Den här påskhelgen började på bästa tänkbara sätt. Efter att jag plockat undan jobbet igår gick jag en promenad i det härliga vädret. Så underbart att det gav mig energi att genomföra den årliga såpningen av altanen. Den behandlades med rikligt med såpa som fick torka in i träet under natten.

När jag sedan bestämt mig för att slappa ihop i soffan ringde grannen och bad mig komma över. Där eldades det i grillringen och måddes gott. Ingen dum idé alls, så mycket trevligare än min urprungliga plan.

I dag är det långfredag, får se hur lång den blir. Jag tog i alla fall en lång promenad i morse. Nu har jag nyss flyttat ut alla altanmöbler och annat på mitt nysåpade trallgolv. Våren och sommaren kan komma. Det som saknas är badet...men det kommer det med så småningom.

Inuti växthuset blev det dock inte städat idag, för att göra det krävs att solen skiner....annars går det inte....det hör liksom till....så jag planerar att låta solen skina imorgon. Det är min plan.

Planen för resten av den här dagen är faktiskt att slappa ihop i soffan, läsa lite, se några serier, kanske nån film och äta godis. Det är ju trots allt påsk och påskharen har lämnat ett ägg fullt med mumsiga onyttiga gobitar. Tack för det!!

Jag lämnade en lagom stor plats för mitt bad!

Tänk, det var grått, kallt, blåsigt och allmänt trist men då hände det. Hoppet om en varmare årstid kom tillbaka. En underbar helg, soligt och varmt. Livsandarna vaknade igen och tog med sig ett visst mått av energi.

Få saker är så härliga tycker jag som att städa undan vintern. Sparkar, snöslädar, spadar, granris, vinterkängor, tjocka täckbyxor och mycket annat förpassades in i förråd och kängorna torkades och stängdes sedan in i garderoben. Där kan de stanna...länge....nu ska jag njuta av att kunna använda joggingskor på promenaden igen.

Istället för alla vintersaker tog jag fram stolar till framsidan av huset, där njöt jag flera goda kaffekoppar den här helgen mellan allt promenerande. Både själv och med god vän.

Fast solen gjorde att jag fick energi att vara flitig inomhus också. Jag har tvättat undan massor, tagit fram en och annan påskkyckling, städat hyllor i badrum (så nödvändigt) och fixat med lite annat smått och gott. Känner mig så nöjd, då är det skönt att slappa i soffhörnet med extra gott samvete.....och en låda chokladglass att äta direkt ur med sked....

Regn, snöslask, mer regn och allmänt grått och trist. När jag tittade ut genom fönstret i morse och såg all snö på backen kände jag mig lite sur faktiskt. Men så hörde jag fåglarna. Alla mina vänner småfåglarna som flyger runt mitt hus. När jag öppnade balkongdörren till sovrummet lät det som om tusen fåglar kvittrade och sjöng. Så många var det förstås inte, men oj vilken livsglädje de förmedlade.

Därför tog jag på mig kläder och gick en promenad, tänkte kan fåglarna kvittra och vara glada kan jag. I skor utan vattenskydd slaskade och traskade jag runt byn. Med den påföljden att skorna var genomblöta när jag klev in hemma igen, ja sockorna också förstås. Nog längtar jag till den riktiga våren i alla fall.

Sonen som kom hem för att göra högskoleprovet berättade att när han åkte från Flekke var det närmare 20 grader där och solsken. Lite avis blev jag. Men jag står faktiskt ut med vädret eftersom jag får låna honom under helgen, ändå till i morgon bitti när flyget tar honom tillbaka till skolan fram till avslutningen i maj. Nu är han i och för sig inte hemma särskilt mycket men det finns i alla fall en tacksam son att bjuda på mat och äta tillsammans med.

Innan det är dags att fundera över middag passar det bra med några serieavsnitt på Netflix. Jag har ju trots allt tagit en rejäl promenad idag.

