. Med femmil på teven, en bra bok att läsa är dagen räddad. Men med tanke på att en timme inte är så mycket mer än en fisfjärt längre gäller det att ta vara på tiden. Slappa så mycket det bara går och släppa tankarna på skolan...fast det är svårt. Det snurrar i skallen nu.....och då pratar jag inte bara om den vanliga yrseln.....

Läser i tidningen idag att det har blivit dags att flytta från Nygatan 16 ner till Kronan. En flytt till nya fina lokaler med nya fina möbler, växterna har fått belysning för tusentals kronor så att de ska må bra. Visserligen kommer det inte att finnas personliga arbetsplatser till alla, något man om några år säkerligen kommer att få ändra på då det visat sig att många mår dåligt av att inte ha en egen plats att sitta vid.

Dessutom tror jag nog att många kommer att "muta in" egna arbetsplatser...vanemänniskor som de flesta av oss är. Vilket gör att vissa kommer att få svårt att hitta någonstans att sitta och jobba....

När sen tillräckligt många mått dåligt tillräckligt länge kommer man utan problem att lägga ner ett antal miljoner på att bygga om igen så att alla får personliga arbetsplatser. Detta är visserligen bara något jag förutspår, det är ingen sanning ännu.

Jag blir i alla fall provocerad, väldigt provocerad.

Själv arbetar jag på två skolor. Vid den ena skolan finns inte plats för alla verksamheter, vilket är ett jättestort problem. Det finns inte ens arbetsplatser så att de flesta i personalen kan sitta och jobba samtidigt. Sex personer ska dela på en arbetsplats...snacka om huggsexa.
Det råder väldigt ojämn temperatur i skolan under alla årstider. I något rum kan det vara jättevarmt medan det i något annat är riktigt kyligt. Att sätta sig på stolarna i matsalen gör att man önskar att det fanns ett sittunderlag på stolen.
Det blåser friskt från alla fönster under den kyliga årstiden. Under soliga dagar kan vi däremot bada bastu inomhus varje dag!
Skolgården är ett eget sorgebarn, det finns knappt några saker kvar att leka med eftersom det inte pågår något underhåll. Det innebär att när lekredskap döms ut plockas de bara bort utan att något nytt kommer istället. Det pågår ett plåstrande och lappande i verksamheterna för att få det att fungera. Just nu sliter personalen med en akutlösning igen....vilken i ordningen vet jag inte....

På den andra skolan jag arbetar är det inte så mycket bättre, snarare sämre. Där finns inte heller plats för alla verksamheter, den har läckande tak (vid regn hälsar det gärna på inomhus), dålig luft, mögel på sina håll, ojämn värme, stolar till eleverna som det inte ens duger att sitta fem minuter på utan att få ont i ryggen. Faktum är att det inte ens finns hela uppsättningar i alla klassrum. Där pågår också ett lappande och lagande av befintliga lokaler. Lokaler som ska byggas om för att bli en framtidens skola. Vilket skämt!

Allt detta jag beskrivit är bara en liten del av de problemområden som finns, listan skulle kunna göras mycket längre......myyyycket längre....

Det är därför jag blir provocerad...jag ser hur vissa verksamheter i kommunen utan problem får ändamålsenliga lokaler medan andra verksamheter (läs barn och ungdomar) får stå tillbaka. Jag ser hur det skjuts till pengar till både det ena och det andra utan problem. När det väl satsas inom vår verksamhet blir det gärna med plåstermetoden.

Det ska inte behöva gå så långt att eleverna måste ordna en strejk för att göra sin röst hörd (vilket i sig leder till ett värdegrundsproblem för skolan då de elever som inte får eller vill strejka ställs utanför).

Nej, gör om, gör rätt! Börja satsa på framtiden, barnen och ungdomarna NU!!!

I morse var det trögt att ta sig upp ur sängen. Ögonen ville inte riktigt öppna sig. Till slut lyckades jag i alla fall övertala mig själv till att kravla upp ur sängen. Men det krävdes ett löfte om sovmorgon varje dag en hel vecka. Annars hade det inte gått.