Slaskväder big time!

Syns inte jätteväl, men sockan är genomblöt. 

Fast helgen har bjudit på andra trevligheter också, igår var det dags för en utflykt med en god vän.
Lite shopping och fika, perfekt en lördag!

Idag blev promenaden inte fullt lika njutbar som den var igår. I motvind med isande kyla trampade jag iväg med solen i ryggen. Jag försökte hålla ett så högt tempo som möjligt för att få upp lite värme.

Till slut hade jag kommit så långt att det var det dags att svänga runt och byta håll. Plötsligt värmde solen ansiktet och det kändes helt okej. Väl hemma blev det några ryggövningar på träningsmattan innan en kopp te fick bli belöningen för dagens ansträngning.

Nu är känslan rätt härlig, under filten lyssnar jag till vindens framfart utomhus. Ligger och planerar middagen som dagen till ära blir fisksoppa. Passande mat en blåsig dag där små Nalle Puh-kompisar får akta sig så att de inte blåser bort.

På flaggstången fladdrar vimpeln, eller det som är kvar av den....tycker att jag nyss bytte ut den då den förra såg ungefär likadan ut, men det är visst dags igen. Konstaterar att jag tydligen bor i ett blåshål som sliter hårt på mina vimplar. Kanske lika bra att köpa flera stycken på en gång....

Vimpel med en rastafläta...

Dags för ett litet boktips igen, den här gången en bok som handlar om en kvinna som börjar gräva i sin familjehistoria. Boken heter Pendeln och är skriven av Julie Lindahl.

En hemlighet som dolts genom att vissa frågor inte ställts, tystnaden har skyddat en mormor och morfars historia i SS. När författaren känner att saker och ting börjar skava söker hon svar. Ett sökande som tar henne genom Europa och delar av Sydamerika.

Boken tar inte upp krigsförbrytelserna i första hand utan det är vad som händer med en familj där något som medvetet dolts under alla år plötsligt lyfts upp till ytan.

En bok full av hemligheter, svek och ett förflutet som skadat relationer och skapat ett stort lidande genom åren. Väl värd att läsa!

Här kommer två boktips som båda handlar om förtryck men på väldigt olika sätt. Båda böckerna är baserade på berättelser ur verkligheten om än de utspelar sig i olika tidsepoker.

Den första boken "Tatueraren i Auschwitz" är skriven av Heather Morris. Den bygger på den sanna historien om Lale och Gita som möts första gången när han ska tatuera in siffrorna på hennes arm då hon anlänt till det fruktade lägret.

Boken berättar historien om mänsklig förnedring, kampen för överlevnad och ondska i sin mest utstuderade form. Mitt i detta spirar trots allt en kärlekshistoria mellan just Lale och Gita.

Boken är skriven väldigt rakt och utan alltför mycket krusiduller. Faktum är att det är relativt lätt att distansera sig även om det som beskrivs är omänskligt.

De enda partier jag verkligen krymper ihop och vill gömma mig från texten är där Mengele hukar sig över Lale med sitt ständigt otäcka leeende. När han väljer ut vilka som ska få komma till honom för behandling och pratar om att det kanske är dags för Lale att bli utvald....då rös jag och ville blunda.

En bok att läsa med en historia vi aldrig får glömma!

Den andra boken "Fånge i hederns famn" skriven av Galaxia Wallin fick mig att ligga och hulka medan jag läste den. Författaren, själv från en kultur där hedersförtryck av kvinnor är vardag, har intervjuat kvinnor i Sverige som lever i en värld av ständigt våld. Boken beskriver inte själva förtrycket utan de förtryckta och den utsatthet de lever i.

I boken är sju kvinnors anonyma berättelser nedtecknade, Galaxia intervjuade fler men de valde att inte låta sina historier vara med när det var dags att trycka boken. Jag tänkte läsa en kvinnas berättelse innan läggdags men när jag öppnade boken gick det inte att sluta. Trots tårarna som rann efter mina kinder.