Tack och lov gjorde skoldagen att jag återfick energin...det har experimenterats och städats så det stått härliga till. Vi hann dock inte ens hälften av det vi tänkt.....jag förstår allvarligt talat inte vad det är som gör att tiden inte är lika lång som den brukade vara. En timme är inte en timme längre utan mycket mindre....fast visarna på klockan rör sig som de brukar. Konstigt är det....

Fast nu är energin borta igen...men det gör ingenting...

I källaren huserar fyra grabbar. Ja inte just nu då förstås. De är på badet och simmar, men de lär nog snart dyka upp igen. Ett härligt sätt att börja sportlovet, med ett kompislan.

En märklig sak hände med våra telefoner idag. Eller rättare sagt min mobil och vår ip-telefoni. Plötsligt mitt under ett samtal i eftermiddags bröts samtalet och sedan dess går det inte att ringa till eller från min mobil. Det går inte heller att skicka sms för den delen eller ta emot. Wifin funkar men kopplar jag bort den är jag bortkopplad från världen.

I alla fall tänkte jag ringa upp den jag pratade med och då ta hjälp av den vanliga telefonen (ip-telefoni). Då visar det sig att den inte heller fungerar....men internet funkar....och sonens telefon funkar (som är kopplad till mitt abonnemang)....

Jag har startat om mobiler, routrar, och allt som överhuvudtaget går att starta om....men ingenting har hjälpt....och inte talas det om några driftstörningar, varken hos Telia eller T3. Nåja det är bara att vänta och se. Jag klarar mig....jag har mitt soffhörn och en hel hög med böcker. Så mycket mer krävs inte för att jag ska må gott.

Tänk vilken fantastisk skidåkare han är, Johan Olsson. När det gäller då kliver han fram. Som han har kämpat efter skadorna de senaste månaderna. Att inte få träffa sin familj under nästan två månader....hur tufft är inte det? Men tänk ändå vilken känsla det måste vara, att nå det mål han tränat så hårt för!!

Fast jag måste erkänna att jag tyckte lite synd om Hellner som hamnade på fjärde plats. Även om han naturligtvis var glad för sin lagkamrats skull så kan jag tänka mig att det kändes surt att inte hamna på pallen. Han såg i alla fall inte särskilt glad ut där under prisceremonin. När han fick dalahästen kom nästan en liten grimas....såg ut som att han letade efter närmaste papperskorg.....

Vilken fantastisk idrottsman, grattis Johan Olsson!

Icke att förglömma Charlotte Kallas insats igår, hon är verkligen en idrottskvinna värd sitt guld hon också!! Förstås är alla som tävlar i Sveriges färger hjältar!

Ikväll bjöd sonen på middag, övningsmiddag. Han ska laga mat på hemkunskapen någon vecka framöver och ville laga maten en extra gång här hemma. Inte mig emot...det tyckte jag var ett mycket bra initiativ. Att få sätta sig vid dukat bord och dessutom få goda hemlagade kycklingnuggets en måndag. Sämre kan man ha det.

Ligger och funderar över veckans alla träffar, möten och resor till stan. Idag hade jag ett möte i stan, imorgon likaså, onsdag är det lugnt (träffar har jag men på hemmaplan) och torsdag bär det av till staden igen. Jag måste erkänna att jag ser fram emot nästa vecka, som blir aningen lugnare. 

Sonen planerar för ett lan här hemma precis när lovet startar. Men han har vissa problem då han vill att kompisar som inte har egen dator ska kunna vara med.....det jobbas för att hitta en lösning bland grabbarna. Omtänksamt tycker jag. Sonen funderade till och med på att skynda på inköpet av en ny dator till sig själv för att lösa det hela. Men sen tänkte han en gång till och insåg att det inte var så smart.....framförallt inte med tanke på att han helst vill bygga den nya själv (med lite hjälp).