När jag sedan skulle berätta om boken för mina arbetskamrater grät jag hejdlöst igen. Det som verkligen gjorde att min ledsna känsla blev så stark var det faktum att kvinnorna blev svikna av de människor de litade mest av allt på i hela världen, sina föräldrar......

En samtidsskildring att gråta till om det som sker #UnderYtan. Läs den!

Knaster under skorna. Omväxlande grus och is, vattenpölar att plaska fram genom. Fågelkvitter, råmande skotrar och som grädde på moset ett svanpar i luften över Bredbytjärn.

Dagens långpromenad var underbar, jag njöt av solens värme och kände att våren trots allt är på väg. Ett snabbt stopp hos mamma på hemvägen innan planen var att sätta mig på altanen med en kaffekopp i handen.

När jag var på väg ut igen hördes ett mystiskt vinande...funderade så på vad det kunde vara...när ytterdörren öppnades kom förklaringen. Det haglade....jodå våren är på vägen. Riktigt aprilväder redan i mars.

Det blev dock en kopp te i soffan istället, altanen kändes kall. Men nu ser jag att himlen börjar visa lite blå fläckar igen. Snart skiner nog solen igen....kanske kan det bli altanläge trots allt? 

Veckan som gick slutade på det bästa sättet. Tillsammans med goda vänner, god mat och något gott i glasen. Som vanligt var samtalsämnena många. Glada, sorgsna och berörande. Skratt och allvar i en salig blandning.

Nu diskas de sista resterna i maskinen....när jag såg mängden glas i morse funderade jag över beslutet att göra efterrätt i tre små glas eller formar till varje person...då var jag tacksam att det inte är jag som måste vara diskmaskin.

Ljuset i den fina ljusstaken lyser upp fint!

Frukost framför morgonteven. 

Det har gått en vecka sedan voodoo-nålarna fick börja arbeta. Trots snö som föll har det fungerat...i torsdags återstod enbart en liten snöfläck....våren är på väg! Hurra!

Det funkade, våren ÄR på väg om än med något bakslag!

Det är lätt att känna förtvivlan över all snö som öser ner. I alla fall om man som jag är en som längtar efter våren.

Därför har årets voodoomagi startat, snömonstret som parkerat på bron fick ta emot ett stort antal nålar igår. 

Jag ser idag att det fungerar, trots att snön öser ner.....det är plusgrader och monstret har blivit så mycket mindre sedan igår. Så förtvivla inte, nålarna jobbar några dagar till sedan ska ni se att det vänder. Då kommer solen och våren känns närmre.

Dagens snömonster

Så här såg snömonstret ut igår!

Igår kväll såg jag precis som så många andra på Melodifestivalen. Det var ett ovanligt starkt startfält tyckte jag, om än det inte alltid var enligt min musiksmak.

Som alltid går meningarna isär om det var rätt låt som vann. Detta år var det så, i alla fall enligt mig. Första gången jag hörde vinnarlåten reste sig håren på mina armar när gospelsoundet gav sig till känna i refrängen, något det har fortsatt att göra. Därför var jag tämligen säker att John Lundvik skulle ta hem hela tjottaballongen. Jag hade rätt, eller håren på mina armar hade rätt! Nu återstår att se om övriga Europa blir lika förtjusta som mitt kroppshår....

Idag har jag kommit på ett nytt sätt att träna här hemma. Jag använder trappan som step up-bräda. För att gå upp till övervåningen måste jag göra minst tio repetitioner för varje trappsteg i raskt tempo, det blir rätt många innan jag når övervåningen. Någon slags frivillig tortyr. Nu är mina ben möra....blir inget mer steppande i trappor idag....möjligtvis kryper jag upp när det är dags att laga till middag....

Lunchmackor med rester.

Mellosmys!

Filurar i soffan och kollar skidskyttarna som ger sig ut i spåret i Östersund. Jag borde förstås ha passat på att åka dit nu när det är VM, men så långt tänkte jag inte. Faktum är att det är rätt bra utsikt här i soffan också.

Efter gårdagens goda mat är det inte lätt att veta vad jag ska laga till middag. Svårt att matcha det jag bjöds på igår. Först risotto med tryffel, därefter färska musslor i en god, smakrik och gräddig sås. Som avslutning en glasstårta med krokant! Mums, mums! Så alltså? Vad ska jag laga idag? Lutar åt en bit ryggbiff, kantareller med en senapsdressing på någon slags macka kanske.....vi får se.

Pratade med sonen i morse när han följt bästa kompisen till bussen som i ett första steg skulle ta honom tillbaka till Sverige efter besöket i Flekke. Ganska snabbt hamnade diskussionen i filmens värld. Han har ju inte sett Captain Marvel filmen ännu men tack och lov ville han veta vad som hände och hur filmen var uppbyggd för att länka till den sista Avengersfilmen som har premiär i slutet av april. Jag fick prata och fundera, hurra! Förhoppningsvis är filmen så populär att vi kan se den när han kommer hem för att göra högskoleprovet i början av april....håller tummarna att den går så länge... i såna fall får jag ju se den rätt snart igen. Hoppas, hoppas!

Smaskig tårta till dessert...och vacker!

Lördag morgon, i tvättstugan snurrar tvättmaskinstrumman runt, runt. I huvudet snurrar tankarna runt, runt. Sköna tankar summerar veckan som gått. Jag har hunnit med en hel del. Jobb förstås, lite ledigt på onsdagen, bio och som kronan på verket fick jag umgås med familjen runt supersmarrig mat igår kväll. Att dessutom bara få sätta sig vid dukat bord och njuta av läckerheterna var underbart efter en arbetsvecka. De kan det där med matlagning i min morbrors familj!

En annan av veckans höjdpunkter var biobesöket, Captain Marvel! För ett riktigt fan av Marvel Cinematic Universe var det en högtidsstund. Längtar till att jag får se den igen och igen och igen...framförallt längtar jag till End game!!

I luften surrar helikoptrar, skotrarna drar förbi med sitt vanliga råmande. Snöflingor faller tätt, motvinden är brutal, blåbärssoppan smakar gott, skratt och hejarop följer med på vägen...ja så är det säkert att att åka Vasaloppet. Det finns de som bara åker och ler, andra ser mer bekymrade ut, dåligt vallade skidor, inte tillräckligt mycket träning, bindningar som släpper. Det är fullt av tuffa utmaningar när de nio milen ska åkas men säkerligen glädje och gemenskap också.

Själv åker jag här i soffan med elden som sprakar i braskaminen, ljusen lyser i lyktorna på bordet, kaffet i muggen smakar extra gott till äggmackorna.  Mitt största bekymmer just nu är vad jag ska göra för mat idag? Eftersom det blev grillkorv till middag i fredags finns ett öppnat paket i kylen. Kanske är det läge för cowboygryta? Korv och bönor med lite annat smått och gott...så kan det nog bli....vi får se....jag skidar vidare medan jag funderar.

Helt skönt inne i munnen är det inte nu när bedövningen börjar släppa. Dunketi dunk, lite ajajaj. Tanden som sprack för en vecka sen lagades ikväll. Egentligen hade jag tid onsdag morgon men fick en återbudstid och med tanke på hur det känns är jag tacksam att jag inte behövde gå direkt till jobbet. Nu satsar jag på en värktablett och sen hoppas jag att jag somnar så småningom. Lite trött är jag då vinden höll mig vaken långa stunder natten som gick. Ute på balkongen spelar vindspelet upp till dans även ikväll. Hoppas vinden mojnar så det blir lugnare än igår natt.