Nu ska jag ta och förbereda mig inför morgondagens jobb. Jag har en del att fixa, sen tänker jag ta mina fem minuter (aningen längre blir det) och sen ska jag ge boken " Min mormor hälsar och säger förlåt" en ny chans.....med tanke på att jag gillar allt annat han skrivit, Fredrik Backman, så känns det lite konstigt att jag inte lyckas ta mig igenom boken....jag har ändå läst mer än de femtio första sidorna....jag kanske får ge den fem minuter om dan också....då är jag nog klar till påsk....fast jag hoppas verkligen att boken suger tag i mig innan dess....

Övningsmiddagen är serverad.

Jodå, arbetsmoralen kom min väg igår. Till slut. Men jag lät den inte ta över helt. Efter att ha plockat in allt i hyllorna och städat av golven så beslutade jag mig för att det fick vara nog. Man kan ju inte jobba hur mycket som helst. Framför allt inte när det fanns två böcker som väntade på att bli lästa.

Fast nog var det en ganska tillfredsställande känsla att sjunka ner i soffan med böckerna och veta att huset äntligen var städat. Kriget mot ninjadammråttorna var vunnet. De sögs upp väldigt effektivt när dammsugaren åkte runt. Misstänker dock att de ligger där och bidar sin tid....det är nog inte sista gången jag sett dem misstänker jag. 

I morse hämtade jag sonen i Överhörnäs efter en tävlingshelg där klubben plockat hem en hel del medaljer igen. Tyvärr kom några av de aktiva hem skadade. Bland annat en trasig armbåge. Förstod jag det hela rätt hade det varit ovanligt många som skadade sig under tävlingen som helhet. Inte bara från vår klubb alltså.

Sonen var dock nöjd med sin insats, några av deras serier hade de fått till jättebra om jag förstod honom rätt. Så de är nog taggade inför att fortsätta träna inför nästa tävling. Nu hoppas jag bara att de som skadade sig läker fort! Skadorna lägger trots allt lite sordin på glädjen över medaljerna.

Väntan i Överhörnäs.

Två böcker har jag hunnit med sen igår eftermiddag.

Det blev klart till slut, jag är så nöjd med resultatet!

I dagens horoskop står det att jag känner en stark pliktkänsla. Pliktkänsla inför vad? Kan inte direkt se att jag har några plikter denna dag.

Ligger och funderar på vad det skulle kunna vara. Starta tvätten, diska, städa? Visst, det kan kännas som plikter men är ju snarare saker som kan vara bra att göra. Det blir ju trivsammare då.

Nej jag önskar att det istället hade stått att jag hade stark arbetsmoral denna dag.....då hade det blivit sprutt på tanten vill jag lova. Nog tror jag att jag hade lyckats tömma i alla fall tre kassar med böcker denna tidiga morgon i såna fall. Och så skulle det ha fortsatt hela dagen till dess att det var klart och huset städat.

Men nu stod det inte arbetsmoral.....vilket innebär att jag ligger kvar i sängen med en mugg kaffe och kollar nyhetsmorgon samtidigt som jag filosoferar lite enkelt om plikter och moral.

Kanske kommer arbetsmoralen vad det lider...man kan ju alltid hoppas. För plikter...nä det har jag inga....

Ja, inte går det snabbt, jobbet att plocka in allt i arbetsrummet igen. Efter ett läkarbesök för att visa upp mitt knä och få inskrivet i en journal att jag gjorde mig illa på jobbet och sen gott eftermiddagsfika hos mamma kraschade jag i soffan när jag kom hem. Planen var att jag skulle vila mig en stund och sedan vara full av energi igen.

Det gick sådär...visst lite energi blåste min väg. Den räckte ungefär tjugo minuter...sen tog den slut. Jag hann tömma tre kassar i alla fall innan bromsen slog till. Vilket innebär att ungefär fyra hyllor av trettiofem är färdiga. 

Inte blev det bättre av att jag hittade en gammal urklippspärm som jag började bläddra i. När jag sedan hittade stadgar och protokoll från vår tjejklubb ok:tå6 (uttalas åktåsex) blev det total tvärnit. Jag började läsa och sen skrattade jag så jag grät, magmusklerna har fått jobba rejält vill jag lova. Vissa saker hade jag helt glömt bort....som definitionerna på olika typer av snälla men ändå barnförbjudna saker.....