Äggröra till middag funkade trots bedövning. 

Klockan är halv tre och jag kan med gott samvete slappa resten av dagen. Trots att jag upplever att jag mest tagit det lugnt idag inser jag att jag hunnit med en del. Jag har åkt skidor och hejat fram svenskarna i VM, jag har tagit en promenad med en god vän och jag har lagat lite mat att äta idag för att ta med i matlådan veckan som kommer. 

Lite kylskåpsrensning och resultatet blev smördegspiroger med köttfärsröra och ugnsgratinerade kycklingrullar. En smördegspirog passade bra till lunch. Till middag får det nog bli en kycklingrulle. Tänk jag förvånar faktiskt mig själv, det har ju hänt flera söndagar nu att jag förberett mat för veckan som kommer. Kanske har det blivit en tradition? En bra sådan i såna fall.   

Om någon råkar undra var jag kan finnas resten av den här dagen kan jag tala om att mitt hörn i gillestugan kommer att ockuperas under värmefilten med en bok i handen. När jag blir hungrig är det bara att gå upp och äta nåt av det goda jag redan lagat till. En bra söndag om än det verkar bli en blåsig söndag. 

Ibland vet jag inte riktigt vad som flyger i mig....plötsligt får jag för mig att nu ska det bli ändring på det slöa slappandet och lite mer träning ska stå på programmet. Med påföljd att jag idag har träningsvärk från helvetet i magområdet. Känns ju i och för sig bra så länge jag inte behöver röra mig....en viss oro infinner sig med tanke på morgondagen, träningsvärk brukar ju vara som värst dag två....

I och för sig tränar jag ju redan lite varje dag, övningar för mitt knä, min onda axel och lite McKenzie för att hålla ryggen i schack är delar jag gör varje dag. Eller, helt ärligt måste jag säga att allt gör jag inte varje dag men jag försöker. Det gör jag verkligen. Tyvärr har latmasken som sitter på min högra axel och viskar i mitt högra öra starkare röst än pigglarven som sitter på vänster axel.

Men då och då händer det dock att jag tänker att nu ska det bli ändring och ordning. I mitt huvud verkar det så lätt, tjugo - trettio minuter innan dusch är en god tanke. Tyvärr brukar det oftast gå som när jag bestämmer mig för att börja med matsedel.....det håller några dagar men sen skiter det sig av någon anledning. Tänker att någon borde lära latmasken att tala tystare.....då skulle det gå bättre tror jag. Den som gav latmasken sån stark röst borde ta ansvar tycker jag....lär den att viska då har den inte lika lätt att överrösta pigglarven.....

En sak är då säker....idag blir det inga extra magövningar...och det är ingenting som vare sig latmasken eller pigglarven har något inflytande över....det är min egen överlevnadsinstinkt som sätter in.

Mexikansk äggröra till frukost satt som en smäck. 

Gillar du som jag dystopier är denna bok en riktig bladvändare. Stockholmspesten skriven av Sofia Albertsson.

Ruggigt spännande, med vindlingar och svängar som inte följer en rak linje, eller tråd för den delen. För trådar är det gott om, på många sätt. Kanske inte direkt den röda tråd man är van vid dock utan andra läskigare trådar.

Allt börjar med att vattnet i Stockholm och andra stora städer inte går att dricka, det är ständiga strömavbrott och konstiga saker pågår i tunnelbanesystemet. En okänd radiostation sänder märkliga meddelanden på natten, människor blir sjuka och försvinner och en obehaglig stank sprids i staden.

Som sagt, är du svag för dystopier, läs denna bok. Lovar att att det är värt läsupplevelsen. Jag sträckläste den under en kväll....tur att inget som inte gick att skjuta upp stod på programmet.

Njuter i mitt soffhörn medan jag lyssnar till knastret från braskaminen och rock från högtalarna på övervåningen.