Inser att jag måste ta och kopiera upp detta och skicka till alla före detta medlemmar....de kan ju behöva träna magmusklerna de med.....kanske dags för en nostalgiåterträff också??

Nu tänker då jag fortsätta att slappa, kanske är energinivån i ett bättre läge när morgondagen kommer. Jag satsar på det. Med tanke på att sonen är på väg till Herrljunga (trots missöde med en minibuss som brakade ihop) för att tävla kan jag behöva distraheras en del....jag brukar ju som bekant vara nervösare än han.....

Varför göra ikväll det som kan göras imorgon? Eller hur var det nu? Det var visst inget vinnande koncept om jag inte missminner mig. Fast den här gången kanske det är det!

Det är en början i alla fall.

Tết

Ikväll firar vi vietnamesiskt nyår, Tet. I morgon börjar Getens år, ja i Vietnam har det ju redan börjat eftersom de är före oss i tid.

I vanliga fall brukar vi äta något vietnamesiskt när det är nyår. Men så icke i år. Tiden har inte riktigt räckt till för att laga, framför allt, vår favoritdessert, Vietnamesisk creme caramel. Fast det var inte särskilt synd om oss, vi fick annan god mat istället. 

Något det är synd om däremot är mitt knä. När jag var rastvärd idag halkade jag på en isfläck....trots att jag hade mina dubbade skor. Det slet till i knäet och det svullnade upp och gjorde väldigt ont. Nu har värken gett med sig men det är fortfarande svullet. Men imorgon får det lov att vara bra igen. Jag har inte tid med sånt här tjafs....jag har ett rum att bära in grejor i!! Typ en miljon böcker......

Fördelen med detta var att jag fick vila ikväll....skönt....fast jag hade förstås hellre haft ett "oont" knä och burit lite böcker!

Att köpa nya dubbskor är i alla fall en nödvändighet.....de slits eftersom jag inte använder några andra skor under den här tiden på året. En investering väl värd pengarna. 

Marschallerna är tända när vi firar Tet. 

En minipavlova till efterrätt denna kväll när det ska bli Getens år.

Och tavlan...ja den fick en plats, inte den mest framträdande kanske men den blir inte bortglömd i alla fall.

Ikväll har jag börjat flytta in i arbetsrummet igen. Alla hyllplan är på plats och det som skulle skruvas fast sitter nu där det ska.

Fortfarande ligger alla böcker i väskor och kassar men de kommer jag att börja med så småningom, en annan kväll.

Just nu funderar jag på vad jag ska göra med alla tavlor. Jag tycker nämligen inte att de längre gör sig särskilt bra på väggarna där inne. Tapeten vill inte ha mer dekorationer. Den dekorerar så bra själv.

Efter lite funderande fick en tavla plats i mitt sovrum, en i hobbyrummet (eller galleriet som det också kallas) och en hänger utanför bastun i relaxen. 

Det innebär att det bara är en stackars liten tavla kvar att placera ut. Men var?? Faktiskt tycker jag lite synd om den för den passar inte riktigt in längre.  Det får väl gå några dagar så kanske det ger sig....hoppas jag.....

Hänga eller inte hänga? Det är frågan. 

Den här helgen har verkligen gått med raketfart. Att det redan är söndagskväll känns nästan lite overkligt. Dygnet i Umeå gick otroligt snabbt. Förmodligen beror det på att vi hade så mycket att prata om att timmarna flög. Efter en god natts sömn serverades i princip en hotellfrukost innan bilen vände åter mot Ö-vik.  

Väl i stan hämtade jag upp sonen nere på jutsun för vidare transport till tävlingsträningen. Sista genomgången innan tävlingarna i Herrljunga nästa helg. Så det var två mycket fokuserade grabbar som nötte de olika serierna. Själv satt jag och frös (som vanligt) innan vi äntligen kunde åka hemåt för att åka upp till mamma och smörja kråset. 

Mätt i magen ligger jag nu i soffan under en filt medan elden sprakar i kaminen. Här gör jag mitt bästa för att jaga kölden ur kroppen. Tröttheten däremot får ta greppet om mig utan att jag tänker göra alltför mycket motstånd.