Ligger och filurar över veckan som gick och laddar samtidigt för en ny arbetsvecka. Förra veckan var väldigt intensiv men så rolig och givande. Hela veckan gick extra mycket i språkets och berättandets tecken. Nu bubblar det i hjärnan av idéer och tankar att utveckla.

Igår låg jag nerbäddad under en filt nästan hela dagen, att ha haft en intensiv vecka med en begynnande bihåleinflammation tog ut sin rätt. Vilan var välbehövlig, idag har jag orkat mer. Jag tog en lång promenad i solen efter att först ha tagit en tur till återvinningen. Känner mig stolt över mig själv, det var inte berg som skulle flyttas dit utan precis lagom mycket för att rymmas i några kassar som jag klarade av att bära. Klappar mig på axeln!

När jag kom in igen ringde en god vän och med henne i lurarna gick jag runt här hemma och plockade undan smått och gott som blivit liggande. Snabb golvstädning på det så kände jag mig ännu mer stolt över mig själv....jösses....återvinning och städning samma dag....vad har hänt?

När det så blev dags för middag var planen att det skulle bli tagliatelle med en god sås till. När såsen var klar upptäckte jag att den enda pastan som fanns var lasagneplattor....det blev alltså lasagne istället. Men jösses så gott det smakade och som bonus kommer det att räcka till flera matlådor. Hurra!

Kanske var det morgonens äggröra med timjan och chiliflakes som gav energi.

Det tog ett tag innan jag kom mig för att låna boken Lazarus, skriven av Kepler. Ytterligare en bok i serien om Joona Linna och Sara Bauer. En mörk bok som återigen plockar fram det onda i människan. 

Precis som tidigare böcker i samma serie är det en bladvändare men trots det är jag inte lika förtjust som jag har varit i de andra böckerna. Det känns lite grann som att författarna upprepar sig, ibland får jag för mig att jag har läst boken redan fast jag mycket väl vet att jag inte gjort det. 

Trots det är den läsvärd, framförallt om man som jag läst alla de andra böckerna i serien. Vilket i och för sig är en förutsättning, i alla fall i mitt tycke, för att man ska få ut det boken vill ge. Jag rekommenderar att den läses dagtid....det gjorde jag! 

Den här helgen snöar och snöar det. Grått, grått, grått. Då tyckte mina bihålor att det passade bra att fyllas med onödigt äckelpäckel. Alvedon, nässpray, esberitox och annat som kan jaga förkylningen på flykten får tjänstgöra, snuva vik hädan....

Vila i soffan, läsning och ett omåttligt slöande har stått på programmet hela helgen. Tur att jag inte hade några stora planer. Nu mår jag inte alls dåligt egentligen, men det sägs ju att vila är bästa sättet att bota en förkylning på så jag utgår från att det stämmer. Då har jag ju dessutom en mycket god anledning att mysa vid braskaminen med en god bok.

En annan tursam sak är att frysen fortfarande är full av mat....så vila och soffhörn....här är jag hela dagen!

Det är dags för ett litet boktips igen. Boken skriven av Elisabet Nemert heter Blå längtan och visade sig vara en riktig bladvändare.

Två barn föds i olika delar av världen, två maskrosbarn. Naomi i Nigera och Pia i Sverige. Naomi förskjuts av sin familj då hon föds med läppspalt och Pia föds in i ett hem där alkoholen har kontroll.

Det är en stark berättelse om människors värde, varm och gripande. Sorg, smärta, glädje men med kärleken som en röd tråd genom hela berättelsen. En bok väl värd att läsa!

Det är kul att åka tåg....eller vänta nu....det är tålamodsprövande att åka tåg. Ja, det stämmer bättre. Imorse började det bra, tåget avgick som det skulle från Övik. Det höll tidtabellen, kom till och med fram lite före tidtabell till alla stationer.

Men sen kom vi till Hudiksvall och där fastnade vi. Det visade sig att snöproblemen är rätt stora nere i Gävle. Just nu är vår preliminära avgångstid härifrån samma tid som vi skulle ha varit framme i Stockholm. Särskilt synd om mig är det inte, förutom att jag blir less och får träsmak i baken av SJ:s stolar. När vi väl kommer till storstan har jag kort gångavstånd till hotellet och kan äta och slappa. Värre är det för de som har anknytningar de ska hinna med.....

I luren just nu har jag Olof Röhlander som faktiskt får mig att bli lite mindre less...men det hjälper inte helt och fullt.

Tänker tillbaka på alla tågresor jag gjorde när jag var yngre under vintrarna, vilken tur att jag slapp förseningar då. Under mina resor klarade man av att hålla tågen rullande trots att det var vinter. Fast det var säkert förseningar då också även om jag slapp dem.

Jag förstår att det kan bli problem när det vädret blir en aning besvärligt. Men jag kan ändå tycka att ett land som Sverige där vi har vinter en sån stor del av året borde ha beredskap när snön vräker ner för att inte växlar ska behöva frysa ihop. Fast de gör säkert ditt bästa med de förutsättningar de har att lösa problemen. Jag är definitivt ingen expert på ämnet så jag ska inte sitta här och tycka en massa. Inte är det synd om mig heller, det är varmt och det finns mat om jag blir hungrig. Den medhavda mackan var i alla fall mycket god! Dessutom råder god stämning, folk skrattar och är glada. Man kan också sjunga ”Nej se det snöar” med glatt tonfall och få konstiga blickar på köpet....

I början av januari läste jag den här boken skriven av Niklas Natt och Dag. Den utspelar sig vid samma tidsperiod som titeln ger en hint om och är något, i alla fall i min läsvärld, så ovanligt som en historisk deckare som känns trovärdig.

Den ger en helt annan bild av 1700-talet än den gängse bilden av prakt och ståtlighet. Här får man istället se en annan sida, fattigdom och armod. Kött, blod och en stor förtvivlan där de som levde på samhällets botten led. När jag läste boken kunde jag känna deras förtvivlan och smärta. För att inte tala om dofterna som beskrevs. Eller dofterna....stanken är nog mer korrekt.

Läs boken, gör det, den är välskriven, stark och berörde mig djupt. Men ett tips kan vara att inte läsa samtidigt som du sitter och äter....i alla fall fungerade inte det för mig.

Idag är det en dag som vi alla bör uppmärksamma, Förintelsens minnesdag. Jag lyssnade till en kvinna på teven i morse som forskat och skrivit en bok när hon upptäckte ett mörkt förflutet i familjen. Hennes mormor och morfar var högt uppsatta nazister och förnekade att förintelsen ägt rum. En mycket intressant intervju och så fint beskrivet av henne hur olika känslor tagit plats inom henne och hur det påverkat hennes familj när hon lyfte fram i ljuset det som gömts undan. Boken heter Pendeln, den ska jag definitivt läsa. Det tror jag att fler borde göra. 

Samtidigt uppmärksammades en annan sida av ämnet. En kvinna skriver om hennes morfar och hans minnen från koncentrationslägren. Han överlevde, kom till Sverige och skrev ner sina minnen. Hans nedtecknade minnen förvaltar hon nu och sammanställer i en bok. Vi får aldrig glömma! 

Igår lyssnade jag också till en intervju, vår nya kultur- och idrottsminister Amanda Lind var på Nyhetsmorgon. Då började jag fundera på vad kameramannen, eller kvinnan, höll på med? I vanliga fall när det pågår intervjuer klipps det närbilder mot ansiktet omväxlande på programledaren och gästen. Eller så klipper man en bild där båda syns, framifrån. När Amanda blev intervjuad tyckte den som skötte kameran att det var lämpligt att klippa in henne bakifrån med jämna mellanrum....tänk att det måste fokuseras på hennes hår till och med i bild och under en intervju. Så fruktansvärt dåligt gjort tycker jag.  

I morse när jag gick ut förväntade jag mig att det skulle vara ungefär samma temperatur som under gårdagen. Snacka om att jag blev förvånad, det var ju riktigt kallt idag. Det bet rejält i kinderna, men en härlig vinterdag. Trots att dagen var krispigt fin längtar i alla fall jag till varmare väder. Vår och sommar ni är välkomna till mig på Nygatan. Fast jag misstänker att det dröjer ett tag till.....tur att jag har min värmefilt!

Hon ser ut att ha det lite kallt där ute i snön tycker jag.

Semlor bakades.

Stroganoff till matlådor.

Soppa på gång.

Indisk blomkålsgryta.

På facebook kan man se minnen från tidigare år varje dag. Inlägg som postats just det datum det är idag. Jag tycker att det är roligt att se tillbaka men nu börjar jag tröttna lite faktiskt, det är ju ingen större variation. Att folk överhuvudtaget orkat läsa mina inlägg från tidigare år är en gåta då det framförallt är två sorters inlägg som dominerar, med ett wild card som trea.

1. Ohotad på första platsen ligger inlägg om ju jutsu....hur sonen skjutsats till träning, uppvisning, träning, träning, tävling, träning i en evig loop. Roliga år, bitvis väldigt intensiva, men roliga. Kanske inte så skoj för alla andra att ta del av hela tiden bara....

2. Som nummer två ligger inlägg om mitt knä. Under december och januari dominerar inlägg om kliande gips, skavande gips, byte av gips, färgglatt gips, gips med fotbollar och besök på ortopeden. Inte så konstigt förstås med tanke på frakturerna 2009, 2011 och 2011....alla under sen höst och vinter. Kan ju inte heller ha varit särskilt kul att läsa om....fast jag måste säga att jag oftast lyckades hålla en positiv ton även om det var trist och en aning besvärligt med helgipsat ben.

3. Här kommer inlägg andra publicerat på min tidslinje, roliga bilder och filmer med Star Wars tema. Inser att det är väldigt många som känner till mitt intresse för rymdsagan och har delat inlägg med mig. Därför fick det bli ett wild card, det är många fler som känner till min fascination än jag tycks komma ihåg.

Jag inser ju att det kommer att ändras, de här senaste två åren har ju inte ju jutsun något utrymme i mitt vardagsliv på samma sätt som förut, förutom som facebookminnen då.

Mitt knä kommer förhoppningsvis att hålla hädanefter (peppar, peppar) men med tanke på att det heter tredje gången gillt så räcker det nu. Nu kommer jag förhoppningsvis bara att bjuda på lite träningsgnäll när det gäller knäet.

Vänner som bjuder på inlägg om Star Wars kommer förhoppningsvis inte att ta slut, kanske kommer det så småningom att bli en ny etta på min minneslista. Det skulle vara trevligt tycker i alla fall jag.

Hur som helst, var tacksamma att jag inte delar alla mina gamla minnen...då skulle ert facebookflöde svämma över av liknande inlägg varje dag.

Nu vill jag nog påstå att jag har vunnit, i alla fall den här omgången. Kampen har pågått länge....drygt en månad den här gången. Men med ihärdighet och lite jävlar anamma, eller som det kallas inom forskarvärlden - grit så nådde jag målet den här gången. Tvättkorgarna är tomma. Ja, jag vet att det är kortvarigt men i eftermiddag ska jag bara njuta av att amöban är besegrad, om än det är tillfälligt.

Förutom kampen mot amöban har jag jobbat hårt i tv-soffan den här helgen. Det är skidor på längden och tvären hela dagarna! Lagom uppladdning inför en ny arbetsvecka skulle jag vilja påstå. Fortsätter ladda ett tag till!

Yeeey, I´m a winner!

Varm choklad med marschmallows, smakar gott under kampen i skidspåret!